Sunnerbo dombok 1618

1r

2r enn wekan om wåren, den andra om hösten, her till
suarade Per Jonszon, att han lofuade honom tuå we
kor frij och lhös, när han honom bäst wthan afsacknat
mista kunne, och icke enkannerligen om höst eller wår.
Om wåren war Per Jonszon medh knichterna wthj
Jönekiöping på cronones arbethe, och hadhe icke
mher än en dreng för:^d Bror Bengtszon, huilkenn
begärade enn weka wthj beste sädeszdagarna lösz.
Då sade hans matmoder, blif quar stilla på thit ar
bethe, du seer well att iag nu icke kan mista tig,
deet och drängen beuilliade. När hösten ahn
gick, och wthj bäste höammen, lop drengen för:^d Bror
Bengtszon olofuandes ther ifrån, och blef bortho wthj fior
tan dager. Derfore och fendricken festade tll
honom stor wrede, och sade men han hafuer taget
sig sådann dristighet fhöre, så må han wara
för skam huar hann will, iag begärer dhen dyr
lingen inthet igenn. Detta ährandet blef scho
thet till rettens retmätiga betänckiande och är så
lunda besluthat, att effter thet icke är i bruck,
möckit mindre må tillåtas, att legofolk må taga
några wekor wndan, och fast thet än för skälige
orsaker skull ske skulle, så bhör thet icke ske
wthj huszbondans bäste amn, om whår eller höst,

3r

Sammedag kom för retta Jöns Stenszon i Ifla, och giorde sig frij för then troldom, såszom han och hans hustru Botill Peders dotter, wåre af enn orolig menniskia Anders Månszon i Ifla, månge gåner be skyllade. Desze effterschrefne wåre hans laggerszmän.

laggerszmän
Jöns Suenszon i Ifla	Ingeborg Jöns [..]
Suen Birgerszon i Fischeridt	Elin i Fagrhult
Bengt Jonszon i Ifla	Elin Suen Stenszons
Suen Stenszon i Boarp	Beretta i Brogårdenn
Nilsz i Gimmarp	Märitti Gimmarp
Suen Jönszon i Ifla	Botill Jöns Stenszons

Denne eedh blef lagligen gången, och Jöns Stenszon
och hans hustru Botill frijdömde. Och för:^d An
ders  Månszon som nu rettenn förrymde blef stämder
till nästa ting, widh sine peningar tilgörandes.

Sammedag kom för retta Påfuell Torkelszon wthj Westra häradt, i Skepersta sochn, fulmyndig medh bref och segell, af enn gammall quinna Anna Jöns dötter, warandes wthj Skersiö i för:d

dråp.

4r war buden, och som han wplät dören sade Henrik, wel
kommer iag. Då suarade bonden dhes bettre war
der tu satter, och strax satte Henrick sig hosz bondan
i högsäthet och när the hade drucket enn stundh, blef
Henrick warsze huar enn sabbell låg, och sade huem
hörer thenn sabbelen till. Bonde suarade han hörer
mig till, tå sade för:^d Henrick till bondan, thör
tu byta med mig, om min weria som hänger i Prestorp,
och tu gifuer mig - 6 marker tilbytes, bonden suarade
är thin weria sådann, som senarst iag såg henne, så will
iag gifua tig enn dlr tilbytes, ther om the strax blifuo
tilsams, och Henrick sende strax budh effter werian,
och förän werian kom tilstädes, språng Henrick
wp på golfuett medh sabbelen, och bogde på honom,
annat på then ena sidan och annat på then andra,
och [..] honom, och widh han så handlade medh
sabbelen, kom ryttaren Jönsz Bengtszon som skadan
giorde thijdt. Då sade Henrick till Jöns Bengtszon
seer tu min sabbell, och seer tu min dart, då sua
rade Jöns Bengtszon seer tu mina knifuar, och giorde
sig löije ther af, och the satte sig till bordet, och Hen
rik behölt sabbelen hosz sig, och när the hade
drucket enn stundh, sade Henrik till Jöns
Bengtszon fölg migh hem till min huszbonda, han

5r medh muskethen wthj eett skåp, som stodh widh högsathet, så at
ståckenn skildes ifrån pipan, och flentan gick sönder och röck
tilbaka, och slog Jönszes hustru på armen, så att blånadt
syntes, när hustrun quittrade att hon hade fådt hug, gaf
Henrick henne peningar - 1 marker och hennes lilla barn -
½ marker och hustrun gaf honom wendskap. Åter tog Hen
rick muskethepipan, och slog i skåpet, och tu slag i wäggen,
och 3 slag öfuer benckastocken, och sedan kastade pipan
emodt gålfuet och satte sig till bordet, och drack enn drick
eller thuå, widh han satt sade han nu well, det geller
mig lijka möckit och språng wp igen, och tog pipan och
slog till enn stoll, och denn gick wthj thu stockenn, dett
andra slaget i ongzbenckz stabban, och den gick sonder, det
tridie laget wthj spisestenen, och slog bort tridingen
af spisestenenn, och mente han wille slå sönder pipan,
det han icke förmåtte, wthan kastade pipan emodt
golfuet och gick åter till bordet, när han hadhe satt
sig, gick hustrun och tog wp pipan och bhar wtht, nå
godt lithet ther effter språng Henrick åter wp, och frå
gade effter sin sabbell, som nider fallen war wnder
bordet, och tog sabbelen, bödh goda natt och lätt
som han wille gå hem sin koosz, när han kom på gålf
uet, hög hann af waggerepen, så att waggan föll

6r den röda wllenskiortan, hustrun suarade jaa men ret
gerna, och lat inhämpta wllenskiortan, klädde på
Henrick och sedan satte sig till bordeet, när the hade
sittet enn lithen stundh, kom enn lithen gosze hem af byn,
och war Jönszes hustrus broder, när Henrick fick see
goszen, sade han huar ästu hemma, ästu hemma i Fal
naueka, goszen suarade jaa, då sade Henrick till
honom, kom hijtt och wpkafla mina armer, och goszen
så giorde. När goszen deet hade giort, gick hann
fram och tog af liuset, och slepte liuset i halmen, än
dock thet inthet wthtslocknade, och goszen satte sig på
säthet, och wende ryggen till bordet, då wthtdrog Hen
rick sabbelen, och hög till goszen, då schedde in
gen bloduijthe, wthan goszen blef redder och gaf sig
widh. Då sade Jöns Bengtszon till Henrick
huar före giorde thu thet, det är best Henrick du
går af stugan, förty thu hafuer noch widunder
giort af mig i natt, och Henrik stodh och ladhe
armbogen på skåpet widh högsäthet, och hade sabbe
len halfdragenn wnder armen, och sade till Jöns
Bengtszon seedt och tijg, thin markatta, och tog i
sabbelfesteedt, och effter Jöns Bengtszon satt innan
för Henrick, och hadhe inga wtheuägar och fruchtade

7r Bengtszons stuga, som wthj ransackningen förmäles.
Detta ährandet blef skothet till häradtz nemdn,
att the granneligen skulle ransaka theras död och bråt,
och medh huadh skeell dråparen trängde sig till
att dräpa, och blef [..] wp läsenn, af thet 2 och 12
Cap. i Dråp. B. Och effter noga ransackning, före
gången wihtne och skell, fans hosz then döda, /deet
Gudh bettre/ stor skuldh och brådt, i deet han wthan
wppehåldh, bedref så många nidingzuerk i stugan,
på et och annat, effter som af ransackningen är till
att see, niderhög waggan ther wthj et barn låg och soff,
såsom och wthtdrog sabbelen, och hug hans poick
som war enn öfuermaga, medh andra iniurier han
der wthj huset hela natten bedref, så att hela nem
den förundrar sig, att dråparen så mycken oret
och öfueruåldh kunne lijda, och på thet senerste be
gaf sig fram till högsäthet och wthj sitt obetänchta
raserij och galenskap, innekiettade dråparen, gaf
honom öcknampn och oquemdes ordh, tog till sabbelen
honom halfdrog, der af dråparen blef förfärat,
och skulle antingen hända eller giöra skada för
ty thet törde ingen styra till godhe. Men dock le
keuäll när alt war öfueruägat, kunne nem
den icke aldeles befrija dråparens liff, medh min

8r dråparen måtte till lifuet förschonas. Hafuer och
thens dödes slecht och föruanter stådt her inne för
rettenn och bedet för dråparen, och wele gerna för
deras målzägande rett, hända enn lidelig bodt,
dråparenn går widh skogenn.

Sammedag kom för retta, befalningzmane i Syn
nerbo häradt, ehrlig och försigtig Peer Olofzon i
Quäningarp, huilken å nästa lagting tilförenne, hade
wthtfest enn 24 manna eedh, att giöra sig frij för the
hastige och obetänchte skelordh, som capitenen manhaftig
Erick Kåck wthj druckenskap, af andre menni
skiors tilskyndande, på för:^d Peer Olszonn hade wthj
häradet wthtropat, och wthtspridt. Nemligen sålunda,
att Per Olofszon skulle hafua haft sin broder Matz
Olszon hosz sig wthj enn lång tidh, och sedan skyndat
honom ådt Danmark, medh hielp och wnderhand
linger, såszom och medh bref och budh ådt Pålandh
och derföre wara rickzens afsindrat lhem och
ledamodt, thuert emodt hans edzplicht och troheet
för huilket Erick Kåckz hastige och whthropandte
skelordh, för:^d Peer Olszonn stodh öfuerbödig sig

9r medh i eedh och laggång, och honom för sadana otil
lige ordh, och hastigt whtalande att befrija. Menn
effter fougten schulle sielf stå för retta, och her war in
gen stådthållare eller landzherre tilstädes på ko
nungens wegner, sådana eder at wptaga, desli
kest war icke heller Erick Kåck tilstädes, att förkla
ra sin ordh, och aldrig hafuer warit her på tinget,
sedan han denne farlige och ährerörige orden wtht
sade, och hafuer ännu laga förfall, och är: konungens
hächtelsze, icke hafuer man heller af honom någon
skriftelig förklaring bekommitt wthan allena dett som
wthj denn förra ransackningen förmäles, att han hafuer
skothet på häradzschrifuaren ehrlig och förståndig Börgie
Perszon är hans sageszman. Nu war icke heller
Börgie Perszon tilstädes, her på tinget, förste dagen
när laggerszmenerna, stodo ferdige, at fulgiöra lagen,
och man icke wiste huru han sig för Erick Kåckz
tiluijtande kunne försuara, derföre blef medh Peer
Olofszons laggång wpsat till nästa ting, som skall
/nest Gudz til hielp/ hallas wthj Liungby näst
kommande måndag denn 30 Martij. Och till

10r Peer Olszon eller hans broder berettat. Och huadh
såszom widkommer deet at capetenen hafuer welet
taget offtabe:^te Per Olofzon i borgan, det är
mig aldeles ouitterligit och hafuer dher inthett medh at
skaffa, wthan huadh såszom min berettelsze wid
kommer, skall iag suara till ehuar thet påfodrat
blifuer, att så i sanning är wnder mit signet,
såszom och begäre desze wnderschrifne gode
mäns stadfestelsze, till mera wiszo, willie wij
medh egna händer och signeter försegla. Actum
Trotteslöf 20 Decemb. 1617.

Denne berettelsze är sanning.

Christiern Jonszon   Börgie Perszon
Sigillum                  Sigillum   [..] 

Effter thetta Börgie Perszons gifne brefz kraft, til bindz
han att wara Erick Kåckz sageszman, och bhör
medh all rett stå för sagen, in till så lenge han lagligen
denne för:^d misztänckte fulle ordenn ifrån sig till
någon annor legger som wthj brefuedt förmäles, nemlligen
her går et slemdt tall om Per Olszonn och hans
broder etc.

11r sochn, frij leigd till ting och från, huilken deras begäran
denne ringa retten icke hafuer kunnat whtslå, wthan efther
thet 6 Cap. i Dråpm: Balken, gifuit dråparen frij
leigd her till tinget och sedann i sitt behåldh igen, och
hafuer dråpet sig tildraget som effter föllier.
Först framkallades desze effter:^ne fyra wihtne, gode
bofaste danemän, nemligen Harall i Barsit, Jöns
Ibm, Jonn i Gåaridt och Bengt i Sköflehult, huil
ke giorde theras lifliga eedh på lagboken, att dråpet
och omstendigheterna, så föreueta som föllier.
Deet tildrog sig att enn enkia i Sköflehult, hade
enn son som war knicht, och hon giorde sin dötter
bryllop, och enkiones son badh desze för:^d knichter
wthj bryllopet, dijtt kom och enn fougtatienarre Jöns
Nanneszon obödenn, och blef öfuer drucken. Och deras
trettemåll begyntes om enn räfskinszmösza, huilken
Påfuell Jonszon som först skiöt Jöns Nanneszon,
något tilförenne, om dagen kiöpt hadhe, för penin
gar - 7 marker. När Jöns Nanneszon fick se möszann
begärade han möszann til skenkz, till huilket Påfuell
nekade, några resor, omsider effter mång ordh, sade
Jöns du skalt gifua mig möszann, knichten sade sig

12r mig till at slås medh eder, och iag kan ingalunda wnd
slippa, så willie wij gå wtht på gårdenn, ehuru lenge
iag sedann dok kan lefua, då sade Jöns Nanne
son yterligare, iag tror icke tre eller fyra höfuidz
mansens hunder, att slås medh mig, satt så enn lithen
stundh såg ilharmmeligen på knichten, och språng
så till och förde Påfuell omkull, i benckenn och
slog honom ganska mång mundslag, och i hufuudet dok
alt medh näfuan wthj förstonne, sedann grep han till
- 2 knifuer, som han hadhe bundna i armen, och då
språng selskapet som wppe wåro, och drogo Jöns
Nannaszon af honom, strax tog Jöns Nanneszon till suer
dett, och gaf sig hastigt wtht, och när Påfuell kom till far
stugu dören, och wille wht, mötte honom Jöns medh huggan
de och stingande i farstugudören, hög i böszann, och hug
honom illa i tuå fingrar, då skott Påfuell, och
skiött af gördelen och i magen, och genast språng
wtht om dörenn, och Jöns hug äntå så ennigt effter
honom at knichten stupade omkull och han hög
sonder möszann på hufuuedett, när Påfuell gick omkull
skott then andra knichten till Jöns och skothet drab
bade back på ryggen, gentt emott förra skothet, der
effter lefde Jöns et dygn, och fick presten och skrif
termåll, och effter han förbrött sig på knichten, som

13r skalk, den ingen gerna torde i hans galenskap mötha,
dock lekeuäll efther Jöns Nanneszon som döden leedh war
wthtkommen på gården, och der war lägenhett at tilslu
ta, både farstugu dören och stugu dören, och hållet honom
wthe, som wtht war kommen och dråparen inne i stugann,
och sålunda blefuitt ådtskilde, Och dråparen Påfuel
Jonszon wthj hastighet tog böszann, och gaf sig flux effter
brukade fördell och fördeles weria, som är bosza emodt
suerdh, och skot honom ihiel, derföre kunne denne
ringa rettenn icke befrija dråparens liff efther thet
2 och 12 Cap. i Dråpmåla Balkenn.
Menn aldenstundh att dråparen för:^d Påfuell Jonszon,
leedh stort förtredt hug och slag, såszom och förtrelige
ordh, at han icke hölt honom bättre änn en hundh, den
man medh enn kiäp afslår, i lijka måtto effter han är en
wng dreng till sine 18 år, och icke torde gå brystgen
ges till honom som dödenn leedh, derföre hafuer häradett
bedeet för honom.
Hafuer och målzäganderna så widt låthet sig til fridz
att der han först kann få af Konungens nåder, och
behålla lifuedt, då willia the för sin målzäganderet
hände enn lidelig bodtt.

