Sunnerbo dombok 1615

Renoverad dombok
Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:5 (1603-1618) Bild 197 (AID: v49313.b197, NAD: SE/VALA/0382503)



Sunnerbo
1615, 1616, 1618
[tom sida]




  Sönnerbo härad 1615
  1616 och 1618

 
[tom sida]
1r
Her Begynnas 1615 Åhrs dom
book i Sönnerbo Häradtt

Häradtzhöfdinge Edle och Welbör
digh Anders Grijp till Stensnäs och vtt
boöödh

Konung: M.tz Befalningzman Edle och
Welb: Truls Kååse till Öijhultt

Vthi Häradtzhöfdinghz Stadh Nils
Eskellson i Hultt
1v [tom sida]
2r
  IN NOMINE IESU
   
Anno 1615 den 3 Ianuarij stod  
Lagatingh i Sönnerbo häradtt vthi Håå i Hampneda  
Sochn J Närwaro Edle och Welbördigh Anders  
Grijp till Stensnäs och wttboööd Häradtzhöfdinge  
welb. Jöns Jöranson till fölleskogh; Kong: M:tz  
befalningzman Welb. Truls Kååse till Öijhultt
 
Samptt Häradttz Nemdn.  
  Nemden
Nils i Ooshultt
Anders i Berghemet
Oluf i Hålegården Per Benchtson i tråtteslöf
Laße i Bråddaltt
Måns Simonson i tutary
Jöns i Rydh Jöns i Gåarydh
Lars i Alenskiöp Måns Batelson i horn
Nils Cnutson i Rydh Ebbe i Julznäs

Detta skall wara Edzworen HäradtzNemdn för  
detta Åhr 1615. Och ärhe vttagne en aff hwardtt  
Prästagield, dem dhe sielffwe vttwaldtt hafwa.  
 
2v
Samme dagh kom för rätta Lasz Jönson i Ludde
och presenterade her i rätta ett H K: M.tz bref, daterat
i Örebro herredagh den 8 Febru: 1614 des innehåld
förmäler att H: K: M.tt består Lasze att nötia bruka
och behålla samma törp Ludde för allom dhem som der
till kunna tilltaal hafwa, hwilken dher emott giör
skall hafwa förwerkadtt konungz edzöre.

Samme dagh kommo för rätta 6 grannar i Boll
mary och beklagade sigh att de som boandes ähre i
Skaarp och Malmary giöra dem intrång på deras
skogh, emott lagh och rätt, och framlade Cantzelerens
Edle och welborne Her Axell Oxenstiernes bref
och förbud på samme skogh, derföre blefwo Ska
arp och Malmarydz grannar förbudna med sine 40
marker, att ingen åwerkan giöra i samme skogh förinnan
häradtz syn hafwer them åttskilgdtt.

Kom för rätta Swen Jonson i Boarp och kla
gade att hans granne Nils Booson i samme by hadhe
beskylladtt honom för han skulle hafwa stulitt en åll
ifrå honom. Item sade Swen att Nils lätt soopa
sin stufwa om Skieretorsdagh och lätt bära soopan
öfwer 3 åkrar och lades in opå Swens åker, detta
blef wpsadt effter Nils eij war tilstädes.
3r
Samme dagh beskyllade Per Jönson i Elmt
åsa, Sone Skreddare, att han hade tagitt en hest w
than lhån och lhego, och redett honom wtthäradtz, Så
och för en annor hest på samme sätt, blef och wpsatt
effter Sone eij war tillstädes.

Anno 1615 den 17 Februa: stod
Ottingz tingh i Thuna medh Rysby och Agunnarydz
sochnar i närwaro Kong: M.tz befalningzmann
welb: Truls kååse till Öijhult samptt
Nemden  
Per Jönson i Elmtåsa Per i Lunden
Måns Båtelson i horn Måns i Tutaryd
Jöns i Rydh Måns i Klöfwaryd
Nils Cnutson ibid Ingemar i borsna
Anders i berghemmett Jöns i Otersnäs
Nils gosze Sone i Geddeboda


Samme dagh giorde Oluf i Horsnäs sin
Ed på lagboken, således att welb. Jöns Jöranson
aldrigh togh några mutor af honom eller hans hu
stru /den halshuggen blef/ eller aff någer an
nor på hennes wegnar.

3v
Sammedagh giorde och Jeppe i Gaszhult sin sa
lighetz Ed her på laghboken, att welb. Jöns Jöran
son aldrigh war i råd eller dåd med honom att tagha
lijfwett af Liunga i Lökary, eij heller afwiste welb:
Jöns Jöranson för än Liunge war ihielslagen.

Kom för rätta Bonde i Stockhult i Agunna
ry sochn, hwilken hade slagitt Harald i låmbe
kulla ett blodwijte om en Söndagh wthan kiörke
gården, wthfäste derföre Päningar - 9 marker
  Cronan 6 marker
  häradet 12 öre
  häradtzhöf 12 öre


Sammedag blefwo wellärd her Gisle i
Vrekstad och Per i Lunden i Rysby S. sampt och
hans söster Elin Sone Matzons förlichte om dhet
tiltaal för:de Per i Lunden och hans söster hade till
ett törp Ottarp be:d Och hafwer Her Gisle
gifwitt dhem Sölfwer - 23 lood, dett dhe her för rätta
bekiende sigh till fulla nöije bekommitt hafwa, så
att dhem well åttnöijes, och lofwade sigh der opå al
drigh mhera klandra eller qwälia wilia.

Kom för rätta Andes i Bywermen, huil
ken war någett sqwaller opåkommett, aff owänners
sägn, och effter ingen war som för sagerna ståå

4r
wille blef han frijsagder, med minder ähn någer
kan få bättre bewijs och will festa foot emott honom.

Sammedagh wttfäste Erasmus i waashult en
12 manna ed för altt thett arf som wellärdh her
Carl i Rysby på sin hustrus vegnar hade honom
tiltala, till nästa tingh.

Vttfäste och Anders Jönson i borsna en 3 man
na ed att han eij war skylligh Måns Benchtson i
Klöfwary, någer Päningar för en gryta, till nästa ting.

Kom för rätta Sone Skreddare i Hyltena oc
tiltalade Birge i Myrerås om en burdzrätt vthi
Myrerås gård, den för:de Sones hwstrus målzman
Måns Laszeson be:d hade bortsåldt en knechtt wthi
hennes omyndige åhr, och derföre wpb:t en bösza, en
flaska och ett mått. Nw hafwer knechten såldt sam
me bördzrätt Per Jönson i Elmtåsa för Päningar - 6 dall.
Sedan hafwer Per Jönson såldt Birge i Myrerås bördz
rätten för ett par oxar. Nw begärar Sone sam
ma bördzrätt att igenlösa för så möckitt som hans
hwstrus målzman hade honom bortsåldt, dett honom och af
Nemden blef tildömt, sedan sökia hwar sin man.
Blefwo och tilsagde 6 owilda män som Myrerås gård
syna skulle, hwad Birge honom förbättradt eller werradt
hade, der effter skulle sedan Sone honom betala.
4v
Anno 1615 den 20 Februarij stodh
Ottingz tingh i fagred med Liunga gield och Piettery
sochn, J närwaro Kong: M.tz befalningzman welbördigh
Truls kååse till Öijhult sampt
Nemden  
Jöns Jonson i Rydh Oluf Tufweson i Stafsättra
Nils Cnutson ibid Måns i Tutary
Anders i Berghemmett Jöns i Grytthultt
Ebbe i Julznäs Jeppe i Kuggeboda
Måns Båtelson i horn Gijse i Tranhultt
Jöns i Gåarydh Oluf i Hålegården


Sammedagh kom för rätta Benchth Håkenson i
Ifla och klagade Jöns Bencthszons arfwingar i
Hengarp N. Erich, Måns och deras medarfwa, om en Jord
som war pansadtt Benchtt Håkensons hwstru och förre man
Anno 1602 hwilken pantajord för:de Jöns Benchtsons arff
wa wåldsambligen hade ifrån Benchtz hwstru och barn
både Jord och Päningar. Derföre blef afdömdtt
att Jöns Benchtsons arfwingar skulle innan 6 wekors dag
pantajorden igenlösa, eller skulle Benchtz hwstru jorden
behålla in till dhes hon får sine wttlagde päningar, Sölfwer
och oxar, Och hwar dhe jorden eij igenlösa innan fö
resagder tijd, blef dhem förbuditt att bruka någett på
jorden wid sine 40 marker Och alt thett the dher bruka skall

5r
wara förwerkadtt vnder Konungen och Cronan.

Kom för rätta Måns i Håå och tiltalade Jöns sko
makare boandes opå itt törp wid Öijhult, om en half
stålbåije som han hade mist vthi feigde tijden i skogen
wthi en kijsta, Och effter detta skiöttz till witne, huil
ka eij tilstädes wåre, blef detta vpsatt till nästa tingh.

Kom för rätta welb:dig Arfwid kååse till Ooshultt
och inlade i rätta en handskrifft dateradt i Oszhult S.
Michaelis dagh 1611 hwilkett wthi bokstafwen förmäl
te, att en saker karl Oluf Birgeson i Fotabool hadhe
pansadtt W:lbr Arfwid kååse altt sitt arf och kiöp som
han åtte i Fotabool /mädan han saker gick/ och dher
opå wpb:tt päningar - 100 dal. hwilka päningar han hade gifuitt
en pijgos slechtt, dhen han hade ihielslagitt, och slech
ten hade der emott lofwadtt Oluf fridh. Men när
saken blef tingförd, och höga öffwerheten der om tilkien
na gifwitt kom igen besked att Oluf skulle mista sitt
lijf och slechten skulle gifwa tilbaka igen dhett dhe hade
wpb:tt Nw är welb:te Arfwid kååses fråga, om han
må behålla sin pantajord till dhes han får sine wttlagde
penningar igen? Derföre blef så her för rätta afsagt
att han skulle behålla sin pantajord, till dhes börda
män wilia henne igenlösa.

Kom för rätta W. Per Ollsons Tienistepijga Elin
ben:d och tiltalade Erich i Läsary om en koo, dhen hon
honom leigdt hade, och emott wåren blef koen wthi stor
5v
frost och kiöld döö. Då bleff her för rätta afsagtt
att för:de Erich skulle gifwa pijgan päningar - 7 marker.

Kom för rätta Swen Benchtson i Sommarsäte W:dg
Nils Siöbladz landbo, hwilken hade mist några päningar aff
en Tijna i sitt egitt hws. Nw war en dräng Erich
be:d kommen en affton till för:de Swen och beddes hus
dett han och fick, Och hade drengen med sigh ett gåsa
flesk, der till beddes han bröd, dett han fick, Sedan
sade han till Swen, hafwe i inthett att wätzla eller
kiöpslaga med migh? Då sade Swen till sin hw
stru, gack wtt och tagh in min tröija, dhen hon och giordt.
Men tröijan war drengen eij till nöijes, derföre fick
Swen sin tröija igen. Om afftonen gick han wthi
ett hws, der han medh bondanom wthi hwar sin sengh
om natten lågh, När dhe kommo wthi hwsett sade
bonden Swen till sin hwstru, Låste du wår tijna? då
swarade hon Neij, dett må I giöra, hwilkett han och
sade sigh giöra wilia, och glömde dett så, Men om
morgonen bonden och hwstrun wpstode, lågh drenghen
en stund der effter i hwsett. Sedan om da
gen der effter saknade Swen sine päningar widh pasz
8 eller 10 dal. Då hade han drengen mistencktt
dett han bekiende och berättade för sin husbonda W.
Nils Siöblad, och han dett nw her för rätta bekien
de. Men när saken blef tinghförd och Swen
her om tilfrågadtt, nekade han, att han sådant röchte
6r
om drengen aldrigh hade wttsagdtt, Giorde och der o
på sin salighetz ed på lagtinget wthi Hellerna
att han aldrigh fick päningh eller päningz wärde för
the päningar han miste, eij heller affwiste hwem them
bort staal, Och effter röchtett så hårdt om Erich
war gemendt och i hwars mans mund, derföre hade
Erich wttfest i hellerna för samme päningar en 12 man
na edh, den han nw hafwer fulbordadtt medh desze
effter:ne dannemän.
Edemännerna  
Harald i Linhultt Nils Clauson i tranhult
Benchtt i Miärredtt Gummundh ibid
Jon Person ibid Carl ibid
Oluf i Boarp Gisle ibid
Nils benchts: i hellerna Ingemar ibid
Lindorm i Hålzåkra Erich i Läsarydh

Eden blef lagligen gången och Erich för förn:ne
päningar frijsagder.

Sammedagh wttfäste Per Ingemarson i horn en
12 manna ed, att han aldrigh hafwer belägradtt Benchtz
hwstru i Julznäs gunnill be:d effter som han war kommen
i röchte före, till nästa tíngh.

Sammedagh kommo för rätta, Ingemar i tran
hult och Oluf i Grytthult, hwilka wåre komne i säl
skap tilhopa, och wåre öfwer sigh drukne, då kom
me dhe in i Stafhultt och der begyndte att dricka

6v
och satte sigh till bordett, och hade Oluf i grytthultt
en bältisbössa på bältett, då sade Birge i Myre
rås /hwilken för dem i stufwan sadtt/ till Oluf, hwi
hafwer du bösza på bältett? då swarade Oluf, hon
drap än en hund i natt? då sade Ingemar i tranhultt
dett war inthett ährligitt stöcke, Oluf swarade, dett är
ährligitt att skiuta ihiel hundar och icke ringa för them.
Nw i midler tijdh öktes owenskapen Oluf och Inghe
mar emellan Jw mher och mher, och wid the såto slogh O
luf Ingemar i pannan med en tallrek, då sade Inghe
mar, du skulle inthett hafwa slagitt migh denne gången,
Men, sade han, Jagh skall inthett slås med tigh nw i Ju
latijdh, ty der plägar fölia straf efter, och då kastade
Ingemar sin knijf ifrån sigh och på bordett. Då togo
qwinfolken Oluf af sätett och höllo honom ned i benken.
Nw sadtt Jöns i grytthult för:de Olufz stöffader wp i
benken och begynte armröckas med Ingemar. Oc Jöns
sade till Birge i Myrerås, Giör well och skilg Inge
mar ifrån migh? dett han och giorde, och då blefwo
the åttskilgde. Sedan stegh Ingemar wp på gålf
wett, och begyndte dantza, och sade, Jagh skall dant
za för eder, då sade Jöns, Jagh will dantza medh
tigh. Swarade Ingemar, du skulle än få skam
för dett du och din hwstru hafwer förtaldt welb:dig
Nils Siöblad till Rönnäs, Sade Jöns, dett skall
du aldrigh bewijsa, Jagh weett inthett annadtt med welb:te
7r
Nils Siöblad, än dett som ährligitt är, han hafwer
och waritt wår häradtzhöfdinge som en ärligh man,
eller menar du han är någen kiättare? Swaradhe
Ingemar, dett sade du och icke Jagh. Och haffwer
detta taal sigh förorsakadtt effter en lögnachtigh men
niskia Cnut Person be:d hwilken lenge sedan hade skeldt
welb:te Nils Siöblad för en hoorkarl och kiättare, och
när påträngde kunne han dett inthett bewijsa, wthan ha
de sielff tagitt sin ord igen wthi en rättgångh som höldtz
i wernemo Anno 98 af dhe welborne herrar, her Ja
han Sparre till Bergqwar, Her Swante Bielke till
Kråkerum, Jahan Demornaj till Roma, Per Jonson
till Asa, Jöran Månson och Arfwid Månson, wthi
huilke gode herrars närwaro welb:te Nils Siöblad
är frijsagd, der på inlade han her i rätten sin dom
breff, wnder welb:te gode herrars signeett. Men
effter W. Nils Siöblad stod fast opå att Jöns skulle
bewijsa sin skellord, dett han icke giöra kunde, w
than bekiende att han för:de skellord wthi hastighett och
obetencktt wttsagdtt hade, och hade der med ingen ond
meningh eij heller annadtt wiste medh W. Nils Siöblad
än dett som ährligitt och tuchtight war, der opå han
giorde sin saligheetz ed her på lagboken. Der
före söktte häradts nemdn sampt hela häradet en öd
miuk förbön för Jöns i Grytthultt hoos målsäganden
W. Nils Siöblad, att hans W: wille lätha falla sin rett,
7v
och denne gången gifwa wenskap, dett och så skedde,
doch med sådane wilkor, att hwar någer her effter
blifwer med sådane skellord beslagen, med wittne och
skiell, den skall i alla måtto wthan någett anseandhe
blifwa straffadtt effter Sweriges Lagh och wndgella
dett straff som en ährerörigh och ordlöös mennis
kia bör straffas medh.

Och för samma perlemente Oluf i Grytthultt
slogh Ingemar i tranhult, hafwer Oluf wttfäst för
Såramål päningar - 9 marker, är frelse.
  husbondan 6 marker
  häradett 12 öre
  häradtzh 12 öre


Sammedagh begärade W:dig Melcher Axell
son till Biernhultt, häradtz syn på ett törp
nästkommande walborghmesze tingh.

Anno 1615 den 22 Febru
arij stodh ottingz tingh i Askenäs medh Hal
lary och Giötterydz prästegield i närwaro Kong:
M.tz befalningzman welb:dig Truls kååse till
Öijhultt W. Nils Siöblad till rönnäs samptt

8r
Nemden  
Jöns Jonson i Rydh Lars i Alenskiöp
Jöns i Gåaryd Jöns i Kåpparebygd
Måns Båtelson i horn Jöns i Kiöleboda
Ebbe i Julznäs Swen i Bårshultt
Nils Cnutszon i Rydh Jon i Brokhultt
Oluf i Hålegården Jeppe i Kuggeboda


Sammedagh kom för rätta Nils i Kalzhultt
hwilken war kommen i oppenbara röchte för en En
ka be:d Benchta i Kalzhultt, och hade tilförende wttfäst sin
lagh wid dett tingett som stod i boarp 1614 den tijdh
Råmund war lagläsere, och icke är blefwen ännhw
lagför, eij heller wille bekienna, Och effter her fram
kom ett wittne N. Per i Kalzhultt, hwilken effter sin gior
de ed witnade, att en morgon tijdeligen för dagher,
gick han till sin granna och wille låna en kanna dricka
då kom han oförwarandes, och fhan dhem båden allena
wthi ett bakhus, derföre blef afsagdtt her för rätta
att Nils skulle blifwa wthi häradtz kijstan till en tijd.
Och Benchta skulle fhöras ått Jenekiöpingh till en prof
om bättre bewijs. Nw omsider sedan dhe förnummo
att man alfwarligen med them handla wille, hafwa dhe
båden her för rätta bekiendt, och han hafwer wttfest
för sin sak päningar - 80 dal.

  Cronan 53 dal. 10 öre 16
  häradett 13 dal. 10 öre 16
  häradtzhöf 13 dal. 10 öre 16
8v
Item Benchta kånan som för:de Nils belägrade wtt
feste, på konungens nådige behagh och för stoor
fattigdom skull, päningar - 10 dal.
  Cronan 6 ½ dal. 5 öre 16
  häradet 6 marker 5 öre 4
  häradtzh 6 marker 5 öre 4


Kom för rätta Lasz Månson i Häggedabygd och hans
hwstru Kirstin och klagade på sin gårdman Wdde,
hwilken hade fördtt sigh i trätto wth på gården om en
affton, och gifwitt hwar andra ond ordh, sålunda, att
Wdder kallade henne en Troldiefwull, och Kirstin kal
lade honom och hans barn igen tiufwer, doch bleff
bewisligitt att Wddes poike wid pasz 11 åhr gammal
hade giordtt henne skalkhett och bortstulitt några kakor
och en ost, Item wttdruckitt mölk för henne. Wid
the nw så gåfwe hwar andra ond ord, gick Kirstin
in i sin lada och mendte sigh der wara i fred, Tå
lop Wdder effter henne med wredzwerk in i ladan, oc
högh henne i hufwudett med en bålöxa så att hon gick
omkull, hwilkett her för rätta blef dömdtt för full
såre, äffter lada är så högh i hemgång som stufwa
Edz: B. i dhett 3 Cap. för altt thetta wttfäste Wdde
päningar - 24 dal.

  Cronan 16 dal.
  häradet 4 dal.
  häradtzh 4 dal.


Kom för rätta Cnut Jönson i Klöfwary och klagade

9r
på Per Skreddare att han wthi hans wngdoms tijdh
/när Per skulle lära Cnutt skreddare embete/ hade
sönderkråsadtt och sönderbråkadtt hans knä, så att han
nw der aff hafwer ålders lyte. Doch lekuell om
sider blefwo dhe således wenligen och well förlichte
så att Cnut der opå aldrigh mher klaga skall, och gaf
Per skreddare Cnut Jönson päningar - 18 dal. hwilkett
her för rätta skedde.

