| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:5 (1603-1618) Bild 435 / sid 1 (AID: v49313.b435.s1, NAD: SE/VALA/0382503) |
1r
Jnlefwererat den 22 Martij 1625
Her Begynnasz domboken [..]
Synnerbo Häradt wthi Smålandh Protocoll An-
no 1617
Häradzhöfdinge
Edle och Welbördigh Anders Grijp till Stenszn[..]
och wthboöö. Konungh Maijtz Cammeriuncker
Befalningzman
Edle och Welb. Truls Perszon Kåse till Öijhult
Wthi Häradzhöfdinge stadh
Nils Eskillszon i Hult
Wnderfougten Nils Bengtszon i Hellerna, skal
suara häradet, till häradz Sackören, efther han
hafuer tagit sigh dhett till wpbördh och wthgift
Jnlefwererat den 22 Martij 1625
Her Begynnasz domboken [..]
Synnerbo Häradt wthi Smålandh Protocoll An-
no 1617
Häradzhöfdinge
Edle och Welbördigh Anders Grijp till Stenszn[..]
och wthboöö. Konungh Maijtz Cammeriuncker
Befalningzman
Edle och Welb. Truls Perszon Kåse till Öijhult
Wthi Häradzhöfdinge stadh
Nils Eskillszon i Hult
Wnderfougten Nils Bengtszon i Hellerna, skal
suara häradet, till häradz Sackören, efther han
hafuer tagit sigh dhett till wpbördh och wthgift
1v
2r
Anno 1617 den 27 Januarij stod ottingz
tingh och tionde ransackningh wthi Tuna med Ryszby
och Agunnarydz prästegieldh i näruaro Konung Mtz
befalningzman edle och welb. Truls Perszon till Öij-
hult, sampt heradz och socknenes nemder
Anno 1617 den 27 Januarij stod ottingz
tingh och tionde ransackningh wthi Tuna med Ryszby
och Agunnarydz prästegieldh i näruaro Konung Mtz
befalningzman edle och welb. Truls Perszon till Öij-
hult, sampt heradz och socknenes nemder
| Nemden | |
| Måns Botilszon i Horn | Måns i Stafhult |
| Ebbe i Hiulsznäs | Birge ibidem |
| Jonn i Rydh | Nils ibidem |
| Jonn i Stensnäszetörp | Gijsze i Thuna |
| Jönns i Westraby | Suen ibidem |
| Jonns i Borstna | Åke i Wärebodha |
Sammadagh kom för retta, Kielle i Leaboda, en frel
szis landbo, och klagade på Per Åkeszon i Wecksiö och en
landbo, welb. fru Estredes till Simmarydh, att han
hade slagit och trälboret hans hustru Kirstin Erickz
dotter, så att ther synthes - 6 blodwijte och blånar
der - 22 så att förb:de Kirstin wthi samme hugh lågh
besuingmadt på marcken, och inthett wijste till sigh, Item
förb:d Kirstines dotter fijck ett slag på armmen
2v
så att lyteszboth medföllier, detta bewiste Kielle medh
eftherskrefne wittne, hwilke her på lagboken hafua giordt
deras eedh, att dee på förb:de Kirstines krop, så mång
blånadt och blowijte seedt hade, som förb:t ähr, nemligen
lendzmannen Måns i Råmmarehyltan och Frenne i Brånarp.
Her till suarade Per Åkeszon i Wecksiö, att förb:d Kiel
le wpslepte sin swin och boskap i gierdet för ähn han
hade måket halfparten af sitt korn, och då bekienner
Per Åkeszon att han wthkiörde boskapen, när boskapen
war wthkyrder, kom Kielles hustru sielf tridie medh sin
dotter och legopijga, och legopijgan hade en wedyxa i
handen och moderen och dotteren medh huar sin kiäp, och
gingo wth på Per Åkeszons fägato, och wille med tråtz
inkiöra boskapen wthi gierdet egenum gierdisledett. Då
kom Per Åkeszons hustru, Karin be:d och igenstengde ledett,
då swarade Kielles legopiga, hwilcken som stenger ledett
den skall iagh hugga yxan wthi, och Peders hustru stäng
de ledett, och språng wth på gaton, och dher kom Kiel
les hustru och hon medh hast i håret tilhopa, och föllo widh
marcken. Och Kirsthin Kielles hustru wthdrog sin kniff, och
stack Per Åkeszons hustru Karin tuu styngd i armen, Item
giorde henne annor små blodwijte medh naglerna, nemligen - 3
så att lyteszboth medföllier, detta bewiste Kielle medh
eftherskrefne wittne, hwilke her på lagboken hafua giordt
deras eedh, att dee på förb:de Kirstines krop, så mång
blånadt och blowijte seedt hade, som förb:t ähr, nemligen
lendzmannen Måns i Råmmarehyltan och Frenne i Brånarp.
Her till suarade Per Åkeszon i Wecksiö, att förb:d Kiel
le wpslepte sin swin och boskap i gierdet för ähn han
hade måket halfparten af sitt korn, och då bekienner
Per Åkeszon att han wthkiörde boskapen, när boskapen
war wthkyrder, kom Kielles hustru sielf tridie medh sin
dotter och legopijga, och legopijgan hade en wedyxa i
handen och moderen och dotteren medh huar sin kiäp, och
gingo wth på Per Åkeszons fägato, och wille med tråtz
inkiöra boskapen wthi gierdet egenum gierdisledett. Då
kom Per Åkeszons hustru, Karin be:d och igenstengde ledett,
då swarade Kielles legopiga, hwilcken som stenger ledett
den skall iagh hugga yxan wthi, och Peders hustru stäng
de ledett, och språng wth på gaton, och dher kom Kiel
les hustru och hon medh hast i håret tilhopa, och föllo widh
marcken. Och Kirsthin Kielles hustru wthdrog sin kniff, och
stack Per Åkeszons hustru Karin tuu styngd i armen, Item
giorde henne annor små blodwijte medh naglerna, nemligen - 3
3r
och tu blånader, detta bewijste Per Åkeszon medh efther:na
wittne, huilcke giorde sin eedh på lagboken, att dhe så
mång blånadt och blodwijte på Karines krop, syndt och
seedt hade, nemligen, Åke i Rydh, Nils i Stafhult, Birge
ibidem, derföre wthfeste Per Åkeszons i Wecksiö på sin
hustrus wegnar, efther hon sielfwilliandes lop wthur sin
frijdgårdh och wth på fägaton och giorde skade efther dhett
10 Cap. i Såra: B. till treskifftes peningar - 21 dlr för 25
såramåll.
och tu blånader, detta bewijste Per Åkeszon medh efther:na
wittne, huilcke giorde sin eedh på lagboken, att dhe så
mång blånadt och blodwijte på Karines krop, syndt och
seedt hade, nemligen, Åke i Rydh, Nils i Stafhult, Birge
ibidem, derföre wthfeste Per Åkeszons i Wecksiö på sin
hustrus wegnar, efther hon sielfwilliandes lop wthur sin
frijdgårdh och wth på fägaton och giorde skade efther dhett
10 Cap. i Såra: B. till treskifftes peningar - 21 dlr för 25
såramåll.
| frelsz: huszbonde | 7 daler | |
| målszäganden | 7 daler | |
| häradet | 3 ½ daler | |
| häradzhöfd | 3 ½ daler |
Item Kielle i Leabodha, för 7 såramål, som hans hustru Kirstin, gior
de på Karin Per Åkesz: wthfeste till treskifftes peningar - 21 marker.
| frelsz: huszb. | 7 marker | |
| målszägand | 7 marker | |
| heradet | 3 ½ marker | |
| häradzhöfd | 3 ½ marker |
Item för Kielle wthslepte sin boskap, aff oträngd måle och
wthi otijdh, efther dhett 14 Cap. i Byg: B. peningar - 3 marker.
| huszbonden | 2 marker | |
| häradett | 4 öre | |
| häradzhöfd | 4 öre |
3v
| och efther desze förb:de strijdige parther, hafua ofta tilföre na bhannas och trädt sig emellom och ingen förlijckning hafua hålledt, der uthöfuer kyrkioherden och grannarna sig högeligen beklagade, derföre blefuo dhe her inne för retten för lijckte, att dhett skall wara dhem emellom aldelis en förlijckt och afftalet saak, och wpsattes dem emellan till wijthe peningar - 10 daler att hwilcken som denne förlijckning wp riffuer eller afbryter, skall förb:d wijte wthleggia och betala. |
| Ed | Sammedagh wthfeste Per Åkeszon i Weksiö en 6 manne eedh, att hans huszbondes tienare och fougte Sibiörn tog en rigzdlr af Jacob i Liunga, och Per der aff, huarken fijk nytto eller gangn, wthan Sibiörn togh daleren, och der medh redh sin wägh. |
| Kom för rätta Hendrick i Östraby, och giorde en 12 manne eedh, för den - 12 alr hampeweff, som en löskona Sisza be.d mist hade, och tilwijdt Hendrick, och hafuer warit wthi Båckebodha, hosz en lijten poijk, och låthett skiersla efther wefuen. |
| Edemennerna | |
| Knut i Östraby | Per i Skeda |
| Olof ibidem | Per Suenszon ibidem |
| Nils ibidem | Eszkill ibidem |
4r
| Lasze ibidem | Anders Perszon i Liunga |
| Måns ibidem | Bengt i Aszerekiöp |
| Carl ibidem | Hendrick sielffuer |
| Eedhen blef lagligen wpgifuin och Hendrick i Östre by frijsagd. Och förb.d Sisza wthfeste för o quemdes ordh och wijtiszmål, för stor fattigdom skull peningar - 3 marker. |
| huszbonden | 2 marker | |
| häradett | 4 öre | |
| häradzhöfdn | 4 öre |
| Blef och beklagat att Nils i Wedåsa, hafuer haft timber men om Skiäretorszdagh och Långefredagh, och hafua försum mat kyrkiotiensthen, derföre wthfeste han till Agunnarydz kyrkia, humble - 1 lb. |
| Sammedagh framlade lendzmannen Peder i Lunden 3 st rååskin i rätta, och sade sig dem hafua pantat ifrån en dräng Jöns Jonszon i Mansznäs be.d i Bierga sochn, och efther drengen eij war tilstedes, bleff detta wpsatt till ottingz tingett, blifuer wthi Bierga ottingh. |
wpsatt |
| Kom för rätta Måns Jonnszon i Myrarås fulmyn digh på Måns Grans wegner i Granhult, så och på |
4v
| ½ Gran hult |
hans modher Segrides wegner, och all hans söskones wegner, N. Mechtilla, Suen och Beritta, och bekiende att alle desze förb.de af frij willia och berådh modh godwilleligen hafua såldt, sin modherbrodher Peder i Granhult, halff uan Granhulta gårdh, och derföre wpburit i werdh och gengze mynt peningar - 80 dalr. Derföre ting skiöttes förb.de halfue gårdh i Granhult, ifrån alle desze förb:d och ifrån deras barn och arfuingar födda och ofödda, och tilägnandes in wnder Peder i Granhult, hans hustru Bir ta och deras arfua till ewerdeliga ägo och ägendom. |
| Ed | Suenn Bengtszon enn drengh tienandes på Stensznes, edle och welb. Anders Grips sätiszgård, wthfeste en - 12 manne eedh at han icke hade belägradt en pijga, Kirstin Månszes dotter efther om dhem ähr ett almenneligit röckte wthkommet, doch fans ingen som wille feste fott, och honum nogott öfwertyga. |
| Kom för retta Lasze i Ludde i Tuterydz sockn, en gammul cronones tienare, och afdankett rytter, och sigh högeligen beklagade, öfuer den wåld och hemgång som skoughwachteren Jönns Anderszon honum och hans hustru wthi hans frånwaro giordt och tilfogat hafuer, och ändock förb.de Jöns Anderszon icke |
5r
war tilstädes, som her till suara skulle och bordhe, leckuell
blef detta klagemålet wptaget och annoteradt. Och
hade sigh tildragit, att skougfougten förb.de Jöns Anderszon
hade stadt sig till en skytta, en benämd Olof i Bräkentörp,
hosz hwilcken han satt och drack, och der hade förb.te Olof i
Breckentörp wthgiordt och wthijsat skougzfougten, och sagdt
att förb.de Lasze i Ludde hade huggett och förderfuatt en stor
hop bärande trää, både i sitt gierde och wthan gierdet, af huil
ket skougzfougten togh orsak att wndseija Lasze i Ludde, hela
dagen, och nhär ölet fijck öfuerhanden, kunne förb.de
Jönns Anderszon intett bätter achta sina saker, wthan reedh
medh berådt modh wthi Laszes gårdh, och nhär han kom
i gården, skriade och ropade, och strax öfuerföll Laszes
hustru, och stegh af hesten, och begaff sigh emott fähuszdör
ren, och hustrun kom gångandes och hade fampnen full
af fäfoder, och der stötte han henne omkull öfuer fähus
tröskelen, så att hennes mage drabbade mitt på tröskelen,
sedan språng han in wthi fähuszet, och styffde huart thett
creatur han åtte, bådhe fää och smalehufuedt, och sedan
moste hustrun löpa för honum och wijsa honum wegen,
och kiördde henne för sigh, wedh pasz - 2 godhe yxwreter,
nedh till en åledam, och der höllo hans ahnhang, som honum
war tilstädes, som her till suara skulle och bordhe, leckuell
blef detta klagemålet wptaget och annoteradt. Och
hade sigh tildragit, att skougfougten förb.de Jöns Anderszon
hade stadt sig till en skytta, en benämd Olof i Bräkentörp,
hosz hwilcken han satt och drack, och der hade förb.te Olof i
Breckentörp wthgiordt och wthijsat skougzfougten, och sagdt
att förb.de Lasze i Ludde hade huggett och förderfuatt en stor
hop bärande trää, både i sitt gierde och wthan gierdet, af huil
ket skougzfougten togh orsak att wndseija Lasze i Ludde, hela
dagen, och nhär ölet fijck öfuerhanden, kunne förb.de
Jönns Anderszon intett bätter achta sina saker, wthan reedh
medh berådt modh wthi Laszes gårdh, och nhär han kom
i gården, skriade och ropade, och strax öfuerföll Laszes
hustru, och stegh af hesten, och begaff sigh emott fähuszdör
ren, och hustrun kom gångandes och hade fampnen full
af fäfoder, och der stötte han henne omkull öfuer fähus
tröskelen, så att hennes mage drabbade mitt på tröskelen,
sedan språng han in wthi fähuszet, och styffde huart thett
creatur han åtte, bådhe fää och smalehufuedt, och sedan
moste hustrun löpa för honum och wijsa honum wegen,
och kiördde henne för sigh, wedh pasz - 2 godhe yxwreter,
nedh till en åledam, och der höllo hans ahnhang, som honum
5v
| hade wthijszett, och han reedh medh dem sin wägh. Omsijder när hustrun wende igen emott gården, och kom mitt emellom dam ben och gården, der seger hon att hon skildes widh barn, af hans handwerkan, som henne stötte, och bekienner förb.de Laszes hustru, att hon hade warit hafuandes wthi - 20 wekur, och hafuer haft en samman kneppet klädeknuta, som hon will framstella till wittneszbördh, och der medh bewijsa sin klagan wara sanferdig. Men efther hon ingen an nor wittneszbördh hade, eij heller nogott quinnewittne, som wijste henne wara hafuandes, derföre blef Lasze i Ludde, och hans hustru förelagdt att förskaffa sigh bättre wittne, till näste häradztingh, och skoughfougten blef stämder her af rätten att swara till näste häradzting. |
| Ed | Peder i Borstna wthfeste en 6 manne eedh till naste ting sålunda, att ther war ingen sten, wthi dett smörpund, som Per Anderszon i Ååby, ådt honum bordtsålde, wthi Laholms marcknadt. |
| Peder Jönszon i Selleberga, och Per i Skeeda, stego fram för rätten, och blefuo löfftismän för Hendrick i Östreby, at han skulle redeliga betala, och ifrån sigh leggia, dhett arfuedt som kommer Anders Suenszons hustru til i Tuna, nemligen Kirsthin efther sin fader. |
6r
Anno 1617 den 29 Januarij, stodh laga
ottingz tingh, och tionde ransackning wthi Håå
medh Liunga och Piäterydz prästegieldh, wthi neruaro
Konungh Maij.ttz befalningzman edle och welb. Truls
Perszon till Öijehult, prowesten ehrlig och wellerdh
her Jonn i Ångelstadh, her Jacob i Liunga, sampt nemden
Anno 1617 den 29 Januarij, stodh laga
ottingz tingh, och tionde ransackning wthi Håå
medh Liunga och Piäterydz prästegieldh, wthi neruaro
Konungh Maij.ttz befalningzman edle och welb. Truls
Perszon till Öijehult, prowesten ehrlig och wellerdh
her Jonn i Ångelstadh, her Jacob i Liunga, sampt nemden
| Nämden | |
| Jönns Jonszon i Rydh | Måns Kråk i Kiäxlenäs |
| Måns Bottilszon i Horn | Enoc i Lönszhult |
| Ebbe i Hiulsznäs | Törkill i Hockalt |
| Nils Knutszon i Ryd | Jönns i Kiexnäs |
| Ander i Bierhemmett | Per Jonszon i Boarp |
| Johans i Hornn | Jöns Stenszon i Iffla |
Sammedagh kom för rätta Suen Jönszon i Ifla, och
tiltalade, Bengt Algutszon, om tu stycke swin, som han hade
tagitt på Håå skoug, och kiördt wth till Suen Sonaszon
i Ekenäs. Och Suen Sonaszon wederkiendes thett
ena swinet, och seger dett wara hans, och Suen Jönsz
seger att bådhe swinen höra honum till. Och effter
6v
| Suen Sonaszon inthett will gifua ifrån sig swinet, derföre blef så afsagdt, att Suen Jönszon i Ifla, skulle taga, fyra af sine nemste grannar, der i byen och gå wth till Ekenäs och der samme grannar kunna medh deras eedh wit na Suen Jönszon swinet till, då skall Suen Sonaszon gifua wth swineet, eller och der Suen Sonaszon will endt ligen behålla swinet, då skall han weta hemfödo, med en 12 manne eedh, efther dhett 16 Cap. i Tiuff. B. |
| Klagom: emot Jon i Hyltåkra | Sammedagh kom för rätta en pijga, Botill i Hyltåkra och klageligen gaf tilkienna, att hennes broder Jonn Persz i Hyltåkra, hade henne slaget och illa medfarit, dhett hon och bewisa wille med wittne och skiell, och hafuer sigh sålunda tildraget, att Botill och hennes modher bruka de ett stycke aff gården, och hade leijgdt sig ett par oxar af Nils Kielszon i Ramnåsz, och dem födt öfuer wintern, nhär dhett kom till whåren, och rogen skulle såsz, gijk Botill till sin granna, och kiöpte en skieppa rogh, och mädan hon war borthe efther rogen, togh Jon Perszon hennes broder oxarna, och hade wpardt ett skiepna landh på sin åker. När förb.de Botill hemkom och wille såå sin rogh, sade hon till sin broder Jon Persz: |
7r
| Kiör hijtt med oxarna, iagh will wårleggia min rog i skeppa, då swarade Jonn och sade, tu får inthett af them, Tå suarade Botill, iagh hafuer sielf winterfödt oxarna, iagh skall hafua dem, och brukade onyttige munner, i dhett samma lop Jonn efther henne nogot förste gånge, men hon wndslap med lijten hug, åter gick han till henne en annor gånge, och slog henne widh marken, och sedan trälbar och slogh så lenge han wille, och hon seger sig inthett afweta, huru lenge hon låg på marken, eller huru hon slap ifrån honum, men förb:de Botill hade nu ingen wittne tilstädes, wthan skiuter sigh till witt nes hosz her Thomas i Giöterydh och hans hustru så och her Eskils hustru, som hennes blanader och blodwijte seedt hafua och syndt, derföre blef detta wpsatt till wittnen komma tilstädes å naste häradzting |
wpsat |
| Samma dagh kom och för rätta forb.de Botilles modher, en fellegammul quinna, Karin i Hyltåkra be.d och framförde i rätta ett ymkeligitt klagemål, emott sin egen kiötzlige son, Jon Perszon i Hyltåkra, och seger att han thuå gånger, hafuer wthi wredhe tagit om bådhe hennes armar, och stödt henne till jorden, så at förb.de Karin med sammanfogade och wpreckta |
7v
hender her inne för rätten, hafuer sworedt sigh der
af hafua mheen, så lenge hon lefuer, förste gång han
stötte henne till jorden med wrede, tilldrog sig att förb.d
Karin och hennes son Jonn Perszon, höstade gården tilhopa
och hade bytt nogre hööstacker sin emellom, och när
Jon Perszon skulle in åka hööett, togh han en hööstack
som henne wore tilbytt, och wille kiöra för sin la
dedöör, och när Karin blef dett warsze, gijk hon emott
oxarnar, och badh sin son Jonn Perszon at kiöra höstacken
för hennes döör, och förhindrade oxarna att han icke
kom fordt med höett, ditt han wille, der af han blef
wreder och harmsze, och slepte tömmer, och tog sin modher
om armarna och stötte henne i jorden, och mädan förb.de
Jonn hölt sin modher, kom hansz hustru och togh oxarna
och kiörde höölaszet för sin döör, och dett inkastade,
andre gången hennes son Jonn Perszon stötte henne, berättar
förb.de Karin i Hyltåkra, att hennes son begynte slå
sin söster Botill, och trackterade henne mykit illa, och
nher modhern förb.d Karin kom och wille híelpa sin dotter,
då togh han och åter henne om bådhe armarna, och
stötte henne till jorden, Nu hafuer förb.de Karin inghen
wittne eller bewiszningh medh sin klagemåll, ähr
hender her inne för rätten, hafuer sworedt sigh der
af hafua mheen, så lenge hon lefuer, förste gång han
stötte henne till jorden med wrede, tilldrog sig att förb.d
Karin och hennes son Jonn Perszon, höstade gården tilhopa
och hade bytt nogre hööstacker sin emellom, och när
Jon Perszon skulle in åka hööett, togh han en hööstack
som henne wore tilbytt, och wille kiöra för sin la
dedöör, och när Karin blef dett warsze, gijk hon emott
oxarnar, och badh sin son Jonn Perszon at kiöra höstacken
för hennes döör, och förhindrade oxarna att han icke
kom fordt med höett, ditt han wille, der af han blef
wreder och harmsze, och slepte tömmer, och tog sin modher
om armarna och stötte henne i jorden, och mädan förb.de
Jonn hölt sin modher, kom hansz hustru och togh oxarna
och kiörde höölaszet för sin döör, och dett inkastade,
andre gången hennes son Jonn Perszon stötte henne, berättar
förb.de Karin i Hyltåkra, att hennes son begynte slå
sin söster Botill, och trackterade henne mykit illa, och
nher modhern förb.d Karin kom och wille híelpa sin dotter,
då togh han och åter henne om bådhe armarna, och
stötte henne till jorden, Nu hafuer förb.de Karin inghen
wittne eller bewiszningh medh sin klagemåll, ähr
8r
| och bewiszligitt, dhett hennes kyrkio herde, och nämbste gran ner wittnade, att förb.d Karin aldrig går till kyrkio eller till gudz bordh, eij heller hennes dotter Botill, w than dhee ähre enskelige och wånsamlige meniskior, och altidh fhöra ett hatefult och trättosampt lefuerne, derföre gafz dem icke wiszordh, med mindre dhee kun na framföra nogor lefuandes wittne, detta blef wp sat till widare ransackningh. |
wpsat |
| Sammedagh kom för rätta en lösz drängh, huilcken hafuer haft sitt tilhåld en tidh på welb. Arfuid Kå ses gårdh Oszhult, Olof Jönszon be.d huilcken war kommen i röckte, att han skulle hafua belägradt en pijga der på gården Kirsthin be.d för huilckit röckte förb.de Olof wthfeste en - 12 manne eedh, till nästa tingh. Befans och i sanning att samme dräng, hafuer gådt ostadder ifrån Michaelis 616 och her till, och gådt fördels dräng lösz och ledug her och ther, och låther sig lega för dagakarl. Och ähr en gamul dräng och dogelig sittia för hemman, hafuer och der till förmö genhett. Derföre och efther han icke will tiena, eij heller festa sig wid heman och skatta, blef afdömt efther dhett 15 Cap. i B. B. att förb.d Olof, skulle wthleggia half ua gierdh medh bondha. |
8v
| Skougzwachteren Jönns Anderszon framlade i retten en längd, huilcken förmäler, att alle grannarna wthi Hel lerna, hade huggett - 20 st bärande böker, dhett dhe siel ua icke neka kunne, derföre blefuo dee sackfelte efther dett 18 Cap. i Byg. B. att wthgifua peningar - 40 marker konungens ensack. |
| wpsat | Blef och beklagatt, att Knutt i Stighult, Jon Andersz ibm och Erick i Hengarp hade huggett - 12 st gröna eekar, på Håås skoug, dett grannarna i Håå och Biörnstörp witt nade, derföre blefuo denne förb.de stämde till näste ting, men twå gröna ekar bewistes att Erick i Hen garp hade huggett kyrkiospån af till Hampnede kyrkio, derföre blifuer han sacklösz |
| Kom för rätta Anders Månszon i Fegrehult i Giöterydz sochn, och klagade att thee som boo i Biörstörp, hade wptaget en stor hop swin, af nogre bonder wthi Östre häradt och Alszeda sochn, som Anders i Fegrehult hade betingat på sin skoug, och efther dhee som boo i Biörstörp, icke kunne neka, att thee hade fallet i förkiöp för Anders i Fäghrehult, derföre blefuo |
9r
dhee her för rätta, så förlijckte, att Anders i Fegre
hult, skulle hafua halfua swine legijan, med dhem i
Biörstörp, af dee swiner han hade betingatt.
Kom för rätta Måns Skreddare i Tuterydh, och be
klagade att fierdingzmannen Olof i Brekentörp hade slagit
honum i hufuedet med en bösza at blodet wthgijk, huil
kit skiedde wthan kyrkiogården efther predikan, och
hafuer deras trätta således begyntz, at Olof i Brek
törp, lade en knicht till förb.d Måns Skreddare
till skiutzning, och Måns Skreddare swarade illa, och
sade tíll fierdingzmannen, du måtte leggia knichten
en annorstedz bort till törpen, iag sitter mitt på store
wegen och skiutzer altidh, och dee begynthe ältha
sig samman med onde ordh, och kallade huar annan o
quemlig ordh, och hade dher till ingen skiell, och i dhett
samma slog Olof till Måns Skreddare i hufuedett medh
böszan, så att blodhett wthgijk, dhett förb.de Olof icke neka
kunne. Derföre wthfeste Olof för kyrkiofredzbroht
peningar - 40 marker och för såremål peningar - 6 marker.
dhee her för rätta, så förlijckte, att Anders i Fegre
hult, skulle hafua halfua swine legijan, med dhem i
Biörstörp, af dee swiner han hade betingatt.
Kom för rätta Måns Skreddare i Tuterydh, och be
klagade att fierdingzmannen Olof i Brekentörp hade slagit
honum i hufuedet med en bösza at blodet wthgijk, huil
kit skiedde wthan kyrkiogården efther predikan, och
hafuer deras trätta således begyntz, at Olof i Brek
törp, lade en knicht till förb.d Måns Skreddare
till skiutzning, och Måns Skreddare swarade illa, och
sade tíll fierdingzmannen, du måtte leggia knichten
en annorstedz bort till törpen, iag sitter mitt på store
wegen och skiutzer altidh, och dee begynthe ältha
sig samman med onde ordh, och kallade huar annan o
quemlig ordh, och hade dher till ingen skiell, och i dhett
samma slog Olof till Måns Skreddare i hufuedett medh
böszan, så att blodhett wthgijk, dhett förb.de Olof icke neka
kunne. Derföre wthfeste Olof för kyrkiofredzbroht
peningar - 40 marker och för såremål peningar - 6 marker.
| cronan | 7 ½ dlr | 10 2/3 | ||
| häradet | 7 marker | 5 | 4 | |
| häradzhöfd | 7 marker | 5 | 4 |
9v
| Bleff och en godh oxe, satt i wijte emellom forb.d Olof i Brekentörp och Måns Skreddare, att huilcken her efther gifuer orsak till trättomål, eller denne giorde förlijkningh wprifuer, den skall wthgifua oxen till Tuterydz kyrkia. |
| Ed | Sammedagh wthfeste wellerdh man her Jacob i Liunga en 12 manne eedh, att han eij war williandes eller wthi wallandes, dett kalcken blef af kyrkian bordtstu len, effter dören fans oläst. |
| Ed | Sammedagh wthfeste Anders Månszon i Bredeslett en 12 manne eedh, att han eij hafuer stulett, eller wthi sin hus förnött, her Jacobz swin i Liunga, efther han, för samme swin ähr kommen wthi wpbenbara röckte. |
10r
Anno 1617 den 30 Januarij stodh laga ott
tingz tingh och tionde ransackningh wthi Askenäs, medh
Giöterydz och Hallarydz prästegieldh, wthi neruaro, kon
nungh Maij.ttz befalningzman edle och welb. Truls Persz:
Kåse till Öijhult, häradzprowesten wellerd her Jonn i
Ångelstadh, her Peder i Hallarydh, her Thomas i Giö
terydh, sampt nemden
Anno 1617 den 30 Januarij stodh laga ott
tingz tingh och tionde ransackningh wthi Askenäs, medh
Giöterydz och Hallarydz prästegieldh, wthi neruaro, kon
nungh Maij.ttz befalningzman edle och welb. Truls Persz:
Kåse till Öijhult, häradzprowesten wellerd her Jonn i
Ångelstadh, her Peder i Hallarydh, her Thomas i Giö
terydh, sampt nemden
| Nämden | |
| Ebbe i Hiulsznäs | Lasze i Grythult |
| Nils Knuttszonn | Johans i Lindefelle |
| Anders i Bierhemet | Simon i Quinnhalt |
| Per i Fegrehult | Nils Erichszon i Alenskiöp |
| Jönns i Kopparebygd | Per i Kiäringelijdha |
| Jönns i Kylebodha | Jönns i Kållekiöp |
Desze efther.ne wthi Hallarydz sockn, blefuo tillsatta att aff
reckna tionden på åkeren öfuer hela sochnen, Per Hå
kenszon i Kråkerydh, Johans i Lindefelle, Jacob i Kråke
rydh, Eskill i Örnaholmmen, Måns i Thorszholmen, Gam
ble Nils i Stierszeholmmen, Per ibidem, Måns i Lijn
dås, Erlandh i Kroxeböke, Jonn i Skapery, Påffuell
ibidem.
10v
Sammedagh beklagade wellerdh man her Per i Hallarydh
att en hop aff hans socknebönder, woro ganska motwillige
medh dett dem bhorde framföra till kyrkiobygningh. Der
före framstegh ländzmannen Erick i Lindefaall, och reckte hand
för hela sochnen, att kyrkiobygningen skulle nästkommande
sommar hafua sin fordtgångh.
Kom för rätta Jönns Månszon i Stenszhult, och klagade at hans
gårdman, Båtill Jönszon och Jönns Wållermarszon, hade beskylladt
honum för en tiuff, för ett stycke fåår, och efther dhee icke
woro tilstädes, blefuo dee stämde till näste häradztingh,
widh sine - 3 marker.
Bewiste och her Per i Hallarydh, att alle desze förb.de hafua
för sin långa affund och oredeliga trettemål skuldh, warit
wthliuste wthur kyrkian, och sedan emott förbudh gått in,
wthi kyrkian, wthan prästens loff och tillståndh, blef wpsatt
till dhe komma tilstädes.
Åke Skiegh, hafuer berättat för her Per i Hallarydh, att hans
stöfdotter Kirsthin slår sina modher Johanna, her till nekar
Kirstines man Johans i Siöhult, Item blef och beklagatt
att förb.de Kirsthin hafuer slagitt sin stiffader förb.de Åke
Skiegh. Item beklagades och att Johanns och hennes dotter
Bewiste
Sammedagh beklagade wellerdh man her Per i Hallarydh
att en hop aff hans socknebönder, woro ganska motwillige
medh dett dem bhorde framföra till kyrkiobygningh. Der
före framstegh ländzmannen Erick i Lindefaall, och reckte hand
för hela sochnen, att kyrkiobygningen skulle nästkommande
sommar hafua sin fordtgångh.
Kom för rätta Jönns Månszon i Stenszhult, och klagade at hans
gårdman, Båtill Jönszon och Jönns Wållermarszon, hade beskylladt
honum för en tiuff, för ett stycke fåår, och efther dhee icke
woro tilstädes, blefuo dee stämde till näste häradztingh,
widh sine - 3 marker.
Bewiste och her Per i Hallarydh, att alle desze förb.de hafua
för sin långa affund och oredeliga trettemål skuldh, warit
wthliuste wthur kyrkian, och sedan emott förbudh gått in,
wthi kyrkian, wthan prästens loff och tillståndh, blef wpsatt
till dhe komma tilstädes.
Åke Skiegh, hafuer berättat för her Per i Hallarydh, att hans
stöfdotter Kirsthin slår sina modher Johanna, her till nekar
Kirstines man Johans i Siöhult, Item blef och beklagatt
att förb.de Kirsthin hafuer slagitt sin stiffader förb.de Åke
Skiegh. Item beklagades och att Johanns och hennes dotter
Bewiste
11r
Kirsthin, hafua warit sams att slå Kirstines man Johans
i Siuhult, derföre blefuo dhee stemde till näste häradztingh.
Beklagar och förb.de her Per i Hallarydh sigh wthöfuer
en stor och grof edebuk, benämd Lasz Eskillszon i Skå
perydh, huilcken altidh och idkeliga brukar store grofue och
förfärlighe eedher, och will sigh inthett bättra, denne blef
stämder till näste prostetingh, der han moste tagas i förhör.
Sammedagh beklagade her Thomas i Giöterydh sig öfuer
en hop motwillige sochnemän, som ingen quecktionde hafua
gifuit ifrån sig wthi - 9 åhrs tidh, wthan behålledt quecktionden
inne hoss sigh emott prästens willie och samtyckie, nemligen
Eskill i Lönhult, Jönns i Kölebodha, Jonn i Slageretörp,
Nils ibidem, Jönns i Burhult wthi 2 åhr, Per Bengtsz ibm
wthi - 12 åhr, Måns i Prästebygd, Nils i Hilgeretörp, Nils
Helsingh i Askenäs, Jönns i Wåreberga, Lars i Näsz
Her till swarade alle denne förb.de att thee hafue haft
fåå kiör och ringa boskap, doch leckwell sielfua bekiena
de, att dhe woro skyldige prästen somlige, 2 kalfuar, och
somlige mher eller mindre, derföre blef dem af rätten före
lagdt, att dee skulle forlijka sig medh sin soknaprest, och giöra
honum huad rät ähr, dhett dhe och godwilleligen her för rätten wthlof
wade.
Kirsthin, hafua warit sams att slå Kirstines man Johans
i Siuhult, derföre blefuo dhee stemde till näste häradztingh.
Beklagar och förb.de her Per i Hallarydh sigh wthöfuer
en stor och grof edebuk, benämd Lasz Eskillszon i Skå
perydh, huilcken altidh och idkeliga brukar store grofue och
förfärlighe eedher, och will sigh inthett bättra, denne blef
stämder till näste prostetingh, der han moste tagas i förhör.
Sammedagh beklagade her Thomas i Giöterydh sig öfuer
en hop motwillige sochnemän, som ingen quecktionde hafua
gifuit ifrån sig wthi - 9 åhrs tidh, wthan behålledt quecktionden
inne hoss sigh emott prästens willie och samtyckie, nemligen
Eskill i Lönhult, Jönns i Kölebodha, Jonn i Slageretörp,
Nils ibidem, Jönns i Burhult wthi 2 åhr, Per Bengtsz ibm
wthi - 12 åhr, Måns i Prästebygd, Nils i Hilgeretörp, Nils
Helsingh i Askenäs, Jönns i Wåreberga, Lars i Näsz
Her till swarade alle denne förb.de att thee hafue haft
fåå kiör och ringa boskap, doch leckwell sielfua bekiena
de, att dhe woro skyldige prästen somlige, 2 kalfuar, och
somlige mher eller mindre, derföre blef dem af rätten före
lagdt, att dee skulle forlijka sig medh sin soknaprest, och giöra
honum huad rät ähr, dhett dhe och godwilleligen her för rätten wthlof
wade.
11v
| Denne efther.ne hafua ingen tionde ingiordt wthi kyrkioherberget af swedio rogh 1616 wthan moste på nytt införa, N. Thorsthen i Rommarehylte bekienner sigh hafua fådt 3 lasz, der efther winterrogh - 3 trafuar thett giör medh kyrkiomålet - 2 skiepr Per i Kylestadh och winterrogh - 2 skiepr Gudmundh i Skatebodha winterrogh - 2 skiepr |
| Sammedagh kom för retta Knut i Helhult, huilcken hade giordt twenne blånader på Måns i Borszhult, dhett han icke neka kunde wthfeste till treskifftis peningar - 6 marker. |
| cronan | 4 marker | |
| häradet | 1 marker | |
| häradzhöfd | 1 marker |
| Ed | Item beskyllade Knut i Helhult, Måns i Borszhult, att han hade bordtbhurit ett råmerkie, och dett fördolt wthi mång åhr, och nher grannerna sacknade råmerkit, och hade fundh wppå dhett war bordtstulet, och begynte med alfuar fråga der efther, då bars råmerkit tillbaka igen, huarfore wthfeste Måns i Bårszhult en - 12 manne eed til naste tingh. |
12r
| Kom för rätta Jon Nilszon i Ramnås, fulmyndig på sin bro ders Per Nilszons wegner i Näsz, och tingskiötte Eskill Nilszon i Lönhult, halfannan fierdingh af Lönszhulta gård för peningar - 90 dalr 3 marker ringare, Item hafuer för.de Eskill arfdt half annan fierding i samme gårdh, Item hafuer och Eskill lagligen kiöpt 1/4 af samme gårdh, så att han medh arf och kiöp lagligen ägher allan gården Lönhult. Derföre tingskiöttes for.d gårdh ifrån alla desse för.de deras barn och arfuingar, och tilegnan des in wnder Eskil hans hustru Johanna deras barn och arfuingar till ewerdeliga äghor. |
alt Lönszhult |
| Kom för rätta Eskill i Lönhult, på sin hustrus Johannes wegner och bekiende att han medh sin hustrus godha ja, och samtycke godwilligen hafuer sålt, hennes twenne broder, Måns och Gudmundh Froaszöner 1/5 af aller Skateboda gårdh, och hafuer derföre wpb.t peningar - 90 dalr, och et leysk kåpe klede, derföre tingskiöttes för.d 1/5 i Skatebodha ifrån Eskill och hans hustru Johanna, deras barn och arfuingar och in wnder Gumme Froaszon hans hustru Nilla, och begges de ras arfuingar til ewerdeliga ägho. Item hafuer Måns och Gumme deras arfparter i samme gårdh, så att dhe äga aller Skate bo gårdh quit och bewaret. |
alt Skatebo |
12v
| 1/4 i Hylte |
Kom för rätta Larsz Knutsz: i Hudhult, fulmyndigh på Luces wegner i Hylte, och på hennes moders Annes wegner, och ting skiötte Per Skreddare en hell fierding af aller Hylte gårdh, och hafuer derföre wpbt peningar - 100 dalr och Anna för ethlöfuet - 2 marker. Derföre tingskyttes för.d 1/4 ifrån Luce och hennes modher Anna, och derasz arfuingar, och in wnder Per Skreddare och hans arfuingar till ewerdeliga äghor. |
| Samme dagh kommo för rätta, Per i Misthrult och twenne hans brödher Måns och Jonn, och tiltalade Lars Jonszon i Gryszhult om 1/4 wthi Skattegården i Eekhult, och sade at thett war theras rätta fädernes arf, tå bewiste Lars Jonszon at for.de Peders och Månses fader, Suen Månszon hade wthi sin welmacht, af frij willia giordt ett wenligit jordaskifte, medh Lars Jonszon for - 48 åhr sedan, och gifuit Lars Jonszon 1/4 i Ekhult for ½ gårdh i Misthrult, och sedan hafuer huar parten hefdat och brukat sin jordh, wthi så lång tijdh oklandrat. Derföre och efther Lasz Jonszon kunne och förmåtte hemmula Suen Månszos arfuingar jorden dömdes jordaskifftet, fast och oryggeligit. Jord. Balck. i dhet 6 och 7 Cap. |
13r
| Sammedagh kom för rätta Giermund i Sonama, en gift bonde, och tilbödh sigh wilia festa lagh, för Suen Andersz: hustru i Måråsza, Ingeborgh be.d då blef Suen Anderszon framkalladt, och tilfrågat, om han nogon tidh hafuer beskylladt Giermundh för sin hustru, der till han nekar, och tilbiuder att han will sielf wara wthi eedh och lagh för sin hustru om dhett skulle giälla, derföre skall Giermundh framföra sin sageszman till neste tingh. |
wpsat |
| Kom för rätta Per Johanszon i Judhult, fulmyndig på alle efther.nes wegner, och inlade i rätta en förseglat hand skrift, wnder her Thomeszes signet i Giötterydh dat. 614 så och medh dannemäns bomerkie bekraftade, formalendes att Nils Nilsz: i Wäreberga och Måns i Kopparebygd, giorde ett fulkome ligit kiöp sin emellan, om all den jordh, som Nils åtte i Koparebygd nemligen - 4 ½ skieppelandh och derföre gaf Måns Nilszon peningar - 22 dalr bådhe för arf och ethlöfuet, och åtte Nils och hans söskione lijke mång skieppelandh, både i Ko parebygd och Wäreberga, och för den jordh Nils såldhe, för sin söskione i Kopparebygdh, gaf han dem sin jordh igen i Wäreberga, noch förmäles wthi samme forseglade hand skrifft att Harald i Dotebygd, så och Gumme och Måns i Ko parebygdh, giorde ett wenligit kiöp sin emellan, om all |
13v
| alt Kopare bygdh |
den iordh som Harald åtte i Koparebygdh, nemligen 7 skieppe landh, och derföre gaf Måns och Gumme, Harald peningar - 31 dlr. Item en annor handskrifft, och wnder her Thomas signet dat 1616 den 2 Junij, desz innehåldh förmählte, att Måns och Gumme hafua kiöpt - 1/6 i Koparebygd af Jon i Wäre berga, och derfore hafuer Jonn wpbt peningar - 40 ½ dlr bådhe för arf och ethlöfuet, ähr och wetandes att förb.de Gummes hustru Ingerdh och Månses hustru Gunnil, hafua arft 12 skieppelandh iordh i Koparebygd, efther sin modher Nilla, huilcken iordh Nilla tilförenne hade kiöpt, N. af Jonn i Storary, och hans söster Bengta, och gaf hon dem bå den- 40 ½ dalr och för ethlöfuet - 5 ½ dlr. Och dee andre - 3 skieppelandh, hade Nilla kiöpt af Olof Nilszon i Ekhult, för peningar - 13 ½ dlr. Anlangande dhett kiöpet, så hafuer Måns wthgifuit twå peningar, och Gumme huar tridie pening ther emot, men wthi arf ähre dhee lijka på sine hustrurs wegner, så att dhe nu badhe ihop ägha aller gården, wndantagandes - 14 skieppeland, derfö re tingskyttes forb.d jordedeler i Koparebygdh, ifrån alle desze forb.de deras barn och arfuingar, och in wnder Måns hans hustru Gunnill, så och in wnder Gumme hans hustru Ingerdh, till ewerdeliga ägho. |
14r
| Sammedagh kommo för rätta denne efther.ne bofaste dan nemän N. Per Nilszon i Wela, och Jönns Nilszon i Bhuraldt och wittnade med sworen eedh på lagboken, att Måns Giöteszon togh ett par oxar tillåns af Erland i Wela, och pantsatte honum derföre, sin hustruss Mä rites arfueiordh i Wela N. 7 skeppelandh, och dher till engh, med sådana förordh, att nher Ehrlandh finge sine oxar ighen, skulle Märit hafua sin iordh igen. Och efther Johans, och hans arfuingar som iorden innehade, hade inge laglig skiell, att wäria iordhen medh, och iordhen icke war bordtskytt, derföre blef så afdömdt, att forb.d Märites dotter Kirsthin skulle wthlegia oxerna, och hafua sine iordh igen, efther dhett war hennes rette möderne. |
Wela |
14v
|
Anno 1617 den 1 februarij stodh Laga Ottinghz
Ting och tionde Ransackning, wthi Ößhult, med Mar
karydz prästegieldh, wthi Neruaro Konung Maij.tz befal
ningzman, edle och welb. Truls Perßon Kåse till Öijhult
her Pafuel i Wlßbeck och Nemden
Nemden
Jönns Jonßon i Rydh. Peer Johanßon i Juddult,
Ebbe i Hiulßnäs, Nils i Käskhult,
Nils i Oßhult, Jonn Nilßon i Ramnäs
Nils Knutßon i Rydh, Nils Ereckßon i Alnßkiöp
Anders i Bierhemet, Jonns Nilßon i Åkerßhult,
Peer i Fäghrehult. Anon i Lijhult.
|
|
| 1½ fierd: af Holma |
Sammedagh Kom för rätta Nils i Ößhult, fulmyndig på all
Nils Perßons barn i Brånalt, och tingskiötte Per Perßon i
Holma, en half broderpart i Holma gårdh, för huilcken ½
broderpart, Nils Perßon hafuer wpburit i sin Lijfztidh
Peningar – 26 dlr. Tyskt och danskt mynt, och nu all
hans Barn i ethlöfues gåfue peningar – 2 dlr, af samme slagh.
Item var och Per Swenßon i Mistrhult, fulmyndig giordh
af Johanna i Engiabek, att tingskiöta forb.d Per i Holma
|
15r
|
all hans arfuelot, i Holma gård, och hafuer derföre wpbtt:
Tyskt och danskt mynt peningar – 26 dalr. derföre ting
skiöttets förbde arfuelother i Holma gårdh, ifrån all Nils Perß:
barn, och ifrån Johanne i Engiabek och alle deras barn och
arfuingar, och in wnder Per i Holma, hans hustru Botill
och deras arfuingar, till Ewerdeliga ägho. Hafuer och
förb.d Per sin arfuelot i samme gård, så att han med arf och kiöp
Lagligen äger – 1½ fierdingh af Holma gårdh.
|
|
|
Kom för rätta Nils i Ößhult, fulmyndigh på alle efther.nes
wegner, N. Pers i Werßhult och Gummes i Åhrhult och
Kirstines ibm. och tingskiötte Tuffua i Wlfuaryd 1/3 af
Wlfuarydz gårdh, på twå systerparter nhär, för huilck 1/3
Per i Werszhult, hafuer wpbt peningar - 24 dlr tyskt och danskt mynt, och en hemquern, Gumme i Åhrhult peningar - 25 dlr, tyskt och danskt mynt, och Kirstin peningar - 12 ½ dlr samme slagz mynt. Derföre tingskyttes förb.d 1/3 i Wlfuarydh, på thuå sösterparter när, ifrån alle desze för.ne deras barn och arfuingar och in wnder Tuffua hans hustru Bengta, och deras arfuingar till ewerdeliga ägho. Item hafuer och förb.d Tufue sålt sin hustrus jordh i Mistrhult och Fleszerydh for peningar - 28 dlr, och inlagdt i Wlfuary. |
1/3 i Wlfarydh |
15v
| 1/4 i Giöszhult |
Kom och för rätta Nils i Öszhult, fulmyndig på Gummes wegner i Åhrhult, och på Suenborghz wegner i Tåmmarydt, och på Gunnilles wegner i Wlfuaryd, så och på all söskiones wegner på en broderpart, som all söskionen hafua arfdt ihop, och tingskiöt te deras broder Tufue Perszon, all deras iordh och ethlofue i Giöszhult gårdh, och hafuer Tufue wpbt tyskt och danskt mynt, peningar - 17 dlr. Suenborg och Gunnil tilhopa pe ningar - 17 dlr. Item all söskionen tilhopa, för en broder deel peningar - 17 dlr tyskt och d. mynt, derfore ting skiöttes förb.d arfuelother i Giöszhult ifrån alle desze förb.de deras barn och arfuingar, och in wnder Tufua hans hustru Bengta och deras arfuingar, till ewerdeliga ägho. Hafuer och Tufue sin arfue sin arfuepart i samme gårdh, så att han medh arf och kiöp lagligen äger 1/4 af Giöszhult på ett skep pelandh nhär. |
| Sammedagh framstelthes för rätta en löskona Ingrid Andersz: dotter, i Hijahylte, huilcken för - 6 åhr sedhan /dhett gud bättre/ hafuer bedrifuit enfalt hoor med en gift bonde, Trufuid i Gunnalt be.d och saken ähr på den tijden blefue for pe ningar försonadt. Sedan hafuer förb.d Ingridt And. dotter |
16r
| bedrifuit twenne lönskeläger, med wnga drengiar, och saken försonadt. Nu ähr förb.de Ingridt Anderszes dotter beskylladt, att hon skulle hafua låthett sig belägra af thwenne sam borne bröder, N. Tufue Nilszon i Lhinhult i Hynde rydz sochn, huilcken nu går saak widh skogen, och af hans broder en wng dräng Jönns Nilszon be.d en landzknicht, huilcken och för samme saak ähr förrömd ådt Danmark, då omsider efther lång frågan på tu eller try ting, hafuer forb.de Ingridt onödh och otwinggat bekiendt, att hon hafuer bedrifuit kietterij medh förb.de thuenne samborne brödher, Bekiennelszen och tilfellet till detta fharliga och onatur liga lägerszmålet, bekienner förb.de Ingridt sådant wa ra: Nemligen, att förb.de perszoner Tufue Nilszon i Lijnhult Ingridt Andersz dotter, och en hell hop selskap, gofuo sigh sig tilhopa i föllie ådt Danmark om Botolphi tijdh till Landzkrone marknadt, och om afftonen dhe kommo till herberge, blefuo dee alle liggiandes tilhopa i soskionesängh, och då bekienner Ingridt, att han belägrade henne förste gång, och hon seger at hon weet aldrig om dhett tog lag eller icke, doch lijckuel war omgienget så groft, at röchtet strax wthflög, af dem, som lågo med wthi samme soskionnesängh |
Kätte rij |
16v
och när Tufue Nilszon war hemkommen ifrån marcknaden,
och blef af sina egna brödher her om lönliga tilfrågat, då
bekiende han strax, att han hade henne belägradt, leckuell
höllo detta hemligen wedh sig, så att dhett slett, till en tijdh
blef nidtöstat, men icke deszte mindre häfdade Tufue
henne, så offta dher gaf tilfelle. Nogot dher efther, widh
pas Oloszmesze, kom rycktet wth, at den andre bro
deren Jönns Nilszon hade henne belägradt, huilcket skulle
skee wthi Wlszbeck i prästegården wthi en hööladha,
dhett förb.de Jönns för sine egne bröder hafuer bekiendt för
ähn han römde, af rijket. Men till att bewisa detta
onaturliga lägersmålet, så hafuer warit et sådant till
felle, N. at her Påfuel i Wlfzbek, hade sammankalladt
nogre dagzwerkis folck till sin hööst, ebland huilcka war
förb.d Jönns Nilszon och Ingridt Anders dotter och hennes mo
der, med nogre andre af sochnefolcket, som woro kalla
de at giöra sine socknedagzwerke, och om aftonen när
dee hade fååt maat och woro fuldrukze, gijk Ingrid
Anders dott: Jöns Nilszon och en hoop löszfolck, badhe drängar
och pijgor wthi en hööladha at legia sig, och der flög
och när Tufue Nilszon war hemkommen ifrån marcknaden,
och blef af sina egna brödher her om lönliga tilfrågat, då
bekiende han strax, att han hade henne belägradt, leckuell
höllo detta hemligen wedh sig, så att dhett slett, till en tijdh
blef nidtöstat, men icke deszte mindre häfdade Tufue
henne, så offta dher gaf tilfelle. Nogot dher efther, widh
pas Oloszmesze, kom rycktet wth, at den andre bro
deren Jönns Nilszon hade henne belägradt, huilcket skulle
skee wthi Wlszbeck i prästegården wthi en hööladha,
dhett förb.de Jönns för sine egne bröder hafuer bekiendt för
ähn han römde, af rijket. Men till att bewisa detta
onaturliga lägersmålet, så hafuer warit et sådant till
felle, N. at her Påfuel i Wlfzbek, hade sammankalladt
nogre dagzwerkis folck till sin hööst, ebland huilcka war
förb.d Jönns Nilszon och Ingridt Anders dotter och hennes mo
der, med nogre andre af sochnefolcket, som woro kalla
de at giöra sine socknedagzwerke, och om aftonen när
dee hade fååt maat och woro fuldrukze, gijk Ingrid
Anders dott: Jöns Nilszon och en hoop löszfolck, badhe drängar
och pijgor wthi en hööladha at legia sig, och der flög
17r
röchtet wth af dem som lågo i ladon, att Jöns Nilszon
henne der belägrade, och strax om morgonen fulkommeli
gen wthtalade, detta wittner her Påfuel i Wlszbek,
och bekienner att han strax om morgonen, när han
hörde, at folcket af deras löszachtige omgenge, giorde
sig löije, wthfrågade och förhörde saakena, och folcket för
honum offenttligen bekiende, at dhee wthan all skam och
blygsell, hade sitt omgenge tilhopa i allas deras neruar
relsze. Men Ingrid Andersz dotter nekar her till, derföre
blef detta wpsaat till widare ransackningh.
