Sunnerbo dombok 1619

Renoverad dombok
Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:6 (1619-1623) Bild 4 / sid 1 (AID: v49314.b4.s1, NAD: SE/VALA/0382503)
1r
Her Begynnas dom
boken af Synnerbo Hä
radt pro Anno
1619

Häradzhöfdinge
Edle och Welbordig Anders Griph till Stensnäs

Konung M.tz Fougte
Ehrlig och försichtig Gudmund Gudmundszon

Wthj Häradzhöfdinge stadh.
Nilsz Eschelszon i Hult.

Wnderfougte. Jöns Carlszon
i Neglinge, huilken och schall suara Synnerbo
häradt, till deras deell af Sackörenn.

 
1v [tom sida]
2r Anno 1619 denn 16 Februarij, Stodh
Lagahäradz ting i Synnerbo Häradt i Jfla, wthj när-
uaro edle och welb. Anders Griph till Stens
näs och Wtboö, häradzhöfdinge i samma häradt,
nock edle och welb. Trulz Kåse till Öijhult,
befalningzmanen i samma häradt, ehrlig och försichtig
Peer Olszonn, sampt häradtz nemdn.

Nämden  
Jöns Jeppaszon i Rydh Anders i Berghem
Nilsz Cnutzon Ibm Torkell i Läseridt
Måns Båtelszon i Horn Måns i Horszeberga
Jöns i Gåaridt Jahans i Horn
Ebbe i Huilsnäs Oloff i Holegården
Nilsz i Oshult Måns Kråck i Kexenäs


Sammedag kom för retta Peer Perszon i
Quenslöf, en frelszes landbo, och sig beklagade, att
cammerschrifuaren wtöfuer Elgzborgz lösen, hafuer honom
ifrån pantat - 6 marker, som honom på hans sons weg
ner rästerade, Ithem och der förutan - 5 ½ marker
som landzmannen honom för andra konungzlige wt
2v wtlagor ifrån tog, och på samma tidh, hafuer Erick Lar
szon wtfordrat på hans häster till betes måll
korn - 1 schepp. Och landzmannens broder Per Bengt
szon i Äplanäs, sampt fierdingzmanen Jöns i Sickin
ge wåro i selschap medh Erick Larszon, och giorde
honom inuiszning, hosz dhem som något resterade.
Ithem beuiste och fierdingzmanen och ländzmanen,
att för:d frelszes bonde är treschor i alla konungz
lige wtlagor, och blifuer altidh pantat. Derföre
dömdes Erick Larszonn sacklös.

Sammedag kom för retta en skattabonde Ja
hans i Tofta, och klagade at cammerschrifueren Erich
Larszon, hade giort honom stor oret, föregifuandes
at han hade sittett hosz hans granna i Norre gårdenn,
och drucket der han och krefde Elgzborgz lösen, och
kom sedan wthj hans stugu, der han medh några
sina gester sat och war lustig, och för:de Jahan bödh
honom till bordet, och gaf honom mat och öll.
När för:de Erick Larszon hade sittet en stundh och
drucket, gick han wt och satte sig, på sin häst, och
kom ridandes in wthj stugan, redh af och ahnn på golf
uet, wtdrog sin weria, och redh först till then ene
3r bencken och så till then andra, så at hustrunn medh bar
nen begaf sig på ognen, och blef ther sittiandes, widh
han så redh på golfuet drack bonden honom till, occh lefuere
rade honom kannan, och när han hade drucket af huar
kanna enn dryck, slog han sedan både öll och kannan
widh golfuet, detta schedde offta så at golfuet stodh
wådt och illa tilpyntat. Och lät hästen springa
och hofuera, och trecka på golfuet, så at bonden säger
at han fhem gånger måtte låtha göra rendt efther hästen.
I midler tidh sade Erich Larszon till hustrun som sat
på ognen benemdh Märit Bengtz dötter, gack nidh
din hora och drick medh mig. Då suarade mannen
Jahans i Tofta, thet schalt tu icke beuisa, då
sade Erick Larszon yterligare till hustrun, gack nidh
och drick medh mig, hustrun säger sig hafua suarat
at hon icke kan gå nidh och låtha tröda sig förderfuat.
Då steg Erick Larszon af hesten, settiandes sig i
högsäthet hosz bondan, och tog honom i skegget, ristan
des honom och sade, mener tu bonde, iag tör icke
sticka wp tig, medh flere försmädelige ordh, wthtslog
möcket öll, så well sedan han kom till bondan
som för. När han war afslagen af hustrun, och
hade sat sig i högsäthet hosz wärthen, wende hä
sten sig emodt dören, wpstötte dören medn hufuu
deet, och dreff wtht. När Erich Larszon
3v såg at hestenn war wtkommen, lop han medh hast ifrån
bordet och effter honom, och kom annor gång inridan
des i stugan medh dragne werian i handen, och euen
som tilförenne, redh af och an emellan benckerna,
och widh han så redh stodh hans tienare framme widh
bordet, hållandes handen på bordet, till honom
hög Erick Larszon, och afhög alla senerna wthan
till på handen, så at alla fingrarna föllo lamma
wthj handen, och werian i thu stöcker, sedan huadh
öll han fick wtslog han på golfuett, hållandes
så fort wthj hele tre thimar. Der nest steg
han af hästen, och satte sig åter hosz bondan i hög
säthet, tog honom öfuer skegget spottandes honom
i ansichtet, och sade till sina tienare, håller he
sterna ferdige wthan för dören, så at wij kunne
komma wår kosz, när iag hafuer ödt then skielm
men. Då sade Jahanszes hustru, för:de
Märit Bengtz dötter, till sin man, kiere
man går ifrån honom wt, eller han giör af medh
eder, dy han hade then halfue werian i handen dragen
och tå steg Jahans wp öfuer bordet, och flydde
wthj sins gårdmans Birge Perszons häradz schrifuarens
stuga. Och hustrun för:de Märit beretter, at han
badh sine tienare bryta brödh i öll, och settia för
hundarna, der af han fyra stöcker hade, och sade
4r hafuer iag icke lärt tig, at du schallt öda ifrån
bondan. När bonden för:de Jahans war wttkommen, låg hustrun
i sängen, och sade till mannen, iag weet well at iag
hafuer ingen mher fridh hosz honom än i, iag will gå
medh eder. Då sade mannen ligh stilla, går tig nå
gon nödh opå, så kant tu well komma wtht, sedan
begynte Erik Larszonn at wpmana hustrun till at
dricka, och när hun strax med gode icke wille wpstå,
gick han till sängen, tog åhylsteret af henne, kastan
des bort emodt dören, och widh hon än låg och wen
de ryggen emodt gålfuet, tog han wthj särken, så
at sömmen emellan niderdelen och wplöthen gick sönder
och wpsprack. Sedan när hon icke wille dricka, tog
han bytesskålen, wtslog ölet öfuer ansichtet på
hustrun, och i sängen, då satte hustrun sig wp och
begynte gråta, seijandes Gudh nåde osz fattige bönder,
at wij för skat och schuld, icke skulle niuta husz och
hemfridh, och sade till Erick Larszon ret så wäldig
som du står, så schalt tu möta mig i morgon hosz the
welborne herrer widh grändzen. Tå suarade
Erick Larszon och sade, the welborne herrer hafua an
nat at achta, än thin hore mundh, och badh henne wp at
dricka medh sig, när hon nekade, sade Erik Larszon wilt
tu icke dricka medh mig, så skall iag ligga hosz tig, och
lade sig nidh i sängen hosz henne, och hustrun språng
4v wp af sängen i blotta särken, och Erick fattade effter
henne och wille henne hålla, då sade Erik Larszons
tienare til honom, iag tänker husbonde i ähre ret
galen i afthon, kunnen icke i låtha blifua hustrun,
och medh thet samma kom hustrun wtt, i then andra
stugan till sin man, barfött och i blotta särken,
sedan hustrunn och bonden wåro wtiagade, hade
Erich Larszon hugget medh werian wthj bordet 12
hug och wthj bordzfoten edt. Se
dan tog säthet stötte till ongzpipam, willian
des niderslå ognen, så at leret och några stenar
föllo widh golfuet. Så gick Erich Larszon
wthur Jahanses stuga, och bort wthj Börgie Perszons,
dijt Jahans och hustrun medh barn och folk
hade söcht hemfridh, och begynte röckia på dören,
och när han icke kom in, gick han ifrån dören till
fensteret, slog båden fensteren wht, så at the föllo
in i stugan, och hög 8 hug i wäggen och i fensterkarmen,
och wille endteligen krypa ther in, och Jahans stodh
innanföre medh en bolyxa, och sade till Erick
Larszon kryper thu her in, tå schaltu aldrig komma
lefuandes wt. Erick Larszon suor igen at han
aldrig schulle gå ther ifrån, förän han hade ihielslagett
Jahans. När Erick Larszon icke kom in igenom
fensterholen, war ther en dör mitt på stugo wäggen,
igenom huilken man hade gång wthj en afsettia, och
en lithen farstugu der, emellan, dijt gick Erich
5r Larszon, begynnandes röckia på dören, och inthet
för återuende än innan föllo ifrån dören, och han in kom.
Widh han så röchte på dören, och dören begynte
låsna, sade Jahans till hustrun wij williom gå hem,
skall iag döö, så må iag döö wthj min egen stuga, och
the folgdes ådt hem. När Erick Larszon war in
kommen, och fant icke Jahans ther inne, gick han
strax effter Jahans hem, tog wthj stugo dören och wille
in, och Jahanszes hustru medh pigan stodo innan fhöre
och höllo dören, och Jahans stodh ther hosz medh en bolyxa,
och sade thet första tu går her in skall iag hugga yxan
wthj tig, Erich Larszon suarade tu hugger et skarn,
och röchte flux på dören, så at hustrun och pigan
tröttades, och icke förmåtte lenger hålla dören, wthan
gåfuo honom dören lösz, och hustrun säger at hon tigde
i Jesu nampn, at han skulle schona hennes mans liff,
deet han och wtlofuade. Bonden gick fram wthj
högsäthet, leggandes bolyxan wnder sig, och satte sig
ther ofuan opå, Erich Larszon kom flux effter och
satte sig ther hosz, och de begynte dricka, när the
hade sittet enn stundh, tog Erich L. bondan i håret,
och drog honom in till sig, och sade menar tu bonde,
at iag paszer på tig? Bonden suarade iag för
mener thet. Erick L. sade, iag thör sticka tig
5v på wäggen, tog honom om schegget, och dock lekeuäll
inthet röchte honom, thet ringaste hår aff, eller
for medh honom illa. Och något ther effter lade
Erick Larszon sig omkull, i högsäthet, och hufuudet
i hustrunnes knä, och wende föttarna ådt bondan,
sparn honom och badh gifua sig rum. Då sade
hustrun till mannen, går i säng och legger eder,
det han och giorde. Då sade Erick Larszon till
hustrun, du schalt sittia wnder mig mädan iag sof
uer, hon säger at hon suarade neij, då sade han
du schalt sittia wnder mig, thet hafuer better
folk sittet wnder mig än tu, hustrun suarade
thina horer måga sittia wnder tig, och icke iag,
och språng ifrån honom, tå tog Erich Larszon
efther henne, fattandes medh handen wthj tiorte
len, och sönderref tiortelen, och när hun icke wille
bida, stötte han henne för brickan medh handan,
och der medh schildes the ådt, och hustrun gick till sin
man, och han blef liggandes i högsäthet öfuer
natten. Om morgonen Erich Larszon wp
uacknade, och såg huru ognen war medfaren, och
annor åuerkan, då begynte han quäda jag
ser mina gerningar för mig stå, och wille nu ger
na wara ther ifrån etc. Då sade bonden
för:de Jahans, iag schall låta presten schrifua före mig,
6r
till the welborne herrar på grändzen, ho weet tu
torde engång önska tu wore ther ifrån. Erich L.
suarade iag hafuer lust at se then prest, som schrifuer
för tig. Jahans suarade jo men, her Jon i An
gelstadh, blincker inthet för eder, han tör well
skrifua. Erick Larszon sade, töfua iag will
well schrifua för tig, iag hafuer well giort sådant
fhör och gådt igenom. Detta ähr Jahanszes be
rettelsze, och hans hustrus, huilken synes wara
tuifuelachtig, medh mindre han kan medh godh
witne bekräftas.
 

Erich Larszons suar

Belongandes thet som först förmäles, att Erich
Larszon hade warit wthj then Norra gården i Tofta
och wthaget Elgzborgz lösen, bekienner bonden att
han ther fick mat och wthtdrack tu stop öll, dett
och Erich bekienner, och war inthet drucken när
han kom till Jahans i Tofta, wthan bekienner att ther
war starkt öll, och at han ther blef öfuerdrucken.
1.
Erik Larszons
suar


Anlongande inridandet i stugan medh hesten,
bekienner Erich Larszon at han thet giorde wthj
lustigheet, och icke bonden eller hans gester till
2.
6v
  föracht, och ingen trätta war äntå wpkommen,
deet och bonden bekienner, och Erich Larszon sä
ger sig altidh, eblandh sina borsar och gode wen
ner hafua dhen seden at han rider i stugan.


3. Belongande skelorden, att Erich Larszon schulle
hafua sagt till Jahans hustru, kom nidh thin hora
och drick medh mig, der opå hafuer Jahans fram
fört et witne, nemligen sins hustrus Märittes
broder, Peer Bengtszon som tå war tilstedes.
Men effter thet är wälda witne, och icke mher
än et witne, kunne thet icke widare wptagas,
än till sakennes repetas. Men her skiu
tes till et annat witne, Jon Jönszon i Liung
by en ehrlig gammall trouerdig man, huilken
om samma ährende schall förhöras.


4. Belongande ölet som wtspiltes, der till sua
rer Erich Larszon sålunda, at om han spilte
något öll, då schedde thet mädan han sat
på hästen, och kunne icke hålla skåll eller
kanne, stilla, och seger sådant wara skeedt
emot hans willia. Men effter bonden
7r
hafuer her för retten berettatt, att han slog kan
nerna i gålfuet, derföre begärer Erich Larszon
at han skall beuisa kannorna wara sönder, an
tingen på lock eller grepa, eller annorstädes till
tecken och wisordh, deet bonden ännu icke hafuer
kunnat beuisa.
 


Belongande deet Jahans beretter, att Erich
Larszon skulle hafua medh wredzuerke söcht efther
honom wthj Börge Perszons stugo, berettar Erick Larszon
fast annorlunda, och säger at then tidh han hade hugget
sin tienare, wthj handen, då flydde han wthj Börge
Perszons stugo, och effter honom lop han, och wille
slå honom mher, och derföre höllo the dören, och han
ropte på sin tienare, och badh honom lätha wp,
och när tienaren icke medh gode wille wplåtha dö
ren, gick han till fensteret, wtslog fensteret och
wille in i stugan, och nekar hårdeligen, at han
inthett söchte effter bondan desz williandes, att
han wille göra honom skada.
5.