14r till Lahoms marknat, och der satte sig på enn skuta, men
huart han tog wägen, weet han inthet, detta blef wpsat
till stådthållaren kommer tilstädes.

Sammedag kom för retta Jonn Månszon en landzknicht
och klagade at capetenen Erick Kåck, hade bedra
get och belägrat hans festepiga Bengta Gisles dötter,
deet han och kunne beuisa, och hafuer sig sålunda
tildraget, att capetenen kom till fendrickz lutnant
Bengt Jonszon till gäst, och dijtt redh enn bonde, benemdh
Ehrlandh i Ekenäs, och hans hustru Beritta Suens dötter,
huilken är Bengtes stöfsöster, och när för:^d Er
landh kom till lutnanten, sade han till capetenen
iag hafuer godt öll och brenneuin hema, föllier mig
hem, då suarade capetenen får iag quinfolk,
då suarade Erlandz hustru Beritta, ja et
thet ypperste i willie begäre, på the orden stodh
capetenen wp och folgde Erlandh hem, och när han
kom wthj Erlandz gårdh, sende Erlandh först effter
Bengtes stöfbroder, en rytter benemdh Swne Suenszon
som bodde i then andre gården i för:^d Ekenäs. Sedan
sende Erlandh sina piga tre gånger effter Bengte,
och badh henne komma dijdt, och hon wille inthet,
förty hennes moder war inthet hema, då kom Er

15r honom wthj enn cammar, och lade sig wthj säng, strax gick
capetenen efther, och blef liggiandes hosz henne om nat
ten, och gaf henne et gulbandh så godt som et hun
drade dlr. Huilket guldbandh för:^d Erlandh tog
henne ifrån och lefuererade capetenen igen, detta
blef wpsat till widare ransakning och dom.

Sammedag kom för retta Nilsz Perszon i Tijarp enn
landzknicht, och talade till Peer Skreddare i Näs,
och säger at han slog honom sofuandes, huilket ähran
de blef taget till ransakan, och hade sig tildra
get, att Peer Skreddare hade sömmat tuå klä
ninger ådt Nilsz Perszon, och något walmar, och
fick wthj arbethes lhon enn dlr. Något der effter
sade Nilsz Perszonn att skreddaren hade förderf
uatt klädet, och begynte trugas på honom, och
hände sig att the kommo tilhopa wthj gestabudh i Skif
taridt, effter thet war allom witterligit at the wore
ouener, wille folkit icke hafua them tilhopa, förän
te wore förlichte, då försende her Anders i An
derstadh thuenne ryttare, nemligen Mårthen och Bengt
i Skirfue wht till Peer Skreddare om förlich
ning, kom och skreddarens moder wht, och badh at

16r

6 manna eedh, at han sof när han icke fick hug och icke wiste huem honom slog, förän andra för honom dett sadhe.

Edh

Kom för retta Peer i Lundenn fierdingzman wthj Ryszby sochnn, och klagade at hans granne, Truls i Tuna, hade giort honom skada, och hade sig tildraget at Jöns Suenszon i Westraby, Peer i Lunden, Truls i Tuna, Jeppe, Suen Jönszon i Tuna, war alle til hopa i Skeda, at opbära enn gårdh, i thet samma blifuo Truls i Tuna, och Suen Jönszon i Ostraby ordkastande, och slogo huar annan på munnen, då sade Peer i Lunden håller wp, och hade enn granspole i handenn, så stor som et räfzeskaftt der medh han slog Truls öfuer hufuudet, och strax den andra Suen Jönszon et slag, sedan kom Truls i Tuna till enn yxe, och Suen Jönszon till enn yxe, och högge ådt Peer i Lundenn, då kommo quinfolken och drogo them wtht om dörenn, och när Truls i Tuna stodh wtht för dörenn, och Peer i Lunden innan för dörenn, och ältes widh i dö renn, der fick Peer i Lunden skada i handen, så att han länge gick wanför, och denn lille finge ren onöttias och är krumpen. Nu nekar

17r Suen i Presteboda gick enn - 3 manna eedh, at han
eller hans huszfolk icke ihielslogo enn grisaso för
Jahans Gulsmedh i Gnustorp.

Edamennerna
Anders på Slettena, Anders i Tutaridt, Suen på
Presteboda, eden blef gången och Suen frijsagder.

Sammedag kom för retta Peer Nilszon i Flattinge, och
gick en 12 manna eedh, at han icke hade belägrat
sins grannes Håkon Bengtszons hustru, Beritta Jonszes
dötter, effter som han enn tidh lang, hafuer stådt i
röchte föhre.

Laggerszmän
Bengt Madzon i Flattinge	Peer Håkonszon i Halsiö
Peer Håkonszon Ibm	Bror Jönszon Ibm
Jöns Suenszon Ibm	Knut i Flattinge
Peer Anderszon Ibm	Måns Jönszon på Torpit
Brönniell Ibm	Peer Eschelszon Ibm
Trulz Ibm	Peer Nilszon sielfuer

Denne eedh blef lagligen gången, och Peer Nilszon
frijdömdh.

Kom för retta hustru Kirstin i Runckarp och
gaf till kienna, at hon wthaf et lithet skrijn

18r Sammedag kom för retta Ebbe i Böckhult,
i Traherydz sochnn, huilken hade beskyllatt och
tillagdt sin egen broder Jöns i Giöszhult at han
skulle hafua schothet, någre stöcker rådiur och bort
sålt öfuer grendzen ådt Danmark, för huilket
oskiälige wijteszmåll för:^d Jöns hafuer sig medh
enn 12 manna eedh befrijat, efther som tilförenne
ransakat och afdömdt är, och nu til biuder för:^d
Ebbe at willia drifua eden och laggången
tilbaka och framförde et wihtne, nemligen en
lithen gosze widh pasz - 17 år gammall, huilken
sålunda beretter, att nyårs dag 1613 hade
han warit i Horn hosz sine slechtingar, och när
han gick hem, och kom till Föret, skall ther enn
bösza, och strax kom ther et rådiur springandes
och blodeet stodh igenom både sidorna, då gick
poikenn nidh emodt kierret och bekienner at han
såg Jöns i Göszhult, och Peer Simonszon i Beterås
huilka flux lupo wndann, och inthet wille bi
de eller låtha sig see, men han såg them
inthet i ansichtet wthan han förmenar at han
kiende them på kläderna, det han her i mun
nen tilbiuder att öfuertyga. Her till nekar

19r kunne, emodt pocken, derföre blef pocken frijdömdh
belongande tiufuerijdt, men denn andra saken
emellan Ebbe och hans broder Jöns, blef wpsat
till widare ransakann, och bettre beuisz.

Kom för retta Lars i Alanszkiöp, och klagade at
the som boandes ähre i Hagalt och Boa, hafua
borthugget enn dödueda skog af fhör, till tim
ber och planker och bortsålt ådt Danmark.
Her till suarade the, som boandes ähre i Hagalt
och Boa, at thet är theras egen skog, och Laszes
faderbroder i Alanszkiöp, hade wthj gambla da
gaar, whtuist them markenn, begärade för den
skull partherna syn till nästa ting, om wal
borgemesze, och ähre både skattajordägande.

Ithem kom för retta enn rytter och wng dreng
Lasz Bengtszon på Bokeliden i Berga sochnn,
huilket är welb. Måns Stiernes förläning,
huilken hafuer belägrat enn piga Christion
Jöns dotter, dett the bådenn her för retta bekien
de, och effter the inthet stodo effter att ächta huart
annat derföre whtfeste han efther thet - 3 Cap.
i Giftm: B. peningar - 40 marker.

20r tro sagt, för Jeppe i Kuggeboda, wthj et kiöröll
i för:^d Hårenberg, sålunda. at her går et fulsampt
tall om din dötter Beritta Nilszes, at hon schulle
hafua hafdt något omgenge medh sins mans broder
Pieterydz Jöszenn, wthj Sommersäthe i et gestebudh,
och strax tog Jeppe kundskap på orden, och
wille biuda Peer Jonszon till sageszman, men när
desze för:^d trädde her in för rettenn, och wille haf
ua Peer Jonszon fram, då förrymde Per Jonszon
rettenn och gick hem, derföre blef tillåthet at
Nilsz i Hårenberg, och hans suerfader Jeppe i Kug
geboda, wthtfeste enn 12 manna eedh till nästa
ting, at befrija Beritta Jeppe dötter, för
samma tall.

	Desze gårder wpbiudes.
	1/3 af syndre gårdenn i Ifla	2
	1/4 af norre gårdenn i Ikornarp	2
	1/4 af norre gården i Hörset	2
	1/3 af Stora Groaridt	3
	1/4 af Lille gårdenn i Liungby	2

21r 1/8 i Fleszerydt, för Bror Nilszons arfueiordh i Åmot,
nemligen enn fierding och till bytes, peningar wthj
dansk myndt - 20 dlr huilke peningar Bene
Nilszon, sampt medh 1/8 i Fleszeridt bekiende sig
rhedeligen wpburit och bekommit hafua. Derfore
tingskiöttes 1/4 i Åmot ifrån Bene Nilszonn
hans barn och arfuingar, och in wnder Nilsz Nilszon
hans hustru Kirstin och deras arfuingar till
ewerdeliga ägo.
Oppå samma sät tingskiöttes 1/8 i Fleszerydt
ifrån Nilsz Nilszons hustru Kirstin, och tilegnan
des in wnder Bror Nilszon hans hustru Sisza
och deras arfuingar till ewerdeliga ägo.

Sammedag kom för retta Peer Olszon i Kån
na, på sin hustrus wegner Bengta Peders dötter
så och fulmyndig på hennes broders wegner N.
Nilsz Perszon och Bonde Perszonn, och tingskiötte
Jöns Nilszon enn half gårdh i Replöse, för huil
ken halfue gårdh, de bekiende sig wpburit hafua,
walda oxar - 10 str. Ithem suenske peningar
- 70 dlr. Nilsz Perszon och Bonde Perszonn

22r både för arf och etlöfuet, peningar ethundrade och fhem
dalr. Ithem oxar - 4 str. werderade för - 20 dlr.
Kiör - 4 str werderade för - 10 dlr. Ithem Suen
Arfuidzonn peningar - 30 dlr. och et par walda oxar,
huilke peningar och oxar, de bekiende sig till fulla
nöije bekommit hafua. Derföre tingschiöttes och
afhändes för:^d halfue gårdh Bäckaridt, ifrån alle
desze för:^d deras barn och arfuingar, födda och oföd
da och fulkommeligen tilegnandes in wnder Nilsz Jonszon i Horn
och deras arfuingar till ewerdeliga ägo och ägendom.

Sammedag kom för retta Ingemar på Fotator
pet, Olof i Biernaridt och beklagade at fyra
wnga drenger, Måns Arfuidzon, Nilsz Arfuidzon,
Bengt Jönszon och Erik Knutzonn, hade giort
them skada, medh suerdh och staker effter huilket
theras klagelige ährende man hafuer ransakatt,
och parterne stämde, och hafuer sig sålunda
tildrageet att om Staffanszmesze dag 1617
när kiörketiensten war endat widh Liungby
gingo Ingemar i Fotatorpet och hans broder

23r tig fanen, sticknade Måns Arfuidzon, lop flux
ådt stugann, tog sin weria och lop wt effter, och de
andre drengerna medh, och Erick Knutzonn tog och enn
weria och Bengt enn weria, och Nilsz Arfuidzon enn
stedzhammer, och när the kommo wthom mangårdenn, och
der stodh Oloff och Ingemar, och när Ingemar såg att
drengerna kommo, badh han sin broder löpa, deet
han och giorde, och drengerna lupo fram om Ingemar,
och efther Oloff, och widh Olof lop, lutade han nidh
och tog wp en sten, och af enn gärdeszgårdh enn stake,
och när drengerna hijnte honom, höggo Erick
Knutzonn och Måns Arfuidzon tillika ådt honom,
och han försatte medh stakan, kastandes stenen, och
slog Erick Knutzonn på axlan, sedan högge the
medh alfuar ådt Oloff, då kom Ingemar och kasta
de enn widyxa ådt them, och såde håller wp, förmör
der icke min broder, men dett kune inthet förslå, wthan
alle fyra drengerna giorde Oloff ellofue sår och
blånader, och 16 håll på hans kläder, deet
man her för retta seedt hafuer. Ithem fick och Inge
mar try slag af stedzhammaren i hufuudett
thet partherna på båda sidor hafua bekiendt.
Ithem blef och på pladzenn Ingemars hatt och yxa,

24r war hans sageszman, dett och Peer Carlszon genast
bekiende, och Peer Carlszon framdrog sin granna
Jöns Jonszon i Trotteslöf, at han war hans sageszman,
deet och Jöns Jonszon bekiende, dock icke medh
sådane ordh som wthj Börgie Perszons bref förmäles,
wthan sålunda bekienner Jöns Jonszon, at then tidh et
möthe stodh widh Hampnada, och the rido på wägenn,
blifuo the talande om Peer Olszonn, eblandh snacket
sade Jöns Jonszon i Trotteslöff, jag såg Peer Olszons
broder, som så lenge hafuer warit hosz honom i
Quäningarp wthj Laholms marknat, der satte han sig in
på enn skuta, men huart wtht han drog weet iag
icke. Men belongande orden wthj Börgie Perszons
handdskrift, her går et slemdt tall om Peer
Olofzonn och hans broder, såszom och han hafuer
sin styffader och söster i Pålandh, af huilken ordh
misztancken kunne tagas, det sade icke Jöns
Jonszon, wthann lendzmannen Peer Carlszon, hafuer
the ordenn tillagdt, thet han och her för retten be
stodh. Derföre blef thetta wpsat till widare
ransackning, när stådthållaarren kommer tilstädes.

25r ländzmenerna, schulle hålla et möthe wthj häradet,
i huardt prestegeld, och dee som lendzmanen och
skiutzrettteren kunne öfuertyga, hafua warit
stämde i skiutzning till för:d höge personers igenom
resande, och icke framkommo, them schall han taga wtht
- 3 marker af, och sedann skola the wara förplichtade, at
betala them som widh wägen sittia, och for them skiutz
at hafua, deras skiutzferdz rhesor. Och schal
fougtnen lefuerera her wthj rettenn et wist regi
ster, på them som skiutzningen försummat hafua
och blifua sackfelthe, sedan skall sakören
wthj domboken anthecknat blifua.

Anno 1618 denn 22 Junij stodh laga
ting i Synnerbo häradt, widh rettann tingstadh Hamp
nada, wthj näruaro Konung Maij.^tz tienare och foug
the, ehrlig och försigtig Peer Olofzonn, sampt häradtz
nemden.