Kom för rätta Måns i Hiorszberga en wng dräng, huilcken
hafuer belägradt en knichte enckia, N. Luce i Tansiö, dhett
dee bådhen her inne för rätta bekiende, och hafuer förb.de
Luces man warit borthe wthi 5 åhr, och hans stalbröder som
hem ähre kompne, seija sigh inthett af honum wetha, wthan
alle woro i den mening att han war dödher, derföre
och efther dhett ähr tuifuelszmål, antingen mannen
ähr lefuandes eller dödh, blef tillåtit at förb.de
Måns wthfeste för enckiekrenchning peningar - 40 marker.
röchtet wth af dem som lågo i ladon, att Jöns Nilszon
henne der belägrade, och strax om morgonen fulkommeli
gen wthtalade, detta wittner her Påfuel i Wlszbek,
och bekienner att han strax om morgonen, när han
hörde, at folcket af deras löszachtige omgenge, giorde
sig löije, wthfrågade och förhörde saakena, och folcket för
honum offenttligen bekiende, at dhee wthan all skam och
blygsell, hade sitt omgenge tilhopa i allas deras neruar
relsze. Men Ingrid Andersz dotter nekar her till, derföre
blef detta wpsaat till widare ransackningh.
Kom för rätta Måns i Hiorszberga en wng dräng, huilcken
hafuer belägradt en knichte enckia, N. Luce i Tansiö, dhett
dee bådhen her inne för rätta bekiende, och hafuer förb.de
Luces man warit borthe wthi 5 åhr, och hans stalbröder som
hem ähre kompne, seija sigh inthett af honum wetha, wthan
alle woro i den mening att han war dödher, derföre
och efther dhett ähr tuifuelszmål, antingen mannen
ähr lefuandes eller dödh, blef tillåtit at förb.de
Måns wthfeste för enckiekrenchning peningar - 40 marker.
17v
doch medh sådane förordh, at om Luces man hemkommer, och
på nyt klager Måns ahn, då skall dhett wara honum frijtt
och då skall han bötha för enfalt hoor.
Kom för rätta Påfuel i Giellareböke en gift bonde, på
doch medh sådane förordh, at om Luces man hemkommer, och
på nyt klager Måns ahn, då skall dhett wara honum frijtt
och då skall han bötha för enfalt hoor.
| cronan | 13 marker | 8 ortuger | ||
| målszäg: | 13 marker | 8 ortuger | ||
| häradet | 6 marker | 5 | 8 | |
| häradzhofd | 6 marker | 5 1/3 |
Kom för rätta Påfuel i Giellareböke en gift bonde, på
Skatteiordh boandes, huilcken bekiende sig hafua belägradt
en Pijga i samme gårdh, N. Kirstin Tufuadotter, dhett hon
och för rätta bekiende. Och hafuer förbd Laβes hu
stru i Giellareböke stådt her inne för Retten och medh
gråtandes tårar bedit för sin Man, såsom och gifuit
deras store fattigdom tilkienna, at dhee ähre Nybolet folck,
och hafue i sine wnge dager gådt och tiendt, och hafue inge
föraldrer, som dem nogot hafuer hulpit, wthan huad bo-
skap dee hafue, denn hafue dee Leijgdt af androm, och ägha
inthett Creatur sielfue, dhett grannerna medh deras eedh hafue
18r
witnadt, ähr och deβlijkest Kirsthin en fattig tieneste pijga
och hafuer inga föräldrar eller slecht, som henne willie
Bijfalla eller hielppa; Derför blef på H.K.M.
Nådige behagh och widare förklaringh tillåthett at han
wthfeste för sin saak Peningar ___ 60 dalr.
Cronon - 40 daler
Heradet - 20 daler
Häradzhofd - 20 daler
Item wthfeste Kirsthin för sin saak upå H.K.M
Nådige behagh och wydare förklaringh Peningar - 20 dlr
Cronon - 13 dlr 10 2/3 ör
Häradet - 13 dlr 2 2/3 ör
Häradshofd - 13 dlr 2 2/3 ör
Kom för rätta Per Anderßon, Welb. Truls Kåses
tienare och brödätare, huilcken hade belägradt en löskona
Karin bed som nu tridie gången hade sigh forseedt
wthfeste för Lonskaläger Peningar – 3 dlr huß
bondens Ennsaak.
Item blef och åter förb.d Karin på Nyt her af rätten
tilfråget, om dem troldom, som hon tilförenne i rätten
18v
| Troldom Arfued i Ößhult |
hade inlagdt, och seger att hennes bholare arfuid i Ößhult
fijk henne samme troldom, den tijdh hon gijk hafuandes medh
hans barn, och badh henne äta der af, så skulle hon strax
blifua af medh barnnet; då Lade förb.de Karin sine hender
tilsamman, och föll nid på Knä och förbannade sig, med för
ferlige ordh, at ingen annan fijck henne den troldomm som
framlagd ähr, wthan Arfuid i Ößhult. Och troldomen
inswept wthi en linnen Klut, dher wthi små barnabhen
och Mull och annadt som man icke kunne see huad dhett war
af, Men Karin giömde troldomen och inthett ådt der af,
derföre blef och hennes foster behållet, och ingen hafuer
fått skada af samme troldoms Kunta. Her till
nekar Arfuid i Ößhult, swerg och förbanner sigh
twert emot, at han aldrig sågh samme troldom, för ähn på
tinget, och aldrig der af afwiste, eller war dher medh
i rådh eller gierningh.
|
| Kom för rätta Kirsthin i Hijahylte, och blef frijsagd för dhett röchtet hon war wthi kommen. B. för en kaka och kiötstycke, som woro stulna ifrån Måns Klockarij i Hyn |
19r
derydh, och inlagde opå förb.de Månszes loodha, efther
på förb.de Kirsthin fans inthett bewisz, eij heller fans nogon
som med henne wille festa foot, och nogot öfuertyga
eij heller hafuer hon nogon tijdh tilforene warit be
slagen med tiuffuerij, eller derfore beröchtadt.
Desze effter.ne woro tilnämde, och af Arfuid i
Öszhult bedne, att wara på hans sido, och bredhe
widh häradz nämdh, miäta Öszhulta gårdh, som förb.d
Arfuid wthi bhor. Nemligen Bengt i Gunghult
Suen Hanszon i Sunshult, Jöns Gunghult, Påfuel ibm,
Michil i Skaarp, Mårthen i Boxhult, Johans i Kna
bille, Jöns i Wifalt, Lasze i Swelszböke, Johans i
Jorsbergh, Nils i Åsa, Jöns i Skapalt,
Desze förb.d sampt och dhe andra dannemän, som i dagh
ähre inskrifne till häradz nemdn, hafua syndt och
miätit Öszhulta gårdh på dhett sätt, som her efther föl
lier, och efther denne landzens och heradz sedwana
och efther dhett sät och ordning, som dhe her wthi bygden hafua,
derydh, och inlagde opå förb.de Månszes loodha, efther
på förb.de Kirsthin fans inthett bewisz, eij heller fans nogon
som med henne wille festa foot, och nogot öfuertyga
eij heller hafuer hon nogon tijdh tilforene warit be
slagen med tiuffuerij, eller derfore beröchtadt.
Desze effter.ne woro tilnämde, och af Arfuid i
Öszhult bedne, att wara på hans sido, och bredhe
widh häradz nämdh, miäta Öszhulta gårdh, som förb.d
Arfuid wthi bhor. Nemligen Bengt i Gunghult
Suen Hanszon i Sunshult, Jöns Gunghult, Påfuel ibm,
Michil i Skaarp, Mårthen i Boxhult, Johans i Kna
bille, Jöns i Wifalt, Lasze i Swelszböke, Johans i
Jorsbergh, Nils i Åsa, Jöns i Skapalt,
Desze förb.d sampt och dhe andra dannemän, som i dagh
ähre inskrifne till häradz nemdn, hafua syndt och
miätit Öszhulta gårdh på dhett sätt, som her efther föl
lier, och efther denne landzens och heradz sedwana
och efther dhett sät och ordning, som dhe her wthi bygden hafua,
19v
Nemligen för hele gårder wthi suenskt mynt som nu
gentze ähr till peningar - 660 dalr wthi hufud summan,
sedan blef aftaget för Arfuidz förbättring och rödning
peningar - 30 dlr. Item blef aftaget för en stor stuffua
och herberge werderat för peningar - 30 dalr. Summa
aftaget peningar - 60 dlr til förbättringen.
Nhär Arfuid i Öszhult hörde at nemden hade afsat den
ne förb.d - 60 dalr för hans arbete och gårdzens förbättringh
förmenthe han at dhet war alt för lijthet och ringa tiltagit.
Der emot bewiste hans grannar och egne nemdn, at på
den tidhen förb.de wpgiorde åker, och wprodde engh,
då lefde förb.de Arfuidz moder, och der war 6 söstrer
och boodet war oskifft, och nhär förb.de Arfuid plögde
då ginge hans söstrar hoss, och sönder slog törf, och när
Arfuid nidhög skougen, der nu ähr engh, då folgde hans
söstrar med, och somblige högge, och somblige bhoro sam
man, så at gårdzens forbattring til åker och eng, i dhet
nämpsta skedde mädan söskionen bodde hemma i boo
oskifto, wndantagande 7 eller - 8 skiepeland åker
som Arfuid sedhan hafuer wpgiordt. Derfore och
Nemligen för hele gårder wthi suenskt mynt som nu
gentze ähr till peningar - 660 dalr wthi hufud summan,
sedan blef aftaget för Arfuidz förbättring och rödning
peningar - 30 dlr. Item blef aftaget för en stor stuffua
och herberge werderat för peningar - 30 dalr. Summa
aftaget peningar - 60 dlr til förbättringen.
Nhär Arfuid i Öszhult hörde at nemden hade afsat den
ne förb.d - 60 dalr för hans arbete och gårdzens förbättringh
förmenthe han at dhet war alt för lijthet och ringa tiltagit.
Der emot bewiste hans grannar och egne nemdn, at på
den tidhen förb.de wpgiorde åker, och wprodde engh,
då lefde förb.de Arfuidz moder, och der war 6 söstrer
och boodet war oskifft, och nhär förb.de Arfuid plögde
då ginge hans söstrar hoss, och sönder slog törf, och när
Arfuid nidhög skougen, der nu ähr engh, då folgde hans
söstrar med, och somblige högge, och somblige bhoro sam
man, så at gårdzens forbattring til åker och eng, i dhet
nämpsta skedde mädan söskionen bodde hemma i boo
oskifto, wndantagande 7 eller - 8 skiepeland åker
som Arfuid sedhan hafuer wpgiordt. Derfore och
20r
efther förb.de Arfuid, hafuer samma förbättring nött
tiadt och häfdat wthi 24 åhr, och der af haft gangn
och fördel, same för all hans söskione, kune begge
nemderna icke på samwetses wegner, döma förb.de
Arfuid flera pengar - till för gårdens förbättringh
efther dhett 13 Cap. i Arfd. B. Nu boo söskione
samman i boo oskifto, huad thee afla medh tienst eller
androm slögom, taga så broder, som broder, och
söster som söster. Item blef och bewisat, at
somblige wthaf Arfuidz söstrar i Oszhult, hade
aldrig bekommet den ringaste pening i lego af
samme iordh i Öszhulta gårdh, wthan Arfuid hafuer
med wåldh och welde, besittit och brukar sine
söstrars lother, som sitt egit. Derföre blef
afdömdt, att dhee samme som inge lego hafua fådt,
för sina iordh, the skulle heller inthett gifua ifrån sig,
till förbättringen, wthan hafua deras fulla lott
efther werderingen. Och efther förb.d
Arfuid alt her til medh pock och tuangh, och emot
sine söskiones samtycke, hafuer hefdat och brukat
efther förb.de Arfuid, hafuer samma förbättring nött
tiadt och häfdat wthi 24 åhr, och der af haft gangn
och fördel, same för all hans söskione, kune begge
nemderna icke på samwetses wegner, döma förb.de
Arfuid flera pengar - till för gårdens förbättringh
efther dhett 13 Cap. i Arfd. B. Nu boo söskione
samman i boo oskifto, huad thee afla medh tienst eller
androm slögom, taga så broder, som broder, och
söster som söster. Item blef och bewisat, at
somblige wthaf Arfuidz söstrar i Oszhult, hade
aldrig bekommet den ringaste pening i lego af
samme iordh i Öszhulta gårdh, wthan Arfuid hafuer
med wåldh och welde, besittit och brukar sine
söstrars lother, som sitt egit. Derföre blef
afdömdt, att dhee samme som inge lego hafua fådt,
för sina iordh, the skulle heller inthett gifua ifrån sig,
till förbättringen, wthan hafua deras fulla lott
efther werderingen. Och efther förb.d
Arfuid alt her til medh pock och tuangh, och emot
sine söskiones samtycke, hafuer hefdat och brukat
20v
| deras arfuelother, och icke gifuit derföre lön eller bhön. Hafuer man her af retten fulkommeligen inwist huart söskonet till sin fulla arfueloth, att thee her af ther måge giöra af sine iordh, huad dee willia, antin gen sielfue bruka och besittia, eller sällia till nogot af dhee andre söskionen, som derfore will gifua lijka och rätt. |
| 1/3 af 1/9 Wifualt |
Kom för rätta Per i Faghrult, fulmyndig på Elin Erikz dotters wegner i Wifualt, och tingskiötte Jöns Eskilszon i Wifualt 1/3 af 1/9 dell i Wifualt, som förb.d Elin ef ther sin moder lagligen arft hade, och hafuer Elin der fore wpbt peningar - 15 dlr, tyskt och danskt mynt, och et pund flesk. Derföre tingskiöttes förb.de 1/3 af 1/9 ifrån Elin Erikzdot: hennes barn och arfuingar, och in wnder Jöns Erikszon hans hustru Ingeborgh och deras arfuingar till ewerdeliga ägo och ägendom. |
| Kom för rätta Bengta i Ingelszkiöp på sine egne wegner och tingskiötte Per Bengtsz: 1/4 af Ingelszkiöp gård, för huilcken Peder hafuer gifuit peningar - 57 ½ dlr. sölf - 9 lod, humble 2 lb. Derföre tingskiöttis fierdingen i Ingelszkiöp ifrån Bengta |
21r
| hennes barn och arfuingar, och in wnder Per Bengtszon hans hustru Ingeborgh och begges theras arfuingar till ewer deliga ägo och ägendom. |
1/4 i Ingelsz kiöp |
| Anno 1617, den 3 Februarij stodh ottingz tingh och tionde ransackning medh Anderstadh och Onsiö prästegieldh wthi Skeckarp wthi neruaro Konung Maijtz befal ningzman, edle och welb. Truls Perszon Kåse till Öijhult sampt häradzprowesten wellerdh her Jonn i Ångelstadh, her Anders i Anderstadh, her Dauid i Nöttia, her Måns i Onsiö, sampt heradz och sochnenes nemder. |
| Nemden | |
| Jönns Jonszon i Rydh | Per i Stönnie |
| Nils i Öszhult | Måns i Hyalt |
| Per i Faghrult | Nils i Törszeberga |
| Lasze i Braddalt | Lasze i Wpsala |
| Olof i Hellegården | Nils i Mästhe |
| Nils i Bieszarydh | Lasze i Steahult |
21v
| Kom för rätta Per Anderszon i Skielhult, och klagade att hans brodher, Jönns Anderszon, hade stucket honum thee 4 styng i hä rarna med en knif, huilcka såår nemden dömdhe för kiöttsåår, wthfeste derföre peningar - 6 marker. |
| cronan | 4 marker | |
| häradet | 1 marker | |
| häradzhöfdn | 1 marker |
| Tiufuerij i Stafrilt |
Kom för rätta Sone i Stafrilt och gaf tilkienna, at honum war ifrån stulet desze efther.na pertzeler en leysk halfsle tin kiortill, och ny leysk tröija, sölfhechter - 5 par, en ny lärufftz särk, ett halfsletit hufuedklade, fijsk - 5 marker smör - ½ lb. ost - ½ lb. kiött - ½ lb. Detta godz bekien ner Anderszes hustru i Gaszhult Märit, att en pijga Karin Jönszedötter, hafuer stulet förb.de pertzeler, och giömdt dem wthi deras ladhe, och omsider bekiende hon, dhett för sin mågh Christiern skulle taga kläder, och bordtsällia ådt Danmark, men maten förnötte dhee tilhopa, Bekienner och förb.de Märit, at Karin Jönszes dotter, hafuer en nyc kel, som samme låås för Sones huus wpläste, och seger att nyckelen hörde Karines fader Jon Jonsz: till. Och efther parterna eij woro stämde, eller tilstädes, blef dette wpsatt till näste häradztingh. |
22r
| Kom för rätta Karin i Booa en enckia, och berättade att en landzknicht Per Gummeszon och hans fader Gumme, kom mo till Booa, och hade en giöttnisk kiortill att sällia, och tilbödh hennes salige man kiortelen till kiöps, och begärade i förstonne - 3 dalr eller en tönna rogh, och Bengt i Booa bödh honum peningar - 2 dalr för kiortelen, då swarade Gumme att han inthett wille sällia kiortelen ringare ähn - 10 marker. Omsider blefuo dhee sams, och Bengt skulle gifua henne ett pundh flesk, smör och ost ett halft pund, och en marker peningar, der om slogo dhee hender tilsamman, och Bengtz hustru Karin och knichten Per Gummeszon, fölgdes ådt wthi wist huset, och wpwogo förb.de pertzeler, och inlade wthi Gummes säk, och lätt säcken liggia quar i wisthuset om natten, och dee ginge in wthi stuffuan och begynte dricka, och förb.d Gumme blef öfuer drucken, lade sig i bencken och sompnade, då frågade forb.de Karin Per Gummeszon, om han wille leggia sig, och Per Gummesz swa rade neij, iagh will så gå och ralla, och gijk så strax bort wthi grannens stufuo och fijk sig maat, nogot dher efther kom Per Gummesz: igen, och hade en tändhstijcka i handen, och Bengt och hans hustru Karin lågo wthi en säng och soffuo, och Per lade sig på bordet en lijten stundh, och blef inthett stadigt liggandes, wthan han och hans fader Gumme, gingo tre reser wth och in, om natten, emot hönszegellet, gijk Per Gummeszon wth, allena, |
Tiufuerij i Bodha |
22v
och war lenge wthe, och nhär han kom igen, låg hustrun och
bonden wackna, och Bengt sade till Per, huar hafuer du
warit, Per suarade iagh hafuer warit wthe och skulle gå
till Balckö, och wthi Balckehult stodh et spöke suart och
sputade, derföre torde iag inthett gå hem, och Per Gummeszon
gick en stund af och till på golfuet, och emot dagen tog han
sin brodher en lijten poijk, som der tiente, och gijk sin wägh.
Om morgonen när hustrun och bonden woro wpståndne, gingo
dee wthi wisthuset, och då war Gummes sääk, som flesket och smöret
låg wthi bordtstulen, sedan war stulet ifrån bonden förb.d Bengt
i Boa, wthur samme husz rogh - 7 skiepr, en half kijsta ful
medh brödh, lärufft - 7 alr. ett hanskeskin, et giöttnisk
hufeklede, samme nat wplösz wisthuszdören för hans gård
man Suen i Boda, och der bortstals - 2 fleskesijder, om - 5
lb. kiött - 2 lb. och ett flesk hade thee haft i handen, och dhett
hade dhee slept och fans liggiandes öfuer husztröskelen,
För dette försk.ne godz, blef Per Gudmundszon mistencht synner
ligen therföre, att han om natten gijk wth och in och icke blef stilla
liggandes, sedhan han sade sigh hafua seedt spöijke, ähr tanken
sådanna, att han dhett skulle seija, för den orsak skull, att ingen
af gårdzens folck skulle fördrista sig, att gå wth om natten, dagen
efther thetta skiedt war, synthes huar tiufuerne hade hafdt hester
på fägathon, och förb.d Suen och Bengt i Booa, folgde fiäten alt in
och war lenge wthe, och nhär han kom igen, låg hustrun och
bonden wackna, och Bengt sade till Per, huar hafuer du
warit, Per suarade iagh hafuer warit wthe och skulle gå
till Balckö, och wthi Balckehult stodh et spöke suart och
sputade, derföre torde iag inthett gå hem, och Per Gummeszon
gick en stund af och till på golfuet, och emot dagen tog han
sin brodher en lijten poijk, som der tiente, och gijk sin wägh.
Om morgonen när hustrun och bonden woro wpståndne, gingo
dee wthi wisthuset, och då war Gummes sääk, som flesket och smöret
låg wthi bordtstulen, sedan war stulet ifrån bonden förb.d Bengt
i Boa, wthur samme husz rogh - 7 skiepr, en half kijsta ful
medh brödh, lärufft - 7 alr. ett hanskeskin, et giöttnisk
hufeklede, samme nat wplösz wisthuszdören för hans gård
man Suen i Boda, och der bortstals - 2 fleskesijder, om - 5
lb. kiött - 2 lb. och ett flesk hade thee haft i handen, och dhett
hade dhee slept och fans liggiandes öfuer husztröskelen,
För dette försk.ne godz, blef Per Gudmundszon mistencht synner
ligen therföre, att han om natten gijk wth och in och icke blef stilla
liggandes, sedhan han sade sigh hafua seedt spöijke, ähr tanken
sådanna, att han dhett skulle seija, för den orsak skull, att ingen
af gårdzens folck skulle fördrista sig, att gå wth om natten, dagen
efther thetta skiedt war, synthes huar tiufuerne hade hafdt hester
på fägathon, och förb.d Suen och Bengt i Booa, folgde fiäten alt in
23r
| till Stackarpa broo, sedan kommo flera wegar till, så att thee icke kunne wthletha huar fieten lågo, men leckuell lig ger den wegen öfuer bron ådt Nortörpa, der Gumme och hans son Per Gummeszon ähre tillhemma. Her om blef Per Gummeszon tingfördh, och tilfrågat, om han inthett war i råd eller gierning med att bordtstiela förb.d godz, eller affwett huem dhet giorde. Och han nekar på dhett högste, att han huar ken staal den natten, eller wet huem dhett giordt hafuer. Derföre stelthe Per Gudmundszon borgen till widare ran sackning, om godzet icke kan bespeijas. |
wpsatt |
| Bengt i Skierfue rytter wnder Måns Stiernes phan, hafuer inne tionden medh sig for, 616, rog och korn - 5 sk. som han hafuer taget till sin tildelningz gårdh Beijarydt, så och af 1/4 han bruker wthi Skierfua gård, dher han bor wpå, - ½ skiep: Jönns i Kielszhult rytter wnd: welb. Måns Stiernes phan, hafuer tagit tionden af sin tildelningzgård Esphult, rogh och korn - 5 skieepr. Jönns i Balckerydh en knicht, hafuer tagit tionden af 1/4 han hafuer i tildelning af gården - 1 skiep. Per Gummeszon och Nils Gummeszon hafua tagit tionden af sin halfua tildelningzgårdh Skiftarydt - 2 skiepr. |
23v
Nils i Stackarp en knicht hafuer tagit tionden af den fierdingen
i Stackarp han hafuer i tildelning - 2 ½ sk.
Ingemar i Törpa knicht hafuer inne hosz sig tiondespanmåll - ½ sk.
Hans Krämmare prophos wnd. knichterna hafuer tagit tionden af
½ skattegårdh i Bökhult, och af ½ gård i Hallarp spanmåll - 3 tunnor.
Sten i Andersta rytter wnd. welb. Måns Stiernes phan
hafuer tagit tionden af sin tildelningzgård, Andersta spanmåll - 2 tunnor.
Nils i Skeen en knicht, hafuer tagit tionden af en hell skatt
gårdh i Skieen spannemåll - 4 ½ skieppa.
Dauid i Bruszarp hafuer inne medh sig tionden af 1/4 i Bruszarp
ähr knicht - ½ skieppa.
Sammedagh kom för rätta Hans Krämmare i Hallarp, och gaf
lagläsaren Nils Eskillszon fulmacht att tingskiöta, Nils Jöransz:
i Anderstadh, hans hustrus iordh i Hallarp, antingen förb.d Hans
Krämmare ähr tilstädes eller icke, så frampt forb.d Nils Jöransz:
icke tilfyllest igen bekommer sine wthlagde peningar till näst
kommande Michaelis 1617 och tilsade Nils Jöransz: ½ Hallarp å gårdho.
Gumme Nilszon i Balckerydh, beklagar att Anders i Gaszhult
hafuer giordt honum hemgång och slagit hans hufued sönder. Och
efther Anders eij war tilstädes, blef dette wpsat till näste
ting, och Anders blef stämder at suara Gumme till hans
kiäremåll.
Nils i Stackarp en knicht hafuer tagit tionden af den fierdingen
i Stackarp han hafuer i tildelning - 2 ½ sk.
Ingemar i Törpa knicht hafuer inne hosz sig tiondespanmåll - ½ sk.
Hans Krämmare prophos wnd. knichterna hafuer tagit tionden af
½ skattegårdh i Bökhult, och af ½ gård i Hallarp spanmåll - 3 tunnor.
Sten i Andersta rytter wnd. welb. Måns Stiernes phan
hafuer tagit tionden af sin tildelningzgård, Andersta spanmåll - 2 tunnor.
Nils i Skeen en knicht, hafuer tagit tionden af en hell skatt
gårdh i Skieen spannemåll - 4 ½ skieppa.
Dauid i Bruszarp hafuer inne medh sig tionden af 1/4 i Bruszarp
ähr knicht - ½ skieppa.
Sammedagh kom för rätta Hans Krämmare i Hallarp, och gaf
lagläsaren Nils Eskillszon fulmacht att tingskiöta, Nils Jöransz:
i Anderstadh, hans hustrus iordh i Hallarp, antingen förb.d Hans
Krämmare ähr tilstädes eller icke, så frampt forb.d Nils Jöransz:
icke tilfyllest igen bekommer sine wthlagde peningar till näst
kommande Michaelis 1617 och tilsade Nils Jöransz: ½ Hallarp å gårdho.
Gumme Nilszon i Balckerydh, beklagar att Anders i Gaszhult
hafuer giordt honum hemgång och slagit hans hufued sönder. Och
efther Anders eij war tilstädes, blef dette wpsat till näste
ting, och Anders blef stämder at suara Gumme till hans
kiäremåll.
24r
| Sammedagh kom för rätta Jönns Jäppaszon i Rydh, ful myndig på Jons och Jönszes wegner i Öija, så och Botilles wegner i Groarydh, och tingskiötte deras mågh Erland Jönsz 1/3 af Store Groarydz gårdh, som dhe hade bordtpantat och Erland igenlöst för peningar - 48 dalr. Men husen hafuer Erland ser delis kiöpt, och gifuit för dem - 16 dalr. Botill hafuer wpbt peningar - 12 dlr. Hafuer och Erlandz hustru Elin sin arfz part i samme triding, så att dhee äga en heell triding af aller Store Groarydz gårdh. |
1/3 i Store Groarydh |
| Sammedagh kom för rätta Nils Booson i Ryholm i Öszbo häradt, och efther den welborne herres, her Giöstaff Sten bockz lagmans bref och tilstånd, tiltalade sin slechtman Nils i Böckhult, om sin bördzrät wthi 1/3 af Böckhulta skattegårdh, så som och bewiste sig dher till wara rätter bördman. Så all den stundh, att förb.d Nils Booson på alle sine medarfuingars wegner hafuer wthstådt mykit omak och bekostningar, och egenn mykin mödho, wppå mång tingh, både lagmans och heradz igen wunnett som 1/3 af en oskyldh hop, ändoch han inthett äger i iorden wthan allena bördhen, derföre hafuer Nils i Böckhult gif uit honum för sitt omack och omkostnadt af bördzrät på alle |
24v
sine medarfuingars wegner, peningar - 40 dalr. suenskt mynt
derföre afhende förb.de Nils Booson all sin bordh och gam
ble tilltall wthi 1/3 i Bökhult ifrån sigh och sine medarf
uingar, och in wnder Nils i Böckhult, hans hustru Birritta
till ewerdeliga ägo och ägendom.
Den 4 Februarij 1617 bleff efther lagmannens edle
och welborne herres, her Giöstaff Stenbockz skriftelige
befalningh, dat: af lagmanstinget i Öszbo heradt den 25
Octob. 616 oppå nyt ransakat, om den olagliga wer
derning, som lagföraren edle och welb. Jöns Jöranszon till
Fylleskoug, Anno 1608 then 29 Maij, hade låthett gå på hafua,
oppå 1/3 i Böckhult, och icke afsaat ett laga husz för
bygningen ondt eller godt, wthan låthit miäta husen, som
her efther föllier nemligen
Stufuan farstugan och bakhuset för sölfuer - 40 lodh
Twå små malthe stuffuer för sölfuer - 16 lodh
Fähusett för sölfuer - 20 lodh
Twå lador för sölfuer - 72 lodh
Stallet och et bolahusz för sölfuer - 14 lodh
Kornhusett för sölfuer - 8 lodh
Ett ekehus för sölfuer - 12 lodh
sine medarfuingars wegner, peningar - 40 dalr. suenskt mynt
derföre afhende förb.de Nils Booson all sin bordh och gam
ble tilltall wthi 1/3 i Bökhult ifrån sigh och sine medarf
uingar, och in wnder Nils i Böckhult, hans hustru Birritta
till ewerdeliga ägo och ägendom.
Den 4 Februarij 1617 bleff efther lagmannens edle
och welborne herres, her Giöstaff Stenbockz skriftelige
befalningh, dat: af lagmanstinget i Öszbo heradt den 25
Octob. 616 oppå nyt ransakat, om den olagliga wer
derning, som lagföraren edle och welb. Jöns Jöranszon till
Fylleskoug, Anno 1608 then 29 Maij, hade låthett gå på hafua,
oppå 1/3 i Böckhult, och icke afsaat ett laga husz för
bygningen ondt eller godt, wthan låthit miäta husen, som
her efther föllier nemligen
Stufuan farstugan och bakhuset för sölfuer - 40 lodh
Twå små malthe stuffuer för sölfuer - 16 lodh
Fähusett för sölfuer - 20 lodh
Twå lador för sölfuer - 72 lodh
Stallet och et bolahusz för sölfuer - 14 lodh
Kornhusett för sölfuer - 8 lodh
Ett ekehus för sölfuer - 12 lodh
25r
Nattstuffuan medh ferstuffuan - 20 lodh
Kiellaren och loftet der wppå och brunen - 60 lodh
förbättring på jorden för sölfuer - 24 lodh
För gårdzens rödningh sölfuer - 10 lodh
Bastuffuan och smedian sölfuer - 4 lodh
Nattstuffuan medh ferstuffuan - 20 lodh
Kiellaren och loftet der wppå och brunen - 60 lodh
förbättring på jorden för sölfuer - 24 lodh
För gårdzens rödningh sölfuer - 10 lodh
Bastuffuan och smedian sölfuer - 4 lodh
300 lodh
Nuu blef bewisat att Ingemar i Skeen, och hans söster
Karin Suen Soneszons i Ekenäs, hafua innehafdt och besittit
thwedelen af Bokhult öfuer - 40 åhr, och woro dher till
inge bördhemän, och på dhen tijdhen dhee intogo gården,
war han well flydder, med all nödtörftig husz, såsom Nilszes
i Bockhult föräldrar och förfäder, hade wpbygd och bekostadt,
till dhett andra, bewistes att förb.de gårdh, aldrig hafuer
warit brendh, huarken af fijendene eller wådeeldh.
Derföre bhorde juu Ingemar, och hans soster ådt min
stone lefuerere så mång, och så godh husz igen, som dhee
annammade, och sedhan byggia sin lagha bygningh. Men
icke desz mindre, efther Ingemar hade bygdt nogre ny husz,
såsom och flodt dhee gamble husen af den gamble tompten,
och på nya tompt och der wppå mykit beskostadt.
Derföre blef af beggie parterna, bewilliadt och samtyckt,
att Ingemar och hans söster, och medarfuingar skulle behålla
Nuu blef bewisat att Ingemar i Skeen, och hans söster
Karin Suen Soneszons i Ekenäs, hafua innehafdt och besittit
thwedelen af Bokhult öfuer - 40 åhr, och woro dher till
inge bördhemän, och på dhen tijdhen dhee intogo gården,
war han well flydder, med all nödtörftig husz, såsom Nilszes
i Bockhult föräldrar och förfäder, hade wpbygd och bekostadt,
till dhett andra, bewistes att förb.de gårdh, aldrig hafuer
warit brendh, huarken af fijendene eller wådeeldh.
Derföre bhorde juu Ingemar, och hans soster ådt min
stone lefuerere så mång, och så godh husz igen, som dhee
annammade, och sedhan byggia sin lagha bygningh. Men
icke desz mindre, efther Ingemar hade bygdt nogre ny husz,
såsom och flodt dhee gamble husen af den gamble tompten,
och på nya tompt och der wppå mykit beskostadt.
Derföre blef af beggie parterna, bewilliadt och samtyckt,
att Ingemar och hans söster, och medarfuingar skulle behålla
25v
halfparten af den fhörra werderingen, som giord war
på husen, för deras arbete och omkostnadt, men den
andre halfua werderningen af husen, nemligen - 150 lodh
sölf, blef afsagdt för laga bygning, och 150 lodh skulle In
gemar och hans medarfuingar gifua ifrån sigh, her om blef
nu dee wenligen och well förlijckte, och reckte hender
samman.
Desze efther.ne dannemän woro med i förlickningen.
halfparten af den fhörra werderingen, som giord war
på husen, för deras arbete och omkostnadt, men den
andre halfua werderningen af husen, nemligen - 150 lodh
sölf, blef afsagdt för laga bygning, och 150 lodh skulle In
gemar och hans medarfuingar gifua ifrån sigh, her om blef
nu dee wenligen och well förlijckte, och reckte hender
samman.
Desze efther.ne dannemän woro med i förlickningen.
| Jöns Jeppaszon i Rydh | Nils Skreddare i Böckhult |
| Olof i Holegården | Nils i Oszhult |
| Lasze i Wpsala | Per i Fäghrult |
| Måns i Skickarp | Per i Skeckarp |
| Trotte i Rynninge | Påfuel ibidem |
| Nils Bengtszon i Hellerna | Eszbiörn i Hallarp |
26r
Anno 1617 den 6 Februarij stodh ottingzting
och tionde ransackning wthi Hillinge medh Ångelstadh präst
tegieldh wthi neruaro Konung Maij.tz befalningzman edle och
welb. Truls Perszon Kåse till Öijhult, heradz prowesten
weller her Jonn i Angelstadh sampt nemden.
Anno 1617 den 6 Februarij stodh ottingzting
och tionde ransackning wthi Hillinge medh Ångelstadh präst
tegieldh wthi neruaro Konung Maij.tz befalningzman edle och
welb. Truls Perszon Kåse till Öijhult, heradz prowesten
weller her Jonn i Angelstadh sampt nemden.
| Nemden | |
| Anders i Bierhemmet | Jonn Knutszon i Ratarydh |
| Per i Trotteslöff | Jeppe Jonsz: ibidem |
| Nils i Kiäringe | Jöns Wddeszon i Höftenga |
| Måns i Törpo | Påfuel i Replösa |
| Lasze i Hestörp | Nils i Rya |
| Örian i Salwara | Jacob i Neglinge |
Kom för rätta Jöns Wddeszon i Höftenga, och hans grannar
Bengt och Nils i Hångesz, och klagade at Replöse grannar
N. Påfuel, Suen, Boo och Erland, hafua wpbrendt en höäsia
widh pas - 1 ½ lasz, wthi, för them af whanart och förtret, huil
ket höö dee hade höstadt på almenningz mark, dette blef
wpsatt till näste tingh.
Kom för retta Karin Jönszedotter i Gaszhult, huilcken
hade warit i gerning med Märit i Gaszhult at stiela, och
bekienner at Märit war lijka god medh henne, at wpläsa
sin gårdmans huszdör, och wthtaga godz, som tilförene wpteck
nadt ähr, på tinget i Skeckarp.
26v
Kom för rätta, Måns Birgeszon i Tägnaby i Konunga häradt
en wng dräng, och tiltalade Jönns i Mharås, om nogot arf,
huilcket för - 50 åhr sedan, war fallit efther hans farfader
Måns i Mharås, N. ett bälthe om - 15 lodh, koperr - 5 lb
oxar - 1 par, en kädie, skedar - 4 str, Konung Giöstaffz
mynt - 15 marker. Här till suarade Jönns i Mharås, att hans
fader förlickte sig, wthi sin lijfztid, med förb.de wnge drengz
sens fader Birga, och seger sigh hafua wthlagdt och betalt
gieldh för honum, mher ähn twå peningar för en, dett han och
med lefuandes wittne bewisa kunne, och efther detta
war ett gammalt ährande, och ingen parten fulwijsz, an
tingen arfuidt war mher eller mindre, eij heller, om dhett
tilfyllest war wthgifuit och betalt, derföre blefuo dhee
omsider så förlijckte, att Jöns i Mharås, skulle gifua
Måns Birgeszon i wenskaps gåfua, en skeed om - 3 lodh, eller
en bösza godh för - 3 lodh sölfuer, her om reckte dhee
hender tilsamman.
Sammedagh kom för rätta Anders Månszon i Bledeslet
och giorde sig frij medh en 12 manne eedh, at han icke ha
de bordtstulet, her Jacobz swin i Liunga, efther som han
war kommen i röchte före, desze woro hans edamen
Kom för rätta, Måns Birgeszon i Tägnaby i Konunga häradt
en wng dräng, och tiltalade Jönns i Mharås, om nogot arf,
huilcket för - 50 åhr sedan, war fallit efther hans farfader
Måns i Mharås, N. ett bälthe om - 15 lodh, koperr - 5 lb
oxar - 1 par, en kädie, skedar - 4 str, Konung Giöstaffz
mynt - 15 marker. Här till suarade Jönns i Mharås, att hans
fader förlickte sig, wthi sin lijfztid, med förb.de wnge drengz
sens fader Birga, och seger sigh hafua wthlagdt och betalt
gieldh för honum, mher ähn twå peningar för en, dett han och
med lefuandes wittne bewisa kunne, och efther detta
war ett gammalt ährande, och ingen parten fulwijsz, an
tingen arfuidt war mher eller mindre, eij heller, om dhett
tilfyllest war wthgifuit och betalt, derföre blefuo dhee
omsider så förlijckte, att Jöns i Mharås, skulle gifua
Måns Birgeszon i wenskaps gåfua, en skeed om - 3 lodh, eller
en bösza godh för - 3 lodh sölfuer, her om reckte dhee
hender tilsamman.
Sammedagh kom för rätta Anders Månszon i Bledeslet
och giorde sig frij medh en 12 manne eedh, at han icke ha
de bordtstulet, her Jacobz swin i Liunga, efther som han
war kommen i röchte före, desze woro hans edamen
27r
| Jöns i Mharås | Jonn i Skougzgårdh |
| Jonn ibidem | Måns Skred. i Tuterydh |
| Gumme i Horsznäs | Per i Röplösze |
| Anders i Tuterydh | Jacob i Ösle |
| Jonn ibidem | Anders i Torlarp |
| Christoffer ibidem | Ander Monszon sielff |
Denne eedh blef lagligen gången och Anders frijsagder.
Sammedagh kommo för rätta Per Mansz i Wlarp, huilke
woro skilachtige om en skattegårdh, Kierregården i Ångel
stadh, orsaken, till derasz trättemål, war denne, N.
at en be.d gamble Lasze som i sine dager hafuer warit
en hogelösz och oacktsam man, så att han sine saker icke
kunna förestå, wthan wpdraget en oskyldh man, nemligen
Per Manszon sitt eget målszmanszdöme. Nu hade gam
ble Lasze en son be.d wnge Lasze en snell man, huilken
åtte till hustru Bengt Månszons dotter, och aflade ett
barn medh henne, och blef dodhr. Nu will forb.de oskylde
man, som målszmanszdomet öfuer g. Lasze tijgdt och sig
tilbettladt hade, at wara målszman öfuer gamble Laszes
sonebarn, och borttrengia barnszens morfader.
27v
Derföre blef så afdömdt, att förb.d Per Månszon må
behålla målszmanszdömet, öfuer gamble Lasze, och alt
huad honum med rätta tilhörer, men sonebarnnet,
mhå morfaderen wara målszman öfuer, efther han
ähr dher till weetigh och hafuer ett godt gemöthe till
barnnet, ähr och barnszens nämpste arfuinghe, om dhett
nogot widkommer. Och omsider blefuo dhe så
förlijckte, att huar skulle besittia och bruka halfuan
Kierregården, in till desz barnet får målszman, och
behöfuer sielft sina iordh. Och blef dem emellan
saat wijthe, en oxe huar dera till kyrkian, konun
gen och härade, att den som denne förlickning afbry
ther, skall förlijsa oxen, her om slogo dhee hender
samman för rätten.
Derföre blef så afdömdt, att förb.d Per Månszon må
behålla målszmanszdömet, öfuer gamble Lasze, och alt
huad honum med rätta tilhörer, men sonebarnnet,
mhå morfaderen wara målszman öfuer, efther han
ähr dher till weetigh och hafuer ett godt gemöthe till
barnnet, ähr och barnszens nämpste arfuinghe, om dhett
nogot widkommer. Och omsider blefuo dhe så
förlijckte, att huar skulle besittia och bruka halfuan
Kierregården, in till desz barnet får målszman, och
behöfuer sielft sina iordh. Och blef dem emellan
saat wijthe, en oxe huar dera till kyrkian, konun
gen och härade, att den som denne förlickning afbry
ther, skall förlijsa oxen, her om slogo dhee hender
samman för rätten.
28r
Anno 1617 den 7 Februarij stodh ottingztingh
och tionde ransackning wthi Hult, medh Huiterydz präste
gieldh, wthi neruaro Konung Maij.tz befalningzman edle
och welb. Truls Perszon Kåse till Öijhult, sampt
häradz prowesten wellerdh her Jonn i Ångelstadh.
her Peder i Hwiterydh, sampt nemden.
Anno 1617 den 7 Februarij stodh ottingztingh
och tionde ransackning wthi Hult, medh Huiterydz präste
gieldh, wthi neruaro Konung Maij.tz befalningzman edle
och welb. Truls Perszon Kåse till Öijhult, sampt
häradz prowesten wellerdh her Jonn i Ångelstadh.
her Peder i Hwiterydh, sampt nemden.
| Nämden | |
| Raszmus i Waszhult | Erland i Huiterydh |
| Bengt Larsz: i Äplenäs | Erick i Simmarp |
| Jon i Angelstadh | Jeppe i Whare |
| Jöns Jonsz: i Trotteslöff | Per i Ödbiörnnebodha |
| Sone i Falnaweka | Per Bengtsz: i Trotteslöff |
| Per Jonsz: i Trotteslöff | Hendrick |
Måns Bengtszon i Öszle, mönsterskrifuer wnder knichterna
hafuer inthett infördt sin kyrkiotionde i herberget, doch
leckuel låthett wpskrifua, wthi förseglade lengd, och
will lösa tionden för peningar.
Per Karlszon i Trotteslöff lendzmannen, hafuer på
samme sätt, sin tionde inne hosz sigh, at han will lo
san för peningar, och ähr inskrifuen wthi forseglade lengd.
28v
Per Bengtszon i Äplanäs, hafuer och på samme sät sin
tionde inne hosz sigh, at han will lösan för peningar, och
ähr inskrifuin wthi forseglade lengd.
Jöns i Åby en soldat, wnder manhaftig Johen Hendicsz
compagnj, hafuer slet ingen tionde infördt, af den half
ue garden i Åby, som han besitter, eij heller låthett wpskrifua
wthi lengden, wthan ähr medh allo motwillig ähr spal - 2 ½ sk.
Per Soneszon i Falnaweka en lösz dräng hafuer leijgdt sig
ett skepland iordh i Thorlarp, och der af ingen tionde afsadt,
och bekiende at han bhorde tionde en trafua, der efther - ½ sk.
der wthi hafuer prästen sin tertial.
Giöta Nilszon i Åby, hafuer wplagdt wid pasz - 2 lasz, wppå
enn åker, och wthi somblige trafuer war - 27 neker, och
wthi somlige - 26 neker, det welb. Måns Stiernes tienare,
hade rechnadt. Och wppå den andre åkeren, som låg om
rheen, huilcken hörde Suen Nilszon till i Åby, der war
alt rät räknadt till 24 neker, på huar trafue.
Och efther Giöta Nilszon icke war tilstädes at suara,
blef han stämder till näste häradzting wthi Kånna, detta
wittnade Bengt Larszon i Äplanäs och Per Bengtsz i Åby
huilcke åsago nhär trafuerna blefuo rechnade.
J
Per Bengtszon i Äplanäs, hafuer och på samme sät sin
tionde inne hosz sigh, at han will lösan för peningar, och
ähr inskrifuin wthi forseglade lengd.
Jöns i Åby en soldat, wnder manhaftig Johen Hendicsz
compagnj, hafuer slet ingen tionde infördt, af den half
ue garden i Åby, som han besitter, eij heller låthett wpskrifua
wthi lengden, wthan ähr medh allo motwillig ähr spal - 2 ½ sk.
Per Soneszon i Falnaweka en lösz dräng hafuer leijgdt sig
ett skepland iordh i Thorlarp, och der af ingen tionde afsadt,
och bekiende at han bhorde tionde en trafua, der efther - ½ sk.
der wthi hafuer prästen sin tertial.
Giöta Nilszon i Åby, hafuer wplagdt wid pasz - 2 lasz, wppå
enn åker, och wthi somblige trafuer war - 27 neker, och
wthi somlige - 26 neker, det welb. Måns Stiernes tienare,
hade rechnadt. Och wppå den andre åkeren, som låg om
rheen, huilcken hörde Suen Nilszon till i Åby, der war
alt rät räknadt till 24 neker, på huar trafue.
Och efther Giöta Nilszon icke war tilstädes at suara,
blef han stämder till näste häradzting wthi Kånna, detta
wittnade Bengt Larszon i Äplanäs och Per Bengtsz i Åby
huilcke åsago nhär trafuerna blefuo rechnade.
J
29r
Anders Gudmundsz i Gudarp, hafuer giordt oret tionde,
och först infördt wthi kyrkioherberget, en hop skielle och
skarna, der medh han blef tilbake drefuin, och sedan införde
han ren säd rog - 1 ½ skiepa, korn - 3 skiepr. Bekienner sig
hafua fåt rogh - 11 lasz, korn - 12 lasz, blef stämder till
näste tingh.
Lasze i Gudarp en rytter wnder welb. Måns Stiernes phan,
hafuer ingen tionde infördt i kyrkioherberget af sin halfue
gårdh, som han bruker, eij heller låthett prästen wpskrifua
wthi förseglade lengd, will och ingen beskieed giöra huru
mykin han ähr.