Beskyller Erick Larszon bondan för:de Ja
hans, at han war orsack, och wthj wållandes.
6.
7v
  then trättan som wpkom emellan Erick L. och hans
tienare, sålunda, berettandes at bonden huischa
de till Erich L. och sade westu huadh thin tiena
re sade om tig, då höllo du honom inthet till
gode, Erick Larszon sade huadh säger han? Ja
hans suarade och sade, jo han sade, at han gifuer
tig fanenn, han will inthet tiena tig längre,
och der af säger han sig blifua så galen, at han
wtdrog werian, huggandes sin tienare, och alt
sedan i wrede och harm, söchte effter honom, och icke
efther bondan. Ithem witnade Peer Bengtszon
i Aplanäs, at Erich Larszons tienare war wthj
Börgie Perszons stuga, och sat ther och lät förbin
da sin sargade hand, den tidh Erich L. kom och
wille ther in.


7. Belangande Jahans berettelsze, att Erich L. reff
sonder särken, lade sig i sängen, och wtslog öll
på hans hustru, mädan hon låg i sängen, der till
nekar Erich Larszon på thet högzta.


8. Men Erich L. bekienner at han lade sig wthj
hustrunnes knä, och badh henne sittia wnder sig,
deett bekienner Erich Larszon, och inthett nekar, och
8r
säger om han tog efther henne i tiortelen, och tiortelen
gick sönder, så war thet en gammall klädestiortell
af blåt götniskt och icke möckit tolde. Men
efther Jahans beroper sig på mång witne både af
sitt eget, så well som af Börgie Perszons legofolk,
och ingen hade tilstädes, derföre blef thetta ährende
wpsat till nesta ting, och witnen blifue stämde.
wpsat


Effterschrifne saker hafuer den ko
nungzlige hofretten förklarat sig
opå, huilken förklaring stådthål
laren edle och welb. Bengt Kafle
hijt till Synnerbo tingh, wthj Ifla
den 16 Februarij 1619 ofuer sandt
hafuer.
 


Om tuå landzknichter i Synnerbo, Nilsz Olszonn
och Påfwell Jönszon, medh en gångeschreddare Peer Jon
szon benemdh, huilke alle tre hafua lagt handh
opå en fougtakarll Jöns Nannaszon, huilken Påf
uell Jönszon först medh en bösza skiöt igenom lifuet,
när Jöns Nannaszon af samme thuenne skåt
låg widh marken, lop skreddaren Per Jonszon
1.
8v
  till, och hög Jöns Nannaszon et grufueligit hug, medh
en yxa i axlen, der opå förklarer retten sig.
Först at Påfuell Jönszon först skåt Jöns Nannaszon
blifuer förschonat till lifuet, för the orsaker
schull, som ähre införde ad acta. Och för then skull
skall häradzhöfdingen honom böther legga som lag
förmår, och sedan afbidia församblingen, der scha
den är schedh.
Till thet andra, om Nilsz Olszonn som sedan
skiöt Jöns Nannaszon, han må för schiälige orsa
ker schull mista lifuet, och wtgifua böther effter
som honom medh målzäganden åsember, och sedan
wppenbarligen afbidia församblingen.
Till thet tridia, Per Jonszon gångeschreddarae
belongande om han fången är, schall häradzhöfdin
gen fella dom om honom, eller och fordra dom
öfuer honom och execution, af stådthållaren i 
Danmark.


2. Om en dråpare Jöns Bengtszon i Åby i
Synnerbo häradt, som hafuer ihielslaget enn
9r Henrik Matzon som wthj månge måtto hafuer stelt sig
öfuer dåleligen, är förklaradt at dråparenn må benådas
och niuta lifuett, och gifua målzägande schiälige och lide
lige böther, och sedan afbidia församblingen.

Om en dråpare i Synnerbo Håkon Nilszon i Hallaböke,
som hafuer ihielslaget sin granna, Nilsz Perszon i Hallaböke,
är förklarat, at efther han deet dråp hafuer giort
af lifz tidh, må han då niuta lifuet och häradzhöf
dingen schalt honom böther legga efther lagen.

Och till et beslut, kunne wij eder Bengt Kafle icke
för hålla, at wij hafue her i retten, på H.K.M.tz
nådige behag besluthat, deet medh horekarller och
kåner, måtte hålles stort wpsyn, efther then synden
ther i landzenden, så well som flerstädes tager
öfuer handen, och när the icke förmå böta i peningar,
såszom konung M.tz och rikzens resulution kan
wara, och serdeles horkonerna som icke hafua rådh
bötha, eller förmå wtstå arbethet, som förbe:t är.
Derföre hafuer retten för godt anseedt, på thet the
icke måtte blifua ostraffade, androm till warnagell
och eftherdöme, att the tå slita risz widh kåken,
then ther till, wprättas schall i huart häradt, der som
tienligast är, och sedan föreuisas häradet.
9v
  Copia af hofrettens afsagde dom, wn
derschrifuen af stådthållarenn edle 
och welb. Bengt Kafle.

Wij den konungzlige retz i Suerige på thenne tidh
samptlige besittiare, närwarandes helsze eder
Bengt Kafle, wenligen och welueleligen
medh Gudh alz.tig, och kunne eder icke oförmält
låtha, at wij hafuer ofueruägat några domar
som ähre felte öfuer några miszgerningzmän, och osz
ther på förklaradt, som effterschrifuit är, wij be
gärer derföre at i medh tilbörlig execution, ful
föllie huadh her afsagdt är, och när thet schedt
är, schole i gifua osz hijt i retten wisz beschedh igen,
detta i wele effterkomma. Gudh befallandes.
Datum Stocholm thenn 18 Nouembris 1618.


1. Om enn knichter i Synnerbo Tufue Nilszon benemdh,
gifter man, som medh sin broder, Jöns Nilszon som
ogift war, och icke wiste af sins broders lägersmåll.
hafuer belegrat en löszkåna, Ingridt Anderszes d.
och ähre både Jöns och Ingredt förrymde ådt Dan
mark, knicteren Tufufe benemdh, skall stå sitt straf,
10r
och kånan medh efther domen, ther hon fåsz igen, men
Jöns Nilszon schall bötha för lönsche leger efther lagen,
och den som kånan slept hade, schall schaffa henne
igen, eller suara till saken at hon sleppen är.
 


Om Fränne i Fieralt i Synnerbo, som hafuer bele
grat sins hustrus samsöster, Ingeborg Nilszes dötter,
de båden schole stå sitt straf.
2.


Om en dråpare i samma häradt, Suen Stenszon
i Notalt, som på kiörkeuägen hafuer dräpet sin
granna, Nilsz Nilszon benemdh, retten gillar domen
och häradzhöfdingen och nemden, legge honom böther
wppå, efther thet 12 Cap. i Dråpmåla Balken,
och sedan afbidia Gudh och församblingen.
3.


En dråpare i samma häradt, Erlandh Perszon i Nor
torpa, som hafuer ihielslaget, Nilsz Erichzon i Stac
karp, retten synes at dråparen behåller lifuett,
och förlijker sig medh målzäganden, efther thet 12 Cap.
i Dråpmåla Balken medh willie, och för knifzhugget
böthe - 40 marker, efther thet 15 Cap. i Dråpmåla B.
i Östgötalagenn.
4.
10v På then konungzlige
rettens wegner.

Magnus Greffue
till Wisingzborg

Samptlige nu på den
ne tidh näruarandes
[..]
Olof Stråle


Anno 1619 den 17 Februarij stodh laga
ting i Hå wthj näruaro edle och welb. Anders
Griph till Stensnääs, och Wtboö, häradzhöfdinge i
samma häradt. Ithem welb. Trulz Perszon Kåse til
Öijhult, ehrlig och försichtig Jon Olszon befalningz
man i samma häradt, sampt häradtz nemdn.

Nemden  
Jöns Jeppaszon i Rydh Peer Bengtszon i Troteslöf
Måns i Gåaridt Nils Cnutzon i Rydh
Måns Båtelszon i Horn Olof i Holegården
Ebbe i Huilsnäs Måns i Horszeberga
Lars i Alanskiöp Anders i Berghem
Nilsz i Oshult Måns i Håå
11r
Sammedag kom för retta Peer Skredder i Bårsit,
och wtfeste en 12 manna eedh, att han aldrig lade thet
såret på Jöns Nannaszon, som för:de Jöns Nannaszon
wthj sin sidsta andedrecht, hafuer på honom bekiendt
och beskyllat före, den tidh han krammade herrens
sacramente, och strax ther efther afsomnade.
Edh


Sammedag kom för retta, Jon Kråck i Longeschog
och hans hustru Ingridt, huilka i söndagz then 14 Febru
arij, opå wägen, den tidh konung M.tz A.V.N.
konung och herre, förreste ifrån Wlzbeck, anklagade
welb. Trulz Perszon Kåse till Öijhult, fordom fougte
i Synnerbo häradt, för han olagligen hade them ifrån
pantat deras kiörkekläder, såszom och welbe:te
Trulz Perszons tienare, Jon Larszon som wttogh panten,
at han skulle hafua röcht för:de Ingridt Jon Kråckz
i länden, så at hennes wanförheet och gambla siuck
dom, der igenom föröcht är, och hon mhere suag och
[..] än hon tilförenne warit hafuer. Huilket
deres klagelige ährande, H.K.M. nådeligen för
hörde, och befallade häradzhöfdingen, då när
uarandes, edle och welb. Anders Griph, at
han samma ährende, skulle hafua för retten och
låtha parternne, så well desze för:de som alle
andre her wthj häradet, som emodt welbe:te Trulsz
 
11v Perszon hade att klaga, skulle widerfaras huadh lag
och ret medgifuer. Derföre är samme ährande
taget till ransakan, och beklagade att för:de Jon Kråck
at Trulz Perszon hafuer honom ifrån pantat, wthj
perzeglar till - 24 dlr, huilket Trulz Perszon be
kienner, och är sålunda beuisat, at för:de Jon Kråck
hafuer warit fierdingzman i Pieterydz sochn, och wp
burit cronones renta, och hafuer besittit et halfft
schattaheman, der opå han för sit omack förmente
sig, willia niuta frijheet opå, belongande gerder
och ouisze perzelar, huilket fougten och skrifuaren
honom så well som the andre fierdingzmän her i
häradet, nemligen - 15 str, på H.K.M. nådige
behag lofuadt och tilsagdt hade, för deras omack
at the wpbure rentan, och hafuer fougten och
schrifuaren samma renta them opåfört wthj re
kenschapen, som är till at see af 1615 års wn
derschrifne besuär, som wthj bockstafuen så lydan
des är, hafue - 15 fierdingzmen haft inne
medh sig, alle små hielper, på H.K.M.tz nådige
behag, nemligen huar - 4 dlr, deet eij
bestås, löper wthj peningar - 60 dlr,
der eblandh är för:de Jon Kråck en fierdingzman
12r och belöper på halfue skattegården, för alt ouist
som han hafuer inne hosz sig, peningar - 3 3/4 dlr
2 öre. Effter häradzschrifuarens Christiern Jonszons
wthtrechning. Ithem är för:de Jon Kråck schyldig
för sin halfue skattegårdh hielpe smör, bryllops
gerder, Jönekiöpingz bruck, stafuerums wedh, Cal
mar wprettelsze, är alt tilhopa peningar - 3 dlr
Ithem for år 1616 för alt ouist, peningar - 5 3/4 dlr
- 5 öre. När denne rest blef för för:de Jon Kråck
wpläsenn, bekiende han sig så möckit skyldig
wara, ther emodt bekiende för:de Jon Kråck,
at han hade schiencht Trulsz Perszonn, desze
effterschrefne perzeglar, wthj den tilförsicht, att
han schulle niuta fierdingzmanz dömet, och sit heman
frijdt, och elliest wara honom för en godh wen, och i
alla måtto beforderlig. koo - 1 str om - 14 marker
flesch - 2 lb 2 dlr. Rikz daler - 1 str, ny hiull
för - 5 marker. näfuer - 2 klofter för - 4 marker. long
halm - 20 kirfuer - 1 marker. Löper wthj en summa
- 9 ½ dlr. Derföre effter bonden sielff queda
de, på gåfuorna, blef af retten afdömt, at gåfuer
na skulle först afdragas i resteedt, och sedan skall Jon
12v Kåck legga ifrån sig, peningar - 3 dlr
5 öre huilka han strax her på tinget lefuererade,
derföre blef panten tilbaka dömdh. Hafuer
och welb. Trulz Perszon stådt för rätta på tu laga
ting, thet ene effter thet andra, och ingen är ännu
framkommen, som någor klagamåll emodt honom i 
rettenn andraget hafuer. Men der så händer
at någor klagemåll her effter kunna fram
förde blifua, som welbe:te Trulz Perszon bhör
suara till, då hafuer han sig obligerat och be
plichtat, at willia suara huariom och enom till
lag och ret, och sedan efther afsagdan dom, lida och
omgella huadh rettenn medgifuer.

Sammedag kom för retta Biörn i Hampnada,
och tiltalade Jöns Tufuaszon i Hampnada, som hafuer
besittet en half cronegårdh wth för:de Hampnada
wthj - 23 år, och derföre wtlagt fullla wtlagor
bygdt och tächt och hållet gården, medh bruck
och häfdh, så at ingen kan honom derföre sack
fella, och effter hans hustru som nu dödh är, är
wthj samma gårdh barnfödh, och hafuer ther arfdt
bördzgellet, efther sina föräldrar, efther huilken
13r han och hafuer månge små barn, derföre will för:de
Biörn, som åtte Jöns Tufueszons hustrus halfsöster
drifua honom ifrån gården, föregifuandes at 3 söstrer
åtte bördzretten till gården, och derföre will han
hafua en triding af gården, och icke will låtha sig
nöija medh then fierding han besitter och brukar.
Her till blef af retten suaradt, at cronoheman
inthet wtdelas eblandh söschionen effter arfzretten,
effter the höra H.K.M.tz och Sueriges crono till,
och bördzretten för misbruket schuld, är af H.K.M.
aldeles cahseret, derföre blef så afdömtt, at Jöns
Tufuaszon, som best är fallen och förmögen, at hålla
gården, schall honom behålla och besittia, så her effter
som her till, och för:de Biörn, schall bruka och be
hålla then fierdingen, han tilförenne besittet hafuer.