Nemden
Måns Botelszon i Horn	Nilsz i Oszhult
Jöns Jonszon i Rydh	Lasze i Broddalt
Lars i Alanszkiöp	Peer Bengtszon
Nilsz Cnutzon i Rydh	Anders i Berghem
Ebbe i Hiulsznäs	Olof i Holegården
Peer i Fegerhult	Jöns i Gåaridt

26r derföre wenligen, i wele förhielpa Christiern Jonszon
at han måtte få sin boskap igen, eller huadh mhe
ra han hafuer till at fördra igen, enär det efther
gode mäns werdering, peningar som han wpbu
ret hafuer blifuer afdraget, så lagandes att
them på båda sidor skeer huad lag och ret med
gifuer, Eder her medh Gudh befalandes,
af Linkiöping den 9 Junij Åhr 1619.
Axell Oxenstiernna.

Oppå samme ährande framlades stådthållarens
opå Jönekiöping, edle och welb. Bengt Kafles
bref wnder egen handh och segell, lydandes i book
stafuan, som effter föllier.

Helsann medh Gudh tilförenne. Jag kan eder
Peer Olszonn icke förhålla, at efther som iag för
nimmer, at Christiern Jonszon hafuer bekommet hans
her:^tz cantzelerens bref till eder, at i skole tilstelle
honom sin betalning, af de persegler och bohag
som Erick Kåck, hafuer lefdt efther sig, der i 
häradet, för det han honom är worden skyldig,

27r Sammedag kom för retta Konung M.^tz fougte Per
Olofzonn, och anklagade i retta enn gammall afdanc
kat prophos Lasze Cnutzon i Judhult, huilken
hafuer skelt och wthtspridt et röchte om Jöns hu
stru i Ramnås, Kirstin, at hon skulle, at hon
skulle hafua legat i säng hosz enn wng knicht
Sten Carlszon, huilken tilförenne hade tiendt
Jonn i Rampnåsa, huilket skulle hafua skedt
wthj et gestabudh i för:^d Ramnås, och be
retter Lasz Cnutzonn, tilfellet wara till hans
skellande, at för:^d wnge landzknicht Sten Carlszon
war sitiandes i samma gestabudh, hosz Jons
hustru i Ramnås widh et bordh, och när de blifuo
öfuerdruckne, togo the huar annan oftha i fagnn,
i skratterij, så att Lasze Cnutzonn blef der
före wreder, och lop wht och ladhe sig i et senge
herberge, när knichten icke förmåtte dricka, gick
han wht och lade sig i samma herberge, wthj enn säng
til hofdes emott ther Lasze Cnutzon låg, något
ther efther gick Lasze Cnutzons hustru wtht, och Kir
stin Jons i Rampnås, Ithem Christion Peders i
Näsz, och Kirstin Jönszes i Näsz, desze alle folgdes

28r dijtt gick hon at wpleta säcken, och då låg Kir
stin Jons hosz samma knicht wthj en säng, och säger
at hon handtog henne, tackandes henne för godt
gestebudh. Och effter Kirstin Jons i Ram
nås her till hårdeligen nekar, och säger at
thet är henne en pådichtet lögnn, derföre blef
detta ährandet wpsat till widare ransakning.
å nästa ting.

Sammedag kom för retta, enn tienstepijga Kir
stin som hafuer tiendt hosz Lasz Cnutzon i Judhult,
och åhret tilförenne hade tendt Erlandh i Ekenäs
och hafuer samme piga berettat för Lasz Cnutzonn,
att hon skulle hafua seedt någor teckn, medh sin
matmoder Beritta Erlandz i Ekenäs, och hennes
granne Peer Haralszon i Ekenäs, skulle hafua något
menliget och otimliget omgenge med för:^d Beritta
Erlandz, wthj Erlandz frånuaro, och berettar för:^de
Kirstin at Erlandh war dragen till Wexiö, och
mädann han war bortho, kom Peer Haralszonn och hans
hustru dijdt, och drucko enn heell dag öfuer, om aftonen
lade Peer Haralszons hustru sig i sängen, och Peer
Haralszonn ther hosz, widh stockenn, detta bekienner Beritta.

29r

hafuer tilförenne warit frelsze. Detta ährandet blef tagett till ransakann, och blef sålunda beuisat at för enn godh tidh sedan blef för:d heman Myrerås som war frelsze, förbydt till cronan, och mädan han lydde wnder frelszet, lades ther inthet fodernot, wtht, dy det war högt skattat, nemligen smör - 4 lb. Men lendzmannen säger, at när samma heman kiendes wnder cronan, pålades - 3 marker för fodernötz peningar, dett lendzmannen icke medh  wihtne kunne beuisa, wthan blef af rettenn afsagt att åhrlige räntan schulle ransakas. Nu haf uer för:d Måns i Myrerås, besittet samma heman wthj - 18 år. Dock hafuer han wnderstundom warit förlänther, nemligen enn rytter i - 2 år, Enn knichta prest her Nilsz wthj - 5 år och wthj ellofue år schulle han suara cronan, och wthj förschrefne tidh hafuer ingen [..] honom, något fodernöt. Detta blef wpsat till widare ransackning.

wpsatt

Sammedag kommo för retta denne effter:ne dansche män, nemligen Lasz Perszonn och Nilsz Håkonszon i Wiszlungh, i Wiszletofta sochnn, Håkon Gammalszon i Wiszliung, och Peer i Halleböke i Hallarydz sochnn, i Suerige, denne alle beklagade sig, at enn benemdh,

30r ådt så godh karll som tu äst, detta empate
rade the så lenge, at the blifuo hårt trettandes,
och wille samman i wapnaskifte, och blifuo lekeuäll
förhindrade och ådtskilde. Något ther efther stodh
Nilsz Perszon wp och gick wht, och gick igenom then
södre farstudören, något ther efther gick Håkon
Perszon wht, och Jon i Hallaböke folgde honom, och the
ginge igenom den norra farstugu dörenn, när
Håkon Perszon hade kastadt sit watn, stodh han och ta
lade medh Jonn, och sade, thet är förtredt at ka
sta mig fhöre min fädernes jordh, och arf, dett fick Nilsz
Perszon höra, och kom strax stigandes igenom farstugo
dören, och wtht till them, och begynte talas hårdt
wider, så at Håkom slog ådt Nilsz medj flathe
handenn, widh kinbenet, och sedan lop flux ådt
stugonn, och sätte sig wthj sitt säthe, och Nilsz Perszon
kom flux efther, och sade derföre skaltu få skam
enn gång i quäll, och satte sig wthj sit säthe, och Jonn
i Hallaböke blef sittiandes hosz bondan i gårdenn,
när han förnamm att Håkon war wreder, sade
han jag will gå wp till Håkon Perszon, och
sittia hosz honom, och steg öfuer bordet wp till honom,
och ret som han kom och skulle sättia sig, war Nilsz
Perszon på gålfuet, och kastade enn kanna, och

31r friden, derföre kan dråparen icke endskyllas, som
först wht slog mädan the wåro wthe. Men sedann
the kommo i stugann, och hade sittett enn stundh, och
andre lade sig emellan, till förlickningh, och deet
kunne inthet skaffa, wthan Nilsz Perszon som
dräpen blef, språng wp på golfuet och kastade
enn kanna öfuer bordet och slog Håkom Perszon
i pannan så at blodet wthtflött och strax kastade
then andra kasteedt, och slog then som sat hosz honom
och styrde till godo, och ingen wille hindra den som
lop lösz på golfuett, wthan han giorde huadh hann
wille, och han som sat i bencken, kunne icke lenger
kläda skott, wthann medh hast begaf sig till wägz
öfuer bordet, och blef tilbaka tagen, så at han
blef liggiandesz på bordet, och den som på golfuet
stodh hadhe kunnat wndfly, om han hadhe welat
wndfly, men thet han wthj grömma wreden, fram
lop på honom som hållen blef, och fick sin dödh, hafuer
warit then dödas egenn skull, dock lekeuäll
effter dråparenn för:^d Håkon Perszonn icke blef
stilla sittiandes i benckenn, wthan och af frij willie
gaf sig emodt sin ohuen, blef och recknat för
hans skuldh, Och när thet ene blef öffuerwägat

32r ken hafuer belägradt ett löszquinfolk, benemdh
Nilla Håkons dötter, det the båden her för retta
hafua bekiendt, wthtfeste för lonskeleger - 3 dlr.

	cronan	2 dlr
	häradet	2 marker
	häradzhöfd.	2 marker

Kånan Nilla Håkons dötter, som han belägrade
wthtfeste för lönskeleger, och är slet huszfattig
peningar - 6 marker.

Sammedag kom för retta Peer Skreddare i
Näsz, huilken war beskyllat, at han hadhe slaget
enn landzknicht Nilsz Perszon sofuandes wthj ett
kållas, dett han aldeles nekar, och effter för:^de
landzknicht, hadhe wthtfest enn 12 manna eedh
der medh han will tilbiuda Peer Skreddare, at
han slog honom sofuandes, och inthet kom fram och
fulborede sin lag, och man tuiflar at han icke
blifuer lagfhör, derföre blef tillåthet, at Peer

33r

34r Sammedag kom åter för retta, befalningzmanen
i Synnerbo häradt, ehrlig och försichtig Peer Olszon, och
nu såszom på try ting tilförenne stodh rhede, och fer
dig medh sin laggerszmän, och tilbödh at willia göra
sig frij för Erick Kåckz hastige och obetänchte skellan
de, till huilket skellande och hastige företagande,
han war af häradzschrifuaren Börgie Perszonn wp
eggat och whthiszat, effter som och Börgie Perszon hafuer
bekiendt, och hans handschrift förmäler, som tilför
enne är ransakat och infördt. Och aldenstundh
at man hafuer her af tinget wthtschrifuet enn hell
ransackning, om denne sakennes /emellan Per
Olszons och Erick Kåkz/ första begynnelsze, och för
sendt till Jönekiöping, det af rikz och camme
rådh, stådthållare och flere welborne män är läsen
och öffuersedh, och hafuer denne ringa retten ingen
gensuar igen bekommit, huru högt eller wichtigt
samme ransackningz skrift är öffueruägat blif
uen, Men effter man af samma ransackning gör
ligen kan se och förnimma, att Per Olszons oue
ner, och afundz män, af diefuldz nijtt, och ett
hatefult hierta, hafua igenom illistigt betänc

35r retmätig skell, at förhålla honom lagen, och medh
hans laggång lenger wpskufua, helst effter hela
häradet ropar och gör hans endskyllan. Och
effter stådthållaren är förhindrat, medh andra
cronones ährender, och icke kan wara her tilstädesz
at samme eedh på konungens wegner, anamma, hade
man denne eedh gerna wpschothet till den konungzlige
hofret. Men effter han är her beröchtat i häre
det, syntes och ret wara, at han giör sig frij, effter
the och bäst wetha om saken, och Per Olszon är her
mäst iblandh almogen wpfödh, och de wetha honom
derföre frij wara, Blef fördenskull hela hä
radtz idkelige begäran, att honom schulle blifua
tillåthet at han fulgiorde sin eedh.

Desze ähro Peer Olszons laggerszmän
huilka idaag hafua giort honom frij för Erik
Kåckz skellande.

Edamennerna
Jöns Wddeszon i Höstlenge	Peer Ibm
Erick i Hielmmaridt	Erick i Liungby
Måns Ibm	Per Jonszon Ibm
Bengtze i Hånges	Peer i Eka
Per Håkonszon i Replöse	Gudmundh i Liungby

36r och fiende, antingen mine egne söschione och blodz
förwanter eller nogor annnor, som wthrijkes ähre, och
icke heller wisle min brodher wara biltuger eller
frijdlösz på den tijdh han migh gäste, så sanntt migh
Guudh hielpe till liff och siell, denne eedh ähr
stadfest aff förb.^d lagerszmän.

Kom för rätta Jeppe Skreddare i Boalt i Hyn
nerydz sochn, huilcken ähr aff en dansch man Påff
well Knutson berychtet, för en dansch pijga honum tien
te, och är förlupet try år sedan pigan kom der ifrån,
och war enn annor benemdh Nilsz i Boalt beröcht
tat för samme quinfolk, och för:^d Nilszes broder
Jöns äger Påfuell Cnutzons dötter, derföre wille
han wända saken ifrån honom, och in på Jeppe
Skreddare, och kom för:^d Påfuell Cnutzonn
hijt till Suerige, till Sproxhult, och sat och drack
sedan bythet war offuerståndet, då begynte by
teszmennerna fråga, huar före lanszmanen icke war
på bythet, då suarade den danske Påfuell
Cnutzonn, landzmanen är fögo achtandes, han för

37r samptligen tilfrågat, om the hadhe honom något att
föruitha, wthj enn måtto eller andra, då schulle dett
wara them frijdt, wthan någors perszons anseande, och
wthan något miszhag, at gå fram för rettenn, och der
sin klaga andraga, och han wille wara förplichtat
at festa fodt, lijda och omgella huadh retten kunne
medgifua, Her till blef suaradt, at the för sine
egne priuatiske personer, inthett hadhe Peer Olszon at
beskylla, i någon måtto eller hans tienare, wthan han
hafuer sig hosz dhem förhålledt, att the honom alle sampt
ligen betackade, och der så mögeligen ske kunne,
at H.K.M.^tt af gunst och nåder, wille wnna och betro
för:^d Peer Olszonn någor befalning, efther denne
dagenn, tå war menighetenes her wthj heradet
samptliges, wnderdånige och ödmiuke begäran, att H.
K.M. af gunst och nåder, wille dhen för:^d Peer Olszon
till fougte wnna och effter låtha, helst derföre, at han
her wthj häredett mestedels är wpfödder och är om
alla legenheter her wthj häradet best kunnog.
Hafuer och wthj fiegde tidenn emellan Suerige och
Danmark, haft möckit omack, och beuist sig

38r Sammedag kom för retta ehrlig och welachtig Nilsz
Eschelszonn, fulmyndig giordh af Nilsz Jahanszon i Ångel
stadh, och på [..] wegner, Jöns Clauszon fulmyndig
på sin hustrus wegner Märit, och alla hennes swschiones
wegner, Gudmundh i Kerringe och Knut i Yarp på sine
hustrus wegner, Sefuedt i Ångelstadh på sine egne
wegner och bekiende at thesze för:^d hafua sålt Jöns
Nilszon i Ökeszhult, och Jacob Gunnarszon i Neglin
ge, tuädelen af Neglinges gårdh och hafuer wtht
gifuit som effterföllier. Axell Jönszon Konung
Gustafz myndt, peningar 22 dlr, Jöns
Nilszon och Jacob, peningar - 43 dlr för then andra
1/6 hafuer Axell Jönszon gifuit peningar - 42 dlr
Jöns Clauszon wpburit på sin hustrus wegner,
peningar - 11 dlr. Ithem Nilsz Jahanszon wpburit
af Jacob peningar - 34 dlr. Ithem hafuer
Axell wthtgifuit - 90 lodh sölfuer, Ithem Jöns
Clauszon - 14 marker Nilsz Jahanszon wpburit på
Berittes wegner i Borszna, peningar - 6 dlr
Derföre tingsköttes tuedelen af Neglin
ges gårdh ifrån alle desze för:^d och in wnder
Jöns Nilszon och Jacob Gunnarszon till ewer
deliga ägo.