Santhe i Ingelstadh, hafuer ingen tionde införd wthi kyrkio
herbergett, af en hell frelszisgårdh, och ähr welb. Måns
Stiernes ladegårdzbonde, dock icke innan rå och röör,
och seger at huszbonden hafuer forbudit honum at föra tion
den ifrån sigh.
Enckian i Jonszbodha, hafuer inne tionden hosz sig, och
ähr inthett förd till registers åhr rogh - 4 skpr korn 4 sk.
skall ähnu föra dhem ifrån sigh, wthi kyrkioherbergett.
Erick Madzon i Simmarp rytt: wnder welb. Måns Stiernes
phan, hafuer medh wåldh tionden inne hosz sig af den dell
Anders Gudmundsz i Gudarp, hafuer giordt oret tionde,
och först infördt wthi kyrkioherberget, en hop skielle och
skarna, der medh han blef tilbake drefuin, och sedan införde
han ren säd rog - 1 ½ skiepa, korn - 3 skiepr. Bekienner sig
hafua fåt rogh - 11 lasz, korn - 12 lasz, blef stämder till
näste tingh.
Lasze i Gudarp en rytter wnder welb. Måns Stiernes phan,
hafuer ingen tionde infördt i kyrkioherberget af sin halfue
gårdh, som han bruker, eij heller låthett prästen wpskrifua
wthi förseglade lengd, will och ingen beskieed giöra huru
mykin han ähr.
Santhe i Ingelstadh, hafuer ingen tionde införd wthi kyrkio
herbergett, af en hell frelszisgårdh, och ähr welb. Måns
Stiernes ladegårdzbonde, dock icke innan rå och röör,
och seger at huszbonden hafuer forbudit honum at föra tion
den ifrån sigh.
Enckian i Jonszbodha, hafuer inne tionden hosz sig, och
ähr inthett förd till registers åhr rogh - 4 skpr korn 4 sk.
skall ähnu föra dhem ifrån sigh, wthi kyrkioherbergett.
Erick Madzon i Simmarp rytt: wnder welb. Måns Stiernes
phan, hafuer medh wåldh tionden inne hosz sig af den dell
29v
han brukar, nemlig rogh - 4 skiepr korn - 4 skiepr, och
desz förutan förbudit enckian i samme gårdh att wthfora sin
tionde, N. rog och korn - 1 ½ skiepa, denne tionde ähr inthett
infördh till registers, och rytteren will dherföre ingen
beskied giöra.
Een gammul präste enckia i Huiterydh hafuer H.K.M.tz
frijhetz bref på åhrlige rentan, och will der medh förstå
tionden och hafuer tionden inne hosz sigh, ähr en fattigh
och fellegammal quinna, och hafuer inthett at fodha sigh af,
mher ähn godt folck will henne skienka.
Brynholph i Flattinge, hafuer strax efther tionde regist
redt blef wpsaadt, infördt sin.
Sammedagh kom för rätta Per Gunnerszon i Borstna, och
gijk en 6 manna eedh, att dhet war ingen sten inlagdt
wthi dhett smörpundh, hans hustru samkat hade, och Per Anderszon
ådt honum bortsålde i Ladeholm. Desze woro hans ede
män, Måns i Borstna, Arfuid ibidem, Jöns ibidem
Per Suenszon på Stensznäs, Nils Perszon ibm, Per Gun
nerszon ibm. Denne eedh blef lagligen gången och
Per Gunnerszon frijsagder.
han brukar, nemlig rogh - 4 skiepr korn - 4 skiepr, och
desz förutan förbudit enckian i samme gårdh att wthfora sin
tionde, N. rog och korn - 1 ½ skiepa, denne tionde ähr inthett
infördh till registers, och rytteren will dherföre ingen
beskied giöra.
Een gammul präste enckia i Huiterydh hafuer H.K.M.tz
frijhetz bref på åhrlige rentan, och will der medh förstå
tionden och hafuer tionden inne hosz sigh, ähr en fattigh
och fellegammal quinna, och hafuer inthett at fodha sigh af,
mher ähn godt folck will henne skienka.
Brynholph i Flattinge, hafuer strax efther tionde regist
redt blef wpsaadt, infördt sin.
Sammedagh kom för rätta Per Gunnerszon i Borstna, och
gijk en 6 manna eedh, att dhet war ingen sten inlagdt
wthi dhett smörpundh, hans hustru samkat hade, och Per Anderszon
ådt honum bortsålde i Ladeholm. Desze woro hans ede
män, Måns i Borstna, Arfuid ibidem, Jöns ibidem
Per Suenszon på Stensznäs, Nils Perszon ibm, Per Gun
nerszon ibm. Denne eedh blef lagligen gången och
Per Gunnerszon frijsagder.
30r
| Kom för rätta Santhe i Ingelstadh, och blef frijsagder för dhett röcktet en lijthen poijk och öfuermaga, hade på honum wth kommit, nemligen att han skulle hafua stulit en bagga. Och blef her för rätta bewisadt, att samme bagge Santhe war beröchtadt före fans wthe på liungrydet, och ryg gen war afslagen, och Santhes tienstepijga fant bag gen och hem bhar honum, och baggen hörde honum till med al rätt, detta wittnade en godh beskiedelig danneman, Jon i Ingelstadh, och flere hans grannar. |
| Kom för rätta Santhes hustru i Hollie Bengta, och klagade at Giöte Nilszon i Åby hade slagit henne och hennes man San the. Och berettar at dhett hafuer sig sålunda förorsakat och tildragit, som efther föllier, N. att förb.de Bengta hade en gift dotter, som bodde i gården hosz henne, N. Birritta Olofz, huilcken giorde barnszöl, och dit kom forb.d Giöte Nilsz: obudin, leckuel efther han war de ras nämste granne, badh förb.de Birritis man Anders honum gå i stufuan, och satte honum brede wid thee andre giester na, och plägade honum wel, emot aftonen nhär Giöte war fuldreckze, badh han bonden i gården forb Anders at han wille låna honum en hest hem, då suarade Anderszes |
klageml emot Giöte Nilsz: |
30v
hustru Birritta, Neij, och sade till Giöte Nilsz: du hafuer in
thett så långdt hem, du får well gåadt. Då suarade Nils
tigh thu thin drögh, då stegh Bengta Santhes i Hollie
wp, och sade till Giöte Nilsz: du skalt nu lyda mig,
och gack och leg tigh, då seger Bengta, at Giöte Nilsz
togh henne i håret, då ropte Bengta genast åt sin dotter
Birritta, kom och hielp mig at draga honum wth, dhett de
och strax giordhe, och gåfuo honum tätt hug ebland, När
Giöte Nilszon war wthkommen, slog han nogor slag på
farstufuodören och wille in igen, men quinfolcken slogo
dören i låsz. Då kom forb Santhe Birritis man wthur
sin stuffua och hade sueffuit, och sade til Giöte Nilsz, huad
i gudz nampn ähr nu på ferde, och togh Nils om ar
marna och Giöte tog om Santhes armar, och begynte
armrockias med wrede, när quinfolcken som stode i
Anderszes farstuffua dhett hördhe, at karlarna woro tilsam
man på gården, hade thee wpletat sig wakna knipler,
kommo medh hast wth och slogo Giöthe huden ful medh hugh,
och bådhe honum dher med gå hem, och ackta sig better
en annor tijdh, at han icke kommer obudin till gäste
budz. Sedan kom Pelle på huset, och togh Giöte om
armerna, och ledde honum wthur gården, och Giöte gijk
hustru Birritta, Neij, och sade till Giöte Nilsz: du hafuer in
thett så långdt hem, du får well gåadt. Då suarade Nils
tigh thu thin drögh, då stegh Bengta Santhes i Hollie
wp, och sade till Giöte Nilsz: du skalt nu lyda mig,
och gack och leg tigh, då seger Bengta, at Giöte Nilsz
togh henne i håret, då ropte Bengta genast åt sin dotter
Birritta, kom och hielp mig at draga honum wth, dhett de
och strax giordhe, och gåfuo honum tätt hug ebland, När
Giöte Nilszon war wthkommen, slog han nogor slag på
farstufuodören och wille in igen, men quinfolcken slogo
dören i låsz. Då kom forb Santhe Birritis man wthur
sin stuffua och hade sueffuit, och sade til Giöte Nilsz, huad
i gudz nampn ähr nu på ferde, och togh Nils om ar
marna och Giöte tog om Santhes armar, och begynte
armrockias med wrede, när quinfolcken som stode i
Anderszes farstuffua dhett hördhe, at karlarna woro tilsam
man på gården, hade thee wpletat sig wakna knipler,
kommo medh hast wth och slogo Giöthe huden ful medh hugh,
och bådhe honum dher med gå hem, och ackta sig better
en annor tijdh, at han icke kommer obudin till gäste
budz. Sedan kom Pelle på huset, och togh Giöte om
armerna, och ledde honum wthur gården, och Giöte gijk
31r
tilbake i gården, satte sig på en sten, och badh dem slå ihel
sig tilfyllest. Dernäst gijk Giöte Nilszon sin wägh wthur
gården, ocn nidh wthi en annor gård, och gijk åter tilbake
igen i Santhes f.n gårdh, och wplät hans fähus dör, och
wploste ett par oxer, som Giöte hade gifuit forb.de
Santha wthi böther, för dhett han för nogon åhr sedan, togh
hans son af daga, och mente at oxarna skulle drifuit
hem igen, men oxerne blefuo standandes på gatho,
och ingen städz drifuo, och sedan gijk Giöte Nilsz: hem
till sitt. Och efther förb Giöte Nilszon icke war
tilstädes, derföre blef detta wpsat till Kånna, lag
ting nästkommandes.
Kom för rätta Anna Christiers i Torlarp, och klagade
at Bengta Per Anderszons i Torlarp, hade stulet ifrån henne,
mädan hon war borte till Laholms marcknadt, rogh - ½ skp.
och galt rogen på den tidhen hon stall, skeppan - 2 marker.
Och bekienner Bengta, at hon stall, en half skeppa rogh på
forb.d Annes wngh, och rogen blef werderat för peningar - 1 marker.
Derföre wthfeste Bengta efther Öst Lag: Tiuff. Måll
Cap. 35. peningar - 3 marker ähr förlend welb. Måns Stierna.
tilbake i gården, satte sig på en sten, och badh dem slå ihel
sig tilfyllest. Dernäst gijk Giöte Nilszon sin wägh wthur
gården, ocn nidh wthi en annor gård, och gijk åter tilbake
igen i Santhes f.n gårdh, och wplät hans fähus dör, och
wploste ett par oxer, som Giöte hade gifuit forb.de
Santha wthi böther, för dhett han för nogon åhr sedan, togh
hans son af daga, och mente at oxarna skulle drifuit
hem igen, men oxerne blefuo standandes på gatho,
och ingen städz drifuo, och sedan gijk Giöte Nilsz: hem
till sitt. Och efther förb Giöte Nilszon icke war
tilstädes, derföre blef detta wpsat till Kånna, lag
ting nästkommandes.
Kom för rätta Anna Christiers i Torlarp, och klagade
at Bengta Per Anderszons i Torlarp, hade stulet ifrån henne,
mädan hon war borte till Laholms marcknadt, rogh - ½ skp.
och galt rogen på den tidhen hon stall, skeppan - 2 marker.
Och bekienner Bengta, at hon stall, en half skeppa rogh på
forb.d Annes wngh, och rogen blef werderat för peningar - 1 marker.
Derföre wthfeste Bengta efther Öst Lag: Tiuff. Måll
Cap. 35. peningar - 3 marker ähr förlend welb. Måns Stierna.
| Måns Stierna | 2 marker | |
| heradet | 4 | |
| heradzhofdin | 4 |
31v
| Truldom i Guddarp | Kom för rätta Lasze i Guddarp och berättade, att en dag han wth gijk, fant han oförwarandes et kalfskin, wedh sit gårdzleedh, sammanknippt, och han tog skinnet medh hast, och bhar in i stufuun och tänckte dhett war hans, eget, och mente at hunder skulle dhett hafua wthdraget af husen, när han begynte ransaka, war sam me kalfskin, afflaget lijka som ett refskin medh lokaflet, och fötterne lågo swepta in wthi kalfskinnet, strax miste Lasze kalfuar - 5 st. grijser - 4 st. Och hafuer sin gårdman An ders Gudmundszon mistencht för samme kalfskin, orsaken at för nogon tijdh sedhan, hade förb.d Anders besöcht en klok quin na och troldiefuell, boandes wthi Widbo häradt i Askerydh sochn wthi en gårdh Måletörp. Her till nekar Anders, att han inthett wett af kalfskinnet, men han bekienner, at han hafuer warit hosz dhe kloke quinnan, detta blef wpsat till lagtinget wthi Kånna. |
| Kom för retta Knut Andersz i Trotteslöf, en lösz dreng, huilcken hafuer belägradt en pijga Johanna be.d dhett de både her för rät ta bekiende, och säger förb.d Johanna, at Knut lofuade henne ech tenskap, dhett hon eij bewisa kunne, och Knut ingalunda kunne bewises, at fulföllie echtenskapet medh forb.d Johanna. Derföre wthfeste han - 40 marker ähr forlendt welb. Måns Stierna. |
| welb. Måns Stierna | 13 marker | 8 ortugar | |
| heradet | 6 marker | 5 1/3 | |
| heradzhofd | 6 marker | 5 1/3 | |
| målszägan | 13 marker | 8 ortugr |
32r
| Kom för rätta Måns Gudmundszon i Huitarydh, huilcken hafuer belägradt en pijga, Ingrid Biörnsz dötter, dhett dhe boden her för retta bekiende, och bewistes at förb.d Måns hade lofuat henne echtenskap, dhett han och her för rätten lofuade sig willia fulborda, och derföre wthfeste peningar - 20 marker. |
| welb. Måns Stier. | 6 marker | 5 1/3 | |
| målagenden | 6 marker | 5 1/3 | |
| häradet | 3 marker | 2 2/3 | |
| häradzhofd. | 3 marker | 2 2/3 |
| Sammedagh kom för rätta Erick och Bonde i Quenarp och wthfeste en 6 manne eedh, att Per Anderszons soo i Åby, icke blef dödh af hans handewerk, eller iwållande, huarcken af suelt hug eller slagh, eller på nogot annat säät, som dhee eller dheras folck kunna wthi wålla, till näste ting |
Ed |
| Kom för rätta skickelig och wellerdh man her Per i Huite rydh, och tiltalade sine grannar, nemligen Per i Hult, Måns ibidem, Anders i Giöltabodha, oppå skatte och crono boandes, Item Nils i Färinge, Lars ibidem Bengt ibm 2 Nilsze i Stijgarydt, Mattis ibidem, och bewiste, at alla desze förb.d hade giordt weldhe, på förb.d her Peders och hans grannars tagheswin, och der af tagit en fethan galt och slacktat |
32v
den aldeles, såsom och rättan ägande owetterligen, dhett alla
förb.de icke neka kunne. Wthan föregåfuo at förb.d taghe
swin, han mest tagit sin födho på deras skoug, och derföre
wille dhe behålla galten för åldengieldh. Her emot
bewiste her Per i Huitarydh, att begges deras skougar rinna
samman, så at ingen kan sin skoug inhegna, wthan swin löpa
mott swin, och derföre bhorde ingen parten taga ifrån den an
dra. Derföre wthfeste alle desze förb.de på höga öfuerhete
nes höga behagh och widare tillåtelsze peningar - 40 marker.
den aldeles, såsom och rättan ägande owetterligen, dhett alla
förb.de icke neka kunne. Wthan föregåfuo at förb.d taghe
swin, han mest tagit sin födho på deras skoug, och derföre
wille dhe behålla galten för åldengieldh. Her emot
bewiste her Per i Huitarydh, att begges deras skougar rinna
samman, så at ingen kan sin skoug inhegna, wthan swin löpa
mott swin, och derföre bhorde ingen parten taga ifrån den an
dra. Derföre wthfeste alle desze förb.de på höga öfuerhete
nes höga behagh och widare tillåtelsze peningar - 40 marker.
| welb. Måns Stier. | 2 dlr | |
| frelszis huszbönder | 5 dlr | |
| häradet | 6 marker | |
| häradzhofd. | 6 marker |
33r
Anno 1617 den 10 Februarij, stod laga hä
radztingh i Kånna, med meninge man af Synnerbo ha
radt, wthi neruaro Konung Maij.tz befalningzman edle och
welb. Truls Perszon till Öijhult, sampt häradz nämdhn.
Anno 1617 den 10 Februarij, stod laga hä
radztingh i Kånna, med meninge man af Synnerbo ha
radt, wthi neruaro Konung Maij.tz befalningzman edle och
welb. Truls Perszon till Öijhult, sampt häradz nämdhn.
| Nemden | |
| Jönns Jonszon i Rydh | Lasze i Brodalt |
| Måns Botilsz i Horn | Per i Fägrehult |
| Ebbe i Hiulsznäs | Per Bengtsz: i Trotteslöf |
| Nils Knutsz: i Rydh | Måns i Hielmmarydh |
| Nils i Öszhult | Jon Jonszon i Liungby |
| Anders i Bierhemmet | Olof i Hålegården |
Kom för retta Ingemar i Wegåsa, och wthfeste för försum
melse, at han eij wthi rettan tijdh hade framfört sin tionde peningar - 3 marker.
| cronan | 2 marker | |
| häradet | 4 | |
| häradzhöfd. | 4 |
Sammedagh kom åther för rätta, Ingridt Andersdot:
i Hijahyltho i Hynderydz sochn, och blef på nyt tilfrå
gat, om dhett lägerszmål, ther thwå samborne brödher, Tufue
Nilsz och Jönns Nilszon medh henne bedrifuit hadhe.
33v
| Kätterij Ingridt And: dot: i Hijahylte | Och efther långt tilltall, och månge godhe mäns rådh och förmaning, hafuer förb.de Ingridt, godwilleligen bekiendt, at Tufue Nilszon, först begynthe sitt omgenge med henne wthi sitt quarnhusz i skougen, och der näst på kiöpstadz wegen, och sedan huar han kom sigh weedh, huilcket och ähr tiltroandes, at all den stund dhe wthan all skamlöszhett, wthi mångens ner uaro, omginges på kiöphstadzwegen, Item bekienner och förb.de Ingridt Anderszes dotter, at när förb.d Tufue Nilszon war träghen, och wille ofta hafua med henne omgenge och hon befruchtade för barn, så skulle hon seija till Tufue, huru skall iagh mig ådtbära, om iagh blifuer hafuande, dy iagh hafuer mig illa tilförenne förseedt. Då skulle Tufue henne förtrösta, medh sin wnge brodher Jönns Nilszon, som fögo förstånd hade at han wille öfuertala honum, at befrija henne, och byggia medh henne echtenskap, men detta suecket kunne Ingridt inthett bewisa, icke förstodh heller nogor meniskia, at ther om blef dhett ringaste ordh omtalat, mädan förb.de Jönns Nilszon war her i Suerige. Men huru her om kan finnas i sanning, seer man leck uel, at förb.de Ingridt hafuer först tilfelle och legenhet, att skiemma den yngre broderen Jöns Nilsz: och komma honum på ofall, wthi sin dryckenskap. Item bekienner hon nu, at hon inthett åther warnade den yngre broderen Jöns Nilszon, dens |
34r
äldres broderens Tufue Nilszons omgenghe, så att detta
kiätterijdt, skedde den yngste broderen owetterligen.
Item bekienner och Ingridt, at den yngre broderen belägra
de henne förste gången, wthi Wlfzbek, den tijdh dhe giorde
dagzwerke, wthi en höölada, dhet samme hade och Jönns Nilszon
bekiendt, för sine brodher, för ähn han römde ådt Danmark.
Item bekienner och förb.de Ingrid, at Tufue Nilszon, hafuer
alt lijka, haft sit omgenge med henne, sedan den yngre bro
deren römdhe, så att hon hafuer bedrifuit ett skamlöst kät
terijdh, wthi öfuerdådighet wthan blygsell, emot sielfua
naturen wthan wppehåldning och all bättring, det hon godwil
leligen, onödh, otwinggat, och wthan nogon pijno hafuer bekient.
Och efther denne sin giorde och egne bekiende gierning, blef
förb.d Ingridt, efther Gudz och Suerikis lagh, så och efther
rickzens gamble sedwana, som finnes wara infördh wthi endan
på lagboken ebland högmåls saker, dömdh ifrån lifuett
till elden, medh mindre hon niuter serdelis konungens nåder.
Denne dom ähr wthdragen af domboken, och försegladt wnder
mit sampt häradz insegell, och wpsendt till Jönekiöpingh
och quinfolcket medh, at efther domen stå sitt straff,
huilckett inthett blef eftherkommet, wthan förb.de Ingridt, römde
ther ifrån, och ådt Danmark.
äldres broderens Tufue Nilszons omgenghe, så att detta
kiätterijdt, skedde den yngste broderen owetterligen.
Item bekienner och Ingridt, at den yngre broderen belägra
de henne förste gången, wthi Wlfzbek, den tijdh dhe giorde
dagzwerke, wthi en höölada, dhet samme hade och Jönns Nilszon
bekiendt, för sine brodher, för ähn han römde ådt Danmark.
Item bekienner och förb.de Ingrid, at Tufue Nilszon, hafuer
alt lijka, haft sit omgenge med henne, sedan den yngre bro
deren römdhe, så att hon hafuer bedrifuit ett skamlöst kät
terijdh, wthi öfuerdådighet wthan blygsell, emot sielfua
naturen wthan wppehåldning och all bättring, det hon godwil
leligen, onödh, otwinggat, och wthan nogon pijno hafuer bekient.
Och efther denne sin giorde och egne bekiende gierning, blef
förb.d Ingridt, efther Gudz och Suerikis lagh, så och efther
rickzens gamble sedwana, som finnes wara infördh wthi endan
på lagboken ebland högmåls saker, dömdh ifrån lifuett
till elden, medh mindre hon niuter serdelis konungens nåder.
Denne dom ähr wthdragen af domboken, och försegladt wnder
mit sampt häradz insegell, och wpsendt till Jönekiöpingh
och quinfolcket medh, at efther domen stå sitt straff,
huilckett inthett blef eftherkommet, wthan förb.de Ingridt, römde
ther ifrån, och ådt Danmark.
34v
Kom för rätta Brynolph Mårthenszon, den hogborne furstes
och herres, hertigh Johans till Östergiöttlandh tienare, och
ahnklagade her wthi rätta H.F.N. wndersåther. N. Jöns Suenszon
och Olof Suenszon i Hult wthi Onsiö sochn, att dhe hade wthi nogor
åhr, sedan danske feijgden stillades ellmellan Suerige och Dan
mark inthett bygdt eller gierdt, eij heller H.H.N. gårdh i nogor
måtto förbettrat, hafuer och så niutit och behållet frijhet
wthi - 3 åhr, efther den tidhen gården af fienderna war wpbränd,
och mädan dhe hafua haft frijhet, hafua dee huarken bygdt
eller gierdt som förb:t ähr. Her till suarade förb.d bönder
at dhe för sin stora fattigdom och oförmögenhet, icke förmå
byggia eller gierda, wthan moste wara dher dhe tiena sina födho,
och således i grund forderfua gården, så att nhär forb.d Brynolph
Mårthenszon, lät syna gården, fans icke det ringaste husz, eller
gierdiszgård, som kunne seijas wara laggilt, wthan för foot för
fallit, derföre blefuo samme bönder sagde ifrån hemmanet.
Ahnklagade och forb.d Brynolph Mårtenszon försk.ne bönder i
Hult, för dhe hafua hugget - 12 st: gröna böker, som woro
bhärande trä, dhett dhe icke neka kunne, wthfeste fördenskuldh
efther lagen peningar - 40 marker för 10 str och för dhe andre
thwå peningar - 6 marker H.F.N.des ensaak.
Kom för rätta Brynolph Mårthenszon, den hogborne furstes
och herres, hertigh Johans till Östergiöttlandh tienare, och
ahnklagade her wthi rätta H.F.N. wndersåther. N. Jöns Suenszon
och Olof Suenszon i Hult wthi Onsiö sochn, att dhe hade wthi nogor
åhr, sedan danske feijgden stillades ellmellan Suerige och Dan
mark inthett bygdt eller gierdt, eij heller H.H.N. gårdh i nogor
måtto förbettrat, hafuer och så niutit och behållet frijhet
wthi - 3 åhr, efther den tidhen gården af fienderna war wpbränd,
och mädan dhe hafua haft frijhet, hafua dee huarken bygdt
eller gierdt som förb:t ähr. Her till suarade förb.d bönder
at dhe för sin stora fattigdom och oförmögenhet, icke förmå
byggia eller gierda, wthan moste wara dher dhe tiena sina födho,
och således i grund forderfua gården, så att nhär forb.d Brynolph
Mårthenszon, lät syna gården, fans icke det ringaste husz, eller
gierdiszgård, som kunne seijas wara laggilt, wthan för foot för
fallit, derföre blefuo samme bönder sagde ifrån hemmanet.
Ahnklagade och forb.d Brynolph Mårtenszon försk.ne bönder i
Hult, för dhe hafua hugget - 12 st: gröna böker, som woro
bhärande trä, dhett dhe icke neka kunne, wthfeste fördenskuldh
efther lagen peningar - 40 marker för 10 str och för dhe andre
thwå peningar - 6 marker H.F.N.des ensaak.
35r
Sammedagh anklagade Brynolph Mårthenszon, en sin F.N.
wndersåther, Hendrich Suenszon i Kånna, huilcken hade fördt
sigh wthi perlementhe med sin måg, Nils Abramsz i Kånna,
och wthi samme perlementhe hafuer Nils Abramsz: giordt Hen
drick skade, tuu eller try blodwijte, huilcket skedde när
dee gingo ifrån tingstaden Hampnade, der dhe om dagen tingh
söcht hade, och om afftonen i soleberningen dee gingo
ifrån tinget på hemwägen, och kommo et stycke weg ifrån
tingladon, funno dhe en fierding öell på en wagn, der kiöpte
de huar en kanna öel eller twå, och nhär ölet fijk öfuer
handen, föllo någer hårde ordh emellom förb.d Hendrich
och hans söster förb.d Nils Abramsz: hustru, af brådom skild
nadt, och Hendrich wthdrog sin weria och hög ådt sin söster
och högh henne et lijthet blouite öfuer ögat, thett andre
öfuer tummelfingeren, och när hon begynte löpa, högh
han sönder hennes kläder, dhett han her för rätta
seedt hafuer, detta slagzmålet kunne häradz nämdn
icke binda till edzöre brotht, efther dhee gingo till
peningz öell, wthan Hendrich wthfeste efther dett 10 Cap.
i Såre. B. peningar - 6 marker.
Sammedagh anklagade Brynolph Mårthenszon, en sin F.N.
wndersåther, Hendrich Suenszon i Kånna, huilcken hade fördt
sigh wthi perlementhe med sin måg, Nils Abramsz i Kånna,
och wthi samme perlementhe hafuer Nils Abramsz: giordt Hen
drick skade, tuu eller try blodwijte, huilcket skedde när
dee gingo ifrån tingstaden Hampnade, der dhe om dagen tingh
söcht hade, och om afftonen i soleberningen dee gingo
ifrån tinget på hemwägen, och kommo et stycke weg ifrån
tingladon, funno dhe en fierding öell på en wagn, der kiöpte
de huar en kanna öel eller twå, och nhär ölet fijk öfuer
handen, föllo någer hårde ordh emellom förb.d Hendrich
och hans söster förb.d Nils Abramsz: hustru, af brådom skild
nadt, och Hendrich wthdrog sin weria och hög ådt sin söster
och högh henne et lijthet blouite öfuer ögat, thett andre
öfuer tummelfingeren, och när hon begynte löpa, högh
han sönder hennes kläder, dhett han her för rätta
seedt hafuer, detta slagzmålet kunne häradz nämdn
icke binda till edzöre brotht, efther dhee gingo till
peningz öell, wthan Hendrich wthfeste efther dett 10 Cap.
i Såre. B. peningar - 6 marker.
| H F. Nåde | 4 marker | |
| haradet | 1 marker | |
| haradzhofd | 1 marker |
35v
Item Nils Abramszon för thenna blodwijte han giorde på
Hendrich i Kånna wthfeste peningar - 6 marker.
Item Nils Abramszon för thenna blodwijte han giorde på
Hendrich i Kånna wthfeste peningar - 6 marker.
| cronan | 4 marker | |
| häradet | 1 marker | |
| häradzhöfd | 1 marker |
Kom för rätta en löskona Elin Perszdötter, huilcken för fyra
dagar sedan, war för retta på Hylningesz tingh, och stodh för
rätten flux hafuandes, och bekiende barnedt på en wng dräng
Nils Påfuelsz: huilcken åhret tilförenne tiente i gårde medh
henne hosz Jacob i Neglinge, der hon bekienner sig, af samme
Nils Påfuelszon wara belägadt. Om aftonen när tin
get war fuländat i Hylninge, gijk förb. löskona Elin Pers
dötter, der ifrån och till Neglinge. Och samme nat gijk
hon mädan folcket soff, wthi en badstuffua, der födde hon
barnnet, och hade lagdt barnet wthi ett stenrör, föregif
uandes dhet wara dödhfödt, och sedan gijk hon samma nat
der ifrån til en by Mharås en half mile wegh. Så til
drog sig om morgonen, at hustrun i gården, Kirsthin Jacobz i
Neglinge, hade en soo och grijser wthi badstufuen, dijtt gijk
bittida, at gifua sonn äta, då blef hon genast warsze,
huad förhanden war, wthi badstuffuan, och gijk flux in och sade
för sin man Jacob i Neglinge, huru dhett tilstod i badstufuan,
36r
och sade at förb.d Elin hade dher födt barn, strax satte
Jacob sig på en hest, och reed till Mharås, der fant han
forb.de Elin, och talade henne till, och togh henne med sigh
tilbake till Neglinge igen,och strax bekiende Elin
at hon hade födt barnnedt, och sade huar hon hade dhett ne
derlagdt, och förb.d Kirsthin Jacobz togh tre dannequinnor
med sigh, och dhee fölgde Elin till rörret, och wptogo
barnnet och dhett synthe och skierskodhade. Derföre blef
detta wpsat till quinnorna komma tilstädes, och der om wittna.
Sammedagh kom för rätta skickelig och wellerdh her
Jacob i Liunga, med sine edemän och giorde sig frij, att
han icke war wthi wållandes eller williandes, att kalcken
blef stulen wthur Liunga kyrkio.
och sade at förb.d Elin hade dher födt barn, strax satte
Jacob sig på en hest, och reed till Mharås, der fant han
forb.de Elin, och talade henne till, och togh henne med sigh
tilbake till Neglinge igen,och strax bekiende Elin
at hon hade födt barnnedt, och sade huar hon hade dhett ne
derlagdt, och förb.d Kirsthin Jacobz togh tre dannequinnor
med sigh, och dhee fölgde Elin till rörret, och wptogo
barnnet och dhett synthe och skierskodhade. Derföre blef
detta wpsat till quinnorna komma tilstädes, och der om wittna.
Sammedagh kom för rätta skickelig och wellerdh her
Jacob i Liunga, med sine edemän och giorde sig frij, att
han icke war wthi wållandes eller williandes, att kalcken
blef stulen wthur Liunga kyrkio.
| Edemennerna | |
| her Jacob i Liunga | Per Törkleszon i Mierdet |
| her Bengt Caplan | Jönns Persz: i Boarpet |
| Törkil Brånd | Jeppe i Kuggebodha |
| Per i Runckarp | Nils Bengtszon i Hellerna |
| Nils Eskilsz: i Ösiö | Suen i Balkerydh |
| Suen Bengtsz: ibm | Måns i Rönninghe |
Edhen blef lagligen gången och her Jacob frijsagder.
36v
Kom för rätta Eskill i Drageryd edle och welb. Isack Hen
dricksz: landbo till Hasiö, och blef anklagadt, at han hade giordt
hemgång på Arfuid i Quensle huilcken klageliga ahngif
uande man her för rätta hafuer tagit till ransakan, och
efther noga berettelsze wittne och skiäl, hafuer sig detta ä
randet, så tildragit, at Arfuid i Quensle, hade sine wäner
hosz sig i julehelgden och gaf dem dricka, ditt kom förb.d
Eskill, af en hendelsze, och war bondanom förb.de Arfuid wel
kommen, dett Arfuid sielf hafuer bekiendt, och sattes hosz dhe
andre gästerna till öll och lijka welplägning. Om afto
nen när dee woro alle ofuer sig druckne, badh Eskill bondans
hustru i gården giöma maten, huilket och war welgiordt, och
togh skinkefatet och fijk hustrun, och wedh han wptog fathett
achtade han sig icke så grant, wthan wthspilte lijthett ferskmatz
soodh på bordet. Det förtröt strax bondans brodher, en
wng dräng Jöns i Bolmaryd, och giorde sig der af mechta
wred, och sade till Eskill, om du hade så giordt för mig och
wthspilt soodh, så skulle du hafua fådt skam, då suarade
Eskill, haf du skam, flux togh dhen wnge drengen, Jöns
till staken, som liusen stodho wppå, och togh liusen i den
ena handen, och medh den andre handen slog han till Eskill medh
Kom för rätta Eskill i Drageryd edle och welb. Isack Hen
dricksz: landbo till Hasiö, och blef anklagadt, at han hade giordt
hemgång på Arfuid i Quensle huilcken klageliga ahngif
uande man her för rätta hafuer tagit till ransakan, och
efther noga berettelsze wittne och skiäl, hafuer sig detta ä
randet, så tildragit, at Arfuid i Quensle, hade sine wäner
hosz sig i julehelgden och gaf dem dricka, ditt kom förb.d
Eskill, af en hendelsze, och war bondanom förb.de Arfuid wel
kommen, dett Arfuid sielf hafuer bekiendt, och sattes hosz dhe
andre gästerna till öll och lijka welplägning. Om afto
nen när dee woro alle ofuer sig druckne, badh Eskill bondans
hustru i gården giöma maten, huilket och war welgiordt, och
togh skinkefatet och fijk hustrun, och wedh han wptog fathett
achtade han sig icke så grant, wthan wthspilte lijthett ferskmatz
soodh på bordet. Det förtröt strax bondans brodher, en
wng dräng Jöns i Bolmaryd, och giorde sig der af mechta
wred, och sade till Eskill, om du hade så giordt för mig och
wthspilt soodh, så skulle du hafua fådt skam, då suarade
Eskill, haf du skam, flux togh dhen wnge drengen, Jöns
till staken, som liusen stodho wppå, och togh liusen i den
ena handen, och medh den andre handen slog han till Eskill medh
37r
staken öfuer axlen. Sedan stegh Eskill wp ifrån bhor
det, och quinfolcken fhörde honum medh geualt wthom dören,
sedan gijk han in i Biörns stuffuo, som och i samme gårdh bod
de, och togh der en yxa och kom igen, och wille wthi Arfuidz
stuffua, då hollo quinfolcken dören, at han inthett slap in,
då högh och slog förb.d Arfuid - 27 hugh i dören både
små och stora. Detta ährandet blef skothit till häradz
nämdn, at skierskodha, antingen detta ährandet kunne
recknas för hemgång eller icke, och efther förb.d Eskill
icke gijk till Quensle desz williandes, at han nogor skade wille,
giöra, wthan dee funnes i gårde såtte, och skildis ådt osåtte,
derföre blef han frij sagd för edzöre brot och hemgångh.
Men lijckuel efther han gijk wthi Biörns stuffuo, som war en
farstuffuo medh Arfuidz stufuo, och togh yxan och giorde mång
åwerkan och nidingzwerk derfore blef afsagdt, at han
skulle wprätta målszäganden allan skadan, och sedan
wthfeste han till treskifftes peningar - 15 dlr.
staken öfuer axlen. Sedan stegh Eskill wp ifrån bhor
det, och quinfolcken fhörde honum medh geualt wthom dören,
sedan gijk han in i Biörns stuffuo, som och i samme gårdh bod
de, och togh der en yxa och kom igen, och wille wthi Arfuidz
stuffua, då hollo quinfolcken dören, at han inthett slap in,
då högh och slog förb.d Arfuid - 27 hugh i dören både
små och stora. Detta ährandet blef skothit till häradz
nämdn, at skierskodha, antingen detta ährandet kunne
recknas för hemgång eller icke, och efther förb.d Eskill
icke gijk till Quensle desz williandes, at han nogor skade wille,
giöra, wthan dee funnes i gårde såtte, och skildis ådt osåtte,
derföre blef han frij sagd för edzöre brot och hemgångh.
Men lijckuel efther han gijk wthi Biörns stuffuo, som war en
farstuffuo medh Arfuidz stufuo, och togh yxan och giorde mång
åwerkan och nidingzwerk derfore blef afsagdt, at han
skulle wprätta målszäganden allan skadan, och sedan
wthfeste han till treskifftes peningar - 15 dlr.
| huszbonden | 10 dlr | |
| heradet | 10 marker | |
| häradzhofd | 10 marker |
Jacob i Neglinge wthfeste for försummelsze, at han wthi
retter tijdh icke hade infördt, tionden wthi kyrkioherberget - 3 marker.
37v
| cronan | 2 marker | |
| heradet | 4 | |
| heradzhof | 4 |
Anders Gunnerszon i Gudarp wthfeste, for han hade giordt
oret tionde, efther som tilforenne på tinget i Hult ransakat
ähr peningar - 3 dalr.
| welb. Måns St. | 1 dalr | |
| kyrkian | 1 dlr | |
| häradet | 2 marker | |
| häradzhöf | 2 marker |
Kom för retta en gångeskreddare wthi Biergga otting, Jöns
be.d huilcken hade slagit Bengt på Torget i pannan medh en
kanna, et kiötsåår, wthfeste peningar - 3 marker.
| welb. Måns St. | 2 marker | |
| heradet | 4 | |
| heradtzhofd | 4 |
Sammedagh kom för rätta Giöta Nilsz i Åby, och wthfeste för
dhett perlementhe han hade ahnrettat hosz Santhe i Hollie, efther
som tilförenne på tinget wthi Hult ransakat ähr, och blef
för sin stora fattigdom förskonadt till en proff och widare
battring peningar - 6 dalr.
| welb. Måns St. | 4 dlr | |
| heradet | 1 dlr | |
| heradzhofd. | 1 dlr |
38r
| Kom för rätta Jöns Wddaszon i Hoftenga och på nyt ahn klagade, sine grannar som boandes ähre i Röplöse, föregifuan des at thee medh wrede och wåldzwerkan hade wpbrändt en höäsia wthi en mose, som Jöns Wddaszon wppå almeningz mark hade burgat och wpsat, efther som tilförenne oppå Hylninges ting ähr ransakat, och all den stundh Jöns Wddaszon idagh medh god gillandes witne, med lendzmannen och kyrkiones 6 men, bewiste sin klagan wara sanferdig, at dhem war onnt wederfarit. Derföre och efther målsz äganden war tilfredz stelther, blef sålunda afdömdt, att Röplöse grannar skulle först betale skaden efther goda miätz manne ordom, och sedan blefuo sakfelthe effter dhett 25 Cap. i Konungz B. till peningar - 40 marker. Ähre thuå gårdar om denne gierning beloper - 20 dlr. |
| cronan | 13 dalr | 10 2/3 | |
| heradet | 13 marker | 8 ortuger | |
| heradzhofd. | 13 marker | 8 ortuger |
| Sammedagh wthfeste Jönns Månszon i Stenszhult en 6 manne eedh till näste tingh, at han eij hafuer stulet et får wthi Markaryd, efther som han war kommen i röckte fhöre, och hans egne gårdmen hade honum beskylldt. |
Ed |
38v
| 4 skepeland i Rya | Kom för rätta Per i Hiorseryd, på sine egne wegner, och tingskiötte och afhende sig och alla sine arfuingar alt thett arf och ethlofue, som bade han och hans broder, S. Måns Jonsz: åtte wthi 4 skeppeland i Rya gård, och dhett tilegnade in wnder sin broderdötter Kirsthin och hennes arfuingar till ewerdeliga ägo. Och hafuer förb.de Per wpb.t fullo betalning efther sitt egitt. |
| 1/8 i Isziöa | Kom för rätta Jöns i Rydh en af häradz nemdn, fulmyndigh på Gunnillles wegner i Isiöa, och bekiende at forb.d Gunnil godwilligen hafuer sålt sin måg, Jon i Isiöa 1/8 af norra gården i Isziöa, och derföre wpburit peningar - 27 dlr, doch medh sådane förordh, at förb.d Gunnill skal hafua sin hemwist, hosz Jon, medh husz och stufuowerma, wthan lego, sin lifztid. Item förutan forb.d 1/8 hafuer Jönszes hustru Johanna arft 6 skiepeland wthi samme gårdh. Derföre tingskiöttes och afhendes förb.d 1/8 med 6 skieppeland ifrån Gunnil och hennes arfua, och fulkommeligen tilegnades in wnder Jon hans hustru Johanna och deras arfuingar till ewerdeliga ägho och ägendom. |
| Kom för rätta Brodder i Markaryd, fulmyndig på Tufue Persz. hustrus wegner Elin i Fimele i Gydinge heradt i Dan mark boandes, och tingskiötte och afhende henne och alle hennes arfuingar, halfparten af Wlfuarydz gårdh i Markarydz |
40r
| sochn, wndantagandes en sösterpart, som hörer Brådder i Markarydh till, och hafuer förb.d Elin wpbt tyskt och danskt mynt peningar - 38 dlr för arf och ettlofuet, och tilegnades förb.de halfue gård Wlfuarydh wndantagandes en sösterpart, in wnder Åke i Wlfuarydh hans hustru Gunna, och deras arfuingar, till ewerdeliga ägo och ägendom. |
½ Wlfuary |
| Kom för rätta Jeppe i Ratarydh, fulmyndig på Per Hemmingszons hustrus wegner Birritta, i Labbemåle i Åseda sochn i Opwidingeheradt, och tingskiötte Erick i Ratarydh 1/8 i Ratarydz södre gårdh, och derföre hafuer förb.d Birritta wpbt wthi godz werdh och rede peningar - 36 dalr bådhe för arf och ethlofue, derföre afhendes förb.d 1/8 ifrån Birritta, hennes barn och arfuingar och tilegnandes in wnder Erik hans hustru Karin till ewerdeliga ä gor. Hafier och Karin arft 1/8 af Ratarydz gård, så at Erick och hans arfuingar äga 1/4 af aller gården. |
1/4 af Ratary |
| Kom för rätta Jacob Jönszon i Rataryd, fulmyndig på sin brodher S. Anders Jacobsz: barns wegner fordom i Ångel stad boandes, N. Gisle Andersz: Per And: Jacob And: Anders Andersz: och Segridt Andersz dotter, och bekien de at thee af frij willia och beråd modh, godwilligen |
40v
| ½ Ångel stadh |
hafua såldt, skickelig och ehrlig man her Jonn i Ångelsta sampt Jöns Gunnarszon i Biörnnarydh en ½ skattegård i Ångelsta by, huilcken halfue gårdh, dhe efther sin fader lagligen arft hafua, för huilcken halfue gård dhe hafua wpbt godt ganghe mynt alle tilhopa - 120 dlr, och der till med 6 marker danska för husebyte, som deras modher tilfö renne wthgifuit hade. Derföre tingskiöttes förb. ½ gårdh i Angelstadh by, ifrån alle desze förb.d deras barn och arf uingar, och fulkommeligen tilegnandes in wnder ehrlig och wellerd man her Jon i Ångelstad hans hustru, hustru Suen borgh, så och in wnder Jöns Gunnarszon, hans hustru Anna och begges deras foreskrefnes arfuingar, til ewerdeliga ägo och ägendom, huar dera 1/4 wthi forb. ½ gårdh. |
| Trygder Jon Larsz: |
Sammedagh kom för rätta, Suen Nilsz i Hylte och Suen Månszon i Ångelstadh på sine egne wegner, Bengt Olszon i Bierghem på sin hustrus wegr Bengta Nilszd. Item Per Karlszon i Trotteslöf och Bengt i Aplanäs, fulmyndige på Gunnillis wegner i Hylthe, och all hennes barns wegr och forb.de barnszes farbroder och morbröder, så och nästest föruanther å fäderne och möderne, näruarandes och frånwarandes, inlendska och wthlendska, ehuad nampn dhe helst hafua kunne, så wel födda som ofödda. |
41r
desze alla förb.de trädde fram för rätten, och af frij willie
och welbetenckt modh, gåfuo Jon Larszon i Linhult i
Huitaryd sochn, fulkommelig trögder och frij säkerhett,
för sin slechtmans dödh, nemligen Nils Månszon i Hylthe,
huilcken Jonn Larszo för nogra åhr sedan /dhett gud bettre/
hafuer af daga tagit,. Och bekiende alle denne förb.de
sig hafua wpburit, för förb.d sin sletmans dödh en lide
lig both, efther sitt egitt nöije, nemligen then dödes
hustru och barn - 178 dalr. Item then dödhes nämste
slecht och föruanther - 104 dalr. och en marck.
Hafuer och förb.d dråpare Jon Larszon, efther den höglof
lige konungzlige hofrädtz förklaringh wthgifuit cronan,
heradet och heradzhofdinge peningar - 100 dalr.
Defore skall forb.de dråpare her efther hafua en trygh och
säker wenskap, och skall wara emellom dråparen och thens dödhes
målszägander, en förlijckt och afftalat sak, wthan argelist
och nya påfundh. Förbiudandes then dödhes slecht efther
thenna dagh förb.de Jon Larszon, för sin slechtmans dödh
öftermera quellia eller quellia låtha, widh dhett straf som
wthtryckes i edzöre B, i dhett 9 och 10 Cap. den som hem
nes å sååt måål och bötht, dhen hafuer brutit edzörit.
Item ingen må hempnas efther bother ähre festa och
borgade etc.
och welbetenckt modh, gåfuo Jon Larszon i Linhult i
Huitaryd sochn, fulkommelig trögder och frij säkerhett,
för sin slechtmans dödh, nemligen Nils Månszon i Hylthe,
huilcken Jonn Larszo för nogra åhr sedan /dhett gud bettre/
hafuer af daga tagit,. Och bekiende alle denne förb.de
sig hafua wpburit, för förb.d sin sletmans dödh en lide
lig both, efther sitt egitt nöije, nemligen then dödes
hustru och barn - 178 dalr. Item then dödhes nämste
slecht och föruanther - 104 dalr. och en marck.
Hafuer och förb.d dråpare Jon Larszon, efther den höglof
lige konungzlige hofrädtz förklaringh wthgifuit cronan,
heradet och heradzhofdinge peningar - 100 dalr.
Defore skall forb.de dråpare her efther hafua en trygh och
säker wenskap, och skall wara emellom dråparen och thens dödhes
målszägander, en förlijckt och afftalat sak, wthan argelist
och nya påfundh. Förbiudandes then dödhes slecht efther
thenna dagh förb.de Jon Larszon, för sin slechtmans dödh
öftermera quellia eller quellia låtha, widh dhett straf som
wthtryckes i edzöre B, i dhett 9 och 10 Cap. den som hem
nes å sååt måål och bötht, dhen hafuer brutit edzörit.
Item ingen må hempnas efther bother ähre festa och
borgade etc.
41v
Anno 1617 den 29 Aprilis dagen för S.
Walborge afton stodh lagating i Synnerbo häradt,
wedh rettan tingstadh Hampneda, wthi neruaro Konungh
Maij.tz befalningzman edle och welb. Truls Persz Kåse
till Öijhult, sampt häradz nemdn
Sammedagh kom för rätta edle och welb. fru Kirsthin
Gummesdotter till Wglanszryd, och framlade i rätta et
förseglat byteszbref, wnder welbördige gode mäns sig
nether, formelandes att fru Estrid till Waszbroo, hafuer
giordt et wenligit och fulkomeligit jordabyte medh edle och
welb. Olof Jöranszon till Wglanszrydh, således at welb. fru
Estridh, hafuer bekommet en gård i Wista heradt be.d Le
karebodha, och derföre gifuit edle och welb. Olof Jöransz:
en sin arfuegårdh, Wärebodha i Ryszby sochn, och hafuer
Walborge afton stodh lagating i Synnerbo häradt,
wedh rettan tingstadh Hampneda, wthi neruaro Konungh
Maij.tz befalningzman edle och welb. Truls Persz Kåse
till Öijhult, sampt häradz nemdn
| Nemden | |
| Jöns Jonszon i Rydh | Nils i Öszhult |
| Måns Botilszon i Horn | Lasze i Broddalt |
| Lars i Alenskiöp | Olof i Hålegården |
| Jöns i Gåaarydh | Per i Fäghrult |
| Nils Knutszon | And: i Bierghemet |
| Ebbe i Hiulsznäs | Per Bengtszon |
Sammedagh kom för rätta edle och welb. fru Kirsthin
Gummesdotter till Wglanszryd, och framlade i rätta et
förseglat byteszbref, wnder welbördige gode mäns sig
nether, formelandes att fru Estrid till Waszbroo, hafuer
giordt et wenligit och fulkomeligit jordabyte medh edle och
welb. Olof Jöranszon till Wglanszrydh, således at welb. fru
Estridh, hafuer bekommet en gård i Wista heradt be.d Le
karebodha, och derföre gifuit edle och welb. Olof Jöransz:
en sin arfuegårdh, Wärebodha i Ryszby sochn, och hafuer
42r
| welb.te Olof Jöransz, gifuit förb.d fru Estridh till bythes goda oförfalskade rigzdalr et hundrade stycke, derföre tingskiöttes förb.d gård Wärebodha i Ryszby S. ifrån fru Estrid till Waszbroo, hennes barn och arf uingar och fulkommeligen tilegnandes in wnder edle och welb. Olof Jöranszon hans huszfru edle och welb. Kirstin Gummeszdot: och begges deras elskelige lifzarfuingar, til ewerdeliga ägo och äghendom. |
alt Werabo da frelsze |
| Kom för rätta Jöns Lofuingszon i Algustörp i Agun narydz sochn, huilcken hafuer warit på Albo heradtz ting, och der ähr blefuen af lagförare edle och w. Jöns Jöranszon sackfelter för witiszmål - 40 marker. Derföre at han hade beskylladt, sin egen brodersz: Bengt i Skipzhult i Albo häradt boandes i Wiszlanda sochn, at han skulle hafua stulet ifrå honom på marcknadz wägen ifrå Wä - 13 dlr 23 [..] för huilckit hans oskiäliga tilwijtande, Bengt i Skipzhult hafuer giordt sig frij, med en 12 manna eedh på Albo häradz tingh, derföre wthfeste Jöns Lofuingszon efther dhett 20 Cap. i Ting. M. B. till peningar - 40 marker. |
| cronan | 26 marker | 5 2/3 | ||
| heradet | 6 marker | 5 | 4 | |
| heradzhofd. | 6 marker | 5 | 4 |
42v
Kom för rätta Nils i Isziöa, och sig beklagade, at Erik
i Hengarp, satt och drak hosz Gudmund i Elinge, och der
skielthe Erick i Hengarp, Nilsz i Isziöa för en tiuf, och sade
at han på nestkommande walb. mesze ting skulle bewisa honom
try tiufuestycke, her om bhoro desze efther.ne wittneszbördh.