Sammedagh kommo för rätta Nils i Örsnäs
och Nils i Kalzhultt, hwilka giorde sin ed her på lagh
boken och witnade, att den tijd mötett stod om fridskat
ten wthi Liungeskiöp, då komme före:ne dijtt och hade
med sigh Benchta i Kalzhultt, hwilken hade ihielslagit
Wdde Anderson i Kalzhult och förde henne inför
häradtzhöfdingen welb:dig Jöns Jöranson och fougdten
Per Ollson och wpsade sitt löffte som the wåre wthi för
för:de Benchta. Då swarade Per Ollson, då må
i få henne kielle i aggalt i hender som hennes päningar
tagitt hafwer, han må henne försyna, Jagh hafwer
noch ondtt af henne haffdt. Sedan frågade dhe W.
Jöns Jöranson om rådh och opsade sitt löffte, då sua
de han, Effter kiälle hafwer päningarna, will hon
wara ehrligh, då må hon draga, hwar tusend knef
la hon will. Framkom och Jöns Jönson i Kåppare
bygd och her för rätten bekiende, att han gaf W. Jöns
Jöranson 4 rijkzdal. på Benchtas wegnar i Kalzhultt 
9v
att han skulle hielpa hennes sak till thett bästa, hwilka päningar
han handfick honom wid her Girmundz kålgård i giötery.

Sammedagh kom för rätta Nils i Starseholm,
och giorde sigh frij medh 6 män att han eij slogh Per i
Kalzhultt, blå eller blodigh wthi thett perlementt, som
skedde i wägen, när dhe droge ifrån wääs marknadtt
om Påwelsmäszo.
Edemännerna  
Per Skreddare i Starseholmen Anders i Stafred
Måns i Thoresholmen Wdde i Häggedabögd
Jöns i Kimmelzbygd Nils i Örsnäs

Eden blef lagligen gången och Nils frisagder.

Kom för rätta Jon Nilson i Ramnäs, huilken
hade wttfest en 12 manna ed för sin hwstrus söster In
gerd be:d, att han aldrigh hade henne belägradt, eij hel
ler war han rätte barnafaderen, desze wåre

Edemännerna  
Lasze Cnutson i Jwdilt Jöns Månson i Näs
Jöns i Kållekiöp Larens ibid
Cnutt ibid Jöns Nilson ibid
Nils Olson i Esiöa Jon Ebbason i Skateboda
Germund i Joenskiöp Påwell i Ramnäs
Peder i Näs Påwell i Kiöleboda


Eden blef lagligen gången och Jon frisagder.

Kom för rätta Erich i Askenäs welb:dig Nils Siö
bladz landbo, hwilken hade wttfäst en 12 manna ed för

10r
en pijga Botill Nilse dotter, att han henne aldrigh
hafwer belägradt, och giorde sigh frij med eff:ne dan
nemän
Edemännerna  
Nils Bostason i törp Jon Hanson i hestberga
Jöns ibid Lasze ibid
Per Benchtson ibid Lasze i arffeke
Lasze i Joenskiöp Kielle i hestberga
Jon Gummundson i fagrult Nils gummundson i askenäs
Per i Ekenäs Per i Kiöleboda


Samme ed blef lagligen gånen och Erich frijsagd.

Sammedagh wttfäste Måns i Foglanäs en 12
manna edh att hans moder Ingred i Foglanäs icke
hade stolitt itt twäbredtt förkläde ifrån Lasz Cnutsons
hwstru i Judilt, till nästa tingh.

Kom för rätta Anders i Tijgeköl en löös dreng
på frelse tienandes, hwilken hade belägradtt en lös
kåna Karin i Siuhult, wttfäste derföre päningar - 3 marker.

  husbondan 2 marker
  häradet 4 öre
  häradtzh 4 öre


Kom för rätta Jöns Månson och Larens i Näs, huil
ka hade ihielslagitt Eskill Ebbason i holmshult i giöteryd
S. wid pasz 5 åhr sedan, och finge trögder af hans [..]
[..], N. The dödes hwstrus målzman Jöns Nilson
Then dödes barns målzman Germund i Jönnskiöp, Jon Nilson i Ramnäs Jöns
Nilson i Näs Per ibid, Jon Ebbason then dödes halfbroder
desze wåre fulmechtige på then dödes slecht både å fä
derne och möderne, och hafwa derföre wpb:tt alla tilhopa






10v
skattjord 1/4 i Skiölzbögd i Giötery S. Item päningar och
wärd till - 200 dal. och ett kiortell sölfwer om - 9 dal.
Item then dödes bröder serdeles wthi wengafwer päningar
- 74 dal. Hafwa dhe och så giordtt konungen rätt
och stått skrifft. Derföre hafwa the nw her i
dagh fådt trögder för födde och ofödde, indlendske och
wttlenske, och hwilken som hempnas å såttmåle bött
hafwe förwerkat konungz edzöre.

Sammedagh kom för rätta Jöns skomaker bo
anders wpå ett törp wid Öijhult och wttfäste en 12 man
na ed att han aldrigh hade stolitt en half stålbåije
och någet annadt godz wthi ofridz tijden ifrån Måns i
Håå, effter som han honom beskyller, till nästa tingh.

Wttfäste och Måns Pellason i Ramnäs en 12 manna
ed, att han aldrigh staal 3 tunnor bak bröd ifrån Måns i Tij
gekölna, till nästa tingh.

Kom för rätta Erland i Stafsättra, hwilken tilför
ne hade wttfäst en 6 manna ed, att hans hwstrus fader
Oluf Nilson hade wttlöst sin broder her Swen, altt
thett arf och ättlefwe som för:de her Swen åtte i Staf
sättra gård, och därföre wpb:tt päningar - 32 dal, ett paar
oxar och en feet galt. Item hafwer Oluf gifwitt sin
söskone barn Jöns och Per Swens söner i Kånna päningar
- 15 dal. 3 marker, hwilkett bewijstes med wällärd mans
her anderses wittnesbref i Anderstad och signeett.
Detta altt hafwer Erland bekräfftadtt med 6 eff:ne
dannemän att så sanferdigt är.
Måns i Rydh Per i rydh
Pawell ibid Erich i hengarp
Swen ibid Erland i Stafsättra


Kom för rätta Jöns Månson och Larens i Näs och

11r
klageligen gåfwe tilkienna, att en pijga Karin Jöns dotter
i Rommarehylte hade 1613 tagit tappen af en tiärahoo
och latitt wttlöpa wid pasz 5 tunnor fieringar tiäre, Men effter
hwarken hon eller hennes målzmän wåre tilstädes,
blef detta wpsadtt till wijdare ransakningh.

Kom för rätta Jöns Wddason i Alenskiöp, hwilken
hade belägradtt en pijga Inger i Sonema, war mökrenk
ningh, hafwer derföre wttfäst päningar - 40 marker.
  Fadrenom 13 marker 2 öre 16
  konungen 13 marker 2 öre 16
  häradet 6 marker 5 öre 8
  häradtzhö 6 marker 5 öre 8


Sammedagh blef Thore i Sonema frijsagder
för thett röchte han war wthi kommen för thett öllträd
som han skulle hafwa tagitt i Ladeholms marknadtt om
Persmeszo. Och effter här war ingen som Thore så
dant öfwertyga kunne eller wille fästa foot emot honom
wthan dett taal hade sigh förorsakadtt af en hoop lost partij.
Men kan någen her effter medh skiel och god witne honom
sådant öfwertyga, så skall han stå till swars, Elliest
skall han wara frij.

Sammedagh kommo för rätta alla grannar
na som boandes ähre i Håå i hampneda S. och kla
gade på Nils Gummundson i Askenäs och germund
i Joenskiöp, och sade att dhe förbygde åen, och däm
de watn opå dheras engar, och förderfwade deras slå
ter, och begärade att dammen skulle wtthuggas, såsom
och begärade häradtz syn och dom, dett man dhem
effter lagen icke kunne förwägra. [..] när
Jagh samptt häradtz nämdn hade syndtt och granneligen

11v
ransakadtt om alla lägenheter, då befans i sanningh att
håå är belegadtt en stor mijll ifrån damenn, och war
en insiö emellan håås siö och der damen war bygd,
så att dhe sin klago inthett kunne bewijsa, wthan hwad som
dhe giorde war skeedtt af stor afwund, effter dhe i Aske
näs icke lenger wille wttgifwa dett ålepund, som håås
by hade sigh en tijd der tilwelladtt. Till dett an
dra befans och i sanningh att dhe som bo i Askenäs och
Joenskiöp /hwilka damen tilhörde/ hade sin whrminnes hefd
på damen, så att der jernbrukett hade af ålder waritt
war än nw sinnerhogerna stora som bergh, och war trädh
waxen i högerna öfwer 200 åhr gammall. Befans och
att emellan den lille siön och der damen war bygd war
åen sommestädz så grund, att när litett watn är kan man
der öfwer både gå och rijda. Derföre tycktes nem
den att damen kunde inthett skada dem som boo i håå.
Blef för den skull af nemden dömdtt att dhe som
boo i Askenäs och Joenskiöp, skulle behålla sine sed
wanlige dammar och luker oqwalde och oplundrade, eff
ter sin egne wilia och nötte, och den farbek som emel
lan både dammarna är som är 7 alnar bred, skall ligga
obygd, med sådan wilkor som han nw ligger, och inthett täp
pas eller igenmåsas, med sinner eller annadtt som till
förne skee plägar. Och så lenge farbecken är obygd
och hålz wid machtt, skall wara förbuditt, att hwarken dhe
som boo i håå /hwilka der äga hwarken land eller watn/
eller och de som bygga nedan före, skola hafwa machtt
att wpdraga eller sönderhugga stigborden för dhem som
12r
boo i Askenäs eller Joenskiöp, Beslås någer dher med
då skall han hafwa förwerkadtt sine 40 marker.

Sammedagh wpstod för rätta Edle och welb. Nils
Siöblad till Rönnäs och tilsporde wellärd her Per i Hal
lary samptt Lendzmannen Erich i Lindefall och dhe an
dre 6 dannemän som wåre med att syna skogen och lägenhe
ten der Wdde i Kalzhultt blef ihielslagen, om dhe wille
bestå eller blifwa wid den första ransakningh som dhe
syndtt hade, och sedan båre witne om alla lägenheter
till dråpett in på tingett för häradtzhöfdingen welb:dig
Nils Siöblad samptt nemden, Der till dhe alle samt
ligen swarade Jaa. Item framkom en man be:d
Åke i Bråtan och bekiende att han wthi 8 åhr hade boodt
wthi stora gården Kalzhult, och hafwer altijd brukat sit
tiärehögge wthi dett höggett som Wdde blef ihielslagen, dett
han med sin ed på lagboken bekräfftade, såsom
och dhe der för honom i samme gård boodtt hade, dhett sam
ma witnade.

Anno 1615 den 28 Februarij
stodh ottingz tingh i gunghult med Markarydhz
prästagield i närwaro Kong: M.tz befalningzman e
dle och welbördigh Truls kåse till Öijhult samptt
häradtz och sochnenes nemdn.
12v
Här: N: Sochn: N:
Lars i Alenskiöp Nils Bugge i Skaarp
Oluf i Hålegården Bäne i Tomary
Jöns Jonson i Rydh Swen i bokzhultt
Nils Cnutson ibid Swen i Forsa
Måns Båtels: i horn Måns i Ifla
Nils i Ooszhultt Swen i Hultt


Sammedagh wttfäste Sten i Engabek en 12 man
na edh för thett röchte han war wthi kommen för
sin söster, till nästa tingh.

Sammedagh wttfäste Swen Wddason i Nötaldtt en
3 manna ed, att hans fader Swen i Lönshult hade
kiöptt en kiädia för 18 åhr sedan, och gaf kädian ått
sina fästmö på den tijden, och derföre gifwitt en
tunna korn och päningar - 10 marker till nästa tingh.

Kom för rätta Åke i Åhrhult och hans medarf
wa å fäderne och möderne och tiltalade Per Trulsz:
i hylte, hwilken hade ihielskutitt för:de Åkes broder
Jöns Ollson i Åhrhult och blef fången å ferska ger
ningh strax wid lijkett, och hafwer dråpett sigh till
dragett som her effter fölgier.

Först framkallades wittnen Lasze Nilson och Matthis
Nilson i brånaldt som närwåre å wigwalle och åsåge
när dråpett skedde, hwilka effter dheras giorda ed
sålunda witnade. Först blef bewijsadtt att dhe
hade en långligh afwund sin emellan om ett blådt ka
ra lifstöcke af giörlesk, hwilkett lifstöcke then dödhe



13r
hade bortgiömdtt i skogen brede wid annadtt sitt godz w
thi feigde tijden, och godzett blef bortstulitt. När lif
stöckett bespeijades fans dett på Per Trulsons krop, och
hade then döde en mistanka till Per om samma godz.
Om en söndagh på Markarydz kiörkegård, gick Jöns
Ollson till lendzmannen Brodd i Markary och sadhe,
Jagh hafwer mist ett lifstöcke i skogen brede wid an
nadtt godz och dett hafwer Per Trulson på sigh, Giörer
well och beder honom få migh dett igen eller giöra besked
hwar han hafwer dett fådtt, då treskades Per och
wille inthett giöra besked strax af hwem han hade dhett
bekommitt, och då föllo någre hårde ordh Jöns och Per
emellan, effter Per ingalunda wille få ifrå sigh lifstöc
kett som han af mongom blef tillrådder, wthan behöldtt
lifstöckett ifrå walborgmesze 1612 dett först blef speijadt
och hafwer dett än nw icke fådtt ifrå sigh, der af afwun
den jw mher och mher tilwäxte. Nw hende sigh
att denne eff:ne Lasz Nilson, Matthis och Per Trulson, och
en dansk karl Per Hindrichson i Healdt, wåre tilhopa
wthi en gård het Brånaldt, och der kiöpte öll och dric
ka effter predikningen. När dhe hade setidt en stund
kom Jöns Ollson dijtt, och gick genast i stufwan och in
thett afwiste att hans owen Per Trulson sadtt der inne
för honom. Då sadtt Per i gallbenken och Jöns sattes
på sätitt. När dhe begyndte blifwa drukne, fråga
de Jöns Per om han kunne få sitt lifstöcke igen, sua
rade Per, När du will hemptadtt så skall thw fådtt
igen, Jöns Ollson sade, Jagh skiöter thett inthett ty dhett
13v
är wpsletedtt, du skall gå lagh för mitt godz Jagh
miste der lifstöckett war, oc då togh Jöns en knijf
och stack Per Trulson i armen någett lijtett, tå togh
Per Trulson ett öxaskafft och slogh på kinnbenett nedan
ögadtt så att itt stöcke bortgick af kinbenett, och i thett
samma han fick hugg togh Lasz Nilson i honom, och då
kom Jöns omkull på gålfwett, men när han wpkom hade
Per Jönses bösza och slogh i bordett med böszan, då sa
de Lasza, slå inthett sönder hans bösza, få Jöns henne i
gen, oc Jöns sade, see den tiufwen, nw hafwer
han stolitt bort böszan effter dett andra godzett och
tagh hijtt min bösza din tiuf, då fick Per honom bös
zan igen, den oladd war, när Jöns fick böszan, spen
te han wp låsen och hade welett skotett. Och Per tog
till sin bösza och Lasz Nilson togh Jöns i fampnen och
förde honom mott södre bordzendan och ropade på Per
Trulson, skiut inthett du skiuter migh medh, I thett
samma hiertskiött Per Trulson, Jöns Ollson i Lasz Nill
sons fampn, så att han stalp genast till jorden och
blef dödh. Tå war Matthis Nilson wthe på går
den och hörde böszan small och qwinfolken skrijkte
i stufwan, då lop han in och wille weta hwad på
färde war, och Per Trulson mötte honom i stufwedöran
Men Matthis togh genast wthi honom och fångade honom
strax wid ferska gerningh, och förde honom bundan till
lendzmannen Bråd i Markary, Detta alt haf
wer dråparen sielf bekiendt her för retta att så
tilgånget är ord ifrån ord effter som för:nt står
Detta ärandett blef skotitt till häradtznemdn och
14r
them förelagdtt att the granneligen skulle ransaka antin
gen dhe kunne tenkia detta dråp wara giordt af rätta
lifznödh eller af öfwerdådighett med fördeel eller fördelz
wärio, der effter dhe skulle gifwa sin meningh tilkienna.
Och effter långsampt betenkiande gåfwo nemden så
dane swar, att dhe ingalunda kunne tänkia detta dråp
wara giordtt af rätta lifznödh, helst effter den som dö
den leed blef hållen, och hans bösza war oladd, och der
war ingen manfolk i stufwan wthan dhe tree, dhen
som döden leed och blef hållen, Och han som höldt, oc
Per Trulson som skiött och stod löös, hade well kommitt
wtt om han hade weladtt wthan dråpett är giordtt w
thi öfwerdådighett med fördeel och fördeelz wärio. Der
före och effter dråparen blef fången wid färska ger
ningh strax wid lijkett, blef han effter Gwdz och
Sweriges lagh, så och effter målsäganderne stodhe
opå sin rätt, dömdt ifrån lijfwett wthi 1 Mosi bok Cap.
4 9 wthi 2 Mosi bok Cap. 20 21 dråp: B. m. w. 2 och
12 Cap .Gamble gårdzrätt 4 och 5 Cap.

Blef och bewijsadtt att Per Trulson hade tilförende
bedrifwitt ett dråp, och dett lenge sedan försonadtt,
nutitt konungens nåder, och kom nw andre gånghen i
ghen. Derföre hemsteller man wthi wnderdånighett
H.K.M.tt samptt H.K.M.tz trogne befalningzmän och
ståtthåller om Per Trulson skall behålla lijfwett, el
ler effter domen stå sitt straff, Och är domen förseg
ladt och till öfwersten edle och welb. Nils Sterne
skiöld försend, Då kom besked igen att han skulle
stå sitt straff, dhett han och så giordt hafwer.
14v
Sammedagh kom för rätta Swen Perszon i
Skaffta, och klagade att Nils Thorson hade skieldt hans
hwstru för en slijdh, och effter thett skedde wthi hastighett
och druckensmåll, såsom och eij heller kunne dett bewij
sa, wthan rättade sin ord å nästa tinge, hafwer derföre
Nils wttfest för oqwemdes ord effter dett sidsta Cap. i
Ting: B: päningar - 3 marker
  Cronan 2 marker
  häradet 4 öre
  häradtzh 4 öre


Sammedagh blef och bewijsadt att Swen Persons
hwstru hade wthi samma druckenskap och wrede kalladtt
Nils Thorson en trolbackewnge, dett hon eij heller kun
de bewijsa, wthan rättade sin ord å nästa tinge, wttfe
ste efter samma Cap. päningar - 3 marker för oqwemdes ordh.

  Cronan 2 marker
  häradet 4 öre
  häradtzh 4 öre


Sammedagh wttfeste Botill i grönö en 12 man
na ed med 6 dannemän och 6 danneqwinnor, för dett trol
doms röchte hon war wthi kommn, till walborghmesze.

Wttfäste och Jöns Trålle en 12 manna ed för dhen
kanan han war kommen i röchte före, till nästa ting.

Sammedagh kom för rätta Jon Benchtson i gungh
hult en löös dreng hwilken hade belägradt en löskå
na Ingred be:d wttfäste för lönskalager päningar - 3 marker

  Cronan 2 marker
  häradet 4 öre
  häradtzh 4 öre
15r
Anno 1615 den 27 Februarij  
Stodh Ottingz tingh i Bießery medh Oensiö Prä-  
stagield, I Närwaro Kong: M.z befalningzman Welb.
 
Truls Kååse till Öijhultt samptt Sochnenes  
  Nemdn.
Lars i Alenskiöp , Laße i bråddalt
Oluf i Hålegården , Jöns i Wrå
Jöns i Segnishultt , Håken i Wigåsa
Håken  i åkerbergh ,
Laße i Skiersery
Jahans i Fataldtt , Per Anderson i Åby
Jon i Wigåsa ,
Per i Fataldtt

  Sammedagh kom för rätta Nils Cnuttson i
Lychna och wttfäste en 6 Manna Ed att hans hustrus  
Stöfmoder, Gertrud, icke war skylligh Måns i bies-  
sery Päningar – marker till nästa tingh.  