Sammedag kom för retta capetenen i Syn
nerbo häradt, ehrlig och manhaftig Jahan Nierodt,
och framförde för retta en soldat, Jacob Tysch be
nemdh, och gaf honom schull, at han hade åtte dager
förän orlof gafz i Calmar, förlupet arbethet och
draget hem, deet och för:de Jacob Tysk bekiende
13v orsakandes sig att hans fattige hustru, huilken och
är en fremling, låg på barnsäng, och der han 
icke hade kommet hem, och theras små barn til
hielp, hade the förgadtz af hunger, derföre badh
retten för honom, att capetenen wille honom så
dant inthet tilrechna, derföre gaf capetenen honom
wenschap. Ithem begärede och capetenen, att
en bonde Henrick Olszonn i Berghem, som samme
tysch är wthtleigt före af Erick Kåck fordom ca
peten i samma häradt, schulle reckia handh för Ja
cob Tysch, at han her effter troligen tiena schulle
och icke rymma phanen, huar han thet giorde
skulle bonden träda i tiensten igen wthj Jacobz
stadh, deet och Henrik Olszon samtöchte, och steg
fram för retten, och rechte handh för Jacob Tysk.

Sammedag kom för retta, Weste i Kalznäs
i Agunnarydz sochnn, och klagade att han för
några år sedan, stadde et torpestelle in på Rydz
mark och byamåll, af salig Peer Arfuedzon, fordom
fougte i samma häradt, huilket torpestelle han
brukade och häfdade wthj 5 år, och på samma
tidh låg samma Rydz by wnder cronan, orsaken
at her Carll Göstafzon, som samme by arfue
14r arfueleligen åtte, war wthj onåder, och blef för:de tor
pestelle medh sådane förordh begynt, och wptaget, at
om her Carll Gystafzon, icke finge gunst, och Rysby
blifuer croneiordh, då schulle och torpet blifuet
cronetorp. Men der her Carll komme til gunst
och finge sin jordagodz och Rydz by igen, då schulle
han och behålla torpet. När fhem år, wo
re förlidne, kom Peer Arfuedzon igen, för:de Weste
som torpet besat aldeles ouitterligen och otilsagder,
hafuandes med sig ländzmanen Peer Jönszon i Elmt
ås, och grannerna der omkring, som der till wåro
i byamåll och klöfuaträdh inkielrade, och efther
welbe:te Peer Arfuidzons befalning, och tilståndh,
nidlägge gerdesgården, och hugge huar staka i
thu stöcker, och när the wille nidrifua husen, förbödh
Peer Arfuidzon at röra widh husen, eller them
bryta för ähn the wåro werderade, och Weste hade
fådt fulla betalning för sit arbethe. När
för:de Weste, wthj otidh war ther ifrån dragen, och
aldeles afhyst, hade han sin kaar och annor bo
hagztyg ståndandes ther i husenn, dijt gingo gran
narna, annor gångh, wpslogo dörerna, bortagan
des döriernen, sönderhuggo kaar stånner och
annor kierell, till et par oxars wärde, der
wtöfuer han sig ynkeligen och högeligen beklager att
dee kunne, derför icke hafua gifuet honom et godt
14v ordh, möckit mindre then ringeste pening. Och klager
för:de Weste att alt sådant är honom händt och weder
faret, wthan föregången dom och sentens, och at han
aldrig blef lagligen af bole sagder, eij heller ting
stämder, och icke heller afuiste förän fogten medh gran
nerna, kommo medh berådt modh i hans gårdh, och
honom medh wåldh afhyste, efther som förbe:t är,
deet och häradtz nemdn witnade.
Derföre och efther grannerna wthj så long tidh ef
ther Peer Arfuidzons befalning, icke hade be
talat Weste hans husz och arbete, eij heller ännu
göra willia, wthan honom truga hota och wndseija,
blef af retten samtöcht, beuilliat och dömdt
at för:de Weste måtte på nydt, häfda och bruka
samma torpestelle, in till så lenge deet blifuer
wpsyndt, och honom lagligen ifrån dömdt, och
till öfuerflödh blef liust öfuer för:de Weste i
Kalznäs, och hans arbete och torpestelle, och alt hans
godz rörliget och orörliget, H.K.M. A.W.N.
konung och herres, fridh hungdh och försuar, till
lag och ret. Ithem beklagade och alle
grannerna wthj för:de Rydh, at en afgerda bonde
Sone i Gieddeboda, huilken och är af her Carll
Göstafzons arfuegodz, doch pantsat till welb.
15r Christier Lillie, hafuer dhem ifrån wällat en
stor schog Femmersö benemd, och will hafua och för
suara schogen för sit eget, bolbyn till stor schada,
och afsacknadt, detta klagemåll böef wpsat till
enn lagasyn.

Sammedag framfördes för retten cammer
schrifuaren Erick Larszon, på thet han schulle stå
them til suars, som wthtöfuer honom något hade at
beklaga, och dem tilstädes at wthan någon redhoga.
framträda, och gifua deras brist och schell emodt
honom tilkienna, icke tuiflandes at them ju
schulle wthan persons anseande wnderstanas lag
och ret. Då framkom på thetta tinget in
gen, som deet ringeste klagemåll emodt honom
i retten wtföra wille. Men efther her war
en ringa almoge tilstädes, blef budh wtskickat
wthj hela häradet, at huem som helst finnas
kunne, som något klagemåll hade emodt Erich
Larszon, the schulle alle komma till Öshulta ting
denn 22 Februarij, dher schulle theras kla
gemåll blifua wptagenn.
15v Sammedag kom för retta Peer Simonszon en
fattig blindh man, huilken wthj hans barndoms tidh
kom ifrån sine föräldrar i Ternhult i Traherydz
sochn, och till Wplandh at tiena, der han af ög
nasiukan är blifuen stenblindh. Och nu kla
ger för:de Peer Simonszon, at han hafuer något
arf och kräfia, efther sin broder Nilsz Simonszon,
huilken åtte Per Haralszons söster i Ekenäs,
Ingerdh Haralz dötter, medh huilken för:de Nilsz
Simonszon åtte et barn, och beretter sålunda at
först blef för:de Ingerdh Haralz dötter dödh, der
nest barnet, så arfde Nilsz Simonszon hela boha
geet, såszom och then jorden, som barnet efther
sin moder i Ekenäs arfdt hade. Nu beretter
Peer Simonszon, at Ingerdh Haralz dötter, och
hennes söschionne åtte 1/3 af Ekenäs gårdh
och förmenar at thet löper på huart söschio
net - 6 schepne landh, och ther till eng, men
effter suaranden icke war tilstädes, eij heller
denne gången lagligen stämder, derföre bleff
thetta wpsat till widare ransachning.
Ithem beklagade och Peer Simonszon, at Jöns i
Höckalt är honom schyldig en hoop lösarff, som
16r han hafuer intaget efther Peer Simonszons söster,
Karin Simons d. huilken blef dödh barnlösz.
Blef och stämder till nesta ting at suara denna
arme blinda mannen.

Sammedag kom för retta Nilsz Olszon i
Elinge, och hans granne Girmundh Ibm, och klaga
de at theras gamble föräldrar, hafua Anno 1545
bortsålt ifrån Elinges gårder, en eng som är
belegen i Hellerna gärde, och derföre wpburit pe
ningar - 10 marker, effter som lagafångz brefuet, som
häradzhöfdingen på then tiden salig Izack Bör
geszon till Elmtarydh, ther opå gifuit hafuer
wtuisar. Och hafue de wthj Hellerna gifuit
af samme enger huart år, peningar - 2 öre,
och ingen annor renta eller tunga, och ähre
desze förbe:des höge klagan, at thet är fult
fierdeparten af gårdzens eng som bortsåldh är,
och så lenge hafuer warit borte, och lekeuäll
moste dem som i Elinge boandes ähre, widh
tingladen och stora konungz wägen, hålla och
suara till allan gårdzens tunga gestning och
skiutzning, och kan då på för:de gårdh föda,
16v en ringa bodschap, orsakenn at engen är ifrån
såldh, Ithem blef och beuisat, att samma skat
tegårdh i Elinge som engerna ifrån sålde ähre
hafuer för ringa ägor schull lenge legat öde.
Och på thet at gården skulle wptagas igen, är
han blifuen förmidlat till halfparten i ger
der och alla ouisza perzegler. Så at cronan,
för sådan prångekiöp schull mister sin wr
minnes skat och rettigheet i det at ägor
na sellies ifrån then ene gården, in wnder
en annor, in till så lenge at gården blifuer
så ringa till ägor, at ingen kan der opå
blifua behållen. Men oansedt at denne
ringa retten, på samuetzens wegner, bekien
ner och merker, att sådant är oret giort,
och borde gå tilbaka, dock lekeuäll, effter
der tilförenne är häradzhöfdinge dom å
gången, och lagafångz breff wtgifuitt, kun
ne retten der opå ingen dom fella, wthan
henstella thet in wnder lagmans dom.

Sammedag tiltalade häradzhöfdingen
edle och welb. Anders Griph till Stensnääs
och Wtboö, till någre wtaf nemden, Ithem til
17r en hop af ländz och fierdingzmän, sampt någre
flere som wåro medh them i föllie, den tidh the hans
welb:het hemma på Stensnäs besöchte, om the
kunne minnes eller ihogkomma, huadh theras
samptliges begäran och ährende war, der opå
the wthj ödmiuckhet begärede, hans welbör
dighetz förschrift, till dee welborne herrer
Rikz och cammerådh, som på samme tidh stadde
wåro i Jönekiöping. Her till suarade
nemden, som tå tilstädes wåro, at thet war
deras första begäran, at the måtte niuta Peer
Olszon till deras häradzfougta, effter han
om alla lägenhter ther i häredett best weet
beskeedh. Till thet andra begärede och 
en hop fierdingzmän, som hade lefuererat
Börgie Perszon häradzschrifuaren en andtseendt
telig summa peningar af Elgzbörgzlösen, måt
te blifua förschonade medh commiszariernes pan
telses hotan, och at Birger Perszon måtte
der till suara, serdeles effter han sielff ha
de schrifuet någre zedler i cammerschrifue
rens Peer Erichzons nampn, som om Elgz
borgzlösens rekenskap och wpbördh war betrodh,
17v at landzmennerna och fierdingzmena skulle lefue
rera honom peningar, opå huilka peningar Bör
ge Perszon giorde andra wtgifter.
Ithem berettade och nemden, på hela häradtz weg
ner, at then tidh Jon Skog war fougte i samma
häradt, så hade han häradtz delen af sakören
till wpbördh och wtgift, och belöper sig wpbörden,
på så mång år Jon Skog war fougte i Synnerbo
häradt, trehundrade femptan daler der opå
han ingen wtgift eller rekenskap hafuer
giort eller beuist. Derföre wtlofuade
häradtzhöfdingen, at han wille förhielpa häre
det, medh en skrifuelsze till Jon Skog, at han
försender them en wisz rekenskap, på samma
wpbördz längd, eller och the taga häradtz beuisz,
och sällia höge öfuerhethen.

Desze gårder wpbiudes
Sanne ½ - 3. Af Alanskiöp 2/7 - 3.
Skeda i Rysby sochnn ½ - 1

Sammedag kom för retta, Jon i Bränhult
i Hallarydz sochnn, och klagade at en hop af
18r hans granner hafue wekret af landzwägen, och
sin gamble seduanlige kiörkeuäg, och boret
ett lijck egenom hans gårdh, orsaken att the som
wåro i lijckferden, wåro öfuerdruckne. När
lijckferden kom fram till gården, kom Jons hu
stru Ingredh benemdh wtht och talade them illa
till som bore lijket, och badh att the icke skulle
bära thet igenom theras gårdh, wthan föllia the
ras gamble kiörkeuäg, när the icke medh gode
wille omuenda medh lijckferden, tog hustrun för:de
Ingredh till en dröija kroch, och stodh i ledet.
och icke wille låtha them fram, tå steg en wngdh
dräng fram benemdh Harall Suenszon, och omkul
stötte hustrun, thuå resor, och for ganscha illa
medh henne, der öfuer hon sig möckit beklagar,
wthj samme lijckferdh war Peer och Erlandh i
Kroxböke, och Suen i Kålzhult och några andra,
då wore desze för:de [..] och orsack till
perlementet. Derföre blef denne saken
af denne ringa retten, sålunda skerskodat
och afdömdt, at Harall som stötte hustrun
schall gifua henne peningar - 2 dlr, för
hennes skada och harm, sedan schola the andre
18v huar för sig gifua thuå mark, till sochnakiör
kan så många som the wåro i lijckferden, besyn
nerligen derföre att the hade drucket sig öfuer
druckna, och icke kunne betänckia, att the ähr
dödelige menniskior, och moste på samma sätt
ferdas af gårde. Sedan bleff förbudet, att
the her effter schola så wäll winter, som om som
naren föllie deras gamble kiörkeuäg, serdeles
medh lijckferder, huar the annorlunda giöra,
skola the hafua föruärkat theras peningar.

Sammedag kom för retta enn dansch dreng
Torkill i Höneurå i Wisletofta sochnn, och hafuer
her för retta skielt enn suensch bonde Jöns
Nilszon i Hallaböke, för enn tiuff. Ithem
hafuer han och slageet för:de Jöns öfuer hufuu
deet medh enn bösza, så at Jöns strax stalp till
jorden, och aldrig gifuitt honom derföre et godt
ordh, och dagen effter han hade slaget Jöns
Nilszon i Hallaböke, kom han om morgonen
tideliga, medh berådt modh i hans gårdh, och
kallade wt hans hustru Kirstin Jönszes döt
ter, och badh henne gå wthom gården, frå
19r gandes henne om hennes man hade fåt hug
om aftonen, Kirstin suarade, ja icke schall hon
annat seija, strax slog han hustrun widh
örat, så at hon nästan hade besuimmadtt,
detta bekienner Torkill och icke nekar, her
om blef skrifuit then danske fougten till, att
han schall tagas i laga straff, och förlika sig
medh bonden och hustrun, som han slaget hafuer.