Gudmund i Elinge, Lars Andersz ibm, desze giorde sin eed på
lagboken at dhe hörde Erick i Hengarp skella Nils i Isziöa
för en tiuf, och sade sig dhett willia bewisa, så lenge han war
drucken. Derföre blef förb Erick framkalladt, och her
för rätta tilfågat, huad skiel han wiste till sitt otill
borliga skiellande, då bekienner Erick i Hengarp, att
han slet ingen tiufuestycke wiste medh Nils i Isziöa, eij
kunne eller wille honom nogor tiufuestycke öfuertyga,
wthan giorde honm aldelis frij, och rettade sin ordh för ähn
han gijk af tinget wth, derföre wthfeste Erick for oquem
des ordh, efther dhett sidste Cap i Ting B. peningar - 3 marker.
Sammedagh kom för rätta Måns i Skekarp, och klagade at alle
hans granner wthi Anderstadh och Böckhult, så well östan åhn
som westan, badhe skatta, crono och frelszis bönder N.
i Hengarp, satt och drak hosz Gudmund i Elinge, och der
skielthe Erick i Hengarp, Nilsz i Isziöa för en tiuf, och sade
at han på nestkommande walb. mesze ting skulle bewisa honom
try tiufuestycke, her om bhoro desze efther.ne wittneszbördh.
Gudmund i Elinge, Lars Andersz ibm, desze giorde sin eed på
lagboken at dhe hörde Erick i Hengarp skella Nils i Isziöa
för en tiuf, och sade sig dhett willia bewisa, så lenge han war
drucken. Derföre blef förb Erick framkalladt, och her
för rätta tilfågat, huad skiel han wiste till sitt otill
borliga skiellande, då bekienner Erick i Hengarp, att
han slet ingen tiufuestycke wiste medh Nils i Isziöa, eij
kunne eller wille honom nogor tiufuestycke öfuertyga,
wthan giorde honm aldelis frij, och rettade sin ordh för ähn
han gijk af tinget wth, derföre wthfeste Erick for oquem
des ordh, efther dhett sidste Cap i Ting B. peningar - 3 marker.
| cronan | 2 marker | |
| heradet | 4 | |
| heradzhofd | 4 |
Sammedagh kom för rätta Måns i Skekarp, och klagade at alle
hans granner wthi Anderstadh och Böckhult, så well östan åhn
som westan, badhe skatta, crono och frelszis bönder N.
43r
westan ååhn, Nils Jöranszon och hans gårdman på skatta
iordh, Erik i Brogården och hans gårdman och skattbönder.
Sönan åhn Knut och Per, welb.ne herres, her Nils Bielk
kes godz och hans gårdman, Olof i Holegården och hans
gårdman fru Annes godz på Roma, Nils i Bockhult
lendzmannen och hans gårdman, på skatteiordh boandes,
desze alle förb.de hade samsatt sig påska affton, bijtida,
gå wth på skougen, och besee om dher war noget hugget,
mher ahn dhe afwiste, dy dhe hade fund oppå, at Måns
i Skeckarp, dem alla owitterligne och emot derasz willie
hade hugget en mechta skiön böök, och den hemfördt och
wphuggget i wedh, och nhär skougzwalderna kommo
på skogen funno dhe i sanningh så skiedt wara, dher
af dhe blefuo nogot förtörnade, och gingo alle samptli
gen wthi sin hemwegh in till Måns i Skekarp, och fråga
de honom, huarföre han emott derasz gransämia och giorde
grannelagh hade hugget böök till eldhbråndh, dhem
alla oådtspordt, som boo i bolbyn? Så bewistes
at förb.d Måns i Skeckarp, suarade illa, och gaf them
onda ordh, seijandes sig inthett behofua tijggia eldbråndh af
dem, efther han så well ähr skogzägande, som dhe, dher
af föröchtes wreden, så att alle grannarna togo wedhen,
iordh, Erik i Brogården och hans gårdman och skattbönder.
Sönan åhn Knut och Per, welb.ne herres, her Nils Bielk
kes godz och hans gårdman, Olof i Holegården och hans
gårdman fru Annes godz på Roma, Nils i Bockhult
lendzmannen och hans gårdman, på skatteiordh boandes,
desze alle förb.de hade samsatt sig påska affton, bijtida,
gå wth på skougen, och besee om dher war noget hugget,
mher ahn dhe afwiste, dy dhe hade fund oppå, at Måns
i Skeckarp, dem alla owitterligne och emot derasz willie
hade hugget en mechta skiön böök, och den hemfördt och
wphuggget i wedh, och nhär skougzwalderna kommo
på skogen funno dhe i sanningh så skiedt wara, dher
af dhe blefuo nogot förtörnade, och gingo alle samptli
gen wthi sin hemwegh in till Måns i Skekarp, och fråga
de honom, huarföre han emott derasz gransämia och giorde
grannelagh hade hugget böök till eldhbråndh, dhem
alla oådtspordt, som boo i bolbyn? Så bewistes
at förb.d Måns i Skeckarp, suarade illa, och gaf them
onda ordh, seijandes sig inthett behofua tijggia eldbråndh af
dem, efther han så well ähr skogzägande, som dhe, dher
af föröchtes wreden, så att alle grannarna togo wedhen,
43v
efther den ene böken i dhett nämbsta, och bhoro wth på en
åker och wpbrände. Her till neka Andersta grannar
inthett, at thee ju så giordt hafua. Her om blefuo alla
Andersta grannar af rätten tilfrågade, huarföre de hemdes
sielfua, och icke klagade sig wthi rätta förste gång, her
till suarade ehrlig och wellerdh her Anders i Anderstadh
på allas deras wegner som i bolbyn boo, at för nogon tijd sedan,
et åhr ellr tuu, då blef derasz hemskoug ganska illa huggen och
medh faren af en hop gerige smeder till kolewedh, såsom och
skogzäganderne sielfue till eldzbråndh. Då gijk her
Anders tilll sine grannar, togh dem medh sig, och folgdet ådt
på skogen, och wthi samma ransackning funno et hunddha
fyretio tre stubbar, som gröna woro, dher af her Anders
högh en twet af huar stubbe, til wedermål, och
när grannarna dhett förnummo, at dher wille fölia böthe af,
om her Anders sådant skulle lagföllia, och befruchtade
sig alla för strafet, och begärade gerna, at her Anders
wille hafua ifordrag och inthett klaga, dhett her Anders och
giorde. Då blefuo her Anders och alla skogswålderna i
Anderstadh, Skeckarp och Böckhult, sålunda ofuerens, och giorde
en aluarlig grannelagh sig emellan, at ingen efther then dagen
skulle hugga i bökeskogen, huarken windfellle eller ståendes
bök, som fhore war, medh mindre alla grannarna woro
åker och wpbrände. Her till neka Andersta grannar
inthett, at thee ju så giordt hafua. Her om blefuo alla
Andersta grannar af rätten tilfrågade, huarföre de hemdes
sielfua, och icke klagade sig wthi rätta förste gång, her
till suarade ehrlig och wellerdh her Anders i Anderstadh
på allas deras wegner som i bolbyn boo, at för nogon tijd sedan,
et åhr ellr tuu, då blef derasz hemskoug ganska illa huggen och
medh faren af en hop gerige smeder till kolewedh, såsom och
skogzäganderne sielfue till eldzbråndh. Då gijk her
Anders tilll sine grannar, togh dem medh sig, och folgdet ådt
på skogen, och wthi samma ransackning funno et hunddha
fyretio tre stubbar, som gröna woro, dher af her Anders
högh en twet af huar stubbe, til wedermål, och
när grannarna dhett förnummo, at dher wille fölia böthe af,
om her Anders sådant skulle lagföllia, och befruchtade
sig alla för strafet, och begärade gerna, at her Anders
wille hafua ifordrag och inthett klaga, dhett her Anders och
giorde. Då blefuo her Anders och alla skogswålderna i
Anderstadh, Skeckarp och Böckhult, sålunda ofuerens, och giorde
en aluarlig grannelagh sig emellan, at ingen efther then dagen
skulle hugga i bökeskogen, huarken windfellle eller ståendes
bök, som fhore war, medh mindre alla grannarna woro
44r
tilstädes, och delthe och skifte trän rät them emelland lijka
mykit, på huar gårdh, her opå reckte dee alle samptligen
hender, tilsammans, at dhett skulle wara dhem emellom en granna
lag, huilcken dhee lofuade huar för sig obrotzligen hålla willa
och till en stadfestelsze, wpsatte dhee 4 dalr peningar i wijthe,
at huilcken af skogzwålderma her emot nogot åwerka
de i skougen, skulle förb.d 4 dalr wthgifua till Anderstadh
kyrkio, och hafua förgiordt dhett han i skogen hafuer åwerkat.
Detta bekiende alla grannarna och skogzwålderna, så wel
dee som i Skeckarp, som dhe som bo wthi Andersta och Bö-
khult, att dhet war dhem emellan giordt för en lag och
af dem alla samtyckt. Nu blef bewisat at Måns
i Skeckarp som denne klagan, hafuer tingfördh, war med
at giöra och samtyckia derasz grannelagh, och ähr en af
skogzwålderna medh Andersta by, och ligger medh bholbyn
inkieldrat, hade öfuerträdt derasz grannelagh, och nid
hugget en stor grön böök på deras hult, och den wp
hugget i wedh och hemkiördt. Nu blef förb.d Måns i Skek
arp tilfrågat, egenum huars tilståndh, han samma bok, ha
de nidhugget, der till han suarade sig hafua skogwach
tarens Jöns Anderszons tilstånd och förlof. Men
efther forb.de Jöns Anderszon icke war tilstädes, eij heller woro al-
le stemde som woro medh i denne gerning, derfore blef dhetta
mykit, på huar gårdh, her opå reckte dee alle samptligen
hender, tilsammans, at dhett skulle wara dhem emellom en granna
lag, huilcken dhee lofuade huar för sig obrotzligen hålla willa
och till en stadfestelsze, wpsatte dhee 4 dalr peningar i wijthe,
at huilcken af skogzwålderma her emot nogot åwerka
de i skougen, skulle förb.d 4 dalr wthgifua till Anderstadh
kyrkio, och hafua förgiordt dhett han i skogen hafuer åwerkat.
Detta bekiende alla grannarna och skogzwålderna, så wel
dee som i Skeckarp, som dhe som bo wthi Andersta och Bö-
khult, att dhet war dhem emellan giordt för en lag och
af dem alla samtyckt. Nu blef bewisat at Måns
i Skeckarp som denne klagan, hafuer tingfördh, war med
at giöra och samtyckia derasz grannelagh, och ähr en af
skogzwålderna medh Andersta by, och ligger medh bholbyn
inkieldrat, hade öfuerträdt derasz grannelagh, och nid
hugget en stor grön böök på deras hult, och den wp
hugget i wedh och hemkiördt. Nu blef förb.d Måns i Skek
arp tilfrågat, egenum huars tilståndh, han samma bok, ha
de nidhugget, der till han suarade sig hafua skogwach
tarens Jöns Anderszons tilstånd och förlof. Men
efther forb.de Jöns Anderszon icke war tilstädes, eij heller woro al-
le stemde som woro medh i denne gerning, derfore blef dhetta
44v
wpsat, till widare betänckiande, och parterna samptligen blefuo
stämde.
Sammedagh wpstodh för rätten befalningzmannen, edle och welb. Truls
Perszon till Öijhult, och opå sit ämbethes wegner, anklagade i rätta
desze efther.ne faldne syndare och kiättare, N. Frenne i Fierhalt i
Hynderydz sochn, huilcken hafuer belägrat sin hustrus samsöster,
Ingeborgh Nilsz: döt: dhett hon hafuer för rätta bekiendt, såsom och dhett
samma wthi sin barnfengd tilförenne för quinnorna som neruoro god
willigen bekiendt hafuer, Och förb.d Frenne hafuer och dhett samma
för sine wener, bekiendt, för ähn han gijk till skougen.
Den andre N. Tufue Nilsz i Linhult wthi Hynderydz sochn, huilcken
och ähr en gift bonde, hafuer sampt med sin broder Jöns Nilsz: häfdat
och belägrat en löskona Ingridt Anderszd: dhett hon hafuer för rätta till
förenne onödh och otwingat bekiendt, dhett samma hafuer och Tufue Nilsz
för sine broder bekiendt, och andre sine whäner for ähn han gijk till
skogen.
Nuu hafuer man icke en gång, wthan ofta på H.K.M. nadige behagh,
tilbiudit förb.de kiättare Frenne i Fieralt och Tufue Nilsz: her af
rätten frij leijgd, at dhee skulle hafua kommit fram för rätta,
och stådt thenne quinfolck tilswars, för ähn man felte öfuer dhem
nogon dom, men sådant tilbud, hafua dhe alzinthet aktat, wthan
dee troo bätter buskar, och förhålla sig ömsom i Suerige och Danmark.
stämde.
Sammedagh wpstodh för rätten befalningzmannen, edle och welb. Truls
Perszon till Öijhult, och opå sit ämbethes wegner, anklagade i rätta
desze efther.ne faldne syndare och kiättare, N. Frenne i Fierhalt i
Hynderydz sochn, huilcken hafuer belägrat sin hustrus samsöster,
Ingeborgh Nilsz: döt: dhett hon hafuer för rätta bekiendt, såsom och dhett
samma wthi sin barnfengd tilförenne för quinnorna som neruoro god
willigen bekiendt hafuer, Och förb.d Frenne hafuer och dhett samma
för sine wener, bekiendt, för ähn han gijk till skougen.
Den andre N. Tufue Nilsz i Linhult wthi Hynderydz sochn, huilcken
och ähr en gift bonde, hafuer sampt med sin broder Jöns Nilsz: häfdat
och belägrat en löskona Ingridt Anderszd: dhett hon hafuer för rätta till
förenne onödh och otwingat bekiendt, dhett samma hafuer och Tufue Nilsz
för sine broder bekiendt, och andre sine whäner for ähn han gijk till
skogen.
Nuu hafuer man icke en gång, wthan ofta på H.K.M. nadige behagh,
tilbiudit förb.de kiättare Frenne i Fieralt och Tufue Nilsz: her af
rätten frij leijgd, at dhee skulle hafua kommit fram för rätta,
och stådt thenne quinfolck tilswars, för ähn man felte öfuer dhem
nogon dom, men sådant tilbud, hafua dhe alzinthet aktat, wthan
dee troo bätter buskar, och förhålla sig ömsom i Suerige och Danmark.
45r
| Derföre ähr domen om förb.de arme syndarinnor, Ingeborg Nilszd. och Ingridt Andersz: dötter, fulkommeligen afsagdt, och bådha quin folcken och domen försende till Jönekiöpingh. Men ahnlangande Ingridt Anderszdöt: bekenner hon at Tufue Nilszons broder Jönns Nilszon, inthett afwiste sins broders Tufues omgenge medh henne, och bekienner at hon honum inthett ådtwarnade, leckuel ähr Jöns Nilszon af redhuga römdh ådt Danmark. Efther han war en wng perszon och landzknicht och ingestädz boo fast, her wthi Suerige, men förb.de Ingridt bekienner, at Tufue belågh henne så well sedan, dhett wart wpbenbart medh hans bro der Jöns Nilszon, som tillförenne, derföre kan förb Tufue N. inthett endskyllas, om så wthi sanning ähr, som hon her för rätta hafuer bekiendt. Men Tufue Nilszons bröder, seija der emot neij, at förb.de Tufue, ingalunda wille för them bekienna, att han häfdade eller belåg Ingridt Nilsz döt: sedan han fijck weta, at hans yngre brodher Jöns Nilszon henne belägradt hade, huilcket och för alla omstendigheter skuldh mher ähr till att troo, syn nerligen derföre at Ingridt förmente att hon skulle hafua kommit i kunskap medh then ygre broderen, som ogift war, och honum sedan behållet för echta man, efther hennes bekiennelsze, som wedlöftigare wthi henes domb som om henne felther ähr, forfattat ähr. |
dom om tuenne kiättare Frenne i Fieralt och Tufue i Lindhult |
45v
Men anlangande Frenne i Fieralt, som hafuer belägradt sin hustrus
samsöster, Ingeborg N. dot: kan han icke endskyllas, at han willian
des och wetandes, hafuer bedrifuit kätteridjh, derföre hafuer
man lijka som Frenne och Tufue sielfue hafue stådt för rätta, den
ne saaken efther fougtens begäran afdömdh.
Och efther sakennes legenhet, och deras giorde gierning, såsom egen
föregången bekiennelsze, dhen dhee för sine whäner bekiendt hafua,
ähr förb.d Frenne och Tufue, efther Gudz lagh, och gamble Re
[..], som finnes wara införde i lagboken wed enden, såsom
Sueriges rijkes whrminnes sedwane, dömdhe ifrån lifuet till
eelden, med mindre dhe serdelis niuta konungens nådher.
Men efther, förb.de Tufue Nilszon, och Frenne i Fiäralt, gå widh
skogen, och aldrig hafua warit fångna, rådfrågas wthi wnder
danighet, hosz H.K.M. alles wår nådigste konung och herre,
och wthi H.K.M. frånwaro, hosz den höglöflige konungzlige hof
ret, huruledes med sådana arma faldne meniskior förhandlas
skall, och huru med dheras bohagh, skall tillgåå, wthi sådana grof
ue högmåles saker, som kallas whrbotamål och förgå lijf och
godz. Hafuer och förb.de Frennes hustru i Fieralt medh gråtandes
tårar, wthi wnderdånighet hosz H.K.M. bedit för sin man, och
sorgeligen gifuit tilkenna, at huar han skall mista lifuet, eller
Men anlangande Frenne i Fieralt, som hafuer belägradt sin hustrus
samsöster, Ingeborg N. dot: kan han icke endskyllas, at han willian
des och wetandes, hafuer bedrifuit kätteridjh, derföre hafuer
man lijka som Frenne och Tufue sielfue hafue stådt för rätta, den
ne saaken efther fougtens begäran afdömdh.
Och efther sakennes legenhet, och deras giorde gierning, såsom egen
föregången bekiennelsze, dhen dhee för sine whäner bekiendt hafua,
ähr förb.d Frenne och Tufue, efther Gudz lagh, och gamble Re
[..], som finnes wara införde i lagboken wed enden, såsom
Sueriges rijkes whrminnes sedwane, dömdhe ifrån lifuet till
eelden, med mindre dhe serdelis niuta konungens nådher.
Men efther, förb.de Tufue Nilszon, och Frenne i Fiäralt, gå widh
skogen, och aldrig hafua warit fångna, rådfrågas wthi wnder
danighet, hosz H.K.M. alles wår nådigste konung och herre,
och wthi H.K.M. frånwaro, hosz den höglöflige konungzlige hof
ret, huruledes med sådana arma faldne meniskior förhandlas
skall, och huru med dheras bohagh, skall tillgåå, wthi sådana grof
ue högmåles saker, som kallas whrbotamål och förgå lijf och
godz. Hafuer och förb.de Frennes hustru i Fieralt medh gråtandes
tårar, wthi wnderdånighet hosz H.K.M. bedit för sin man, och
sorgeligen gifuit tilkenna, at huar han skall mista lifuet, eller
46r
blifua landzflychtig, så hafuer hon efther honum nije faderlösze
barn, wthi lijka måtto hafuer och Tufua Nilsz: hustru, her
för rätta, bedit för sin man, at H.K.M. wile honum nåde
ligen, der möijeligit wore förskona, och ähre denne fattige
faldne män godhe endfaldige bönder, och hafua warit sådane
beskedelige dannemän, der ingen meniska hade trodt dem om
sådanna gierning. Denne domen ähr wpskrifuin af
domboken, och medh häradz signet, brede widh mit förseglat
och wpsendt till Jönekiöping, stådthållaren edle och welb.
Bengt Kafle tilhanda.
Sammedagh kom för rätta Giermund i Elinge en skattebonde,
huilcken hafuer stunget Erik i Hengarp egenum armen medh en
knif, och efther dhett icke war skieedt wthi hemgång ellr i androm
frijdh, och dee woro förlijckte, wthfeste förb.d Giermundh efther
dhett 6 Cap. i Sår. B. peningar - 20 marker.
Kom för rätta Nils i Kylle lendzmannen i Thraherydh sch.
fulmyndig på Jonn Manszons hustrus wegner i Quinhult, N.
blifua landzflychtig, så hafuer hon efther honum nije faderlösze
barn, wthi lijka måtto hafuer och Tufua Nilsz: hustru, her
för rätta, bedit för sin man, at H.K.M. wile honum nåde
ligen, der möijeligit wore förskona, och ähre denne fattige
faldne män godhe endfaldige bönder, och hafua warit sådane
beskedelige dannemän, der ingen meniska hade trodt dem om
sådanna gierning. Denne domen ähr wpskrifuin af
domboken, och medh häradz signet, brede widh mit förseglat
och wpsendt till Jönekiöping, stådthållaren edle och welb.
Bengt Kafle tilhanda.
Sammedagh kom för rätta Giermund i Elinge en skattebonde,
huilcken hafuer stunget Erik i Hengarp egenum armen medh en
knif, och efther dhett icke war skieedt wthi hemgång ellr i androm
frijdh, och dee woro förlijckte, wthfeste förb.d Giermundh efther
dhett 6 Cap. i Sår. B. peningar - 20 marker.
| cronan | 13 marker | 5 ortugr | ||
| heradet | 6 marker | 5 | 4 | |
| häradzhöfd. | 6 marker | 5 | 4 |
Kom för rätta Nils i Kylle lendzmannen i Thraherydh sch.
fulmyndig på Jonn Manszons hustrus wegner i Quinhult, N.
46v
| 1/9 wthi Siöbodha |
Bengta. och tingskiötte Nils Körning i Söbodha 1/9 af aller Siö bodha gårdh i Traherydz sochn, och derföre hafuer Jon Månsz wpbt på sin hustrus wegner, godt genghe mynt peningar - 56 dalr bå de för arf och eltlöfuet. Derföre afhendes förb.d 1/8 i Siöbodha, ifrå Jon Månszon, hans hustru Bengta och deras arfuingar, och til egnandes in wnder Nils Kiörning hans hustru Biritta, som ähr rätte bördheman och hafuer sin arfuelot i samme 1/9 till ew. ägendom. |
| 1/3 af Härult |
Samme dagh kom för rätta Erik i Lindefall ländzman i Hallarydz sochn, fulmyndig på Per Jönszons wegner i Hallarydh och ting skiötte 1/3 i Härulta gårdh ifrå Per Jonszon och hans arfuingar, och in wnder Jon Gudmundszon i Härult och hans arfuingar till ewerdeliga ägo, för peningar - 162 ½ dlr och fyra lodh skedh. |
| 1/6 af Örnholm |
Kom för rätta Jacob Jönszon i Kråckhult, fulmyndig på sin faders wegner Jönns i Holmszerydt, och tingskiötte Eskil i Örna felle och hans hustru Gunnill 1/6 af Ornaholmen i Hallarydz sochn och hafuer Jönns therföre wpbt tyskt mynt och danskt markestycke peningar - 50 dlr. Item Lars Jönszon i Ramnås, och Jacob Jönszon i Kråkhult för ehtlöfuet - 8 marker. |
47r
| Kom för rätta Erik i Lindefella, fulmyndig på Påfuel Jönsz: wegner i Elebodha, Item Påfuel i Kornberga, fumyndig på Per Gudmundszons wegner i Boa, i Asa sochn i Norwidinge häradt, noch fulmyndig på Jöns Perszons wegner i Prästebygd, Jonn i Hallaböke, fulmyndig på Johans Jönszons wegner, desze alle förb.de tingskiötte och afhende them och alle theras arfuingar, alla derasz arfuelother i Elebodha gårdh, och tilegnade in wnder Per Jönszon hans hustru Christion och deras arfuingar till ewerdeliga ägho, och hafuer huar wpbt för sin arfuelother som eftherföllier, Påfuel Jonszon danskt mynt - 60 dlr, suenskt mynt - 20 dlr. en koo om - 3 dalr. Hakon i Halsze rydh för sin pantiordh i Elebodha - 32 dlr. Per Gudmundsz i Boa på sin hustrus Gunnillis wegner peningar - 9 dlr. Johans Jönsz: peningar - 10 dlr. Jons Persz: i Prästebygd på sin hustrus wegner Karin - 13 dlr bådhe för arf och ethlofuet. |
Eleboda |
| Kom för rätta Suen i Forsza, fulmyndig på Nilszes hustrus wegner i Horsitt, Segridt, och på Anders Eriksz: hustrus wegr i Nortörpa Gunnell Larsz. dot: och bekiende, att dhe med sine mens godhe jaa och samtycke, godwilligen hafua sålt Per Michillszon i Stackarp 1/5 wthaf Högegården i Nortörpa |
47v
| 1/3 af Nortörpa |
wthi Törpa sochn, och derföre wpbt båda tilhopa, halfparten danskt halfparten suenskt myndt peningar - 44 dlr. Suen Gärfue i Orm alt och hans söskiönne, N. Jon, Nils, Håkon, Gunnil, Biritta och Ingridt, wthi swenskt och danskt mynt - 13 dalr, Jeppe på sin hustrus wegner Ingeborgh wpbt, för en sösterdell peningar - 12 dlr. Bengt i Stackarp på sin hustrus wegner Johanna peningar - 11 marker. hafuer och Per Michelszon sin arfuelott i samme gård, så att han äger 1/3 af aller gården, och wthi dhee andre parterna, äger han en dalr peningar. |
| Ed | Erik i Liungby wthfeste en 12 manne eedh, att han eller hans huszfolck icke bordtstule, hytte och fördoldhe - 23 str ducater, som en kiöpman, sade sigh dher hafua bortapat, och kiöpmannen icke sacknade penningarna eller gullet för ähn han kom till Lybeck, och emellan Lybeck och Liungby war mång natläger. |
| 5/6 af Nybygden |
Sammedagh kom för rätta Erik i Lindefall, fulmyndig på alle desze efthersk.nes wegner, N. Frodhe Jönszons, Birge Åkeszons i Abborreslet, Item på Nilla och Ingeborgh Torsztensdotters wegner. Och bekiende att thee af berådt modh, hade sålt Trotte i Nybygden, huar 1/6 af Nybygdatörp, och hafuer Froe wpbt - 13 ½ dlr. Birge i Abborreslet - 13 1/3 dlr. |
48r
| Jöns i Borsit peningar - 14 dlr. Occh wthi ehtlöfuet alle tilhopa, walmar - 4 alr. Geet - 1 str. danske peningar - 2 marker et hufudklede, peningar - 1 dalr, et oplöta läruft. Derföre tingskiöttes förb.de arfuelother i Nybygden ifrån alle denne forb.de och in wnder Trotta i Nybygden, hans hustru och arfuingar till ewerdeliga ägo. |
| Sammedagh kom för rätta Erick i Hengarp, på sine egne wegner och fulmyndig på sin broders weg.r Måns, tingskiötte och afhende them och teras arfuingar 1/8 aff then sodra gården i Hengarp, och hafuer derföre wpburet, bådhe för arf och ethlöfuet peningar - 48 ½ dlr. och Måns för ethlöfuet - 14 marker. Item Biritta i Hengarp wthi ethlöfuet en lijnkiortill af godt lärufft. Och tillegnade förb.de 1/8 i Hengarp, in wnder Per Suenszon i Horn och hans barn till ewerd. ägo. Item hafuer förb.d Per Suenszon godt lagafångz bref opå en annor 1/8 i samme gårdh, så att han äger 1/4 i södre gården i Hengarp. Ähr och wetandes att denne sidste Månszes hustru Luce Jönszdot: hafuer warit medh at lösa och betala wthi förb.de kiöp peningar - 32 dlr. |
1/4 af södra Hengarp |
| Kommo för rätta Jonn i Stensznäsestörp, wnder rå och röör, till Stennäs, welb. Anders Gripz sätiszgårdh, och Anders i Strette |
48v
huilcka hade kommit i trettemål på Stensznäs, om åkerskade
som Jonns getter hade giordt på Anderszes rog. Och tildrogh
sig, at en hell hop af ladegårdzbönderna, woro kallade af gårdz
fougten till arbetis öell på Stensznäs, och om aftonen gaf fougten
på sin huszbondesz wegner öell på Stensznäs, och matt, nhär ölet fijk öfuer
handen, begynte Anders i Strette, som äger Jönsz: dott: i Stensz
näsestörp, at öfuer falla sin swär för åkerskade, och wille slå
honum, då wndwek den gamble mannen, sitt öell och säthe, och gijk
strax på sin hemwegh, Nogot lijthett ther efther, när Anders förnam
at hans suär icke kom i stuffuan igen, gaf han sig wth efther medh
wrede, och ropade, och wplop sin swär, slog ådt honum medh en
staka han hade i handen och slaget drabbade inthett wthan togh i
marken. Strax wende Jon sigh om och begaf sig medh hast in
wnder sin måg forb Anders, och stack honum i ryggen medh en
knif, ett kiöttsår, och strax togh den wnge Anders wthi
Jon, slog honum omkull, satte sig på sin swär och hölt honum,
doch slogh han honum inthett eij heller hårdrogh eller giorde honum
den ringaste åkommo. Strax kom en drängh N Håkon och
skilthe then ådt, denn och wittnade på lagboken medh suoren
eed, at detta slagzmålet så tilgijk, och dee sielfue hafua be
kiendt. Och efther Jon war trängder at wäria sig, der
som Jonns getter hade giordt på Anderszes rog. Och tildrogh
sig, at en hell hop af ladegårdzbönderna, woro kallade af gårdz
fougten till arbetis öell på Stensznäs, och om aftonen gaf fougten
på sin huszbondesz wegner öell på Stensznäs, och matt, nhär ölet fijk öfuer
handen, begynte Anders i Strette, som äger Jönsz: dott: i Stensz
näsestörp, at öfuer falla sin swär för åkerskade, och wille slå
honum, då wndwek den gamble mannen, sitt öell och säthe, och gijk
strax på sin hemwegh, Nogot lijthett ther efther, när Anders förnam
at hans suär icke kom i stuffuan igen, gaf han sig wth efther medh
wrede, och ropade, och wplop sin swär, slog ådt honum medh en
staka han hade i handen och slaget drabbade inthett wthan togh i
marken. Strax wende Jon sigh om och begaf sig medh hast in
wnder sin måg forb Anders, och stack honum i ryggen medh en
knif, ett kiöttsår, och strax togh den wnge Anders wthi
Jon, slog honum omkull, satte sig på sin swär och hölt honum,
doch slogh han honum inthett eij heller hårdrogh eller giorde honum
den ringaste åkommo. Strax kom en drängh N Håkon och
skilthe then ådt, denn och wittnade på lagboken medh suoren
eed, at detta slagzmålet så tilgijk, och dee sielfue hafua be
kiendt. Och efther Jon war trängder at wäria sig, der
49r
före blef honum tillåtit, på welb. Anders Grips goda behagh, at
wthfesta för såremål peningar - 6 marker. Men huad skade Anders
i Strette bekom af sin swär, båttskierarelön och annor för
summelse, blef alt ogilt dömdh, att Anders skulle dhett hafua
för inthett, efther han wthan trång wthlop sin egen suär, och gior
de honum förfångh på sin hemwägh. Och forb.d Anders i
Strette, derföre at han wpreste perlementhet, på sin husz
bondes gård, och sedan lop med wredzwerke wthur gården,
såsom och den föracht och förtret, han giorde sin egen suär
och föräldrar. Derföre wthfeste han denne gången, för sin
suärz förbön skuldh, häradz nemdn, och hele heradet, efther
man giörligen förnimmer, hosz Anders i Strette, san bet
ringz tekn medh grått och tårar - 40 marker husb. ensak.
Kom för rätta Bengta Nilsz: dott: i Markaryd och klaga
de att hennes morbroderdötter Ingrid i Markarydh hafuer wthi
långh tidh, haft borte ifrån henne, et lijthett stycke iordh, widh
pas - 1 ½ skiepelandh och der til engh, och will derfore giöra
henne huarken lön eller bhön, eij heller suara henne i rätta
efther som hon af lendzmannen 2 reesor ähr rådh och stämdh,
derföre blef så afdömdt, at Ingrid i Markarydh
wthfesta för såremål peningar - 6 marker. Men huad skade Anders
i Strette bekom af sin swär, båttskierarelön och annor för
summelse, blef alt ogilt dömdh, att Anders skulle dhett hafua
för inthett, efther han wthan trång wthlop sin egen suär, och gior
de honum förfångh på sin hemwägh. Och forb.d Anders i
Strette, derföre at han wpreste perlementhet, på sin husz
bondes gård, och sedan lop med wredzwerke wthur gården,
såsom och den föracht och förtret, han giorde sin egen suär
och föräldrar. Derföre wthfeste han denne gången, för sin
suärz förbön skuldh, häradz nemdn, och hele heradet, efther
man giörligen förnimmer, hosz Anders i Strette, san bet
ringz tekn medh grått och tårar - 40 marker husb. ensak.
Kom för rätta Bengta Nilsz: dott: i Markaryd och klaga
de att hennes morbroderdötter Ingrid i Markarydh hafuer wthi
långh tidh, haft borte ifrån henne, et lijthett stycke iordh, widh
pas - 1 ½ skiepelandh och der til engh, och will derfore giöra
henne huarken lön eller bhön, eij heller suara henne i rätta
efther som hon af lendzmannen 2 reesor ähr rådh och stämdh,
derföre blef så afdömdt, at Ingrid i Markarydh
49v
| dom om iord dedell i Markary Bengt Nild. |
skulle bötha - 3 marker eller bewisa sin förfals wittne, dher af skall målszäganden hafua en mark, för sin långe wägh hon hafuer gåt till tinget fåfengt, och nu blef her af rätten Nils i Öszhult en af nemden, sampt lendzmannen Brodder i Markarydh, och der till medh 4 beskedelige dannemän nämde her af tinget, som åklagaren skulle föllia i gården, och stämma henne lagliga, och seija henne för huad hon stämmes efther dhett 12 Cap. i Ting. B. och huar hon åntå inthett will komma förfalle lösz, då skal åkärenn inwisas i godzet, efther dhett 13 Cap. i Ting Balcken. |
| 1/8 af Maresiö |
Kom för rätta Olof i Holegården, fulmyndig på Ingeborges wegner i Jungfrugården och på Suen Jönszons wegner , Item på Brijtas wegner, Item på Ingeborgh Jonszd. wegner, desze alle forb.d hafua godwilleligen sålt sin egen brodher Jon Jonsz: i Ma resiö, alla sine arfuelother wthi Maresiö skattagårdh, och derfo re wpbt nemligen, samsösteren Ingeborgh peningar - 8 dlr. och alle halfsöskionen - 24 dlr. och hafuer Jon Jonszon sin arfpart i samme gårdh, så att han äger en hell fierding på en femptingh nhär. Derfore tingskiöttes förb.de arfuelother ifrån alle desze förb.de deras barn och arfuingar, och tilegnades in wnder Jon Jonsz, hans hustru Märit Olofzdott. till ewerd. ägo och ägendom. |
50r
| Kom för rätta Per i Fäghrult, en af häradz nemdn, fulmyn digh giordh, af Lasz Tykeszon, och tingskiötte, Olof i Holma na, hans hustru Botill 1/3 af Store Tijböke i Hynderyd sochn, och bekiende att forb.d Lasz Tykeszon, hafuer derfo re wpbt wthi danskt mynt, både för arf och ethlöf uet peningar - 100 dalr. |
1/3 af Tijböke |
| Samme dagh kom för rätta Lasze i Broddalt en af häradz nemdn, myndig giord af Per Bondaszon i Ånäsz, och ting skytte förb.d Per Bondaszons dötter Ingrid och hennes man Per Anderszon 1/4 af Löszhult i Onsiö socken, och hafuer derfore wpbt et skattetörp Skielhult, och till bythes peningar - 8 dlr. tyskt mynt, och wthi ethlöfues gåfua peningar - 4 rigzdaler. |
1/4 af Löszhult |
| Samme dagh kom för rätta Brodder i Markarydh lendz mannen, fulmyndig af Jöns Larszon i Wekebodha och ting skiötte 1/4 af Wekebodha gårdh, ifrån Jons Larszon hans barn och arfuingar, och in wnder Håkon Nilszon, hans hustru Ingridt Jönsze dotter till ewerdeliga äghor. Och hafuer förb.d Jöns Larszon wpbt tyskt och danskt mynt - 140 dlr. Item rigzdaler - 20 str och för ehtlofuett, en skiedh om 4 lodh, dhette förb.d hafuer Hakon Nilszon gifuit allena |
50v
| 1/4 af Wekebodha | för iordhen, och fijck ingen husz. Derföre hafuer Hokon Nilszon sedan kiöpit wardt giordt, bekommet af Jöns Larszon, åker och engh i wederlagh, för sin husetompt. Item hafuer Håkon Nil szon gifuit Jon Larszon för en quarn medh husz stemme och damb tyskt mynt - 2 dlr. Noch hafuer Jon Larsz: till siste afskedh, bekommit af Brodder i Markarydh - 1 dalr danskt mynt. |
| Samme dagh bekom wnderfougten Nils Bengtszon i Hellerna ett ehrligit skutzmål, af hele häradet, så at ingen hade honum nogot att beskylla, i nogor måtto. |
| Samme dagh kom för rätta edle och welb. Christiern Lillies till Elmptarydh landbofougte Jöns Jonszon i Näs, och på sin huszbondes wegner, begärade lagafångh och tingskiöttningh på twenne frelszis hemman, N. Näsz i Liungby sochn, och Gnustorp i Tutarydz sochnm sampt ett törp wnder Näsz beläget. Och dher hosz her i retten inlade, et förseglat kiöpebref, som edle och welb. man Knut Bruntaszon till Åsunda, medh sin kiere hustrus, fru Margrete Pedersdotters egin bewilling, godhe jaa och samptycke wthgifuit hafuer, huilcket och medh desze efthersk.nes edle, welbordige och wel förstandige, gode mens signeter, bekreftat ähr, N. Per |
51r
| Knutszon till Sefaall, Jöran Swan till Hammar, Nils Siö bladh till Mariszholm, Arfuidh Perszon Kåse till Oszhult Jonn Skoug till Lammanszrydh, såsom och af fru Estridh Olofsd: wnderskrifuit, dat i Åsunda den 3 Julij 1615. Och förmäler kiöpebrefuet wthi bockstafuen sålunda at welb.te Knut Perszon till Åsunda, med sin kiere huszfrus fru Margrete Peder dotters, fulkommeligit minne, jaa och samtycke af welbetenckt modh och tidigt rådh, hafuer godwilligen sålt och wplåtit den edle och welb. man Christiern Lillie till Elmptarydh, sampt hans kiere huszfru fru Märit, som ähr rätta bördheman, för ett fult och fast kiöp, thenne mine hustrus arfuegodz, Näsz i Liungby sochn, som åhrligen renter smör - 12 lb med ett törp dher wnder, renter smör - 1 lb der till - 3 oxar i städie, try fodernöt, och af törpet en koo i städie, och en ko i fornöt, sedan gengier, förszler, [..] [..] wthi alla wisze och owisze pertzeler, som dher af åhr ligen wthgå bhör. Den andre gården Gnustorp i Tutaryd S. renter, smör - 5 lb städie oxar - 1 paar, förnot - 1 st dher till all annor åhrlig renta, i wisze och owisze pertzeler, som dher af åhrligen wthgå bhör. Och hafuer forb.d Knut Bruntaszon for samma hemman wpbt till godh redelig betalning, godhe gambla oforfalskade rigzdaler |
Näsz och Gnustörp |
51v
femhundrade stycke, noch salig och högacktadt i åminnelsze
Konungh Giöstaffz mynt, markstycke, ottehundradhe mark,
noch gamble ortuger tuhundradhe marck, noch dyttin
ger tryhundrade marck, huilcken peninge summa
welb.te Knut Brunteszon, bekienner sigh till fulla nöije
wpbt och bekommit hafua, så att honum i alla måtto åtnögdes.
Derföre wpstodo heradz nämpdn, och alle samptligen med mig
å skafte höllo, och efther welb.te Knutt Brunteszons skrift
lige fulmacht och egne begäran, tingskytte, skaftförde, och al
delis afhende welb.te Knut Bruntaszon, och hans kiere husz
fru, welb.te fru Margreta Peders dotter, före.ne hemman,
Näsz och desz törpastelle, och Gnustörp med all desz sed
wanlige åhrlige rätt och rättighet, och ifrån deras barn och
arfuingar, födda och ofödda, och dem fulkommeligen till
egnade in wnder edle och welb. Christiern Lillie till Elmp
tarydh, hans kiere huszfru, fru Margreta, som till forb.d
godz ähr rätter bördeman, och deras arfuingar och eftherko
mandom, till ewerdeliga ägho och ägendom, medh
husz, iordh, åker engh, skough och fäämark, fiskewatn
och alla tilägor, nerby, och fierran, tompt och tomptestelle,
quarn och quarnstad[..], inthett wndantagandes, af alt dhet som
Konungh Giöstaffz mynt, markstycke, ottehundradhe mark,
noch gamble ortuger tuhundradhe marck, noch dyttin
ger tryhundrade marck, huilcken peninge summa
welb.te Knut Brunteszon, bekienner sigh till fulla nöije
wpbt och bekommit hafua, så att honum i alla måtto åtnögdes.
Derföre wpstodo heradz nämpdn, och alle samptligen med mig
å skafte höllo, och efther welb.te Knutt Brunteszons skrift
lige fulmacht och egne begäran, tingskytte, skaftförde, och al
delis afhende welb.te Knut Bruntaszon, och hans kiere husz
fru, welb.te fru Margreta Peders dotter, före.ne hemman,
Näsz och desz törpastelle, och Gnustörp med all desz sed
wanlige åhrlige rätt och rättighet, och ifrån deras barn och
arfuingar, födda och ofödda, och dem fulkommeligen till
egnade in wnder edle och welb. Christiern Lillie till Elmp
tarydh, hans kiere huszfru, fru Margreta, som till forb.d
godz ähr rätter bördeman, och deras arfuingar och eftherko
mandom, till ewerdeliga ägho och ägendom, medh
husz, iordh, åker engh, skough och fäämark, fiskewatn
och alla tilägor, nerby, och fierran, tompt och tomptestelle,
quarn och quarnstad[..], inthett wndantagandes, af alt dhet som
52r
till förb.te hemman nu ligger, och af ålder medh rätta tillegat
hafuer, eller her efther med rätta tilspories kan, och ähre
forb.d godz och gårdar lagbudne och lagstådne, och
nämbstom slecht och bördemän lagligen hembudne, al
delis och i alla måtto, efther Swerigis lagh, dy dömdhe
iagh mäd namden, dhett kiöp fast, och oryggeligit till
ewerdeliga tijdher, och ähr detta kiöp med sådane
wilkor och förordh skiedt, at der så oförmodeligen henda
kunne, at föresk.ne hemman Nasz och Gnustörp, egenum nogor
rätgångh och föregången dom, ginge welb.te Christiern
Lille eller hans arfuingar ifrån, då forplijchter welb.te
Knut Bruntaszon sig och sine eftherkommande arfuingar
at restituera och igengifua, welb.te Christiern Lillie
och hans effterkommandom, så godhe gårdar, med lijke ren
te och rettighett, at i så godhe lagh och lägenhett, för
innan 6 weckna dagh, efther laghen.
hafuer, eller her efther med rätta tilspories kan, och ähre
forb.d godz och gårdar lagbudne och lagstådne, och
nämbstom slecht och bördemän lagligen hembudne, al
delis och i alla måtto, efther Swerigis lagh, dy dömdhe
iagh mäd namden, dhett kiöp fast, och oryggeligit till
ewerdeliga tijdher, och ähr detta kiöp med sådane
wilkor och förordh skiedt, at der så oförmodeligen henda
kunne, at föresk.ne hemman Nasz och Gnustörp, egenum nogor
rätgångh och föregången dom, ginge welb.te Christiern
Lille eller hans arfuingar ifrån, då forplijchter welb.te
Knut Bruntaszon sig och sine eftherkommande arfuingar
at restituera och igengifua, welb.te Christiern Lillie
och hans effterkommandom, så godhe gårdar, med lijke ren
te och rettighett, at i så godhe lagh och lägenhett, för
innan 6 weckna dagh, efther laghen.
52v
Anno 1617 denn 15 Julij stodh lagating i
Synnerbo häradt, widh rättan tingstadh Hampneda
wthi neruaro edle och welb. Nils Siöbladh till Rönnes och
Marenszholm, Konung Maijtz befalningzman, Edle och welb.
Truls Perszon Kåse, till Öijhult, ehrlig och försichtig
Jöran Silwesterszon i Granbeck, heradzprowesten ehr
lig och wellerdh man her Jon i Ångelstadh, her Thomas
i Giöterydh, her Måns i Onsiö, her Dauid i Nöttia.
Kom för rätta Lasz Suensz i Onsiö en tienstedräng, huil
ken hade belegrat en pijga Kirsthin Larszdott: af ehkta säng
födh, dhett dhee bådhen her för rätta bekiende, och efther dhee inthett
stodo efther at eckta huart annat, derfore wthfeste
förb.de Lasze, efther dhett - 3 Cap. i Gift. B. - 40 marker.
Synnerbo häradt, widh rättan tingstadh Hampneda
wthi neruaro edle och welb. Nils Siöbladh till Rönnes och
Marenszholm, Konung Maijtz befalningzman, Edle och welb.
Truls Perszon Kåse, till Öijhult, ehrlig och försichtig
Jöran Silwesterszon i Granbeck, heradzprowesten ehr
lig och wellerdh man her Jon i Ångelstadh, her Thomas
i Giöterydh, her Måns i Onsiö, her Dauid i Nöttia.
| Nämden | |
| Jöns Jonszon i Rydh | Olof i Hollegården |
| Jöns i Groarydh | Per Bengtsz: i Trotteslöf |
| Peder i Fagrult | Lars i Alnsköp |
| Ebbe i Hiulsznäs | Anders i Bierhemmet |
| Lasze i Broddalt | Måns Botilsz i Horn |
| Nils Knutszon i Rydh | Måns i Håå |
Kom för rätta Lasz Suensz i Onsiö en tienstedräng, huil
ken hade belegrat en pijga Kirsthin Larszdott: af ehkta säng
födh, dhett dhee bådhen her för rätta bekiende, och efther dhee inthett
stodo efther at eckta huart annat, derfore wthfeste
förb.de Lasze, efther dhett - 3 Cap. i Gift. B. - 40 marker.
53r
| cronan | 13 marker | 8 ortuger | ||
| målszäg: | 13 marker | 8 ortuger | ||
| häradet | 6 marker | 5 | 4 | |
| häradzhöfd | 6 marker | 5 | 4 |
| Sammedagh kom för rätta, Bengta Anderszdot: i Notalt och hennes barn, huilckens man Nils Nilsz i Nåtalt, war ihelslagen, sampt och den dödhes nämbste slecht och bör damen å fäderne och möderne, nemligen, Suen Larszon Nils Johansz i Bösalt, den dödesz söskonebarn, den dödesz söstrer, Bengta i Elinge och Bengta i Tåmmarydh, Nils Bagge i Hambna, Ingemar i Weneböke. Och anklagade i rätta en mandråpare Suen Suenszon i Nåtalt, huilcken wthi näst förleden böneweka, som kallas gångdagarne 1617, om måndagen opå kyrkiowägen, nhär dhe gingo ifrån Hynderydz kyrkio, ihelstak sin gårdman förb.d Nils Nilszon i Nåtalt. Och hafuer dråpet sig så till draget som her eftherfollier. Nu war inthett wit ne hosz när dråpet skedde, wthan allena Måns Persz i Nåtalt, huilcken hafuer förb Bengtas söster till hustru, den och efther flijtig förmaning om sanningen hafuer giordt sin eed på lagboken, at dråpet i alla |
dråp Sune Suenszon i Nåtalt |
53v
måtto, så tilgijk, som her förmäles. Nemligen at förb.d drå
pare Suen Suenszon och Måns Persz: i Nåtalt, folgdes ådt
på wegen ifrån kyrkan, och wiste af ingen owenskap, då
kom Nils Nilsz: som dräpin blef, ridandes på en hest och
hinthe them, och först talade Nils Nilszon som slagen
blef, till Måns Persz: och sade, der står lijthett hafre i Gun
hult, som skulle hemptas hem, och iagh förde honum dijt, så
må du hempta honum hem igen, då suarade Måns Perszon
dhett kan iagh well giöra, då sade Nils Nilszon yterligare
till Måns Perszon, hui lätt tu kiöra wth mina kalfuar
i går? Tå suarade Måns Perszon iag war inthett hemma i gåår.
och wett inthett huem dina kalfuar wthkyrde, då sade
Nils, om din gosze icke wiste bätter, då motte däkan
weta better. Men däkan skal få ett alle de tusend K:
iag skall slå henne alla omkring, Och Måns Perszon wek
strax af wägen och gijk lijthett afsides der ifrån,
sedan wende sig strax Nils Nilszon till Suen Suenszon, och
sade, ther blef en geet slagen i gård, och iagh hafuer förnum
met din hustru Elin hafuer dhett giordt, då suarade Suen
Suenszon iagh wett ther inthett af, iagh war inthett hemma i nat.
