| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:5 (1603-1618) Bild 225 / sid 26 (AID: v49313.b225.s26, NAD: SE/VALA/0382503) |
25v
watnett, hwillkett och så skedde effter ståtthållarens ed
le och welb. Lasz Christiernsons befalning opå Jene
kiöpingh. När mestermannen war kommen sadhe
Per Ollson till honom, Jagh hafwer en qwinna som du
skalt pröfwa på watnett, Och är thett så att du kan
tenka att hon är frij, så lätt henne blifwa, du skall
få din betalningh lijka fuldtt, Men är hon skyldigh
så giör dett welb:te ståtthållaren hafwer digh befaldtt.
Swarade mestermannen, Får jagh see henne, för än
hon får see migh, då will jagh strax weta om hon ähr
skyldigh. Sedan gaf Per Ollson mestermannen
tekn, hwilken hon war, och när han hade seedt hem
ne, sade han, Jagh kienner henne well, hon hafwer
för waritt för rätta wthi Cnut Cnutsons tijd, widh
ett tingh som stod i Opple i Rydaholms sochn wthi
Ösbo häradt, Och war Elin på den tijdh boandes
i Boary wthi för:de sochn. Och då brede wid twå
andra blef hon dömdh på watnet, dhe twå kommo
på watnet och blefwo rättade, Men hwru hon slap
weett jagh icke, och sade han ytermhera till Per
Ollson, för ähn han någett handterade henne, Ähr
hon skyldigh, då hafwer hon monge aar i huffwudet
och på kroppen, och hennes pattar ähre betne och
dijade, och wnder then högre pattan fins märket, N:
en swartbrun wäxtt. Och när mestermannen
kom in i en stufwa, togh han henne in till sigh, och
watnett, hwillkett och så skedde effter ståtthållarens ed
le och welb. Lasz Christiernsons befalning opå Jene
kiöpingh. När mestermannen war kommen sadhe
Per Ollson till honom, Jagh hafwer en qwinna som du
skalt pröfwa på watnett, Och är thett så att du kan
tenka att hon är frij, så lätt henne blifwa, du skall
få din betalningh lijka fuldtt, Men är hon skyldigh
så giör dett welb:te ståtthållaren hafwer digh befaldtt.
Swarade mestermannen, Får jagh see henne, för än
hon får see migh, då will jagh strax weta om hon ähr
skyldigh. Sedan gaf Per Ollson mestermannen
tekn, hwilken hon war, och när han hade seedt hem
ne, sade han, Jagh kienner henne well, hon hafwer
för waritt för rätta wthi Cnut Cnutsons tijd, widh
ett tingh som stod i Opple i Rydaholms sochn wthi
Ösbo häradt, Och war Elin på den tijdh boandes
i Boary wthi för:de sochn. Och då brede wid twå
andra blef hon dömdh på watnet, dhe twå kommo
på watnet och blefwo rättade, Men hwru hon slap
weett jagh icke, och sade han ytermhera till Per
Ollson, för ähn han någett handterade henne, Ähr
hon skyldigh, då hafwer hon monge aar i huffwudet
och på kroppen, och hennes pattar ähre betne och
dijade, och wnder then högre pattan fins märket, N:
en swartbrun wäxtt. Och när mestermannen
kom in i en stufwa, togh han henne in till sigh, och
26r
klädde af henne oplöten, så att hon stod baar om
bröstett, då blefwo monge danneqwinnor inkal
lade och sågo att hon hade samma märke som mester
mannen omtaladt hade, der opå de sigh storligen för
wndrade och sade, Inthett hafwe wij sådane märke,
eij heller hafwe wij någen tijd sådan seedt. När
qwinnorna wåre wttgångne sade Per Ollson till Hå
ken schrifware och en gammall landzknechtt, I sko
len wara i stufwan hoos honom, och see hwru han går
ått henne, och höra om hon någett will bekienna.
Då giorde Håken schrifware och landzknechten
Swen Jonson sin salighetz ed her på lagboken, den
högsta man någen tijd för dem stafwa kunne, att
Elin i Horsnäs bekiende att hon war wållandes wthi
Märittes dödh i Gnustörp, den hon tilförende opå
kiörkegården hade slagitt på munnen. Och när
hon hade detta bekiendt, klipte mestermannen håret
af henne, Och hafwa för:de Håken och Swen wthi sam
ma sin salighetz ed giordtt Per Ollson frij, att han
aldrigh befaldte mestermannen klippa henne öfwan el
ler nedan, eller förelade honom någett sätt att plåga
henne antingen litett eller möckitt, wthan mesterman
nen sade, Får jag eij wilkor att handla med henne
på dett sättett jagh plägar med sådana, då må pha
nin hafwa henne på watnett. Hafwa och desze
2 witnen högeligen nekadt att Elin inthett blef kliptt
klädde af henne oplöten, så att hon stod baar om
bröstett, då blefwo monge danneqwinnor inkal
lade och sågo att hon hade samma märke som mester
mannen omtaladt hade, der opå de sigh storligen för
wndrade och sade, Inthett hafwe wij sådane märke,
eij heller hafwe wij någen tijd sådan seedt. När
qwinnorna wåre wttgångne sade Per Ollson till Hå
ken schrifware och en gammall landzknechtt, I sko
len wara i stufwan hoos honom, och see hwru han går
ått henne, och höra om hon någett will bekienna.
Då giorde Håken schrifware och landzknechten
Swen Jonson sin salighetz ed her på lagboken, den
högsta man någen tijd för dem stafwa kunne, att
Elin i Horsnäs bekiende att hon war wållandes wthi
Märittes dödh i Gnustörp, den hon tilförende opå
kiörkegården hade slagitt på munnen. Och när
hon hade detta bekiendt, klipte mestermannen håret
af henne, Och hafwa för:de Håken och Swen wthi sam
ma sin salighetz ed giordtt Per Ollson frij, att han
aldrigh befaldte mestermannen klippa henne öfwan el
ler nedan, eller förelade honom någett sätt att plåga
henne antingen litett eller möckitt, wthan mesterman
nen sade, Får jag eij wilkor att handla med henne
på dett sättett jagh plägar med sådana, då må pha
nin hafwa henne på watnett. Hafwa och desze
2 witnen högeligen nekadt att Elin inthett blef kliptt
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:5 (1603-1618) Bild 225 / sid 26 (AID: v49313.b225.s26, NAD: SE/VALA/0382503) |