Sammedag kom för retta Börge Perszon
häradzschrifuer i Synnerbo häradt, och presenterade
sig her för rettenn, beklagandes, at hans sack
hos the welborne, och högtbetrodde herrer rikz
och cammerådh, icke well anstår, orsaken att
han schulle hafua sig fördraget och förlicht medh
cammerschrifuaren Erick Larszon, belongande
then wåldh och hemgång, för:de Erich Larszon hade
wthj druckensmåll begåt och bedrifuitt, wthj
hans gårdh Tofta, på dörer och fänster, wthj
hans och hans hustrus frånuaro, och at Birge
derföre schulle hafua taget enn hest i wägelön
på thet saken kunne blifua nidtöszat, effter
huilkit ährande man flitigt och noga hafuer
19v ransakat, och är Erich Larszon her om af
rettenn nochsampt rådh och förmanat, at han på
sin euige welferdh tilgörandes, wille bekienna
sannningen, på huadh sät, eller för huadh or
saker schuld, Börge Perszon fick af honom hesten,
och hafuer Erich Larszon sålunda berettat, att
den tidh han kom fången till Wlzbeck, war Bör
ge Perszon och hans hustru i Markaridt, och wille
gerna ther ifrån, och hem till Tofta, och fördenschul
begärede hesten tillåns et stöcke wäg, till han
kunne finna sig annor rådh, och i wägen
ifrån Wlzbeck, mötte H.K.M.tt och H.K.M.tz
cammeriuncker welborne Axell Banher och
strax tog welbe:te Axell Banher hesten, och
redh till Beckaridt, där blef hesten ståndan
des, mädan H.K.M.tz, war wthan före wthj Wlz
beck, När H.K.M.t kom tilbakers till Becka
ridt tog åter welbor: her Axell Baner
samma häst, och redh till Liungby, och der satte
ifrån sig hestenn, och strax ther efther kom
welborne Jesper Madtzonn, och hans selschap to
go samma häst till Wernomo. Och sedan togo
welbornne herres, her Nilsz Bielkes selskap
samma häst. Nu hafuer Erich Larszon
20r stådt her inne för rettenn, och så högt försuoret
och förbannat sig at han aldrig gaf Börge Perszon
hestenn, för muto eller wägelånn, at han någon
sack medh honom förtijga schulle, wthan lånthe ho
nom hesten hem till Toffta. Men Börge
Perszon kan icke neka, at han ju rådde bondan
för:de Jahans i Toffta, at han schulle förlijka
sig medh Erich Larszon, och lät sig der till
bruka för enn mäklare. Elliest hafuer
Börge Perszon warit her tilstädes på thu lagting,
och ingen är framkommen, som några klagemåll
eller besuär, emodt honom i retten hafuer andra
get, dock hafuer en ringa almoge warit tilstädes,
orsakenn at the medh skiutzningen hafua warit
förhindrade, men kan någor her effter, när
almogen är oförhindrat, och lagting blifuer fram
komma, som hafuer något emodt Börge Perszon at
besuära, tå hafuer han sig beplichtat, at willia
suara huariom och enom till lag och ret,och lida
och omgella huadh rettenn medgifuer. Och alden
stundh, at Birge Perszon nekar sig ingen hest aff
Erich Larszon i wägelån eller för mutor wpburet
eij heller nidtöszat och fördolgt, någon sack,
20v wthan beuiste sig på then tidenn wålzuerkan sched
de i Tofta, wara i Wlzbeck, och inthet afuiste hu
ru i hans gårdh war tilgånget, förän bonden för:de
Jahans kom der wtht och klagade, såszom och efther
Erich Larszonn, suerg och sig så högeligenn beplich
ter och endschyller, at han ingen hest för sam
me sack wtgaf, och man hafuer ingen witne,
der medh denne ringa rettenn, kunne Börge
Perszon lagligenn till sakenne binda, derföre
blef han denne gången frijkiendh och oschyldig
dömdh, belongande hestenn, in till desz bet
tre och liusare skiäll framkomma.
21r
Anno 1619 denn 22 Februarij stod
Lagating i Öshult, i Näruaro Häradtz höfdin-
gen i samma häradt Edle och Welb. Anders G.
till Stensnäs och Wtboö, Konung M.tz fougte
ehrlig och försichtig Jonn Olßonn. Hederlig och
Gudfruchtig Man, Her Påfuell i Wlzbeck.

Nämden  
Måns Båtelszon i Horn Olof i Holegården
Ebbe i Hiulsnäs Nilsz Knutzon i Rydh
Lars i Alanskiöp Jöns Jeppaszon Ibm
Nilsz i Oshult Nilsz Bugge i Skararp
Peer i Fägerhult Suen Hanson i Suenshult
Anders i Berghem Bhene i Tåmmerydh


Sammedag kommo för retta bönderna i Balkö,
och klagade at welb. Nilsz Siöbladh, till Ma
rensholm, hafuer them ifrån taget et nöttiaboll,
som ligger wthj skatteägorna, och hafuer warit af
ålder brukat, af them som bodde i Balköö, dock
för åhrlig skat och leija, effter samma nöttiaboll
21v är gammalt frelsze, och samma leija lefuererat
offta welbe:te Nilsz Siöbladz bonde, som boandes är i
Kalshult, till huilken frelszes gårdh samma nöttia
boll af ärelles tidh och wrminnes häfdh hafuer lydt
och tillegat. Men dock lekeuäll efther bönder
na i Balköö, förmente sig redteligen willia weta
huadh lagafång för:de Nilsz Siöbladh hade opå
samma nöttiaboll, derföre blef her af retten
skrifuit till welbe:te Nilsz Siöbladh, at han wil
le till nästa ting, låtha frambära huadh breff
och skiäll han opå samma nöttiaboll arfdt och
innehafuer.

Sammedag kom för retta Lasz Arfuedzonn i
Elinge, och tiltalade sin faderbroder, Trufuedt i
Gunnalt, ocm sin arfuelodt wthj deras fädernes
gårdh Gunnalt, såszom och om några lösörer han
hade taget till sig, i Lasz Arfueszons öfuer
maga tidh, när han war hans målzman, och be
uistes at för:de Trufuedt, som målzman war
hade kiöpt gården af sina söschioner, och slaget
wnder sig, och inthet achtat sins brodersbarns
gång och beste, som en godh målzman och faderbroder
22r giöra borde, och förskaffat sig lagafångz bref på
gården dat 1611 denn 18 Februarij. Och åtte
Anders i Gunnalt medh sin hustru Bengta allan
gården. Effter dem wåre fhem söner och fyra
döttrer, och belöper sig - 14 sösterlother, och be
löper på huar broderdell 1/7. Derföre bleff
Lasz Arfuidzon 1/7 tildömdh, för hans retta arff,
nu hafuer Trufuit inlöst gården, och sålunda
förtegat Lasze Arfuidzon hans löseret, oan
seedt han på samma tidh, hade hans lösöre
wnder henderna, derföre hafuer Trufuet giort
sin broderson oret. Hafuer och för:de Truf
uit besittet Lars Arfuidzons jordh, wthj 11
år, och icke gifuit honom et runstöcke till lego,
eller then ringeste hugnat, ähr och för:de
Trufuet så arg och illa sinnat emodt sin
broderson för:de Lasz Arfuidzon, at förän han
will wnna honom lösa i gårdenn, som ther till
bördig är, hafuer han af idell modtuelighet
bortpantat et stöcke af gården till en oskyld,
som är inflotter i gården. Derföre bleff
thetta ärandet sålunda afdömt, at Lasze 
Arfuidzon först behåller sin arfzpart, sedan
må han besittia, sins faderbroders för:de Trufuedz
22v arfueiordh i så mång år, som Trufuet hafuer bru
kat hans jordh, och för så goda leijor, huilket
belöper 2/7. Sedan må han wtlösa then oskylla
mannen, och besittia pantaiorden. Huadh an
longer lagafångz brefuet, der om måga the
försökia sig hosz lagmannen.

Sammedag kom för retta ehrlig och försichtig
Peer Olszon i Queningarp, fulmyndig och mechtig
af Girmundh Stensonn, och al hans söschiönes
och medarfuingars wegner, som födde ähre effter
S. Kirstin Haralz i Läsaridt, så well barn
som barnabarn, och tingschiötte alt theras gamble
etlöfue och jordh, som the åtte i Boarp, ifrån alle
desze för:de och in wnder Olof Stenszon och hans
arfuingar till euerdeliga ägo, och hafua der
före wpburit et par oxar, for - 16 dlr.
Och Girmundh Stenszon tog oxarna, och skall
suara sina medarfuingar, och hålla för:de Olof
Stenszon frij för alt efftertall. Ithem
framkom Birge i Hagalt på sine egne wegner
och fulmyndig på sine söstrers wegner, Inge
borg, Agnis, Suena och Elin och Elin i
23r Böckhult, och Gunnill i Fårtorp, och tingschiötte alt
theras arff i samma gårdh, för peningar - 18 dlr
för etlofuet, och theras föräldrar hafua tilförenne
wpburit fulla betalning för jorden. Anders 
Bengtszon i Kånna, på sin hustrus wegner Gun
nill wpburit peningar - 8 dlr, för hennes arf
uelodt och etlöfue, Botill och Karin i Klint
wpburit för theras arfuelodt, peningar - 11 dlr
Ithem hafuer Olof sin arfzret i samme gårdh.

Kom för retta Måns Jönszon i Horszeber
ga, en wng dräng på skattaiordh boandes, huilken
hafuer belegrat enn piga, Nilla Christierns
dötter, thet the båden her för retta bekiende,
war mökrenchning, wtfeste derföre, efther thet 3
Casp. i Giftm: B. peningaar - 40 marker
  cronan 13 marker 8 ortgr  
  målzägand 13 marker 8 ortgr  
  häradet 6 marker 5 öre 4
  häradzhöfd 6 marker 5 öre 4
23v
Edh Sammedag framförde fougten Jon Olszonn, enn
gift bonde Nilsz i Longhult, benemdh i Hynnerydz S.
och gaf honom schuld at han stodh i wppenbara röchte för
sin legopiga Kirstin Jöns dötter, deet och derföre
är begynt at samme piga wthj hans brödh fick ma
taledhen, och war möckit siucklig, så at hon inthet
wille äta gemene spis och kockning, wthan war mö
ket gretten, derföre wtfeste bonden en 12 man
na eedh till nästa ting, och göra sig frij för samma
röchte.


  Sammedag kom för retta Ingemar i Fagredall,
edle och welb. Nilsz Siöbladz landbodräng, huil
ken andre gången, hafuer belegrat enn löskona In
geborg, thet the båden bekiende. Och hafuer det
ta lägersmål sig sålunda förorsakat, at drengzens
föräldrar sende budh efther för:de Ingeborg, att hon
skulle komma dijt, och få en hugnat såszom och
hända sin målzägande ret, för möckrenchningen
som henne lofuat war, om aftognen gingo
the gamble föräldrar wt at ligga, och drengen
och kånan blifuo liggendes i stugan, dher han henne
andra rhesan häfdade, och aflade barn medh henne,
och honom i munnen öfuertygar at han lofuade
henne echtenskap, der till han nekar, derföre och
24r effter han hafuer medh henne aflat thu barn, blef
skrifuet capitelet till, om the måtte ådtschillies.
Och omsider bekommett suar, at efther drengen nekar
till echtenschaps löfthet, och deet är hans föräldrar
så hårdeligen emodt, derföre kunne icke capite
let tuinga them tilhopa, huarföre drengen wthtfeste
peningar - 6 dlr.
  husbond 4 dlr
  häradet 1 dlr
  häradzhöfd 1 dlr