39r

40r Sammedag kom för retta Anders på Bredeslet,
fulmyndig på Kirstin Erichz dotter i Marhås,
och bekiende at för:^d Kirstin hafuer sålt sin son
Jöns Suenszon 1/4 i för:^d Marås, och haffuer derför
wpburit, peningar - 100 dlr wthj suensch myndt.
Derföre tingschiöttes för:^d 1/4 ifrån Kirstin
Erickz dötter, och in wnder hennes sohn, Jöns
Suenszon till ewerdeliga ägo och ägendom.

Sammedag framlades i retta enn wihtneszskrift
wnder her Jacobz i Liunga egen handh och segell,
wthj huilken förmeltes, at Anders i Bäck hafuer
giort et wenliget jordaskifte medh Sone i Horsze
berga, och all hans soskiönne således at Sune
och hans söskiöne, hafue gifuit för:^d Anders och hans
hustru Estridt, enn siuning af den östra gården
i Bäck, för 1/4 i Horszeberga, och gaf Anders till
jordaskifte, peningar - 15 dlr. Desze ähre wihtne
Suen i Bäckaridt, Nilsz Ibm, Ebbe i Hiulsznäs
Ithem framkom hans broder, Peder i Eka, och be
kiende at han hadhe giort ett wenligit jorda
skifte medh sin broder, för:^d Anders, således
at Peer i Eka, skulle taga peningar både för

41r Sammedag kom för retta Ebbe i Hiulsznäs,
fulmyndig på Anders och Wdders wegner i Aggalt,
Anders i Berghem på sine egne wegner, och Jöns
i Berghem på sin hustrus wegner Karin, och bekiende
sig hafua sålt Jöns Jonszon i Horn 1/3 i Horns gårdh, så
at han medh arf och kiöp äger en hell triding
i Horns gårdh. Och hafuer derföre wpburit Bengt
i Hiulsznäs, peningar - 30 dlr. Anders i Berghem
peningar - 30 dlr. Anders i Aggalt - 14 dlr
Wdder i Aggalt - 14 dlr. Karin i Berghem
suensk myndt, peningar - 6 dlr. dansk mynt
- 6 dlr. Ithem hafuer Jöns Jonszon sålt sin hu
strus festa jordh i Ramnås - 7 skeppelandh, för
peningar - 52 dlr, och inlagdt i för:^d Horns gårdh.
Derföre tingskiöttes för:^d gårdapart, ifrån alle
desze för:^d och in wnder Jöns Jonszon i Horn hans
hustru Karin till ewerdeliga ägo och ägendom.

Desze effter:ne gårdar wpbiudes.

	1/8 af Norregården i Oslöff	3
	1/4 af westra gården i Hallarp	3
	1/4 aff Lillegården i Liungby	3
	½ af Gunnalt	2

42r instruction för dhem wpläset, som canzeleren och
iag eder gifuit hafuer. Derföre är på H.K.M.^tz
wegner min befalning, at i lyser dhem biltoge
öfuer hela Sueriges rijke, efther dhe kunna fin
nas, der opå iag eder sender enn längd, huru mån
ga the ähro, och skole i strängeligen förhalla al
mogen att the ingen af them hysa eller herbergera,
effter som Sueriges lag förmeler.

Desze effter:ne wptaldes på tinget och blifuo
biltoge lagde, öfuer alt Sueriges rijke, effter
thet 21 Cap. i Edz. B. Och huem som effter
bemelte personer herbergerer eller föder et måll,
och wet them wara biltoge, han schall wara
fallen i thet straff, som wthj thet 28 och 29 Cap.
i Edzöre Balken whtryckies.

Peer Trulszon i Hannaba	Nilsz Olszon i Mocklehult
Suen Nilszon Ibm	Suen Bagge i Klöxhult
Håkon Månszon i Heggedebygd	Oloff Räff
Torbiörn Suenszon	Anders Suenszon i Ösziö
Gudmundh i Forborydh	Axell Jahanszonn
Erik Erichzon i Boggetorp	Oloff Jönszon i Gnustorpt
Anders Jonszon i Ifla	Sten Månszon i Marås
Måns Trulszon Ibm	Jöns Soneszon i Hyltåker
	Måns Nilszon i Widåsa

43r Sammedag kom för retta Peer Biörnszon i Konungz
torp, i Danmark, i Loszhultz sochnn, och sig beklagade
at för någon tidh sedan, hadhe han nidsat en kort,
las, ther wthj Suerige i Kloxhult, i Pieterydz
sochn, och i midler tidh kommo häradzschrifuarens
Christiern Jonszons tienare, och togo  i samme gårdh
pant för gerde peningar, enn klädes kiortell,
och effter för:^d enkia, icke hadhe hest at skiutza
medh, togo karllarna bort samma weria, karl
larnas nampn, Per Larszon och Per Ingemarszon
i Horn, Peer Larszonn är bortdöder, opå Perno i
Liflandh, menn Per Ingemarszon i Horn, blef stemder
till nästa ting.

Sammedag kom för retta, skogfougten Jöns
Anderszon och beklagade i retta böndernna som
boandes ähre i Foglahult i Giötetydz sochnn,
at the hadhe hugget eek och bok, det the icke
heller neka kunne, och belöper sig, som the alle hade
hugget eker - 5 str. Böker - 11 str. det the
sielfue bekiende, och effter för:^d Jöns Anderszons
fulmacht länder in på lagboken, derföre blef
saken effter thet 18 Cap. i Bygninga B. sålunda

44r för huilket oskiäliga wijteszmåll, Måns i Bårsz
hult, hafuer sig lagligen befrijat, medh 12 beskede
lige danemän, af grannar och någrannar, effter som
wthj 1617 åhrs dombok, widh ändan är till at finna,
och war för:^d Knut så trägen i sin klagemåll, at
han förplichtade sig för rettenn, medh sådana ordh, at
huar så skall Måns Froaszon blifuer lagför, då
will iag hafue förtapat min ähre, och aldrig wara
någon ehrlig man. Men effter målzäganden beder
för honom, och han hafuer wprettat målzäganden allan
skada och försummelsze han på denne sack, oppå sig
sielff, och sine laggersmän anuendt hafue. Derföre
blef tillåthet ata han wthtfeste efther thet 20 Cap.
i Tingm. B. peningar - 40 marker är skattabonde.

	cronan	26 marker	5 öre	16
	häradet	6 marker	5 öre	4
	häradzhofd	6 marker	5 ore	4

Kom för retta Lasz Cnutzons hustru Kirstin,
Jöns dotter, och blef tillfrågat huadh skell hon
wiste till det snacket, hon sade wtht på Jons

45r

som dee andra, och hafua både giort theras eedh på lagboken, förrän the wihtnade. Ithem wihtnade och Kirstins gårdquinna i Rampnås och giorde sin salighetz eedh, at Kirstin Jons hadhe inga hoser eller strumpor som wore suarta kijler wthj, wthan blå hoszer och röda kijler wthj, detta wihtnade och flere. Detta blef wpsat till knichten capiten armis kommer tilstädesz. Och effter her fans half skell till detta röchtet nemligen at hon låg i sängen hosz knichten, och icke för löszachtighet skull, och icke heller så lenge någor löszachtighet kunne bedrifuas, dy huszdören wiste gent emodt farstugu dören, så att the som gingo wtht kunde see hela sengeboden öffuer, och dören stodh al tidh öppen, derföre wthtfeste Jonn i Ramnåsa enn 12 dannequinne eedh, til näste ting at göra sin hustru frij för, både horett, så och att Kirstin Lasze Knutzons icke fant them tilhopa, i huset om tiszdagen, wthan hon liuger der oppå.

Edh

Sammedag kom för retta Per Haralszon i Eke näs och whtfeste enn 12 dannequinne eedh, at giöra

Edh

46r Noch för tre eker frelszes bönderna hadhe hugget
peningar - 9 marker

	frelszes h.	6 marker
	w. Stell. M.	3 marker

Kom för retta Åke i Bråten och Påfuell i Halse
ridt och Måns i Wlfberga, och tiltalade Eschell i Tor
saholmen och hans medarfuingar en arfuelodt i samma
gårdh, som fallen är effter Karin i Halszeridt.

Jöns i Torszaholmen åtte - 4 skepelandh i Torsza
holmen, och war rette bördaman.

		ächtefolk
	Jöns		Brijta
			||
Nilsz	Guniell		Gunnell	Ingerdh
||	||		||	||
Nilsz      Gunnell	Elin		Harall	Eschell

Sammedag blef beuisat, att Bengt Suenszon
i Skiöflehult i Pieterydz sochnn, hafuer hugget
böker - 6 str. Whtfeste för huar bok - 3 marker är til
hopa - 18 marker.

47r och tog så och ådt ther aff, enn lihten stundh der effter
sade Karin till sin man Jöns Nilszon i Rammere
hyltan, nu sanner iag goszans ordh, iag hafuer fådt
ondt af stenkakan, och gick ther medh i säng, när
hon hade legat enn stundh begynte hon spy öfuer
måthan. Och om morgonen kom hanen och hackade
i spyn, och blef genast dödh detta bekienner Jöns
Nilszon, derföre blef detta wpsat till widare ran
sackning.

Sammedag kom för retta Eschell i Torszaholmen
fulmyndig på sin hustrus wegner Estridt, Per Kiella
szon fulmyndig på Nilsz Anderszons wegner, och bekiende
sig hafua sålt Måns Nilszon i Weijla, 1/4 af Linåsz
och hafuer derföre wpburit Eschell i Torszaholmen,
peningar - 51 dlr. Nilsz Anderszon i Kålzhult, pe
ningar - 51 dlr. Så at han medh arf och kiöp äger 1 ½
fierding. Derföre tingskiöttes och afhändes, för:^d går
depart ifrån alle desze för:^d och in wnder Måns
Nilszon i Weijla hans h. Elin Knudz d. till euer
deliga ägo och ägendom.

Kom för retta Erick i Linnefallen, fulmyndig
på alle effterschrifnes wegner, Nilsz i Sannaholm,

48r

49r thu bloduithe i händerna, det ene öfuer tummel
fingeren, så at bhen wthtoges.
Hertill suarade Arfuidt i Öszhult sålunda, at
han hade wthtfådt för:^d Jahans enn koohudh, till att
barcka, och der till - 4 kalfskin, när för:^d Ja
hans hade thet fådt innan händz, förmenthe han
det willia behålla wthj wederlag, för then rigz
daleren, han så lenge sedan rofuade ifrån hans
hustru, det han och för Arfuidt wthtsagdt hadhe,
derföre tog Arfuidt tilfelle, och medh berådt 
modh gick i hans gårdh och rhånte honom tiurehu
den ifrån, i staden för kohudenn, som Jahans sade
sig af för:^d Arfuidt fådt hafua, detta ähren
det blef skothet till häradtz nemden, anlongande
den förste klagan, för:^d Jahans emodt Arfuidt i
Öszhult, andraget hadhe, nemligen at han schulle
hafua medh fulle wälde råndt enn rigz daler
ifrån hans hustru, widh Hynnerydz kiörke, wthan
för kiörkegården, kunne han aldeles tilfyllest
beuisa, både medh edsuoren wihtne, såszom och
medh sine sochnemän, huilka och beuiste at Ja
hans hustru, strax för kiörkeherden och sochnen
beklagade, lekeuäll kunne hon icke nå den

50r

der så står, wijtes thet honom, och är eij bhar åta genn, ligge thet till heradtz nemdn, weria the honom warj sacklös, fella the honom böthe - 40 marker och betala rhånett.

Sammedag kom för retta befalningzmanen welachtig Peer Olszonn, och anklagade i retta, thuen ne ryttare, Sone Suenszon i Ekenäs och Jonn Perszon i Skrobberidt, huilka i förlidne år 1617 hafua haft theras tijonde inne medh sig, thet the sielfue her för retta hafua bekiendt. Her om skall först schrifuas ryttemästeren till, welb. Måns S. och rytterna blifuo stämde till Quänarpa ting, nästkomende måndag.

wpsat

Sammedag kom för retta Jahans i Risenn, och wthfeste enn 6 manna eedh, at han lagligen hadhe kiöpt enn kohudh aff Arfuidt i Öszhult, och icke taget för:d hudh till at barka, wthan gior de fast kiöp medh för:d Arffuidt till näsa ting.

edh

Sammedag kom för retta, Per Jonszon i Kierringalida, och klagade att Arffuidt i Öszhult hadhe tagett ifrån hans dötters man, Jonn i

51r cronones tog widh Calmar, och opskiftat af gam
malt timber, enn ladha på samma tompt som
stufuan skulle stå, Ithem hafuer och sönderrifuitt en
kiellerebögning för knichtenn, och bortaget bögnin
gen, denn man hafuer seedt, Ithem blifuo och sy
nemennerna som af tinget blifuo tilnämde at byta
husenn, emellan Arffuidt i Öszhult och hans gård
man Jonn Ibm, N. Måns Båtelszon i Horn, Lars
i Alanszkiöp, Ebbe i Hiulsznäs, Nilsz i Oszhult,
Jöns i Rydh, Anders i Berghem, desze för:^de
woro af häradtz nemdn, sampt kiörkones 6 män
i Hynnerydz sochnn, tilfrågade om samma tompt,
som Arffuidt hadhe bygdt ladan opå, war hans 
gårdman Jonn tilbydt, då suarade alle jaa,
och det stadfestade medh sin eedh, at then gambla la
dan och tompten, som Arfuidt hade sig til
uellat. Ithem beuistes och, at sedan knichten
war dragen på tog ådt Calmar, och Arffuidt
begynte at bygga, då gick knichtahustrun till
kiörkeherdenn och sig beklagade öfuer den oret
och wåldh hennes gårdman henne tilfogade, då
wiste kiörkeherdenn sin capelan till Öszhult, och
lät förbiuda bygningen, och badh tierbrennerna

52r

	cronan	12 marker
	Stell M.	6 marker

Nilsz Larszon i Wäraböke hafuer hugget enn bok,
så stor at ther blef - 10 lasz wedh af, whtfeste - 3 marker

Wore bördamän
till Stora Groaridt

	Karin				Jönsz Froaszonn	Helga
Jöns	Harall	Kirstin	Elin	Gunill		Karin	Ingred

Hafuer Karin Jöns Froaszons warit medh sin
man för at lösa för - 112 dlr, der aff tager
denn förste barnnakullen i mödernet - 56 dlr.

Anno 1618 denn 3 Julij stodh ot
tingzting i Rombornne, wthj Anderstadh sochn,
wthj näruaro Konung M.^tz befalningzman ehr
lig och försigtig Per Oloffzonn sampt
nemden.

53r hastighet hafuer beskylladt, kan framföra, dy
ingen bhör gå lag strax hans ouhen honom något
för bårer, medh mindre han hafuer någor skell medh sig,
och aldenstundh Peer Jonszonn ingen, icke det ringe
ste skeell hadhe till sit hastige skellande. Der
före blef Bror Bengtszon frijsagder till dhes någor
annor kommer fram och will festa fodt och framföra
någor bätter skell, då skall Bror wara öfuer
bödig, at fulgöra sin lag.

Desze effter:^ne gårder wpbiudes.

	1/7 af Båckzgårdenn	3
	1/3 af Bäckz gårdh	2
	1/4 af Hallarp	3
	Aller gården i Gaszhult	3
	½ aff Elmås	2

Sammedag kom för retta Botill i Hyltåkra,
enn gammall och fåuisk piga, huilken och är medh
farlig siuckdom bekaiat, så at hon sellan går till
kiörke, och aldrig till sacramentet, denne arme

54r stiekt något kiöt och flesch på enn panna, och hans
granne Peer i Skogaridt hafuer natten tilförenne
mist något godz i fetalie persegler af sit wist
husz. Effter för:^d wijteszmåll icke kunne beuisas
derföre blef han frijsagder.