  Sammedagh kom för rätta Måns Person i Yx-
naldtt och tiltalade sin söskonebarn Jöns Jönson och  
Per Jönson i Bießery och Bisßerydz gård /: hwilken de  
effter bägga sine föräldrar arffdt hade/: och sigh be-  
klagade att gården eij war rätt bytter dhem emel-  
lan, och der hoos begärade nydtt bytte och skiffte  
på gården, hwilkett ärande Jagh och Nemden toghe
 
uthi betenckiande: Och effter långsampt taal kun-  
ne Jöns Jönson och Per Jönson med god witne och  
 
15v
skiel bewijsa, att beggas dheras farfader Måns i
Bießery åtte allan gården; Effter honom wåre twå sö-
ner som arfde bießery N. Peder och Jöns, och dhe Jem-
kade och bytte gården sin emellan med dannemäns
rådh och gode mäns samtöcke både i tomptt, åker, eng
wilkor och alle tillåger som Innan staka och staffra
funnes, så att dhe uthi allan sin lyijztijd bodde tilho
pa medh sådtt och semie, och hwar hädade sin part, och
bättrade effter lägenheten med flijtt och ospardtt arbete,
dett bästa han kunne både med hws åkerrödningh och 
Engarödningh, deslikest med gierdisgårdar och annat bon
dasläp. Nu hände sigh att Jöns Månson war en
flijtigh bodman, och war städes hema, togh sigh inthett
lättwerk eller fåfenga före, wthan med flijtt och achte
samhett förestodh sitt bondaämbete och åkerbruk, dher
igiönom han sin halfwa gård möckitt förbättrade medh
bygningh gierdisgård, åker och Engarödningh, och dhett i 
sin lifztijd well höldtt wid machtt: Och enö för:de
Jönsas söner arfdt samme halfwe gård effter sin fa-
der, och i lijka måtto waritt flijtige och achttsamme
bodmän och gården möckitt förbättradt. Twertt e-
mott, Per Månson som fick den andra halfwa går-
den i bießery, war der emott oflijtigh, wille föda
sigh med lättwärk, drogh omkringh och kiöpslagade
och inthett achtade eller brukade gården till nå-
gen förbättringh: I lijka måtto hafwer och hans
son waritt ostadigh och besittedt gården i mong åhr,
är nw der ifrån flötter och effter latitt sin barn går-
den: Nw tyckas dhe unge att dhe wilia åter haf-
 
16r
wa Nydtt byte på gården, oansedtt dett är öfwer
70 åhr sedan gården byttes Söskonen emellan, 
Hwilkett byte Jöns Jönson och Per Jönson Ingalun-
da wilia effterlåtha, wthan begära att dhe måtte niu-
ta sitt modiga och tunga arbete, såsom och store om-
kostnadt till gode, att en annor eij så lätt skall der
till komma, och wthan omkostnadtt och underlagh intaga
hwilkett Nemden syndtes Lijkmätigt wara. Der
före blef afdömdt effter dett 41 Cap i Byg:B. att
Måns Person och hans barn skola uprödia, åker
och Engh, Item wthi alle måtto med hws och gierdis
gårdar giöra sin halfwa gård Innan staka och stafra
så godh och well flyddan i alla måtto, så att häradtz
Nemdn kunna witna att han är så god i tomptt och 
tillåger som Lagen wttwijsa, och Jemptt är giönom
Jempno: När så är skeedtt måga dhe af Nyo
Skiffta och eij fhör./.

Anno 1615 den 28 Februarij
stodh ottingz tingh i Maresiö med Anderstad
prästagield, I närwaro Kong: M.tz befalningzman
Edle och Welb:dig Truls Kååse till Öijhult
samptt sochnenes nemdn och några af häradtz
nemdn.

16v
Nemden  
Lars i Alanskiöp Simon i Söndranäs
Oluf i Hålegården Måns Båtelson i Horn
Anders i Berghemet Måns i Stackarp
Per Jonsin i Gyrarp Oluf i Nornäs
Simon i Öijarp Nanne i Skiärfwa
Swen i Forsa Tufwe i Bolmaryd


Sammedag kom för rätta Oluf i Hålegården
med sine bröder och näste skyldmän å fäderne och mö
derne och klageligen gåfwo tilkienna, att en bonde be:d
Erland i Nortörpa hade ihielstunget för:de Olufz broder
Nils Erichson i Stackarp och hade dett sigh så tildraget.
Först war Nils med flere grannarna tilhopa i Stackarp w
thi ett arbetesöll, Någett effter mederaffton kom Nils
Erichson dijtt och war någett drucken, doch lekwell inthett
oskickeligh, och blef satter på sätedtt, Någett på aff
tonen begyndte Erland sådant snak och sade, En af osz
tree antingen du Per Michelson, eller du Nils Erich
son, eller och Jagh hafwer borto Cronenes päningar. När
de hade lenge der om taladtt, tå begyndte Nils på
en psalm /och Nils war kiörkewerd/ När psalmen
war wttsungen, begyndte the åter samma snak, och det
ta skedde twå eller tre gånger. Då sade Nils,
Lätt blifwa detta taledt denne gången, Jagh bedes före,
Och om torsdagh är Kyndermeszo dagh wij komme till
kiörkan, och min kiörkeherde kommer tilstädes, så skall
Jagh legga detta snackett ifrå migh och blifwa en ähr
ligh karl, der du skall blifwa ett skarn. Då swa
rade Erland, dett skall tu hafwa lugitt, och tog till
en kanna och wille slå ått Nils, Då förhindrade
Rörich i Miäla honom och togh honom om armen, att slagett eij

17r
kom fram, wthan kannan blef ståndandes mitt på bordet.
När dett slagh blef förhindradtt, togh Erland strax till
en tallrek, och kastade ått Nils, och råkade Måns i Hall
arp som sadtt hoos Nils. Strax kommo qwinfolken
och drogo Nils Erichson baklenges at sätett, och nidh
på gålfwett, så att sättitt gick omkull och sätisfötterna
sönder, Då förde de Nils i Wngzbenken och satte honom
der nidh, och Kulla Nils i Skeen blef sitiandes hoos honom
på den ena sijdan, och han sade, kiäre broder war stil
la, Jagh plägar sätta digh och du plägar sätta migh. Då
sade Nils Erichson, dett är nästan förtrådtt, att Jagh skall
blifwa wttkiörd. Då begyndte Måns /hwilken hade fådt
hug af talreken/ att giöra sigh onder på gålfwett, wille oc
så ått Erland, Men Erland blef sitiandes qwar i ben
ken, och Månses hwstru och hans söster hölle Måns att
han eij kom till Erland, Då ropade Månses hwstru
på Kullanilsen, och bad att han wille hielpa henne setia
sin man medh hoos Nils Erichson i benken. Då sade
Kulla Nils till Nils Erichson, skall Jagh lijta på att dhu
will sitia stilla? Swarade Nils, du må well lijta på mig
att Jagh sitter stilla, Så wpstegh Kulla Nils wp och togh wthi
Måns och wille rådföra honom att han skulle wara stilla och
setia sigh till bordett, Wid the först röchtes sloknade
liusen som fremmerst stode på bordett. Då ropade Rö
rick i Miäla till hwstrun i gården, och bad tända wp
lius i gudz nampn, och strax blefwo liusen wptende.
I thett samma språngh Nils Erichson wp till Erland
och the slogo ihop mäd knijfwarna, och Nils stack Er
land 6 styngh i härarna och armen och skaar honom illa i
fingrarna, och Erland stack honom ett styngh igen i halz
gropen, så att han strax bleff dödh.
17v
Desze eff:ne giorde sin ed på lagboken, hwilka när
wåre å wigwalle och åsåge när dråpett skedde. Rörich
i Miäla, Anders i Nortörpa, Nils i Skeen, Swen Jön
son i Nortörpa, Bencht i Stackarp, Jahans ibid, den
wärd war i gården der dråpett skedde. Nw går
dråparen Erland wid skogen och målzäganderna wil
ia inthett bidia i frid för honom, Derföre kunne
nemden icke giöra then döde ogillan, eij heller be
frija dråparens lijf. Blef för den skull afsagdt
effter lagen, att dråparen innan 6 wekors dagh skulle
sökia konungen om nåder och skonemål på sitt lijff.
Nw will dråparen effter gifwen leigd hwarken kom
ma till tingz eller sökia konungen.

Kom för rätta Wdde Nilson i trahery, hwilken
hade wthi oförstånd latitt wttraderat en linia wttaff
edle och welb. Nils Siöbladz domzedell, hwilken
linia lydde om - 2 marker päningar åhrligen wttgifwa, och
nw är 12 åhrs tijd förleden, wttfäste derföre för me
nige mans förbön skull päningar - 3 dal.
  Cronan 2 dal.
  häradet 2 marker
  häradtzh 2 marker


Sammedagh kom för rätta Swen Stenson i
Espenäs, och blef beklagadt att han om jwladagh mot
afftonen, kom till Jöns i wigåsa /hwilken lågh slätt för
döden/ och togh wtt sin knijf och skaar itt stycke aff
nagelen på den siukas tummelfinger, och den siuke
eij annars wiste ähn att Swen giömde styckett i sin
pungh. Detta hade den siuke bekiendt för sin hw
stru och sin mågh Måns i Rya, dett Swen icke neka
kunne, och bekiende han att dett skedde wthi druckenskap

18r
och inthett ondt wiste der med. Men effter dett skedde
om jwladagh mendte folkett att han der med skulle
bruka eller weta någer wijskepelighett. Derföre wtt
fäste Swen en 6 manna edh, till nästa tingh.

Anno 1615 den 1 Martij stod
ottingz tingh i Kiäringe med Angelstad prästegield
i närwaro Kong: M.tz befalningzman welb. Truls
kååse till Öijhultt, samptt sochnenes och häradtz
Nemdn  
Måns Båtelson i Horn Påwell i Rydh
Jöns Jonson i Rydh Per i Romborna
Lars i Alenskiöp Jacob i Neglinge
Anders i Berghemet Jon Gislason i Wlarp
Gummund i Liungby Jahans i Angelstad
Nils Jahanson i Angelstad Nils i Rya


Sammedagh kom för rätta Jöns Person i W
larp och klagade på Per Jönson i Angelstad, att
mädan dhe bodde i gårde tilhopa och stufwo i Wlarp,
då kom en dreng dijtt be:d Per i Neglinge, och Per
Jönson gaf drengen maat, När dhe hade fådt maatt
gick den drengen och en annor drengh wtt i farstufuan
och blefwo der ståndandes, Då kom Jöns Persons
hwstru och hade sin brödkorgh på armen, när hon kom
i förstufwan togh den ene drengen Carl wthi henne
med skiemdtt, Då sade den andre drengen Per, halt
du döran, mädan jagh narrars med hwstrun, så att
bonden eij kommer wtt, och detta war dheras skiemdt.

18v
Då kom bonden Jöns wtt, och hade en knijf i handen
och war wreder, och sade till drengarna går dijtt i
hafwa ärande, Sedan sade han till hwstrun, gack och lät
in wår boskap, Med dett samma ginge drängarna
sin koos och bortt i byn wthi en annor gård och druc
ke. Och om afftonen sedan Jöns hade lagdtt sigh
kom gårdmannen Per Jönson och drengen /som höldtt
döran/ hem igen, och wid drengen kom i döran ro
pade han, hws i gudz nampn, Strax tände hwstrun
wp, och Jöns stod och wp, Och hade han en liten hånd
öxa sitiandes hoos sigh i sengen, och sade han till
drengen, Du war her i jåens, gick och narrades
du skulle med rätta hafwa waritt wthe hädan, och
slogh ått drengen med öxan, då togh drengen om öx
an medh, och bonden som drengen hemfolgde, höldtt
med drengen, och sloge Jöns Person itt slagh i huf
wudett och skore honom wnder hakan med öxan,
sloge honom ett öxehammars hugg i ryggen, Då gaf
Jöns till flychtan och förrömde stufwan och dhe folg
de flux effter honom, och när dhe komme wtt på
gården kastade Per Jönson öxan effter Jöns, och
högg honom i låredtt för än han kom af sin tomptt,
Men dhe hindte honom inthett. När nw dhe finge
icke giöra honom mher skada, ginge dhe tilbaka in
i stufwan igen, och Per Jönson sönderslogh ett såld,
sönderbrött ett öxaskafft, sönderslogh en knijf, Se
dan togh han Jöns Persons seng, hof henne wtt om
döran, Derföre wttfäste Per Jönson för ni
dingzwerk, i dett han sönderslogh, såldet, öxaskaftet och
19r
knijfwen, hwilkett altt blef werderadt för päningar en
marker effter dhett 54 Cap. i Byg: B. till 3 skifftes päningar
- 10 marker noch Per Jönson för 2 kiötsår päningar - 6 marker
är frelse.
  husbondan 10 ½ marker 1 öre 8
  häradet 2 ½ marker 1 öre 8
  häradtzhöf 2 ½ marker 1 öre 8


Item drengen Per Swenson i Neglinge för twen
ne kiötsår päningar - 6 marker.

  Cronan 4 marker
  häradet 1 marker
  häradtzh 1 marker

Blef och bewijsadtt att sedan Per Jönson hade
sönderslagitt Jöns Persons bohagz tygh och wttboret hans
sengh, lop han wreder whr sinom gård och bortt wthi
Jon Benchtsons gård, och brukte onöttigh mund, och kal
lade Joens hwstru en säck, dett han inthett kunne bewij
sa, wthan rättade sin ord å nästa tinge, derföre wtt
feste Per Jönsson för skellord päningar - 3 marker, Item
för hemgångh effter dett 5 Cap. i Edz: B. effter han
eij skada giorde, päningar - 40 marker.

Summa husbond 7 dal. 5 öre 8
  häradet 7 marker 1 öre 8
  häradtzh 7 marker 1 öre 8


Sammedagh wttfeste Anders Swenson i dragery
en 6 manna ed, att han icke hafwer borto för sitt
söskonebarn, effter des föräldrar Bencht skomakere
i Stakarp till 2 marker werde, Ty Anders war målz
man och tog godzett till sigh, till nästa tingh.

19v
Kom för rätta Cnut Person i Tijarp sampt hans
moder Ingeborg och klageligen gåfwo tilkienna, at
hennes mågh en öfwergifwen menniskia Nils Jonson be:d
/den för monge sine miszgerninger blef halzhuggen/
afhende och ifrån togh sin swära för:de Ingeborgh en
bröggepanna så stor att der gick 5 säd wthi, och honom
wthan hennes samtöcke bortsålde, ått Jahans i Äpla
näs och Nils i Lillarp samptt Per ibid Och derföre
hade Nils Jonson af dhem bekommitt sölfwer - 19 ½ lod
danske päningar - 2 marker, dett dhe med sin ed her för rät
ta bekräftade. Nw begära för:de Ingeborg och
hennes son Cnut, att dhe kunna få sin kiätill igen
för så möckitt han war bortsåld före, Men effter
han som kiätelen bortsålde eij war rätter ägande
wthan hans swära, war och kiätelen bättre ähn
dett wärd han war bortsåld före. Derföre blef
af nemden afsagdt, att Ingeborg skulle lösa sin
klätell för så möckitt och sådan werd, som kiätelen
war wttsadtt och bortsåld.

Sammedagh kommo för rätta alle qwensle
grannar, hwilka wttfäste hwar för sigh i synnerhett en
12 manna ed, att dhe eller dheras folk eij hadhe
stulitt säd af sine eller sine grannars åkrar, mädan
säden stod i trafwar eller på kramp, eller på lo
derna sedan eller för hon är trusken. Detta är
alles deras nampn i qwensle boandes:
Oluf Gummundson, Jöns Abramson, Gummund Swensz:
Boo, Erich orm, Nils orm, Måns Faarson, Nils Ollsz:
Arfwid Jonson, Jöns Benchtsz: Per Perszon, till nästa
tingh eden wttfäst.
20r
Anno 1615 den 2 Martij stod
ottinghz tingh i Torlarp med Bergia åttingh i när
waro Kong: M.tz befalningzman edle och welb. Truls
kååse till Öijhult samptt
Nemden  
Jöns Jonson i Rydh Sone i Fallnewijk
Lars i Alenskiöp Per Swenson i Wännery
Anders i Berghemet Psante i Holiuge
Nils i Ooshultt Jöns Person i Qwenarp
Bencht i Äplanäs Jöns Nilson ibid
Cnut i Ekarnarp Per Jonson i Ekarnarp


Sammedagh kom för rätta Jöns Skomakare och
gick sin lagh som han tilförende hade wthfest för den
½ stålbåijan som Måns i Håå honom beskyllade före, bre
de wid annatt sitt godz.

Edemännerna  
Frode i Ifla Carl Person i Tranhult
Per Månson ibid Måns Gummason ibid
Anders Månson ibid Bencht Ollson i Stockhult
Gummund Soneson ibid Oluf Anderson i Cnutztörp
Jon Soneson i Biernhultt Jöns Wäge i Ifla
Jöns Frodeson i Lönshultt Jöns Skomakare


Eden blef lagligen gången och Jöns frijsagder.

Kom för rätta edle och welb:dig Truls kååse
till Öijhultt och framlade en qwitteringh af Swen Karl
son, schrefwen, der wthinnan förmäldtes att Swen hade
wpb:t af welb. Per Arfwidson päningar - 62 dal. hwil



20v
ken qwitteringh af cammerråd blef caszeradtt wthi welb:
Per Arfwidsons rekenskap. Ähre nw för den skull
för:de Swens arfwingar her för rätta framstälder. Oc
hafwer welb:te Truls kååse för stor fattigdom skull
och monges förbön, och på sine medarfwingers wegner
tilgifwitt wthi päningar - 20 dal. hele summan, hwilka
päningar för:de Swens arfwingar hafwa lofwadtt honom oför
töfwadt och owägerligen skola bekomma, derföre blef
we the well der om förlijchte.

Sammedagh kom för rätta wällärd man her
Carl i Rysby och inlade i rätta, någre punctar emot
sin wärbroder Erasmus i Washultt, hwilka så lydde
1. Först hafwer han borto wthan byte en sölstop om - 16 lod
2. Ett förgyldtt bälte om - 18 dal.
3. Trettijo dal. päningar som moderen fick för 2 par oxar
sedan fadren war död, der ibland war - 6 Rijkdal.
4. Fyra lb ny kåpar som han togh i Wexiö effter S. Magister Cor
nelium.
5. Tijo dal. päningar som han togh af Nils i Prästörp för
en hest, effter S. faders död.
6. Ett par oxar, hwilka han sadhe hans wåre när
bytett stod effter S. föräldrarna, dett inthett sandt är.
7. Tolf dal. päningar hafwer han tagitt, sex dal. på
Erichstad, och sex dal. af Harald i Qwenarp.
8. Sin moders fästnaskeed och en gullringh.
9. Spannmåll - 18 tunnor somptt af M. Cnut i Rydaholm
och somptt af her Per i Wernemo.
10. Tijio Rikzdal. hoos Ingemar i Tranhult.
21r
11. Fyra dal. af her Christopher i Hwijtary.
12. Gaf han her Peder i Wernemo M. Cornelij kappa
alnen kostar - 2 dal. Och war - 8 alnar i kappan.
13. Togh han all M. Cornelij kläder och all Turonis
14. Togh han - 18 dal. päningar när moderen begrofz och
inthett giöre beskedd hwar till han dem brukade.
15. Kiortell sölf som Anders i Wäszby hade fadren i
pandt sadt för päningar - 4 dal.

Till denne före:ne punctar swarade E
rasmus sålunda, och dem förlade.

1. Then 1. punct förlade Erasmus så, att han gaf sin fader
för stopen rogh - 6 tunnor dhett han med sin ed bekräfftade.
2. Bewijste han att faderen gaf hwar sin son bälthe och sö
sterne så möckitt der emott wthi dheras wellmågo, derföre
blef afsagdtt att dhett skulle der wid blifwa.
4. Resterar än nw wthi Wexiö kåpar - 2 lb 3 marker och på bytett
war 5 ½ lb tilstädes af denne kåpar. Detta bewijstes med
W. Pär Biörsons, Hendrich Salthows, Hans Benchtsons
Thomas Wnderborgz schrifwelse daterat i Wexiö 27 feb. 1615.
6. Blef bewijsadtt att hans fader gaf honom en kalfwer, der
af han opfödde sigh en oxa, oc den andra kiöpte han aff
Christiern krammar.
7. Är förlagdtt med witne och edh den Per Carlson i tråt
teslöf her för rätta giorde.
8. Blef så samtychtt att Erasmus skulle behålla skeden
effter hans fader hade honom wthi sinne welmacht gifuit
den tijd Rasmus war lijten, och inthett af dhe andre sösko
nen der opå klandrade, blef och bewijsadtt att dhe
 
21v söskonen som först blefwo gifte finge bäste hielpen
och hade lengst fördeel af föräldrarnas goda, och alla
soskenen wndte Rasmus skeden well, wndantagandes her
Carl som der wthi icke äger mher än 1/7 part. Men ef
ter dett bewijstes att S. Christiern sielfwer bortgaf
gullringen i sin welmacht åt her Per i Wernamo, må
dhe dher om förlijkas.
9. Blef aflagdtt medh her Pers witnesbref i Wernamo da
teradt 6 Feb. 1615. Såsom och M. Cnutz bref i Rydaholm,
der med dhe bewijste sigh före:ne spannmåll kiöpt hafwa för
päningar.
10. och 11. Stå än nw inne hoos före:ne män al soskonen tilbytes.
12. Blef bewijsadt att S. Christiern gaf sielf bort kappan
wthi geszhult i ett bröllop, der på hers Pers bref i Wernamo
13. På den tijden war Erasmus ett barn och hans fader gaf
honom them.
Men för dhen 3. 5. 14. och 15. punct hafwer Erasmus giordt
en 12 manna ed att han eij hafwer ifrån sin söskone till
ett markerkawerde, effter somptt war skedt i hans barndoms tijd
mädan hans moder sielf lefde och hon bytte och wäsla
de der med som hon wille och Erasmus på den tijden
inthett godz hade förestå, och war inthett af af Erasmus sösko
ne som någen ed begärade wthan allena her Carl som
äger hans söster, derföre giorde han sigh frij med eff:ne
dannemän  
Jöns i Sundett Arfwid i Lönekulla
Håken ibid Jon Cnutson i Gieszhult
Per i Tijgeboda Per Jonson i Tråtteslöf
Jon Gunnarson i Gieszhult Per Benchtson ibid
Jeppe ibid Lasze i Qwänarp
Oluf i Tykatörpett Nils i Kröckleboda

Edhen blef lagligen gången och Erasmus frijsagd.