Sammedag kom för retta Suen Stenszon i
Nåtalt, som för någon tidh sedan hafuer ihielslaget
sin gårdman och söskionebarn, Nilsz Nilszon i Nåtalt,
och är af den konungzlige nemdn tll lifuett be
nådat, och hafuer efther denn högloflige konungzlige
rettens befalning wthfest, laga böther målzägan
den, efther som honom af tinge är förelagdt, nem
ligen then dödes hustru, peningar - 83 dlr 2 öre
barnen 166 dlr 20 öre. Then dödes söskiönne
peningar - 50 dlr. Huadh han skal bötha till
cronan, häradet och häradzhöfdingen, der om
skall man sig widare hosz den högloflige retten
rådfråga.
24v Sammedag kom för retta Jacob i Heestorp, och
framförde några witne, nemligen Nilsz Nilszon i
Quenslöf, noch på Olof Gudmundszons wegner, efther
han icke war tingför, för ålder skull, witnade
Jöns Bengtszon at deet slagzmålet emellan
Jacob i Heestorp och Jon Larszon är så begynt,
och sedan wthj werket stelt, som her effterföllier.
Deet hende sig at Jacob i Heestorp, kom till
Nilsz Olszonn i Quenslöf, och blef ther sittiandes
hosz honom in till aftonenn, så at thet allerede
wart mörkt blifuet, tå wille Jacob endteligen
gå hem, tå sade Nilsz Olszon tu går inthett
länger, än till thin morbroder, kan ske
eder broder her Jon i Angelstadh sittier ther
förrådt, och är lustig. När Jacob war
afferdig ifrån Quenslöf, badh han Nilsz Olszon
föllia sig till Olof Gudmundszon, och sade ähre
the oppe, så willie wij gå in, men ähre the i
säng så willie wij gå til bakers igen. Widh
thee gingo i wägen, syntes elden i gården af
them som wtgingo, tå sade Jacob iag seer at the
ligga inthet, och ropade håhåfur, då stodh Jonn
Larszon, huilken samma afton war kommen
till Olof Gudmundszon, och länt herberge, och
25r war medh öll och mat welplägat, wthte, och ro
pade emodt Jacob, skrijandes Jacob skrijade emot,
då gick Jon Larszon in i stugan, tog enn poick
medh sig, huilken hade en half afbruten weria i
handen, gångandes wt på gathan, der Jacob schulle
framgå, när Jacob och Nilsz Olszonn framkommo,
sade Jon Larszon till Jacob, hui skrijar tu
på folk? Jacob suarade iag skrijar på ingen,
iag menar munen hörer mig till, iag wiste
inthet af at du war her, wthan iag ropade i
lustigheeet! Jon Larszon suarade hörer mun
nen tig till, tå hörer handen mig till, slog
genast Jacob på munnen, och Jacob slog ådt honom
igen medh en piska, tå tog Jon Larszon werie
stöcket ifrån poickenn, huggandes tu hug ådt
Jacob, och Jacob försatte medh piskan, så at
piskeskaftet är afhugget. Då ropade Nilsz
Olszon och sade, Jon Larszon halt wp thet är her
Jons broder, nennes inthet medh honom, Jon Larszon
suarade thet wånne alledetusandh K. etc.
huars broder han är, han skall inthet skrija på
mig, och medh thet samma skildes the ådt, blifuan
des sålunda öfuerens, att the skulle föllias ådt i
stugan, och dricka enn kanna öll tilhopa, der
25v om the rächte händer samman. När Jacob kom
in i stugan, stodh hans morbroder Olof Gudmundszons
afklädder, i skiortan för sin säng, när Jacob hade
helszat halp han honom wp i sängen, och sade gudh
nåde mig morbroder huru iag blifuer öfuerfallen,
Olof Suarade honom huem hafuer thet giordt,
Jacob sade thet hafuer Jon Larszon giort.
Olof Gudmundszon sade iag består tig Jacob husz
och hemfridh. Då gick hustrun i gården, och
inhemptade enn öllkanna, och Jon Larszon blef
sittiandes i bencken, och Jacob gick på golfuet,
i thet samma språng Jacob till och tog Jonn
Larszon i håret, och the hårdrogos enn stundh, och
blifuo strax ådtskilde, och Jon Larszon kom wtt på
gården, och Nilsz Olszonn medh honom, och stugo
dören blef stängdh, och lades enn krock opå,
då war Jon Larszon några gånger på dören
och wille in, och orkade icke wpröckia dören,
tå gick han på gården igen, och sade till Nilsz
Olszon Jacob schall bidia mig om thet han tog
mig i håret, och sade till Nilsz Olszon gack in i
stugan, och bedh Jeppa gifua mig et godt ordh,
så wille wij förlijkas. Tå sade Nilsz Olszon
om iag går in i stugan, så kommer tu medh?
26r Jon Larszon suarade neij, wtlofuandes at han inthett
wille gå in förän the wåro förlichte. När Nilsz
Olszon kom til dören, blef honom strax dören
wplåthen, och Jon folgde efther sagteligen, och tog
enn påbunden lija, som hanck wthj farstugan, och
språng medh hast efther honom, in, och genast förän
Jacob kunne sig föruara, och få något i handen,
hög till honom, görandes honom illa skada i han
den och armen, och huar Jacob icke i hastigheet, ha
de fåt wp et trädh, som låg för spisen och hölt för
sig, så han hugget honom ihiell, dy han hade sådan
mordueria at ingen torde gå emellan, och taga fridh.
När the så hade skiermislat enn stundh i stugan
blifuo the ådtskilde, och Jon Larszon kom annor
gång wt på gården, och Jacob som hade fåt skadan
af lijan, blef liggandes i enn benck, och blodeet
förlup honom så at han inthet förmåtte. Widh
Jacob låg i benken i stor sueda och werk, kom
Jon Larszon andre gång i stugan, medh wredesmodh,
gick fram till Jacob och sade, kan skie tu hafuer
fåt för lithet, och slog Jacob liggandes på mun
nen, så at näsa och mundh stodh i blodh, begabbandes
honom med många smälige ordh, sedan tog liu
sestakan som stodh på bordet, och sade om tu knur
rar et ordh, så skall iag slå thin hierna sönder, och
26v wtht, och Jacob tijgde och icke torde suara et ordh,
och när Jacob icke wille honom mher suara eller
torde, wthan låg nästan i blodet besuimmatt,
gick Jon Larszon wt sin wäg. Detta hafuer
witnen medh eedh på lagbokenn bekräftat.
En witnade Jöns Bengtszon på sin salighetz
eedh, at den tidh Jacob och Jon Larszon hade hår
drages förste gång i stugan och blifuo ådtschilde,
och Jon Larszon blef wtförder, dören igen stängd
och kroken opå lagder, då förbödh husuärden
för:de Olof Gudmundszon Jon Larszon stugan,
och badh honom blifua wthe, och ingalunda kom
ma in mher i stugan den aftonen, och tog Jacob
till sig, bestodh honom husz och hemfridh, men hu
ru Jon Larszon sådant achtade, är af ransack
ningen nochsampt till at see.
Ithem förmäles och wthj her Jons skrifuelsze i
Angelstadh, at för:de Jon Larszon hade i Laholms
marknat Petrj och Paulj tidh, öfuerfallet enn
suensk bonde, slaget honom i ansichtet och huf
uudet sönder, medh en bösza, huilket om så
skedde, så war thet et öfuerdågdigt skalke
stöcke, at öfuerfalla H.K.M.tz wndersåter, och sin
egen granna i fremmande landh, ther honom hade
27r bort försuarat sin ländzman och granna, och honom
til gode förhulpett, deet huar ehrlig man af egen
infödh natur och suensk kierlighetz blodh göra plägar.
Men sådant hafuer målzäganden nidtoszat, och wthan
tuifuell för redhoga skull förtegat, och her till dagz
inthet klagat, så at denne retten hafuer der inthet
afuist. Ithem förmäles och wthj enn annor her
Jons skrifuelsze i Angelstad, at för:de Jon Larszon
nu i desza dagar, mädan man hafuer förfolgtt tin
gen, hafuer warit wthj Eka i barnsöll, och der
hafuer han haft enn skiutzhest och bondan quar
halfannan dag, och när bonden icke länger wille
töfua, wtdrog Jon Larszon werian, och hög bondan
öfuer hufuudett, så at han stalp widh marken, huil
ket bonden icke heller för redhoga skull thör klaga.
Skrifuelszen daterat af Angelstadh den 27
Februarij 1619.

Sammedag framförde fougten her för
retta thuenne wnga drängar, Nilsz i Torp och Gun
ne i Boda, i Markarydz sochnn, huilka af barns
liget oförståndh, hade drucket sig druckna, och
kommo wthj et perlemente och ilachdt mundbru
kande, tilsammans, wthj Siöaridt, widh H.K.M.tz
27v
  paulun, dock skedde huarken sår, blånadt eller
bloduite, icke war heller H.K.M.tz eller rikzens
rådh tilstädes, och ingen förargelsze skedde, derföre
blifuo the för deras barnslige wngdom och oueten
heet denne gången medh straffet förskonade.


1. Sammedag kom för retta Jon i Öshult och
sig beklagade, at mädan han S. Anderszes dag widh
kiörke war, då hade hans gårdman Arfuidt i Öszhultt,
sönderslaget enn dörehaspe, bortog dören, och lät
huset stå öppet, och lät boskapen göra skada,


2. Ithem hafuer och Arfuidt i Öszhult åuerkat i hans tilbyt
ta lodt i engen, sedan ther war lagabyte och
skift åkommen, deet Jon honom görligen beuisa
kunne.


3. Ithem beskyller Jon Arfuedt, at i höstes i råg
skiuren mädan han medh sitt selskap war på åkeren
och Arfuidh för sin siuckdom och orkelösheet skuld.
war allena hemma i gårdenn, huilken och några
dager tilförenne, hade mist tuå gårdgrisor, och för:d
Jonn hade enn bistock liggandes på bibencken,
wthaf bistockenn war then effterste botnen wt
tagenn, och samma döda suinarasz instoppat i
28r
biskiemlingen, så at all bijn flydde wthur stocken,
och bijn i deet nembste förgångne.
 


Ithem hafuer Arfuedt låthet löpa näfuer in
på Jons tilbytte ägor, deet han strax beuiste.
4.


Ithem beklagade och Jon i Öshult, at Arfuedt ha
de kallat honom tiuff och skielm, deet han medh
effterschrifne witne beuiste. Nemligen Anundh
i Lidhult, och Lasz Bengtszon Ibm, huilka
Arfuedt hade denn tidh Jon skulle inflöttia till
Öshult, wist till Jonn, at the skulle seija then
tiufuen och skielmen, at om han flöttier eller
förer timber in på tombtenn i Öshult, då wille
han skiuta honom honom ihiell, deet för:de witne
medh suoren eedh bekräftade, och Arffuidh omsider
bekiende.
5.


Ithem beskyller Jonn Arfuedt, at han hafuer
åuerkat enn kålgårdz tompt, som han af sui
nauallen hade intaget, deet han sålunda beui
ste, at när Jon war inflotter i gårdenn och honom
war tildeltt enn heell triding af gårdzens ägen
dom, så wille Arffuidt ingalunda låta honom
hafue medh sig i then gamble kålgården, der wthj
6.
28v honom medh all ret hade bort tridingen, derföre
blifuo the medh bytesmännernes samtöckie sålun
da öfuerens, at Jon skulle intaga et stöcke af
suinauallen, och göra sig kålgårdh aff, och Arf
uedh gick sielffuer medh, och afuitrade huru stort
stöcket skulle wara, och lade gerdestroenn der
gårdenn skulle stå, och Jon wpgerde gården, brukade
och satte kåll, och hölt thet för sitt eget effter thett
war honom medh samtöcke lagligen tilbydt.
När Jonn blef wpfordrat om wåren på tåg till
Calmar arbete, der han war in till höstenn,
wnder knichtaphanen. När Jon war
bortdragen, gick Arfuedt till och åuerkade i hans
tilbytta kålgårdh, sådde ther inne korn, eblandh
kålen som satter war, och när kornett
war moget, wpskar Arfuedt kornet, och bort
slog höet, af stor wanart och förtredt, nidhög me
stedelen af kålen, och för honom förderfuade, deet
synamennerna medh suoren eedh witnade.
Derföre blef Arfuedt sakfelt, efther thet 41 Cap.
i Bygninge Balken, till peningar - 9 marker och
betala Jon skadan efther danemens seijande.
Ithem för thet Arfuedt hade slaget in på Jons
engetaga, derföre blef han sackfelt, efther han
29r
thet ofta giort hafuer, effter thet 16 Cap. i Byg
ninga Balken till peningar - 3 marker och betala
Jon hänt igen, för skelorden effter Arfuet igen
tog sin ordh, å forsta tinge blef han sackfelt, effter
thett sidste Cap. i Tingmåla Balken, till - 3 marker.
 

  cronan 10 marker
  häradet 2 ½ marker
  häradzhöfd 2 ½ marker


Sammedag kom för retta Arffuedt i Öshult
och hans gårdman Jon i Öshult, och klagade at hans
gårdfolk, hafue för honom i förtredt ihielslaget
fiortan stöcker, kidh och lamb, huilkit til
mäle för:de Arfuidt, icke kunnne med thet aldra
ringaste witne eller lijcknelsze beuisa, wthan
Jon biuder neij för sig och sitt husfolk
och tilbiuder at willia weria sig medh eedh och
laggång.
1.


Item beskyller och Arffuedt att
Jon hans hustru eller husfolk, skulle stulett 3 ½
aln leroft ifrån honom, och Jon suarar honom
igen, at hans gosze Matthis benemdh, hade fun
net leroftet emellan båda ladornna, och kom bä
randes fram medh leroftett, och Jon sporde genast
huem som hade mist lefoftett, och Arffuedt
2.
29v
  kiendes widh leroftett, antingen thet war hans
eller icke, der om weet Jon ingen beskeedh, til
biuder sig och i lijka måtto, at willia weria sig
medh lag.


3. Ithem beklagade och Arfuedt i Öshult, at hans
gårdman Jon hade slaget honom elloffue yxe
hammars hug, der effter åkomma syntes,
huilket skedde på fridzgården, och strax wthan
för Arfuidz farstugodör, deet och synemennerna
witnade, och Jon icke neka kunne, och effter
noga ransackning befans i sanning, att Arfuet
war orsaken och begynnelszen till perlementett,
derföre blef Jon frijdömdh, för fridbrotet, och
wtfeste för såramåll, peningar - 33 marker

  cronan 11 marker
  målzägand 11 marker
  häradet 5 ½ marker
  häradzhöfd 5 ½ marker


  Sammedag kom för retta Arfuedt Suenszon
i Dragaridt, och hans broder Lille Arffuedt
och her för retta bekiende, och görligen beuiste,
att theras söster Anna Suens dötter, som
30r war Nils Jonszons hustru i Liungby, är igenom
gode weners rådh och tilhielp, förlicht medh sin
man för:de Nilsz Jonszon, för thet lägersmåll hon
medh hans legodräng Nilsz Månszon bedrifuit hafuer,
så at han för sin målzägande rett hafuer förlå
thet henne samma sitt fall, och kiendt henne för
sin retta hustru, och taget henne in om sänge
stocken igen, och lefuererat henne nyklar och
all den ret hon först war in till hans bohag
gift och gifuen, wtlofuandes at han henne samma
fall aldrig wräkia eller förebrå skall, och hennes
slecht hade tilbudet, at willie för henne wtfesta
effter H.K.M.tz strafordhning, peningar - 40 dlr
för huilka de och till widare förklaring, ifrån
then högloflige konungzlige hofret, hafua sat
löffte före.
  cronan 26 dlr 10 öre 16
  häradet 6 ½ dlr 10 öre 16
  häradzhöfd 6 ½ dlr 10 öre 16


Sammedag kom för retta, Bengt Larszon
i Aplanäs, Gudmundh i Stäckinge, och Peer
Skreddare i Eka, fulmyndige på Peer Jonszons
wegner i Liungby, och hans moders Kirstines
30v

wegner, och bekiende at han medh sine barns goda
ja och samtöcke godueleligen hafuer sålt, Anders
Larszon i Dommaridt, all sin anpart och arffue
lodt, som han åtte i Dommarydz halffue gårdh
och derföre wpburit godt gammalt mynt, pe
ningar - 200 marker, noch peningar - 30 dlr, noch för
etlöfuet - 4 dlr. Ithem Peer Bengtszon i
Trotteslöf fulmyndig på Siszes wegner i Flattin
ge, och bekiende at hon sålt hafuer, sinom half
broder för:de Anders Larszon, all sin arfuelodt i
för:de halfue gårdh, och derföre wpburit både för 
arff och etlöfuet, peningar - 30 dlr. Ithem
hafuer Anders Larszon sin arfpart i samme half
ue gårdh, så at han medh arf och kiöp äger
halffue gårdenn.

Sammedag kom för retta Laß Bengtß
i Lihult, på sine egne wegner och bekiende sig
sålt hafua, hederlig och wellerdh man, her Påfuel
i Wlzbeck, een heell Sietting, af Lihultz gårdh
som han efther sine föräldrar lagligen arfdt hafuer,
och wpburit för Jordh och etlöffue, u´wthj godt
mynt, Peingar – 77 dlr. Noch hafuer her
Påfuell bekommitt, halft grönes Råsa åker
är 3. skepnelandh, i staden för husatompten och
husenn.
 