Norre Suen i Hellerna hadhe hugget bok - 1 str
whtfeste derföre - 3 marker. cronan - 2 marker St: M.
- 1 marker

Oloff i Balkö hade hugget boker - 2 str
whtfeste derföre - 6 marker. cronan - 4 marker St: M.
-2 marker

Bönderna i Balkarp och Extorp, hadhe hugget
böker - 9 str. Whtfeste derföre - 40 marker Cronan - 6 dlr
St. M. - 3 dlr
skogf. - 1 dlr

Suen i Balkö hade hugget böker - 4 str
whtfeste derföre peningar - 12 marker cronan - 8 marker
St: M  4 marker

Nilsz Månszon i Balkö hadhe huggit boker - 2 str
whtfeste derföre peningar - 6 marker. cron: - 4 marker
St: M. - 2 marker

Bönderna i Stafrehult hade hugget boker - 8 str
whtfeste derföre - 24 marker. cron - 16 marker
S. M - 8 marker

Bönderna i Tokaridt hafua hugget till
kålabrenner boker - 5 str, whtfeste derfore
- 15 marker. cron: - 10 marker
St M. 5 marker

55r

Jöns Clauson i Grytåsa	Peer i Kierringe
Jon i Torpit	Nilsz i Hofdinge
Boo i Replose	Nilsz i Quenszlöff
Erick i Quenslöff	Suen Månszon i Berghem

Samme dag kom åter för retta Suen i Bäc
karydh lendzmanen, och hans gårdman Nilsz Ibm,
och nu såszom offta tilförenne, klagade på den
arfz ret, de hadhe till den stora gården i Syner
torpa, nemligen 1/18. Och effter the hafua nu
wthj halftridie år, klagat i rätta, och låthet stämdt
suaranden Måns Perszon till retta aldeles ef
ther thet 12 Cap. i Tingm: B. och stämdt honom
å tinge och sochnn, såszom och både wist offta
både fougta karllar och andra danemän hem i
gården, och stämdt honom laglige, såszom och hål
let ting i nästa by ther hosz, och han hafuer inthet
welet suara. Derföre och på det att åkla
garna icke skola hafua orsack sig retlösz
beklaga, derföre hafuer man her af tinget til
nemdh denne effterbe:^te beskedelige danemän,
halfparten aff häradtznemdn, och halfparten
wthan nemdn, som åklagaren effter thet 13 Cap.
i Tingmåla B. skola införa och inuisa i godzet

56r af för:^d pijga, Kirstin Simons dötter, wthj Ander
ses stuga i Kånna, N. at Per Olofzonn enn bonde
och för:d Peer i Höijana och Kirstin, då tog Per
Olofzon wthj Kirstin och kastadhe henne wthj enn
säng och sade kom hijt wij wele gåszas, då suara
de Kirstin neij, Jonn Suenszon gåszade wthj Orberg,
och sade till Peer Olofzonn, sågztu inthet huru
thet gick till widh bordet, neij sade Per Olszon
iag mins inthet huru thet gick till, jo suarade
hon, Jonn Suenszon folgde ena hemmet, och nemde
så Brijta Jons dötter. Och effter detta snac
ket icke kunne medh någon saning whtföras, och för:^d
Kirstin rettade sin ordh å första tinge, och bekiende
at hon aldrig hade seedt eller wiste någor odygd
medh för:^d Jons dotter, derföre blifuo parthernna
på båda sidor frijsagde.

Jonn Gislaszon i Kierregården giorde sig till
målzman i en annars mans sack, blef derföre
sackfelter till - 3 marker

	cronan	2 marker
	häradet	4 öre
	häradzhofd	4 öre

57r Kom för retta, Nilsz i Hårenberg, och gick en 12
danequinne eedh, at hans broder Pieterydz Jöszenn
aldrig hafuer besofuit hans hustru, Beritta Jäp
pa dötter.

Edaquinnorna
Elin Torkels i Läseridt	Kirstin Månszes Ibm
Elin Linorms i Linneszåkra	Gunnell Froa i Lija
Elin Peer Nilszons i Ösziö	Gunnill Nilszes Ibm
Brijta Eszbiörns i Miärit	Botill i Skellesznäs
Brijta Jon Bråndz Ibm	Brijta Jons i Runkarp
Kirstin Jons i Sommersäte	Brijta Jeppas dötter

Denne eedh blef gången och för:^d Brijta Jeppas
dötter frijsagd, och aldenstundh Peer Jonszon i Som
mersäte, sade för:^d ordh för Jeppe i Kuggeboda, wthj
enn godh mening, och wille warna honom, derfö
re blef och för:^d Peder Jonszon frijsagder, at ingen
skulle hafua råd eller welkor, till at skella
på hans ähra, för för:^d ordh.

Kom för rätta Jonn i Miärit, och klagade att Jep
pe i Kuggeboda och hans måger Nilsz i Håren
berg enn frelszes bonde, hade giort honom try

58r Samme dag kom för retta Sten Perszon en dansk
man, edle och welb. her [..] til Birkeberga i
Skåne landbo, och sig beklagade at han på sin husz
bondes wegner, hadhe warit her i Suerige, och sam
mankiöpt några foglar och ickorneskin, fierhöns
och ohrhöns - 7 str. ikornaskin - 95 str. och hadhe
derföre gifuit peningar - 11 marker. När han kom på
wägen och gick och bhar foglarna, och skinnen på ryg
gen, mötte häradzschrifuaren Börgie Perszon honom,
och när han förnam han war enn dansch man, lät
han taga ifrån honom alt sammans, och förde till
Markaridt och det wpnötte, och för:^d danske
man, at han tuå gånger hafuer warit i Markaridt
och fordrat sina peningar igen, och hafuer inthet
fångat annat ähn ondh och försmädelig ordh,
der igenom han förorsakas at besöka sin husz
bonda, om enn förschrift till befalningzmanen
her i Synnerbo, at honom måtte widerfaras huadh
rett är, och huar det icke hielper, will han
sökia sit skadeståndh, hosz huadh suensk man,
han wthan Sueriges grändzor kan öfuerkom
ma.

59r Perszon lagade sin stycker till, och hadhe achtat att
föllia knichterna till Jönekiöping at hugga staf
ue rums weden, då wiste lendzmannen bonda
Måns i Hofdinge, och badh honom gå till Quenslöff,
och bedia drengen gå till lendzmanen igen, och lendz
manen sadhe, at han /nest gudz hielp/ wille sua
ra till alt efftertall, der medh gick åter drengen
till sin tienst igen. Och senarst wptåget gior
des till Calmar, war prophoszen Hansz Perszonn i
Äplanäs, och slog knichten i jernen, och hade we
lat föra honom till Calmar, men knichten war
så siucklig och wanmechtig, at han icke förmåtte
föllia, ähr och en odugelig och siucklig menni
skia, och till knichtatiensten aldeles odugelig.
Derföre dömde häradtz nemdn, at then frelszes
drengen, som förste gång blef schrifuen, för - 20 frel
ses bönder, han måtte blifua knicht, förty han är
[..] så godh till frägd och mandom, som denne
för:^d Jöns Perszonn. Och aldenstundh at Jöns
Perszonn icke hafuer af modtuelighet försittet cro
nones tåg. wthan blef förtröstat af lendz
mannen, at han skulle försuara hans sack,

60r

	huszbond	6 dlr
	Stell M	3 dlr
	skogfougt	1 dlr

Bengt och Håkon i Werszet hade hugget böker
- 8 str. Whtfeste der före - 40 marker

	cronan	6 dlr
	Stellan M	3 dlr
	skogfougte	1 dlr

Peer Nilszon i Holminge hade huggit bok - 1 str
Olof i Biernnaridt hade hugget bok - 1 str
Jonn Gislaszon i Kerregården bok - 1 str
Alle desze för:^d whtfeste alle til hopa - 9 marker

	cronan	6 marker
	Stell: M	3 marker

Peer i Rya hade huggit böker - 6 str. Wthtfe
ste der före peningar - 18 marker

	cronan	12 marker
	Stellan M.	6 marker

Sammedag kom åter för retta de fyra dren
ger wthj Hofdinge, som wthj hastighet och oförståndh

61r Wrangels instruction, dhe knichter som icke woro
på munstringen i Wexiö wthj wintres, skulle låtha
sig hörsammeligen befinna wthj Calmar, den 15 A
prilis, såszom och
denne senerste wptogz stämpning till Calmar.
för huilket sakgifne ährende, för:^d Per Åkaszon
är tagen till lagliget förhör, her opå häradtz
tinget. Och effter flijtig ransackning hafuer
Peer Åkaszon berettat, at han war i Calmar den
15 Aprilis och hade medh sig enn legokarll, denn
för honom i knichtatiensten skulle blifua hosz knicht
terna, och fulgöra cronones arbethe i stadenn för
Peer Åkaszonn, och Peer Åkaszon förlofuades hem
igen, och till sit heman och wthtdraga skat och skuldh,
in till så lenge ny mönstring blifuo, och tå schulle
Peer Åkaszons legoknicht inschrifuas wthj för
seglat rulla, och Peer Åkaszon bekomma förloff,
och godt pasz. Menn nu senarst wptåg war
låg Per Åkaszon widh sängen siuck, och för
måtte ingenstädz förresa, der opå han hafuer
sin kiörkioherdes beuisz, wnder hans signet och

62r sedann. Och om honom är sålunda berettat at
på munstringen, wthj Ryaholm, war han för mun
sterherarna och lät see sine stora och obotelige ska
da, wthj sit bhen, och bhenet hadhe waritt slett
afbruthet, så at han icke är fhör, att gå enn mill
wäg, och när hans fell war syndt och skerskodat,
blef han afuist tilbaka, och icke gick igenom mun
stringen, och hafuer warit i dhen fulkommelige för
tröstning, at ingen skulle honom för knichtatien
sten tiltala eller molestera, effter honom och på sam
ma tidh loffuandes orlofzpasz.

Anno 1618 denn 6 Julij stodh ottingz
ting i Quänarp, wthj näruaro Konung M.^tz befalningz
man ehrligh och försichtig Peer Olszon, häradz
schrifuaren w. Borgie Perszonn, sampt nemdn.

Nämden
Anders i Berghem	Jonn Håkonszon i Replöse
Peer Bengtszon	Jöns i Quänarp
Jeppe i Ware	Lasz Jönszon i Quänarp

63r poikerna för:^d Jöns Anderszon och Per Jonszon sack
nade dhen fremmande koen, och poiken medh, tå be
gynte the see sig om, och finge se huar poiken kom
kiörandes medh koen, och withner then förste poi
ken sålunda, at widh han gick och kiörde koenn
gick han och pulade konn wnder rumpan, och widh
han så gik stannade konn, widh enn gammall fella,
och när koen så stannade, bekienner poiken, att
then andre poicken Christopher Jönszon skulle hafua
tilbudet tidelag medh konn, och rechte icke wp,
och the både lågo ther brede widh, och krupo så
sachta fram, och sadhe till poiken för:^d Christopher,
skiemmes tu inthet för the wädzlinger tu
hafuer för hender, den andre poiken Per
Jonszon bekienner sålunda, at för:^d Christopher
hade koen widh lågan, och tog koen wnder
rumpan och rechte icke fram, wthan tog medh båda
händerna wthj koen, medh then ene handen öfuer
länden och hofthen, och medh then andra handen
öffuer ryggen, och wille weija koen till sig
och förmåtte icke, och bekiende at the genast

64r sakennes [..] wpsat till födzle tidenn, men nu
bekienner för:^d Jon både barn och häfd, och tienar
nu på edle och welb. Oloff Jöranszons säteszgårdh
Wglandzrydh, therföre förmener junckaren at willia
behålla sackören, men effter han blef i bor
gan tagen och tingfördh mädan han war på skat
tajordh, derföre dömdes sakören, cronan,
häradet och häradzhöfdingen till, wthtfeste för
enkekrenchning, peningar - 40 marker

	målzäganden	13 marker	10 öre	16
	welb. Måns S.	13 marker	10 öre	16
	häredet	6 marker	5 öre	4
	häradzhofd	6 marker	5 öre	4

Kom för retta Peer Perszonn i Höija enn
enkedreng på cronoiordh boandes, huilken ha
de belegrat enn löszkona. N. Anna Nilszes d.
huilken tuå gånger tilförenne är befunnen
medh lönskeleger, men nu hafuer enn landz
knicht wthj sin nödh i fremmande landh wtht
lofuat, at wptaga et quinfolk af willan
slag, och samme knicht hafuer detta quinfolk

65r Bartelszboa, smör - och ost - 10 lb. en leisk kåpa,
engelsk - 1 alnn, lerofzskiörter - 6 str, dukar - 2 str
lakan - 2 par, skiorteleroft - 8 alnar, hör - 8 linner,
wll - ½ lb hampefrö - 1 skeppa, peningar - 2 marker. byxer
- 1 par. Och när detta godz war bortstulet, hadhe the
farschan fodt effter tiufwerna, på landzwägen, emellan
Berga och Quänarp, der fans et stycke ost, effter tiuf
werna, der de hadhe beedt, och hafuer Peer i Lunden
sin hemmulszman för spennet, hosz enn knicht Suen Jönszon
i Höreda, huilken och hafuer bekiendt at han salde
Peer i Lundenn spennet, och beretter Ingeborg i Tija
boda at hon hadhe arfdt thet första stöcket af spennet,
effter enn gammall quinna i Malmbeck i Westra häradt,
och then andre halfparthen hafuer Jahan Gulsmedh giort
deet han bekienner, och kan man görligen see at then
ne delen af spennet är nygiort, hafuer gul
smeden stådt her för retta och giort sin salighetz eedh,
at han giorde denn nyestse delen aff spennet.
Detta blef wpsat till widare ransackning.

Samme dag kom för retta, Jöns i Mansznäs,
och bekiende at han hadhe kiöpt råskin - 3 str.

66r Bengtszon enn annor pijga, Karin Jöns dötter i Hultt,
och wigdes widh henne, och för:^d Märit och Karin, ähre
skylle begge wedh till tridie man, effter som slecht
linean ähr her beuist. Nemligen sålunda.