22r Sammedagh kom för rätta Hendrich Anderszon
i Torse, och wttfäste en 12 manna ed att han aldrigh
hade belägradtt Karin i Falnaweka, till nästa tingh.

Sammedagh gick Anders Jonson i Borsna en 3
manna ed, att han eij war skylldigh Måns Benchtson
i Klöfwary några päningar för en gryta.

Edemännerna
Arrwid i Borsna, Jöns ibid, Anders Jonson ibid.
Eden blef lagligen gången och Anders frijsagder.

Sammedagh kom för rätta Beritta Gumma
i Torse, hwilken war kommen i röchte för sin legodreng
Benchtt Jönson, att han skulle hafwa henne belägradt.
Och effter ingen war som wille fästa foot emott them
blefwo the frijsagde, in till dhes någre kommer
som will fästa foot emott them, och sådant dhem öf
wertyga. Då skall saken stå öppen och frijdtt till
taal hafwa.

Kom för rätta Arwid hofslager i Flattinge oc
giorde sin ed, att then kulan han sönderhögg på ett
brutett stodh, hwilkett hörde Trotte i Flattinge till,
och blef brutitt på kiöpstadzreesan af Trottes e
gen sadell, och stodett blef sedan dödtt, att thett
då skedde emott hans wilia. Bygh: B. 45 Cap.

Wttfäste Jöns i Otersnäs en 12 manna ed att hans
son Per Jönson eij hafwer stulit en marker päningar, en geet
och en hara wnder en stock, till nästa tingh.
22v
Een wisz ransakningh om Eli
nes bedriffter i Horsnäs, huil
ken welb: Jöns Jöranson hafwer
för den konungzlige höghloflighe
hoofrätt, ahngifwitt Per Ollson
fordom fougdte i Sönnerbo, att
han skulle wthan brådtt och före
gången dom latitt aflijfwa.

Till thett första: Frijade Simon Thurson till
Elines sösterdotter, och sedan wille öfwergifwa henne
När Elin fick sådant weta, gick hon till Simon
och sade, Jagh hafwer spordtt att du will öfwer
gifwa min sösterdotter lilla Kitta, hwru kommer
dett till? Swarade Simon, Jagh hafwer fådt lee
da wid henne, så att Jagh icke gitter seedtt henne.
Då sade Elin, der till will Jagh well finna boott.
Swarade Simon, Giör well och seg migh den konsten.
Sade Elin, du skalt taga 3 rogbrödzbijtar, och 3
råå kiötbijtar och 3 råå fiskabijtar, och sedan taga
en ekepåla och stinga hool nordan på en åkersren
om en söndagz morgon, för än solen wpgår, eller och
en torsdagz qwell sedan sool är i skogh, Sedan så
skall tw taga dhe 9 bijtarna och stinga 3 gånger, igiö
nom åkersrhenan andsyles, och äta dhem sedan wp
23r
så skall du få en god kiärlek till Kirstin, ty thett
är förr försöchtt. Detta ofwertygade Simon E
line monga gånger, der till hon icke neka kunne.
Lekwell wille Simon inthett hafwa henne, ty han trod
de inthett oden, eij heller wille bruka dett som Elin
honom lärde.

Till thett andra: För någre åhr sedan miste Es
kill Benchtson 6 eller 7 kiör, så och mökin annor fänadt
Så sende han sin broders hwstru Botill Åkes till för:de
Elin i Boaryd i Rydaholms sochn, och sade henne, Hwar
icke Eskill får boot på sin fänadtt, skyller han ingen
derföre ähn digh, Och strax fick boskapen omkast. I
tem bekiende och för:de Åkes hwstru Botill i Tutary att
sedan hon kom ifrån Boary, och hade sagdtt Elin dett
som Eskill Benchtson och hans hwstru hade befaladt
henne att tillseija Elin, om dhe icke finge boot på sin
fänadtt, då skulle Elin få skam, Men fänaden
fick boot och qwinnan bleff siuk, Någett effter det
ta war skeedtt gick Botill till Måns i Tutary Eli
nes broder och sade, Kiäre Måns giör well och wijsa
migh engamärken, då sade Måns, du west well
sielff engamärken, effter du west hwilken af mine
söstrar i Rydaholms S. är trolbacka, Och strax
slogh Måns henne, så att hon eij sågh sin helse dagh i
5 åhr. Och när her Carl i Rysby war hoos
förd:e Botill, bekiende hon i så måtto, att hon skyllade
ingen annan för sin siukdom ähn dett sälskapet, och
sedan hafwer hon hafft stor fattigdom, och aldt gådt emot
och inthett med.
23v
Till thett tridia: Miste för:de Eskill Benchtson
swåra monga kalfwar, och icke kunne niuta een, då
tillmättes dett åter Elin, När Elin dett förnam,
sende hon sin moder Ingred i Tutary till Eskill, när
hon kom dijtt, sade hon till Eskillz hwstru, Kiära In
gred, Skylla inthett så hårdt mina dotter Elin för
den olyckan, här skall well finnas boot; När i få
några kalfwar, så bärer dem 3 gånger andsyles kring
om stufwan, och sticker dem baklenges igiönom dörett in
så få i strax boott.

Till thett fierda: Elines förra man Nils trät
te med Eskill, Och den andre dagen der effter wart
strax en Eskils oxe galin, strax sende Eskill, Nils
och Elin bud, att hwar icke min oxe får boot så
skulle i både få skam der före, och strax fick oxen
boot igen.

Till thett femta: War en hwstru kommen ifrån
Westergiötland och till Larses hwstru i Gnustörp Mä
ritt, och när samma hwstru hade waritt der om
natten, begyndte Märitt om morgonen tierna och de
fremmande hwstrun tiernade med och kunne inthett
smör få, Då sade Märitt, Gwd bätter osz för
en ond menniska som sitter strax her öster nor wthi
skogen, hon blåser inthett så offta i wargastrupan för
Gwdz skull. Och strax gick den fremmandhe
qwinnan till Elin som då bodde i Ramskough och
ländte hws af henne, och sade sådant, endoch hon icke
wnderstogh sigh att hon war dhe samma. Då
24r
togh Elin dett strax till sigh och sade, derföre skal
hon få skam, Strax der effter när Elin kom
till kiörkian, kom hon strax till Märitt och sade, Jagh
hafwer spordtt att du hafwer skyldt migh för dett att
du eij får smör, der skall du få skam före, strax
slogh Elin Märitt på munnen, så att både näsa och
mund blödde, sedan waantreefz hon, så att hon aldrigh
sågh sin helse dagh der effter, och hon tråndade ihiel, oc
beskyldte hon ingen annan för sin dödh än Elin, det
ta witnar Store Lars i gnustörp att när han hwstru
kom hem ifrån kiörke /då Elin hade slagit henne på
kiörkegården/ och klagade sigh för sin man Lars och sa
de, Gwd bättre migh hwru Jagh idagh war slagen på
kiörkegården, Jag will att i skolen gå till fougdtan
Axell Jönson, och klaga den orätt migh idagh skedde.
När nw Lars kom till bron som ligger emellan Sic
kinge och Gnustörp, tå war honom omöijeligitt att komma
fram öfwer bron, wthan moste begifwa sigh hem igen.
När han kom hem fick han sin hwstru ett stodh, och
lätt henne rijda till fougdtan och klaga. Och när
hon kom tilbaka igen, kom hon till sin man hem i ger
dett, der han med sin legopijga oplade en höäszia
Och hon sade till sin man, Gwd bättre mig, Jagh
hafwer rätt nw fådt min dödh, och de togo henne af
stodet, Mannen togh henne wnder armen, och ledde hem
henne, och pijgan togh stodett, Och då lades hw
strun ned till sängen, Då hade Lars bud effter    
24v
her Jon i Rysby att han skulle giöra henne sina
rede, När her Jon kom dijtt, bad Lars her Jon
att han skulle fråga henne om hon beskyllade någen
för den plåga hon lijder, Då bekiende hon, att
hon aldrigh kiende sigh helse dagh, sedan hon fick hug
på kiörkegården af Elin i Horsnäs. Detta
alt är witnadt med sworen ed N. Håken Månsz:
Lars i Gnustörp, Her Carl i Rysby, att så skeedt är
effter som för:nt står, dett och heela Rysby gieldh
är kunnogt och witterligitt.

Till thett sietta: War Elin buden wthi ett
bröllop, dijtt hon och drogh, och togh sin son medh sigh.
När dhe wåre alla med brudfäran till kiörke, war
Elines son hema med andra gåszar, Ibland dett
att gåszerna leekte på gården, fingo dhe see monga
skator kommo flygandes på gården och satte sigh.
Då sade Elines son, Jag seer att min mors ska
ta är her ibland de andre, Jagh will gå och tagha
henne, Swarade de andre gåszerna, dett äst thw
icke god före, Och strax togh poiken skatan och
baar henne in i stufwan och lätt wnge Benchtt i Bo
ary see henne /hwilken war tilsadtt wara wärd i
gården/ och sade till honom, See her är min mors
skata, Swarade Benchtt, släp henne wtt igiönom
fänsteredtt, till de andre skatorna, dett han och gior
de, Och effter du seijer att dett är din mors skata
så gack och tag henne än nw igen, så will jag troo
25r
dett annars inthett. Och poiken gick wtt, och togh
samma skata och baar henne in i stufwan igen. Her
opå hafwer Bencht giordtt sin salighetz ed, her på
tingett att så tilganget är som före:tt står, dett qwin
folken som hema wåre att bereda maten, såsom och
hela gästabudz lagett witterligitt war. Blef och så
bewijsadtt med Elines grannar i Horsnäs, att medh
hennes kiör och getter war altijd harar whane att
fölgia, så att de som der omkringh bodde, leede stortt
mheen på sitt sommarsank, och blefwo altijd harar
na syndte i gårdarna rundt omkringh der hon bodde.

Till thett siunda: Kom Elin i Horsnäs till
sin kiörkeherda her Carl i Rysby på kiörkewägen
någett för ähn hon förgaf sin man Benchtt, och sa
de till honom Kiäre her Carl, Jagh will gerna för
spöria migh hoos eder, Swarade her Carl, hwad är
thett? Sade hon, Om min man Benchtt blifwer
någett hastigt dödh, må eller få hans arfwingar
ärfwa honom? Swarade her Carl, Ja ärfwa dhe
med tigh, så framptt du är icke hafwande, Men
är dett så, då ärfwa dhe inthett med tigh. Och nå
gett der effter wardt Bencht swåra hastigtt dödh,
kom för den skull Elin i röchtett, både för thett hon
frågade her Carl, så och för hennes mans hastighe
afgångh.

Her om är Elin på åttskillelige tijder ting
förd, och omsider afsagdt, att hon skulle pröfwas på
 
25v
watnett, hwillkett och så skedde effter ståtthållarens ed
le och welb. Lasz Christiernsons befalning opå Jene
kiöpingh. När mestermannen war kommen sadhe
Per Ollson till honom, Jagh hafwer en qwinna som du
skalt pröfwa på watnett, Och är thett så att du kan
tenka att hon är frij, så lätt henne blifwa, du skall
få din betalningh lijka fuldtt, Men är hon skyldigh
så giör dett welb:te ståtthållaren hafwer digh befaldtt.
Swarade mestermannen, Får jagh see henne, för än
hon får see migh, då will jagh strax weta om hon ähr
skyldigh. Sedan gaf Per Ollson mestermannen
tekn, hwilken hon war, och när han hade seedt hem
ne, sade han, Jagh kienner henne well, hon hafwer
för waritt för rätta wthi Cnut Cnutsons tijd, widh
ett tingh som stod i Opple i Rydaholms sochn wthi
Ösbo häradt, Och war Elin på den tijdh boandes
i Boary wthi för:de sochn. Och då brede wid twå
andra blef hon dömdh på watnet, dhe twå kommo
på watnet och blefwo rättade, Men hwru hon slap
weett jagh icke, och sade han ytermhera till Per
Ollson, för ähn han någett handterade henne, Ähr
hon skyldigh, då hafwer hon monge aar i huffwudet
och på kroppen, och hennes pattar ähre betne och
dijade, och wnder then högre pattan fins märket, N:
en swartbrun wäxtt. Och när mestermannen
kom in i en stufwa, togh han henne in till sigh, och
26r
klädde af henne oplöten, så att hon stod baar om
bröstett, då blefwo monge danneqwinnor inkal
lade och sågo att hon hade samma märke som mester
mannen omtaladt hade, der opå de sigh storligen för
wndrade och sade, Inthett hafwe wij sådane märke,
eij heller hafwe wij någen tijd sådan seedt. När
qwinnorna wåre wttgångne sade Per Ollson till Hå
ken schrifware och en gammall landzknechtt, I sko
len wara i stufwan hoos honom, och see hwru han går
ått henne, och höra om hon någett will bekienna.
Då giorde Håken schrifware och landzknechten
Swen Jonson sin salighetz ed her på lagboken, den
högsta man någen tijd för dem stafwa kunne, att
Elin i Horsnäs bekiende att hon war wållandes wthi
Märittes dödh i Gnustörp, den hon tilförende opå
kiörkegården hade slagitt på munnen. Och när
hon hade detta bekiendt, klipte mestermannen håret
af henne, Och hafwa för:de Håken och Swen wthi sam
ma sin salighetz ed giordtt Per Ollson frij, att han
aldrigh befaldte mestermannen klippa henne öfwan el
ler nedan, eller förelade honom någett sätt att plåga
henne antingen litett eller möckitt, wthan mesterman
nen sade, Får jag eij wilkor att handla med henne
på dett sättett jagh plägar med sådana, då må pha
nin hafwa henne på watnett. Hafwa och desze
2 witnen högeligen nekadt att Elin inthett blef kliptt
26v
på någett otilbörligitt rhum, wthan sådant taal /doch
otilbörligitt/ war wttkommitt af en hoop löst partij
och war der med ingen sanningh. När hon nw
kom på watnett, flött hon som en gåås, dett hennes
kiörkeherde her Carl i Ryszby och hela prästa
gielledtt stod och sågh opå.

Och effter hon flödtt, såsom och effter hon inthett
wille bekienna, eij heller kunne giöra sigh frij med
lagen, blef hon förd på ett tingh, som stod i An
derstad den 28 Sept. åhr 1611 i närwaro welb.
Jöns Jöranson som då war i häradtzhöfdingz stad
och häradtznemdn. Då begärade Per
Ollson att effter Elin icke kunne sielf giöra sigh
frij att dhe då antingen skulle wäria eller
fälla henne, på dett han en gångh måtte blifwa
af med henne, Och effter då war ofridz tijdh
will ingen gå i löffte för henne, eij kunne han
heller lägga henne i häradtzkijstan, icke kunne han
släppa henne onäfstan, effter hela häradet ropade
Jadwtt på henne.
Då omsider gaf häradtzhöfdingen och nemden
sådane beskedd och sentens ifrå sigh att Per Ollson
skulle hafwa henne i fängzle och lätha mesterman
nen plåga henne, och der så war, att hon inthett wil
le bekienna, då skulle hon gifwas löös, men be
kiende hon någett, då skule hon wara sielfdömd.
27r
detta hafwa häradtznemdn witnadt med sin ed
att sålunda afsagdt blef, som före:tt står.

Och effter den afskedd Per Ollson fick å tinge
hade han bud effter mestermannen, och lätt plågha
henne emellan fingrarna med en laaten någet lijtett,
wthi eff:ne dannemäns närwaro: Jöns Nilson
i Ökershult fordom wnderfougdte i Sönnerbo, Aron i
Lijdhult fordom lutinandt, Jahans i Tansiö fendrich,
Jon Gummason ibid, Nils Bugge i Skaarp, Mårten i
Båkxhultt, Swen ibid, Swen Hanson i Swenshult, sampt
Cappellanen her Boo i Liunga. Då blef Elin
tilfrågadt om troldom och ingen annor tingh, då wil
le hon inthett bekenna att hon kunne trålla, wthan be
kiende att hon med en annor qwinna /den nw död
är/ förgaf sin man Benchtt med mercurium. Då
frågade the hwru hon dett tempererade, eller medh
hwad lämpe hon kom dett i sin man. Då
bekiende hon, att en lögerdagh dhe komme wthur bad
stufwan, togh hon öll wthi en röd stoop och blånnade
der wthi mercurium, och gaf sin man dricka.
Strax effter han hade druckitt, begyndte han tuin
gas, skrija och ropa och kröp i benken, Men Elin
och de andra qwinnan gingo wthur stufwan, och om
söndagz morgonen de inkommo, lågh han dödh.
Detta hafwer Elin godwilleligen bekiendt otwingadt
och onöd, ty hon blef her om inthett tilfrågadtt
27v
hwilkett alla före:ne med sin salighetz ed her
opå lagboken hafwa bekräftadtt, hwar för sigh
serdeles, att dhe hörde för:de bekiennelse af Elines
egen mundh, och effter sådan hennes bekien
nelse och hela häradtz trägne begäran, är hon blef
wen rättadtt.

Hafwa och så grannarna der omkringh hon bod
de bekiendtt, att sedan hon blef af daga tagin, haf
wa dhe funnnitt rhön att deras boskap och sommarsanke
ähr wordett oskadtt.

Och all den stund för:de Elines dom war medh
wilkor afsagd, och hon godwilleligen bekiende sigh haf
wa förgifwitt sin egen man, och alle så well prä
ster som och nemden och hela häradett med samdreh
tigt roop hafwa begäradt att en sådan ogerningz krop
skulle tagas af wägen, och Per Ollson omsijdher
lätt sigh öfwertala. Derföre är alles dhe
ras ödmiuke och wnderdånige tillförsichtt, till H.K.M.tt
allesz wåre nådigste konung och herre samptt H:
K:M.tz elskelige domhafwande, dhe welborne herrar
och nådige grefwer, samptt och dheras nådes ac
cessoribus att för:de Per Ollson her wthin
nan är oskyldigh.

Wttfäste Arfwid i Borsna en 6 manna ed, att Jöns Di
richsons stod i Thuna eij blef dödt af hans åwerkan
till nästa tingh.
28r

Walborgsmeszo tingh

Anno 1615 den 22 Maij stodh

lagatingh å rättan tingstad wid Hampneda, i när
waro Kong: M.tz befalningzman edle och welbördig
Truls kååse till Öijhultt samptt Häradtz
Nemdn  
Jöns Jonson i Rydh Oluf i Hålegården
Nils Cnutson i Rydh Lasze i Bråddalt
Nils i Oszhultt Anders i Berghemet
Ebbe i Julznäs Jöns i Gåaryd
Måns Båtelson i Horn Per Benchtsz: i Tråtteslöf
Lars i Alenskiöp Måns Simonson i Tutary


Sammedagh kom för rätta Swen Person i
Markary och tilböd sigh wilia wttfästa en 12 manna
ed för sin hwstru Kirstin Benchtz dotter, hwilken
war kommen i ord, att hon skulle hafwa druckett
en stop öll till sin granna Per i Hagalt, wthi ett
gästebud till Per Trulsons i Hanaball, der aff
för:de Per strax blef siuk, och effter her till
fans ingen lijknelse eller bewijsningh och för:da
Kirstin aldrigh war beröchtadtt för någen troldom

28v
Item wittnade och wellärd her Påwell i Wlfzbeck, att den
tijdh han besökte Per i Hagalt med sacramentet, då til
frågade han honom om han beskyldte Kirstin för sin siukdom,
då nekade han på dett högsta att han henne aldrigh hade
beskylladt, och är nw wpkommen till sin helsa ighen.
Blef för den skull hon frijsagd, med mindre än någher
är som will fästa foot emott henne.

Kom för rätta Arfwid i Borsna som tilförende ha
de wttfäst en 6 manna ed att Jöns Dirichsons skiut
i Thuna eij blef dödtt af hans åwerkan, desze wåre
Edemännerna  
Ingemar i Borsna Eluf ibid
Anders ibid Måns ibid
Oluf ibid Arfwid ibid

Eden blef lagligen gången och Arfwid frijsagder.

Kom för rätta Jöns Trålle i Grytthult, hwil
ken tilförende hade wttfäst en 12 manna ed, att han
aldrigh hafwer belägradtt enkan i Ekhult, Gunnill be:d.

Edemännerna  
Jöns Trålle i Grytthult Lasze i Bråna
Lasz Jonson ibid Matthis ibid
Måns ibid Jöns ibid
Gammal i Siuhult Simon ibid
Jon i Sänneholma Måns Trålle i Prestörp
Lasze i Häggadabygd Per i Sonema

Edem blef lagligen gången och dhe båden frijsagde.

29r
Sammedagh gick Jöns i Ekhult en 12 manna
ed att han aldrigh hafwer belägradt Elin i Giöszhult, ef
ter som han war kommen i röchte före, och wåre desze
Edemännerna  
Jöns i Ekhultt Swen i Dotebygd
Anders i Harpeholmen Harald ibid
Botolph Jönson i Stenshult Cnut i Giöszhultt
Jöns ibid Per ibid
Jöns Woldemarson ibid Lasze i Brånaldtt
Nils i Ekhultt Lasze i Trahery

Eden blef lagligen gången och de båden frisagde.