31r Sammedag kom för retta Lars Torszon her
Peders legodräng i Hallarydh, huilken hafuer bele
grat enn tienstepiga i samme gårdh, Karin Erichz
dötter, deet the båden her för retta bekiende, och
effter the inthet stode effter at echta huart annat,
derföre wtfeste han, efther thet 3 Cap. i Giftm:
Balken, peningar - 40 marker
  cronan 13 marker 8 ortgr  
  målzägand 13marker 8 ortgr  
  häradet 6 marker 5 öre 4
  häradzhöfd 6 marker 5 öre 4


Sammedag kom för retta enn mandråpare
Erlandh i Nortorpa, huilken hafuer ihielslaget Nilsz
Erichzon i Stackarp, och är af H.K.M.tz till lif
uet förskonat, och wtfeste effter then högloflige
konungzlige nemdz resulution, efther thet
15 Cap. i Dråpmåla Balken, af Östgöte lagen
konungz ensack, peningar - 40 marker
Och hafuer förlicht sig medh målzäganden, och
gifuit them böter, efther deras eget nöije, der
före blef han och för samme gerning oquäld och
oklandrat dömdh, och liustes öfuer honom konun
gens fridh.
31v Sammedag kom för retta, Måns i Synnertorpe,
och giorde enn 6 manna eedh, at han medh arff och
kiöp lagligen är ådtkommen samme gårdh, och at
Suen i Beckaridt och Nilsz Ibm, medh alla deras
medarfuingar, ähre tilfyllest wtlöste och betalade,
för deras arff och bördh i samme gårdh, och at hafuer
tilfyllest betalat then 1/18 delen, som Suen och
Nilsz i Beckaridt klandrat hafua, efther som til
förenne förbe:t finnes, der Måns feste lag.
Hansz lägersmän  
Måns Perszon i Synnertorpa Olof i Synnertorpa
Suen i Forsza Anders Ibm
Peer i Forsza Nilsz i Torpa

Effter denne förschrifne giorde eedh, dömdes 1/18
af Synnertorpe, ifrån Suen och Nilsz i Beckaraidt
och alla deras medarfuingar, och in wnder Måns
Perszon och hans arfuingar till euerdeliga ägor.

Sammedag framfördes för retta Märit
Laszes dotter, enn fattig tienstepiga, huilken
nu fierde gången, hafuer warit för retta, och hen
nes sack hafuer icke kunnet, komma till någon
32r endskap eller fulkommelig dom och sentens, or
sakenn at hon hafuer warit hafuandes och man hafuer
förmodat, at hon wthj födzlestunden skulle hafua
förandrat sin förra bekiennelsze, deet hon inthet
giort hafuer. Nu hafuer för:de Märit födt
barnet, huilket är fiortan wekor gammalt, och
bekienner nu som tilförene, at en wng dräng Ja
kop Bengtszon, hafuer henne först belegrat, och för
krencht hennes mödom. Sedan något ther
effter hafuer samme quinfolk, af stort misförståndh,
inlåthet sig medh lönskeleger, medh för:de Jacob
Bengtszons broder, och en wng dreng, Carll Bengtszon
huilken henne hafuer sedan häfdat och aflat barn
medh henne, som hon nu hafuer på armarna, och
är ännu af denne ringa retten, nochsampt rådh
och förmanadt till sanningenes bekiennelsze, om
hon förnämnda Carll Bengtszon, för hans broders
omgenge, der till hon nekar, at hon thet för
Carll Bengtszon inthet wppenbarade, ther opå hon
seger sig willia anamma sacramentet, och sedan
ther opå dödh, der af är klart at bröderna
inthe wiste af huars annars omgenge, medh för:de
Märit Laszes dötter. Belongande
32v Jacob Bengtszon, så är han nu i tienst medh
her Clasz Stenbock till Toftaholm, men
Carll Bengtszon är nu gift bonde och bofast. Det
ta ährendet blef efther fougtens begäran, sko
thet till rettens betänckiande. Och effter
för:d Märit oppå så mång ting hafuer haft lijka be
kiennelsze, och onödh och otuingat, godueleligen
bekiendt, at hon hafuer låthet sig belegra
af thenne samborne bröder, derföre är hon
effter thet högmåle Cap. som infört är i lag
boken eblandh varieteterna, widh endan på
lagboken, dömdh ifrån lifuet, at rettas medh
elde, medh mindre hon niuter konungens nåder,
men belongande denne tuenne bröder, Ja
cob Bengtszon och Carll Bengtszon, så är deras
bekiennelsze, at för:de Jacob war wthj et geste
budh i Romborna, om dagen när han icke för
måtte dricka, gick han wthj et sengeherber
ge, at legga sig, strax kom kånan för:de
Märit wthj huset, görandes sig till ährende
huadh som kunne, ther badh Jacob henne i [..]
at hon skulle komma och ligga när honom
33r och hon wthan skamlösheet om liusa dagen gick till
honom i sängen, så at deras lösachtigheet bleff
mångom af gestebudz folket kunnogt, och han gaf
henne ingen ting, och hon eij heller något begärede.
Om Michelsmeszan der effter, kom för:de Märit
ifrån Angelstadh sochnn, och in wthj Berga åtting,
der hon okiendh war, och stadde sig hosz en bonda,
hållandes sig för piga, och ingen ther i bygden
kunne heller henne något annat öfuertyga.
Näste gårdh der in till, tiente för:de Jacob Bengtszons
broder, Carll Bengtszon enn wng dreng, fögo öfuer
sine 16 år, huilken henne inthet kiende, strax be
tedde hon honom sin lösachtigheet, bedragandes honom till
sitt omgenge, och gick till honom obeden och oleigd,
thet the båden hafua bekiendt, och säijer Märit, at
hon will der gerna döö på, at hon icke thet rin
geste ordh för honom bekiende, den tidh the begynte
deras omgenge, såszom och i allan then tidh the omgin
ges, at hans broder, hade warit före honom, förän
hon blef hafuandes, huilket och wäll är til
troandes, förty hon nekade lenge sedan hon bleff
tingfördh, at Jacob Bengtszon henne aldrig hade
belegrat, och derföre suor många fahrlige och grofue
eder, men omsider blef henne så wttydeligen
33v beuisat, at Jacob henne belegrade wthj Romborne
gestebudh, så at hon godueleligen måtte bekienna.
Derföre kunne denne ringa retten icke döma
denne gerning, belongande Jacob Bengtszons och
Carll Bengtszons omgenge medh Märit Larsdötter
för en wetandes gerning, wthan thet hafuer skeedt
bröderna i alla måtto ouitterligen, effter som man
af alle omstendigheter hafuer förfaret, och för:de
rit sielff bekienner, dy hon är så letferdig och
ofrom, at ther hon kunne them sådant öfuertyga,
då förtijade hon thet ingalunda, derföre hafuer
man wthj wnderdånigheet, denne saken henstelt
till den högloflige konungzlige nemdn, at her
om gifua theras nådige höguisa betänckiande, och
gunstige förklaring. Detta är wtdraget aff
domboken, och wpsendt till hofrettenn.

Sammedag framfördes för retten häradtz
schrifuarens Birge Perszons legodräng, Suen Lar
son, huilken skulle witna om thet wåldh och oskell,
som cammerschrifuaren Erich Larszon hade begåt
i Toffta, opå Jahans och Birge Perszon.
Och witner allena huadh som skedde i Birge
34r Perszons stuga, och säger sålunda, at om afthonen
sedan the wåro i säng, kom först Jahans wthj deras
stugo, och något ther effter kom Jahans hustru, och dö
rerna blifuo stängde, något ther efther kom Erich
Larszons tienare, som hade fåt hug i handen, och
badh låtha sig in, och de slepte honom in, strax
ther effter kom then andre tienaren, till then andre
stugo dören, och badh låtha sig in, och han slap in, så
at både Erich Larszons tienare wåro wthj stugan,
då kom Erich Larszon och wille in, och när han
medh gode icke kom in, gick han till fensteren, wt
slog glasenn och hög i karmernna, och wnderstundom
ropade på Jahans, at han skulle sleppa honom
in, eller han skulle få thet och thet etc.
Wnderstundom ropade han på sine egne tienare
at the skulle låtha honom in, eller de skolle få
skam. Omsider när han icke slap in,
gick han till afsettiesdören, på samme stugo, röchte
så lenge på dören, at spikarna losnade, och
dören föll nidh, och ingen annor åuerkan giorde ther
i stugan, dy Jahans och hans hustru, gingo igenom
then andra dören hem.
Kom och för retta Birge Perszons tienstepiga Inge
borg Peders dötter, och witnade om samma måll,
34v sålunda, at efther deras husbonde och matmoder icke
sielfue wåro hemma, och de förmenthe der war
fremmadt i den andra stugan som drucko och höllo
skick, hade the lagdt sig och stängdt dörerna.
Något på natten, kom först Jahans och hans barn
och både låtha sig in, deet och så skedde, strax
ther effter kom Jahans legopiga, Karin Peders
dötter, och badh låtha sig in, huilket och så skedde,
widh pasz enn halff thimme ther effter, kom Jahans
hustru, Märit Bengtz dötter, och badh låtha sig
in, och kom strax in, strax der effter kom
Erich Larszon, ropade och badh Jahans låtha sig in
eller han wille hugga hans hufuudt sönder, och be
kienner at Märit Bengtzdötter war öffuer
drucken. Ithem witnade och Birge Perszons
legofolk samptligen tilhopa, at när Erich
Larszon kom wthj deras stuga, då sat hans
tienare som hade fåt hug i handenn, widh bordet,
och Erich Larszon talade honom icke et ondt
ordh till, möckit mindre tilbudh någrom något
hug, wthan tienaren folgde honom wthur stugan
Ithem framkom Karin Peders dötter, som war
Jahans legopiga i Toffta, och om samme måll
35r sålunda witnade, att thet i alla måtto så
tilgick i begynnelszen, när Erich Larszon
kom dijt, som förbe:t är. Ithem at han skielte
hustrun för hora, och spottade Jahans i ansichtet
etc. Men hon bekienner at när Erich
Larszon skielte henne för hora, mädan hon låg
på ognen, gick hon strax nidh, och blef sittian
des i högsäthet hosz mannen, bannade emodt
Erich Larszon, för han kallade henne hora, och sade
at han sådant inthet skulle beuisa, och Erich
Larszon sat äntå på hestenn. Sedan steg
Erich af hesten, badh hustrun om wenskap, göran
des sin endskyllan, at han ingen horestöcke
medh henne wiste, sedan satte sig i högsäthet
emellan bondan och hustrun, och drucko alt in
på natten, och tå begynte Erich Larszon spotte
bondan i ansichtet. Omsider gick hustrun
i sängen at legga sig, och Erich blef sittian
des hosz Jahans, och giorde nar af honom, thett
mäste han förmåtte, då sade hustrun, kiere
Jahans går wth ifrån honom, iag seer att
han skall hafua stugan, och Jahans stodh wp
tog barnenn, och gick medh godh willie wthur sin
stuga, och bårt wth i Börge Perszons stuga,
35v och hustrun blef liggendes igen, och hustrun sade till
legopigan för:de Karin, gack medh min man, och
war hosz honom, och föruarar, at han inthett går
hem, deet och pigan giorde, och war hosz sin hus
bonda enn halff thimme, och dhes emellan war
Erich och hustrun, allena hemma i stugan, sedan
gick legopigan hem, och när hon kom in, säger
hon at sängefellen låg widh dören på gålfuet
och hustrun sat i sängen och grät, och lät pi
gan see, at särken war sönder, och at Erich
Larszon hade slaget öll i ansichtet på henne,
och bekienner pigan at Erich Larszon än tå
sat i sängen hosz henne, och Erich Larszon
gick åter till bordet, och badh hustrun stå wp
och dricka medh sig, och hon suarade neij, då
sade Erich Larszonn, wiltu icke dricka
medh mig, då skall iag ligga hosz tig, och gick
åter och lade sig i sängen hosz henne, då stodh
hustrun wp och folgde pigan i then andra stugan,
och Erich Larszon blef igen liggendes i sängen,
bekienner och för:de Karin, at hon war enn
godh stundh i Börge Perszons stuga, förän
hon gick hem, och i midler tidh war ingen
annor hemma än, Erich Larszon och
hustrun.
36r Sedan blifuo all try witnen tilhopa förhörde
då bekienner Jahans legopiga Karin, at Börge
Perszons legopiga Ingeborg Peders d.
inthet war wtaf Börges stuga, sedan Jahans
först kom, och badh låtha sig in. Ithem i
detta fallet, om sember all witnen, at först
kom Jahans och hans barn wthj Börge Perszons
stuga, enn stundh der effter, kom Jahans
legopiga Karin, och strax der effter Erich
Larszons tienare, som hade fåt hug i handen,
och der nest then andre tienaren, och betyga
all witnen, at Jahans legopiga war enn
halff thimma der inne, förän hon gick hem,
och när hon hemkom, fant hon sengefellenn
så liggendes som förbe:t är. Ithem war
och Erich Larszons poick Suen benemdh för
retta, dock witner han inthet om sielfue
saken, emellan Jahans och hans husbonda,
dy han seger at hans husbonde, war så druc
ken och galen, at ingen torde wara hosz
honom, wthan alle tienerenerna förlupo
honom, huar i sitt behåldh. Så möckit 
om witnen.
36v Sammedag framfördes åter för retta cam
merschrifuaren Erich Larszon, och blef for ho
nom wpläset acterna, som förste gång aff
Jahans anrettade blefuo. Der nest
huadh witnen i samme sack framsagdt hade.
Då suarade Erich Larszon, at han håller
sig fast widh thet suar, och förklaring, han å
första tinge, emodt Jahanszes berettelsze an
rettat hafuer. Och nekar aldeles, at han
icke söchte effter Jahans wthj Börge Perszons
stugo dhes williandes, at han honom skada
wille göra, detta ährandet steltes wthj
rettens och nemdennes betänckiande, och
effter acta probata, synes retten, at Erich
Larszon, icke af öfuermodig wrede, wthan i
den mening, at han wille wara husuärdenn
quidt, hafuer honom begabbat, och taget honom
om skegget, som Jahans beretter, äntå
han ther opå ingen gillandes witne hafuer, eij
är heller thet ringeste hår, af skeeg eller
hufuudt till widermåla, eij synes heller
then ringeste åuerkan, på Jahans, blånat
eller bloduite. Derföre kan retten
icke medh någor gilllandes skell eller tro
37r trowerdig witne Erich Larszon till saken binda, dy
till denne Jahanszes beskylninger, hafuer han ingen
witne, wthan legopigan, och effter hon war et
witne gafz henne ingen widzordh.
Belångande thet Jahans förrymde stugan, deet
giorde han efther sins hustrus egens begäran sielff
uilliandes, och icke för någor merkelig nödh eller trång
skuldh, effter Erich Larszon opå honom ingen
åuerkan äntå giort hade.
Anlongande thet Jahans beskyller Erich L.
at han kom effter honom i Börge Perszons stuga,
dhes williandes at han wille göra honom skada,
synes icke wara licht, dy han hade well hafdt
tilfelle, at göra honom skada, både för och sedan
om han hade welat, dy witnen betyga, at han
annor gång ropte på sine egne tienare, som wåro
ther inne, och annor gång på Jahans, lekeuäll
när han in kom giorde han ingen åuerkan, wthan
talade alla well till, effter som tienstefolket
betygat och witnat hafuer.
Man anlongande thet han hafuer kallar hustrun
hora wthj sin druckenskap, om han står der
opå, och wille henne sådant beuisa, tå måtte
37v hon festa lag, och göra sig frij för Erich Larszonn.
Huar och Jahans beskyller Erich Larszon för hu
strun, då må och han weria sig medh lag. Men
Erich Larszon rettade sin ordh å första tinge, för ret
ten, och Jahans gaf Erich Larszon ingen skull för
hustrun, derföre blifue the både frijkiende, till
widare och bettre skeell framkomma.
Men thet hustrun beskyller honom för särkareff.
om så kan wara händt, thet retten tuiffler, effter
ther till är ingen witne, så är thet icke skeedt aff
afundh, eij weet man heller om thet är Erich
Larszons handauerk, derföre kan retten honom
icke medh witne der till binda. Men
thet Erich Larszon reedh tuå gånger in i stugan, thett
är skeedt af galenskap, och öfuermodigheet, och så
weell bonden, som Erich hafua warit öfuer
druckne, och bonden bekienner, at han inthet förböd
Erich Larszon stugan, wthan giorde sig der aff
löije. Och effter man ther om ingen wttrycht
lag hafuer, derföre henstelles samme gerning,
wthj höge öfuerhetennes nådige förklaring, huad
straff han derföre lida skall.
Anlongande thet Erich Larszon nidbrut dören
och nidslog fensteren, blef afdömt efther thett
38r thet 5 Cap. i Edzöre Balken, at han skall be
tala skadan, och böta - 40 marker, effter han ingen
mhera skada giorde, Ithem för then åuerkan
han giorde i Jahanszes bordh, huilke alle kunne
wtstrykas medh enn höfuell, och sedan är bordet lijka
godt, deet nemden witnade, såszom och för
ölet han spilte, och elliest giorde bonden i förtret
i stugan, dömde nemden at han skulle gifua
bondan peningar - 6 dlr, och bidia honom
och hans hustru om wendskap.
Huadh anlonger the andra klagelige ährander
för huilke Erich L. är angifuen, nemligen at
han skulle otilbörligen wtpante Elgzborgz
lösenn, och taga mher än honom borde, och elliest
wåldgesta fattigt folk, och retten icke weet huilka
the ähre som sådana klagemåll hafua frambu
ret, derföre kan man denne gången ther wthjn
nan inthet wtretta, eller der effter widare
ransaka, forty Erich Larszon hafuer nu på try
ting, thet ene effter ther andra, stådt her för
retta, at ingen är ännu framkommen, som något
klagemåll emodt honom wtföra wille, huadh her
effter wthj hans frånuaro ske kan, låther man
i sitt wärde.
38v Sammedag kom för retta Jeppe i Boaltt, huil
ken är kommen i wppenbara ordh och röchte, at
han för någre år sedann, skulle hafua belegrat
sin legopiga et dansch quinfolk, huilket strax
i otidh förän hon wttiendt hade, begaf sig ådt
Danmark, och seijes at hon skulle wara hafuan
des, effter som enn dansch bonde Påfuell
Cnutzon, hafuer låthet om them någor ordh
at falla, och hade för:de Jeppe sine ede
män tilstädesz. Nemligen.