		Suen Perszonn
	Harall		Girmundh
	Gunnell		Elin
hafuer Carll Bengt belegrat	Märitt		Karin	ähr Carll Bengtszons hustru

Menn den andre broderen Jacob, Bengtszon nekar
för:^d Märit, at inthet hafua medh at bestella, men
hon bekienner at för:^d Carll Bengtszon häfdade henne
både fhör och sedann ähn han war troloffuadt widh
sin festepijga Karin. Ithem hafuer och för:^d Märit
godueleligen bekiendt onödh och otuingat at Carll
Bengtszons broder, för:d Jacob Bengtszon hafuer henne
engång besofuett, wthj Rya, Ithem bekienner hon och,
och will ther opå dödh, at hon inthet warnade
Carll Bengtszonn, sins broders Jacob Bengtszons

67r Suen Laszeszon i Ikornarp - 3 marker. Nilsz i Hörset
- 3 marker, Lasz Gudmundszon i Ikornarp - 3 marker Knut Ibm
- 3 marker. Arfuidt Ibm - 3 marker. Bengt i Hörszet 3 marker
Anders i Gudtorp - 3 marker. Jon Soneszon Ibm - 3 marker
Ähr tilhopa peningar - 6 dlr

	welb. Måns Sterne	4 dlr
	häredet	1 dlr
	häradzhöfd	1 dlr

Peer Jahanszon i Halsiö hafuer warit lagligen
för sochn stämder till tinget och will inthet ådtlyda,
och ifrån sig legga thet tiuffua röchtet, han wthj
kommen är, sakfeltes till - 3 marker

	welb. Måns S.	2 marker
	häredet	4 öre
	häradzhofd	4 öre

Sammedag kom för retta Suen Laszeszonn och
Nilsz Cnutzon i Ikornarp, och framlade i retta, S.
Christiern Skrifuares dombok i Waszhult, och
begärede breff på then tingskiötning, salig
Christiern them gifuit hadhe, wthj huilken förmäles,

68r Samme dag kom för retta Nilsz Cnutzon i
Rydh på sine egne wegner, Ebbe i Hiulsznäs på sine
egne wegner, så och fulmyndige på sin broders wegner
Sone i Agnaridt i Mistelås sochn i Albo häradtt
och bekiende att the af frij willie och godt berådt
modh godueleligen sålt hafua sinom broder Jon Cnutzon
i Horn halfannor fierding i Norragården i Horn, och
hafue derföre wpburit Sone i Agnaridt, peningar - 40 dlr
Ebbe i Hiulsznäs peningar - 40 dlr, Nilsz Cnutzon
peningar - 40 dlr både för arff och etlöfuet huilka
peningar the bekiende sig till fulla nöijo wpburit och
bekommet hafua, så att them i alla måtto well ådt
nögdes. Derföre tingskiöttes för:^d gårdeparter, ifrån
alle desze för:^d theras barn och arfuingar, födda och
ofödda, och fulkommeligen tilegnandes in wnder Jonn
Cnutzonn, hans hustru Elin Månszes d. och the
ras arfuingar till eueredliga ägo och ägendom.
Ithem framkom Anders i Horn, fulmyndig på Bo
till Bengz dötters wegner i Horn, och bekiende at
för:^d Botill, hafuer godueleligen sålt, Jon Cnutzon
fyra skepnelandh åker, och fyra lasz eng i samma
gårdh, och therföre wpburit - 16 dlr för arff
och etlöfuett.

69r Och effter sådana leder icke finnes förbudne wthj
Gudz lag, derföre blef tillåthet at han wthtfeste 
för mökrenchning, peningar - 40 marker

	huszbond	13 marker	8 ortgr
	målzägand	13 marker	8 ortgr
	häredet	6 marker	5 öre	4
	häredzhöfd	6 marker	5 öre	4

Kom för retta Jonn Erichzon enn wng dreng
huilken hafuer belegrat enn löszkona, Johana Hanszes
dötter, thet the bådenn her för retta bekiende, Wht
feste derföre peningar - 3 dlr

	cronan	2 dlr
	häredet	2 marker
	häradzhöfd	2 marker

Ithem kom för retta, Nilsz Nilszonn i Hagalt
en wng dreng, huilken hafuer belegrat en enkia
Gunnell i Skepalt, och aflat barn medh henne,
thet the båden her för retta bekiende, wthtfeste
för enkiokrenchning peningar - 40 marker

	cronan	13 marker	8 ortgr
	målzagand	13 marker	8 ortgr
	häredet	6 marker	5 öre	4
	häredzhöfd	6 marker	5 öre	4

70r Oppå samma sät blef och Jons hustru i Ramnås
Kirstin benemdh, frij dömdh för thet röchtet, såszom
hon war wthj kommen, för enn landzknicht Sten
Carlszon benemdh, som Kirstin Lasz Cnutzons henne
opå kommet hadhe, af wrede och hastige modhe, och
inthet kan beuisa, eij heller tilbiuder willia henne
någor last öffuertyga, så effter hon rettade sin
ordh å första tinge, derföre blifuo både parter
na frijdömde, och till ähran behåldne wthan peninge
Saböthe. Men kommer Kirstin Lasz Cnutzons
igen öfftare medh sådant eller ähreröricht tall,
och det icke kan beuisa, då skall honn bötha
och blifua ährelös.

Sammedag kom för retta Peer Åkeszon i
Weksiö, och klagade at hans gårdquinna enn enkia
Karin i Wiksiö, hadhe slaget honom och hans hustru,
och hafuer samme ährende sålunda begyndtz, at enn
affton för:^d Peer Åkeszons hustru, Karin Jönszes d.
gick af engen till sina huszyslor, och hadhe tuå liar
at bära, och sins mans tröija, då stodh enkian
Karin Erlandz dötter i försåt, slog henne illa och
drog nästan alt hårett af henne, sedan hårett

71r Åkeszon wthj enn stetta, och pigan tog Peer Åkeszons
egen yxa, sedann han låg omkull slagen, och slog honom
i hufuudet et yxhammars hug, som ännu icke
war tillächt. Ithem giorde honom samma gång try
bloduithe, och är sålunda beuisat, att om lö
gerdagen fick Peer Åkeszons hustru hug, och om
måndagen der nest effter fijck Peer Åkeszon hug,
dy för:^d Karin Erlandz dotter, är enn sådann
öffuergifuenn ondh arg och bitter menniskia, så at honn
inthet achtar huadh hon giör, dy hon hafuer tilförenne
giort månge enfåldigt folk stor skadhe, thet hon
sielff icke neka kunne wthann bekiende. Och effter
lagen förmår, Sara: B. i thet 15 Cap. at kåna
är så gill i sår som man, antingen henne görs
eller hon giör, och så ofta kåna bryter, böthe och 
bettre som man af hennes godz. Dock lekeuäll
effter för:^d Karin war enkia och fattig, blef half
parten af böthet wpgifuet, och wthtfeste peningar - 6 dlr
och wpsattes i wijthe them emellan et par oxar
sedan parterna fördragne wåro, huilken samme
förlichning afbryter schall whtgifua oxarnna
och sedan suara till sakenn, och ähr på frelsze
boandes.

72r Sammedag kom för retta Nilsz Jonszon i Liung
by och klagade at han fant sin faders legodreng Måns
Nilszon i säng liggiandes hosz sin hustru, Anna Suens
dötter, och hafuer sig denne sack sålunda yppat,
att för:^d dreng Måns Nilszon, tiente hosz Jonn i
Liungby wthj tuå wekor, och then tridie wekan rådde
han sielfuer, och då war han gången till sin broder
i Replöse, der war han om söndagen och manda
gen och til tisdagzquellen, då kom han igen
till Liungby, hadhe fallet i åhn och war aller
wåther, när han kom wthj sin matfaders stuga,
afklädde han sig, och wphängde kläderna till tor
ka, och ladhe sig på bencken, när han hadhe le
gat enn stundh gik han wht i herberget ther Nil
ses hustru låg, och ladhe sig i sängen hosz för:^d
Nilsz Jonszons hustru, dy hennes man war gången
till enn quarn, och war altidh whan att ligga
i quarnhuset om nattenn, men effter han hade
fundh opå drengzens omgenge medh hustrun, gik
han om nattenn hem, hafuandes hosz sig eldh
wthi enn suamp, när han till huszdören wpblä
ste han eldh wthj liusett, och gick in i huset och fant

73r hadhe tuå söner, som hadhe låthet sig whtleija
och wore knichter, och drogo på tågh, oppå huilka
han tog tuå gårder i frijhet, och der af wpbar
all rentan i wist och ouist, och gårderna blifuo
knichterna wthj afkortningen och rekenskapen på
förde. När Jonn Skog kom hem ifrån Stoc
holm, och hadhe giort rekenskap, blef icke be
stådt på huar knicht mher än som enn half gårdh, och
den ene gården blef honom schrifuen till besuär.
Derföre befallade fougten, at effter Gudmundh
Håkonszon hadhe förslösat huadh han wpburit ha
dhe, och icke kunde igen betala ränthan, at landz
manen schole igen kalla gårderna, så lenge cronan
och fougten blifuo betalade, huilket och så schedde,
thet hela sochnen withnade, derför blef Nilsz i
Stackarp frijdömdh. Belangande 16 alner le
roft som landzmansens son Nilsz Nilszon hade
taget ifrån hans dotter, blef sålunda beuisat
att samme quinfolk war enn offentelig skiö
ka, och hadhe sig ofta föreseedt medh lonske
leger, och han på denn tiden war fougtetienar

74r wihtneszbördh, hurulunda S. Nilsz Galle, som
lenge hadhe sithet i lagmansztadh för afskededa
then saken, belongande fru Märit till Elmtarydh,
her opå Synnerbo lagmanszting i Ifla, wthj Nouemb.
månadt 1613. Så kann denne ringa
retten icke oförmält låtha, wthann i sanning bety
gar, att oppå lagmansting, eblandh andre saker,
framkrefde welbe:^te Nilsz Galle fru Märittes
laggerszmän, såszom och öffuerliudt wplasz dom
boken, beuisandes tidh, rum och stadh, huar la
gen wåro whtfeste, nemligen wthj Bäckarydt, wthj
salig Erik Ribbingz personliga näruaro, och hu
ru long tidh sedan är förlupenn, deszlikest huru
mong lagmansting sedan haldne woro, och hon hafuer
sig icke engång för rettenn beteedt eller sea låthett
möckit mindre framfört några laggerszmän,
derföre och welbe:^te Nilsz Galle wthj hela
adelens, sampt begge nemdernas näruaro,
felthe för:^d fru Margreta till saken, medh sådana
ordh, then han öfuerliudt frimodeligen whtsadhe,
N. at effter fru Margreta för så longh tidh
sedan hafuer fest lag, och icke kommer lag tiluäga.

75r Nilsz Erichzons wegner i Räffueboda, och på Peer
Prångeres wegner i Klöffuaridt, och beuistes att
alle för:^dt hade sålt Jöns Perszon i Quänarp 1/5
af den halfue gården i Quänarp som hann nu be
sittier, och hafua derföre wpburit Nilsz Aszerszon
och Bengt Aszerszon et par oxar, werderede
för peningar - 11 dlr, och peningar - 10 marker, och dhen
ene oxenn bekom Per Öszbo i Öhr, i Albo häradt
der opå Anundh Larszon i Quänarp hafuer giordt
sin salighetz edh på lagboken, hafuer och wellerd
man her Peer i Wernamo, det samma bekräftat
med bref och segell, Erik på Erichzbo enn koo
om - 3 dlr. Nilsz Erichzonn et par stutar om - 8 dlr
och en koo, om - 3 dlr, Peer Prangere en koo om - 3
dlr och et sängkläde om - 2 dlr, et lb ged
der om - 1 dlr. Her till ähre wihtne, Peer Fischa
re, Per Nilszon, och Anundh Larszonn. Ithem fram
lades i retta hederlig och wellerdh mans her Peders i
Wernamo egen handskrift medh egen handh och segell,
att desze effter:^ne hafua sålt Lasz Jönszon i
Quänarp enn half femting i för:^d halfue gårdh, N.

76r

Edamennerna
Erlandh i Ekenäs	Påfuell i Siuhult
Sone Ibm	Tufue Ibm
Suen Jonszon Ibm	Simon i Arueka
Gudmundh Ibm	Jonn Ibm
Erich i Aschenäs	Peer Ibm
Arffuidt i Foglanäs	Peer Haralszon sielfuer

Denne eden blef effter thet 24 Cap i Ting:
Balken wpgifuen och partherna frijdömde.

Sammedag kom för retta Jahans i Risen, och gick
en 6 manna eedh, at han hadhe kiöpt enn kohudh
af Arfuidt i Öszhult, och derföre gifuit peningar - 4 marker
der till Arfuidt nekar, och föregifuer at han fick
honom hudenn att barka.

Edamennerna
Lasze i Suenszhult	Ingemar i Bohalt
Suen Hanszon Ibm	Peer i Balkaridt
Lasze i Lindehult	Jahans i Risen sielfuer

Denne eedh blef sålunda gången, at Jahans
rettelige hade kiöpt, kohudenn af Arfuidt
i Öszhult.

77r drifua honom ifrån hemmanet, och begärade et sandt
ferdigt tingzuitne, huru han till samma heman
är kommen, och huru han det häfdat och brukat
hafuer. Så beuiste för:^d Suen Anderszon
at han samma heman wpolet och möcket medh
husz och intächter förbettrat hafuer, fest öfuer
laga bygning och häfdning och wthj rettann tidh wthan
knor och tresko whtlagdt cronones wthtlagor,
hafuer och för trångmåll skuldh, gifuit bondan
som wndan honom flotte, och det först wptog aff
ödemarken för hans arbethe och bekostnadt, pe
ningar - 130 dlr. Och effter han hemmanet
så dyrtt kiöpt hafuer, hafuer han och dhes mher
widlagdt sig att förbettra hemmanet och sine
peningar, så att hemmanet står i alla måtto well
bygdt och flydt, medh husz och gerdesgårder, och
han der opå hafuer niderlagdt sin förlek etc.
Her om blef gifuit häradtz beuisz.

Sammedag kom för retta, Peer Skreddare i
Eka, på sine egne wegner, så och fulmyndig på
all sin söschiones wegner, och bekiende sig aff

78r Sammedag kom för retta Måns Jönszon i Ingelstad,
fulmyndig på sin broders wegner Jon Jönszon och be
kiende at för:^d Jon Jönszon medh sins hustrus goda
jaa och samtyckie, N. Jahanes Suens dötter,
hafuer sålt sins hustrus broder, Peer Suenszon i
Öslöff 1/8 af Oslöf och derföre wpburit pe
ningar - 40 marker. Derföre tingskiöttes för:^d 1/8
ifrån Jahane Suens dötter, och in wnder Peer
Suenszon och hans broderbarn, till euerdeliga ägo.

Sammedag kom för retta, Brådde Jacobszon i
Markaridt, fulmyndig på Erlandz wegner i Kod
debygd, och bekiende at Erlandh medh sin hustrus
Olaf Nilszes dotter, goda ja och samtycke, hafuer
sålt Clemedt i Åhrhult, sin hustrus jordh i
Åhrhult. Ithem war och fulmyndig på Ag
nes wegner i Eekhult, och all hennes barns
wegner, desze alle för:^d hadhe sålt Clemedt
i Åhrhult tilhopa 1/10 i Norra gården i Åhr
hult, och derföre wpburit, Erlandh på sin
hustrus wegner Olaf, peningar - 18 dlr

79r Sammedag kom för retta enn landzknicht, Bengt
Gislaszonn i Backarydt huilken tilförenne war
kommen i röchte at han skulle hafua stulet enn
rigzdlr, wthur et skrin, för Nilsz i Runckarp,
för huilken han hafuer fest lag, och icke blifuer
lagför, Ithem beuistes och at samme landz
knicht hade stulet enn weria i Danmark,
det han icke neka kunde, Ithem för någon tidh
tog enn gammall dyna af enn skiutzslädaDe
i Bäckaridt, som hörde Måns i Hå till, och
haft borthe wthj 3 år, der till han inthet ne
kar, dynan blef werderat för - 4 öre.

Denn tridie dagenn, som war
thenn 11 Septemb. continue
rades medh lagtinget i Hå medh samme
nemden.