Då suaraade Nils Nilszon i skullen få ett alle de tusend knef
pare Suen Suenszon och Måns Persz: i Nåtalt, folgdes ådt
på wegen ifrån kyrkan, och wiste af ingen owenskap, då
kom Nils Nilsz: som dräpin blef, ridandes på en hest och
hinthe them, och först talade Nils Nilszon som slagen
blef, till Måns Persz: och sade, der står lijthett hafre i Gun
hult, som skulle hemptas hem, och iagh förde honum dijt, så
må du hempta honum hem igen, då suarade Måns Perszon
dhett kan iagh well giöra, då sade Nils Nilszon yterligare
till Måns Perszon, hui lätt tu kiöra wth mina kalfuar
i går? Tå suarade Måns Perszon iag war inthett hemma i gåår.
och wett inthett huem dina kalfuar wthkyrde, då sade
Nils, om din gosze icke wiste bätter, då motte däkan
weta better. Men däkan skal få ett alle de tusend K:
iag skall slå henne alla omkring, Och Måns Perszon wek
strax af wägen och gijk lijthett afsides der ifrån,
sedan wende sig strax Nils Nilszon till Suen Suenszon, och
sade, ther blef en geet slagen i gård, och iagh hafuer förnum
met din hustru Elin hafuer dhett giordt, då suarade Suen
Suenszon iagh wett ther inthett af, iagh war inthett hemma i nat.
Då suaraade Nils Nilszon i skullen få ett alle de tusend knef
54r
la, för alla dee skielmestycke och tiufuastycke i hafuen
giordt, edre tiufuer och skelmer, jagh skal stijga af
hesten och slosz med edre tiufuer, och skelmer, så dhett
skall höras i heluetit, och strax språng af hesten
wthdrog sin knif, och slog ådt Suen Suenszon, då sade Suen
Suenszon giör well och holt wp, kom ihug dhett ähr wår kyr
kowägh, och gaf sig backlenges twert wth ifrån wägen,
37 fottfiet, och Nils Nilszon folgde efther medh idkelig
styngh, och der togh Suen Suenszon till sin knif, och stak
i redhoga Nils Nilszon ihell, så at han aldrig tala
de ett ordh, och den som drepen blef, och den som
drap ähre samborne söskonebarn.
Nu ähr dråparen Suen Suensz: ofången till suars kommen, och
hafuer begärat konungens leijgd till tingh och ifrån i sit behåld igen,
och hafuer han för rätta bekiendt, at dråpet såledis tilgijk som,
föresk.tt står. Icke kunne heller åklagarna, framföra nogor annor
witne, eij heller hafua dhe till dhett ringaste ordh, protesteradt emott
thett som witnat ähr, wthan moste med sorgh bekienna, at then som
dödhen leedh, war en fulsinnig och heftigh man, så att ingen tor
de honum wthi sin wrede gierna mötha. Och efther
åklagarens begäran, blef detta ährendet, tagit till ransakan
giordt, edre tiufuer och skelmer, jagh skal stijga af
hesten och slosz med edre tiufuer, och skelmer, så dhett
skall höras i heluetit, och strax språng af hesten
wthdrog sin knif, och slog ådt Suen Suenszon, då sade Suen
Suenszon giör well och holt wp, kom ihug dhett ähr wår kyr
kowägh, och gaf sig backlenges twert wth ifrån wägen,
37 fottfiet, och Nils Nilszon folgde efther medh idkelig
styngh, och der togh Suen Suenszon till sin knif, och stak
i redhoga Nils Nilszon ihell, så at han aldrig tala
de ett ordh, och den som drepen blef, och den som
drap ähre samborne söskonebarn.
Nu ähr dråparen Suen Suensz: ofången till suars kommen, och
hafuer begärat konungens leijgd till tingh och ifrån i sit behåld igen,
och hafuer han för rätta bekiendt, at dråpet såledis tilgijk som,
föresk.tt står. Icke kunne heller åklagarna, framföra nogor annor
witne, eij heller hafua dhe till dhett ringaste ordh, protesteradt emott
thett som witnat ähr, wthan moste med sorgh bekienna, at then som
dödhen leedh, war en fulsinnig och heftigh man, så att ingen tor
de honum wthi sin wrede gierna mötha. Och efther
åklagarens begäran, blef detta ährendet, tagit till ransakan
54v
och af häradz nämdn skierskodat efther dhett - 12 Cap. i Dråp. B.
Och efther föregången ransakan witne och skiell, finnes hosz then dödhe
stor skuldh och brott, i dhett han öfuerdadeligen, på kyrko wä
gen öfuerfell sine gårdmän, när han them synthe, der han hade
bordt niuta frijdh, begynnandes först på Måns Persz: och när
han flydde, strax i samme wrede, begaf sig åt Suen Suenszon
och honum medh hastig wrede och mordiske åthäfuor öfuerfell,
kallandes honum tiuf och skielm, hade förferlig och grufue
lig ordh, wthdrog sin knif för ähn, han stegh af hesten, skrij
ade och ropade, så att annadt kyrkofolck, som eftherkommo,
hans skriande och ropande grant hörde, och genast wthi sin
grymhet förfulgde förb.de Suen Suenszon, medh hastig styngh,
och icke wille honum skona, när han badz fhöre, badh honum
wackta sig, at han icke förbröt kyrkiofrijdh, flydde
wndan, och hade gerna warit honum quitt, men dhett kunne inthett
skaffa, wthan lägenheten war icke annars ähn forb.d Suen Suenszon
antingen skulle [..] skade, eller giöra. Och efther then
döde sålunda, som förb.lt ähr förbröt frijden, och forlop och
förforde sig på Suen Suensz:, der han elliest hade well kunnatt
blefuit sittandes på sin hest, och warit den skaden förutan,
men Gudh lät honum så hastigt och oförmodandes falla honum
i hender emott sin willia, derföre hafuer heradz nämdn
Och efther föregången ransakan witne och skiell, finnes hosz then dödhe
stor skuldh och brott, i dhett han öfuerdadeligen, på kyrko wä
gen öfuerfell sine gårdmän, när han them synthe, der han hade
bordt niuta frijdh, begynnandes först på Måns Persz: och när
han flydde, strax i samme wrede, begaf sig åt Suen Suenszon
och honum medh hastig wrede och mordiske åthäfuor öfuerfell,
kallandes honum tiuf och skielm, hade förferlig och grufue
lig ordh, wthdrog sin knif för ähn, han stegh af hesten, skrij
ade och ropade, så att annadt kyrkofolck, som eftherkommo,
hans skriande och ropande grant hörde, och genast wthi sin
grymhet förfulgde förb.de Suen Suenszon, medh hastig styngh,
och icke wille honum skona, när han badz fhöre, badh honum
wackta sig, at han icke förbröt kyrkiofrijdh, flydde
wndan, och hade gerna warit honum quitt, men dhett kunne inthett
skaffa, wthan lägenheten war icke annars ähn forb.d Suen Suenszon
antingen skulle [..] skade, eller giöra. Och efther then
döde sålunda, som förb.lt ähr förbröt frijden, och forlop och
förforde sig på Suen Suensz:, der han elliest hade well kunnatt
blefuit sittandes på sin hest, och warit den skaden förutan,
men Gudh lät honum så hastigt och oförmodandes falla honum
i hender emott sin willia, derföre hafuer heradz nämdn
55r
af sin ringa och enfaldiga förstånd, icke kunna döma dråpa
ren ifrån lifuet, Dråp. B. 2. 6. 12 Cap. Exod. - 21.
Förty thett ähr her för retten bewisat, at forb.d dråparen Suen
Suenszon ähr en ganska endfaldig och redder man, så at han
wthi hele sin lifztidh, aldrig hafuer sagdt du till en me
niska med wredzmodh, wthan dhett bewistes, at nhär dhen
dräpne war i sin welmacht och war wreder, då gijk
förb.d Suen Swenszon, och giömde sigh wndan, hele dagen,
och inthett torde låtha sig see, och hafuer offta ledit orät och
hemgångh af honum, Hafuer och then dödhes hustru
Bengta, her för rätten gifuit sig tilfridz, att dher HKM.
alles wår nådigste konung och herre, will af gunst och nåder
wnna dråparen lifuet, då står hon inthett efther hans lijff,
förty hon bekienner sielf, at han förbröt sigh.
Derföre ähr denne sak wthi all wnderdånighet her ifrån
remitteret och till H.K.M. elskelige rigzrådh, dhee edle och
welborne grefuer och herrer, sampt deras bijsittiare, som den
hogloflige och gunstige hofret bekleda, her om gifua sit nådi
ga och gunstige betenckiande, och sig her på nådeligen forklara,
denne dom ähr wthdragen af domboken och wnder häradz
och mit signet förseglat och wpsendt.
ren ifrån lifuet, Dråp. B. 2. 6. 12 Cap. Exod. - 21.
Förty thett ähr her för retten bewisat, at forb.d dråparen Suen
Suenszon ähr en ganska endfaldig och redder man, så at han
wthi hele sin lifztidh, aldrig hafuer sagdt du till en me
niska med wredzmodh, wthan dhett bewistes, at nhär dhen
dräpne war i sin welmacht och war wreder, då gijk
förb.d Suen Swenszon, och giömde sigh wndan, hele dagen,
och inthett torde låtha sig see, och hafuer offta ledit orät och
hemgångh af honum, Hafuer och then dödhes hustru
Bengta, her för rätten gifuit sig tilfridz, att dher HKM.
alles wår nådigste konung och herre, will af gunst och nåder
wnna dråparen lifuet, då står hon inthett efther hans lijff,
förty hon bekienner sielf, at han förbröt sigh.
Derföre ähr denne sak wthi all wnderdånighet her ifrån
remitteret och till H.K.M. elskelige rigzrådh, dhee edle och
welborne grefuer och herrer, sampt deras bijsittiare, som den
hogloflige och gunstige hofret bekleda, her om gifua sit nådi
ga och gunstige betenckiande, och sig her på nådeligen forklara,
denne dom ähr wthdragen af domboken och wnder häradz
och mit signet förseglat och wpsendt.
55v
Sammedagh kom för rätta ehrlig och wellerd man her Thomas
i Giöterydh, och anklagade i rätta nogre af sine socknefolck för
kyrkiobuller, N. Jon i Quinalt och en enckia Elin i Agalt
och hennes son Anders i Aggalt. Och tilldrogh, at en söndag
sedan tiensten war endat, och folcket kom wth på kyrkiogår
den, begynthe förb.de Jon i Quinalt och enckian at trätta,
om engia och åkerskade, och gåfuo huar annan onde ordh, och
Jon begynte at löckta enkian, och gaf henne bordt, på dhett sid
sta sade Jon till enkian, om du woro wthan för kyrkiogarden
då skulle iag seija dig huru dan du äst, och steg medh hast wth
egönum kyrkioloken, och enkian och hennes son Anders efther,
och enkian slog Jon i Quinalt på munenn, och skylthe honum
för en fholemördare, der på Jon hade tagit 6 dannemäns bo
mercke, som dhett hörde. Och Jon i Quinalt skielte enkenes
son Anders, för tiufuerij, och sade wthi sin wrede, at han war
en offentlig tiuff. Och nhär dee blefuo her af rätten
tilfrågade, huad skiell och bewisz huar parten, hade till sitt
otilbörlige skiellande, då wiste dee ingen skiell på huar
ken sijdo, wthan giorde hennes Anders endskyllan, och sade
sig sådant hafua giordt i wrede af hastighett, och rätta
de sin ordh her å tinge, för ähn the gingo ifrån rätten,
i Giöterydh, och anklagade i rätta nogre af sine socknefolck för
kyrkiobuller, N. Jon i Quinalt och en enckia Elin i Agalt
och hennes son Anders i Aggalt. Och tilldrogh, at en söndag
sedan tiensten war endat, och folcket kom wth på kyrkiogår
den, begynthe förb.de Jon i Quinalt och enckian at trätta,
om engia och åkerskade, och gåfuo huar annan onde ordh, och
Jon begynte at löckta enkian, och gaf henne bordt, på dhett sid
sta sade Jon till enkian, om du woro wthan för kyrkiogarden
då skulle iag seija dig huru dan du äst, och steg medh hast wth
egönum kyrkioloken, och enkian och hennes son Anders efther,
och enkian slog Jon i Quinalt på munenn, och skylthe honum
för en fholemördare, der på Jon hade tagit 6 dannemäns bo
mercke, som dhett hörde. Och Jon i Quinalt skielte enkenes
son Anders, för tiufuerij, och sade wthi sin wrede, at han war
en offentlig tiuff. Och nhär dee blefuo her af rätten
tilfrågade, huad skiell och bewisz huar parten, hade till sitt
otilbörlige skiellande, då wiste dee ingen skiell på huar
ken sijdo, wthan giorde hennes Anders endskyllan, och sade
sig sådant hafua giordt i wrede af hastighett, och rätta
de sin ordh her å tinge, för ähn the gingo ifrån rätten,
56r
och efther begge parterna ähre slet huszfattige, och hade inthett
at wppehålle laga böther medh, derföre blef afdömt, att dhee
skulle wndergå kyrkiostraf. och gifua nogot till kyrkan och hos
pitalet, eller giöra arbete till kyrkian efther sochnenes seijande.
Sammedagh kom för rätta Sten i Ratarydh på edle och welb.
Christiern Lillies godz, en wngh drängh, huilcken hade belägradt
en tienstepiga Kirsthin Thörisdotter, af echta sengh födh,
dett dhee både her för rätta bekiende, och efther dhe inthett wille
eckta huart annat, derföre blef tillåtit, at forb.d Sten wthfeste
efther dhett - 3 Cap. i Giffto. B. peningar - 40 marker.
Sammedagh blef här för rätta wpläsit, den edelle och welbor
ne herres, her Carl Gylldenhielms, gifne kiöpebref och bytes
bref, som edle och welb. Nils Siöbladh till Rönnes och Ma
riszholm, hade bekommet på twenne gårdar, N. Wedåsa, her
wthi Synnerbo häradt, och Lagemåla wthi Bergunna sochn,
i Kinnewaldz häradt, huilcket bref dömdes i sin retta kraft
at wppehålle laga böther medh, derföre blef afdömt, att dhee
skulle wndergå kyrkiostraf. och gifua nogot till kyrkan och hos
pitalet, eller giöra arbete till kyrkian efther sochnenes seijande.
Sammedagh kom för rätta Sten i Ratarydh på edle och welb.
Christiern Lillies godz, en wngh drängh, huilcken hade belägradt
en tienstepiga Kirsthin Thörisdotter, af echta sengh födh,
dett dhee både her för rätta bekiende, och efther dhe inthett wille
eckta huart annat, derföre blef tillåtit, at forb.d Sten wthfeste
efther dhett - 3 Cap. i Giffto. B. peningar - 40 marker.
| huszbonden | 13 marker | 8 ortuger | ||
| målszäganden | 13 marker | 8 ortuger | ||
| häradet | 6 marker | 5 | 4 | |
| häradzhofd: | 6 marker | 5 | 4 |
Sammedagh blef här för rätta wpläsit, den edelle och welbor
ne herres, her Carl Gylldenhielms, gifne kiöpebref och bytes
bref, som edle och welb. Nils Siöbladh till Rönnes och Ma
riszholm, hade bekommet på twenne gårdar, N. Wedåsa, her
wthi Synnerbo häradt, och Lagemåla wthi Bergunna sochn,
i Kinnewaldz häradt, huilcket bref dömdes i sin retta kraft
56v
och werd fulla macht, efther som dhett wthi bockstaffuen lydher, sam
me tijdh lätt edle och welb. Nils Siöbladh wpbiuda Wedåsa
i Agunnarydz sochn.
Sammedagh framlade edle och welb. Nils Siöbladh, nogre dombref,
gifne af denn högloflige konungzlige hofrät, och medh hofrättens
secnet förseglat , förmälandes att alle salig Per Arfuidszons arf
uingar, skulle betala edle och welborne herre, her Carl
Gyldenhielm en summa peningaar, huilcken peninge summa
welb. Nils Siöbladh, på sin kiere huszfrues wegner och alle
hennes medarfuingars wegner, efther högloflig hofrättens
afsagde dom och sentens, den welborne herren, her Carl
Gyldenhielm wplagdt och betaldt hafuer wthi Stocholm.
Och belöper på huar brodherparten - 32 dalr. Derföre
blef her så afdömt, att welb. Trulsz Perszon innan kort tijdh
och få dagar, skulle betala welb.te Nils Siöbladh föresk.ne
- 32 dalr. så frampt han will wndwijka dhet peen och straff
wthi hofrettens dom författat ähr. Då wthlofuade welb.te
Truls Perszon Kåsze, att han ehrligen, och innan få dagar,
wille betala welbördig Nils Siöbladh, aldelis efther
dommen.
me tijdh lätt edle och welb. Nils Siöbladh wpbiuda Wedåsa
i Agunnarydz sochn.
Sammedagh framlade edle och welb. Nils Siöbladh, nogre dombref,
gifne af denn högloflige konungzlige hofrät, och medh hofrättens
secnet förseglat , förmälandes att alle salig Per Arfuidszons arf
uingar, skulle betala edle och welborne herre, her Carl
Gyldenhielm en summa peningaar, huilcken peninge summa
welb. Nils Siöbladh, på sin kiere huszfrues wegner och alle
hennes medarfuingars wegner, efther högloflig hofrättens
afsagde dom och sentens, den welborne herren, her Carl
Gyldenhielm wplagdt och betaldt hafuer wthi Stocholm.
Och belöper på huar brodherparten - 32 dalr. Derföre
blef her så afdömt, att welb. Trulsz Perszon innan kort tijdh
och få dagar, skulle betala welb.te Nils Siöbladh föresk.ne
- 32 dalr. så frampt han will wndwijka dhet peen och straff
wthi hofrettens dom författat ähr. Då wthlofuade welb.te
Truls Perszon Kåsze, att han ehrligen, och innan få dagar,
wille betala welbördig Nils Siöbladh, aldelis efther
dommen.
57r
Kom för rätta Birge i Hagalt, och klagade at hans gran
ne Olof i Biernnarydh, hade hugget af honum den yterste
leden af den lengste fingeren opå den högre handen, och
den dher näst ähr, en leedh oferdig, och ett såår wthi tummel
fingeren, så att [..] onöttias och ähr krumppen, huilcket
klagemål, her för rätta bewiste sanferdigt wara. Derföre
wthfeste Olof för såremål. efther dhet 4 Cap. i Saremål Balk.
peningar - 18 marker och förlijckte sig med målszäganden, dhett han
och her för rätten giorde.
Noch wthfeste förb.de Olof i Biernnarydh för et kiötsår, han
giorde, Jon Perszon peningar - 6 marker.
Sammedagh kom för rätta Ebbe i Bockhult i Traheryd sochn
och sigh beklagade, att han för nogon tidh sedan bortpantade
sin brodher Jönns Giöszon, sine arfueiordh wthi forb Giösz
hult, med sådana förordh, att hans brodher skulle byggia och
täckia en lada, och hele gierdiszgården widh macht,
ne Olof i Biernnarydh, hade hugget af honum den yterste
leden af den lengste fingeren opå den högre handen, och
den dher näst ähr, en leedh oferdig, och ett såår wthi tummel
fingeren, så att [..] onöttias och ähr krumppen, huilcket
klagemål, her för rätta bewiste sanferdigt wara. Derföre
wthfeste Olof för såremål. efther dhet 4 Cap. i Saremål Balk.
peningar - 18 marker och förlijckte sig med målszäganden, dhett han
och her för rätten giorde.
| cronan | 12 marker | |
| häradet | 3 marker | |
| häradzhöfd. | 3 marker |
Noch wthfeste förb.de Olof i Biernnarydh för et kiötsår, han
giorde, Jon Perszon peningar - 6 marker.
| cronan | 4 marker | |
| häradet | 1 marker | |
| häradzhöfd. | 1 marker |
Sammedagh kom för rätta Ebbe i Bockhult i Traheryd sochn
och sigh beklagade, att han för nogon tidh sedan bortpantade
sin brodher Jönns Giöszon, sine arfueiordh wthi forb Giösz
hult, med sådana förordh, att hans brodher skulle byggia och
täckia en lada, och hele gierdiszgården widh macht,
57v
och seger, att hans broder sådant inthett hafuer fulbordat, wthan
huart åhr affördt höö - 8 lasz och ödhelagdt - 8 skeppeland iordh.
Till dhett andra säger förb.de Ebbe, at hans broder röfuade en dansk
ståtare, och togh honum ifrån en engelsk tröija, och en kofta
af engelsk, byxer - 1 par, och dhee kläden lågo i skou
gen, en månadt för ähn han dem hemtogh, och sedan spordes aldrigh
den danske ståtaren igen. Till dhett tridie seger förb.de
Ebbe, att hans broder förb.de Jönns i Giöszhult, hafuer skutitt
try rådiur, och wthfördt ådt Danmark, tuu hafuer han sålt
Kirsthin Olof Krämmares i Halmstadh, och dhett tridie såldhe
han prästen i Knärydh. Till dhett fierde seger forb.de
Ebbe, att hans brodher Jöns i Giöszhult, hafuer förbyt med en
krämmare i Halmstadh 5 stycke bockkar, som krämmaren hade
kiöpt i Kiäringelijda, och gifuit små bockker igen. Nuu
blef förb.de Ebbe tilfrågat, om han her om hade tiltaladt sin broder
eller låthit honum stämma, då suarade han neij, derfore
blef detta ährandet wpsat till laglig ransackan, och förb Jöns
i Giöszhult, blef stemder till näste heradztingh.
Sammedagh kom för rätta Erick i Liungby, och giorde sig frij
medh en 12 manne eedh, att huarken han eller hans huszfolck
huart åhr affördt höö - 8 lasz och ödhelagdt - 8 skeppeland iordh.
Till dhett andra säger förb.de Ebbe, at hans broder röfuade en dansk
ståtare, och togh honum ifrån en engelsk tröija, och en kofta
af engelsk, byxer - 1 par, och dhee kläden lågo i skou
gen, en månadt för ähn han dem hemtogh, och sedan spordes aldrigh
den danske ståtaren igen. Till dhett tridie seger förb.de
Ebbe, att hans broder förb.de Jönns i Giöszhult, hafuer skutitt
try rådiur, och wthfördt ådt Danmark, tuu hafuer han sålt
Kirsthin Olof Krämmares i Halmstadh, och dhett tridie såldhe
han prästen i Knärydh. Till dhett fierde seger forb.de
Ebbe, att hans brodher Jöns i Giöszhult, hafuer förbyt med en
krämmare i Halmstadh 5 stycke bockkar, som krämmaren hade
kiöpt i Kiäringelijda, och gifuit små bockker igen. Nuu
blef förb.de Ebbe tilfrågat, om han her om hade tiltaladt sin broder
eller låthit honum stämma, då suarade han neij, derfore
blef detta ährandet wpsat till laglig ransackan, och förb Jöns
i Giöszhult, blef stemder till näste heradztingh.
Sammedagh kom för rätta Erick i Liungby, och giorde sig frij
medh en 12 manne eedh, att huarken han eller hans huszfolck
58r
bordtstulo, hytte eller doldhe - 23 st ducater, som en kiöpman
der beklagar sigh, hafua bordttapat, den tijdh han dher giäste.
Denne eed blef lagligen gången, efther kiöpmannens
begäran, och stådthållarens skriftelige befalning giord och
gången, och Erik i Liungby blef frijsagder för kiöpmannens tiluitandhe.
Sammedagh framfördes för rätta Giöte Nilszon i Åby, och
blef anklagadt, att han skulle hafua stulet en börda fersk och
orensadt brasn, ifrån Jon Hendrickszon och Per Laszeszon i Hal
siö. Derföre blefuo forb.de Jon Hendreckszon och Per Lasz
framkallade, och her för rätta tillsporde, om dhe hade beskyl
ladt Giöta Nilszon, eller om dhe hade nogre brasner mist,
då bekiende förb.de att dhe hade mist brasner - 4 st, men
huem dhem togh, weta thee inthett, och seija sig aldrig hafua
der beklagar sigh, hafua bordttapat, den tijdh han dher giäste.
| Edemennerna | |
| Jonn Jonszon i Liungby | Bengt i Hånges |
| Nils Jonsz: ibidem | Nils ibidem |
| Per Skreddare i Eka | Suen i Beckarydh |
| Bengt i Applanes | Måns Nilszon ibm |
| Suen Sonesz: i Roplöse | Jacob i Örbergh |
| Per i Horsznäs | Erick i Liungby |
Denne eed blef lagligen gången, efther kiöpmannens
begäran, och stådthållarens skriftelige befalning giord och
gången, och Erik i Liungby blef frijsagder för kiöpmannens tiluitandhe.
Sammedagh framfördes för rätta Giöte Nilszon i Åby, och
blef anklagadt, att han skulle hafua stulet en börda fersk och
orensadt brasn, ifrån Jon Hendrickszon och Per Laszeszon i Hal
siö. Derföre blefuo forb.de Jon Hendreckszon och Per Lasz
framkallade, och her för rätta tillsporde, om dhe hade beskyl
ladt Giöta Nilszon, eller om dhe hade nogre brasner mist,
då bekiende förb.de att dhe hade mist brasner - 4 st, men
huem dhem togh, weta thee inthett, och seija sig aldrig hafua
58v
beskylladt Giöta Nilszon, och wittnade, att dhe grant wiste
huar Giöte Nilszon satt och drak samme dagh och nat som bras
nerna bordtstules, Item bewiste Giöte Nilszon medh 4 eller 6
gode dannemän, huar han på samme tijdh war, huilcke och giorde
hans endskyllan, derföre blef han för brasnerna frijsagder.
Item wthfeste förb. Giöta Nilszon, för ett kiötsår, hana hade giordt
Per Nilszon i Flattinghe peningar - 6 marker.
Per i Broo, den hogborne herres och furstes, hertigh Johans
till Östergiöttland, wndersåther och landbo, huilcken ähr förländt
H.F.N. cammar juncker, edle och welb. Arfuid Jönszon till Fylle
skoug, wthfeste för såramål, han hade giordt Per Suenszon i
Öszle, och stunget honum egenum armen efther dhett 6 Cap. i Sara B.
penningar - 20 marker.
Samme dagh wthfeste Arfuid i Öszhult i Hynderyd sockn
en 12 manne eedh, at han aldrig fijk sin bolerska, som åtte
barn med honum, Karin i Felliszhult, den troldomen, som hon
huar Giöte Nilszon satt och drak samme dagh och nat som bras
nerna bordtstules, Item bewiste Giöte Nilszon medh 4 eller 6
gode dannemän, huar han på samme tijdh war, huilcke och giorde
hans endskyllan, derföre blef han för brasnerna frijsagder.
Item wthfeste förb. Giöta Nilszon, för ett kiötsår, hana hade giordt
Per Nilszon i Flattinghe peningar - 6 marker.
| welb. Måns Stierne | 4 marker | |
| häradet | 1 marker | |
| häradhöfdingen | 1 marker |
Per i Broo, den hogborne herres och furstes, hertigh Johans
till Östergiöttland, wndersåther och landbo, huilcken ähr förländt
H.F.N. cammar juncker, edle och welb. Arfuid Jönszon till Fylle
skoug, wthfeste för såramål, han hade giordt Per Suenszon i
Öszle, och stunget honum egenum armen efther dhett 6 Cap. i Sara B.
penningar - 20 marker.
| welb. Arfuid Jönsz: | 13 marker | 8 prtuger | |
| heradet | 3 marker | 1 ½ | |
| heradzhofdin | 3 marker | 1 ½ |
Samme dagh wthfeste Arfuid i Öszhult i Hynderyd sockn
en 12 manne eedh, at han aldrig fijk sin bolerska, som åtte
barn med honum, Karin i Felliszhult, den troldomen, som hon
59r
| bhar fram för rätten, eij heller weet, huem samme troldom hade giordt eller samman walkat, och at han aldrig war i råd eller gerning, eller afwiste huem samme troldom först giorde, och at han aldrig sågh samme troldom, för ähn på Hamneda tingtafle, denne eedh skall å näste lagatingh her efther gånges. |
Eed |
| Per i Bolmarydh wthfeste en 12 manne eedh, för sig och sin hustru, och för sin eghen söster, som tiendte wthi Bolmarydt på den tijdh den gamble quinnan Ingridt i Bolmarydt dödh blef, huilcken Ingridt, war Arfuidz suära i Öszhult, at the inthett stule eller wndandoldhe för rette arfuingar, till ett marcke werdhe. |
Eed |
| Karin i Öszhult förb.de Arfuidz hustru, wthfeste en 6 manne eedh eller dannequinnors eedh, att hon inthett staal eller wndangiömde nogot godz i Bolmarydt for sine medharfuingar. |
Eed |
| Arfuid i Öszhult blef anklagadt, af sin gårdman en wng landz knicht, at han skulle hafua slagit hans hustru, mädhan han war på togh, till Calmar, för huilcket, Arfuid feste en 6 manne eedh till neste tingh. |
Eed |
| Sammedagh wthfeste Lars Bengtszon en fougtetienare, en 12 manne eedh, till näste tingh, at han icke hade belä radt Per Karlsz: hustru i Trottesllöff. |
Eed |
59v
| Eed | Sammedagh kom för rätta Per Gudmundszon, huilcken nu så som ofta tilförenne, hafuer warit ådtfrågat, rådh och förma nat, at han skulle bekienna, om han war i rådh eller gerningh at bordtstiela dhett godzet i Boa, efther som tilförenne på Skeckarpa tingh ähr ransakt, och efther forb.de Per Gummeszon, hölt sigh mechta wnderlig samme natt, gångandes wth och in om natten, hafuer nästan huar man haft den meningen, att han skulle ådt minstone wetha huem samme godz bordtstall, men efther man nu wthi så lång tijdh, dher efther ransakat hafuer, både hemligen och wpbenvarligen, och inthett funnet med honum, dhett ringaste af samme godz, derföre och efther åklagaren hafuer no gor heell eller half skiell at wijtha forb.de Per Gummeszon blef Per Gummeszon tillåthett att wthfesta en 12 manne eedh, till näste tingh och giöra sigh frij om han gitter. |
60r
| Anno 1617 denn 2 Septembris stodh laga Mickilszmesze tingh i Synnerbo häradt, widh rättan tingstadh Hampnada, wthi neruaro Konung Maijt.z be falningzman edle och welb. Truls Perszon till Öijhult heradzskrifuaren, försijktigh Birgge Persz: och häradz nemdn. |
| Nemden | |
| Jönns Jonszon i Rydh | Peder i Faghrult |
| Nils i Öszhult | Lasze i Broddalt |
| Måns Båttilszon | Nils Knutszon i Rydh |
| Ebbe i Hiulsznäs | Jönns i Gåarydh |
| Olof i Heslegården | Per Bengtszon i Trotteslöf |
| Anders i Bierghem | Måns i Håå |
| Sammedagh kom för retta Giermund i Sonema, och kla gade at hans gårdman Thor Nilszon, hafuer giordt honum skada, och slagit honum i hufuedet, och öfuer öghat nogra hull, så att hufuudet war wpsuullet, och forb.de orka de nepligen ståå för rätten, huilcket perlementhe hafuer sig förorsakt af forb.d Giermund i Sonema, huilka hade giordt åkerskade, men efther dhetta slagzmålet war nysz skeedt och man icke wet huru Giermund blifuer ferdig, eller om dher föllier lyteszboth, dherfore blef detta wpsat til neste tingh. |
wpsat |
60v
| wpsat | Kom för rätta Jonn Perszon i Östraby, en wngh dräng, huil ken hafuer belägrat een enckia Gunnil be.d i Otarp, och bekiende at han begynthe sin omgenge med henne, 3 weker efther Juull 616, och bekienner allena hefden och nekar bar net, derföre och efther samme quinfolk, denne gången icke war tinghfhör, eller förmåtte komma tilstädes, derföre blef detta wpsat, till fodzle tijdhen, så fåår man förnimma om han kommer öfuerens medh hefden. |
| Sammedagh blef förb. Jon Perszon och Hendrick i Östraby, anklagade för kyrkiobuller, och hade brukat slemme ordh på huar annor, sålunda at Hendrik kallade Jon Perszon tiuf wnge, och Jon Perszon skielthe Hendrick för en wäftiuf, för huilcken wäf, Hendrick hafuer sig frij giordt medh en 12 manne eedh, och ähr opå ett lagligit heradztingh frij dömdh. Derföre blef förb.d Jon tilfrågat, om han wille festa foth medh förb.d Hendrick och hans lagmän, och bewisa sitt otilbörliga skiellande, eller om han hade så god och ful kommelig skiel, at han kune förb. Hendrik til saken lagliga binda. Då suarade Jon Perszon neij, och giorde Hendrickz endskyllan, och sade sig inthett weta medh forb.de |
61r
| Hendrick ähn dhett godt och ehrligit ähr, och giorde Hendrick frij för samme skiellande. Derföre och efther dhett bewistes att förb. Jon Perszon ähr en styf och orolig selle, och hafuer ofta skielt Hendrich, blef förb.te Jon Perszon sackfelther efther dhett [..] Cap. i Ting B. peningar - 40 marker. |
| welb. Måns St. | 16 marker | 5 2/3 | ||
| heradet | 6 marker | 5 | 4 | |
| heradzhofd | 6 marker | 5 | 4 |
| Kom för rätta Per Anderszon i Åby, i Berga sochn, och klagade, at en törpare be.d Håkon i Engiarydt, edle och welb. Erick Kyles godz, hafuer sig tillwellat ett lijthett ålafijske, Malmbecken be.d huilcken af ålder hafuer legat till skattegården i Åby, som Per Anderszon opå bhor. Och bewiste förb Per Anderszon, at samme ålafiske for - 51 åhr sedan, hafuer warit hans moderbroder, Per Anbiörszon lagligen tildömdt, och till wittneszbordh, fram lades i rätta, salig Christiern Skrifuares dombok, i wäsz hult, huilcken på den tijdhen hafuer sittit wthi heradzhöf dinge stadh, i Synnerbo heradt, och lyder domboken om samme ålafijske, som her eftherföllier. Anno 1566 die Petrj ad vincula, stodh åttingzting widh Berga |
dom om et ålafiske i Åby |
61v
in presentia gubernatoris welbördig man Per Christerszon
till Hinszekijnn och Isack Olszon på Tofta, fougte,
desze efther.ne såtho i nemden.
Ett lijthett ålafijske kallas Malmbeken, ligger i Åby marck,
dömdes Per Anbiornszon till efther sin gambla hefd.
Sammedagh kom för rätta en löskona Nilla i Hampalt i Hynderydz
sochn, huilcken war hafuandes, och bekienner att en dräng Måns
Johenszon, hafuer henne belägradt, wthi ett barnszöll, till Månszes
i Tansiö, widh pasz Wårfru Visitationis, wthi en hölade
emellom söndagen och måndagen, och seger sigh dher af hafua
blifuit medh barn, Men förb Måns Johenszon suärg och
förbannar sigh, at han aldrig hafuer henne hefdat eller be
lägradt, huarken wthi Tansiö eller annorstedes, och aldrig
badh henne om sådanne handlinger, och tilbiuder sig willia
till Hinszekijnn och Isack Olszon på Tofta, fougte,
desze efther.ne såtho i nemden.
| Per i Wenerydt | Jeppe Knutszon i Hollie |
| Sone i Prästörp | Per Olszon i Flattinge |
| Jönns i Elmås | Måns i Brokarydh |
| Suen i Flattinge | Suen Erlandszon i Käringe |
| Nilsz Bengtszon | Olof i Hult |
| Suen i Ösziö | Suen Bagge i Mieredt |
Ett lijthett ålafijske kallas Malmbeken, ligger i Åby marck,
dömdes Per Anbiornszon till efther sin gambla hefd.
Sammedagh kom för rätta en löskona Nilla i Hampalt i Hynderydz
sochn, huilcken war hafuandes, och bekienner att en dräng Måns
Johenszon, hafuer henne belägradt, wthi ett barnszöll, till Månszes
i Tansiö, widh pasz Wårfru Visitationis, wthi en hölade
emellom söndagen och måndagen, och seger sigh dher af hafua
blifuit medh barn, Men förb Måns Johenszon suärg och
förbannar sigh, at han aldrig hafuer henne hefdat eller be
lägradt, huarken wthi Tansiö eller annorstedes, och aldrig
badh henne om sådanne handlinger, och tilbiuder sig willia
62r
| festa en 12 manne eedh, och giöra sigh frij, att han aldrigh henne hafuer hefdat, eij heller ähr fader ådt fosteret hon går medh. Her emot bekienner Nilla, at Måns Johenszon, mötte henne en morgon wthi ett gierde, ther förb.d Måns Johenszon gijk medh sin bösza, och wille skiuta, och ther seger Nilla, han be lägrade henne förste gångh, och annor gångh i giästabudit som forb.t ähr. Detta ährandet blef wpsat, till Nilla hafuer födt barnnet. |
wpsat |
| Nils Månszon i Bockhult, wthfeste för ett kiöttsår, som han hade giordt på Jöns Wddeszon i Traherydh peningar - 3 marker. |
| cronan | 2 marker | |
| häradet | 4 | |
| häradzhofd. | 4 |
| Kom för rätta Per i Bolmarydh, och gijk sin lagh, och giorde sig, sin hustru och sin söster frij, at dhee inthett bordtstulo eller wndan doldhe af dhett arfuit, som fallit war efther Ingridt i Bolmarydh för rette arfuingerna. Edemennerna Peder i Bolmarydh, Lasze i Wpsala, Lasze i Snelszboke, Jon Ibm, Båttill i Håå, Båtill Perszon ibm, Thorsten ibm, Jöns i Bolm marydt, Jon Halstenszon ibm, Jönns i Extörp, Jon i [..], Jöns ibm. Denne eedh blef lagligen gången, och förb.de perszoner frijsagder. |
62v
| Opå samme sätt kom Arfuidz hustru i Öszhult Karin be.d fram för rätten och giorde sigh frij, med en 6 manne eedh, at hon inthett wndandoldhe efther sin modher Ingridt i Bolmarydt, för sine medarfuingar. |
| Edemän och edequinnor | |
| Thor i Westrult | Hans i Nöttia |
| Knut i Bolmarydh | Sisza i Westrult |
| Sone i Stafrult | Ellsza i Elinge |
| Ed | Sammedagh kom för rätta Jönns Suenszon i Giöszhult, och wth feste en 12 manne eedh, at han aldrig hade skuthit rådiur och såldt ådt Danmarck, efther som hans eghen brodher Ebbe i Böck hult, hafuer honum beskylladt. Men anlangande den ståtaren förb.d Ebbe hafuer honum beskyllat före, befans i sanning wara wppenbara löngn, och bokinna i Ragnilleköp, som han skulle hafua bordtbytt med en dansk krämmare, dhet kunne förb.d Ebbe i Böckhult inthett bewisa, wthan krämmaren hafuer gifuit Jönns i Giöszhult, ett godt wittneszbördh, at han hafuer ehrli gen handlat medh honum, så at han honum inthett beskyller. |
| Kom för rätta Per Gunnarszon i Miäla, och gijk en - 12 manne edh, at han icke bordtstaal, dhett godzet, som Bengt i |
63r
Booa och hans gårdman miste samme nat, som Per Gunnerszon
och hans fader Gunner der gieste, eij heller weet huem samme
godz bortstall.
Denne eedh ähr efther långligh ransakan, lagligen gången,
och Per Gunnerszon frijsagder.
Sammedagh kom för rätta Lars i Alnskiöp, fulmyndigh
på Märit Anderszes i Gaszhult, och bekiende att hon medh
sin mans jaa och samptycke, hafuer sålt Suen Håkonszon i
Norretörpa 1/4 af den söndre gården i Norrtörpa, huilcken
fierdingh förb.de Märit efther sine föräldrar lagligen arfdt
hafuer. Och hafuer derföre wpbt tyskt mynt - 50 daler,
suenskt mynt - 1 dalr och för ethlöfuet - 2 dlr. Per Arfueszon
i Meszebodha, på sine egne wegner, och fulmyndigh på alla sine
söskionnes wegner, och tingskytte förb.de Suen Håkonszon en
och hans fader Gunner der gieste, eij heller weet huem samme
godz bortstall.
| Edemennerna | |
| Suen Anderszon i Norretörpa | Sten i Norretörpa |
| Arfuid i Miäla | Jönns i Nöttia |
| Suen Jonszon i Forsza | Bengt i Skierfua |
| Per i Meszbodha | Suen i Kanarp |
| Jonn i Skiftarp | Gudmund i Quenslö |
| Lasze i Hallarp | Per Gunnerszon |
Denne eedh ähr efther långligh ransakan, lagligen gången,
och Per Gunnerszon frijsagder.
Sammedagh kom för rätta Lars i Alnskiöp, fulmyndigh
på Märit Anderszes i Gaszhult, och bekiende att hon medh
sin mans jaa och samptycke, hafuer sålt Suen Håkonszon i
Norretörpa 1/4 af den söndre gården i Norrtörpa, huilcken
fierdingh förb.de Märit efther sine föräldrar lagligen arfdt
hafuer. Och hafuer derföre wpbt tyskt mynt - 50 daler,
suenskt mynt - 1 dalr och för ethlöfuet - 2 dlr. Per Arfueszon
i Meszebodha, på sine egne wegner, och fulmyndigh på alla sine
söskionnes wegner, och tingskytte förb.de Suen Håkonszon en
63v
| 1 ½ fierd. i Norratop | en half fierdingh af samme gårdh, och derföre wpbt på sine och sine söskiones wegner peningar - 22 dalr wthi danskt mynt derföre tingskiöttes förb.d 1/4 fierdingh ifrån Märit i Gaszhult och hennes arfuingar, Item en half fierdingh ifrån Per Arf uidszon hans söskonne och arfuingar, och in wnder SuenHåkonszon hans hustru Tyridt, och deras arfuingar till ewerdeliga ägo och ägendom. |
| ½ fierdingh i Nortörpa | Sammedagh kom för rätta, Suen i Försza, fulmyndig på Gunners wegner i Miäla och hans hustru Karin, och tingskötte Sten i Nor torpa, och hans hustru Biritta en half fierdingh af förb.de Sodhra gårdh i Nortörpa, och hafuer förb.d Gunner wpbt - 24 daler bådhe för arf och ethlöfuet. |
| 1/3 af Meszeboda | Kom för rätta Suen i Forsza, fulmyndigh på Månszes wegner i Skeckarp, Item fulmyndig på Jönns Faijeszons wegner i Synnertörp. och tingskiötte Per i Meszebodha, alla deras arf uelother, som dhee åtte wthi en tridingh af Meszeboda gård, och hafua derföre wpbt peningar - 32 dalr. Item hafuer förb.d Per gifuit sin fader wthi sin långlige siuckdom wthi jorden peningar - 6 dalr, hafuer och sin arfuelot wthi förb. - 1/3 så at han medh arf och kiöp äghir 1/3 af Meszebodha gårdh. |
64r
| Kom för rätta Nils i Öszhult, fulmyndig på Anderszes wegner i Harpeholmmen, och bekiende att förb.de Anders medh sin hustrus Kirstinnes gode jaa och samptycke, hafuer sålt Suen Brun, och Suen Perszon, och deras söskionne 1/8 i Markarydz g. och hafuer derföre wpbt peningar - 95 dalr wthi godt mynt. Och äga nu förb.de Suen Brun och Suen Perszon och deras söskionne, 1/4 af Markarydz gårdh, som dhee hafua bådhe arft och kiöpt. |
1/4 i Markaryd |
| Kom för rätta Bengt Larszon i Aplanäs, fulmyndig på Nilszes wegner i Hörsitt, och på hans hustrus Elines wegner, och ting skiötte Suen Arfuidszon i Wännerydh, och hans hustru Bengta 1/4 af söndre garden wthi förb.d Wennerydh, och hafuer förb.de Nils opbt - 26 dalr. Sammeledis Per Bengtsz: i Trotteslöf, och tingskiötte förb.de Suen Arfueszon halfparten af den söndre gården i Wännerydh, och hafuer derföre wpbt bådhe för arf och ethlofuet peningar - 65 dalr. |
3/4 wthi Wennerydh |
| Kom för rätta Bengt Gisleszon i Böckhult, fulmyndig på sine farbroders weg.r Bengt Simonsz, och Jöns Simonsz: Item Jacob Larsz: på sin hustrus wegner, och tingskiötte Anna Persz dotter och hennes arfuingar ½ gård i Hestberga, och derföre wpbt peningar - 94 dalr för arf och ethlöfuet. |
½ Hestberga |
64v
Sammedagh kom åther för rätta, Måns i Skiekarp, huilcken hafuer
tilförenne sig för retta beklagat, öfuer den orät, som hans grannar,
i Andersta och Böckhult, honum tilfogat hafua, och wpbrent för
honum nogor weedh, om huilcket ährande finnes tilforenna wara
ransakat opå walbormesze ting den 29 Aprilis, och blef
då wpsat till widare betanckiande, och nu sålunda afdömdt,
nu kom för rätta förb.de Jönns Anderszon, skogzfougten, och
blef tilfrågat, huarföre han hade gifuit Måns i Skeckarp
förlof at hugga gröna bok, då nekade han på dheet högsta,
at han dhett aldrig giorde, wthan allena forna bok, dhett och Måns i
Skeckarp som tilförenne på honum hade sig påskutit, motte bekien
na, derföre blef och Jöns Anderszon frijsagder.
Men för dhett förb.de Måns i Skiekarp, hafuer öfuerträdt dhett
förbudh och grannelagh, som han hadhe warit medh at samtyckia
och med handstrekning beijakat, huilcken grannelagh war
enligh och sommelig medh Suerigis lagh, Derföre blef af
dömdt, at Måns skulle först wthgifua wijthett N. peningar - 4 dlr.
till Andersta kyrkia, och för dee gröna boken - 3 marker.
Konungz endsaak Byg: Balck Cap. - 15.
Men dhett Andersta grannar, hemdes sielfua, och togo sine
lother af wedhen efther boken och wpbrende i förtredt,
tilförenne sig för retta beklagat, öfuer den orät, som hans grannar,
i Andersta och Böckhult, honum tilfogat hafua, och wpbrent för
honum nogor weedh, om huilcket ährande finnes tilforenna wara
ransakat opå walbormesze ting den 29 Aprilis, och blef
då wpsat till widare betanckiande, och nu sålunda afdömdt,
nu kom för rätta förb.de Jönns Anderszon, skogzfougten, och
blef tilfrågat, huarföre han hade gifuit Måns i Skeckarp
förlof at hugga gröna bok, då nekade han på dheet högsta,
at han dhett aldrig giorde, wthan allena forna bok, dhett och Måns i
Skeckarp som tilförenne på honum hade sig påskutit, motte bekien
na, derföre blef och Jöns Anderszon frijsagder.
Men för dhett förb.de Måns i Skiekarp, hafuer öfuerträdt dhett
förbudh och grannelagh, som han hadhe warit medh at samtyckia
och med handstrekning beijakat, huilcken grannelagh war
enligh och sommelig medh Suerigis lagh, Derföre blef af
dömdt, at Måns skulle först wthgifua wijthett N. peningar - 4 dlr.
till Andersta kyrkia, och för dee gröna boken - 3 marker.
Konungz endsaak Byg: Balck Cap. - 15.
Men dhett Andersta grannar, hemdes sielfua, och togo sine
lother af wedhen efther boken och wpbrende i förtredt,
65r
| och icke först, söckte och klagade saken i rätta, och den ha de bort giöra, derföre blefuo dee androm till warnagel att thee sådane dristighet icke skole förtaga och wara sine egne hempnare, wthan först sökia lagh och rätt, derföre sak felthes dhee för wåldzwercken efther dhet - 28 Cap. i Konungh Balck, nemligen, prästen her Anders, Nils i Bockhult, och skattegårdarna i Anderstaby peningar - 20 dlr. och dhee som boo på frelsett peningar - 40 marker ähr tilhopa - 30 dalr.
Kom för rätta Lars Bengtszon, fougtetienare, och gijk en 12 manne eedh för dhett ordh och röckte, han war wthi kom men, och wthi hastighett af en hop onda meniskior, war wth floget om honum och ehrlig dannequinna hustru Bengta Per Karlszons i Trotteslöf. Edemennerna Suen i Barkerydt, Jönns Tufueszon i Hampneda, Nils Jöranszon i Andesta, Nils i Bockhult, Jnni Snelszböke, Birge Bengtszon, Birge Perszon, Lasz Bengtszon. Denne edh blef lagligen gången, och forb. Lasz Bengtszon och hustru Bengta frijsagde. |
65v
Sammedagh wthfeste Jönns Bengtszon i Biörnstörp en - 12 manne
eedh, för - 3 st suin han ähr kommen i röckte fhöre at han sku
le hafua stulet på derasz bökeskough.
eedh, för - 3 st suin han ähr kommen i röckte fhöre at han sku
le hafua stulet på derasz bökeskough.
Kom för retta ett löszquinfolck N. Anna Perszdotter, och
hafuer ett barn i famnen, och bekienner at en gift bonde
Lars i Giökabodha i Huitarydh sochn, hafuer henne belägradt,
och efther Anna ähr nyes fången, och bonden inthett tiltalader,
derföre blef detta wpsat till bondan kommer i borghan.
Sammedagh kom för rätta en landzknicht Bengt Gisleszon
i Beckarydt, och klagade att Suen Bläste, hafuer giordt honum
stor skade, och stukket honum try styngh medh en knif, så
at han war whanför wthi - 6 wekur, och efther förb.de icke
war tilstädes, blef detta wpsat till en annor gång, och
Sten blef stämder.