Ingemar i Boalt Jöns i Hynneridt
Nilsz Ibm Suen i Heslehult
Peer Olszon i Heslehult Jeppe sielfuer
Peer Bengtszon Ibm  
Bengt Ibm  

För:de Jeppes laggersmäns wpsade sig sielffua
gångandes till rygga, och wille ingen eedh göra,
förän Jeppe förskaffer quinfolkeet tilba
kers igen, och Påfuell Knutzon i Knutztorp
kommer hit på tingett.

Ithem beklagade landzmanen Brodder i
Markaridt at för:de Jeppe i Boalt hafuer
39r medh wåldh och wälde haft borte för honom 5 schepper
af konungz tijondenn, som honom af H.K.M.
förlänt är, alt ifrån 1613 huilket bleff honom
reknat för tiufuerij, effter H.K.M.tz breff
och mandat dat 1612. Wtfeste effter rettens
betänckiande, effter han är oförmögen för tre
sko och modtueligheet - peningar - 9 marker, och
betala tijondenn, derföre han och genast satte
löffte.
  cronan 6 marker
  häradet 1 ½ marker
  häradzhöfd 1 ½ marker


Sammedag framförde Brådder i Markaridt
desze eftherschrifne witne, nemligen Nilsz i Mistre
hult, Peer Jacobzon desze witnade medh wp
rechte händer och suoren eedh, at Bengt Larszon
i Äplanes, fulkommeligen rechte handh för
then hesten, som ryttemästarenn edle och welb.
Måns Stierna fijck af Brådder, godh för - 40 dlr
deet för:de Bengt Larszon af hans wpbördh be
tala skulle. Effter förschrifne witne bleff
afdömt efther thet 12 Cap. i Kiöpmåla B.
39v att Bengt Larszon skulle betala hestegellet.

Sammedag kom för retta Ingredh i querne
gården i Traherydz sochnn, och klagade at hä
radzfougten welb. Trulz Perszon hafuer henne för
wtlagor ifrån pantat peningar - 35 marker för et
halft cronoheman, hennes man besittet hafuer mä
dan han war knecht i några år, och honom bestådtz
allena 1/4 der af, är restet kommet, at knich
ten hafuer tiluellat sig större frijhet än honom
borde. Men effter welb. Trulz Perszon icke
war tilstädes, och man icke wiste huadh retta re
stet war, derföre blef thetta wpsat till widare
ransackning.

Sammedag kom för retta Nilsz Bengtszon
i Hellerna, och tiltalade Laszes arffuingar
i Foglanäs, om et jordakiöp, som för:de Lasze hade
giort, medh hans föräldrar, som wåro retta börda
män till et skattetorp Wrångelstorp benemdh,
thet the sålt hafua, för ethundrade rickz daler, och
några etlöfues gåfuor, och effter jorden icke
war tingbuden eij heller lagligen bortskiött, för
mente för:de Nilsz Bengtszon, at han wille igen
giffua dhe peningar hans föräldrar wpburit
haffua, medh etlöfues gåfuan, och sedan träda
40r till jorden igen, huilket tilbudh för:de Laszes
arfuingar medh gode inthet wille widertaga, wthan
framlade i retten S. her Girmundz breff i
Giöterydh dat: 1569 förmälandes at Lasze
hafuer wtgifuit nemligen Månszes hustru i Wa
raböke för etlöfuet oxar et par. Ithem Man
szes barn till wengåfuo solffuer - 6 lodh.
Ithem förmäler samma breff at för:de Lasze
hafuer /som af brefuet förstadtz kan/ giort
för presten för:de her Girmundh enn trigga
manna eedh, effter Månszes dödh i Waraböke,
at han hade i sin lifztidh wpburit slagne
daler - 31 str. silfuer - 7 ½ lodh medh dansk
wicktt. oxar et par för - 14 dlr konung
Erichz mynt. Och sedan både danske och suenske
peningar, efther theras eget nöije. Nu förme
nar Laszes arfuingar, att the willia försuara,
jorden medh then eedn de hafua giort för her
Girmundh i Giöterydh. Men effter lagen
förmår, att alla witne och alla eder för häradtz
höfdinge skola gångas å rettom tingzdag och
tingstadh, Tingmåla B. 24 Cap. Ithem Cap. 5
etc. derföre och effter samma eedh fins
annorlunda gången warda, gifz honom ingen
widtzordh. Eij heller kan samma breff hållas
40v kraftigt nog till at försuara jorden, effter thet är
allena et witnesbreff, och icke lagafångz breff.
Summa som wthj brefuet förmäles 31 dlr oxar
- 4 str, silfuer - 13 ½ lodh. Detta ährandet
bleff wpsat till widare betänckiande på båda
sidor.

Framkom för retten Brådder i Markaridt, och gaf
tilkienna at enn bonde, Jon i Gresholma, hade
honom för konung M.tz A.W.N. konung och her
re angifuitt, och honom beklagat, at han medh oret
te honom ifrån taget hafuer, peningar - 15 dlr
och när för:de Brådder fick weta, at han war be
klagat och angifuen, hafuer han låthet stemma
bondan hit till tinget, at beuisa sin klagan
ret och nödig wara. Hafuer och H.K.M.tz
kiögemäster, edle och welb. Stellan Mörner
stämdt samma bonde, Ithem ländzmanen Nilsz
i Kylhult, hafuer och stämdt samme bonde hit
till tinget, och han will inthet komma, bleff
ännu yterligare här af rettenn stämder, widh
sine peningar tilgörandes. Wpsattes.

Sammedag kom för retta enn nyskrifuen landz
knecht Carll Perszon i Boda, i Markarydz sochnn
41r huilken besitter et halft skatteheman, som hans
eget är, och bleff wthtskrifuen 1617. Och strax effter
wtskrifningen, kom capetenen Erich Kråk till
honom, och tog af honom rede peningar - 60 dlr
och lofuade willia skaffa honom en warachtig karll
i sin stadh igen, och gaf honom der opå sitt pasz, och
insatte i paszet enn benemdh Wolff, den för:de
Carll Perszon aldrig såg eller kiende, sedan hafuer
han gifuit befälles peningar, nemligen Jahans
i Tansiö  4 rikz daler. Jöns Wlff - 10 marker
danske markestöcke, Bengt Resare - 2 rikz dalr
Jöns Stenszon q.M. en rikz daler. feltuebelen
- 1 suensk dlr. Summa - 74 dlr. Och strax
capetenen Erich Kråk war afrettat, togz för:de
Carll Perszon igen wnder phanen, och hafuer alt sedan
tiendt. Her opå bekom han häradtz beuisz.

Gårder wpbiudesz
1/3 af Westrahult - 1, ½ Exhult - 1
1/18 af Siöaridt - 1, 1 Gellestorp - 1

Sammedag kom för retta Torsthen i Ska
rarp, enn frelszes dreng opå welborne her
Jahan Sparres godz boandes, huilken hafuer
belegrat enn piga Bengta Gunna dötter
41v Miäla, thet the bådenn her för retta bekiende,
wtfesste för mökrenchning, effter thet 3 Cap. i Gift
måla Balken, peningar - 40 marker
  husbond 13 marker 8 ortigr  
  målzägand 13 marker 8 ortigr  
  häradet 6 marker 5 öre 4
  häradzhöfd 6 marker 5 öre 4


Sammedag kom för retta enn enkia, Suen
borg i Skararp opå samme godz, huilkens man
blef för någon tidh sedan ihielslagen, och hafuer
warit medh sin man i echtenskap wthj 18 år,
och effter honom 5 små barn, Nu hafuer
hon låthet sig belegra af enn fougtatienare
Jöns Nannaszon, huilken och för nå
gon tidh sedann blef ihielskuten, wthtfeste
för:de enkia, för lönskeleger, peningar - 6 marker
  husbondan 4 marker
  häradet 1 marker
  häradzhöfding 1 marker


Ithem kom för retta, en landzknicht och wngh
dräng Sten Carlszon, huilken hafuer bele
grat en löszkåna, Gunnill Jönszes dötter,
huilken och tilförenne hafuer giort lönske
42r leger, och blef mökrencht, medh en wng dreng Måns
i Skafta. Derföre wtfeste landzknichten, för:de
Sten, för lönskeleger - 3 dlr
  cronan 2 dlr
  häradet 2 marker
  häradzh. 2 marker


Ithem för:de löszkåna, wtheste för lönskeleger
till treskiftes, peningar - 6 marker
  cronan 4 marker
  häradet 1 marker
  häradzhöfd 1 marker


Sammedag kom för retta edle och welb.
Oloff Anderszons tienare till Borrarp, Nilsz
i Norret benemdh, huilken på welbe:te sins
husbondes wegner, hafuer wthj föregångne år, lå
thet wpbiuda några frelszes heman, som her
wthj häradet ähre belegne, nemligen Tånne
ridt, Baszerås, och Bolmaridt och inlade i
rätta en copia af et kiöpebreff, som
en dansk man Jöns Willamszon i [..]
i Skåne wtgifuit hafuer, Anno 1608 i bock
stafuen förmälandes, at för:de Jöns Willamszon
af egen god willia och welbetäncht modh, så
42v och medh sine kiere hustrus egen beuilning, ja och sam
töcke, hafuer sålt och wplåthett, ehrlig och welbördig
man Oloff Anderszon till Borrarp i Westergöt
landh, huilken äger han hustrus morsöster, förschrifne
gårder, Tånneridt i Markarydz sochnn, som åhrli
gen rentar smör - 6 lb. Baszerås i Lidhultz
sochnn, rentar smör - 4 lb. Bolmaridt i Hyn
nerydz sochnn, rentar smör - 4 lb. medh andre
åhrlige och seduanlige wtlagor, för et fult och fast
kiöp, och hafuer wpburit för huar punderenta,
peningar wthj rikz daler, och danske markestöc
ke, tuhundrade mark, är tilhopa reknat, siu
hundrade daler, huilka peningar för:de Jöns
Willamszon bekienner sig redeligen och till fulla
nöije wpburit och bekommet hafua, så at honom
i alla måtto well ådtnöijes. Och wthj sam
ma bref, gifuit häradzhöfdingen fulla
macht och tilståndh, för:de godz och gårder, at bort
skiöta. Derföre wpstodo häradtznemdn,
och samptligen medh mig å skafte höllo,
skiötte, skaftförde och aldeles afhände, för:de
frelszes heman, Tånneridt, Baszerås och Bol
maridt, medh alle dehs åhrlige rentaa och
43r och rettigheet, och all den ret och gamble bördh,
som welbe:te Jöns Willamszon på sin frusz wegner,
her till dagz till förschrifne godz haft hafuer,
ifrån Jöns Willamszon hans hustru, barn och rette
arfuingar, och fulkommeligen tilhemule och tileg
ne in wnder Oloff Anderszon, hans kiere fru,
fru Kirstin och beggas theras arffuingar, till
euerdeliga ägo och ägendom.

Anno 1619 denn 24 Maij stodh
laga walborgemesze ting i Synnerbo häradt,
widh rettan tingstadh Hampnada, wthj när
uaro och i fougtens stadh, häradzschrifuaren ehrlig
och försichtig Börgie Perszonn i Toffta, wn
derfougten Jöns Carlszon i Neglinge, sampt
häradtz nemden.