Kom för rätta Sten i Engabeck en wng drengh, hwil
ken war kommen i röchte för sin söster Nilla, att han
skulle hafwa henne belägradtt, Och effter ingen war
som någen sanningh der om wiste, eller wille fästa foot
emott honom, giorde han sigh frij med eff:ne dannemän

Edemännerna  
Per i Engabeck Jon i Misterhultt
Swen ibid Nils ibid
Bäne i Kläszhult Bencht i Holma
Måns i Tånnery Nils i Markary
Jon Haggason i Tutult Nils i Ooshultt
Måns i Tormarsby Sten i Engabeck

Eden blef lagligen gången och dhe båden frisagde.

Kom för rätta Matthis Person i Räfaldt en wngh
dreng, hwilken hade belägradtt sin faders leghopijga

29v
Anna Swens dotter, dett dhe båden her för rätta be
kiende, wttfäste derföre effter dett 3 Cap. i Gifft B. päningar
- 40 marker.
  Fadrenom 13 marker 2 öre 16
  konungenom 13 marker 2 öre 16
  häradet 6 marker 5 öre 8
  häradtzhöf 6 marker 5 öre 8


Kom för rätta Jöns i Holmsere och wttfäste en 6
manna ed att han eij war skyldigh Kirstines broder
i Håå N. Swen Ollson i Hämperkiöp några päningar, eij
heller någen tijd ländte päningar af honom, till nästa
tingh.

Kom för rätta Botill Thora i grönöd, och gick sin
lagh med 6 dannemän och 6 danneqwinnor, för thett
troldoms röchte hon war wthi kommen.

Edemännerna qwinnorna
Nils i Kiölle Botill i Grönööd
Nils Erichson i Alenskiöp Kirstin i Alenskiöp
Eskill i Qwinnaldtt Gunill Lasze i Trahery
Birge i Bråna Elin Wdda ibd
Jöns i Kållekiöp Beritta en enka i grönöd
Nils Månson i Lijdhult Benchta i Bråna

Eden blef lagligen gången och Botill frijsagd.

Kom för rätta Nils i Kiölszhult och wttfäste en
12 manna ed för sin stöfdotter Sisza, att han al
drigh hafwer henne belägradtt, till nästa tingh.

Sammedagh wttfeste Sone i Bårse en 12 man
na edh för diuraskiutningh, till nästa tingh.

 

30r
Kom för rätta Jöns i Siöabro en frelsisbonde huil
ken war i jordöll wthi Rönnerskiöp, och om afftonen
wid the drucke slogh han Gumme Åkeson 2 blodwij
te medh en kanna, wttfeste derföre päningar -6 marker.
  husbondan 4 marker
  häradet 1 marker
  häradtzh 1 marker


Sammedagh wttfäste Biörn i Qwensle en 12
manna ed, att han eij heller hade stolitt säd aff
sine grannars åkrar, lood eller ladu, effter som de
andre tilförende hade wttfest, till nästa tingh.

Sammedagh wttfäste Eskill Månson i Ifla en
12 manna ed för tiufwerij, effter som Erich i Heng
arp honom hade beskyldtt, till nästa tingh.


  Then andre dagen som war den 
23 Maij continuerades Lagtingett å rättan Tingstadh,  
och medh samma HäradtzNemdn./.  
   
Sammedag kom för rätta Wellärd her På-  
well i Wlfzbeck, och klageligen gaf tilkienna att hans
 
hwstrus bröder, her Jöran Petrj, Jon Person och  
Erland Person, hade bortpantadt ½ Buskulta gård i  
fremmande slechtt, så well sin sösters deel, som oc  
sine egne arfparter, och för en större summa ähn som  
gården någen tijdh wärdh war. Derföre blef  
 
30v
  så har för rätta afdömdt, att Någre beskedelighe
  män skulle wällärd her Påwelz hwstrus arfpartt
  wttbyta och afmiäta och sedan brödernes par werde-
  ra, och sedan tilbiuda her Påwell dett i Slechten
  igenlösa, Och Inge oskylle män för:da gård lösa
  för än her Påwell ähr tilbudett effter Lagen./.
   
  Kom för rätta Arfwid i Öeshultt och klagadhe
  på Per Ollson fordom befalningzman, så och på
  Jöns Nilson fordom lendzman, att dhe hade med o
  rätt tagitt ifrå honom denne efft:ne persegler.
  1. Hafwer Per Ollson tagitt wthi Horn päningar - 10 dal.
  2. Item Per Ollson på sin gård päningar - 6 dal.
  3. Hafwa 3 fougdtetienare tagitt ifrå honom /den tijdh
  han fången blef för hoorsak/ en bosza, ett stoodh
  4. Hafwer Jöns Nilson bortpantadt ifrån honom, twå
  bryggepannor.
  5. Ähn hafwer Per Ollson en gryta om - 2 lb.
  Desze ähre Arfwidz klagepunctar
   
  Her till swarar Per Ollson, sålunda.
  1. Hwad dhe - 10 dal. som Per Ollson hade tagitt
  i Horn, widkommer. Så tildrogh sigh att den tijd
  Arfwid i Öszhult hade bedrifwitt hoor, och war
  dömdt ifrån lijfwett, och sadt i Horns kijsta
  och domen war send till Jenekiöpingh, då kom besked





 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
31r
ifrån ståtthållaren edle och welb. Jöran Månson
effter H:K:M.tz befalningh att Arfwid skulle stå sit
straf, och han sende mestermannen her wtt i häradett
med samma budh. Då tildrogh sigh att edle oc
welb. Hendrich Horn war på den tijd wthi Wlfzbek
på fångabyte. Då brukade Arfwid sin hwstru
och flere gode wener till welb:te Henrich Horn och bå
de för honom, och så wijdtt beginge saken hoos hans
welb:tt att med executionen på Arfwid blef wpskåf
in till dhes de hade söktt H:K.M.tt om benådh
ningh, Och mestermannen i midler tijd blef her i hä
radet. Då omsijder kom besked ifrån H.K.M.tt
att Arfwid skulle benådas till lijfwett, och wttgifua
böter. Och då måtte Per Ollson förlijka mester
mannen och karlarna som honom folgde af och till, och
gaf han mestermannen päningar - 5 dal. och karlarna
till tärepäningar - 6 dal. Derföre effter Arfuid
blef benåd, blef afdömdtt att han sielf skulle be
tala dhe  - 10 dal. och icke Per Ollson.

2. Hwad dhe 6 dal. belånger som Per Ollson
skulle hafwa tagitt på sin gård, hwilkett så haf
wer sigh tildragett, att den tijd Artwid lågh i Horns
kijsta och war dömd ifrån lijfwett. Då sände
han budh effter sin mågh Jöns i Rydh, en af nämde
männerna, och begärade att han skulle rijda till
Per Ollson befalningzmannen, och på hans wegner be
gära att han måtte komma i borghen händer.
31v
Såsom och att Per Ollson wille beflijta sigh om att hiel
pa hans sak till thett bästa, att han måtte behålla lijff
wett. Och bödh Jöns i Rydh Per Ollson 4 rijkzdal.
hwilka Per Ollson sigh möckitt förwägrade före, och inthett
wille taga, Lekwell lade Jöns dhem i Per Ollsons
knä, då omsijder giömde han dhem. Her om blef
nemden tilfrågadtt samptt prästerskapett och menighe
man i för:de häradtt, om Per Ollson skulle eller
borde betala samme päningar, der till dhe alle samptt
ligen swarade Neij, wthan effter Per Ollson halp
honom i sin nödh så möckitt han förmåtte och kunne,
derföre skulle han samma päningar behålla, och icke
reknas för mutor.

3. Om stodett och böszan blef så afsagdt, att foug
tekarlen Per Benchtson skulle betala honom stodett
igen. Men böszan skulle de både behålla, effter
dhe honom fångade och lenge bewakade.

4. Hwad dhe 2 kiättlarna ahnlånger, så ähre dhe
pantade för wttlagor och stå till rätta.

5. Hwad om grytan belånger blef afdömdtt, att
när Arfwid betalar Nils Månson i Horn för
han födde 2 fougdtekarlar i tijio wekor, hwilka
honom skulle wachta i fängelse, effter han hade fådt
in till sigh en nafwar och begynte bårha hool på kij
stan der han innelågh, Derföre skulle alla
dagar öfwer honom hållas wachtt. Ty dömde
nemden att Arfwid skulle sielff föda fougdte
tienarna.
32r
Framkom och Jöns Nillson lendzmannen och kla
gade på Arfwid i Öeshult, att han inga wttlagor ha
de wttlagdtt i tw åhr 1611 och 1612 hwilkett belöper sigh
wthi wisza och owisza persegler till päningar - 48 dal. 28 öre
8 [..] Her opå hafwer Arfwid betaladt - 16 dal.
Så resterar honom 32 dal. 28 öre 8 [..]. Och effter Arff
wid biuder Neij för sigh att han inthet dett är skyllig.
Derföre wttfäste han en 6 manna edh till nästa ting

Item wttfäste Mårtin i Båkzhultt fierdingzmannen
en 6 manna ed, att för:de Arfwid alt thetta war skyl
digh. Doch till en prof, hwilken som blifwer laghför.

Samme dagh framkom en löskåna be:d Karin /huil
ken Arfwid i Öeshult hade belägradt 2 gånger och födt
2 barn med/ och bar her för rätta någett förgiörelse
swöptt i en klut, och war dett såsom ett litett been
af ett barn, och någett annadtt smådtt lapperij, och
seijer hon att Arfwid kom till henne i Ekenäs, dher
hon tienade /den tijd hon hafwandes war med hans
barn/ och bad henne att hon skulle äta der af, så skul
le hon blifwa af med barnett. Detta nekar Arf
wid på dett högsta. Derföre blef detta wpsadtt till
wijdare ransakningh.

Kom för rätta W. Swen Soneson i Ekenäs fordom
höfwitzman och tiltalade Arfwid i Öeszhult om 20 rijkz
dal. som han ländte Arfwid till att betala sin hoor
sak medh, och wille nw endtligen hafwa dhem ighen.
Her till swarade Arfwidh i Öeshult, sålunda
32v
att den tijdh han hade belägradtt för:de Karin, Swen
Sonesons legopijga, och saken begyndte wppenbaras.
Då kom Arfwid till Ekenäs, och begärade att Swen
icke will röija honom eller hielpa honom onddtt, effter han
lägrade henne i hans gård, och gick dijtt om nattetijdh
och bedrogh hans hwszfolk, och gaf Arfwid Swen
Sonesonn - 12 rijkzdal. hwilka Swen bekiende sigh be
kommitt hafwa, på dett han icke skulle röija saken.
Derföre blefwo samme - 12 rijkzdal. dönde till ko
nungen, Blef och dömdtt, att Arfwid skulle beta
la Swen Soneson sine  - 20 rijkzdal.
Men effter Swen Soneson omsijder sielf wppenbara
de denne sak, och effter heele häradtz förbön, så
som och effter för:de Swen, hafwer waritt en gammal
trogen tienare, och lenge tiendt för en höfwitzman.
Blef han förskonadtt med dhe 40 marker som han effter
dett 3 Cap. i Ting B. borde wttfäste, doch H.K.M.tt
och H.K.M.tz domhafwande förbehållett all rätt, att
högre procedera med denne sak, som deras nåder bäst
täckes, när domboken presenteras.

Kom för rätta Per Ingemarson i Horn, och giorde
sigh frij med en 12 manna ed, att han aldrigh haf
wer belägradt Benchtz hwstru Gunill i Julznäs.
Edemannerna  
Per Ingemarson i Horn Måns i Horsaberga
Benchtt Gunilles man Jöns Tufweson i Hampneda
Nanne i Horn Jöns Anderson ibid
Jöns Ingemarson ibid Per Anderson i Horn
Nils Törstenson ibid Jahans ibid
Jon i Julznäs Jon i Stighultt

Eden blef lagligen gången och de båden frijsagde.

33r
Sammedagh giorde Hendrich i Torse sigh frij
med en 12 manna ed att han aldrig hade belägrat
en löskåna Karin be:d.
Edemennerna  
Hendrich i Torset Per Laszeson i Halsiö
Anders Gunnarson ibid Anders Nilson ibid
Jon Laszeson ibid Swen Person ibid
Anders Håkenson ibid Jon Person ibid
Jon Hendrichsz: i Halsiö Jon i Ingelstadh
Bencht Jönson i Torset Jahans i Torset

Eden blef lagligen gången och dhe både frijsagde.

Kom för rätta Hendrich i Torsiö en wng frel
sis drengh, hwilken hade belägradtt en pijga Inger
be:d af laggiffta sängh föd, och war mökrenkningh, wtt
fäste derföre effter dett 3 Cap. i Gifft. B. päningar - 40 marker.

  fadrenom 13 marker 2 öre 16
  konung 13 marker 2 öre 16
  häradet 6 marker 5 öre 8
  häradtzh 6 marker 5 öre 8


Kom för rätta Måns Simonson i Tutary medh
3 sine grannar N. Åke i Tutary, Jöns Swenson i Ma
rås och Per i Bräkentörp och giorde sin salighetz ed
her på lagboken, att Per Birgeson i Siöary qwarter
mestar wnder welb. Måns Stiernes Phan, wijste sielf
sin tienare nid i för:de Måns Simonsons gård, och bad
honom slå op döran och taga wtt stodett, dhett bon
den aldrig sedan igen fick, derföre är billigt att
Per Birgeson dett och betalar.

33v
Kom för rätta welb:dig Melcher Axellson till Biern
hultt och sigh beklagade att the bönder som boandes ä
re i Hellhult i Giötery S. giorde honom intrångh och åwer
kan på sine egne inkielrade ägor, och der hoos aff
migh och nemden en rättwijs syn på sin märke begä
rade, hwilken syn jagh med häradtznemdn ginge
och effterfolgde den 24 Maij. Först syndte wij dett
stenmerkedtt som ligger wester wtt in opå en ödh,
hwilket war i sigh sielff laggilt noch, der ifrån
och öster till ett stenmärke wid Hellhulta gärde, dett
tridia stenmärkitt öster mott Barsiö, och sedan i
Barsiön, hwilke all märke wåre i sigh sielf godhe,
och dömdes för laggill merke, emellan frelsis ägor
na Biernhult, Foglanäs, och skatteägorna Hellhultt.
Biernhult renther - 12 lb, Foglanäs - 6 lb, Helhult - 3 lb.
Och der hoos afsagdtt att hwar de som boo i Helhult
wilia, nötia och bruka in öfwer stenmerken, då
skall dett skee med deras goda Jaa och samtöcke som
boo i Biernhultt och Foglanäs, så well till klöfwa
trädh som altt annadtt. När bönderna som
boo i Hellhult hörde denne domen, wpsade dhe sin
skattegård, och förswore att the aldrigh wille wtt
gifwa skatt och skull, ty dhe sade sigh hafwa in
gen fämark eller klöfwaträd. Då kringhgin
gom wij alle Hellhulta ägor, som wåre instakade,
och funnom wij i sanningh att de som boo i Hellhultt
hade inprångadtt och ingerdtt ett torpaställe be:d
34r
Nybygden, och med dett samma olagligen inhägnat
altt sitt klöfwaträd och en bökeskogh så stoor att
dhe kunna der opå föda öfwer itt hundratt st.
swijn, när han är giorder. Her emott ähr lagligen
wadtt in wnder lagmannen, medh 3 marker päningar
huilke ligga i häradtz kijsto, till lagmansz syn
hafuer detta lagligen åthskijlt.
34v
Anno 1615 den 24 Maij höldtz en
häradtz syn emellan Stokhultt och Elmtåsa, i när
waro Kong: M.tz befalningzman welb. Truls kååse
till Oijhultt samptt Häradtznemdn. Och effter
långligh ransakan och möckin ord blefwo the så
lunda wenlige och well förlijchte, att Per i Elmt
åsa skulle flötia den gierdisgården han hade wp
gierdtt in bätter mitt emellan der han nw stod, och
tilförende wthi gamble dagar stådtt hafwer, se
dan skulle dhe som boo i Stockhult nötia och bruka
fiskett wti siön med notadrechtt och annor wilkor
effter deras egitt tycke och ingen parten qweda
den andra, wthan den som först kommer må sak
löös draga noot, wndantagandes der Per i Elmtåsa
hafwer sine endtskijldte ägor. Men hwad den
eden anlånger som Per i Elmståsa hade wttfäst och
wille ogilla dett stenmerkett som ligger på holman
wthe wid siön, och sade att en man i Stockhult ha
de dett wthi gamble dagar nederlagdtt, den e
den skall inthett gåås, wthan dett skall wara dem
emellan een aftaladtt och förlijktt sak effter såsom
föreschriffwitt står.
35r
Anno 1615 den 15 Septembris
stodh laga tingh i Sönnerbo wthi Tråtteslöf, i när
waro edle och welborne Nils Stierneskiöld till
Bijby och Hellekijs, tilförordnat krigzöfwerst, wtt
öfwer Smålandz, Westergiöttlandz och Ölandz krigz
folk, så och ståtthållare opå Jenekiöpingz slott, och
wttöfwer des lhän. Jöran Månson till Bolmsnäs
Arwid Månson till Swaneholm. Swen Månson
till Swenswijk, Prowiantz commissarius wttöfwer Små
land och Westergiöttland. Christiern Lilie till Elm
tary, Nils Siöblad till Marensholm. Kong: M.tz
befalningzman, Truls kååse till Öijhult. Melcher
Axellson till Biernhult, Per Månson till Jelms
enga, Nils Booson till Lagmansry, Anders Ri
chartson fougdte öfwer Ösbo och Westra härader. Måns
Jonson fougte på Jenekiöpingz slott. M. Ambiörn
laghförare, samptt Öszbo och Sönnerbo häradtz nemder.
Öszbo nemdn  
Anders foote i Rörstörp Jon Jonson i Tånga
Jon i Åsthultt Germund i Mosle
Per i Sölerydh Oluf i Skafftarp
Ifwar i Gryttåås Måns i Liungberga
Lasze i Möklengh Erland i Nederby
Håken i Hulsgerde Nils Hemmingsz: i Trygarp
35v
Sönnerbo nemdn  
Måns Båtelson i Horn Ebbe i Julsnäs
Lars i Alenskiöp Anders i Berghemmet
Jöns Jonson i Rydh Jöns i Berghem
Nils i Ooshultt Jöns i Gåary
Lasze i Bråddaltt Per Benchtson i Tråtteslöf
Oluf i Hålegården Oluf Tufweson


Sammedagh wpstodh för rätta edle och
welb:dig Jöns Jöranson och klageligen gaf tilkienna,
att den tijdh han effter H.K.M.tz bref och nådighe
befalningh hade beråmmadt ett möte wthi Biörstorp, och
der effter sin gifne instruction och fullmachtt begynd
te ransaka effter cronenes återstädier, förmidlade heman,
husfattige, och dhe som wthi feigde tijden hade liditt o
rätt och skada igiönom fiendens tillskyndande med rooff
och brand, då kom Per Ollson fordom be
falningzman i för:de häradt dijtt, drucken och öfwerla
dader med öll, och der genast öfwerföll w:te Jöns Jö
ranson med monge ährerörige förtretelige oqwemdes ordh
N. skielm, lögnare, äsell etc. och beropte w:te Jöns
Jöranson sigh på efft:ne witne, w:dig Truls kååse till
Öijhult, Per Anderson på Åsen, Her Nils i Piet
tery, Christiern Jonson, Swen i Bäckary, Jon kråk,
hwilka tilstädes wåre på mötett, och hade tilförende
gifwitt w. Jöns Jöranson wittnesbref om för:de skelord
Men effter före:ne witne tilförende laghligen icke wå
re förhörde, eller hade giordtt sin ed om dett dhe witt
nadtt hade. Derföre blefwo dhe nw för rätta

36r
framkallade, och effter lagen åttskilgde förhörde på
dheras salighetz ed att de skulle seija och bestå
sanningen om dett dhem blef tilfrågadt, hwilke ef
ter dheras giorde ed, wittnade som her effter fölgier.
Att den tijdh w. Jöns Jöranson med sitt betrodda med
fölgie, hade på mötett i Biörstörp wthi Liunga S. latit
wpläsa H.K.M.tz fullmachtt och begyndte drifwa sitt
ombetrodda wärf effter instructionen. Då kom Per
Ollson in i stufwan som för:lt är, drucken och giorde
en lijten reverentz och ingen handtogh, wthan satte sigh
nedh, och der slos en lijten tösta opå. Då sade
w. Jöns Jöranson till Per Andersson på Åsen, Fortt,
fortt medh mantaledtt? Swarade Per Ollson, Ja, fort,
i alla de tusend etc. Och begyndte strax oförnufteligen
öfwerfalla Jöns Jöranson med oqwemdes ord som för:lt står
Men sedan wittnen hade sworitt wille dhe icke be
stå, att de hörde Per Ollson kallade Jöns Jöranson
dett ordett, skielm. Och dett bestode wittnen, att
Per Ollson sade till Jöns Jöranson, du hafwer lu
gitt digh till bref af dine swornebröder, såsom och
lugitt för dhe gode herrar cammerråd och sedan
dhe gode herrar lugitt för H.K.M.tt.