Kom för retta Suen Karlszon i Hiulöquern i Tiureda sochn
i Noruidinge heradt, på sine egne wegner, så och fulmyndigh
på sine söskiones och alle sine medarfuingars wegner, och
tingskiötte Hendrick i Hagarp, alt dhett gambla ethlöfue
och tiltall, som förb.de Suen och hans medarfuingar, her för
rätta lagligen whunnett hafua wthi 1/4 i sodra gården i
66r
| Hengarp, och hafuer han therföre på sine och sina medh arfuingaras wegner wpbt peningar - 20 dlr. och ett par oxar. Och hafuer förb.de Suen Karlszon, her för rätta whunnet 1/4 af södre garden i Hengarp, efther sin mormoder Karin i Jonszbodha, huilcken war barnfödh i Hengarp, och salig Måns Erekszons arfuingar som går den innehade, icke kunne sigh försuara, medt dhett laga fångz brefuit, som deras fader hade tagit på Hengarpa gårdh wthan den ene sösterdelen war dher wthelyckt. Derföre blef her sålunda afdömdt, at förb.de Erik i Hengarp, som denne försk.ne peningar och oxar hafuer wth lagdt, skall fulkommeligen trödha till jorden i Hengarp der hon ligger, och den som jorden kiöpt, skall sökia sin fånge[..], och huar gåå till sin man ighen efther dhett 12 Cap. i Jord. Balk. all den stundh dhee sina jordh, lagligen icke kun ne med bref och skiöthe, eller andre skiäliga bewisningar, för suara, efther som dhee efther dhett - 10 Cap. i Jord. B bhorde giöra. |
1/4 af Södre Hengarp |
Samme tijdh stodh en häradzsyn, N. den 5 Septembris
wthi Liunghult i Whrå sochn, emellom gamble Per, som
besitter och ägher halfua gården, och hans gårdman wnge Per
Stenszon och Per Jonszon, som ägha och besitta den andre
66v
| Synn i Liunghult | halfparten af gården wthi förb.d Liunghult. Emellan huil ka förb.de gårdmen, hafuer lenge ståådt och warit en stor afundh, så att bådhe kyrkioherden och sochnenes män hafua der opå mykit arbete och fota mödho anwent, att dhee kunna förlijka förb.d gårdmän, och sådant derasz store omak och bekymber ähr them alt fåfengt afgånget, och trättan och afuunden warit lijka stoor. Der af parterna på bådhe sijdor, ähre förorsakade, att dijt kalla en häradzsyn, sådana, tuistiga och långa trätta at fördempa och förlijka. Och när man begynthe tala med parterna, om derasz tuistige saker dem emellom war wpkommen, då befans i sanningh, sådant skiedt wara om gårdzens äghor och gårdzens olijka byte. Och hafuer sigh tildragit, at gambla Per hafuer i gamble dagar lagligen kiöpt halfuer Liunghulta gårdh af en gammul man Jon i Liunghult, der opå förb.de gamble Peder hafuer godt lagafångz bref och besittit sin ½ gård, och well widh macht hållidt, med husz och gierdiszgårdaar, och engierödingh och egenum sin anlethes suätt och modige slep, mykit för bettradt sin halfpart, så at han nu wthi sine gamble dagar kan dher af hafua gangh och fördeell, Der emot när förb.d gamble Jonn i Liunghult, som den andre halfparten af Liunghult hade besittit, icke förmåtte bruka sin halfgård, |
67r
bordtpantade han 1/4 der af till Nils i Sken, den och sedan
alt her till, med nödtörftigt och tilbörligit arbethe ähr
förfallen med husz och gierdiszgårdar. Och den andre 1/4
hafuer legat ödhe och obrukat öfuer - 24 åhr, så att den
halfue gården ähr slett och aldeles förfallen. både medh husz och
gierdiszgårdar, och engien igen wexen, och i alla måtto
illa medfarin, Nuu ähr förb.de gamble Jonns son, Per
Jonszon, som på den tijdhen halfua gården blef ödhe, war
öfuermaghe, och hans mågh wngge Per Stenszon, komna till
mans, och hafua wthi tuu eller try åhr brukat sin gårdh.
Och efther dhee förmerkia, at gamble Peders halfue gårdh
som wthi långlig tijdh hafuer warit well häfdader. ähr
mykit better, willia dhee infhara wthi hans deell och lhott,
och begära nyt skifte på gården, bådhe på åker och engh,
föregifuandes, att dher hafuer aldrig warit rätt, och fulkom
meligit bythe på gårdhen, huilcket dhee wnge bönder, medh
gammall wittne aldeles kunne bewisa, derföre blef
detta ährandet tagit till ransakan. Och när
alt war granskat och öfuerseedt, befans i sanningh, at wnge
Per Jonszon och Per Stenszon, hade ellefue skieppelandh
åker och åkerwaldh, mhera ähn gamble Peder, derföre
blef wthbrotet och tagit ifrån deras halfue gårdh, ett
skieppelandh wpgiordh åker, och en gambla åkra wthi
alt her till, med nödtörftigt och tilbörligit arbethe ähr
förfallen med husz och gierdiszgårdar. Och den andre 1/4
hafuer legat ödhe och obrukat öfuer - 24 åhr, så att den
halfue gården ähr slett och aldeles förfallen. både medh husz och
gierdiszgårdar, och engien igen wexen, och i alla måtto
illa medfarin, Nuu ähr förb.de gamble Jonns son, Per
Jonszon, som på den tijdhen halfua gården blef ödhe, war
öfuermaghe, och hans mågh wngge Per Stenszon, komna till
mans, och hafua wthi tuu eller try åhr brukat sin gårdh.
Och efther dhee förmerkia, at gamble Peders halfue gårdh
som wthi långlig tijdh hafuer warit well häfdader. ähr
mykit better, willia dhee infhara wthi hans deell och lhott,
och begära nyt skifte på gården, bådhe på åker och engh,
föregifuandes, att dher hafuer aldrig warit rätt, och fulkom
meligit bythe på gårdhen, huilcket dhee wnge bönder, medh
gammall wittne aldeles kunne bewisa, derföre blef
detta ährandet tagit till ransakan. Och när
alt war granskat och öfuerseedt, befans i sanningh, at wnge
Per Jonszon och Per Stenszon, hade ellefue skieppelandh
åker och åkerwaldh, mhera ähn gamble Peder, derföre
blef wthbrotet och tagit ifrån deras halfue gårdh, ett
skieppelandh wpgiordh åker, och en gambla åkra wthi
67v
huszgiäret till - 5 skiepnaland, och lagd till gamble Peders dell,
Item en gambla åkra westan becken och sonderst, som
och lades tll gamble Peders deell, sedan skall dhett wara
dem jempt emellom om åkeren. Anlangande dhen nye
inteckt, som gamble Per hade intagit, och begynt åker opå,
skall han behålla hele inteckten, ner till den åkerrhenen, som honum
blef tildömt. Der emot skola dhee wnge bönderna på den
andre halfparten, behålla alle dhee gamble åkrarna, som lig
ga emellom deras gårdh, och den åkeren som blef gamble
Per tildömdh. Huad anlangar engien, befans i sanningh,
at gamble Per hade mher och better engieualdh till
sin halfua gårdh. ähn dhee wnge bönder. Derföre
blef wpbrotet och tagit ifrån gamble Peder, en åueke
be.d Geddeweken, wp till gierdiszgarden, och sedan mo
san wp i landzwägen, ähr tilhopa 8 lasz engh, som blifuer
lagd till den norra delen. Huad anlangar, dhett
törpet, som gamble Per hafuer sigh tilpantat, och ligger
till allan gården, blef sålunda afdömt, att nher dee nya
bönderna Per Jonszon och Per Stenszon hafua macht och ämpne
at gifua gamble Per sin halfpart, af sine wthlagde peningar,
då skall törpet medh alt dhett ther tilhörer, bythas them rätt
emellom. Sedhan skall dhett wara, dem emellan en forlijkt
Item en gambla åkra westan becken och sonderst, som
och lades tll gamble Peders deell, sedan skall dhett wara
dem jempt emellom om åkeren. Anlangande dhen nye
inteckt, som gamble Per hade intagit, och begynt åker opå,
skall han behålla hele inteckten, ner till den åkerrhenen, som honum
blef tildömt. Der emot skola dhee wnge bönderna på den
andre halfparten, behålla alle dhee gamble åkrarna, som lig
ga emellom deras gårdh, och den åkeren som blef gamble
Per tildömdh. Huad anlangar engien, befans i sanningh,
at gamble Per hade mher och better engieualdh till
sin halfua gårdh. ähn dhee wnge bönder. Derföre
blef wpbrotet och tagit ifrån gamble Peder, en åueke
be.d Geddeweken, wp till gierdiszgarden, och sedan mo
san wp i landzwägen, ähr tilhopa 8 lasz engh, som blifuer
lagd till den norra delen. Huad anlangar, dhett
törpet, som gamble Per hafuer sigh tilpantat, och ligger
till allan gården, blef sålunda afdömt, att nher dee nya
bönderna Per Jonszon och Per Stenszon hafua macht och ämpne
at gifua gamble Per sin halfpart, af sine wthlagde peningar,
då skall törpet medh alt dhett ther tilhörer, bythas them rätt
emellom. Sedhan skall dhett wara, dem emellan en forlijkt
68r
och aftalat sak, nu och framdelis till ewerdeliga tijder.
Her om dhee blefuo wthi nemdenes neruaro, wenligen och well
förlijckte, och reckte hender tilsammans, och sattes them e
mellan peningar - 10 dalr wthi wijthe, at huilcken den
ne giorde förlickning afbryter, eller åwerker thens an
dresz looht, han skall först bötha efther lagen - 40 marker
Konungh B. - 28 Cap. och wthgifua wijthett.
Anno 1617 wedh walborgemesze tijdh stodh ett bythe
emellan beskedne danneman Hendrek i Östraby wthi Rysz
by sochn, och hans stifbarn, Anders Soneszons hustru i
Tuna och hans söster. Deruthöfuer woro desze
beskedelige dannemän, Per Jonszon i Selleberga, Per
i Skeda, och sedan grannarna wthi Östraby.
Detta efthersk.ne fööll på stifbarnen.
Wthi jordekiöp, arfuer bondan thuu lother, och hustrun
der emott tridingen.
Så hafuer salig Per Jonszon och hans hustru Bengta, som
sedan fijk Hendrek i Östraby til man, wthlagdt tilhopa
wthi jordh denne eftherskrefne peningar.
Her om dhee blefuo wthi nemdenes neruaro, wenligen och well
förlijckte, och reckte hender tilsammans, och sattes them e
mellan peningar - 10 dalr wthi wijthe, at huilcken den
ne giorde förlickning afbryter, eller åwerker thens an
dresz looht, han skall först bötha efther lagen - 40 marker
Konungh B. - 28 Cap. och wthgifua wijthett.
Anno 1617 wedh walborgemesze tijdh stodh ett bythe
emellan beskedne danneman Hendrek i Östraby wthi Rysz
by sochn, och hans stifbarn, Anders Soneszons hustru i
Tuna och hans söster. Deruthöfuer woro desze
beskedelige dannemän, Per Jonszon i Selleberga, Per
i Skeda, och sedan grannarna wthi Östraby.
Detta efthersk.ne fööll på stifbarnen.
Wthi jordekiöp, arfuer bondan thuu lother, och hustrun
der emott tridingen.
Så hafuer salig Per Jonszon och hans hustru Bengta, som
sedan fijk Hendrek i Östraby til man, wthlagdt tilhopa
wthi jordh denne eftherskrefne peningar.
68v
af denne förskrefne summa, bekommer salig Per Jonszons barn,
i fäderne thuedelen, belöper - 14 dlr 10 2/3
Fädernes löszöra hafuer barnet tilfyllest bekommet.
Sedan hafuer salig Per Jonszons hustru, gådt å andra gifto,
och fåt till eckta man Hendrick i Östreby medh huilcken
förb.de Bengta hafuer aflat och födt - 3 barn, huilcke medh
Bengtes förra barnnakul ähr lijka i möderne, bådhe wthi
jordh och löszöra, der om ähre fyra systrar och en broderdell,
så dhet belöper geraden - 6 systerdeler allena wthi jorden
men elliest wthi löszöre - 5 sösterlother.
Så hafuer Hendrek i Östraby och hans hustru Bengta kiöpt
jordh wthi Sönneråå för peningar - 40 dalr.
der af tager Hendrik thuedelen, så belöper på 6 söster
deler i möderne en triding -13 dalr 10 1/3
så belöper å thuå söstrar - 4 dlr 22 21
noch jordekiöp wthi Skedha - 3 dlr 13 4
noch wthi Östraby - 3 dlr 13 4
noch wthi en aker i Skeda 3 marker
7 dlr 18 1/3
| nemligen wthi Skeeda | 10 dalr | ||
| wthi Östreby peningar | 10 dalr | 22 1/4 dalr | |
| wthi en panthåker i Skeeda | 9 marker |
af denne förskrefne summa, bekommer salig Per Jonszons barn,
i fäderne thuedelen, belöper - 14 dlr 10 2/3
Fädernes löszöra hafuer barnet tilfyllest bekommet.
Sedan hafuer salig Per Jonszons hustru, gådt å andra gifto,
och fåt till eckta man Hendrick i Östreby medh huilcken
förb.de Bengta hafuer aflat och födt - 3 barn, huilcke medh
Bengtes förra barnnakul ähr lijka i möderne, bådhe wthi
jordh och löszöra, der om ähre fyra systrar och en broderdell,
så dhet belöper geraden - 6 systerdeler allena wthi jorden
men elliest wthi löszöre - 5 sösterlother.
Så hafuer Hendrek i Östraby och hans hustru Bengta kiöpt
jordh wthi Sönneråå för peningar - 40 dalr.
der af tager Hendrik thuedelen, så belöper på 6 söster
deler i möderne en triding -13 dalr 10 1/3
så belöper å thuå söstrar - 4 dlr 22 21
noch jordekiöp wthi Skedha - 3 dlr 13 4
noch wthi Östraby - 3 dlr 13 4
noch wthi en aker i Skeda 3 marker
7 dlr 18 1/3
69r
Her af belöper på thuå söstrer peningar - 2 dlr 16 2/3
wthi löszöra, efther salig Bengta i Östraby, arfuer söster
lijka emott brodher, så blifuer efther Bengta - 5 lother.
Her af belöper på tuå söstrar - 8 dlr 20 1/3
Item hafuer dhee tuå söstrarna af förste kullen bekommet
i möderne suin - 2 st
Så belöper i alles, på dhen förste Bengtes barnnakul, bådhe
wthi fäderne kiöp och jordh och mödernes kiöp i jordh, såsom
och elliest i löszöra wthi möderne, hosz Hendrik i Östraby
som han bhör betala peningar - 29 dlr 28 15
Huad belångar annor små bohagztygh, N. fåår, getter.
och annor små boskap, blef bewisat att dhett blef af siukdom
slet wtdott, och icke af meniskiors försummelsze elller iwållan
de, derföre blef Hendrek derföre frijdömdh.
Item annor inwara, med sengiekleder, och annor inredz
ler, bewistes inthett wara wthi förrådh, derföre efther arf
uingarna dhet samma bekiende, blef Hendrek wthi arf
uingarnas neruaro frijdömdh.
wthi löszöra, efther salig Bengta i Östraby, arfuer söster
lijka emott brodher, så blifuer efther Bengta - 5 lother.
| Koer | 4 st | 12 dlr | ||
| Oxar | 1 pr | 12 dlr | 27 ½ dlr | |
| Sölf | 3 ½ lodh | 10 ½ dlr |
Her af belöper på tuå söstrar - 8 dlr 20 1/3
Item hafuer dhee tuå söstrarna af förste kullen bekommet
i möderne suin - 2 st
Så belöper i alles, på dhen förste Bengtes barnnakul, bådhe
wthi fäderne kiöp och jordh och mödernes kiöp i jordh, såsom
och elliest i löszöra wthi möderne, hosz Hendrik i Östraby
som han bhör betala peningar - 29 dlr 28 15
Huad belångar annor små bohagztygh, N. fåår, getter.
och annor små boskap, blef bewisat att dhett blef af siukdom
slet wtdott, och icke af meniskiors försummelsze elller iwållan
de, derföre blef Hendrek derföre frijdömdh.
Item annor inwara, med sengiekleder, och annor inredz
ler, bewistes inthett wara wthi förrådh, derföre efther arf
uingarna dhet samma bekiende, blef Hendrek wthi arf
uingarnas neruaro frijdömdh.
69v
Ilathes kar och stånder, och annor sådan tygh, blef be
wisat, at dhett wthi feijgde tijder, wthfördt i skougen, och blef förderf
uat, dhett hans grannar wittnade.
Derföre nhär forb.d Hendrik i Östraby, hafuer betalat sine
stifbarn, förskrefne summa nemligen - 29 dlr 29 15
då skall han och hans arfua, wara aldelis frij och okrefde.
af sin stifbarn, efther som dhee hafua ther om giordt fulkome
lig förlijckning, och ähre öfuerens blefne. Huad anlanger
förb.de Hendrikz stifbarns fäderne, som thee åtte efther sin
fader Per Jonszon wthi löszöra, dhet hafuer förb Hendrek
them redeligen och ehrligen betalat, efther som dhett war afmiäthet.
Sammedag kom för rätta Anders i Gaszhult, och på sin hu
strus wegner och sosters wegner, wthfeste för dhen gamble klädis
kiortelen och annor lumpig småtygh och nogot lijthett mat
förb.de Anderszes hustru Märit, och hans soster Karin Jonszdot: bort
stulo wthur Sones husz i Stafrilt, mädan han bodde i Gaszhult
efther som finnes tilförenne wara ransakat, peningar på höghe
öfuerhetennes nådig behagh peningar - 20 dlr.
wisat, at dhett wthi feijgde tijder, wthfördt i skougen, och blef förderf
uat, dhett hans grannar wittnade.
Derföre nhär forb.d Hendrik i Östraby, hafuer betalat sine
stifbarn, förskrefne summa nemligen - 29 dlr 29 15
då skall han och hans arfua, wara aldelis frij och okrefde.
af sin stifbarn, efther som dhee hafua ther om giordt fulkome
lig förlijckning, och ähre öfuerens blefne. Huad anlanger
förb.de Hendrikz stifbarns fäderne, som thee åtte efther sin
fader Per Jonszon wthi löszöra, dhet hafuer förb Hendrek
them redeligen och ehrligen betalat, efther som dhett war afmiäthet.
Sammedag kom för rätta Anders i Gaszhult, och på sin hu
strus wegner och sosters wegner, wthfeste för dhen gamble klädis
kiortelen och annor lumpig småtygh och nogot lijthett mat
förb.de Anderszes hustru Märit, och hans soster Karin Jonszdot: bort
stulo wthur Sones husz i Stafrilt, mädan han bodde i Gaszhult
efther som finnes tilförenne wara ransakat, peningar på höghe
öfuerhetennes nådig behagh peningar - 20 dlr.
| cronan | 13 dalr | 10 2/3 | |
| häradet | 3 dalr | 10 2/3 | |
| häradzhofd | 3 dlr | 10 2/3 |
70r
Sammedagh blef Arfuid i Öszhult, framkalladt att
fulgiöra sin lagh, han å neste ting tilförenne, hade wthfest
för troldomm, som hans bolerska bhar fram på tin
get, och seger at förb.de Arfuid hade henne samme
troldom handfåt, och ingen annor, och Arfuid nekar,
doch blef förb.de Arfuid inthett lagfhör, wthan beddes
dagh till näste tingh, her efther, dhett honum och denne
gången, her af rätten blef efther låthett.
fulgiöra sin lagh, han å neste ting tilförenne, hade wthfest
för troldomm, som hans bolerska bhar fram på tin
get, och seger at förb.de Arfuid hade henne samme
troldom handfåt, och ingen annor, och Arfuid nekar,
doch blef förb.de Arfuid inthett lagfhör, wthan beddes
dagh till näste tingh, her efther, dhett honum och denne
gången, her af rätten blef efther låthett.
70v
| Anno 1617 den 11 Septembris stodh lagating i Synnerbo häradt, wed rättan tingstadh Hampnade, wthi nerua ro edle och welb. Jönns Jöranszon Lilliesparre till Fölleskough welb. Trulls Perszon Kåse till Öijhult, befalningzman i samme häradt, heradzprowesten ehrlig och wellärdh her Jon i Ångelstadh herr Carl i Ryszby, her Dauid i Nöttia, heradzskrifuaren ehrlig och försichtig Börge Perszon, och heradz nemdn. |
| Nemden | |
| Jönns Jonszon i Rydh | Peder i Fägrult |
| Måns Botilsz. i Horn | Lasze i Broddalt |
| Jöns i Groarydh | Nils Knutszon i Rydh |
| Nils i Oszhult | Ebbe i Hiulsznäs |
| Olof i Hållegarden | Per Bengtszon i Trotteslöf |
| Anders i Berghem | Måns i Håå |
| 1/3 af Böke | Kom för rätta Per Nilszon i Hultha fulmyndig på Håkones weg.r i Skinnebodha, och hans barns weg.r N. Anders Håkonszon Nils Håkonsz: Erik Hakonszon och Nilla Håkonszdotter, och bekiende att thee af frij willia, hafua sålt Anders Torszon i Böckhult, och hans hustru Karin Nilszes dotter en triding af aller Böke gårdh och derföre wpbt etthundradhe tiugu och åtta daler tyskt och danskt mynt, badhe för arf och äthlöfuet. Item hafuer förb.d Anders Torszon gifuit Jönns Anderszon i Båckhut, för ett gammalt ethlöfue pe ningar - 11 dalr. Derföre tingskiöttes förb.de triding i Boke |
71r
| gårdh ifrån alla desze förb.d deras arfuingar, och tilegnandes in wnder Anders Torszon och hans arfuingar till ewerdeliga ägo och ägendom. |
| Kom för rätta Per Jonszon i Tånnerydh, fulmyndig på sin hustrus wegner Ingridt, och alle hennes söskiones wegner N. Anna i Stohult, Gunnil i Boskhult, och Mattis i Ornefelle, desze alle bekiende sig hafua sålt, Gunne i Rydh en fierding och tu skieppelandh af Rydz gårdh i Markerydz sochn. Och derfore wpbt for arf och ettlöfuet N. Ingridt, peningar - 15 dlr. Mattis hafuer bekommet jordh i Ornefelle för hans arfuepart i Rydh, och till jordeskiffte peningar - 6 dalr. Derföre tingskiöttes förb.de arfueloter i Rydh ifrån alle desze forb. deras barn och arfuingar och tilegnandes in wnder Gunna i Rydh, hans hustru Kirsthin och deras arfuingar till ewerdeliga ägo och ägendom. |
1/4 af Rydh |
| Sammedagh kom åther för rätta Måns Johanszon och blef af rätt ten tilfrågat, och af månger ehrlig man rådh och förmanadt, at der han hade belägrat, den löskonan Nilla i Hampalt, at han det godwilleligen skulle dhett bekienna, då swärg han och för bannar sigh, att han henne aldrig häfdadhe, och wthfeste en 12 manne eedh till näste tingh. |
Ed |
71v
Sammedagh kom för rätta edle och welb. Jöns Jöranszon Lilliesparre,
till Fölleskoug, och anklagade i rätta en sin landbopijga, Inge
borgh i Borstna, huilcken ähr beskyllat af Måns i Borstna för
bodrickt. Och bekienner förb. Ingeborg at Peders hustru i Borstna,
Ingred, hafuer fådt henne en nykill, som dee sin emellom kallade
pubbeluren, huilcken nykil opgijk Månszes huszdör i Borstna, och
bekienner pijgan, at hon en gång war wthi huset, och togh wth en
kook gryn, war en handful, eij heller gaf Måns henne skuldh för
mher tiufnadt, derföre blef hon för gudz skuldh lösz gifuin.
Men efther förb Peder wthi wredhe, lop wthur sin stuffua, och in
wthi Månszes stuffuo, och slog pijgan i hufuudet medh en yxham
mar, för hon bekiende, att hans hustru fijk henne nyckelen
och hade gifuit nyckelen nampn, derföre wthfeste Per för hem
gång peningar - 40 marker och för såramål - 3 marker ähr inkiel
radt medh sätiszgården Fylleskoug, och hans eghen sak.
Sammedagh anklagade welb. Truls Perszon en sin legodrengh
Åke be.d huilcken hade stucket en gånge skreddare, Torkil
be.d fyra styng wthi Truls Perszons borgstuffuo, dhett man her
för rätta seedt och skierskodat hafuer, derföre wthfeste förb Åke
for saremål - 3 dalr huszbondens ensak.
Kom för rätta Jonns Perszon i Råaköp, och klagade at Anders
i Skierszerydt, hade slaget honum med en sten, på sitt skijler
till Fölleskoug, och anklagade i rätta en sin landbopijga, Inge
borgh i Borstna, huilcken ähr beskyllat af Måns i Borstna för
bodrickt. Och bekienner förb. Ingeborg at Peders hustru i Borstna,
Ingred, hafuer fådt henne en nykill, som dee sin emellom kallade
pubbeluren, huilcken nykil opgijk Månszes huszdör i Borstna, och
bekienner pijgan, at hon en gång war wthi huset, och togh wth en
kook gryn, war en handful, eij heller gaf Måns henne skuldh för
mher tiufnadt, derföre blef hon för gudz skuldh lösz gifuin.
Men efther förb Peder wthi wredhe, lop wthur sin stuffua, och in
wthi Månszes stuffuo, och slog pijgan i hufuudet medh en yxham
mar, för hon bekiende, att hans hustru fijk henne nyckelen
och hade gifuit nyckelen nampn, derföre wthfeste Per för hem
gång peningar - 40 marker och för såramål - 3 marker ähr inkiel
radt medh sätiszgården Fylleskoug, och hans eghen sak.
Sammedagh anklagade welb. Truls Perszon en sin legodrengh
Åke be.d huilcken hade stucket en gånge skreddare, Torkil
be.d fyra styng wthi Truls Perszons borgstuffuo, dhett man her
för rätta seedt och skierskodat hafuer, derföre wthfeste förb Åke
for saremål - 3 dalr huszbondens ensak.
Kom för rätta Jonns Perszon i Råaköp, och klagade at Anders
i Skierszerydt, hade slaget honum med en sten, på sitt skijler
72r
Kom för retta Lars i Giökebodha i Huitarydh sochn, och
strax godwilleligen bekiende, att han hade belegradt en löskona
Anna i Flattinge, efther som samme kåna på honum tilförenne be
kiendt hade, och finnes nogot tilförenne wara ahntecknadt.
Derföre och efther förb Laszes hustru i Giökebodha, beder för dem
båden som bruthit hafua, blef her af retten oppå H K M. al
les wår nådigste konungx och herres nådige behagh och wijdere
förklaringh, När domboken ofuersees tillåtit, at han wthfeste
för enfalt hoor peningar - 80 dalr.
Huad konan anlangar ähr hon så fattigh, at hon icke kunne fho
ras in på tinget, för ähn quinnorna her wthi byen widh ting
ladan, motte läna henne så mång kläder hon kunne skiula sig wthi
och der till medh hafuer et spet barn i fampnen, derföre rådfrå
gas wthi wnderdånighet, huru medh sådane fattige syndare handla skall.
Ähr och whanfhör, så at hon icke förmå, arbeta för sin saak.
| bladh, så at han förmeener sigh dhett aldrig kunna föruinna, huilcket skeedde på kyrkiowägen ifrån kyrkio. Och förb Anders lagligen stämder, och will icke sökia och suara, derfore sackfeltes han for olydno till peningar - 3 marker |
wpsat |
| cronan | 2 marker | |
| heradet | 4 | |
| heradzhofdin | 4 |
Kom för retta Lars i Giökebodha i Huitarydh sochn, och
strax godwilleligen bekiende, att han hade belegradt en löskona
Anna i Flattinge, efther som samme kåna på honum tilförenne be
kiendt hade, och finnes nogot tilförenne wara ahntecknadt.
Derföre och efther förb Laszes hustru i Giökebodha, beder för dem
båden som bruthit hafua, blef her af retten oppå H K M. al
les wår nådigste konungx och herres nådige behagh och wijdere
förklaringh, När domboken ofuersees tillåtit, at han wthfeste
för enfalt hoor peningar - 80 dalr.
| welb. Mans St: | 53 dlr | 10 2/3 | |
| häradet | 13 dlr | 10 2/3 | |
| häradzhöfd | 13 dlr | 10 2/3 |
ras in på tinget, för ähn quinnorna her wthi byen widh ting
ladan, motte läna henne så mång kläder hon kunne skiula sig wthi
och der till medh hafuer et spet barn i fampnen, derföre rådfrå
gas wthi wnderdånighet, huru medh sådane fattige syndare handla skall.
Ähr och whanfhör, så at hon icke förmå, arbeta för sin saak.
72v
| 1/6 af den östra skatg: i Kiäringe | Sammedagh kom för retta Olof Stenszon i Berghem, fulmyndig på sine egne wegner, och bekiende sigh sålt hafua Arfuid Anderszon i Kiäringe, och hafuer derföre wpbt peningar etthundrade tiugo suenske daler, derföre tingskiöttes forb 1/6 ifrån Olof Stenszon och hans arfuingar, och tilegnandes in wnder Arfuid Anderszon hans hustru Kirsthin och begges theras arfuingar till ewerdeliga ägo och ägendom. |
| Per Nilszon i Hult war lagligen stemder hijt till tinget, och kom inthett fram eij heller hans förfals wittne, derföre blef han sakfelther för tingstämpning til peningar - 3 marker. |
| welb. Måns St: | 2 marker | |
| häradet | 4 | |
| heradzhofding | 4 |
| ½ Berghem | Kom för retta her Jacob i Liunga, på sine egne wegner, och bekiende sig sålt hafua, Anders i Berghem halfuan den synderste skattegården wthi forb. Berhems by, wndantagandes ett lijthett stycke åker och engh, som ähr wptagit på förb.d gårdz äghor, wppå huilcken her Jacob hafuer låthett byggia en stufua, och dhen i samme stuffuo sitter, skall hafua frijt fägång och eldbrandh af samma byes ägor, och hafuer her Jacob wpbt for förb.d halfue gårdh peningar tuhundradhe suenske daler, bådhe för arf och ethlöfuet. Derföre tingskiöttes förb. ½ gårdh ifrån her Jacob hans barn och arfuingar, och in wnder Anders i Berghem, hans hustru Kirsthin till ewerdeliga ägo och ägendom. |
| Oppå samma sätt, bekiende förb.de her Jacob sigh godwilleligen sålt hafua, Olof Stenszon den andre halfparten af förb södergårdh, och medh samme förordh, som förb.t ähr, och hafuer derföre wpbt bådhe för |
73r
| arf och ethlofuet, peningar tuhundrade daler. Derföre tingskiöt tes förb.de ½ gårdh ifrån her Jacob, hans hustru och arfuingar, och tilegnandes in wnder Olof Stenszon, hans hustru och arfuingar till ewerdeliga ägo och ägendom. |
½ Berghem |
| Kom för rätta Jönns Suenszon i Giöszhult, och giorde en 12 manne eedh, att han icke hade skutit rådiur och bordtsålt ådt Danmark, efther som hans egen brodher Ebbe i Böckhult honum beskyllat hafuer. |
| Edemennerna | |
| Nils i Åsa | Nils i Traherydt |
| Suen i Giöszhult | Påfuel i Skafta |
| Per i Beteråsz | Peder Ibidem |
| Lars i Lijdhult | Jon Månszon ibm |
| Lars i Hambra | Jon i Quinnalt |
| Jöns Eszbiörnszon i Giöszhult | Jöns i Giöszhult |
| Denne eedh blef lagligen gången och förb.d Jöns Suenszon frijsagder, och forb.d hans brodher blef sackfelther, för witeszmåll efther dhett - 20 Cap. i Ting B. efther han hafuer stådt på mångh tingh, och wille bewisa sin brodher, och inthett orkade, eij heller wille rätta sin ordh till - 40 marker. |
| cronan | 26 marker | 5 2/3 | ||
| heradet | 6 marker | 5 | 4 | |
| heradzhof | 6 marker | 5 | 4 |
73v
| Ed | Sammedagh wthfeste Santhe i Ingelstadh en 6 manne eedh, at han icke war i rådh eller gierning, eller samtyckte medh sin gosza, som staal åll wthaf Ingelstad quernneström till näste tingh. |
| Kom för rätta Jöns Bengtszon i Biörstörp, och gijk sin lagh, och giorde sigh frij, att han aldrig hade stulet, suin på deras ållenskoug. |
| Edemennerna | |
| Suen i Hellerna | Hans i Hengarp |
| Jöns i Hampnada | Måns i Biörstörp |
| Bengt i Höckalt | Simon ibidem |
| Gunne i Horszeberga | Jönsz Pålsz: ibm |
| Håkon ibidem | Jöns Jonszon ibm |
| Jon Bagge i Heggarp | Jöns Bengtszon |
| Jöns Bengtszon hafuer lagligen gådt sin lagh och blef frijsagder. |
| Kom för rätta Arfuid i Öszhult, huilcken tilförenne hade fest lagh, at han icke hade slagit sin gårdquinna Jons hustru i Öszhult, och efther han icke blef lagfhör, wthfeste han för såramål penningar - 3 dalr. |
| cronan | 4 marker | |
| målszägand. | 6 marker | |
| heradet | 1 marker | |
| häradzhofding | 1 marker |
| Jon i Öszhult wthfeste en 6 manne eedh, at han eller hans hustru war williandes eller wthi wållandes, att derasz badstufuo, och den koper der wthi war, wpbrandh af wådhaeldh, och emott therasz willia. |
74r
| Kom för rätta Jonn Jonszon i Liungby, fulmyndigh på Nilszes wegner i Horsznäs, och bekiende at förb.d Nils hade sålt sin egne son Olof Nilszon i Horsznäs en triding af Horsznäs gård och derföre wpbt peningar - 80 daler och en skeedh om - 6 lodh, derföre tingskiöttes förb tridingh ifrån Nils i Horsznäs och in wnder hans son Olof Nilszon och hans dötter som han åtte med sin fhörra hustru till ewerdeliga ägo och ägendom. |
1/3 i Horsznäs |
| Kom för rätta Lars Håkonszon i Hallarp, på sine egne wegner, och tingskiötte sin mågh Hans Perszon en broderdell af den westre gården i Hallarp, och bekienner sigh derföre hafua wpbt peningar etthundradhe tiugu dalr, bådhe för arf och ethlöfue, och tilegnandes förb. broderdeell in wnder Hans Perszon hans hustru Ingridt Håkonszdotter och derasz arfuingar till ewerdeliga äghor. |
1/3 i Hallarp |
| Kom för retta Nils i Öszhult, fulmyndigh på Bodthwidz wegner, noch på Påfuels wegner i Ekhult, och hans söners wegner, Jon och Kiell, och bekiende sigh hafua sålt Per Erlandszon alt dhett arf och eftherlöfue som dhee åtte wthi Kåddeböke gårdh, och derföre wpbt N. Bodtwijdh peningar - 26 dalr. Påfuel i Ekhult och hans söner Jon och Kiell peningar - 26 dalr. hafuer och Per Arfueszon sin arf part i samme gårdh. Derföre tingskiöttes förb arfuelother |
arfuelother i Käddeböke |
74v
i Kåddeböke ifrån alle förb.d deras barn och arfuingar,
och tilegnandes in wnder Per Erlandszon hansz hustru
och arfuingar till ewerdeliga äghor.
Kom för rätta Nils i Kylle, fulmyndigh af Kirsthin
Giötadotter och hennes söners wegner, Per och Båtil Laszeszöner
och bekienna at dhee sålt hafua Måns Suenszon i Lindhult
1/3 af Linhulta gårdh, och derföre wpburit danskt mynt
peningar - 61 dalr bådhe för arf och ethlöfuit.
Derföre tingskiöttes förb.d triding i Linhult ifrån Kirsthin
Giöthadotter hennes barn och arfuingar, och tilegnandes in
wnder Måns Suenszon, hans hustru och arfuingar till ewer
deliga ägho och ägendom.
Den 12 Septembris, stodh en laga häradzsyn på en
moszengh, emellom Hångesz och Röplöse, wthi neruaro edle och
welb. Jöns Jöranszon till Fölleskoug, huilcken engh hafuer
legat för fäfott oh klöfueträdt öfuer fyrtio åhr. Or
saken, at wthi fhorra danske feijgden, blef den skattegården
wthi Röplöse, som Boo och Påfuel wthi boandes ähre, wpbränd och
ödhe, och arfuingarna woro öfuermaga, och kunne sit godz inthett
förestå, eller försuara, wthan den ene flotte af, och den andre till
och läthe husz och gierdiszgårdarna förfalla, der egenum
och tilegnandes in wnder Per Erlandszon hansz hustru
och arfuingar till ewerdeliga äghor.
Kom för rätta Nils i Kylle, fulmyndigh af Kirsthin
Giötadotter och hennes söners wegner, Per och Båtil Laszeszöner
och bekienna at dhee sålt hafua Måns Suenszon i Lindhult
1/3 af Linhulta gårdh, och derföre wpburit danskt mynt
peningar - 61 dalr bådhe för arf och ethlöfuit.
Derföre tingskiöttes förb.d triding i Linhult ifrån Kirsthin
Giöthadotter hennes barn och arfuingar, och tilegnandes in
wnder Måns Suenszon, hans hustru och arfuingar till ewer
deliga ägho och ägendom.
Den 12 Septembris, stodh en laga häradzsyn på en
moszengh, emellom Hångesz och Röplöse, wthi neruaro edle och
welb. Jöns Jöranszon till Fölleskoug, huilcken engh hafuer
legat för fäfott oh klöfueträdt öfuer fyrtio åhr. Or
saken, at wthi fhorra danske feijgden, blef den skattegården
wthi Röplöse, som Boo och Påfuel wthi boandes ähre, wpbränd och
ödhe, och arfuingarna woro öfuermaga, och kunne sit godz inthett
förestå, eller försuara, wthan den ene flotte af, och den andre till
och läthe husz och gierdiszgårdarna förfalla, der egenum
75r
Mosaengh blef ödhe liggiandes. Men efther dhett at förb
Boo och Påfuel i Röplöse, kunne med lefuandes wittne
och egna grannar, bewisa, att förb. Moseengh af ålder
och forno skift, hafuer legat till derasz skattegårdh, så
som och wthwiste, att förb engh medh gamble gropar och
stenmerke ähr in kielradt, så att nemden samme sten
merke hafuer gilladt. Derföre blef så afdömdt, at
Boo och Påfuel, motte saklöst inhegna sina gambla whr
minnes hedfdh, och den fijka och fhara, och nöttia för
sin rätta enodeell, aldelis efther sin eghin willia.
Den 16 Septembris stodh en häradzsyn, emel
lan Åhrshufuedt och Tiurkö, oppå en åueke, som en frel
szes bonde wthi förb.d Tiurköö, en långlig tidh hafuer
hefdat och brukat, dock icke oqualt eller oklandrat.
Och war Jöns i Åhrshufuedt fulmechtig på sin huszbon
des wegner, edle och welb. fru Karin till Rååbek och
ähr hennes rettare och landboo, Item war och häradzfogten
edle och welb. Truls Perszon fulmechtig på nogra crono
gårdars wegner, nemlig Ramszås och Kalfznäs, desze
Boo och Påfuel i Röplöse, kunne med lefuandes wittne
och egna grannar, bewisa, att förb. Moseengh af ålder
och forno skift, hafuer legat till derasz skattegårdh, så
som och wthwiste, att förb engh medh gamble gropar och
stenmerke ähr in kielradt, så att nemden samme sten
merke hafuer gilladt. Derföre blef så afdömdt, at
Boo och Påfuel, motte saklöst inhegna sina gambla whr
minnes hedfdh, och den fijka och fhara, och nöttia för
sin rätta enodeell, aldelis efther sin eghin willia.
Den 16 Septembris stodh en häradzsyn, emel
lan Åhrshufuedt och Tiurkö, oppå en åueke, som en frel
szes bonde wthi förb.d Tiurköö, en långlig tidh hafuer
hefdat och brukat, dock icke oqualt eller oklandrat.
Och war Jöns i Åhrshufuedt fulmechtig på sin huszbon
des wegner, edle och welb. fru Karin till Rååbek och
ähr hennes rettare och landboo, Item war och häradzfogten
edle och welb. Truls Perszon fulmechtig på nogra crono
gårdars wegner, nemlig Ramszås och Kalfznäs, desze
75v
woro skougzwaldare oppå den ene sijdhen. Oppå
den andre sijden, war jordäganden sielf tilstädes, N.
edle och welb. Arfuidh Kåsze till Öszhult, nhär wij
kommo på platzen, funno wij en stoor åå, och konungz å
dra, begga stridiga parterna för råmerke och bolstada
skiell, altidh af heden högh häfdat och brukat hafua, så
at thee som boo i Åhrshufuedt och hans grannar östan ååhn,
aldrig hafua en staka eller den ringaste ägendom westan
åhn, eij heller dhee som boo i Tiurköö östan åhn, wthan åhn
hafuer altidh ådtskildt begge byarnes ägendom. Huilken
å ähnw efther beggie parternas egen bekiennelsze, för fult
råmerke och bholstade skiäll af häradz nemdn, gillandes efther
dhett 26 Cap. i Byg: Bal: Nu blef eftherfrågat, huru
ledes dhee som boo wthi Tiurköö, hade bekommet hefd opå
den åwekan, som ligger östan åhn, in på Åhrshufuedt
byamåll, och in om deras gillade råmerke, Då fram
kom en gammal man, som lenge hade warit lendzman, N.
Per Jonszon i Elmtåsa, och flere gamble män och witt
nade, att en be.d Isack Börgeszon till Elmptarydh,
bytte sigh en frelszis gårdh wthi förb.de Tiurköö, och på
den tijdhen gijk welb.te Isack Börgeszons till dhe
grannar som bodde östan åhn, nemligen, Åhrshufudt
den andre sijden, war jordäganden sielf tilstädes, N.
edle och welb. Arfuidh Kåsze till Öszhult, nhär wij
kommo på platzen, funno wij en stoor åå, och konungz å
dra, begga stridiga parterna för råmerke och bolstada
skiell, altidh af heden högh häfdat och brukat hafua, så
at thee som boo i Åhrshufuedt och hans grannar östan ååhn,
aldrig hafua en staka eller den ringaste ägendom westan
åhn, eij heller dhee som boo i Tiurköö östan åhn, wthan åhn
hafuer altidh ådtskildt begge byarnes ägendom. Huilken
å ähnw efther beggie parternas egen bekiennelsze, för fult
råmerke och bholstade skiäll af häradz nemdn, gillandes efther
dhett 26 Cap. i Byg: Bal: Nu blef eftherfrågat, huru
ledes dhee som boo wthi Tiurköö, hade bekommet hefd opå
den åwekan, som ligger östan åhn, in på Åhrshufuedt
byamåll, och in om deras gillade råmerke, Då fram
kom en gammal man, som lenge hade warit lendzman, N.
Per Jonszon i Elmtåsa, och flere gamble män och witt
nade, att en be.d Isack Börgeszon till Elmptarydh,
bytte sigh en frelszis gårdh wthi förb.de Tiurköö, och på
den tijdhen gijk welb.te Isack Börgeszons till dhe
grannar som bodde östan åhn, nemligen, Åhrshufudt
76r
och Ramszås, och begerade lof att inhägna samme åweke.
der till han fijk deras förlof. Nhär Isack Birgeszon
war dödher, kom welb. Nils Bagge till Elmpte
rydh, och thå klandrade strax grannarna östan åhn,
samme åweka, och wille hafua honum ighen.
Då gijk welb.te Nils Bagge till grannarna östan
åhn, och badh dhem gerna, att dhee wille wnna honum
samma åweka, dhett honum och blef eftherlåthett. Huilket
grannarna medh lefuandes röst och wittne på bådhe
sijdhor hafua bekiendt, at så tilgijk som förb.t ähr.
I medler tijdh ähr samme frelszis gårdh Tiurköö
till arfz fallin, och dhee som gården arfdt hafua,
willia wederkiennas och behålla samma åweka, för
deras eget, och icke gifua skoghwhåldarna östan
åhn ett godt ordh, wthan heller puck och trugh.
Derföre hafua skoghwåldarna östan åhn, hemsteldt
detta ährandet till häradznempn, at gifua dher om parter
na emellom en sanferdigh dom. Och efther
welb.te Arfuid Kåsze, icke kunne eller förmåtte
binda fasta ådt rättan ägande, antingen medh kiöp,
arf, skiffte eller wadsatt, wthan förb åweke war ett
der till han fijk deras förlof. Nhär Isack Birgeszon
war dödher, kom welb. Nils Bagge till Elmpte
rydh, och thå klandrade strax grannarna östan åhn,
samme åweka, och wille hafua honum ighen.
Då gijk welb.te Nils Bagge till grannarna östan
åhn, och badh dhem gerna, att dhee wille wnna honum
samma åweka, dhett honum och blef eftherlåthett. Huilket
grannarna medh lefuandes röst och wittne på bådhe
sijdhor hafua bekiendt, at så tilgijk som förb.t ähr.
I medler tijdh ähr samme frelszis gårdh Tiurköö
till arfz fallin, och dhee som gården arfdt hafua,
willia wederkiennas och behålla samma åweka, för
deras eget, och icke gifua skoghwhåldarna östan
åhn ett godt ordh, wthan heller puck och trugh.
Derföre hafua skoghwåldarna östan åhn, hemsteldt
detta ährandet till häradznempn, at gifua dher om parter
na emellom en sanferdigh dom. Och efther
welb.te Arfuid Kåsze, icke kunne eller förmåtte
binda fasta ådt rättan ägande, antingen medh kiöp,
arf, skiffte eller wadsatt, wthan förb åweke war ett
76v
lhån, huilket parterna på både sijdor bekiende, icke
war heller hefden whrminnes, så att häfden kunne dömas
för fulfångat eller lagfångat, Jord. B. Cap. 1.
Derföre blef förb.de åweke dömdh tilbaka igen till Åhrs
hufuedt, och dhee som medh honum ähre skogzwaldere,
och efther ingen wille her emott wädia, skall denne
dom hafua sin lagha kraft, förty lhån bhör lean
des hemgåå.
Samme dagh kom för rätta edle och welb. Jöns Jöranszon
Lilliesparre till Fölleskough, huilcken nu wthi forledne
åhr, hafuer låthett wpbiuda twenne frelszis hemman, N.
Borstna och Kopparemåla wthi Ryszby sochn, och
Quennarp i Bergha sochn, och framlade i rätta tuenne
förseglade bytheszbref, det första gifuit af edle
och welb. Erick Månszon Wlfsparre till Kiellunda,
dat. på Fölleskough den 9 Maij, åhr 1606, desz inne
håldh förmäler i bockstaffuen, at welb.te Erick Månszon
af frij willia och moget rådh, bekienner sig hafua giordt
et fast och oryggeligit jordaskifte, medh edle och welb.
war heller hefden whrminnes, så att häfden kunne dömas
för fulfångat eller lagfångat, Jord. B. Cap. 1.
Derföre blef förb.de åweke dömdh tilbaka igen till Åhrs
hufuedt, och dhee som medh honum ähre skogzwaldere,
och efther ingen wille her emott wädia, skall denne
dom hafua sin lagha kraft, förty lhån bhör lean
des hemgåå.
Samme dagh kom för rätta edle och welb. Jöns Jöranszon
Lilliesparre till Fölleskough, huilcken nu wthi forledne
åhr, hafuer låthett wpbiuda twenne frelszis hemman, N.
Borstna och Kopparemåla wthi Ryszby sochn, och
Quennarp i Bergha sochn, och framlade i rätta tuenne
förseglade bytheszbref, det första gifuit af edle
och welb. Erick Månszon Wlfsparre till Kiellunda,
dat. på Fölleskough den 9 Maij, åhr 1606, desz inne
håldh förmäler i bockstaffuen, at welb.te Erick Månszon
af frij willia och moget rådh, bekienner sig hafua giordt
et fast och oryggeligit jordaskifte, medh edle och welb.