Sammedag kom för retta Torsten i Hå
huilken ofta hafuer warit för retta, och sig
beklagat, at thet skattaheman som han besitter

80r almenning, wthan för gerdet på liungrydt tildömdt,
huilkett och af nemden blef kringånget, huru stort
thet skulle wara, deet må och för:^de Torstenn sacklöst
effter föregången dom intaga, åuerka och bruka, effter
eget nöije, effter thet och är bolbyn wthan skada,
menn icke schall för:^d Torsten, flöttia dijtt
husz eller bygga, medh mindre han bekommer
alles theras orloff, som i byn boandes ähre.

Sammedag kom för retta Carll Bengtszon i
Hult, i Huitarydz sochn, enn skattabonde, huilken
mädan han war dräng och ogift, belägrade enn lösz
kona Märit Lars dotter, det the båden bekienna.
och i midler tidh, mädan för:^d kåna gik hafuandes,
och förän deras sack beroptes, blef Carll Bengtszon
berådh om gifteremåll och befrijade enn piga
Karin Jons dötter i Hult, huilkens föräldrar blifuo
emodt wårtiden dödhe, och han fick medh henne går
den och bohaget som det stodh, och derföre skyndade
medh bryllopet, och frijade fiortan dagar för påscha,
och wigdes söndagen effter påschann. När
löszkona för:^d Märit förnam, att Carll Bengtszon

81r Kom för retta Lars Trulszonn i Fagerhult,
på sine wegner, så och fulmyndig på all sin söschio
nes wegner, nemligen Kirstin Peders i Ingelstadh
quarn, i Konunga häradt, Kirstin Måns Folkaszons
i Calmar, och Karin Törstens, och bekiende at the
hade sålt Jeppe Gudmundszon i Kuggeboda 1/3 af
synnerste gården i Ifla, sampt halfparten aff
quärna redskapen, som dher till lenge hafuer
legat, och derföre wpb:t peningar - 82 dlr
för arf och etlöfuet. Ithem Borgie Skrep för et
löfuet - 1 dlr. Huadh anlongar Lasz Trulszons
broder, om han igen kommer schall han ingen macht
hafua att klandra thenne tingschiötningen, wthan
hans lodt ligger i gårdenn och är osålder. Der
före tingschiöttes och afhendes etc.

Kommo för retta Erlandh Perszon, Ebbe Perszon
och Jöns Perszonn, på deras egne wegner, Ithem
her Jöns i Angelstadh på sin hustrus wegner Märit
desze bekiende sig sålt hafua, Erlandh Olszon
och Gudmundh Nilszon i Bäckaridt, enn half gårdh
i Elinge, på en half femtedell när, och haf
ua therföre wpburit - 95 dlr både för arf och etlöfet.

82r

83r tidh, mädan dråparenn han hafuer gådt fridlösz
och warit wthrikes, hafuer hans fader och nembste
slecht, å fädernne och mödernne, begådt medh thens
dödas hustru och slecht, att the hafua låthet
werden och hämden falla, och willia gerna wnna
dråparen lifuet, och för theras målzägande rett
hänna och wpbära enn lidelig bodt. Hafua och
theslikest stådt her inne för rettenn, och af stor
medynkan, serdeles för dråparens fattige och älen
de hustrus många små barn och tårer, thee hon
dageligen för hennes mans ynkeliga fall och land
flychtighet diuter på jorden, ödmiukeligen be
det för dråparennm dy hon hafuer nu wthj någor
åhr allena hålledt deras fattige bohag tilsam
mans, slepat och arbethat öfuer sin macht, på thett
hennes fattige små barn icke skola gå mannamellan
och flyta omkring som watn öffuer stenar, wthan be
komma theras daglige födo och wnderhåldh, och
effter så ynkeliget och älendigt tilståndh är på
färde, derföre hafuer thens dödes slecht sampt
ligen warit framkallade, och stådt her inne för
retten, och wthj all wnderdånighet felt en öd

84r Liunga sochn, på enn cronegårdh boandesz, rentar
smör - 4 lb och klageligen gåfuo til kienna, att
then tyske fendriken wnder knechterna, Thomas
von Möller, hafuer sig wthj theras gårdh inlagdt,
effter räntan är honom förländt, och derföre sagdt
bönderna slet ifrån hemmanet, och seijer sig det
sielf willia besittia, oansedt han der medh
slet inthet wet at omgådtz, och icke äger et crea
tur at hålla gårdenn medh, wthan är ogift och en frem
matt man, eller och böndernna moste föruthan deras
whtlagor gifue honom et stycke peningar, som han sig
hafuer höra låthet. Så hafua bönderna
her af thenne ringa retten, begäradt et sandferdigt
witneszbördh, hurulunde the ähre kompne till gården.
Och är her för retten beuisat, att then ätten hafuer
man effter man, besittet samma cronoheman, så at
ingen finnes, som annat wedt beretta. Och
som the äldste wihtne, hafua desze för:^des föräldrar
och förfäder, tuå gånger wptaget gården aff
bråndh, der fienden icke hafuer igenlost et husz.
Denn tridie gången, slog åskan nidh, och wpbrende
gården, och lekeuäll hafua the hållet widh, och

85r ödhe, och hadhe legat ödhe wthj fem år. Dett sam
ma cronohemanett wpuerkade för:^d Jahan Nilszon
till eng och åker, och wpbygde gården ganska
wäll, sedan måtte han gifua then som åtte bördz
retten, peningar - 12 dlr. Men han hadhe be
sittet samma heman wthj - 9 år. Kom wnderfougtenn
Pelle Perszonn, och medh sins förmans Jon Skogz til
hielp, inflotte till gården, och tå moste Jahan
Nilszon, för nödh skull draga till Gnustorp, som
på then tidenn lågh halfparten slet ödhe, och hadhe
legat ödhe i mångh år så at han icke hadhe ett
fähusz, att hafua boskapen wthj, wthan ther till
kiöpte enn gammall ladha, och dijt flotte, och
husenn i mangårdenn så well som gerdeszgårderna,
lågo slet förfalne. Nu hafuer för:^d Jahan N.
besittet samma cronoheman Gnustorp wthj nije
år, och hafuer wpgiort åkren och wprödt engen,
wpbygdt månge nye och skiöne husz, så att
gården i alla måtto well är kommen till
macht, och står well flydder, thet hans granner
wihtnade. Derföre begärede han wihtneszbördh
her af retten, den man honom icke neka kunne.

86r der församblat, och för:^d Peer Salemaker war
inthet wthj theras kallas, eij heller hans folk.  Och
aldenstudh at Nils Jöranszon och hans son Mattis
Nilszonn försueria sig att the aldrig hafua beschyllat
Peer Salemaker, eller honom derföre engång misz
täncht, och ingen laggång begära, derföre blef
han frijdömdh.

Anno 1618 denn 9 Octobris stodh la
gating widh rettan tingstadh Hampnada, wthj
näruaro Konung M.^tz befalningzman ehrlig och
försichtig Per Olofzonn, capetenen öfuer
knichterna, ehrlig och manhaftig Jahan Nyrrodt,
sampt häradtz nemdn.

Nämden
Lars i Alanszkiöp	Peer i Fägerhult
Måns Botelszon i Horn	Jöns i Gåaridt
Ebbe i Hiulsznäs	Jöns Jonszon i Rydh
Oloff i Holegårdenn	Nilsz Cnutzon Ibm
Nilsz i Oszhult	Anders i Berghem
Peer Bengtszon i Trotteslöf	Lasze i Broddalt

Sammedag wthtfeste Måns Perszon i Synner
torpa, enn 6 manna eedh, at han hadhe wthtgifuit

87r Sammedag framfördes för retta, Jon Månszon
i Aggalt i Traherydz sochnn, huilken hafuer bele
grat sin hustrus söster, Ingridt Suens dötter, i Miärit,
orsaken och tilfellet till dheras bedrifter war så
lunda, at för:^d Jonn Månszons hustrus broder, Nilsz
i Merret, giorde barnszöll och hadhe budet sine
söschione till sig, eblandh huilka war Jon Månszon
och hans hustru Suenborg, om aftonenn sedan the wore
öfuerdruckne, ginge the i säng, och Jonn Månszons
hustru lade sig widh wäggen, Jonn Månszon emellan, 
och Ingridt widh stocken, der bekiende han at
han belegrade henne engång, och aldrig mher, och nu nest
kommandes söndag som blifuer denn 11 Octobris
blifuer thet jemne år sedan thetta läggermålet
begyntes, och för:^d quinfolk Ingredt rymde her
ifrån hafuandes, derföre betyger denne enfaldi
ge rettenn, at för:^d Jonn Månszon henne öfftare
häfdat hafuer, dy hans näste granner betyga thet
samma. Men effter quinfolket är förrymdt,
och Jonn Månszon är fången, och her för retta fördh,
hafuer befalningzmanen begärat på honom enn
retuisz sentens och dom, och effter han goduele

88r Lasz Jönszon och hans son Jon Laszeson, dansche pe
ningar - 30 dlr, Suen Jonszon dansch myndt - 25 ½ dlr
för arf och etlöfue. Derföre tingschiötes etc.

Ithem war och Lars i Alanszkiöp, och Nilsz i Kylhult
fulmechtige, och bekiende at Suen Jonszon i Beterås
hafuer giort et wenliget jordaskifte, medh sin broder
Lars Jonszon i Bråna, och gifuit sins hustrus Bengtes
arfuelodt, så stor som han finnes i Beterås, för en
half fierding i Bråna, och ther så kan beuisas,
at hans arfuelodt i Beterås är bettre, än then
halfue fierdingen i Bråna, då hafuer han sat lof
och löfthe at han schall gifua honom derföre rede pe
ningar effter danemäns miät. Derföre tingsköttes etc.

Kom för retta wellerdh man her Tomas i Giöterydh,
fulmechtig medh bref och segell, af sin fader ehrlig
och wellerdh man her Gisle i Wrickztadh, och
bekiende at för:^d her Gisle, medh sin barns och nämb
ste bördamens jaa och samtöcke, godueleligen sålt
hafuer, Peer Jonszon i Liunga, för:^d Liunga gårdh

89r widh straf tilgörandes, som lagboken wthj thet 28
och 29 Cap. i Edzöre B. whtuisar. Nu hafuer
capetenen fådt samme knichter widh hufuudet, och
dhem fängzlig hijt för retta fördt, och begärer oppå
dhem enn laglig retuisz, sentens och dom. Eblandh
huilka war Gudmundh opå Forneborydh den för
ste. Huilken hafuer sig whtleija låthet, för Thor
i Sonama, i Traherydz sochnn, och af honom wpbu
rit - 30 dlr, och derföre hafuer han tiendt wthj
- 12 år och giordt fyra tågh ådt Liflandh, och hafuer
alt troligen tiendt, in till munstringen stodh i
Wexiö, i näst förlidne winter, der seger han sig
hafua bekommett, den edle och welborne herres
och stränge riddares canzelerens och öfuerstens
welb. Herman Wrångels mundtlige orloff. Men
för theras hastige afresande ifrån Wexiö, kunne
han inthet bref bekomma, dy det war befallat
at cammerschrifuaren ehrlig och försicht Zacharias
Simonszon skulle wthtfordra hans pasz. Och skedde
sålunda, at för:^d Gudmundh i Forneborydh fram
stelte sig wthj underdanighet i bispens stuga

90r Ithem på samma sät, framfördes enn nyschrifuen
landzknicht Erick Erichzonn i Boggetorpet, huilken
senarst dhen edle och welborne herre, her Nilsz
Bielcke whtschrifning hölt, blef för - 20 frelszes bön
der på första möthet whtnemder och schrifuen, och war
för:^d Erick Erichzonn boandes på edle och welb.
Erick Kyles och Anders Siöbladz godz, och åtte
halfparthen af gården huar thera. När för:^d
Erick Erichzonn war whtschrifuen och mönstringen
stodh i Ryaholm, gijck han igenom munstringen
och beuiste lydno. När welborne herrer
her Nilsz Bielke och her Nilsz Gyllensterne
kommo till Wikby i Moada sochnn i Albo hä
radt, och höllo munstringen medh knichterna i Cro
nobergz länn, tå tilgick welb. Anders Siöbladh till
Ginnatorp sakenn så widt, medh welbe:^te högbetrod
de herrer, och hans landbodreng för:^d Erich Erichzon
i Buggetorpet, som för enn frelszes rotha, lagligen
schrifuen war, blef whtplanatt och lät insettia
igen, enn skattebondedreng, Erich Jönszon i Tran

91r Bielke, till canzeleren, och canzeleren skref et til
löcht bref till öfuersten, welborne Herman Wrån
gell, men huadh brefuen innehöllo kan man icke
afuetha. Och på den förtröstning, för:^d Erich
Erichzon i Buggetorpet hadhe på the innelöchte
brefuen, försummade han knichtatiensten, och förmente
sig der medh kunne frij wara. Elliest huar
han icke hade haft then fulkommelige förtröstningen
af brefuen, då hadhe han folgdt sin phan, det
och well är tiltroandes, effter han första gång be
uiste lydno, och gick till första munstringen.

Oppå samma sät kom för retta, Måns Nilszon i
Wedåsa enn nyschrifuen landzknicht, huilken och
welbe:^te herre, her Nilsz Bielke på senerste
wthskrifningen whtskref, och är för:^d Måns Nilszons fader
enn fellegammall man, och är boandes på fru Mar
gretes godz på Eedh, N. Wedåsa, rentar smör
- 5 lb. Och söndagen förän munstringen gik
ahn, gick för:^d gamble man, Nilsz i Wedåsa,

92r ten manhaftig Jonn Birgerszon gifuit hadhe, huil
ken munsterrulla her hafuer warit för retta, och effter
för:^d Måns Nilszon inthet stodh wthj munsterrullan, der
före blef han ingenstädz fordrat. Men wthj thenn
munsterrullan som öfuersten welbe:^te Herman
Wrångell, capetenen manhaftig Jahan Nyerodt
medgifuit hafuer, finnes för:^d Nilsz Månszon wara
ahntecknat, eblandh the biltoga knichtar, och blef
biltoger lagder denn 22 Junij 1618. Menn
strax welbe:^te Jahan Nyerodt kom hijt wthj hä
radet, wiste han sine knichter, effter honom, och han
strax godueleligen stelte sig wnder componijt, på
thet första möthet wthj Ifla.