Blef och her för rätta bewijsadtt med god wittne,
att sedan dhe wåre kompne wthur stufwan, och på går
den, och Jöns Jöranson sadtt och drogh på sigh stöfler
na, och kunne för öfwerfall skull inthett wtträtta, dett
honom af H.K.M.tt nådeligen war opålagdtt, då half
drogh Per Ollson sin wäria och mande Jöns Jöransz:
36v
med monge smädelige ord, att han skulle slås medh
honom, doch blef Per Ollson förhindratt att ingen ska
de skedde, detta kunne Per Ollson inthett seij
a Neij fhöre. Och effter w. Jöns Jöranson ha
de lagligh orsak att liusa mötett och stemman wthi
Biörstörp, sönnerligen derföre att han war af H:K:
M.tt wttsend och konungens bref war förhanden, derfö
re hade honom bordtt niuta frid till stemman och ifrån.
Blef för den skull Per Ollson för han äldte Jöns Jöran
son af stempna och laga tillmålom, eij skedde, hwar
ken sår blånadt eller blodwijte, sakfeldt effter dett
16 Cap. i Edz: B. till päningar - 40 marker.

Men dett Per Ollson skulle hafwa kommitt med be
rådtt modh till mötett des wiliandes att han skada
wille giöra, hwilkett Jöns Jöranson honom förwijtar, om dhett
så i sanningh funnes, då hade han brutitt edzörett
der till nekar Per Ollson på dett aldra högste, och skiu
ter sigh till wittnis der han lågh om natten, och drak
om morgonen för än han reed till mötett N. Nils Per
son i Runkarp, Per Törstenson ibid, Birge Benchtsz:
i Tråtteslöf, Swen i Bäckary lendzman, hwilka til
förende hade giordtt sin ed på tingett wid Hamp
neda, att Per Ollson ingen whnsade med det ringaste
ordh, för än han kom på mötett.

Blef och så bewijsatt att Per Ollson hade fölgdtt
Jöns Jöranson på try möte förr om samma ransak
ningh och då ingen förtörnadt, detta blef skutit
36r
till bägga nemderna att skiärskoda antingen dhe kun
ne frija eller fälla Per Ollson för edzörett. Och
sedan begge nemderna hade lutadtt sin hufwud til
hopa och sigh om sakena hugsadtt gåfwe de sådane
swar, att effter Per Ollson ingen whnsade i druckens
måll der han låg om natten, såsom eij heller på de
förre try möten någen af H:K.M.tz wttskickade medh
ord eller gerningar ahnfechtade. Derföre kunne de
af sitt enfaldige förstånd icke annars tenka, ähn hwad sig
förolempade på mötett i Biörstörp, dett skedde oberådt
och af hastigo mode, kunne dhe då icke fälla honom för
edzörett, wthan blef derföre frijsagd. Edz: B. 23 Cap.

Anlångande oqwemdis ord, lögnare, äsell etc.
der wthinnan hafwer Per Ollson sigh rättadt för
än han af tinge gick, och bekiende sådant wara
giordt wthi hastighett och wredzmod, derföre kun
ne dett eij hållas eller dömas för fuldtt wijte, oc
effter målzäganden war till fridz stäldter, och icke stod
på sin rätt, blef Per Ollson på höge öfwerhetenes
nådige behagh och wijdare tillåtelse förskonadt med de
- 3 marker som han efter dett sijdsta Cap. i ting: B. borde wtt
festa. Men hwad dhe orden anlånger w
thi beskyllninger att Per Ollson skulle hafwa sagdt
dett Jöns Jöranson liuger för cammerråd, och cam
merråd liuger för konungen, her om kom
ma för:ne witne icke öfwerens, ty somblige witnen 
37v
seija så, att detta war Per Ollsons ord till Jöns
Jöranson, du liuger för cammerråd och cammerråd
förer din lögn för H.K.M.tt och somblige witnen
så seija att Per Ollsons ord lydde så, du liuger
för cammerråd och cammerråd liuger för H.K.M.tt
Och effter detta är dhe gode herrars Sweriges
rijkes och cammerrådz egen sak, hemstelles denne
punct wthi dheras egitt höga och wijsa betenkiande
och wet man wist att dhe gode herrar nochsamt frij ähre.

Men hwad Jöns Jöransons och Per Ollsons eghne
priwatiske saker widkommer, om skiellord och annor obe
skedelighett, der om ähre dhe wenligen och well förlijkte
effter begges dheras egitt nöije.

Och opå dett denna sak måtte komma till en godh
ända, är hon sålunda af alles wåre före:nes meningh
så wijdtt som wårdtt förstånd nådtt hafwer, och effter
den kundskap osz är förekommen, afsagdtt, doch
dhe gode herrar och män som her om annadtt eller
bättre förstånd fatta kunne, sin höga och wijsa me
ningh her wthinnan förbehållen.

Men hwad den punct som cammerråd widkommet
den hemstelles tienestligen, wthi dheras egitt högha
och wijsa betenkiande, der om sielffwe ransaka
lätha.
38r
Anno 1615 den 18 Septembris stod
lagatingh å rättan tingstad wid Hampneda, i närwa
ro Kong: M.tz befalningzman edle och welb. Truls kåå
se till Öijhultt samptt häradtz
Nemdn  
Jöns Jonson i Rydh Jöns i Gåarydh
Ebbe i Julznäs Nils Cnutson i Rydh
Måns Båtelson i Horn Nils i Ooshultt
Lars i Alenskiöp Per Benchtson i Trotteslöf
Oluf i Hålegården Anders i Berghemet
Lasze i Bråddalt Måns i Tutary


Sammedagh kom för rätta Måns Jonson i
Myrerås och klageligen gaf tilkienna, att Birge Jön
son och Måns Jönson i Stafhult, hade honom med hugg
och slagh öfwerfallitt på ett möte som stod i Elmtåsa,
hwilkett hade sigh så tilldragett som her efffterfölgier,
att Birge i Stafhult bodde tilförende i Myrerås,
och der högg han en swedia, nw förfrågade Måns
Jonson sigh i rätta om han eij måtte samma swedia be
hålla, der till honom blef swaradtt, att dett kunne
eij skee wthan med Birges samtöcke, Och för dett
Måns sigh så i rätta förfrågade, mendte Birge, att
han wille honom wndgå swedian. Derföre grep
Birge och hans broder Måns en stor afwund till Måns

38v
Jonson i Myrerås, och då omsijder på för:de möte i Elm
tåsa möttes ått, och der öfwerföllo dhe Måns medh hugg
och slagh N. Måns i Stafhult slogh honom ett slagh i huff
wudett med en öxehammar så att han gick omkull
doch skedde eij beenlösningh, andra slaget slogh han
honom om armen, wttfäste derföre effter dett 10 Cap. i
Sår. m. wilia päningar - 6 marker och för blånadt - 3 marker
och är frelse.
  husbondan 6 marker
  häradet 12 öre
  häradtzh 12 öre

Item Birge i Stafhult slogh Måns 4 slagh både i
sijdan och på armarna, och effter målzäganden war
förlijchtt och beder för them, wttfäste han för såramål
päningar - 3 dal. Så och för fridzbrått effter dett
skedde på stempnan päningar - 40 marker är och frelse

  husbondan 8 ½ dal. 5 öre 8
  häradet 8 marker 5 öre 8
  häradtzh 8 marker 5 öre 8

Sammedagh wttfäste Måns i Elmtåsa en 3
manna ed att han inthett slogh eller stötte Måns i My
rerås någett med en bösza, till nästa tingh.

Kom för rätta Jöns Nilson i Ökershultt fordom
wnderfougdte i Sönnerbo och giorde en 12 manna ed
att han eij war skylligh någen man i Hynderyd S.
päningar - 1 marker som H.K.M.tt tilkom, medh mindre än
han jw sine förmän dhem lefweradt hafwer.


39r
Edemännerna  
Jöns Nilson i Ökershult Per i Fägerhult
Mårten i Båkzhultt Oluf i Tomary
Jahans i Tansiö Bäne ibid
Nils i Hambra Birge ibid
Nils bagge ibid Sten i Hökaltt
Per Nilson ibid Nils bugge i Skaarp

Eden blef lagligen gången och Jöns frijsagd.

Kom för rätta Jöns i Otersnäs och giorde sin
son Per Jönson frij för thett röchte Oluf i Hors
näs hade honom påkommitt N. att han skulle hafwa
stulitt en marker päningar, een geet, och en hara wndher
en stock. Desze wåre

Edemännerna  
Jöns Anderson i Otersnäs Nils i Boary
Peder i Skeeda Gertorn ibid
Ingemar i Borsna Arfwid i Tranhult
Per i Mårarp Swen i Ösziö
Hendrich i Östraby Bencht Jonson i Tutary
Bencht i Boary Åke ibid

Eden blef lagligen gången och drengen Per för
samma tillmätningh frijsagder. Och skall Oluf her
näst swara der till.

Kom för rätta Nils i Kiölshultt och giorde sigh
frij för thett mummetaal han wthi kommen war att

 


39v
han skulle hafwa belägradtt sin stöfdotter Sisza, och
wåre desze
Edemännerna  
Nils Påwelson i Kiölzhultt Per Birgeson i Hestberga
Eskill i Qwinnaldtt Kiälle ibid
Åke i Rydh Sone i Kiölzhultt
Swen Nilson i Rydh Swen i Ekenäs
Swen Månson i Strömmakiöp Jon Hanson i Siuhult
Lasze i Hestbergha Jon i Skateboda

Eden blef lagligen gången och de båden frijsagde.

Her Oluf i Tofhultt wttfäste en 6 manna ed
för sin son Jöns, att han fick dhe 2 grijsarna af Gir
mund i Grönöö, hwilka Kiälle i Aggalt beskyldte honom
före, att skulle hafwa tagitt ifrån sigh, till nästa tingh.

Wttfäste och Nils Erichson i Alenskiöp en 12
manna ed att han war förlichtt med her Oluff i
Tofhultt, om dett han slogh hans moder för 16 åhr sedan
till nästa tingh.

Sammedagh wttfäste Jon Eskelson i Håå och
Jon Nilson i Håå för kiörkebuller på den store böne
dagen den 1 sept. om en skiutzningh, doch inthett swore
eller bannades, hwar dhera päningar - 6 marker

  kiörkan 1 dal.
  hospitalet 1 dal.
  fattighe 1 dal.


Kom för rätta her Oluf i Tofhultt och klageli
gen gaf tilkienna att Nils Brun i Alenskiöp hadhe
honom öfwerfallitt medh någre ährerörige och hårde ord på



40r
den store bönedagen som skedde den 1 sept. af H.K.
M:tt påbuden, såsom är, rackare, skielm, bödell och
annadt slemdt, hwilkett hade sigh så tildragitt och war
orsaken der till, att Kiälle i Aggaldt gick op till her
Oluf, och dher fhan han någre grijsar, Och effter Kiälle
hade mist twå grijsar sådane som der ginge, frågade han
her Oluf hwar han hade fådtt dem, swarade han, Min
son Jöns fick dhem i grönöd af Girmund, då sadhe
Kiälle, ehwar i hafwe fådtt dhem, då ähre grijsarna mina.
Nw kommo dhe tilhopa på för:de bönedagh och tiltaladhe
lendzmannen Nils i Kiölle att han skulle taga någre dan
nemän med sigh och gå wp till Tofhult och see på grij
sarna, då sade lendzmannen till Nils Brun i Alens
kiöp, will tu gå med? Genast swarade her Oluf, Neij
inthett han, ty jagh will inthett hafwa honom i min gård, jagh
will hafwa en ährligh man dijtt att besee grijsarna och witna.
Då omsijder sade Nils till her Oluf, Hwad oärlighett
wett du med migh? Och då bekienner Nils att han sade
till her Oluf, Blif du en rackare och oärligh till dhes
du bewijsar migh någer oärligh stöcke, Men jagh skall
draga till bispen i Wexiö, och rijfwa ranten af digh
i tusend knefla nampn. Strax blefwo dhe åttskill
de och ingen röchte eller stötte den andra, och skedde
hwarken sår, blånadtt eller blodwijte. Wttfäste der
före hwar dhera päningar - [..]
  kiörkan - [..]
  hospitalet - [..]
  fattighe - [..]
40v
Kom för rätta Per Ollson i Oorbergh och Jöns i Quä
ningarp. hwilka och hade giordtt kiörkebuller på för:de
bönedagh, om en klöfsadell, och eij heller swore eller
bannades wttfäste hwar dhera päningar - 6 marker.
  kiörkian 1 dal.
  hospitalet 1 dal.
  fattighe 1 dal.


Kom för rätta Sten Thorson, hwilken hade be
lägradtt en pijga Märitt Lars dotter, och effter han
behåller henne till ächta hafwer han wttfäst päningar
- 5 dal.

  fadrenom 6 marker 5 öre 8
  konungenom 6 marker 5 öre 8
  häradet 3 marker 2 öre 16
  häradtzh 3 marker 2 öre 16


Sammedag wttfäste Nils Cnutson i Bräkentörp
en 6 manna ed att han eij war wiliandes eller wållan
des wthi den skada eller hugg som Jöns Abramson
i Qwensle sigh sielf giorde wthi footen, till nästa
tingh.

Sammedagh kom för rätta edla och welb:digh
Benchta Birges dotter till Årewid med sine nämste
mödernes slechtt och frenders samtöcke, och bekien
de att hon godwilleligen såldtt hade edle och welb:
Nils Siöblad och hans kiäre frw, frw Malin kåå
se en half sin rätta och fasta mödernes gård Qwä
ningarp, wthi Kånna sochn i Sönnerbo häradt, för
hwilken halfwa gård för:da Benchta bekienner sigh
hafwa wpb:tt päningar - 229 ½ dal. dhem hon bekien

 

41r
ner sigh till fulla nöije bekommitt hafwa, så att
henne well åttnöijes. Och effter den ½ gården är
laghbuden, laghstånden och nästom frendom och börda
män lagligen å tinge hembuden, och ingen hafwer in
nan laga tijder dett kiöp antingen schriffteligen
eller mundtligen klandratt. Derföre hafwer
jagh medh häradtznemdn hållett å skaffte, tingskiött
och afhendtt för:de Benchta Birges dotter ½ gårdh
Qwäningarp och alla hennes barn och arfwingar föd
da och ofödda, nemda och onemda å fäderne och
möderne, fulkomligen tilegnandes in wnder w. Nils
Siöblad och hans frw, frw Malin kååse dheras barn
och arfwa till ewerdeliga ägo och ägendom för fultt
och fast kiöp aldeles och i alla måtto oklandratt
med hus, jord, etc ingo wndantagne som till
förd:e ½ gård nw tilligger eller af ålder med rät
ta tillegadt hafwer etc. Och effter detta kiöp lagh
ligen fulkompnadtt är, dömdes dett fast och oryggeli
gitt blifwa till ewerdeliga tijder, och för:de ½ gårdh
w. Nils Siöbladz och hans arfwingars rätta och lagh
fångna jord och grund att niuta bruka och behålla o
klandratt för sitt fasta kiöp.

För den andra halfwa gården Qwäningarap haf
wer w. Benchta Birges dotter wpb:tt af web:dig
Jöns Jöranson till Fölleskogh swenske päningar - 1½00
och 23 ½ dal. hwilka hon bekienner sigh till fullla nö
ije bekommit hafwa. Derföre tinghskiöttes
41v
och skafftfördes för:de ½ gård Qwäningarp ifrån Bench
ta Birges dotter och hennes rätta arfwa, födde och
ofödde, och fulkomligen tilegnandes in wnder w.
Jöns Jöranson hans kiäre frw, frw Anna och begges
deras arfwingar till ewerdeliga ägo och ägendom.

Anno 1615 den 20 Septembris
stodh ottingz tingh i Finhultt medh Rysby, A
gunnary och Pietterydz sochner, i närwaro Kong.
M.tz befalningzman welb:dig Truls kååse till Öij
hultt samptt sochnenes
Nemdn.  
Jöns i Gåarydh Jeppe i Kuggeboda
Anders i Berghemet Nils i Hårenbergh
Esbiörn i Länshultt Måns i Tutary
Froe i Lönshultt Esbiörn i Böke
Sone i Kiärnäs Jon Karlson i Kålbergzhult
Lasze i Målan Swen i Qwernatörp


Sammedagh kom för rätta Jöns i Åhrs
hufwud welb. frw Karines till Råbek landbo
fougdte och klageligen gaf tilkienna på sin hus
bondes wegnar att Swen i Finhultt hade intagit
en swedia af mulabetett emellan Finhult och
Linhult och stodh Lindhulta mulabeete hårdt till
intrångh, och effter ingen lagligh märke funnes
emellan Linhult och Finhult som lagen gilla kun

42r
ne eller med skiell kunne wptagas. Derföre
blef så afsagdtt, att Swen i Finhult skulle wptagha
sin gierdisgård och wthe ligga för mulabeete, effter
han olagligen gierd war. Så skulle och dhe som
boo i Linhult oprijfwa den nya hagagården och sät
ia honom der han tilförende af hedenhöös stått hafwer.
Doch omsijder blefwo dhe så förlichte att dhe som boo
i Finhult skola intaga en lijdeligh haga, emott dhen de
wthi Linhult hade intagitt, och de i Finnhultt skola
sätia sin gierdisgård öster ifrå dett södra gierdisle
dett och rätt nedh emott måsan.

Kom för rätta Per Löfwingzon i Algudzboda
och klagade att Sone i Geddeboda hade legadtt i
försådtt för honom på kiörkewägen, när han skulle hem
gå, och effter Per Löfwingzon eij kunne dett be
wijsa, wthan så hende sigh, att Per Löfwingzon
trätte medh en annor N. Håken i Tämningzbodha
om en skiutzningh, och skedde ingen skada, Men
i thett Sone skulle skilia dem ått stötte han Per om
kull, derföre wttfeste Sone effter dett 13 Cap. i Edz:
balken päningar - 6 marker är frelse.
  husbondan 4 marker
  häradet 1 marker
  häradtzh 1 marker


Kom för rätta Jon Gummundson w. Christiern Lil
ies brödätare, hwilken hade belägradt en pijga Inger
Månsa dotter och war mökrenkning wttfeste derföre päningar
- 40 marker

  husbond. 6 ½ dal. 5 öre 16
  häradet 6 marker 5 öre 4
  häradtzh 6 marker 5 öre 4

 


42v
Kom för rätta Jon Birgeson w Jöns Jöransons en
skijldte tienare och skytta, hwilken laggifft war, och
hade belägradtt en enka Inger Påwelz dotter i Hy
aldtt, hafwer han derföre wttfäst för stor fattigdom
skull på konungens nådige behagh päningar - 60 dal.
  husbondan 40 dal.
  häradet 10 dal.
  häradtzh 10 dal.

Item kånan Inger för stor fattigdom skull wttfeste
päningar - 30 dal.

  husbondan 20 dal.
  häradet 5 dal.
  häradtzhöf 5 dal.


Kom för rätta Per Anderson i Mårarp och
klageligen gaf tilkienna att ett skrijn som stod i Gryt
hult hoos Jöns Trulson, hwilkett hörde hans hwstrus
broder Benchtt sallemaker till /den nw död ähr/
war wpbrutitt i Jönses hws, der wthi war monghe pe
ning och sölfwer, effter som Per Anderson och hans
medarfwa seija, doch hafwa dhe ingen witzordh
hwru möckitt godtzett war. Men lekwell en tijd
effter Benchtt war dödh, kom Frende Person som ä
ger Jöns Trulsons dotter Töridtt, och bekiende att
hans festemiöö för:da Töridt, fick honom af samma godz
4 dansk markastycke, och bekienner hon att hon
och en annor dansk pijga som der tiendte, brote wp
båtnen och wttogo 7 markerstycke och sedan satte dhe
båtnen igen, och 4 marker fick hon sin fästeman Frenda
och 3 marker togh den danska pijgan, hwilken nw är

43r
römd ått Danmark. Detta blef wpsadtt till wi
dare ransakningh, effter dhe kiennas sigh hafwa wp
brutitt skrijnett, doch wilia dhe eij kiennas flere
peningar.

Kom för rätta Måns i Elmtåsa och gick en 3
manna ed att han eij stötte Måns Jönson i Myrerås
wthi sijdan med en bösza, desze wåre hans
edemän.
Måns i Elmtasa, Sone i Geddeboda, Jöns Person i Boarp.
Eden blef gången och Måns frijsagd.

Kom för rätta Ingemar i Lönszhultt och klagade på
Måns i Elmtåsa att han hade slagitt ihiel för honom
6 st. getter. Och effter witnen eij wåre tilstädes
blef detta wpsadtt till wijdare ransakningh.