77r
Jöns Jöranszon Lilliesparre, wthi så måtto, att welb.te
Erik Manszon till Kiellunda, hafuer godwiligen wndt
och wpläthett, welb.te Jöns Jöranszon en sin arfuegårdh
den norderste i Borstna, huilcken renter smör 7 lb
humble - 1 lb. gengerdes malt twå tönnor, dagz
werken - 8. forslepeningar - 1 dalr. stadie och
fornöt huart siettie åhr, efther som jordäganden och
åboan omsämber, noch en half gårdh Koparemåle be.d
som åhrligen renter smor - 3 lb. ginngers malt -1 tönna.
dagzwerken åtta, förslepeningar - 1 dalr. humble - ½ lb.
stadie och fornöt huart siettie åhr, efther som jordägan
den och åboan åsember. Ther emott hafuer welb.te
Jöns Jöranszon wplagdt och igen gifuit welb.te Erik
Månszon tuenne sine arfuegodz, nemligen Siogarydt en
gårdh, renter smör - 6 lb. gengers malt - en tönna
hafre en tönna, dagzwerkenn - åtta, förslepeningar - 1 dlr.
städie och fornött huart siette åhr efther som jordäganden
och åboan åsämber och jordboken wthwiser, Brokarydh en
gårdh renter smor - 5 lb. giengiers malt en
tönna, hafre en tönna, dagzw. åtta, förslepeningar en dlr.
stedzle och fornot huart siette åhr efther som jordäganden och
Erik Manszon till Kiellunda, hafuer godwiligen wndt
och wpläthett, welb.te Jöns Jöranszon en sin arfuegårdh
den norderste i Borstna, huilcken renter smör 7 lb
humble - 1 lb. gengerdes malt twå tönnor, dagz
werken - 8. forslepeningar - 1 dalr. stadie och
fornöt huart siettie åhr, efther som jordäganden och
åboan omsämber, noch en half gårdh Koparemåle be.d
som åhrligen renter smor - 3 lb. ginngers malt -1 tönna.
dagzwerken åtta, förslepeningar - 1 dalr. humble - ½ lb.
stadie och fornöt huart siettie åhr, efther som jordägan
den och åboan åsember. Ther emott hafuer welb.te
Jöns Jöranszon wplagdt och igen gifuit welb.te Erik
Månszon tuenne sine arfuegodz, nemligen Siogarydt en
gårdh, renter smör - 6 lb. gengers malt - en tönna
hafre en tönna, dagzwerkenn - åtta, förslepeningar - 1 dlr.
städie och fornött huart siette åhr efther som jordäganden
och åboan åsämber och jordboken wthwiser, Brokarydh en
gårdh renter smor - 5 lb. giengiers malt en
tönna, hafre en tönna, dagzw. åtta, förslepeningar en dlr.
stedzle och fornot huart siette åhr efther som jordäganden och
77v
och åboenn åsember och jordboken wthwisar, och ähre förb
gårdar belegna i Eläsis sochn i Kijndh häradh i Westergiöt
landh, huilcke gårdar welb.te Erik Månszon bekiende
sigh efther eghitt nöije, annammat och bekommet hafua, så
att honum i alla måtto well ådtnögijes, derfore wpsto
do heradz nempdn, och alle samptligen medh migh å
skaffte höllo, och efther welb.te Erik Månszons skrifteli
ge fulmacht och begäran, tingskiötte och afhende förskrefne
godz och gårdar Borstna och Kopparemåle, medh alla
desz sedwanlige och åhrlige rente och rettighet, i wisze
och owisze pertzeler ifrån edle och welb. Erik
Månszon tilll Kiellundha, hans barn och arfuingaar, födda
och ofödda, och fulkommeligen tilegnade in wnder edle
och welbördigh Jöns Jöranszon Lilliesparre till Folleskough
och hans K. huszfru edle och welbördig fru Anna Jönszadot.
och begges deras arfuingar, till ewerdeliga ägo och ägen
dom. Medh husz, jordh åker och engh, ållenskoug och
fämark, fiskowatn och alla tilläger i wåtho och törro
nerby och fierran, quern och strömfall, torp och törpastele,
inthett wndantagandes, af alt thett som till förb. gårdar Borstna
och Kopparemåle nu tilligger ellr af ålder medh retta tillegat
hafuer eller her efther skiäligen tilspörias kan
gårdar belegna i Eläsis sochn i Kijndh häradh i Westergiöt
landh, huilcke gårdar welb.te Erik Månszon bekiende
sigh efther eghitt nöije, annammat och bekommet hafua, så
att honum i alla måtto well ådtnögijes, derfore wpsto
do heradz nempdn, och alle samptligen medh migh å
skaffte höllo, och efther welb.te Erik Månszons skrifteli
ge fulmacht och begäran, tingskiötte och afhende förskrefne
godz och gårdar Borstna och Kopparemåle, medh alla
desz sedwanlige och åhrlige rente och rettighet, i wisze
och owisze pertzeler ifrån edle och welb. Erik
Månszon tilll Kiellundha, hans barn och arfuingaar, födda
och ofödda, och fulkommeligen tilegnade in wnder edle
och welbördigh Jöns Jöranszon Lilliesparre till Folleskough
och hans K. huszfru edle och welbördig fru Anna Jönszadot.
och begges deras arfuingar, till ewerdeliga ägo och ägen
dom. Medh husz, jordh åker och engh, ållenskoug och
fämark, fiskowatn och alla tilläger i wåtho och törro
nerby och fierran, quern och strömfall, torp och törpastele,
inthett wndantagandes, af alt thett som till förb. gårdar Borstna
och Kopparemåle nu tilligger ellr af ålder medh retta tillegat
hafuer eller her efther skiäligen tilspörias kan
78r
Dett andre bytiszbrefuit af Marta Jonszdotter
Lilliesparre till Tolstörp, dat. på Fölleskough den
22 Nouemb. åhr 1616. Desz innhåldh förmåler i bok
stafuen, at edle och welb. Marta Jonszdotter Lillie
sparre, bekienner sigh af frij willie och berådt modh
hafua giordt ett fast och fulkommeligit jordaskifte
medh sinom faderbroder son, edle och welb, Jöns Jöranszon
Lilliesparre till Föllieskoug, wthi så måtto, att welb.te
Märtha Jonszdotter, hafuer wndt och wpläthit, welb.te
Jöns Jöranszon en sin arfuegårdh Quennarp, liggandes
i Berga sochn, som åhrligen renter smor - 4 lb.
gengieres malt - 1 tönna, förslepeningar - 1 dalr.
dagzwerken - 6. stedie och fornött huar siette åhr
en oxe, sampt alle andre sedwanlige wthlagor dher af
åhrligen plegar wthgå. Der emott hafuer welb.te
Jöns Jöranszon wplagddt och igeno gifuit edle och welb.
Martha Jonszdotter, en sin arfuegårdh be.d Lekarebodha,
liggandes i Thweta heradt i Skiersta sochn, som åhr
ligen renter smor - 4 lb. giengiers malt en tönna
forslepeningar - 1 dalr. dagzwerken - 6. stedie och
fornöt huar siette åhr en oxe, huilcken gård Lekarebodha
welb.te Martha Jonszdotter bekienner sig efther egit nöije
wpbt och beekommet hafua.
Lilliesparre till Tolstörp, dat. på Fölleskough den
22 Nouemb. åhr 1616. Desz innhåldh förmåler i bok
stafuen, at edle och welb. Marta Jonszdotter Lillie
sparre, bekienner sigh af frij willie och berådt modh
hafua giordt ett fast och fulkommeligit jordaskifte
medh sinom faderbroder son, edle och welb, Jöns Jöranszon
Lilliesparre till Föllieskoug, wthi så måtto, att welb.te
Märtha Jonszdotter, hafuer wndt och wpläthit, welb.te
Jöns Jöranszon en sin arfuegårdh Quennarp, liggandes
i Berga sochn, som åhrligen renter smor - 4 lb.
gengieres malt - 1 tönna, förslepeningar - 1 dalr.
dagzwerken - 6. stedie och fornött huar siette åhr
en oxe, sampt alle andre sedwanlige wthlagor dher af
åhrligen plegar wthgå. Der emott hafuer welb.te
Jöns Jöranszon wplagddt och igeno gifuit edle och welb.
Martha Jonszdotter, en sin arfuegårdh be.d Lekarebodha,
liggandes i Thweta heradt i Skiersta sochn, som åhr
ligen renter smor - 4 lb. giengiers malt en tönna
forslepeningar - 1 dalr. dagzwerken - 6. stedie och
fornöt huar siette åhr en oxe, huilcken gård Lekarebodha
welb.te Martha Jonszdotter bekienner sig efther egit nöije
wpbt och beekommet hafua.
78v
Derföre och efther welb.te Märtha Jonszdotterss egen be
gäran och skriftelige fulmacht, wpstodo heradtz nemdn
och alla samptligen med mig å skafte höllo, skiötte och
skaftfördhe, och aldelis afhende forb Quennarp ifrån
Mherta Jonszdotter, hennes barn och arfuingar, födda och
ofödda och in wnder edle och welb. Jöns Jöranszon Lillie
sparre, och hans K. huszfru, edle och welb. fru Anna
Jönszadotter och begges theras arfuingar, till ewerdeli
ga ägo och ägendom, Medh husz jordh, åker och
engh, fiskewatn och ållenskoug, och alla tillågor i wåtto
och törro, nerby och fierran, quarn och quarnnefall, törp
och törpastelle, inthett wndantagandes af alt thett ther nu
til förb Quennarp tilligger eller af ålder medh retta til
liggia bhor och her efther medh godh skiell tilspörias kan.
Och ähre alle förd.e godz och gårdar lagbudne och lag
ståndne, och nämbstom slecht och bordemän, lagligen
hembudne, aldelis och i alla måtto efther Suerigis lag.
Och efther ingen ähr framkommen, som detta skifte
muntligen eller skrifteligen hafuer qualdt eller
klandrat, derföre dömdhe iagh och nemden
dette skifte fast och oryggeligit, och ofta be.te gårdar
gäran och skriftelige fulmacht, wpstodo heradtz nemdn
och alla samptligen med mig å skafte höllo, skiötte och
skaftfördhe, och aldelis afhende forb Quennarp ifrån
Mherta Jonszdotter, hennes barn och arfuingar, födda och
ofödda och in wnder edle och welb. Jöns Jöranszon Lillie
sparre, och hans K. huszfru, edle och welb. fru Anna
Jönszadotter och begges theras arfuingar, till ewerdeli
ga ägo och ägendom, Medh husz jordh, åker och
engh, fiskewatn och ållenskoug, och alla tillågor i wåtto
och törro, nerby och fierran, quarn och quarnnefall, törp
och törpastelle, inthett wndantagandes af alt thett ther nu
til förb Quennarp tilligger eller af ålder medh retta til
liggia bhor och her efther medh godh skiell tilspörias kan.
Och ähre alle förd.e godz och gårdar lagbudne och lag
ståndne, och nämbstom slecht och bordemän, lagligen
hembudne, aldelis och i alla måtto efther Suerigis lag.
Och efther ingen ähr framkommen, som detta skifte
muntligen eller skrifteligen hafuer qualdt eller
klandrat, derföre dömdhe iagh och nemden
dette skifte fast och oryggeligit, och ofta be.te gårdar
79r
edle och welb. Jöns Jöranszons rätta fulfågna och
lagfågna godz, att nöttia bruka och besittia, och hans
arfuingar efther honum till ewerdeliga tidher. Och
ähr detta skifte, medh sådanne welkor och förordh
giordt, nemligen att huar så wthi framtijden oförmo
deligen henda kunne, att förskrefne godz och gårdar,
egenum nogor föregången laglig dom och sentens
andelig eller werdzlig, ginge welb.te Jöns Jöranszon
Lilliesparre eller hans arfuingar ifrån, Då hafuer
förb.te edle och welb. Erik Månszon och Martha
Jonszdotter, forplichtadt sigh och alle deras eftherkom
mande arfuingar, att restituere och igen gifua
welb.te Jöns Jöranszon eller hans arfuingar, så godhe
gårdar igen och så godhe lågo och med lijka ren
the och rettighett, och hålla dem i allo måtte skade
losz, effter laghen.
lagfågna godz, att nöttia bruka och besittia, och hans
arfuingar efther honum till ewerdeliga tidher. Och
ähr detta skifte, medh sådanne welkor och förordh
giordt, nemligen att huar så wthi framtijden oförmo
deligen henda kunne, att förskrefne godz och gårdar,
egenum nogor föregången laglig dom och sentens
andelig eller werdzlig, ginge welb.te Jöns Jöranszon
Lilliesparre eller hans arfuingar ifrån, Då hafuer
förb.te edle och welb. Erik Månszon och Martha
Jonszdotter, forplichtadt sigh och alle deras eftherkom
mande arfuingar, att restituere och igen gifua
welb.te Jöns Jöranszon eller hans arfuingar, så godhe
gårdar igen och så godhe lågo och med lijka ren
the och rettighett, och hålla dem i allo måtte skade
losz, effter laghen.
79v
Anno 1617 den 19 Nouemb. stodh laga häradz
ting wthi Ifla, wthi neruaro edle och welb. Christiern
Lillie till Elmptarydh, welb. Truls Perszon till Öijhult
Konungh Maijtz befalningzman wthi Sönnerbo heradt,
häradz prowesten ehrlig och wellerdh man her Jon i
Ångelstadh, her Peder i Hallarydh, her Dauid i Nöttia
her Måns i Agunnerydh, her Anders i Anderstadh, her
Nils i Pieterydh, sampt heradz nämdn.
Sammedagh kom för rätta edle och welb. Jöns Jöranszon
Lilliesparres till Fölleskoug tienare och landbofougte
Eloff i Borstna, och skrifuaren Jöran Christofferszon
och på deras junckers wegner anklagade i rätta
en öfuergifuin skalk och landzknicht Gunne Stenszon
ting wthi Ifla, wthi neruaro edle och welb. Christiern
Lillie till Elmptarydh, welb. Truls Perszon till Öijhult
Konungh Maijtz befalningzman wthi Sönnerbo heradt,
häradz prowesten ehrlig och wellerdh man her Jon i
Ångelstadh, her Peder i Hallarydh, her Dauid i Nöttia
her Måns i Agunnerydh, her Anders i Anderstadh, her
Nils i Pieterydh, sampt heradz nämdn.
| Nämden | |
| Lars i Allensköp | Ebbe i Hiulsznäs |
| Anders i Berghem | Nilsz i Öszhult |
| Per Bengtszon i Trotteslöf | Jönns i Groarydh |
| Jöns Jonszon i Rydh | Olof i Hollegården |
| Nils Knutszon ibm | Lasze i Brodalt |
| Måns Botilszon i Horn | Per i Fäghrult |
Sammedagh kom för rätta edle och welb. Jöns Jöranszon
Lilliesparres till Fölleskoug tienare och landbofougte
Eloff i Borstna, och skrifuaren Jöran Christofferszon
och på deras junckers wegner anklagade i rätta
en öfuergifuin skalk och landzknicht Gunne Stenszon
80r
| en löszdrifuare, huilcken wthi öfuerdådighet hafuer i helstunget welb. Jöns Jöranszons skrifuare, en wngh lär achtigh och skickelig perszon Hans Madzon, barnfödh i Finlandh, wthi Nylöse widh Åboo. Och på samme tijdh och gierningh, ihelstak bonden i gården dher welb. Jöns Jöranszon giäste, nemlligen, Nils Perszon i Skånråsa i Agunnerydh sochn, huilcken war welb. Jöns Jöranszons egen landboo. Och blef dråparen fången å ferska gerning, strax widh lijket, och ähr om samme gerning tingförder, och hafuer dråpit sig tildragit och förorsakat som eftherföllier. Dett hafuer sig tildragit, att edle och welb. Jöns Jöranszon war wthdra gen wthi Cronobergz lhän, att hålla lagting wthi Norui dinge heradt, såsom och låthe skrifua rhena lengder på den fierde terminen på Elszborgz löszn, så hende sigh, att nhär welb.te Jöns Jöranszon hade fulen dat sin reesa, wthi Albo heradt, och war stadder på sin hemwägh, ifrån lagtinget, kom han till giäst hosz sin eghen bonde wthi Skånszråsa, och om afto nen gijk welb. Jöns Jöranszon i badstuga, och i midler tijdh, war denne knichten wthi huar dagz stuffuan och drack och blef öfuerfuller, när welb. |
dråp |
80v
Jöns Jöranszon kom wthur badstuffuan, och hade fått
matt blef han sittiandes en lijten stundh, at weder
queka och giöra sigh nogott till godhe, efther sins
bondes ödmiuka begäran, Widh dhee såto och snacka
de, kom förb. knicht wthi sin druckenskap bordt wthi
den stuffuan som welb. Jöns Jöranszon satt wthi, obuden,
och satte sigh till bordhet, och begynthe drijka. När han
hade suttit en stundh, och den wnge skrifuaren Hans
Madzon stodh på golfuet och tienthe, så sadhe knichten
förb.de Gunne Stenszon till Hans Madszon, kom och sitt
medh, då suarade Hans Madzon, och sadhe, iagh
ähr inthett förgodh att tiena, migh tyckes på digh att
tu ähr inthett bettre ähn iagh, du motte well tiena medh
och flere ordh wankade inthett. Strax der efther
stodh knichten wp och gijk wth, och Hans Madzon gijk
efther, och ingen wiste af nogor owenskap, när dhee
kommo wth i mörkret, togh knichten till darten,
och stack skrifuaren Hans Madzon et styng i bröstet
dett andra i härarna tuert emott, och dhet tridie
styngget wthi slagsijdhan, så at han strax lop ådt stuf
uan, och föll omkull, och genast gaf wp andan, och
matt blef han sittiandes en lijten stundh, at weder
queka och giöra sigh nogott till godhe, efther sins
bondes ödmiuka begäran, Widh dhee såto och snacka
de, kom förb. knicht wthi sin druckenskap bordt wthi
den stuffuan som welb. Jöns Jöranszon satt wthi, obuden,
och satte sigh till bordhet, och begynthe drijka. När han
hade suttit en stundh, och den wnge skrifuaren Hans
Madzon stodh på golfuet och tienthe, så sadhe knichten
förb.de Gunne Stenszon till Hans Madszon, kom och sitt
medh, då suarade Hans Madzon, och sadhe, iagh
ähr inthett förgodh att tiena, migh tyckes på digh att
tu ähr inthett bettre ähn iagh, du motte well tiena medh
och flere ordh wankade inthett. Strax der efther
stodh knichten wp och gijk wth, och Hans Madzon gijk
efther, och ingen wiste af nogor owenskap, när dhee
kommo wth i mörkret, togh knichten till darten,
och stack skrifuaren Hans Madzon et styng i bröstet
dett andra i härarna tuert emott, och dhet tridie
styngget wthi slagsijdhan, så at han strax lop ådt stuf
uan, och föll omkull, och genast gaf wp andan, och
81r
när förb. Gunne had giordt denne gierningh, gijk han
in wthi Nils Perszons stuffuo i Skånsråsa, och satte sigh
at dricka, och när Hans Madzon war dödher, gijk
strax edle och welb. Jöns Jöranszons tienare Elof och
stängde stuffuodören, dher knichten war inne, och
wille fånga honum, men Nils Perszons hustru, Anna
Stenszdotter, war inne i stuffuan hosz knickten, och
wille gerna wth, dy han swor och skriadhe, och hon
blef mykit reedh, och badh Eloff sleppa sigh wth, och
Eloff wplät dören, och när forb.d Anna kom i dören
blef hon ståndandes i dören, och wille huarken wth
eller in, wthan menthe at hon will wthielpa dråpa
ren, widh hon så stodh i dören, kom hennes man förb.
Nils Perszon och blef ståndandes mit för hustrun
och badh sleppa henne wth, då stodh knickten
widh ryggen på hustrun, och framtredde darten,
och handen wnder hennes arm wpmedh sijdhan, och
stack Nilsz Perszon i slagsijdan och wthi småtarmmarne,
så at han den andre dagen bleff dödher, och förb.de
Gunne blef strax fången, Om morgonen läth
welb. Jöns Jöranszon hafua fången in för sigh, strafa
de honum medh fogeligh ordh, och frågade honum
in wthi Nils Perszons stuffuo i Skånsråsa, och satte sigh
at dricka, och när Hans Madzon war dödher, gijk
strax edle och welb. Jöns Jöranszons tienare Elof och
stängde stuffuodören, dher knichten war inne, och
wille fånga honum, men Nils Perszons hustru, Anna
Stenszdotter, war inne i stuffuan hosz knickten, och
wille gerna wth, dy han swor och skriadhe, och hon
blef mykit reedh, och badh Eloff sleppa sigh wth, och
Eloff wplät dören, och när forb.d Anna kom i dören
blef hon ståndandes i dören, och wille huarken wth
eller in, wthan menthe at hon will wthielpa dråpa
ren, widh hon så stodh i dören, kom hennes man förb.
Nils Perszon och blef ståndandes mit för hustrun
och badh sleppa henne wth, då stodh knickten
widh ryggen på hustrun, och framtredde darten,
och handen wnder hennes arm wpmedh sijdhan, och
stack Nilsz Perszon i slagsijdan och wthi småtarmmarne,
så at han den andre dagen bleff dödher, och förb.de
Gunne blef strax fången, Om morgonen läth
welb. Jöns Jöranszon hafua fången in för sigh, strafa
de honum medh fogeligh ordh, och frågade honum
81v
huarföre han hadhe, wthan all orsak, dräpit hans tienare,
och hans landbonda medh, då gaf dråparen onde ordh,
och gaf sigh medh ett skielms hierta fram och sparn
welb. Jöns Jöranszon för maghen att han föll nidh och
beswimmade, så kan huar och en rettsinnigh me
niska, her af förmerka hans skielmiska och mordiska hier
ta. Derföre och efther åklagarens begäran, blef detta
ährandet, skotit till häradz nemdn, att her om gifua
deras betenckiande, och efther sakennes grofhet, kunne
nämden icke befrija dråparens lijff, efther man ingen
skuldh fans hosz thee dödha, wthan blef efther dett andre
Cap. i Dråp. B. dömdh ifrån lifuet, och begärer
hela heradet, att steglet motte rätta öfuer kroppen,
hafuer och förb. Gunne Suenszon stulet ett däker bok
skin, wthi Jönekiöpingh. Item förrömdt slotzphanen
widh Jönekiöpingh sloth, hafuer och slagit en drängh,
tu eller try mundslagh, wthi Ryszby kyrkia, mädan
prästen stodh för altaret, och giordhe kyrkian oskära
och wthi allan sin lifztidh stelt sigh mottwilligen.
Kom för rätta en skattebonde Per Nilszon i Flattinghe
huilcken en långh tijdh hafuer stådt i oppenbara ryckte
och hans landbonda medh, då gaf dråparen onde ordh,
och gaf sigh medh ett skielms hierta fram och sparn
welb. Jöns Jöranszon för maghen att han föll nidh och
beswimmade, så kan huar och en rettsinnigh me
niska, her af förmerka hans skielmiska och mordiska hier
ta. Derföre och efther åklagarens begäran, blef detta
ährandet, skotit till häradz nemdn, att her om gifua
deras betenckiande, och efther sakennes grofhet, kunne
nämden icke befrija dråparens lijff, efther man ingen
skuldh fans hosz thee dödha, wthan blef efther dett andre
Cap. i Dråp. B. dömdh ifrån lifuet, och begärer
hela heradet, att steglet motte rätta öfuer kroppen,
hafuer och förb. Gunne Suenszon stulet ett däker bok
skin, wthi Jönekiöpingh. Item förrömdt slotzphanen
widh Jönekiöpingh sloth, hafuer och slagit en drängh,
tu eller try mundslagh, wthi Ryszby kyrkia, mädan
prästen stodh för altaret, och giordhe kyrkian oskära
och wthi allan sin lifztidh stelt sigh mottwilligen.
Kom för rätta en skattebonde Per Nilszon i Flattinghe
huilcken en långh tijdh hafuer stådt i oppenbara ryckte
82r
| för sin grannes hustru Biritta Håkon Bengtszons för huilcket röckte Per Nilszon wthfeste en 12 manne eedh till näste tingh. |
Ed |
| Samme dagh kom för rätta en quartermestare wnder knichtarna Jon Nilszon be.d huilcken wthi mångh åhr hade stådt wthi wppenbara ryckte, för Johan Gulsmedz hustru i Gnustörp, och blef her för retta bewisat at Jon Nilszon och Johan Gulsmedz hustru Ingeborgh hafua allena fölgdz ådt till kiöpstadh, månge gånger dee bådhen allena, såsom och elliest söcht all legenhet och tillfelle att omgåås, elliest blef bewisat, att the hafua legat tilhopa wthi dryckenskap, huilcket skedde wthi Ramsiö. Men efther parterna på bådhe sijdho neka häfden, derföre wthfeste Jon Nilszon en 12 manne eedh till näste tingh, och giöra sig frij för wppenbara ryckte. |
Ed |
| Sammedagh blef Jon Nilszon frijsagder, för dhet hasti ga och obetenckta ordkast och röckte, han war wthi kommen för Nilsz Jonszons hustru, Inbegorgh, efther dher till fans ingen lijcknelsze eller bewiszningar, och hennes man giorde henne frij, medh sin eghen eedh. |
82v
| Ed | Samme dagh wthfeste Per i Prästebodha i Tuterydz sochn en tregge manne edh, att han, hans hustru eller huszfolck, aldrig ihelslogo en grisesoo, för Johan Gulsmedh. |
| Kom för rätta Måns i Ösziö, och klagade at förb quarter mester Jon Nilszon i Ifla, hade slagit honum ett munslagh, wthi hans eghen stuffua, och efther thett icke skedde wthi hemgång wthan af brådom skilnadt, derföre wthfeste Jon Nilszon - 3 marker. |
| cronan | 2 marker | |
| heradet | 4 | |
| heradzhofd. | 4 |
| lägerszm: i Näsz. wpsat |
Sammedagh kom för rätta Suen Olszon i Näsz, edle och welb. Christiern Lillies landbodrengh, huilcken hade belegrat en pijga Ingeborgh Rawalszdotter, dhett dhee bådhen her för retta bekiennde, och efther her bewistes at forb. Suen Olszon hade lofuat Ingeborgh echtenskap, och sig dher oppå försuuret, dhett han icke förneka kunne, och nu will nögia sott lofte, derföre blef dett wpsat till widhare ran sakan, och till Ingeborgh hafuer födt barnett. |
| Ed | Kom för rätta Erik i Mharås och wthfeste en 12 manne eedh at han icke hafuer belägradt en pijga, Kirsthin i Förarp, till neste tingh. |
83r
Samme dagh kom för rätta Nils Jöranszon i Anderstadh
och klagade att en drengh Jöns Jonszon i Bolmarydt, salig
fru Annas godz på Roma, hade giordt honum skada wthi
ett gästebudh, och rendt en wäria wthi honum, och hade
perlementhett sigh så tildraget, att widh thee såtho och
woro lustige, kom förb. Jöns Jonszon i Bolmarydt
fram till Nils Jöranszon, och sade at en knicht Jöns
Erikszon i Quenningarp trugades på Nils Jöranszon,
då suarade Nils Jöranszon och sadhe, skarn, han hafuer
inthett truga migh fhöre, då sadhe Jöns Jonszon, ja
wiszerligen trugar han och wndseger tigh? Nils Jöranszon
suarade, neij han hafuer inthett att wndseija mig fhöre,
då sade Jöns Jonszon, knickter seger att tu hafuer
förtalat capitenen, widh thee så talades widh, kom
knekten förb.d Jöns Erikszon i Quenningarp in i stuffuan,
då frågade Nils Joranszon honum strax till om han
hade wndsagt honum. Då suarade knickten neij, at
han dhett aldrigh hade giordt, och dref Jöns Jonszon i
munnen, att han hade liuget, sedan dhett talet blef stil
lat, blef Jöns Jonszon sittiandes på säthet, en lijthen
stundh der efther, begynthe han ropa och skrija, och
och klagade att en drengh Jöns Jonszon i Bolmarydt, salig
fru Annas godz på Roma, hade giordt honum skada wthi
ett gästebudh, och rendt en wäria wthi honum, och hade
perlementhett sigh så tildraget, att widh thee såtho och
woro lustige, kom förb. Jöns Jonszon i Bolmarydt
fram till Nils Jöranszon, och sade at en knicht Jöns
Erikszon i Quenningarp trugades på Nils Jöranszon,
då suarade Nils Jöranszon och sadhe, skarn, han hafuer
inthett truga migh fhöre, då sadhe Jöns Jonszon, ja
wiszerligen trugar han och wndseger tigh? Nils Jöranszon
suarade, neij han hafuer inthett att wndseija mig fhöre,
då sade Jöns Jonszon, knickter seger att tu hafuer
förtalat capitenen, widh thee så talades widh, kom
knekten förb.d Jöns Erikszon i Quenningarp in i stuffuan,
då frågade Nils Joranszon honum strax till om han
hade wndsagt honum. Då suarade knickten neij, at
han dhett aldrigh hade giordt, och dref Jöns Jonszon i
munnen, att han hade liuget, sedan dhett talet blef stil
lat, blef Jöns Jonszon sittiandes på säthet, en lijthen
stundh der efther, begynthe han ropa och skrija, och
83v
slogh medh henderna i wädret, och stelthe sigh som
en galen och dårlig meniskia, nher han en stundh
så hade låthet, och ingen wille tala honum till, gijk
han wth på gårdhen, och der stodh en knickt, och hade
en dragen wäria i handen, och war trettandes med
enn annor man, som satt wthi en annor stuffua, då
gijk Jöns Jonszon till knickten, och badh honum få sigh
wärian, och han wille förwara wärian, så at ingen
skulle dher giöra nogon skade, och knickten fick honum
wärian, och gijk sin wägh. Strax kom Jöns Jonszon
inlöpandes i stuffuan medh dragne wärian, och hans
broder Suen Jonszon medh honum, och hade en wedakief
ling i handen, och en dragen knif wthi armmen,
och Jöns Jonszon satte sigh grensle om säthet, mitt för
Nils Jöranszon och hans broder der hosz, då sadhe
Nils Jöranszon huad will tu med tin dragne wäria, och
sadhe iagh befrucktar att dhe giöra mig skade, och sadhe,
tagh hijtt min wäria, och rätt som Nils Jöranszon togh
sin wäria, satt then andre medh berådt modh, och stak
genast Nils Jöranszon i bröstet, så att wendhe hårdt widh
en galen och dårlig meniskia, nher han en stundh
så hade låthet, och ingen wille tala honum till, gijk
han wth på gårdhen, och der stodh en knickt, och hade
en dragen wäria i handen, och war trettandes med
enn annor man, som satt wthi en annor stuffua, då
gijk Jöns Jonszon till knickten, och badh honum få sigh
wärian, och han wille förwara wärian, så at ingen
skulle dher giöra nogon skade, och knickten fick honum
wärian, och gijk sin wägh. Strax kom Jöns Jonszon
inlöpandes i stuffuan medh dragne wärian, och hans
broder Suen Jonszon medh honum, och hade en wedakief
ling i handen, och en dragen knif wthi armmen,
och Jöns Jonszon satte sigh grensle om säthet, mitt för
Nils Jöranszon och hans broder der hosz, då sadhe
Nils Jöranszon huad will tu med tin dragne wäria, och
sadhe iagh befrucktar att dhe giöra mig skade, och sadhe,
tagh hijtt min wäria, och rätt som Nils Jöranszon togh
sin wäria, satt then andre medh berådt modh, och stak
genast Nils Jöranszon i bröstet, så att wendhe hårdt widh
84r
dödhen, detta hafua dee på bådhe sidor bekiendt, at
dhett så i alla måtto tilgijk, som foreskrifuit står. Och
förb.de Nils Jöranszon, beklagar sigh storligen, at bådhe
bröderna med berådt modh, kommo in i stuffuan, och
acktade sticka honum lifuit af, wthan nogor saak.
Detta ährandet blef skotit till heradz memdn, at her
om gifua derasz betenckiande, Och efther åklagaren
stodh fast opå sin rätt, och förmenthe at Jöns Jonszon
hade giordt edzöre brott, derföre blef detta ährandet
tagit till ransakan, och efther dhet bewistes medh mång
wittnen, som i samme gästebudh tilstädes woro, at förb.d
Jöns Jonszon war wreder i stuffuan, för ähn han wth
gijk, skriade och ropadhe medh grufueliga edher och
förfarliga affecter, och medh dett samma gijk wth i
gården, lögh sigh wäria till, och kom genast in i
stuffuan medh dragne wäria, och togh sin broder til
hielp, och inthett satte sigh wthi sitt förra säthe, wthan mit
på säthet, der med han bewiste huad han hade wthi
sinnet emot Nils Jöranszon, och dhett första, Nils
Jöranszon stodh wp, och togh efther sin wäria, genast
stak Jöns Jonszon honum i brystet, så at han i dhett
dhett så i alla måtto tilgijk, som foreskrifuit står. Och
förb.de Nils Jöranszon, beklagar sigh storligen, at bådhe
bröderna med berådt modh, kommo in i stuffuan, och
acktade sticka honum lifuit af, wthan nogor saak.
Detta ährandet blef skotit till heradz memdn, at her
om gifua derasz betenckiande, Och efther åklagaren
stodh fast opå sin rätt, och förmenthe at Jöns Jonszon
hade giordt edzöre brott, derföre blef detta ährandet
tagit till ransakan, och efther dhet bewistes medh mång
wittnen, som i samme gästebudh tilstädes woro, at förb.d
Jöns Jonszon war wreder i stuffuan, för ähn han wth
gijk, skriade och ropadhe medh grufueliga edher och
förfarliga affecter, och medh dett samma gijk wth i
gården, lögh sigh wäria till, och kom genast in i
stuffuan medh dragne wäria, och togh sin broder til
hielp, och inthett satte sigh wthi sitt förra säthe, wthan mit
på säthet, der med han bewiste huad han hade wthi
sinnet emot Nils Jöranszon, och dhett första, Nils
Jöranszon stodh wp, och togh efther sin wäria, genast
stak Jöns Jonszon honum i brystet, så at han i dhett
84v
nämbsta wart dödher. Derföre wille häradz nämden
hafua dhett och dömma denne gerning för fult edzöre broht
efther dhett 8 Cap. i Edz. Balk. Nu sijtter man i gårdhe
såtte och skillias osåtta, dhett ähr eij bruthit edzorat,
med mindre han går å gårdhe wredher, och kommer åtter
igen medh wapn eller hielp, hugger, slår eller dräper,
thå hafuer the alle, som medh honum woro, förbrutit edz
öret. Nu war nemden wthi den meningen, att
efther han gijk wredher wthur stuffuan, wthan nogor mer
kelig orsak, ändock han ingen wndsade i stuffuan, för ähn
han wthgijk, lögh sigh wärian till, och kom strax in
ighen, giorde skadha och fulsåra, att thett skulle så hogt
recknas, som han hade gådt aff gården wredher, och åther
tilbaka i gården ighen, derföre wille hafua denne
gierningh för fult edzör: brott. Men doch leckuell
mädan dhett bewistes, att Jöns Jonszon ingen wndsade, för
ähn han wthgijk, eij heller hotades på nogrom, när han
togh wärian ifrån knickten, såsom och, at nher han
in kom ighen, ingen skade giordhe, för ähn Nils Jöranzon
togh till sin wäria, derföre kunne man icke döma
denne gerningh för fult edzore brått, wthan till - 40 marker
hafua dhett och dömma denne gerning för fult edzöre broht
efther dhett 8 Cap. i Edz. Balk. Nu sijtter man i gårdhe
såtte och skillias osåtta, dhett ähr eij bruthit edzorat,
med mindre han går å gårdhe wredher, och kommer åtter
igen medh wapn eller hielp, hugger, slår eller dräper,
thå hafuer the alle, som medh honum woro, förbrutit edz
öret. Nu war nemden wthi den meningen, att
efther han gijk wredher wthur stuffuan, wthan nogor mer
kelig orsak, ändock han ingen wndsade i stuffuan, för ähn
han wthgijk, lögh sigh wärian till, och kom strax in
ighen, giorde skadha och fulsåra, att thett skulle så hogt
recknas, som han hade gådt aff gården wredher, och åther
tilbaka i gården ighen, derföre wille hafua denne
gierningh för fult edzör: brott. Men doch leckuell
mädan dhett bewistes, att Jöns Jonszon ingen wndsade, för
ähn han wthgijk, eij heller hotades på nogrom, när han
togh wärian ifrån knickten, såsom och, at nher han
in kom ighen, ingen skade giordhe, för ähn Nils Jöranzon
togh till sin wäria, derföre kunne man icke döma
denne gerningh för fult edzore brått, wthan till - 40 marker
85r
för han brött hemfriden, på bondans giäst, Item efther
dhett bewistes, att förb.de Jons Jonszons broder Suen
Jonszon hade och giordt wåldzwerkan, och slagit en annor
bonde i samme gårdh bedh. Jöns Enewaldszon på mun
nen i sitt äghet högsäthe, och kom in i stuffuan wreder,
och för annor oskiäl, bådha bröderna i samme gårdh be
drefuo wthaf ett öfuermodigt sinne, och hade gerna stelt
sig mher illla, om nogor hade welat lagdt sitt onda
sinne dem emott. Derföre wthfeste bådhe broderna
till en wharnagell peningar - 40 dalr.
Kom för rätta Måns i Borszhult och gijk en 12 manne
eedh, medh sine grannar, och giorde sig frij för witeszmål
och beskyldningh, som Knut i Helghult honum tiltalade, her
inne på ett sat heradztingh, nemligen at han skulle hafua
bortstulet ett råmerkie, och lenge bordtdolt, och sadhe
igen bhoret.
dhett bewistes, att förb.de Jons Jonszons broder Suen
Jonszon hade och giordt wåldzwerkan, och slagit en annor
bonde i samme gårdh bedh. Jöns Enewaldszon på mun
nen i sitt äghet högsäthe, och kom in i stuffuan wreder,
och för annor oskiäl, bådha bröderna i samme gårdh be
drefuo wthaf ett öfuermodigt sinne, och hade gerna stelt
sig mher illla, om nogor hade welat lagdt sitt onda
sinne dem emott. Derföre wthfeste bådhe broderna
till en wharnagell peningar - 40 dalr.
| huszbondan | 26 ½ dlr | 10 2/3 | ||
| heradet | 6 ½ dlr | 5 | 4 | |
| heradszhofd. | 6 ½ dlr | 5 | 4 |
Kom för rätta Måns i Borszhult och gijk en 12 manne
eedh, medh sine grannar, och giorde sig frij för witeszmål
och beskyldningh, som Knut i Helghult honum tiltalade, her
inne på ett sat heradztingh, nemligen at han skulle hafua
bortstulet ett råmerkie, och lenge bordtdolt, och sadhe
igen bhoret.
| Edemennerna | |
| Per Jönszo Borszhult | Haraldh i Bårsitt |
| Suen Åkeszon ibm | Jöns i Törp |
85v
Denne eedh blef efther noga ransakningh lagligen
gången, och Måns i Borszhult frijsagder. Men
Knut i Helghult, blef stämder till neste tingh och
suara till sine skielordh.
Samme dagh kom för retta Santhe Suenszon i Ingelstadh och
gijk en 6 manne eedh, och giorde sig frij, att han icke
war i rådh eller stämplingh med sin tienste gosze, at bort
stiäla ålar wthur Ingelstadh åledamb.
Denne eedh blef lagligen gången och Santhe Suenszon
blef för samme mistanke frijsagder.
Samme dagh kom för retta Arfuid i Tranhult, edle
och welb. Christiern Lillies ladegårdzbonde, och wthi
| Jöns i Kallekiop | Håkon i Törp |
| Giermund i Jönskiöp | Birge i Abborreslet |
| Froe i Borsitt | Måns Kråk |
| Jöns Ibidem | Gudmundh i Lijdawagenn |
Denne eedh blef efther noga ransakningh lagligen
gången, och Måns i Borszhult frijsagder. Men
Knut i Helghult, blef stämder till neste tingh och
suara till sine skielordh.
Samme dagh kom för retta Santhe Suenszon i Ingelstadh och
gijk en 6 manne eedh, och giorde sig frij, att han icke
war i rådh eller stämplingh med sin tienste gosze, at bort
stiäla ålar wthur Ingelstadh åledamb.
| Edemennerna | |
| Jon i Ingelstadh | Nils i Föringhe |
| Måns ibidem | Bengt ibm |
| Per i Whare | Sanhe Suenszon |
Denne eedh blef lagligen gången och Santhe Suenszon
blef för samme mistanke frijsagder.
Samme dagh kom för retta Arfuid i Tranhult, edle
och welb. Christiern Lillies ladegårdzbonde, och wthi
86r
sins huszbondes welb.te Christiern Lillies neruaro,
klagade at hans broder och gårdman, Ingemar i Tran
hult hade skieldt, Arfuidz hustru, Ingerdh, fore hora
och tiuff. Detta kunne sålunda icke bewisass, w
than begge deras hustrur hade skieldt huar andra, och Inge
mars hustru, nemligen Kirsthin, hade kalladt Arfuidz hustru
förb.d Ingerdh Rhenborgz hora, och sade sigh hafua en godh
danneman Gise i Tranhult till sagesman, dhett hon med in
gen witne kunne Gisze öfuertuga, och Gisle aldelis
nekar, och försuor sigh sådana ordh aldrigh hafua wthsagdt.
huilcket och ähr till troandes, efther oftabe.te Gisle, ähr
Ingerdh Arfuidz kiötzlige brodher, derföre blef Kirsthin i
Tranhult tilbunden till förb.de skiellordh, och fijck för
sigh ingen sageszman. Anlangande dhett
andre skielordet tiuff, der om berättar, Kirsthin In
gemars, at widh pasz - 8 åhr sedhan, länthe hon tre gäste
budz kakor, af Ingridh Arfuidz, och om efthehösten deras
roghtiondhe war wthtrusken och afkastat, fölgdes badhe hu
strurna Ingerdh Arfuidz och Kirsthin Ingemars ådt på lo
ghen, att afmåla tionden, ner dhe hade wpmålat nie
skiepper roghtionde, war dher - 1 ½ skeppa igen, der om
klagade at hans broder och gårdman, Ingemar i Tran
hult hade skieldt, Arfuidz hustru, Ingerdh, fore hora
och tiuff. Detta kunne sålunda icke bewisass, w
than begge deras hustrur hade skieldt huar andra, och Inge
mars hustru, nemligen Kirsthin, hade kalladt Arfuidz hustru
förb.d Ingerdh Rhenborgz hora, och sade sigh hafua en godh
danneman Gise i Tranhult till sagesman, dhett hon med in
gen witne kunne Gisze öfuertuga, och Gisle aldelis
nekar, och försuor sigh sådana ordh aldrigh hafua wthsagdt.
huilcket och ähr till troandes, efther oftabe.te Gisle, ähr
Ingerdh Arfuidz kiötzlige brodher, derföre blef Kirsthin i
Tranhult tilbunden till förb.de skiellordh, och fijck för
sigh ingen sageszman. Anlangande dhett
andre skielordet tiuff, der om berättar, Kirsthin In
gemars, at widh pasz - 8 åhr sedhan, länthe hon tre gäste
budz kakor, af Ingridh Arfuidz, och om efthehösten deras
roghtiondhe war wthtrusken och afkastat, fölgdes badhe hu
strurna Ingerdh Arfuidz och Kirsthin Ingemars ådt på lo
ghen, att afmåla tionden, ner dhe hade wpmålat nie
skiepper roghtionde, war dher - 1 ½ skeppa igen, der om
86v
blefuo quinnorna så öfuerens, att de bortstulo the halfannan
skieppa, och Ingerdh skulle behålla Kirsthins part, för dee gä
stebudz kakor hon henne ländt hade, detta bekienna quinfolcken,
När de blefuo ådtfrågade huarföre dee så dristeligen bortstu
lo konungens och cronones tionde, då suarade Arfuid i Tran
hult, att han wille behålla den ena skeppan för trösko lhön,
men den halfua kunne han icke neka at quinfolcken hadhe
förgrepit sigh på. Då blef Arfuid tilfrågat, efther huars
tilståndh, han togh tröskeskieppa af cronones tionde, då ha
de han inthett förebära, wthan sadhe att flere giöra ewen så,
och förb.de Arfuidz föraldrar, hade så giordt före honum, och
Ingerdh sadhe, att dhe giöra så annorstädz i bygden, der af
man beslutar, att dhee alla sine dagar, åhr ifrån åhr, hafua
stulet tionde, och föräldrar för them, Derföre androm
till ådtwarningh blef medh straffet nogot hårdt ådtlagdt
på dhet att folcket mhå rädas, och affstå med den onda
whanan, och så dristeliga icke stiäla ifrån H.K.M. och cronon.
Doch leckuel blefuo på H.K.M. nådige behagh, och för hele
häradz förbön till lifuet förskonade, och wthfeste for denne
sak, nemligen Arfuid i Tranhult peningar - 30 dalr och hans
brodher Ingemar peningar - 30 dalr, Noch Inge
skieppa, och Ingerdh skulle behålla Kirsthins part, för dee gä
stebudz kakor hon henne ländt hade, detta bekienna quinfolcken,
När de blefuo ådtfrågade huarföre dee så dristeligen bortstu
lo konungens och cronones tionde, då suarade Arfuid i Tran
hult, att han wille behålla den ena skeppan för trösko lhön,
men den halfua kunne han icke neka at quinfolcken hadhe
förgrepit sigh på. Då blef Arfuid tilfrågat, efther huars
tilståndh, han togh tröskeskieppa af cronones tionde, då ha
de han inthett förebära, wthan sadhe att flere giöra ewen så,
och förb.de Arfuidz föraldrar, hade så giordt före honum, och
Ingerdh sadhe, att dhe giöra så annorstädz i bygden, der af
man beslutar, att dhee alla sine dagar, åhr ifrån åhr, hafua
stulet tionde, och föräldrar för them, Derföre androm
till ådtwarningh blef medh straffet nogot hårdt ådtlagdt
på dhet att folcket mhå rädas, och affstå med den onda
whanan, och så dristeliga icke stiäla ifrån H.K.M. och cronon.
