| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:5 (1603-1618) Bild 224 / sid 25 (AID: v49313.b224.s25, NAD: SE/VALA/0382503) |
24v
her Jon i Rysby att han skulle giöra henne sina
rede, När her Jon kom dijtt, bad Lars her Jon
att han skulle fråga henne om hon beskyllade någen
för den plåga hon lijder, Då bekiende hon, att
hon aldrigh kiende sigh helse dagh, sedan hon fick hug
på kiörkegården af Elin i Horsnäs. Detta
alt är witnadt med sworen ed N. Håken Månsz:
Lars i Gnustörp, Her Carl i Rysby, att så skeedt är
effter som för:nt står, dett och heela Rysby gieldh
är kunnogt och witterligitt.
Till thett sietta: War Elin buden wthi ett
bröllop, dijtt hon och drogh, och togh sin son medh sigh.
När dhe wåre alla med brudfäran till kiörke, war
Elines son hema med andra gåszar, Ibland dett
att gåszerna leekte på gården, fingo dhe see monga
skator kommo flygandes på gården och satte sigh.
Då sade Elines son, Jag seer att min mors ska
ta är her ibland de andre, Jagh will gå och tagha
henne, Swarade de andre gåszerna, dett äst thw
icke god före, Och strax togh poiken skatan och
baar henne in i stufwan och lätt wnge Benchtt i Bo
ary see henne /hwilken war tilsadtt wara wärd i
gården/ och sade till honom, See her är min mors
skata, Swarade Benchtt, släp henne wtt igiönom
fänsteredtt, till de andre skatorna, dett han och gior
de, Och effter du seijer att dett är din mors skata
så gack och tag henne än nw igen, så will jag troo
her Jon i Rysby att han skulle giöra henne sina
rede, När her Jon kom dijtt, bad Lars her Jon
att han skulle fråga henne om hon beskyllade någen
för den plåga hon lijder, Då bekiende hon, att
hon aldrigh kiende sigh helse dagh, sedan hon fick hug
på kiörkegården af Elin i Horsnäs. Detta
alt är witnadt med sworen ed N. Håken Månsz:
Lars i Gnustörp, Her Carl i Rysby, att så skeedt är
effter som för:nt står, dett och heela Rysby gieldh
är kunnogt och witterligitt.
Till thett sietta: War Elin buden wthi ett
bröllop, dijtt hon och drogh, och togh sin son medh sigh.
När dhe wåre alla med brudfäran till kiörke, war
Elines son hema med andra gåszar, Ibland dett
att gåszerna leekte på gården, fingo dhe see monga
skator kommo flygandes på gården och satte sigh.
Då sade Elines son, Jag seer att min mors ska
ta är her ibland de andre, Jagh will gå och tagha
henne, Swarade de andre gåszerna, dett äst thw
icke god före, Och strax togh poiken skatan och
baar henne in i stufwan och lätt wnge Benchtt i Bo
ary see henne /hwilken war tilsadtt wara wärd i
gården/ och sade till honom, See her är min mors
skata, Swarade Benchtt, släp henne wtt igiönom
fänsteredtt, till de andre skatorna, dett han och gior
de, Och effter du seijer att dett är din mors skata
så gack och tag henne än nw igen, så will jag troo
25r
dett annars inthett. Och poiken gick wtt, och togh
samma skata och baar henne in i stufwan igen. Her
opå hafwer Bencht giordtt sin salighetz ed, her på
tingett att så tilganget är som före:tt står, dett qwin
folken som hema wåre att bereda maten, såsom och
hela gästabudz lagett witterligitt war. Blef och så
bewijsadtt med Elines grannar i Horsnäs, att medh
hennes kiör och getter war altijd harar whane att
fölgia, så att de som der omkringh bodde, leede stortt
mheen på sitt sommarsank, och blefwo altijd harar
na syndte i gårdarna rundt omkringh der hon bodde.
Till thett siunda: Kom Elin i Horsnäs till
sin kiörkeherda her Carl i Rysby på kiörkewägen
någett för ähn hon förgaf sin man Benchtt, och sa
de till honom Kiäre her Carl, Jagh will gerna för
spöria migh hoos eder, Swarade her Carl, hwad är
thett? Sade hon, Om min man Benchtt blifwer
någett hastigt dödh, må eller få hans arfwingar
ärfwa honom? Swarade her Carl, Ja ärfwa dhe
med tigh, så framptt du är icke hafwande, Men
är dett så, då ärfwa dhe inthett med tigh. Och nå
gett der effter wardt Bencht swåra hastigtt dödh,
kom för den skull Elin i röchtett, både för thett hon
frågade her Carl, så och för hennes mans hastighe
afgångh.
Her om är Elin på åttskillelige tijder ting
förd, och omsider afsagdt, att hon skulle pröfwas på
dett annars inthett. Och poiken gick wtt, och togh
samma skata och baar henne in i stufwan igen. Her
opå hafwer Bencht giordtt sin salighetz ed, her på
tingett att så tilganget är som före:tt står, dett qwin
folken som hema wåre att bereda maten, såsom och
hela gästabudz lagett witterligitt war. Blef och så
bewijsadtt med Elines grannar i Horsnäs, att medh
hennes kiör och getter war altijd harar whane att
fölgia, så att de som der omkringh bodde, leede stortt
mheen på sitt sommarsank, och blefwo altijd harar
na syndte i gårdarna rundt omkringh der hon bodde.
Till thett siunda: Kom Elin i Horsnäs till
sin kiörkeherda her Carl i Rysby på kiörkewägen
någett för ähn hon förgaf sin man Benchtt, och sa
de till honom Kiäre her Carl, Jagh will gerna för
spöria migh hoos eder, Swarade her Carl, hwad är
thett? Sade hon, Om min man Benchtt blifwer
någett hastigt dödh, må eller få hans arfwingar
ärfwa honom? Swarade her Carl, Ja ärfwa dhe
med tigh, så framptt du är icke hafwande, Men
är dett så, då ärfwa dhe inthett med tigh. Och nå
gett der effter wardt Bencht swåra hastigtt dödh,
kom för den skull Elin i röchtett, både för thett hon
frågade her Carl, så och för hennes mans hastighe
afgångh.
Her om är Elin på åttskillelige tijder ting
förd, och omsider afsagdt, att hon skulle pröfwas på
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:5 (1603-1618) Bild 224 / sid 25 (AID: v49313.b224.s25, NAD: SE/VALA/0382503) |