Kom för rätta Håken i Östra Fagerhultt och
klagade på sin gårdqwinna Beritta och hennes mo
der Anna, att dhe hade giordtt honom någer skalhett.
Och hende sigh så, att Anna kom till sina dotter Be
ritta i Fagerhult om en söndagh, och blef der om natten.
Emott afftonen sade Håken till sin hwstru, hwru
skall jag nw bära migh ått? Åter är Anna her?
Men sysla du dina sysler, jagh will låthas gå
på bygden, och gick så bortt på fähus slinrarna
och lade sigh, och dhe hade både ett fähus ihop, och
der war tördtt älelöf på slinrarna. Nw hende sig
att dottren och moderen kommo om afftonen wp e
mott fähusett, och hade wthi ett faat, malt, saltt,
43v
hwijterlök och brennesten i handen och gingo in i fä
hwset, och war en liten skifft emellan fähusen, der
klofwe dhe öfwer och in i Håkens fähus, och då mhe
nar Håken att dhe molkade hans kiör /doch torde
han inthett rhöra sigh för löfwett skull, ty han mendte
sigh då strax blifwa rögder/ Sedan gingo the wtt
och strax språngh Håken nid af slinrarna, och såg
dem gå fordtt in ått stufwan. Men effter swaran
den eij war tilstädes, blef detta wpsadtt till widare
ransakningh.

Kom för rätta Bonde i Myrerås en cronebon
de, hwilken hade beskylladtt lendzmannen Per i
Elmtåsa för konungens och cronones tiuf, sålunda
att Per hafwer brukadtt ett cronones heman Prästanä
sett be:d och derföre inga wttlagor gifwitt, och hade
dett sigh så tilldragitt, att för:de gård lågh öde, och Per
Jönson beddes lof af fougdten Per Ollson, att bru
ka samma gård för gräsgield, dett han och fick, och
der sådde 2 tunnor sädh. Men för än åhrett war
wthe kom welb:dig Anders Grijpz fougdte Daniell
och wnderkiendes samma heman. Och då gaf Per
Jönson Daniel peningar en dal. Och han honom den sedan
bestod att bruka. Och effter för:de Bonde eij kun
ne bewijsa sitt witismåll, wttfeste han effter dett 20
Cap. i Ting. B: peningar - 40 marker, är förländtt
  husbondan 6 ½ dal. 5 öre 16
  häradet 6 marker 5 öre 4
  häradtzh 6 marker 5 öre 4


Kom för rätta Swen Jonson i Stochhult och wtfeste


44r
för sin son Jon Swenson, effter han hafwer belägrat
en pijga Karin be:d och effter han togh henne till äch
ta wttfäste derföre peningar - 5 dal.
  fadrenom 6 marker 5 öre 8
  konung 6 marker 5 öre 8
  häradet 3 marker 2 öre 16
  häradtzh 3 marker 2 öre 16


Anno 1615 den 22 Septembris
stodh ottingz tingh i Ramnäs medh Giötterydz gield
och Hallary sochn, i närwaro Kong: M.tz befalningz
man welb. Truls kååse till Öijhultt samptt

Nemden  
Esbiörn i Lenshultt Gummund i Kåpparebygd
Måns Båtelson i Horn Erland i Kiöleboda
Jöns i Gåarydh Jöns ibid
Lars i Alenskiöp Esbiörn i Bökhultt
Ebbe i Julznäs Jon i Brokhultt
Anders i Berghemet Jon i Skateboda


Sammedagh kom för rätta Ingemand i Skå
pary och beskylldte Jon geet ibid, att han war wål
landes i dett Ingemand blef fången af the danske.
Och effter dett Ingemand ingen lagligh skiell kunne
her till hafwa eller bewijsa, wthan han sådant aff
oweners segn hade tagitt sigh på att wttfhöra, och in
thett stodh heller nw lenger på dett att bewijsa w
than sielf giorde sin salighetz ed her på lagboken
och rättade sin ord her å nästa tinge. Blef derföre

44v
för:de Jon geet nw frijsagder, med mindre ähn någen
yterligare kunne her effter honom sådant taal öfwertygha
skall den då hafwa frijdtt tilltaal.

Kom för rätta Jöns i Holmsary och giorde en 6
manna edh att han eij war skyldigh Kirstines
broder i Håå N. Swen Nilson i Hämperkiöp någre
peningar, eij heller ländte af honom någre peningar.
Edemännerna  
Gummund i Kåpparabygd Per i Lillary
Jöns Arfwidson i Kiöleboa Nils i Keskhultt
Jon Ebbason i Skateboda Jöns i Holmsary

Eden blef lagligen gången och Jöns frijsagder.

Kom för rätta Anders i Snerhultt och klageli
gen gaf tilkienna att Boo i Gårskiöp hade hugget
2 fingrar slätt af honom och den 3 war halfhuggen
hwilkett hade sigh tilldragitt som her effter fölgier,
att Anders i Snerhultt, Boo i Gårskiöp, Peder i
Stråmmakiöp, Åke i Ramnäs, Jon i Eleskiöp wå
re i selskap till Lagholm, och i byn blefwo An
ders i Snerhultt och Per i Stråmmakiöp någott oens
om en hest och då strax förlichtes, Men sedan dhe
kommo på wägen, wille åter Anders att för:de Per
och då kom Boo i Gårskiöp och wille taga fredh
dem emellan, och wåre alle öfwerdruckne, och hade
Anders en lijten wäria i handen och bo hade en
handöxa i handen, och i thett samma och wthi hastig
hett och druckensmål högg bo 2 dhe minste fingrar

45r
na af honom och den lengste ½ fingeren, så at han nw
är krumpen, derföre wttfäste Boo effter dhett 4 Cap.
i Sår: B. med wilia. Peningar - 3 dal.
  Cronan 2 dal.
  häradett 2 marker
  häradtzh 2 marker

Och wttfäste Boo i Gårskiöp en 12 manna edh att
han eij wiliandes högh för:de fingrar af Anders, till
nästa tingh.

Sammedagh giorde Måns Pellason i Ramnäs
sigh frij medh en 12 manna edh, att han aldrigh
staal 3 tunnor bakbrödh ifrån Måns i Tijgakiölna ef
som han war kommen i röchte före, desze wåre

Edemännerna  
Swen M. i Bårszhultt Lasze i Joenskiöp
Jon i Fagerhultt Gummund i Skateboda
Jöns Månson ibid Jacob i Kåpparebögd
Anders Månson ibid Arfwid i Hylte
Cnut i Hellhultt Per i Miärre
Germund i Joenskiöp Måns Pellason i Ramnäs


Eden blef lagligen gången och Måns frijsagd.

Sammedagh kom för rätta Nils Erichson i A
lenskiöp och lätt wpschrifwa sine laghmän, att han
war tilförende förlichtt med her Oluf i Tofhultt
om dhett han slogh hans moder, hwstru och barn, eff
ter som han honom beskyldte, hwilkett skedde för 16
åhr sedan, och hafwer för waritt för rätta, Och
wåre desze efft:ne hans edemän.

45v
Edemännerna  
Swen i Alenskiöp Per i Sånna
Birge i Bråna Lasze i Örnafälle
Jon i Dotebygd Swen i Gräsholma
Harald ibid Jon Hanson i Siuhultt
Påwell i Snersiö Kielle i Hestberga
Peder ibid Nils Erichson i Alenskiöp

Nw nekar her Oluf der till och will inthett tilstädia
att eden skall gås och hafwer her emott kastadtt 3
marker i rätten och wadtt wnder en laghman.

Sammedagh wttfäste Per Trulson i Miärre en 12
manna ed, att han eij war wållandes wthi en drengz
Jöns Nilsons dödh, den hastigt död blef, till nästa
tingh.

Kom för rätta her Oluf i Tofhultt med sitt lagh
kynne, och tilböd sigh wilia giöra sin son Jöns frij
för dhe 3 grijsar späda, som Kiälle i Aggaldt honom be
skyllade, att han skulle hafwa förbydtt med honom, och ta
gitt ifrå Kiälles soo och buritt hem till sin, dhem
han fick af Girmund i Grönö, då grep her Oluf
till sin hemmelzman för:de Germund i Grönö, och blef
han framkalladtt och her för rätta förhörd, då gior
de han sin ed att för:de her Olufz son Jöns fick
de samme 3 grijsarna af honom, hwilka Kiälle honom beskyl
lar före. Giorde och så Germundz pijga Christion
och en annor pijga Botill deras salighetz ed att
de grijsar som Kiälle i Aggalt hafwer klandrat ähre
de samme som Girmund i Grönöö honom skenkte. Det
ta opfyldte her Oluf både med witne och efft:ne
edamän
Tiuf. B. 16 och 17 Cap.

46r
Edamännerna  
Germund i Gronöö Nils Månson i Siöboda
Jöns Ollson i Tofhultt Nils i Bökhultt
Swen i Skaffta Ebbe ibid

Eden blef lagligen gången och Jöns frijsagder.

Och effter Kiälle eij kunne bewijsa sin klagemål
hafwer han för den skull wttfest effter dett 20 Cap.
i Ting: B. för witismåll peningar - 40 marker

  Cronan 6 ½ dal. 5 öre 16
  häradet 6 marker 5 öre 4
  häradtzh 6 marker 5 öre 4


Kom för rätta welb. Melcher Axellson till Biern
hultt och tilfrågade häradtznemdn och menige man i
för:de häradtt hwru långt der war emellan Biernhultt
och Fägerhultt i Markary sochn. Der till bleff
swaradtt, att genast öfwer måsar, bergh och dalar,
är eij lenger ähn en stor mijll wägz. Derföre bhör
han effter priwilegierna ligga för ladegårdzbonde till
Biernhultt, dett nemden her för rätta hafwer san
ferdeligen witnadtt, samptt näste grannarna.

Anno 1615 den 23 Septembris
stodh ottingz tingh i Hökaldtt medh Markarydz
prästegield, i närwaro Kong: M.tz befalningzman
welb:dig Truls kåse till Öijhultt samptt häradtz
och sochnenes nemdn.

46v
Nemden  
Måns Båtelson i Horn Jöns Nilson i Ökershultt
Jöns Jonson i Rydh Swen Hanson i Gunghultt
Lars i Alenskiöp Jöns i Skepaldtt
Ebbe i Julznäs Jahans i Knabrille
Oluf i Hålegården Påwell i Gunghultt
Nils i Ooshultt Nils Bugge i Skaarp


Sammedagh blef Lasze i Giellareböke frijsagd 
för thett röchte och hummemåll som han war wthi kom
men för Påwels hwstru i Bösaldtt, med mindre ähn nå
gen kommer som will festa foott emott honom och honom
sådant öfwertyga, skall då hafwa frijtt tilltaall.

Kom för rätta Nils i Törmansbygd och klage
ligen gaf tilkienna att hans gårdbo Nils Jönson ha
de honom med hug och slagh öfwerfallitt på sine egne ä
gor, hwilkett så hade sigh tildragitt, att Nils hadhe
först giordtt åwerkan på Nils Jönsons ägor och slagitt
en engh för honom, der af fick han tilfälle gå in
opå hans ägor och slå honom, och slogh honom i hufwu
dett med en sten, så att 5 been wttoges. Derföre
hafwer han wttfest, effter dett 6 Cap. Sår. M. wilia
peningar - 5 dal. Målsäganden war förlichtt.

  Cronan 13 marker 2 öre 16
  häradet 3 marker 2 öre 16
  häradtzh 3 marker 2 öre 16


Och blefwo de nw så her för rätta well förlichte
att hwilken samma förlijkningh her effter oprijfwer, då
skall han böta ett par oxar.

 

47r
Sammedagh wttfeste Anon i Lijdhultt en 6 man
na ed att han hade betaldtt S. her Per i Wlfzbek
i sin lifztijdh peningar - 13 dal. som han honom skylldigh
war. Och seijer Anon sigh derföre honom gifwitt haff
wa ett par oxar och en barkadt hud. Detta han medh
ed will bekräffta wid nästa tingh.

Kom för rätta Frende i Klafzöön en frelsis dreng  
Welborne her Axell Oxenstiernes Landbo, hwilken ha-  
de belägradt en Pijga Kirstin benchtzdotter, och  
wåre på bägge sijdor skylde till tridie man.  
Hafwer för den skull frende wttfest för Mökrenk-  
ningh och skyllskap peningar 15 dall.
  husbond 10 dall.
  häradet 10 marker
  häradtzh 10 marker

 

Kom för rätta Nils i Biörckhult och Per i Ingels
kiöp, hwilka hade någre hårde ord fäldt emott en fougte
tienare om en skiutzningh, opå den store bönedaghen
47v
den 1 sept. doch inthett swore eller bannades, eij
heller sade mher: Hwem som står inne med wttlagor så
skiutze, Jagh skiutzar slätt inthett! Och effter dhe inthett
swore eller bannades wttfäste dhe både på hoga öfwer
hetenes nådige behagh peningar - 3 dal.
  kiörkian 1 dal.
  hospitalet 1 dal.
  fattighe 1 dal.


Trued i Gunnalt hafwer waritt ifrån kiörke den
store bönedagen den 1 sept. Är stemd till tingz att
giöra besked om han hade lagligh förfall, eller eij.


Kom för rätta en dansk Man be:d Påwell Cnut-
son i Knutztorp i Knärry Sochn och klageligen gaff
tilkienna, att en Man her i Swerige Lasz Tykason
be:d i Tijböke wthi Markary S. hwilken wthi danske
feigden blef fången och förd ått Danmark, När
dhe komme till Danmark hade den danske öfwersten
Anders Bille och Bråd Ransell ståtthållare på Kiö
benhafn honom fången jempte wid andra. Och
effter långligh ransakan, sedan detta blef i Dan
mark kunnogtt hwem Lasz Tykason tilhörde. Då
framkom i nödenes tijdh Påwell Cnutson, och aff
sin goda wilia gick i löffte för honom hoos W. Taghe
Tått, på sadana wilkor, att hwar Lasz Tykason röm
de sitt fängzle, då skulle Påwell icke wndslippa
sitt löffte med annor wilkor än sielfwa karlen igen
Sedan Lasz Tykason hade sadtt löffte och framsteltt
den goda mannen Påwell Cnutson för sin löftisman
wthi sielfwe feigde tijden och sadt sin egen person i bor

48r
gan, då förrömde Lasz Tykason sitt löffte, drogh
ått Swerige och beswek sin löftisman. Derföre
blef Påwell Cnutson tildömdtt att antingen wttgifwa
så möckitt som dheras öfwerste Tage Tått honom hade
opålagdtt, hwilkett sigh belöper till 40 rijkzd. förw
than monge flere bekostninger, eller och fly sielff
we karlen igen. Och effter Lasz Tykason röm
de sitt fängzle och sin tienst /den han Tage Tått
sadtt hade/ och löftismannen wthi Danmark medh störste
lifzfhare slap samme löffte. Hafwer för den
skull han her för rätta begäradtt en rättwijs sen
tens och dom. Och all den stund her för rätta be
wijstes med god skiell, att detta så i sanningh till
gick, och swaranden Lasz Tykason war siuker oc
icke förmåtte komma till tingett. Derföre
blef her så afdömtt att hwar Lasz Tykason medh
god wilia icke will betala sin löftisman, då
skall hans godz löst och fast qwarsetias, till gelledt
blifwer betaldt, och skall lagligen wttmiätas.

Anno 1615 den 25 Septembris
stodh ottingz tingh i Balköö med Anderstadh
och Oensiö prästagield, i närwaro Kong M.tz
befalningzman welb: Truls kååse till Öijhult
samptt sochneners och några af häradtz
nemdn.
48v
Nemden  
Jöns Jonson i Rydh Trotte i Röninge
Måns Båtelson i Horn Truls i Bolmingary
Lasze i Wbsala Bäne i Tomary
Lasze i Bråddaltt Oluf Tufwason
Oluf i Hålegården Ebbe i Julznäs
Benchtt i Boa Lars i Alenskiöp


Sammedagh wpstodhe för rätta häradtznemdn
hwilka den 23 sept. 1615 hade syndtt ett skatte
törp Ramshult be:d i Hyndery sochn, hwilkett är in
schrefwitt i åhrlige rentan för ½ skatt i wist och o
wist, och effter bonden som dett besitter, hafwer sigh
offta för rätta beklagadtt att dett icke giore skiell
för dhe wttlagor der af åhrligen wttgår, och hafwa
häradtznemdn wittnadtt med sworen ed, att dhett
är förskattadt och icke giör skiell mher än för 1/4
schatt, sönnerligen derföre att dett ligger inprång
gadtt ibland andre omliggande byar, och hafwer
hwarken mulabeete, skoghfång eller eldbrånd, w
than moste alt hafwa med töcke och derföre gifua
peningar, och de ägor som han hafwer instakadtt
är odugligh wall och aldeles onöttigh. Derföre haf
we häradtznemdn fäldtt en ödmiuk förbön till dhe
höghbetrodde herrar Sweriges rijkes och cam
merrådh, att derasz nåder opå H.K.M.tz nådighe
behagh och allesz deras förbön wille her wid blif
wa latha.

Kom för rätta Gummund i Rydh i Markarydz S.

49r
en gammall drengh och alldeles döfwer, hwilken len
ge hade waritt i röchte att han skulle hafwa belä
gradtt sitt söskonebarn Inger be:d, och sedan hon war
hafwandes och blef tilltaladt sade hon neij och swor
att hon eij war hafwandes, Men när dett blef op
penbardtt och hon eij lenger kunne dölia barnett.
Bekiende hon på en lijten gosza be:d Nils Nilson i
Ooshultt, när goszen blef förhörd sade han kort neij
och förswor sigh inthett hafwa medh henne beställa, war
och aldeles otroligitt, att han kunne wara barnafa
deren. När goszen sade hårdt neij bekiende Ingerd
på sitt egitt söskonebarn Gummund i Rydh. Men
om söndagen för än tingett skulle hållas, mädhan
folk war wid kiörke gick Inger wthur sin broders stuf
wo /som stod i löffte för henne/ och ned i en siö och
fördrenchte sigh, och fhans igen död åtta dagar der
effter. Nw är Gummund framkommen och haff
wer godwilleligen bekiendtt sin gerningh att han för:de
Ingred sitt söskonebarn en gångh wthi en bänk belä
grade, dett samma bekiende och hon i sin lifztijdh.
Och effter tijden och barnafödzlan komma öfwer ens
kan han icke dölia barnett, effter han kiennes häfdan,
Nw är her högeligen till att öfwerwäga, att kånan
hafwer förgiordtt sitt lijf, Thett andra, att denne
Gummund som henne belägradtt hafwer är föge annars
än en whanwete, och hafwer alla sina daghar gådtt
ensammen, och hålledt sigh ifrån aldtt gemendt omgenge
49v
och altijd tijgdtt som ett nött, så att man fögo kan
rätta sigh effter hwad han seijer, men doch lekwell
är han sneller till handwärk, och är en besönnerligh
godh böszestockare och förstår sigh på arbete och bon
debruk. Detta blef skotitt till häradtznemdn
och dem föreläsitt några merkelige stöcker om blodh
skam af them helga skrifft, N. Ingen skall gå till
sin nästas blodz frenko, till att blåtta hennes blygd
Ty jagh är herren, Item, du skalt icke blotta
tinne hwstrus samptt med hennes dotters blygd
eij heller taga hennes sons dotter eller dotter dotter
ty hon är hennes nästes blodz fränka, och dhett är en
last. Derföre och effter detta är en för
argeligh gerningh besönnerliga ibland gemene man
och är emott gudz lagh, är och fordom her i Swe
rige räknadtt nästan för den grofwaste gerningh
som finnas kunne, och är emott sielfwe naturen
och samwetett, hafwer häradtznemdn icke
kunnitt befrija för:de Gummundz lijf, effter dhett
enfaldiga och ringa förstånd, som dhe för sine per
soner hafwe kunnitt tänka, såsom effter den
ne whrminnes sedwane med hwilke sådane misz
gerninger fordom straffas plägade, och rattas öfuer
med eld. Men effter man eij wett hwru högdtt
sådane förbudne leeder, nw hoos höga öfwerheten
achtas eller räknas kunne, derföre hafwer man
wthi all wnderdånighett denne förargelige saken H.
K.M.tt allesz wåre nådige konungh och herra
samptt H.K.M.tz domhafwande, dhe welborne
50r
grefwer och nådige herrar, och deras nådes ac
cessoribus, her om wijdare sentera, hemstäldtt, och se
dan alles deras gunstige meningh och förklaringh her
opå gifwa lätha.

Kom för rätta Anon i Lijdhultt och gick sin lag
som han å nästa tilförende hade wttfest, sålunda
att han tilfyllest hade betaladtt S. her Per i Wlfz
bek peningar - 13 dal. och gaf derföre oxar ett paar
och en barkadtt hud.
Edemännerna  
Swen Hanson i Swenshultt Per i Wpsala
Påwell i Gunghultt Jon i Snelzbygd
Jöns i Tijböke Lasze i Snelzbygd

Eden blef lagligen gången och Anon frijsagder.

Kom för rätta Nils Booson i Rydaholm wthi
Ösbo häradtt boandes och tiltalade Nils Germund
son i Bökhultt wthi Andersta S. om Bökhulta gårdh
och mendte sigh der till hafwa arfzrätt. Då fram
lade Nils Germundson itt lagafångz bref, gifwitt
af welb. Jöns Jöranson till Fölleskogh 1613 den 26 Maij
der med han bewijste sitt lagafångh på 1/3 i Bök
hulta gård. Der emott framlade Nils Booson
ett lagmans ransakningz bref, hållen wthi Tråtteslöf
af welb. gode män, Oluf Hård till Segerstadh
Jöran Månson till Bolmsnäs, Jöns Jöranson till
Fölleskogh, Nils Siöblad till Rönnäs Anno 1605
den 6 Februarij, hwilken ransakningh lyder twertt

50v
emott detta sidsta lagafångz brefwett. Men eff
ter här är häradtzhöfdingz dom föregången, kunne
jagh der opå inthett döma, wthan blef wpsadtt wnder
lagmannen, hwar dhe elies icke kunne förlijkas.