Doch leckuel blefuo på H.K.M. nådige behagh, och för hele
häradz förbön till lifuet förskonade, och wthfeste for denne
sak, nemligen Arfuid i Tranhult peningar - 30 dalr och hans
brodher Ingemar peningar - 30 dalr, Noch Inge
87r
| mars hustru Kirsthin, efther her bewistes, att hon ahr en ondh beegierdh, wthfeste för skiellordh peningar - 9 marker. |
| huszbondan | 41 ½ dalr | ||
| heradet | 10 dalr | 12 | |
| heradzhofd. | 10 dalr | 12 |
| Sammedagh wthfeste Ingemar i Tranhult en 6 manne eedh att hans hustru Kirsthin icke hafuer molcket Arfuidz kööer i Tranhult. |
Ed |
| Kom för rätta, Jöns Gudmundszon i Balkerydh landzknicht wnder manhaftigh Erik Kåckz componj, och blef af befal ningzmannen Per Olszon anklagat, att han hade huggget en hustru, N. Elin i Skeckarp i Törpa sochn på welb. Chri stiern Lillies godz, öfuer armen medh en wäria, och efther hustrun icke war tilstädes, blef detta wpsat till näste tingh. |
wpsat |
| Sammedagh kom för rätta Nils Giertorszon, en lösz drängh, huilcken tienar på Erikstadh, herregårdh, och hade ther belägrat en tienstepijga, Kirsthin Anderszdötter dhet dhee bådhen her för rätta bekiendhe, dherföre wth feste han peningar - 40 marker huszbondens ensak. |
87v
| Samme dagh kom för rätta Per Jonszon, en lösz drängh, huil ken och tiener på Erikzstadh, huilcken hafuer belägrat en löskona, nemlig Segridt Erlandzdotter. Sedan hafuer för.d Per Jonszon, belägradt en pijga, nemlig Gunnill Mårthenszdot: och lofuat henne ecktenskap, dhett han och lofuade sigh willia fulborda, derföre wthfeste han efther 3 Cap. i Gif. B. peningar, - 20 marker och för lönskeleger - 3 marker huszbondens ensak. |
| wpsat | Kom för rätta Jöns Åkeszon i Lönszhult, och sigh beklagade, at en landzknicht bed. Lille Måns, hade taget corporalen, och skrifuaren Per Bengtszon i Aplänes, och gijk medh berådh modh i hans gårdh och woro öfuerdruckne, och tru gade honum peningar af, och giorde sigh så galne, att han motte gifua dem alla tre legor för ähn dhee gingo der ifrån. Nem ligen Lille Måns peningar - 12 [..] corporalen en fleskesijdha, och Per Bengtszon peningar - 1 marker. Detta blef wp satt till widare sentens när stådthållaren kommer tilstädes, efther knichterna icke willia swara till heradztingett. |
| Kom för rätta Per Bengtszon i Trotteslöff, fulmyndig på Larszes hustrus wegner i Falnaweka Elin, och bekiende, att hon medh sin mans godhe ja och samptycke, |
88r
| hafua såldt, sin brodher Per Birgeszon i Gnustörp, en tri dingh af den halfue Norregården wthi förb. Gnustörp och derföre wpbt peningar - 57 dalr noch för ethlöfuet peningar - 6 marker. Item hafuer förb. Per Birgeszon arft 2/3 af samme halfue gårdh, så at han medh arf och kiöp lagligen ägher halfuan den norre gården i Gnustörp, derföre tingskiöttes förb.de 1/3 i halfue gården ifrån Elin i Falnaweka, och hennes arfuingar och tilegnandes in wnder Per Birgeszon hans hustru Karin Olofzdott. och derasz arfuingar till ewerdeliga ägho. |
2/3 i Gnustörp |
| Kom för rätta Erik i Hengarp, på sine egne wegner, och bekiende sig hafua sålt Johans Anderszon i Horn, en half fierdingh wthi söndre Hengarpa gårdh, och hafuer derföre wpbt peningar - 60 ½ dalr bådhe för arf och ethlofuet. Item Bengt Stafanszon på sine egne wegner, och bekiende sigh hafua sålt Johans i Horn 1/6 af halfua gården i Heng arp, och derföre wpburit peningar - 26 dalr. bådhe för arf och ethlöfuet. Derföre tingskiöttes förb. arfue lother ifrån Erik i Hengarp, hans hustru Biritta, och begges deras arfuingar, och tilegnandes in wnder for.de Johans i Horn, hans hustru Nilla till ewerdeliga ägho. |
88v
| 6/7 i Ösziö | Sammedagh kom för rätta Törkill Bråndh, fulmyndig på alle desze eftherskrifnes wegner, och bekiende att dhe af frij willie och berådh modh, godwilleligen, hafua sålt, ehrligh och wellerdh man her Jacob i Liunga,, alla deras arfue lother i den westre gården i Ösziö i Liunga sochn, och therföre wpbt nemligen alle salige Jons och Birites barn i Näsz för 1/7 peningar - 24 dalr. Gudmund Gud[..] för 2/7 forgylt belthe om - 23 lodh. Noch et förgylt bälthe om - 15 dansk lodh, Item en huit sölfskeed om 3 lodh. Simon och hans hustru Karin for - 2/7 peningar - 44 dlr. Hafuer och oftab.te her Jacobz hustru, hustru Kirstin arft 1/7 af samme halfue gårdh. Derföre tingskiöttes al le desze förskrifnes arfuelother i westre gården i Ösziö ifrån dem och alle derasz arfuingar, och tilegnandes in wnder her Jacob i Liunga hans hustru h. Kirsthin, och begges deras arfuingar till ewerdeliga äghor. |
| Kom för rätta Nilsz Erikszon i Alnszkiöp, fulmyndigh giordh af desze efftersk.nes wegner, N. Påfuel i Greß holma, Simon i Tiusthult, Måns Skreddare i Skafta Jon i Mläret, Per i Skammelszbok, Elines i Skarrarp alle desze för.de hafua sålt wthi Miärittz gårdh ått |
89r
| Gudmund Gudmundszon, en hell fierdingh af samme gårdh, Miäret, och derföre wpbt bådhe för arf och eth löfuet, wthi tyskt och danskt mynt, peningar - 94 dalr. och en mark. Derföre tingskiöttes förb.d gardefier dingh ifrån alle desze forb.de derasz barn och arfuingar, och tilegnandes in wnder Gudmund Gudmundszon hans hustru Kirstin Stenszdott: till ewerdeliga ägho och ägendom. |
1/4 i Miäredt |
| Sammedagh kom för rätta Måns Båtilszon, fulmyndig på Gunnars wegner i Kopparebygdh, och bekiende at han godwilligen sålt hafuer Måns Ebbeszon i Snärhult 1/6 af aller Snerhulta gårdh, och derföre wpbt peningar - 52 3/4 dalr. bådhe för arf och ethlöfuet. Derföre tingskyttes för.de siettingh i Snerhulta gårdh ifrån Kopparebygdh hans barn och arfuingar, och fulkommeligen tilegnandes, in wnder Måns Ebbeszon, hans hustru Elin Larszdotter, och begges derasz arfuingar till ewerdeliga äghor. |
1/6 i Snerhulta gård |
| Kom för rätta Måns Erikszon i Ifla, på sine egne wegner och bekiende sig hafua sålt sin brodher Jon Erikszon, i Miäredt 1/4 den norre gården, wthi för.de Miäredt, på en femptingh när, och derföre wpbt för arf och |
89v
| ½ Miäredt | ethlöfuet peningar - 76 dalr. Item hafuer han gif uit sina söstrar Birritta och Thörna rog - 1 tönna. doch medh sådanna förordh at huar Jon Erikszon, will wplåta samme gårdadelar eller bordtsällia, då skall han sin bro der ighen samma werdh igen wpunna. Derföre ting skiöttes förb.de 1/4 gårdh i Miärredt på 1/5 när ifrån Måns Erikszon och hans söstrar Birritta och Thorna och deras arfuingar, och tilegnandes in wnder Jon Erikszon hans hustru och arfuingar till ewerdeliga äghor. |
| Ed | Kom för rätta Nils Olszon i Boarydt, och sig beklagade at Jöns i Wtternäs, och hans hustru Ingeborgh, hafua be skylladt, Nils Olszons hustru Karin i Boarydt, att hon skulle hafua stulet et förekläde och et hörgarn ifrån förb.de Jöns i Wtternäs och hans hustru, derföre wthfeste Nils Olszon en 6 manne eedh medh medh 6 dannequinnor, till näste tingh. Blef och Jöns i Wtternäs stämder till näste ting, widh sine - 3 marker. |
| Kom för rätta Thor i Sonema, och hade slagit sin gårdman Gierund 3 blodwite i hufuudet medh en sten, och Gierund hade slagit Thor et munslag, dherföre wthfeste dhe - 3 dlr. |
| cronan | 2 dalr | |
| heradet | 2 marker | |
| heradzhofd | 2 marker |
90r
| Kom för retta Per Gudmundszon i Faghrult, fulmyndig på Jöns Perszons wegner i Hampalt, Item på Suenborgh Larszdotters wegner i Ingelszkiöp, och tingskiötte de ras arffuelother i Ekerydh ifrån dem och deras arfuin gar, och in wnder Eskel och Olof i Ekerydh, och hafua derföre wpbtt Jöns Perszon danska peningar - 30 dalr. och för ethlöfuet rogh - 1 tönna. Suenborgh dansk peningar, - 3 dalr. och för ethlöfuet 1 dalr. Item hafuer Johans i Siötörp sålt Olof och Eskill i Ekery 5 skeppelandh wthi förb Ekerydh, som hans barn der arft hafua, och derföre wpbt danska peningar - 28 dalr och för eth löfuet - 2 marker. och hafuer förb Johans sat sin barn i wederlagh 5 skeppeland iordh igen wthi Siöatörpet. Item hafuer och förb. Eskill och Olof sine arfuelother i Ekerydh, så at thee medh arf och kiöp ägha 2/6 och ½ siettingh af Ekery. |
halftridie sietting af Ekery |
| Kom för rätta Måns i Siöastabygd och Måns i Fothult, på sine egne wegner, så och fulmyndige giorde af alle desze efther.ne N. Jöns Månszon i Näsz, Jon Månszon, Nilla och Gunnil Månszes dott: och bekiende at dee af frij willia och berådde modh, hafua wndt och eftherlåthett, Jöns |
90v
| 1/4 i Siöastabygd | Anderszon at igenlösa nogor panteiordh wthi Siöastabygd, som derasz salige fader, på åttskillige tijdher och orther, hade bordtpantat, och thee inthett förmhå igenlösa, och hafuer betalat desze efthersk.ne gieldenärer för 1/4 i Siöastabygd N. her Sigge i Stembrohult rede peningar - 16 dalr Jonthe i Brohult peningar - 11 dalr. Eszbiörn i Lonszhult peningar - 5 ½ dalr. Nils i Linneråsa peningar - 8 dalr. Nils i Osznakiöp - 6 ½ dalr. Summa peningar - 47 dalr. som wthlagdt ahr wthi gieldh. Item hafuer förb.de Jöns Anderszon gifuit alle desze förb. wthi ethlöfuet peningar - 20 dalr. så at han ägher 1/4 af Siöastadhbygdh, wndantagandes 3 skiepnalandh och 4 lasz engh, derföre tingskiöttes. |
| 2/3 af Thomhult | Samme dagh kom för rätta, Sone i Gieddeboda, fulmyndig på Peders wegner i Thomhult, och bekiende at han godwil ligen hafuer sålt Olof i Målen, twedelen af halfua skattegården i Thomhult, och derföre wpbt - 66 dalr. noch peningar 6 dalr 10 2/3[..]. Item för ethlöfuet - 4 dlr. och en koo, noch Bengt i Thommarydt wthi ehtlofe - 2 marker. Derföre tingskiöttes twedelen i Thomhult ifrån Bengt i Thomhult och Bengt i Thommarydt, och in wnder Olof i Målen och hans hustru, till ewerdeliga äghor. |
91r
| Samme dagh kom för rätta Nils i Kylle, fulmyndigh af Lars i Arfueka, och bekiende att han godwilligen hafuer sålt, Påfuel Gudmundszon en halfpart af en half tridingh wthi Greszholma yttregårdh. Och derföre hafuer Lars wpbt peningar - 62 dalr. Item hafuer för.de Påfuel Gudmundszon arft en halfuan ottondedeell, och en halfuan tridingh med sin hustru. Derföre tingskiöttes förb.de arfuelother ifrån Lars i Arfueka, hans hustru och arfuin gar,och tilegnandes in wnder Påfuel Gud: och hans arf uingar till ewerdeliga ägho och ägendom. |
2/3 i Greszholma |
| Kom för rätta Per Trufuidszon, på sine egne wegner, och bekiende sigh godwilligen salt hafua Jöns i Brok hult, halfua den Norregården i Slaggerekiöp, och der före wpbt för jordh och ethlöfuet peningar - 120 dalr. huilcke peningar han bekiende sigh redeligen och till fullo nöije wpburit och bekommit hafua, så at honum well åt nögdes. Derfore afhende och skaftförde Per Trufiszon foresk.ne halfue Slaggarekiöp ifrån sigh och sine arfuingar och fulkommeligen tilegnades, in wnder Jons i Brok hult och hans hustru och arfuingar till ewerdeliga ägho och ägendom. |
1/4 Slagarekiöp |
91v
| Ed | Samme dagh kom för rätta Jöns Stenszon i Ifla, och sigh beklagade, att hans granne Anders i Ifla, hafuer wthi sin druckeszmål, skieldt hans hustru för widskepelsze, och seger at förb. Jons Stenszons hustru Botill hafuer tiusat hans fader, och förwendt hans hugh, den tijdh han fijk går den ifrån honum som han nu wthi bhoor. Och efther röckthett af förb Anders altidh wthi ölszmåll, wthsprijdes, och nher han ähr fastandes, weet han ingen skiell, derföre wthfeste Jöns Stenszon en 12 manne edh, medh sine nämbste granquinnor till näste tingh. |
| Samme dagh kom för rätta befalningzmannen i Sonnerbo häradt. ehrligh och försichtigh Per Olszon i Qwening arp, och sigh mykit och hierteligen beklagade öfuer den wåldsamma orätt, honum af capitenen ehrlig och manhaftigh Erik Kååk i Kielszhögha, war til fogatt, i dhett att han, medh sine wnderhafuandes fremmande folck, hade söcht efther honum, williandes honum ahntasta och fånga, såsom offentligen her wthi heradet allestedes wthsprijtt om honum et ondt nampn |
92r
och wthropat honum, för en sådan afsyndrat lhem.
som skulle emot all eedh, troo och löfte, hafua noghra
hemliga stämplingar medh dhett påleske ahnhångh, och
bringa kunskap rijken emellom. der af capi
tenen hafuer låthett sigh af orolige meniskior förföra.
och wthan nogot betenckiande, gripit till sielfue
werket, och hade endtligen acktat att fånga förb.de
Per Olszon. Och hafuer detta selsamma och obe
tenckta ährandet, sigh så tildragit som efther förmäles.
Det hende sigh, att befalningzmannen her wthi Syn
nerbo heradt, ehrligh och försichtigh Per Olszon,
war om en logerdagz affton, som war den 25
Octobris, kommen till lendzmannen i Ångelsta
gieldh, Per Månszon i Eka be.d och wille
wetha huadh behållen renta war hosz honum.
och förb.de Per war inthett hemma, wthan war gån
gen till capitenen ehrligh och försichtigh Erik
Kåk. Och när Per Olszon war kommen
till Eka, sende lendzmansz hustrun sin son till
som skulle emot all eedh, troo och löfte, hafua noghra
hemliga stämplingar medh dhett påleske ahnhångh, och
bringa kunskap rijken emellom. der af capi
tenen hafuer låthett sigh af orolige meniskior förföra.
och wthan nogot betenckiande, gripit till sielfue
werket, och hade endtligen acktat att fånga förb.de
Per Olszon. Och hafuer detta selsamma och obe
tenckta ährandet, sigh så tildragit som efther förmäles.
Det hende sigh, att befalningzmannen her wthi Syn
nerbo heradt, ehrligh och försichtigh Per Olszon,
war om en logerdagz affton, som war den 25
Octobris, kommen till lendzmannen i Ångelsta
gieldh, Per Månszon i Eka be.d och wille
wetha huadh behållen renta war hosz honum.
och förb.de Per war inthett hemma, wthan war gån
gen till capitenen ehrligh och försichtigh Erik
Kåk. Och när Per Olszon war kommen
till Eka, sende lendzmansz hustrun sin son till
92v
Kielszhögha, der capitenen bodde, och badh hennes
man wille komma hem till fougten, och när
goszen gijk åstadh, badh Per Olszon, att om capi
tenen frågar huem her ähr, så segh att iagh inthett
ähr her, förty han willl strax iagh skall dijtt och
dricka, och iagh will inthett dricka efther dhett är loger
dagz afton, och i morgon blifuer bittida mesza
widh Liungby, der will iagh wara widh kyrke.
När Per Månszons son kom till Kielszhöga, satt hans
fader Per Manszon och Johans i Tofta hosz Capitenen
och drucko, och när Per Månszon fijk budh han skulle
komma hem, så wille han strax stå wp och budit god nat.
Tå ådtsporde capit: huem hade bud efther Per Månszon
eller huem der war, då suarade Per Månszon, der ähr
fougten Per Olszon, då sade capit; hafue i Per Olszon
till fougte? Han suarade ja. Suarade capit: och sade
huad karl ähr han, då suarade Per Manszon och
Johans i Tofta, wij wete icke annatt ähn han ahr en
ehrlig man, då suarade capit: iagh hafuer spordt
annat! Hans föräldrar ähre i Pålandh, och han hafuer
man wille komma hem till fougten, och när
goszen gijk åstadh, badh Per Olszon, att om capi
tenen frågar huem her ähr, så segh att iagh inthett
ähr her, förty han willl strax iagh skall dijtt och
dricka, och iagh will inthett dricka efther dhett är loger
dagz afton, och i morgon blifuer bittida mesza
widh Liungby, der will iagh wara widh kyrke.
När Per Månszons son kom till Kielszhöga, satt hans
fader Per Manszon och Johans i Tofta hosz Capitenen
och drucko, och när Per Månszon fijk budh han skulle
komma hem, så wille han strax stå wp och budit god nat.
Tå ådtsporde capit: huem hade bud efther Per Månszon
eller huem der war, då suarade Per Månszon, der ähr
fougten Per Olszon, då sade capit; hafue i Per Olszon
till fougte? Han suarade ja. Suarade capit: och sade
huad karl ähr han, då suarade Per Manszon och
Johans i Tofta, wij wete icke annatt ähn han ahr en
ehrlig man, då suarade capit: iagh hafuer spordt
annat! Hans föräldrar ähre i Pålandh, och han hafuer
93r
dolt och giömdt sin broder wthi - 6 weker. Och sedan hafuer
han folgt sin broder ådt Danmark. Derföre will iagh
taga mitt folck och föllia tigh hem, och tala medh honum.
efther mångh ordh sade lendzmannen till capitenen,
om i endtligen wille föllia migh, så will iagh wisa
min poijk hem efther hesten, och mötha osz widh mosan,
tå sade capit: huarken du eller din son skall
gå hädan, för ähn iagh föllier medh. Och strax gior
de sigh ferdig, togh sielf en belteszbösza och en
långbösza, och sin [..], och fyra hans soldater
huar en bösza och en [..], i handan, och folgde så
ländzmannen Per Månszon i Eka hem, När dhe
kommo hårdt när Peders gårdh, befallade capit:
at lendzmansz sonen skulle beledsaga dhe fyra sol
dater fram, huilcket och så skiedde, men Per M:
blef tilbake hosz capitenen på gierdet. Och när
capit: wiste soldaterna ifrån sigh, sadhe han, om
han icke medh godhe will gifua sigh, och låtha sigh
fånga, så slår dijckt. När dee kommo till
farstuffuodören, lopa twå in wthi stuffuan, och de
han folgt sin broder ådt Danmark. Derföre will iagh
taga mitt folck och föllia tigh hem, och tala medh honum.
efther mångh ordh sade lendzmannen till capitenen,
om i endtligen wille föllia migh, så will iagh wisa
min poijk hem efther hesten, och mötha osz widh mosan,
tå sade capit: huarken du eller din son skall
gå hädan, för ähn iagh föllier medh. Och strax gior
de sigh ferdig, togh sielf en belteszbösza och en
långbösza, och sin [..], och fyra hans soldater
huar en bösza och en [..], i handan, och folgde så
ländzmannen Per Månszon i Eka hem, När dhe
kommo hårdt när Peders gårdh, befallade capit:
at lendzmansz sonen skulle beledsaga dhe fyra sol
dater fram, huilcket och så skiedde, men Per M:
blef tilbake hosz capitenen på gierdet. Och när
capit: wiste soldaterna ifrån sigh, sadhe han, om
han icke medh godhe will gifua sigh, och låtha sigh
fånga, så slår dijckt. När dee kommo till
farstuffuodören, lopa twå in wthi stuffuan, och de
93v
andre blefuo wthe ståandes, widh huar sin farstuffuo
dör, och dee som inkommo, bådhe flux tände lius
wp. och så fast hustrun orkade tända liusen, togh
huar ett lius, och sporde hustrun huar Per Olszon
war taghen wägen, då blef hustrun förferat, och spor
de huadh som war för handen, tå suarade hennes
son, som fölgdo soldaterna in, och sadhe, dhe willia
fånga Per Olszon, då suarade hustrun och sa
dhe, Per Olszon ähr inthett her, han ähr hemreden til sitt,
då sade soldaterna, du skalt wpläsa all din husz,
dy du fördöller honum her wthi gården, då wp
lästes all husen wthi mangården, och dhe lethte
och söchte honum, och inthett funno. När dee icke funno
honum, wthi mangårdzhuszen, gingo dhe i fägården,
och söckte dher till dee woro afwilnet, at dhee
honum inthett finna kunne, när dee kommo til capit:
och bebudade att dhee inthett funno Per Olszon i Per
Månszons gårdh, då tiltalade capit: Per Månszon
nogot illa, och sade, du dollier honum, då sade
Per Månsz: huru skulle iagh döllia honum, dy i wethe
well, huar iagh hafuer idagh warit, och min gosze
dör, och dee som inkommo, bådhe flux tände lius
wp. och så fast hustrun orkade tända liusen, togh
huar ett lius, och sporde hustrun huar Per Olszon
war taghen wägen, då blef hustrun förferat, och spor
de huadh som war för handen, tå suarade hennes
son, som fölgdo soldaterna in, och sadhe, dhe willia
fånga Per Olszon, då suarade hustrun och sa
dhe, Per Olszon ähr inthett her, han ähr hemreden til sitt,
då sade soldaterna, du skalt wpläsa all din husz,
dy du fördöller honum her wthi gården, då wp
lästes all husen wthi mangården, och dhe lethte
och söchte honum, och inthett funno. När dee icke funno
honum, wthi mangårdzhuszen, gingo dhe i fägården,
och söckte dher till dee woro afwilnet, at dhee
honum inthett finna kunne, när dee kommo til capit:
och bebudade att dhee inthett funno Per Olszon i Per
Månszons gårdh, då tiltalade capit: Per Månszon
nogot illa, och sade, du dollier honum, då sade
Per Månsz: huru skulle iagh döllia honum, dy i wethe
well, huar iagh hafuer idagh warit, och min gosze
94r
medh, och wij hafua ingen budh fåt, senda för osz, och
sade ytterligare, iagh behofuer inthett döllia honum, han
ähr ingen lagwunnen tiuff elle skielm, wthan han ähr
konungens befalningzman och wår heradzfougte. Och
jagh will seija godh för honum, att han suarar edher
i lagh och rätta, om alt dhett i hafue honum tiltala,
och dher med lätt capitenen sigh till fridz, och sat
te sigh på hesten, och red till Erland i Eka, och blef
der om natten. Om söndagz morgonen kom capi
tenen åther tilbaka till ländzmannen Per Månsz: i Eka,
och sade wiltu blifua widh dhett löfte, du i går afton
lofuade för Per Olszon, då sade Per Månszon jaa,
iagh will settia gård och grund i löfte, at Per Olszon
suarar edher huar han blifuer kallat. Då sadhe
capit: till Per Månszon, seij Per Olszon god nat
på mine wegner, och dhett iagh hafuer sagdt for edher,
hafuer iagh til sagiszmen, twå hans gamble tienare
och en bonde i Åby, huilcket fast annorlunda befinnes.
Detta föresk.na wittnade Per Månszon i Eka, och
hans son, medh, suoren eedh på lagboken, at alt
sade ytterligare, iagh behofuer inthett döllia honum, han
ähr ingen lagwunnen tiuff elle skielm, wthan han ähr
konungens befalningzman och wår heradzfougte. Och
jagh will seija godh för honum, att han suarar edher
i lagh och rätta, om alt dhett i hafue honum tiltala,
och dher med lätt capitenen sigh till fridz, och sat
te sigh på hesten, och red till Erland i Eka, och blef
der om natten. Om söndagz morgonen kom capi
tenen åther tilbaka till ländzmannen Per Månsz: i Eka,
och sade wiltu blifua widh dhett löfte, du i går afton
lofuade för Per Olszon, då sade Per Månszon jaa,
iagh will settia gård och grund i löfte, at Per Olszon
suarar edher huar han blifuer kallat. Då sadhe
capit: till Per Månszon, seij Per Olszon god nat
på mine wegner, och dhett iagh hafuer sagdt for edher,
hafuer iagh til sagiszmen, twå hans gamble tienare
och en bonde i Åby, huilcket fast annorlunda befinnes.
Detta föresk.na wittnade Per Månszon i Eka, och
hans son, medh, suoren eedh på lagboken, at alt
94v
så tilgijk, som förb.t ähr. Men orsaken, huarföre
the icke funno Per Olszon, war desze, nemligen
at när lendzmannen icke kom så hastigt hem, och Per
Olszon war olägligit lenger töfua, redh han hem,
huilckit war hans lycka.
Om sondagen kom Per Olszon till Liungby kyrkie, och
wiste her inthett aff, huruledes capitenen honum söcht hade,
för ähn predikan war wthe, och när han fijk weta
at han allestedes war wthropat i häradet för en otro
gen man rickzens förrädare, och at capitenen honum
derföre acktade antasta och gripa, blef han gruf
ueligh illa widh sigh, och [..] huadan sadant tal
hade sin begynnelsze, ängzlades och jämrade sigh öfuer
måtan, dy han wiste sigh i sådanne saker, hafua et godt
samwet, och aldelis obråtzlig, och förfrågade sigh
hosz sin kyrkioherre, ehrlig och wellerdh man her Jon
i Ångelstadh heradz prowesten, sampt hosz flere ehrli
ge och förståndige men, huru han sig i denna sak
bäst åtbära skulle, förty han befrucktade sigh, för
en obetenckt hastigh angifuare och owen, och at der
the icke funno Per Olszon, war desze, nemligen
at när lendzmannen icke kom så hastigt hem, och Per
Olszon war olägligit lenger töfua, redh han hem,
huilckit war hans lycka.
Om sondagen kom Per Olszon till Liungby kyrkie, och
wiste her inthett aff, huruledes capitenen honum söcht hade,
för ähn predikan war wthe, och när han fijk weta
at han allestedes war wthropat i häradet för en otro
gen man rickzens förrädare, och at capitenen honum
derföre acktade antasta och gripa, blef han gruf
ueligh illa widh sigh, och [..] huadan sadant tal
hade sin begynnelsze, ängzlades och jämrade sigh öfuer
måtan, dy han wiste sigh i sådanne saker, hafua et godt
samwet, och aldelis obråtzlig, och förfrågade sigh
hosz sin kyrkioherre, ehrlig och wellerdh man her Jon
i Ångelstadh heradz prowesten, sampt hosz flere ehrli
ge och förståndige men, huru han sig i denna sak
bäst åtbära skulle, förty han befrucktade sigh, för
en obetenckt hastigh angifuare och owen, och at der
95r
egenum kunne komma och falla wthi högha öfuerhetenes
onåder. Bekom så ett sådant rådh, at Per Olszon
skulle wthwellia 6 beskiedelige dannemän, och försen
da til capit: att fråga honum, huarföre han hade skieldt
Per Olsz: eller för huaar orsak han honum antasta och
fånga wille, desze eftherskrefne ginge hans bud
skap. Erik i Hielmmarydt, Måns Ibidem, Jacob i Or
biergh, Bengt i Hånges, Per Jonszon i Liungby, Nils
Jonszon ibm. När dee framkommo och hade frågat
capitenen, huarföre han hade skieldt deras heradzfougte,
och huarföre han acktade honum gripa och fånga låtha,
af en hop wthlänsk och oförseendes folck, lijka som han
hade warit en oppenbara tiuff och skielm, och bege
rade egenum sine wthskickade, at capitenen, wille
mötha widh häradztinget sielfuer, såsom och nogre
knicktar, som her i heradet hafua syslat odygdh,
och giort stor orät, medh wppenbara dråp och
annor oskiell, och klaga Per Olszon ahn, och
lät ytterligare seija capitenen, at han hade begä
rat af dhe edle och welbordige män her i heradet
onåder. Bekom så ett sådant rådh, at Per Olszon
skulle wthwellia 6 beskiedelige dannemän, och försen
da til capit: att fråga honum, huarföre han hade skieldt
Per Olsz: eller för huaar orsak han honum antasta och
fånga wille, desze eftherskrefne ginge hans bud
skap. Erik i Hielmmarydt, Måns Ibidem, Jacob i Or
biergh, Bengt i Hånges, Per Jonszon i Liungby, Nils
Jonszon ibm. När dee framkommo och hade frågat
capitenen, huarföre han hade skieldt deras heradzfougte,
och huarföre han acktade honum gripa och fånga låtha,
af en hop wthlänsk och oförseendes folck, lijka som han
hade warit en oppenbara tiuff och skielm, och bege
rade egenum sine wthskickade, at capitenen, wille
mötha widh häradztinget sielfuer, såsom och nogre
knicktar, som her i heradet hafua syslat odygdh,
och giort stor orät, medh wppenbara dråp och
annor oskiell, och klaga Per Olszon ahn, och
lät ytterligare seija capitenen, at han hade begä
rat af dhe edle och welbordige män her i heradet
95v
boandes, som war edle och welb. Christiern Lillie till
Elmptarydh och edle och welb. Nils Siöbladh till Rönnes
och Mariszholm, och sedhan alle prästmän, her i häradet
at thee medh heradznemdn wille wara obesuarade med
lagförare, att taga denne saken i lagligit förhör, och
huad rätten kunne medgifua, dhett wille Per Olszon gerna
lijda och omgella. Då hafuer capit: suaradt,
at han ingalunda will till tinget, wthan sade, at när
han hafuer sagdt sin sagiszman, så hafuer han inthett
mher at suara till, och föregaf at en lendzman
Brodder i Markarydh, skulle hafua sagdt dhett for
capit: hema till sitt, och at Börge Persz: häradz
skrifuaren skulle hafua warit hans sagiszman, brede
widh Brådda, och att twå samborne bröder i
Trotteslöf skulle hafua sagdt detta talet, for Brod
da i Markarydh. Detta wittnade forb.d 6 dan
nemen her för rätten medh sworen eedh. Blef
och Brodder i Markarydt framkallat, om han wil
le eller kunne, stå för orden, eller om han sådan
ordh hade wthsagdt. Då beswor Brodder sigh
Elmptarydh och edle och welb. Nils Siöbladh till Rönnes
och Mariszholm, och sedhan alle prästmän, her i häradet
at thee medh heradznemdn wille wara obesuarade med
lagförare, att taga denne saken i lagligit förhör, och
huad rätten kunne medgifua, dhett wille Per Olszon gerna
lijda och omgella. Då hafuer capit: suaradt,
at han ingalunda will till tinget, wthan sade, at när
han hafuer sagdt sin sagiszman, så hafuer han inthett
mher at suara till, och föregaf at en lendzman
Brodder i Markarydh, skulle hafua sagdt dhett for
capit: hema till sitt, och at Börge Persz: häradz
skrifuaren skulle hafua warit hans sagiszman, brede
widh Brådda, och att twå samborne bröder i
Trotteslöf skulle hafua sagdt detta talet, for Brod
da i Markarydh. Detta wittnade forb.d 6 dan
nemen her för rätten medh sworen eedh. Blef
och Brodder i Markarydt framkallat, om han wil
le eller kunne, stå för orden, eller om han sådan
ordh hade wthsagdt. Då beswor Brodder sigh
96r
widh liff och salighet, ähre och welferd, att han aldrig sådanne
ordh hörde wthi sine lifzdagar, för ähn af capitenen och hä
radzskrifuaren Börge Perszon, widh hans egitt bordh, och dette
skedde sedan capitenen hade slagit efther Per Olszon, och
Brådder med godh skiäl bewiste. Derföre war ingen saning
medh dhett snacket eller talet.
När Per Olszon, fijk detta suaret tilbake, medh sine wthskic
kade, frågade han flijtigkt efther om dhett så i saning finnes kunne,
och när han förnam, at capitenen icke hade wthnämdt sin rätta
sagiszman i hufuudett, försende han en sin tienare Lars
Bengtszon som ährs hans handskrifuare, och twå dannemen
med honum till capitenen manhaftigh Erik Kåk, och skref
honum alwarligen till, att han icke lenger wille giöra krumm
sprung och kröka dantszen, wthan antingen seija sin sagiszman,
eller der han ingen sagiszman wiste, att han sielfuer skulle
tänckia stå för snacket, efther han hade fhördt saken på
bhanen och wthi sielfue werket, och efther långt snak, be
kiende capitenen Erik Kåk, at häradzskrifuaren Börge
Perszon war hans sagiszman och ingen annor. Och
bekiende ytterligare, at Börge Perszon och manh: Erik Kåk,
ordh hörde wthi sine lifzdagar, för ähn af capitenen och hä
radzskrifuaren Börge Perszon, widh hans egitt bordh, och dette
skedde sedan capitenen hade slagit efther Per Olszon, och
Brådder med godh skiäl bewiste. Derföre war ingen saning
medh dhett snacket eller talet.
När Per Olszon, fijk detta suaret tilbake, medh sine wthskic
kade, frågade han flijtigkt efther om dhett så i saning finnes kunne,
och när han förnam, at capitenen icke hade wthnämdt sin rätta
sagiszman i hufuudett, försende han en sin tienare Lars
Bengtszon som ährs hans handskrifuare, och twå dannemen
med honum till capitenen manhaftigh Erik Kåk, och skref
honum alwarligen till, att han icke lenger wille giöra krumm
sprung och kröka dantszen, wthan antingen seija sin sagiszman,
eller der han ingen sagiszman wiste, att han sielfuer skulle
tänckia stå för snacket, efther han hade fhördt saken på
bhanen och wthi sielfue werket, och efther långt snak, be
kiende capitenen Erik Kåk, at häradzskrifuaren Börge
Perszon war hans sagiszman och ingen annor. Och
bekiende ytterligare, at Börge Perszon och manh: Erik Kåk,
96v
woro tilhopa i Quenarp, då wthsade Börge Perszon fulkomme
liga för honum, at Per Olszon war en skielm, och hade fördolt
sin brodher i 6 weker, och hade hemliga stamplingar med ho
num, och folgde honum ådt Danmark, och sade till capitenen,
huar du icke tager honum fast och fångar honum, då skall
iagh klaga digh ahn, och du skalt inthett bätter wara widhkom
men ähn han, detta wittnade förb. dannemän med derasz
eedh på lagboken, at detta föreskrifna, war capitenens manhaf:
Erik Kåkz eghen muntligh bekiennelsze.
Men efther at capitenen manhaftig Erik Kåk ähr boandes wthi
Berga sochn, och Per Olszon åstundade, om alt detta försk.na
weta sielfua sanningen efther tinget war förhanden, och han
wille gerna purgera sigh, så mykit möijeligit skee kunne,
och bewisa sigh wara frij och oskyldigh, derfore redh han
till Berga kyrkio söndagen den 16 Nouembris, och när
tiensten war fulendat, begärade Per Olszon af kyrkio
herden wellerd man her Per i Huitarydh, at han med socknones
6 män, wille förhöra sacken emellan capitenen och honum wthi
sakerstigan, huilcket och så skeedde, och bekiende offentligen
at Börge Perszon war hans sagiszman, och bekiende mher,
at den tidh Börge Perszon kom ifrån Queningarp, och hade giordt
liga för honum, at Per Olszon war en skielm, och hade fördolt
sin brodher i 6 weker, och hade hemliga stamplingar med ho
num, och folgde honum ådt Danmark, och sade till capitenen,
huar du icke tager honum fast och fångar honum, då skall
iagh klaga digh ahn, och du skalt inthett bätter wara widhkom
men ähn han, detta wittnade förb. dannemän med derasz
eedh på lagboken, at detta föreskrifna, war capitenens manhaf:
Erik Kåkz eghen muntligh bekiennelsze.
Men efther at capitenen manhaftig Erik Kåk ähr boandes wthi
Berga sochn, och Per Olszon åstundade, om alt detta försk.na
weta sielfua sanningen efther tinget war förhanden, och han
wille gerna purgera sigh, så mykit möijeligit skee kunne,
och bewisa sigh wara frij och oskyldigh, derfore redh han
till Berga kyrkio söndagen den 16 Nouembris, och när
tiensten war fulendat, begärade Per Olszon af kyrkio
herden wellerd man her Per i Huitarydh, at han med socknones
6 män, wille förhöra sacken emellan capitenen och honum wthi
sakerstigan, huilcket och så skeedde, och bekiende offentligen
at Börge Perszon war hans sagiszman, och bekiende mher,
at den tidh Börge Perszon kom ifrån Queningarp, och hade giordt
97r
förlijkningh om wpbörden sin emellan, och gifuit Per Olszon
bref och segell medh egin hand och signet, at han honum i
alla måtto skulle finnas, huldh, rättrådigh och trogen,
nerwarandes och ifrån warandes, då redh Börge Perszon
ifrån Per Olszon och genast till Kielszhöga till capit.
Erik Kåkz till herberges. Då sade Erik Kåk till Börge
Perszon, efther Per Olszon endtligen will weta sagiszmannen,
då seger iagh tigh wiszerliga till, dy du west att du
sadhe detta talet för migh, och badh mig taga Per Olszon
i borgan, då suarade Börge Perszon, seij inthett mig till
dy iagh nekar, då suarade capitenen, rätt tu äst min
sagiszman och hafuer kommit detta till wägha. När
Börge Perszon detta hördhe, bekienner capit: att Börge
rödnade i ahnsichtet, och inthett mher suarade, wthan satte sigh
och skref ett klagebref til ståthållaren edle welb.
Bengt Kafle, wthi capitenens nampn, och capitenen för
seglade brefuit, och Börge togh brefuet, sedan han
wiste at lagatinget war liust, och drogh der med sin
wägh, och wille icke suara, her wthi rätta, eller her yppa
bref och segell medh egin hand och signet, at han honum i
alla måtto skulle finnas, huldh, rättrådigh och trogen,
nerwarandes och ifrån warandes, då redh Börge Perszon
ifrån Per Olszon och genast till Kielszhöga till capit.
Erik Kåkz till herberges. Då sade Erik Kåk till Börge
Perszon, efther Per Olszon endtligen will weta sagiszmannen,
då seger iagh tigh wiszerliga till, dy du west att du
sadhe detta talet för migh, och badh mig taga Per Olszon
i borgan, då suarade Börge Perszon, seij inthett mig till
dy iagh nekar, då suarade capitenen, rätt tu äst min
sagiszman och hafuer kommit detta till wägha. När
Börge Perszon detta hördhe, bekienner capit: att Börge
rödnade i ahnsichtet, och inthett mher suarade, wthan satte sigh
och skref ett klagebref til ståthållaren edle welb.
Bengt Kafle, wthi capitenens nampn, och capitenen för
seglade brefuit, och Börge togh brefuet, sedan han
wiste at lagatinget war liust, och drogh der med sin
wägh, och wille icke suara, her wthi rätta, eller her yppa
97v
och tilkienna gifua sin kieremål emott Per Olszon.
Detta wittnade ehrlig och wellerdh man her Peder i Hwita
rydh och kyrkiones 6 men her oppå heradztingett, medh
suoren eedh.
Nu hafuer capitenen, och heradzskrifuaren Borge Persz: warit
i rådh och gerningh tilhopa at skiella och wthropa Per Olszon i
häradet, för en otrogen man och rickzens förrädare, den sig
skulle låtha bruka för en tidendebhärare, emellan Pålandh
och Suerige, och honum derföre welat antastat, och fångat,
fördt hem adt annors mans gårdh, ransakat husz med lius
och wapn, och när tinget war förhanden, och sedan
dhett war liust och kungiordt, drogh Börge Perszon her ifrån,
doch icke desz mindre, efther capitenen manhaftigh Erik
Kåk war tilstädes, och sådant wåldh som war af honum skeedt,
blef för mig som denne ringa rätten på häradzhöfdingens
wegner, och wthi hans frånwaro beklagat, brede widh
annor orät, som knickterna hade her wthi häradet, bedrifuit
medh dråp och annor oskiell, skref iagh ett wenligit
bref till capitenen, och begärade att han wille komma till
tínget, och suara till sitt förehafuande, såsom och anklaga
Detta wittnade ehrlig och wellerdh man her Peder i Hwita
rydh och kyrkiones 6 men her oppå heradztingett, medh
suoren eedh.
Nu hafuer capitenen, och heradzskrifuaren Borge Persz: warit
i rådh och gerningh tilhopa at skiella och wthropa Per Olszon i
häradet, för en otrogen man och rickzens förrädare, den sig
skulle låtha bruka för en tidendebhärare, emellan Pålandh
och Suerige, och honum derföre welat antastat, och fångat,
fördt hem adt annors mans gårdh, ransakat husz med lius
och wapn, och när tinget war förhanden, och sedan
dhett war liust och kungiordt, drogh Börge Perszon her ifrån,
doch icke desz mindre, efther capitenen manhaftigh Erik
Kåk war tilstädes, och sådant wåldh som war af honum skeedt,
blef för mig som denne ringa rätten på häradzhöfdingens
wegner, och wthi hans frånwaro beklagat, brede widh
annor orät, som knickterna hade her wthi häradet, bedrifuit
medh dråp och annor oskiell, skref iagh ett wenligit
bref till capitenen, och begärade att han wille komma till
tínget, och suara till sitt förehafuande, såsom och anklaga
98r
sine wnderhafuande knicktar, och hielpa till att
dee bråtzlige blefuo straffat. Då kom brefdra
garen igen, och sigh beklagade wara öfuerfallen medh
onde ordh, och capitenen sadhe sigh inthett ackta nogot
bonda tingh, wthan allena den högloflige konungzlige
hoffrät, och huar nogra af hans knicktar af hans knich
tar, hade sith lijff förbrutitt, och blefuo dömdhe, då
sende han sådanne budh, at heradzfougten efther domen,
och höga öfuerhetennes resolution ingalunda skall
fördrista sigh eftherföllia medh strafett och senda efther
mestermannen, wthan han will sielfuer, wthan han will
sielfuer låtha skiuta them ihäll.
Emot sadanne hastige anslagh och wthsagde ordh, som
Börge Perszon för capitenen Erik Kåk wthsagdt hafuer
och Erik Kåk, efther Börges begäran, hafuer wthfordt i
sielfua werket, och welat fengzla Per Olszon, kunne
han ingen better eller lydeligare rådh finna, wthan han
hafuer i dagh, her för rätten stelt sigh wthi borgan,
och löfte, att han skall trooligen, och wthan sweek
dee bråtzlige blefuo straffat. Då kom brefdra
garen igen, och sigh beklagade wara öfuerfallen medh
onde ordh, och capitenen sadhe sigh inthett ackta nogot
bonda tingh, wthan allena den högloflige konungzlige
hoffrät, och huar nogra af hans knicktar af hans knich
tar, hade sith lijff förbrutitt, och blefuo dömdhe, då
sende han sådanne budh, at heradzfougten efther domen,
och höga öfuerhetennes resolution ingalunda skall
fördrista sigh eftherföllia medh strafett och senda efther
mestermannen, wthan han will sielfuer, wthan han will
sielfuer låtha skiuta them ihäll.
Emot sadanne hastige anslagh och wthsagde ordh, som
Börge Perszon för capitenen Erik Kåk wthsagdt hafuer
och Erik Kåk, efther Börges begäran, hafuer wthfordt i
sielfua werket, och welat fengzla Per Olszon, kunne
han ingen better eller lydeligare rådh finna, wthan han
hafuer i dagh, her för rätten stelt sigh wthi borgan,
och löfte, att han skall trooligen, och wthan sweek
98v
komma tilstädes, oanseedt på huadh ordt, högha öfuerheten
tekes honum kalla låtha, antingen her hemma eller annor
städes i Jönekiöpingh eller Stocholm, då wille hans löftis
man wara godh för honum, at han aldrig rymmer, wthan
skall wara tilstädes, till hans sak ähr klar giordt.
Desze eftherskrefne ähre hans löftismän, först edle och welb.
Truls Perszon Kåse till Öijhult, Per And. i Åby, Jöns i
Rydh, Nils Knutszon ibidem, Ebbe i Hiulsznäs, Lars i
Allenskiöp, Jönns i Groarydh, Lasze i Bråddalt, Nils i Ösz
hult, Per i Fäghrult, Anders i Berghem, Per Bengtszon i
Trotteslöf, Måns Båtilszon i Horn, Olof i Hålegården
desze satte gårdh och grundh i löffte för Per Olszon, att
han skall swara i rätta her hemma widh heradztinget, eller
och annorstädes, och icke rymma nogor rätt, för ähn hans
sak ähr fulendat.
Sedan förb.de Per Olszon, hade stält sigh wthi borgan,
begärade han ett sanferdigt wittne och skutzmål af
hela häradet, huru han sigh, her wthi häradet, förhålledt hafuer
ifrån sin barndom och förste begynnelsze, efther han war
en barnwngh drängh, den tijdh han kom, her nidh ifrån Stocholm
tekes honum kalla låtha, antingen her hemma eller annor
städes i Jönekiöpingh eller Stocholm, då wille hans löftis
man wara godh för honum, at han aldrig rymmer, wthan
skall wara tilstädes, till hans sak ähr klar giordt.
Desze eftherskrefne ähre hans löftismän, först edle och welb.
Truls Perszon Kåse till Öijhult, Per And. i Åby, Jöns i
Rydh, Nils Knutszon ibidem, Ebbe i Hiulsznäs, Lars i
Allenskiöp, Jönns i Groarydh, Lasze i Bråddalt, Nils i Ösz
hult, Per i Fäghrult, Anders i Berghem, Per Bengtszon i
Trotteslöf, Måns Båtilszon i Horn, Olof i Hålegården
desze satte gårdh och grundh i löffte för Per Olszon, att
han skall swara i rätta her hemma widh heradztinget, eller
och annorstädes, och icke rymma nogor rätt, för ähn hans
sak ähr fulendat.
Sedan förb.de Per Olszon, hade stält sigh wthi borgan,
begärade han ett sanferdigt wittne och skutzmål af
hela häradet, huru han sigh, her wthi häradet, förhålledt hafuer
ifrån sin barndom och förste begynnelsze, efther han war
en barnwngh drängh, den tijdh han kom, her nidh ifrån Stocholm
99r
och blef saligh Per Arfuidzons drängh, och hafuer alt
jämpt sedhan warit her wthi häradet wpfodder och her
wistas, bådhe för ähn han blef gifter, och sedhan han bofast
blef, her till suarade edle och welb. Christiern Lillie
till Elmptarydh, att af den kunskap och omgenge, han hade
haft, medh honum, såsom och af alt thett han om honum spordt
och förnummet hadhe, då wille han med ett godt samwett
in för Guudh och huar ehrligh man s giöra sin eedh om så
trängde och det af honum begärades, at förb. Per Olszon al
drigh hafuer warit falsker, eller otrogen emot wår nå
dige höghe öfuerhett eller federneslandet, huarken medh
skrifuande, dicktande, eller nogra stämplingar, dhett
samma wittnade och dhee andre af adellen, nemligen
welb. Truls Perszon till Öijhult, Arfuid Perszon till
Oszhult. Oppå samme sätt wpstodh, hä
radz prowesten, ehrligh och skickelig man her Jon
i Ångelstadh, och bådhe på sine wegner, och alle sine
medbröders wegner, wittnade, att dhee aldrigh hafua
nogon tijdh förstådt, förb.de Per Olszon wara falsker
jämpt sedhan warit her wthi häradet wpfodder och her
wistas, bådhe för ähn han blef gifter, och sedhan han bofast
blef, her till suarade edle och welb. Christiern Lillie
till Elmptarydh, att af den kunskap och omgenge, han hade
haft, medh honum, såsom och af alt thett han om honum spordt
och förnummet hadhe, då wille han med ett godt samwett
in för Guudh och huar ehrligh man s giöra sin eedh om så
trängde och det af honum begärades, at förb. Per Olszon al
drigh hafuer warit falsker, eller otrogen emot wår nå
dige höghe öfuerhett eller federneslandet, huarken medh
skrifuande, dicktande, eller nogra stämplingar, dhett
samma wittnade och dhee andre af adellen, nemligen
welb. Truls Perszon till Öijhult, Arfuid Perszon till
Oszhult. Oppå samme sätt wpstodh, hä
radz prowesten, ehrligh och skickelig man her Jon
i Ångelstadh, och bådhe på sine wegner, och alle sine
medbröders wegner, wittnade, att dhee aldrigh hafua
nogon tijdh förstådt, förb.de Per Olszon wara falsker
99v
emot högha öfuerheten och fäderneslandet, antingen hem
ligen eller wppenbarligen, der oppå dhe serdelis, sade sigh
wthan siälewådhe, syndelöst willia honum medh sin eedh
frij giöra, om så omträngde. Dett samma betygade
och häradz nämdn och hele häradet, at af alt thett omgen
ge, dhee hade haft medh Per Olszon, bådhe druckne och fasz
tandes, wthi så lång tijdh han her wthi häradet tient hafuer, då
wille dhe samptligen medh ett godt samwet inför Gud alz.tig
och huar ehrlig suensk man, giöra Per Olszon frij, at han war
sin herra konung eller Swerige falsker eller otrogen, antingen
hemligen eller wppenbarligen, huarken medh bref eller budh,
eller dhee ringaste åthefuor, och sade at om Per Olszon omträng
de, då willia nämden wara i eedh medh honum och honum befrija.
Förty thee sadhe sigh af den troohet och flijt, som han hosz almo
gen her wthi häradet, wthi denne sidste danske feijgden, emott
dem brukade, der han bittida och seendt hade sigh ospart,
på rådh och anslagh emott fienden, och stodh dhem så man
liga och trooliga bij, at han aldrig nogor tijdh hafuer warit
Suerige falsker eller otrogen.
Förutan detta ehrliga och welförtientha skåtzmål som for.d
Per Olszon idagh på tinget bekommet hafuer, så hafuer han
ligen eller wppenbarligen, der oppå dhe serdelis, sade sigh
wthan siälewådhe, syndelöst willia honum medh sin eedh
frij giöra, om så omträngde. Dett samma betygade
och häradz nämdn och hele häradet, at af alt thett omgen
ge, dhee hade haft medh Per Olszon, bådhe druckne och fasz
tandes, wthi så lång tijdh han her wthi häradet tient hafuer, då
wille dhe samptligen medh ett godt samwet inför Gud alz.tig
och huar ehrlig suensk man, giöra Per Olszon frij, at han war
sin herra konung eller Swerige falsker eller otrogen, antingen
hemligen eller wppenbarligen, huarken medh bref eller budh,
eller dhee ringaste åthefuor, och sade at om Per Olszon omträng
de, då willia nämden wara i eedh medh honum och honum befrija.
Förty thee sadhe sigh af den troohet och flijt, som han hosz almo
gen her wthi häradet, wthi denne sidste danske feijgden, emott
dem brukade, der han bittida och seendt hade sigh ospart,
på rådh och anslagh emott fienden, och stodh dhem så man
liga och trooliga bij, at han aldrig nogor tijdh hafuer warit
Suerige falsker eller otrogen.
Förutan detta ehrliga och welförtientha skåtzmål som for.d
Per Olszon idagh på tinget bekommet hafuer, så hafuer han
100r
stådt öfuerbödigh, medh 24 ehrlige bofaste dannemän
af grannar och någrannar, och tilbödh giöra sig frij, med
eedh och laghångh, huilcken eedh han och wthfeste.
Huadh anlangar hans broder Madtz Olszon, som capitenen
föregifuer han skulle hafua holt och dolt wthi sin husz och
sedan warit fölgacktigh ådt Danmark, dhet blef her för
rätten fast annorlunda bewist, förty när Madtz Olszon
kom her nidh ifrån Örebro herredagh, till sin brodher Per
Olszon, hölt han sigh wppenbarligen för huar man, både
widh kyrke och gästebudh, her och der wthi heradet, och ingen
mäniskia her wthi bygden wiste, eij heller ähnu affweta,
annars ähn at for.d Matz Olszon ähr en ehrlig och fridgenger
man, efther ingen wthi så lång tijdh söckte efther honum an
tingen medh bref eller budh, som nogot ondt nampn och
röckte och honum wthspridde. Och när han hade panke
teradt hosz sin brodher wthi 16 wekur, wille han truga
honum på lifuet, att han skulle gifua honum peningar
för sin arffuelot, wthi ett husz i Stocholm, och när Per
Olszon dhet icke giöra wille, då giorde Matz Olszon
af grannar och någrannar, och tilbödh giöra sig frij, med
eedh och laghångh, huilcken eedh han och wthfeste.
Huadh anlangar hans broder Madtz Olszon, som capitenen
föregifuer han skulle hafua holt och dolt wthi sin husz och
sedan warit fölgacktigh ådt Danmark, dhet blef her för
rätten fast annorlunda bewist, förty när Madtz Olszon
kom her nidh ifrån Örebro herredagh, till sin brodher Per
Olszon, hölt han sigh wppenbarligen för huar man, både
widh kyrke och gästebudh, her och der wthi heradet, och ingen
mäniskia her wthi bygden wiste, eij heller ähnu affweta,
annars ähn at for.d Matz Olszon ähr en ehrlig och fridgenger
man, efther ingen wthi så lång tijdh söckte efther honum an
tingen medh bref eller budh, som nogot ondt nampn och
röckte och honum wthspridde. Och när han hade panke
teradt hosz sin brodher wthi 16 wekur, wille han truga
honum på lifuet, att han skulle gifua honum peningar
för sin arffuelot, wthi ett husz i Stocholm, och när Per
Olszon dhet icke giöra wille, då giorde Matz Olszon
100v
sigh onyttigh, ladde en bösza, och wille skiutha sin brodher
ihell, så att Per Olszon giömde sigh wndan, och inthett
wille ackta honum. Och samme afton detta skeedda
gijk Mattz Olszon sin koosz, och skildes ådt fiender och
owenner, och sedan sågh Per Olszon honum aldrigh.
Detta hafuer Per Olszon med sine nämbste grannar bewi
sat. Och samme afton Matz Olszon redh ifrån Per
Olszons gårdh, redh han till en rytter benämdh Morsthen,
och dhe bådhe, och annat mykit selskap, folgdes ådt
till Lagholm.
Till ytermera witnesbördh, at
denne dombok ret afcopieret
är, witner wnderskrefuen med
egen handh och signet. Actum et
absolutum then 10 Januarij 1625,
Nilsz
Eskelszon
[..]
Lagförare
ihell, så att Per Olszon giömde sigh wndan, och inthett
wille ackta honum. Och samme afton detta skeedda
gijk Mattz Olszon sin koosz, och skildes ådt fiender och
owenner, och sedan sågh Per Olszon honum aldrigh.
Detta hafuer Per Olszon med sine nämbste grannar bewi
sat. Och samme afton Matz Olszon redh ifrån Per
Olszons gårdh, redh han till en rytter benämdh Morsthen,
och dhe bådhe, och annat mykit selskap, folgdes ådt
till Lagholm.
Till ytermera witnesbördh, at
denne dombok ret afcopieret
är, witner wnderskrefuen med
egen handh och signet. Actum et
absolutum then 10 Januarij 1625,
Nilsz
Eskelszon
[..]
Lagförare
[tom sida]
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:5 (1603-1618) Bild 435 / sid 1 (AID: v49313.b435.s1, NAD: SE/VALA/0382503) |