Ithem kom för retta Oloff Jönszon i Gnustorp,
enn nyschrifuen knicht, huilken tiente på welb.
Christiern Lillies ladegårdz godz, för:^d Gnustorp,
det bönderna medh suoren eedh, her på lagboken
wihtnade, och än yterligare medh enn 12 manna eedh
willia bekräfta, at för:^d Oloff aldrig hafuer
warit någon driftekarll, wthan altidh tiendt,

93r Oppå samma sät, anklagades för retta enn gam
mall landzknicht, Suen Kat, huilken lenge sedan,
mädan han war enn poick hadhe låthet sig wht
leija af enn hether, Hans Jönszon i Slettewrå i
Onsiö sochnn, och tog af honom - 25 dlr, och folg
de genast phanen ådt Liflandh till Salis, och
när knichterna fingo hemloff, blef han afmön
stradt at blifua quar på Salis et åhr. Och om
winteren blifuo denne afmönstrade knichter ifrån
Synnerbo phan slet wthtdöde. Wndantagandes
- 6 personer, eblandh huilka han war ther ene,
och effter the wåro så få, kunne the ingen wern
göra, wthan för:^d Suen Kat gaf sig i tienst medh
ståthållaren, welb. Peer Bengtszon och folgde honom
ifrån Liflandh till Calmar, och der ifrån till
Nykiöping. Och der blef welb. Per Bengtszon
afferdigat ådt Liflandh igen, medh et fetalie
skep, och försende för:^d Suen Kat hem till sin
gårdh Holmen, i Westergötlandh, der han sig enn
tidh förhölt, in till så lenge edle och welborne
Jesper Madzonn krigzöfuersten kom nidh wthj
Westergötlandh, då gaf han sig wthj öfuerstens

94r honom tog Jöns Wlff, peningar - 90 dlr, och lät
sedan insettia Suen Kat i munsterrullan, och han
fick der af ingen pening, eij heller afuiste, at han
war inschrifuen wthj munsterrullan, det hafuer
Jöns Wlf denn tidh han gick till sitt straf bekiendt
och på sitt ytersta begärede, at effter han för denne
och andre sine bedrifter, skulle lida dödenn, at för:^d
Suen Kat måtte ifrån knichtatiensten ledig blifua.

Oppå desze för:^d fem biltoge knichter
begärede capetenen ehrlig och manhaftig Jahan
Nyerodt enn retuisz sentens och dom. Derfö
re blef detta ährendet af nemden och denne rin
ga rettenn, sålunda skerskodat, nemligen at efther
för:^d biltoge knichter, hafua af oförståndh igenom
andres rådh och ingifuande, söcht andre obestän
dige medell, och icke hörsammeligen strax instelt
sig, wnder deras componij, icke beuisandes H.K.M.
alles wåre nådigesta konung och herre, denn wnder
dånige troplichtige lydno, som the effter wnder
såthenes eedh, skyldige och plichtige wåro, ickeheller
högbe:^te H.K.M. embetzman, wthan hållet sig

95r Synnerbo häradtz ting afsagdt hafuer der man
för:^d biltoge knechter wptalt hafuer, och dömdt
them biltoga, och fridlösa öfuer alt Sueriges rijke,
effter thet  24 Cap. i Edzöre Balken.
Men effter för:^d biltoga knichter, ähre nu sedan
wptagne och fängzlige förde för retta, hafuer denne
ringa retten huars och ens klagemåll och förebäran
de orsack, omstendeligen ordh ifrån ordh wthj perman
författadt, wthj den ödmiuke och wnderdånige til
försicht, at H.K.M. A.W.N. konung och herre
denne fattige fångne knichters beuiszlige omstän
digheter, till nåder wptaga och anse wille, och
så widt mögeliget ske kan, deras kieremåll och
nöduerdige orsakande, efther huars och ens lägen
het, skell och beuisz, nådeligen betänckia, och den
ne gången för hela häradtz förbön till liffuedt
förschona, helst effter the ähre fattige enfaldige bon
debarn, och icke wetha, at lagen går them wnder
ögonen, de tilbiuda sig wthj wnderdånighet,
willia troligen tiena så lenge the leffua, och
aldrig suika.

96r

97r Kom för retta Nilsz Anderszon i Tutaridt, och
klagade att thuenne landzknechtar Oloff Dicht, och
enn tysk benemdh Christopher, kommo till hans,
den tidh han giorde barnszöll, och gingo in wthj stugan,
och satte sig eblandh andre hans gäster, bondan o
ådtsport, när de omsider blifuo öfuerdruckne, och
ölet begynte tryta, wille the tuinga honom till
at gifua sig mher öll, då gick bonden wht, och
tog stånnan och bhar in i stugan, och lätht them se
at ölstånnan war thom. Sedan ölet
war whtdrucket, stodh Olofz hustru i Horsznäs
wp ifrån bordet och wille gå hem, då tog Oloff
Dicht wthj henne och ladhe henne på enn kista,
skämtandes groft, så at hustrun blef wredh,
och badh honom taga sina horer, och lätha henne
blifua medh fridenn, wthj detta grofua skemthet,
sticknade bonden som hustrun åtte, och talade illa
till Oloff Dicht, och Oloff Dicht suarade illa,
och förde sig i perlemente medh bonde, och wthj
samma perlementhe giorde Oloff Dicht bondans
hustru, som tå war stadh emellan, skada i

98r och är medh them wenliga och well förlichter, så
att the hafua bedet för honom, derföre blef han
belongande wådesåren för saköre frijdömdh.
Men huadh sår Oloff Dicht hade bekommet
af bondan, Olof i Horsznäs, dhe blifuo ogille
dömde, at han thet skulle hafua för hans eget,
dy han hadhe inthet medh bondans hustru at göra,
effter han sielff hadhe hustru, den han kunde
whtföra sit skiämdt medh.
Menn Christopher som war enn officerare och
quartermäster, och icke kunne låtha sig seija eller
stilla, när han war wthan hug och skada whtkom
men aff stugan, och hadhe giort Olof i Horsznäs
skada af wredzuerke williandesz, wthan wpsparn
dörerna och kom in igen, medh dragne werian andoch
han sedan ingen skada giorde, blef sackfelter
effter thet 5 Cap. i Edzöre B. för dörebrodt
till peningar - 40 marker, och för såramålet han gior
de bondan till peningar - 3 marker. Men effter han
är fattig, och inga böther förmå whtgifua,
eller wppehålla, hafuer hela häradet bedet
för honom, at han måtte förschonas, och komma

99r arftagare till, och sade at theras fader eller farfader,
icke hade bekommet fulla betalning, för för:^d
broderdell i Horszeberga, och begärade få höra the
ras lagafångz breff, her till suarade för:^d
Håkon Suenszon och Gudmundh Suenszon, att
theras fader Suen Gudmundszon, hade fulkommeligen
whtlöst och betaladt sin broder Jöns Gudmundszon
allan hans arfuelodt, wthj för:^d Horszeberga gårdh,
och hadhe ther opå godt lagafångz breff, som S.
Lasz Raszmuszon hadhe whtgifuit, huilket bref
är wthj framfarne orolige tider förkommett, och
borto blefuet, det för:^d Håkon och Gudmundh
medh desze effter:^ne wihtne nochsampt beuiste,
nemligen Jonn Kiällaszon i Bohog, som war
medh, när Lasz Raszmuszon whtgaf breffuet,
Ithem Måns Båtelszon i Horn, Nilsz Cnutzon
i Rydh, Botell Boszon i Håå, huilka woro
fastomän åt thet förra breffuet, och medh theras
giorde eedh withnade, at thet war lagligen
whtgifuit. Her för uthan tilbudo för:^d Håkon
och Gudmundh, at willia försuara theras arff
ueiordh medh en 12 manna eedh, effter thet 10
Cap. i Jord B. huilken eedh the och wthtfeste,

100r der opå stodh antecknat, huru möckit deras fa
der Suen Gudmundszon hadhe whtgifuit, nemli
gen den förste brodren, Jöns Gudmundszon, konung
Gustafz mynt - 200 marker, peningar - 8 dlr, koor 
- 3 str. solfuer - 69 lodh. rog - 9 scheper. Ithem
then andre brodren Gudmundh Gudmundszon, penin
gar wthj samma myndt - 175 dlr. - koor - 3 str
Jons Larszon på hans hustrus wegner Kirstin pe
ningar - 20 dlr. Kelle i Bohog på hans hustrus
wegner Ingeborg peningar - 20 dlr huilka pe
ningar the bekiende her idag för rettenn fulkom
meligen whtleigde wara, så at ingen hafuer på
för:^d Horszeberga gårdh, widare tala eller klan
dra, widh huars och ens tre mark, for min
dom.

Anno 1618 denn 12 Octobris,
stodh ting wthj Norret, wthj näruaro Ko
nung M.^tz befalningzman ehrlig och försichtig
Peeer Oloffzonn, capetenen ehrlig och manhaf
tig Jahan Nyerodt, lutnanten, manhaftig
Jonn Birgerszonn, sampt häradtz nemdn.

101r truga sig öll till, der om för:^d Frenne blef
hemligen [..], och hustrun och bonden lä
ste theras dörer, och gingo wthur gården, något
på dagen kom fendrikenThomas von Möllen,
och quartermäster för:^d Christopher, medh för:^d
knichtar, och medh berådt modh gingo wthj Fren
nas gårdh, och Christopher steg till wisthusz
dören, der ölet war inne, och wpsparn dö
ren, tog enn half tynna öll, och bhar wht på
gården, och whttappade sin hatt fullan, och gick
bort till fendriken, och hans leutnant,
När the hade smakat ölet, gingo the i stugan,
och Christopher tog ölett, och inbhar i stugan, och
blifuo sitiandes, men fendrikens leutnant
Bengt Resare, wille icke samtöckie denne dhe
ras förehafuandhe, och derföre wille icke strax
föllia ådt stugan, då sende fendriken
budh effter honom, at han endtligen skulle
gå in, och dricka medh, det han och giorde,
när the begynte blifua möckit druckne,
wptog fendriken halfannor mark , peningar,

102r therna trättandes, medh quartermästaren för:^d
Christopher, och mante huar andre wht, och dok
lekeuäll icke giorde huar andra någor
skada, wthan höggo i syller och wägger, och
der medh ådtskildes. När Christopher icke
förmåtte tilfyllest whtdricka ölet der i
gårdenn, tog han et embar, wthtappade
ölet, och bar wthur hans gårdh, och nidh till
Hans Kremmares gårdh, då sade Hans
Kremmare, iag will inthet hafua edert öll
wthj min gårdh, och inthet will iag dricka medh
tig, wthan packade tig medh hast wthaf min
gårdh, då bhar Christopher wht ölet, och bhar
wht på enn åkerszren, emellan gårderna, och
der whtdrack ölembaret, men först, när
Christopher begynte at spierna på dören, ther
ölet war inne, då badh fendriken honom,
låtha blifua dören, och sadhe, wiltu görat,
så gör på thin egen euentyr, iag består tig
thet inthet, men sedan han fick smaka ölet
samtöchte han huadh ther giordes. Detta

103r Christopher, såszom then förnembste principall
i denne gerning dömdh ifrån liffuedt, och wnder
suerdh effter för:^d Capitell medh mindre han niu
ter konungens nåder, effter målzäganden hafuer
stådt her inne för retten och bedet för them alla
som hans mat och öll förtärdt hafua. Men
belongande fändriken Thomas von Möllen, som
war then förnembste officere eblandh them alla,
och hafuer warit principall och i högsta rådh
att the gingo wthj Frennes gårdh, och är kommen
på flöchtenn, den som sådant waldh hade
bort styra och afuenia, om honom kunne
denne ringa retten ingen dom fella, serdeles
effter man icke afuiste huadh skell han hadhe till
att aflegga thetta klagemålet medh, wthan man moste
her om gifua öfuersten, edle och welborne Her
man Wrångell wthj ödmiuckhett tilkienna.
Belongande the andre gemene knichter, som woro the
ras befälle fölgachtige, och giorde effter theras offi
cereres willie och befalning, kunne icke heller denne
ringa retten döma ifrån liffuet, wthan tll ar
bitrall straff, huadh öffuerstenn täckes them påleg

104r han offta war rådh och förmanadt, derföre
dömdes at han skulle betala allan den skadha
hunden hadhe giort, sedan han blef lagligen til
sagder, och wiste at hunden hadhe ouara, der
före han och satte löffte.

Sammedag kom för retta edle och welb.
Nilsz Siöbladh egne handskrift, gifuit wthj Gun
nalt i Hynnerydz sochnn 1605 den 15 Februarij
förmälandes att Girmundh i Grenö, Mattis i
Åsa, Lars i Greszholma, och Jon i Klindt, hade in
för sittiande rettenn, giordt enn wenlig och fulkom
melig förlichning, om all den arfzret etlöfue och
tiltall, som the hade till synnerste gården i Gre
nö, nemligen at Girmundh skulle whtgifua 
alle desze för:^d till ytersta afskeedh peningar - 10 marker
och dee hadhe gifuit welbe:^te Nilsz Siöbladh
fulmacht at bortskiöta theras gamble etlöfue
wthj 1/3 af halfue gårdenn. Ithem framkom Lars
i Alanszkiöp, fulmyndig på Jöns Wddeszons
arfuingers wegner, Börgie Skrep och Per Larszon,
och tingskiötte 1/6 i samme halfue gårdh, och

105r Anno 1618 den 13 Octobris stodh en laga häradtz syn
wthj Norret i Anderstadh sochn, emellan edle och welb. Olof
Anderszon till Borrarp i Westergötlandh opå then ene
sidan, sielfuer näruarandes, konung M.^tz fougte i Syn
nerbo häradt, ehrlig och förståndig Peer Olofzon, sampt
12 edsuordne nemdemän. Och Biörn Skreddere
på den andra sijdan och sielffuer näruarandes. Orsa
ken at emellan för:^d tuistige parther hadhe stådt wthj
enn longlig tretta belongande enn skatta whtiordh,
som ligger wthj Norret, eblandh frelszet, nemligen 1/5
af Norret, då framkom et gammalt synabreff,
gifuit af lagmannen på den tidenn edle och welb. Se
uedh Ribbing och Lindorm Ribbing, och Knut Anderszon
15XVII förmälandesz at samme jordh på then tiden,
hafuer retteligen warit aftåcket och whtbruthen, och krin
gången medh råå och rhör, och hafuer haft tompt och tomp
tarå, men effter thet är förlupen en godh tidh sedan,
thenne synen är hållen, nemligen 101 år, och mange för
andringer sedan skedde, medh bruk och häfdninger, Ithem
intächter och annat, så at parterna åter på nydt,
ähre blifne stridige och oense, och för then skull begäradt
enn laga häradtz synn, huilken man hafuer effter par
thernas begäran, gådt och fuländat denn 13 Octobris
1618. När wij kommo på pladzen, togo wij osz sam

106r to rinna, etc. Derföre och effter the äldste, som
man finna kune, blifuo alla ägorna synnan
den höge rhen bårenn, effter thet stenmer
ket som lågh i hörnet, nedan för den höga
rhenen, och tuerdt wester wht, medh tompten
alt nidh öfuer fägatann, kiendt och dömdt till
skattaägorna, och alt thet ther war nordan
fhöre. det är rett frelsze, men på thet att
ingen parthen, skulle wara then andra till
mhenföre och prångh, derföre blifuo parther
na sålunda förlichte, at edle och welb.
Oloff Anderszon skulle behålla then tompten
som ligger nidan för skattaåkren, och hafuer her
til dagz lydt åkren till, serdeles effter hu
senn som stodo ther opå hörde frelszet till.
Och skattabonden för:^d Biörn, skulle af obydt
lodt och af suinauallen intaga sig så stor och
godh tompt igen, synnan för skattaägorna
der hans fader begynt och häfdat hafuer, och
der så leegenhet är, at the kunna förbättra

107r förlichning, kraftig och oryggelig till euer
deliga tider.

Och till ytermera wiszo at detta före
skrefna å tinge ransakat och afdömdt
är effter som domboken i bokstaffuenn
lyder, witnar iagh Nilsz Eskelszon wthi
häradtz höfdingz stadh i samma häradtt
medh egen handh wnderskreffuenn, och
seduanlige signet sampt häradtz in
segel. 1618.

Nils Eskelszon  [..]