Kom för rätta Swen Månson en landzknechtt
och tiltalade Anders Thorson i Böke /som hadhe
waritt lendzman öfwer Oensiö gield/ om en gierd
som Anders hade skulitt taga af knechtens frijhettz
gård, mädan han war på togh wid Salis, Och eff
ter man eij weett på hwad åhr dett war eller huad
gierd dett war, blef detta skotitt till Per Ollson
fordom häradtzfougdte, der om på sin resta möthe
ransaka, och dhem åtskilgia.

Kom för rätta Anders Jonson i Boanäs och klaga
de sigh wara i mistanka, att han eij skulle hafwa
wttlagdtt sine wttlagor tilfyllest för den 1/3 han bru
kar wthi Boanäs, och seijer seijer han sigh hafwa
lefweradtt lendzmannen Jon Jonson /den nw dödh
är/ 4 dal. swenska och en rijkzdal. Och der opå haf
wer lendzmannen gifwitt honom tilbakers igen peningar
twå öre, dett han med sin ed her på lagboken be
kräftade. Och skall her om widare ransakas, effter
man honom på sin egen ed eij troo kan.

Kom för rätta Arfwid i Stafwerhultt och kla
gade på sin gårdqwinna Anna, att hon på dhen sto
re bönedagen den 1 sept. hade wttsleptt sin boskap
51r
om morgonen wthi engan för alle grannarna och
der war oslagit, då kom Arfwid och med hugg
och slagh kiörde boskapen wthur engarna, detta sked
de för än dhe gingo till kiörke, sedan dhe kom
me ifrån kiörke, slepte åter Anna wp boskapen, men
Arfwid med sitt selskap kiörde wtt boskapen, då
kom Anna och hade en kiäp i handen, i dett sam
ma slogh hon Arfwid om armen, och Arfwid togh
kiäppen ifrån henne, och slogh henne 2 slagh om ryg
gen, derföre wttfeste Arfwid effter dhett 13 Cap.
i Sår. B. m. wilia för blånadtt peningar - 6 marker.
  Cronan 4 marker
  häradet 1 marker
  häradtzh 1 marker

Så och för thett skedde på bönedagen e
mott afftonen, hafwer Arfwid wttfest till kiörkan
peningar - 2 marker

Så och Anna wttfest peningar - 1 marker till kiörkian

Om Warfru tijdh är wttlofwadtt syn i Bieszery
Liunghultt, Bråddalt och Slätterwrå, nästkommande 1616.

Kom för rätta Nils Ingemarson i Bijary i Tör
pa S. och klageligen gaf tilkienna, att när han lätt
christna sitt barn, då kom dijtt en rytter Benchtt
Jonson i Skerföö, som hade gården i tilldelningh, fram
på qwällen öfwerdrucken, och war wreder för bon
den icke hade buditt honom dijtt, och hade han setidtt
i nästa gården Groary och druckitt, förstt han

51v
kom i gården, begyndte han swäria och bannas om
alle de tusend knefla, sedan han kom i stufwan
giorde han dett samma, och sade till bondan i går
den, hwij badz tw migh inthett hijtt? Swarade Nils
Ingemarson, Jagh hade lijten råd, och wid han
nu så illa och ochristeliga bannades, sade Jon i Esp
hultt till ryttaren Benchtt Jonson, Kiäre halt wp
att sweria! folk kienner digh well! Strax blef
ryttaren wreder och slogh i bordett, Togh och Jon i
Esphultt en öxa och slogh i bordett, Och när dhe
med alfwar wille samman, wpstegh Benchtt i Bergett
och skiött ryttaren in i högsätitt och gick sedan wtt
på gålfwett och wille rådföra Jon i Esphultt, och
skote dhe Jon som öxan hade i handen bortt wthi en
benk, der lågh ett lijtett barn, och wid han röch
te öxan till sigh, skaar han barnet i knäet, så att
dett nw är whanfördtt och knäet slätt krumpett
Och hafwer barnsens fader gifwitt wthi bådskiära
re lhön i Danmark danske peningar - 15 dal. och dhe
som hafwa giordt perlementett och skadan, haffwa
inthett hulpitt till bådskärare lhön. Men effter
ryttaren eij war tilstädes, blef detta wpsadt till
widare ransakningh.
52r
Anno 1615 den 27 Septembris
stodh ottingz tingh i Berghemett med Ångelstad
gield, i närwaro Kong: M.tz befalningzman welb:
Truls kååse till Öijhultt samptt häradtz och
sochnenes
Nemdn  
Jöns Jonson i Rydh Sone i Kiernäs
Måns Båtelson i Horn Benchtt i Hångesz
Ebbe i Julznäs Nils gosze i Loftisnäs
Anders i Berghemett Jon Törkilson i Ösziö
Oluf Gummunds: i Qwensle Anders Swens: i Draery
Swen Anders: i Kånna Swen Mans: i Berghemet


Sammedagh kom för rätta Per Jönson i
Elmtåsa och framlade i rätta itt witnesbreff, wn
der her Lars Christophorj signeett Cappellan till
Hultziö prästagield och wnder 6 dannemäns bomer
ke i Hiertlanda S. der med Per Jönson bewijste
att Per Carlson fordom W. Christiern Lilies tienare
hade effter sin husbondes begäran lagligen hördt
en laghgångz ed af Per Jönson i Elmtåsa, med
hwilken ed för:de Per Jönson lagligen i rätta medh
12 bofasta dannemän hade waardtt en engh nordan
för måsan Beckengen wid nampn. Stodh och
Sone i Kiernäs her och wittnade att han war medh
i samma edh, Item lefwer ännw Ebbe i Le
deboda, och Jon i Bryningh som wåre och medh wthi

52v
samma ed. Wittnade och dhe äldste af nemden
att eden blef laghligen gången wtthi Lasz Rasmus
sons tijdh, mädan han war lagläsare, och engen
blef dömd ifrån Stockhultt och till Elmtåsa på tin
gett wthi Liungby.

Kom för rätta Per sallemaker i Mårarp och
beskyllade Ingemar i Tranhultt, att han hade skielt
honom för en bödell, skielm och tiuf. Detta gior
de Ingemar i wrede och af hastigo mode, och be
kiende han her för rätta, att han inthett wiste med
honom annadtt än ährligitt och godtt, och inthett wille el
ler kunne bewijsa, wthan rättade sin ord för ähn
han af tinge gick, wttfeste derföre peningar - 3 marker
effter dett sidsta Cap. i Ting. B. är frelse.
  husbondan 2 marker
  häradet 4 öre
  häradtzh 4 öre

Sammeledes hade och Per sallemaker skielt
Ingemar, rättade och sin ordh för än han af tinge
gick, wttfeste effter samma Cap. peningar - 3 marker

  husbond 2 marker
  häradet 4 öre
  häradtzh 4 öre


Kom för rätta Hendrich i Östraby, hwilken
hade slagitt sin gårdpijga Elin Jöns dotter 3 blå
nader, som häradtznemdn hafwer syndtt, derfö

53r
re wttfeste han peningar - 9 marker. Effter målzäganden
är förlichtt tager konungen hans rätt.
  Cronan 6 marker
  häradet 12 öre
  häradtzh 12 öre


Sammedagh anklagades i rätta Swen Soneson i
Replöse och Jöns Wddason ibid, hwilka hade förwä
gradtt H.K.M.tz wttskickade ehrligh och welförstån
digh Erich Erichszon cantzelij förwant, effter H:
K.M.tz egitt pasz, skiutzhestar och wåre lagligen dijtt
lagde, såsom och öfwerföllo honom och hans sälskap
med ond ord och andre iniuzier, der öfwer welb:te
Erich Erichson sigh högeligen beklagadt hafwer, och
begäradtt att saken skulle tagas i lagligitt förhör
dett och skedtt är, Men effter cappellanen her
Jöns i Liunga som war hoos när detta skedde eij
war tilstädes, blef detta wpsadtt till wijdare
ransakningh.

Kom för rätta Eskill murare i Ifla, hwil
ken hade wthi druckenskap setitt i Ifla och skeldt
alle gierdamän för tiufwar, dett han inthett kunne
bewijsa, wthan rättade sin ord å nästa tinge, wtt
feste derföre för oqwemdis ord, effter dhett sijdsta
Cap. i Ting. B. peningar - 3 marker

  Cronan 2 marker
  häradet 4 öre
  häradtzh 4 öre
53v
Kom för rätta Nils Cnutson och giorde en
6 manna ed, att han eij war wiliandes eller wål
landes wthi dett hugg som Jöns Ingemarson i
Qwensle giorde sigh sielf i footen, desze wå
re
Edemännerna  
Swen Ollson i Bräkentörp Nils Jonson ibid
Per Anderson ibid Swen Persz: i Ösziö
Nils Jonson ibid Nils Cnutszon

Eden blef lagligen gången och Nils frijsagd.

Kom för rätta Swen i Thuna, hwilken ha
de huggett Jon skreddare ett hugg i armen och
war fulsåre, wttfeste effter dett 7 Cap. i Sår: B:
peningar - 20 marker är frelse.

  husbondan 13 marker 8 örtig  
  häradet 3 marker 2 öre 16
  häradtzh 3 marker 2 öre 16


Sammedagh wttfeste Anders i Berghemet och
Jeppe Ollson i Kånna, hwar dhera en 6 manna
ed att dhe aldrigh hade försnilladtt någer kongztij
onde wthur kiörkeherbergett, mädan the hafwa
waritt kiörkewerder, effter som dhe ähre kompne
i röchte före, till nästa tingh.

Sammedagh wttfäste Per Ollson fordom



54r
fougdte en 6 manna ed, att altt thett han for
drar aff Benchta i Toffta S. Jöns Månsons
effterlefwerska, att S. Jöns dett war skylldigh
förwthan dett han hafwer till att fordra effter
cammerrådz egitt wnderschrefna beswär, till
nästa tingh.

Anno 1615 den 28 Septemb:
stodh åttingz tingh wid Berga kiörke, medh hele
åttingen, i närwaro Kong: M.tz befalningzman W.
Truls kååse till Öijhultt samptt häradtz och soch
nenes nemdn
Nemden  
Jöns Jonson i Rydh Erland i Hwijtary
Måns Båtelson i Horn Jeppe i Whare
Anders i Berghemet Swen Cnutson i Wännary
Oluf Tufwason Påwell i Replöse
Jöns Person i Qwänarp Trotte i Hultt
Harald ibid Lasze i Ekerna


Sammedagh kom för rätta Beritta i Fäger
hultt Jönses hwstru och blef tiltaladtt, om dhenn
wijskepelse och signelser som hon och hennes mo
der Anna i Wgnhultt wthi Albo häradtt giorde w
thi Håkens fähus i Fägerhult om en söndagz aff
ton seerla. Nw bekienner Beritta att hennes

54v
moder Anna togh saltt, malt och hwijterlök, och folgde
henne wthi fähusett och molkade der opå miölk, och
skulle gifwa kiöna dricka deras egen miölk, men
hon nekar och seijer att hon wiste der inthett ondt medh
thett, Och när Anna hade molkadtt Berittas kiör
bad hon sina dotter Beritta gå bort och kienna ått
om gårdqwinnan hade molkadtt sina kiöer, sade
Beritta neij, jagh kienner inthett ått. Då gick An
na sielf och togh om gårdqwinnones kopattar, och
sade ja hon hafwer molkadtt, Och för än Anna
detta giorde sade hon, om hon hafwer icke mol
kadtt sina kiöer så will jagh gifwa kiöna, men
hafwer hon molkadtt så will jag setia faatett på
slinrarna till morgons bittijda, och effter Anna
än nw eij war tilstädes blef wpsadtt till wijda
re ransakningh.

Kom för rätta wellärd her Per i Hwijta
ry och framförde i rätta en sin sochnaman Trot
te i Flattinge, hwilken den förste store böneda
gar den 7 Iulij af H.K.M.tt nådigest påbuden,
då hade hans hwstru både sworitt och bannas.
Och är så tilgångett som her effterfölgier, Per
i Oos med sin hwstru Gyridtt ginge till Flattin
ge och wille städia sigh en pijga, Och wåre Tråt
tas hwstru Ingred och Gyridtt owener tilförende
Och när dhe komme till Flattinge sadtt dher till
55r
Håken Benchtsons en man Benchtt Thurson, hwil
ken hade kiöptt sigh af Håkenes hwstru, en kan
na öll, och han gaf Inger Tråttas en gång dricka
medh sigh, Sedan Per med sin hwstru hade wtt
rättadtt sitt ärande, gick han hem, och i wägen
stodh Tråttas hwstru Ingred för them, men Peder
trengde sigh emellan gierdisgården och henne, och
sedan han kom wtt om gården, skiött han nidh en
flögh, och Tråtta hwstru gick hem i sin gård, när
hon hemkom sade hon till Per, Skiut för tusend
knefla din miöldase, och der med skilgdes dhe ått
Och Håken hwstru som ölett sålde skall effter
konungens mandaat och nådige befalningh böta
peningar - 40 marker
  kiörkan 13 marker 2 öre 16
  fattighe 13 marker 2 öre 16
  hospitalet 13 marker 2 öre 16

Per i Oos för han nidskiött flögan och war
orsak till bannorna wttfeste och på samma sätt
peningar - 40 marker

  kiörkian 13 marker 2 öre 16
  fattighe 13 marker 2 öre 16
  hospital 13 marker 2 öre 16

Tråttas hwstru Ingred för hon bannades wtt
feste peningar - 6 marker

  kiörkan 2 marker
  fattighe 2 marker
  hospital 2 marker
55v
Benchtt Thurson för han kiöpte öll emott konungens
förbud wttfeste peningar - 3 marker så och för thett han
bannades med Jöns Mårtinson i Flattinge peningar
- 3 marker.
  kiörkian 2 marker
  fattighe 2 marker
  hospital 2 marker


Kom för rätta Per Ollson fordom fougdte
och gick en 6 manna edh att S. Jöns Månson i
Toffta war cronan skylldigh desze efft:ne persegler

för åhr 1611 för åhr 1612
skatt och ladug peningar - 14 ½ öre ähr: dagz: peningar - 1 ½ marker
för Örebros tog peningar - 14 dal.  3 marker hielp. dagz. peningar - 10 ½ marker
för dhe 3 marker hielp peningar - 4 dal. 3 dal. hielp - 17 dal.
hionelagz peningar - 9 dal.  
- 28 dal. 6 ½ öre - 20 dal.

Noch effter såsom cammerrådz beswär förmäler,
dett honom inthett blef bestådtt i sin rekenskap. För
sin egen gård 1612 3 och 4 dal. hielp peningar - 7 dal.
för 3 gierder peningar - 8 dal. 29 öre - 15 dal. 29 öre
Summa alt ihop peningar - 64 dal. 3 ½ öre

Hwilken summa peningar Per Ollson hafwer bekräff
tadt med 6 efft:ne dannemän att S. Jöns Månson war
honom på cronenes wegner skyldigh.

Edemännerna  
Per Ollson i Qwäningarp Måns i Röninge
Per Anderson i Åby Erich i Jelmary
Måns i Jelmary Jöns Wddason i Höslengh


Eden blef gången och S. Jöns Månsons arfwa samma
summa betala.



56r
Anno 1615 den 9 Octobris stod
lagatingh wthi Ottarp i Rysby sochn, i närwaro
edle och welb. Jöran Månson till Bolmsnäs
Jöns Jöranson till Fölleskogh Kong: M.tz befal
ningzman W. Truls kååse till Öijhultt sampt
Nemden  
Måns Båtelson i Horn Måns i Tutary
Per Benchtson i Tråtteslöf Nils i Rydh
Esbiörn i Bökhultt Anders i Berghemet
Benchtt Gummundson Jöns i Gåaryd
Jöns i Tiufhultt Jöns i Rydh
Ingemar i Borsna Ebbe i Julznäs


Sammedagh framlade ehrligh och well
achtadt Mattz Person her i rätta, allesz wåre nw
regerandes konungz och herres, konung Göstaf
Adolphz bref dateradt i Stockholm den 24 Iunij
Anno 1615. Des innehåld förmäler, att effter
edle och welb. Nils Siöblad, Truls och Arff
wid kååser icke komme tilstädes för dhen ko
nungzlige och högloflige hofrätt, att swara sin swå
ger welb:te Matz Person till dett jordegodtz
som hans hwstru arfweligen war tillfallett eff
ter hennes S. föräldrar, och de wthi longligh tijdh
hade innehaffdt, och hafwer H.K.M.tt wthi sam
me brefz kraffdt nådeligen befaladtt, att efter

56v
welb:dige före:ne icke komme tillstädes för dhen ko
nungzlige och högloflige hofrätt, eij heller derasz
förfaldz witne att åkiäranden skulle inwijses w
thi godzett, effter dett 12 Cap. i Ting: B. och sedan
skulle swaranden hafwa wåld, innan natt och åhr
att winna dett igen om dhe kunna, war och
wthi samme bref befaladtt att ståtthållaren skulle
befala häradtzhöfdingen och de 12 skulle inwijsa
honom i godzett. Derföre hafwer ståtthållaren
efter H.K.M.tz nådige befalningh tilbetrodtt oc
förordnatt de edle och W. Jöran Månson och
Jöns Jöranson skulle öfwer wara och denne sa
ken lagligen wptaga och förhöra, och sedan rättwis
ligen döma. Och effter longt snack och
möckna insagor på både sijdor blefwo dhe så
förlichte att edle och welb. Per Arfwidsons arf
wingar skulle gifwa Matz Person itt hundradhe
dal. swenske peningar för wpbörden af Matz Per
sons hwstrus loott och för sin omkostnadtt till
Stockholm i fram och åter färd. Item bleffwo
denne efft:ne godz tilbytte welb:te Matz Persons
hwsfrw frw Ingeborg nembligen.
Wäderlanda Rentar smör - 4 lb
Stensitt R. smör - 4 lb
Wglekier R. smör - 4 lb
Knistörp R. smör - 4 lb malt - 1 tunna
haffre - 1 tunna medh alle andre sedwanlige wtlagor
57r
hwilke godz henne och hennes arfwingar skola
wara för itt fuldtt och rett lagafångh att niuta
bruka och behålla till ewerdeliga tijder.
Men när detta war giordtt, bewijste welb:dig
Nils Siöblad att han på all söskones wegner
hade wttgifwitt welb. Truls Person för ähn dhe
finge lagafångh och kiöpebref på någre pante
godz i Westergiöttland peningar - 180 dal. och eff
ter Matz Person bekom en full sösterloott w
thi godzen wille W. Nils Siöblad att Matz Person
skulle betala 1/5 af samme peningar, summa belöper
- 36 dal. och några runstycke, dett Matz Person
förwägrade sig wilia giöra, effter han inga wpbörd
hade haft af sitt godz. Derföre gaf W. Nils
Siöblad, Matz Person frij och qwitt för för:de 36
dal. och blef så afsagdtt, att dhe som godzet
hade innehafdtt sedan arfwett föll, skulle betala
W. Nils Siöblad och icke Matz Person.

Kom för rätta enkian i Klögzhult i Piette
ry sochn, och klageligen gaf tilkienna, att en
landzknechtt wnder Jöns Wlfz phan hafwer sigh
tillwelladtt och wpbögdtt itt törpaställe som lig
ger i deras fämark N. Ormakullen, och är gårdz
ens rätta ägor och ägendom, och dett bygger
och häfdar them aldeles emott som gården ägha
och när han blef effter laglig ransakningh afsagdtt
57v
hafwer han besöchtt ståtthållaren edle och welb
Nils Stierneskiöld om förswarelses bref föregiff
wandes att dett war ett cronetörp. Nw fram
lades i rätta 3 lagafångz bref, dett första hafwer
en wttgifwitt heter Carl Anderson her Göstaf
Olufsons tienare på Tofftaholm, hwilken hafwer
setitt i häradtzhöfdingz stad på Lasz Persons weg
nar till Segerstadh Anno 1552. Dett andra
af Lasz Rasmuszon 1549. Dett tridia af för:de
Lasz Raszmuson 1574 der wthi förmäles att
för:de Ormakulla af ålder och forno skifft haffwer
waritt och än är Klögzhulta retta ägor, och haffwer
folgd gården i arf och kiöp och för ena wttlagho
wthi whrminnes tijdh, så att ingen wett annadtt
seija eller omtala, och deras jordabref innehålla.
Och effter dhe hafwa bewist sin lagafång, bleff
dem samme Ormakulla tildömdtt, med mindre nå
ger kommer med bättre skiell och bewijs.

Och till ytermera wiszo at detta lagligen å
tinge ransakat och dömdt är efter som före
skrefuit står withnar jagh Nilsz Eskilson
medh min egen handh och signet, sampt
häradtz insegell.

Nilsz Eskilsz
[tom sida   ]
Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:5 (1603-1618) Bild 197 (AID: v49313.b197, NAD: SE/VALA/0382503)