Nämden  
Jöns Jonszon i Rydh Anders i Berghem
Ebbe i Hiulsznäs Peer Bengtszon
Nilsz Cnutzon i Rydh Peer i Fagerhult
Jöns i Gåaridt Måns i Horn
Lars i Alanskiöp Oloff i Holegården
Nilsz i Öszhult Lasze i Broddalt
43v
Gårder wpbiudesz      
1/3 af Westrahult 2 1/3 af Tutaridt 1
1/18 af Siöaridt 2 1/4 af Maråsz 1
½ af Exhult 2 ½ af Brånhult 2
1 i Gellestorp 2 1/3 af Toresholma 1
½ Kölzhult 1 ½ af Kylhult 1 3
1/6 af Barset 1 1/6 af Mierret 1
½ Skeda i Rysby 2 2/7 aff halfue g. i Alanszkiöp  
½ Sanna 3    


Sammedag kommo för retta Jöns Jonszon
i Rydh, och hans granne Nilsz Knutzon Ibm, ful
myndige på Erlandh Olszons wegner i Elin
ge, och på Gudmundh Nilszons wegner i Becka
ridt. Ithem fulmyndige på Måns Jonszons
och Eskels wegner i Elinge. Desze för:de
bekiende, at hafua sålt Nilsz Olszon i
Elinge, halfuan den syndra gården i för:d
Elinge, wndantagandes en halff femting,
och hafua derföre wpburit som effter föllier
alle tilhopa, peningar - 95 dlr noch
44r noch hafuer för:de Nilsz Olszonn, kiöpt enn siet
ting af denn norre gården i Elinge, af för:de
Måns Jönszon, och Gudmundh Nilszon i Beckaridt
och hafua derföre wpburit, peningar - 20 dlr
noch alle tilhopa för etlöfuet, peningar - 20
dlr och hafuer Nilsz Olszon sielf, sin arfuelodt
i samma gårdh. Derföre tingskiöttes alle desze
förbe:thes arfuelother i båda gårdarnna, ifrån them
och alla theras arfuingar, och in wnder Nilsz Olszon
hans hustru Ingerdh, och beggas theras arffuin
gar till euerdeliga ägo och ägendom, medh
husz jordh, åker och eng skog och fämark etc.

Sammedag kom för retta, wellerdh her Peer
Gudmundszon, welb. fru Karinnes capelan till
Suaneholm, och klagade at capelanen wthj On
siö geldh, her i häradet, wellerdh her Anders
och en sochnediekne, Nilsz Töneszonn benemdh,
hafua beskyllat hans moder, en gammall
quinna Ingefridh Peders dötter, för en wp
penbara trolbacka, såszom och at för:de diekne
hafuer henne illa medfaret, och sönderslaget
tu reff i hennes sijda, och sedan hon lithet förmåtte,
44v henne bundet medh gislasnerten, och henne
medh månge snöpelige ordh och ådthäfuer ganska
illa enn nat wtöfuer i deras druckenskap
öfuerfallet, der till welbe:te her Anders
fögo nekar, whtan menar sig ther till hafua
skeell och orsack, och suarer her Anders
her till sålunda, at han och för:de diekne
wåro wthj kållatz, och för:de Ingefredh war
der kokerska. När gestebudet war i thett
nembste endat, tog her Anders liudh, aff ge
stebudzfolket, och begärade, at the effter enn
gammall plägsed wille gifua kåcken enn
ringa pening, för sit stora omack, deet och
gesterna effterkommo. När thet ähran
det war endat, gick her Anders wtht, och
något effter hon war inkommen, sade enn
part till honom, den quinnan du hafuer
liust före, hon är inthet så godh, som tu
henne elliest berymdt hafuer. Her An
ders suarade, huarföre icke, huad wete i
medh henne, då suarade några, hon pläga
koka ormar och paddor, och taga fiellet af
45r
hönszafötter och siuda, Ithem stöö af hester,
och mher sådant slempt ting. När sådant
snack war för her Anders berettat, blef han gan
ska illa tilpasz, och gick medh hast wtht, wpkastandes
och blef derföre möckit förtörnat, tagandes orsak
af thet som berettat war, at tala Ingefredh till.
Och her Anders och diecknen rådslogo huru the best
skulle få orsak at tala Ingefredh till, och när the
kommo in till bordett igen, sade diecknen wthj gemen,
nu skola wij weta huilket trolbackan är, och
tog några perzeglar på bordet, och lät som
han ther till wille bruka, tå sade her Anders
neij icke i afftonn, thet samma sade och the andre
gesternna. Men när her Anders war
kommen i sin sängestuga, kallade han Ingefredh wp
till sig, och frågade henne om hon hade stegkt
ormar, eller kokat annat obequemliget?
Då bekiende Ingefredh at hon plägar steka or
mar, taga hestastöö, och fiellet af hönszafötter,
och brenna till puluer, och bruka för siuka quin
nor.
 


Ithem beskyller och her Anders för:de Ingefredh
för troldom, och säger at hon kom en gångh till
1.
45v
  Jahanne i Rampneridt, och när hon kom in om hen
nes stugodör, blef hon strax sittiandes på kalfua
bron eller kiettan, och tigde stilla och inthett helsza
de, som plegseden är, och hölt then ena handen
back på ryggen, widh hon så satt, blef Ja
hanna som af hennes onda röchte wiste och hört ha
de förfärat, och språng till och fattade henne
om handen som hon hölt på ryggen, wpbrytandes
näfuan, der wthj hon fant try små bhen, och
när hon frågade huadh hon der medh wille göra,
föregaf Ingefredh at hon wille gifua bhe
nen ådt hunden, och något ther effter hände
sig, at Jahanna hade fhem kiör som drechtige
wåro, och när den första hade buret, blef kalf
uen will och galen, och sedan the andre fyra
effter, så många som på samme redh bliffuo
kalfuade.


2. Till thet andra berettade och her Anders Jonszon
capelan i Onsiö geldh, at en benemd Peer Nils
son i Tiusz hade för honom berettat at för:de
Ingefredh, hade låthet stoppa sig wthj enn säck,
och lät åka sig i hans gårdh, honom aldeles
46r
obemerkt, och på samma tidh blef och all hans
bodskap, rumpeskuren och stechter.
 


Till thet tridie berettar her Anders at en quin
na Kirstin i Flahult i Femsit sochnn, hade wthj
hans näruaro, och Erlandh i [..] sagdt,
at Ingefridh skulle för samma hustru bekiendt
hafua, at hon tröster komma stenen till at
flyta, helleberget till at remna, och tuffuan
till at tiuta, her opå hade her Anders in
gen witnesbördh, derföre blef honom her af retten
förelagdt, at förskaffa sig fulkommelig och gillandes
witne til nästa ting, och Ingefredh stelthe borgan.
3.


Sammedag kom för retta Hakonn Perszon i Skiel
hult, och klageligen gaf tilkienna, at en landzknecht
Jon i Torrarp, hade stucket honom öfuan för
ögat, så at han är der igenom halffuer bliffuen
nummen och förlammader, på alla sina ledamoter,
som lända then ena sidan till, deet man her 
för retta seedt hafuer, och effter knichten war
icke tilstädes, wthan på Calmar arbethe, och hade
laga förfall, derföre bleff thetta wpsat till 
näste ting, och knichten bleff stämder.
 
46v Sammedag kom för retta S. Jöns Wlffz effter
lefuerska, och sig beklagade, at en benemdh Peer i
Birka, hafuer henne hothat at willia ifrån taga
fyra daler peningar, som för:de Peer hade gif
uit Jöns Wlff till at lösa et pasz medh widh
Ryaholm. Så aldenstundh, att för:de Jöns Wlff för
detta så well som flere sådana puszer hafua mist
lifuet. Och H.K.M.tz hafuer taget för:de enkia i
häng och försuar, derföre blef och liust H.K.M.tz fridh
öfuer henne, och alt hennes godz, rörliget och orörliget,
innan gårdz och wthann gårdz, till lag och ret, och huilken
som förmenar sig något hafua henne tiltala, dock schall
thet skee för rätta och icke elliest.

Kom för retta enn enkia Gunnill i Wänneböke, och
klagade at Jonn och Jöns i Brokhult, hafuer henne
medh wåldh ifråntaget et tynnelandh åker, som hon
seijer sig effter sin söster Ingerdh lagligen arfdt hafua.
Huilket bondernna icke neka kunde, wthan för
mente sig der till hafua ret, och derföre framlade i 
retten S. Peer Arffuidzons witneskrift till Öije
hult fordom fougte i samma häradt, wnder hans
signet bekräftat, dat. 1602 förmälandes att för:de
Ingerdh skulle hafua bortpantat sin arfuelodtt
47r och bördzret för tiufuerij, och derföre hafuer Jon och Jöns
trädt till åkeren, emodt hennes willie, och
åuerkat. Och aldenstundh the icke hafua söcht laglige
medell, och sin ret tilförenne omtaladt, eij heller söcht
sin widerpart i retta, wthan ellest effter deras eget
hufuudt saken anfångat, derföre blef till thet första
afdömt, att the skulle hafua förgiort sit arbete, och
åkeren dömdes Gunnille till, in till så lenge the
sökia laglige medell och wtuäger. Men effter
landzmanen icke war tilstädes, eij heller några
andra, som om sakenne wiste beskedh, blef thetta ähran
det, belongande wåldzuärkan, och thet straff ther till
hörer, wpsat till nästa ting.

Sammedag framfördes för rätta enn tienstedräng
Thor Perszon, huilken tiener på Erichzstadh sätes
gårdh, huilken opå sin herres gårdh hafuer belägrat
en tienstepijga, af oächta säng födh, Ingeborg Jönszes
dotter, thet the bådenn her för rätta bekiende, och
effter the inthet stodo effter at bliffua echtafolk,
derföre wtfeste han effter thet 3 Cap. i Gift
måla Balken, peningar - 20 marker
  huszbond 13 marker 8 ortigr  
  målzägand 6 marker 5 öre 4
47v
Sammedag kom för retta Suen i Bäckaridt
och Birge i Otarp, fulmyndige och mechtige giorde
af Jahanne i Östraby, och bekiende at för:de Ja
hanna godueleligen sålt hafuer Jöns Jonszon i Östra
by, all hennes arfuelodt lethet och mokit, som hon
åtte och arfdt hade i hela gården för:de Östraby, och
hafuer wpburit både för jordh och etlöfuet, solfuer
- 26 lodh. Derföre tingschöttes hennes arfuelot
ifrån henne, och hennes arfuingar, och tilegnandes in wn
der Jöns Jonszon, hans hustru Botill och theras arff
uingar till euerdeliga ägo och ägendom.


Sammedag kom för retta Nilß Jonßon i Saxa-
näs, på sine egne wegner, och fulmyndig på sin broders
Håkon Jonßons och all hans arffuingars wegner.
Ithem her Anders i Anderstadh, fulmyndig på
Håkonnes wegner, och hans söster Ingeborges weg-
ner, och tingskiötte ¼ af Hallarp, ifrån them
och in wnder Måns Jonßonn i Hallarp och hafua
therföre wpburit för arff och etlöfuet Nilß Jon-
ßon, peningar – 80 dlr.  Håkon Håkonßon och hans söster
Ingeborg peningar – 38 dlr. Håkon Jonßon peningar
– 12 dlr. koo – 1 str om – 4 dlr. Noch wthj
48r
godh wedh peningar – 8 dlr. Noch M. Mårten i Wexiö
på hans barns wegner, peningar - 12 dlr.

Sammedag kom för retta, edle welborne herres
her Clasz Stenbockz tienare till Tofftaholm, ful
myndig af sin herra medh breff och segell, och ting
skiötte hederlig och wellerdh man, her Anders i Ander
stadh, et lithet torp i Skien, som liggandes är sön
nan ån, och hafuer derföre wpburit peningar - 140 dlr.

Sammedag blef Sigge i Haralt, anklagat at
han hade försummat, H.K.M. stemning och skiutz
ning, den tidh peningarna wpfördes ifrån Wlffzbek,
deet honom och bleff ofuertygat. Och bleff för then
skull sackfelt till peningar - 3 marker
  cronan 2 marker
  häradet 4 öre
  häradzhöfd 4 öre

Kom för rätta Sone Erichzon i Simmarp, wthj
Huitaridz sochnn, i welbördig Måns Sternes
förläning, huilken hade belegrat sin faders le
gopiga, Kirstin Nilszes dötter, och aflat barn

48v medh henne, thet the båden her för retta bekiende,
och effter han inthett wille taga henne till echta,
sackfeltes han effter thet 3 Cap. i Giftmåla
Balkenn, för mökrenchning till - 40 marker
  Måns Sterna 13 marker 8 ortigr  
  fadrenom 13 marker 8 ortgr  
  häradet 6 marker 5 öre 4
  häradzhöfd 6 marker 5 öre 4

Ithem beuistes och, at för:de Sune Erichzonn hade
ihielskutet thu rådiur, derföre han wtfeste
oxar - 6 str
  Måns Sterna oxar - 4 str
  Stellan Mörnar - 2 str


Sammedag kom för retta Jon Olszon enn
landzknicht i Siuhult boandes. Ithem Jon Hanszon
och ett quartermäster Jon Nilszonn i Ifla, huil
ka alle af enn hendelsze kommo tilhopa, till
Erlandh i Ekenäs, der the kiöpte öll, drucko
och spelade kort, och om dagen emodt
aftonen, blifuo the skilachtige sin emellan, och
begynte trätta, orsaken och begynnelszen till
deras trettemåll, war sålunda, at Jon Hanszon
hade sönderslaget enn weria för Jon Olszonn
49r som han hade länt af enn rytter Sone i Ekenäs,
och hände sig att samme rytter war och dijt kom
men till at krefia igen sin weria, och de drucko
alle tilhopa i et lag, då sade Jon Hanszon iag
will låtha giöra werian ferdig, förty ther fattas
inthet, wthan tången slap lösz af kloddet. När
the hade spelat enn stundh, hade Jon Olszon wun
net, så at han seger sig hafua hafdt 5 öre i sin kula,
och när the blifuo trettandes, ströck Jon Hanszon hans
peninga kula till sig, och genast slog Jon Olszon på
munnen, och öfuer tinningarna, så at han föll
widh golffuet, och tog en stoll williandes slå honom
mher, och rytteren för:de Sone Suänszon förtog honom,
och tog Jon Olszon till sig i högsäthet, och satte sig
wthan före, och Jon Hanszon satte sig på säthet.
Widh the såto tog Jonn Hanszon back om ryggen på
rytteren, och Jon Olszonn i håret och the hårdro
ges enn stundh och blifuo sedan ådtskilde, sedan
wåro the tuå eller tre gånger samman, och hårdroges,
och hade inga knifuer, på thet sidsta togo the
Jon Olszonn och kommo honom i säng, och han lade
sig medh the hug han fåt hade, och Jon Hanszon
och quartermesteren Jon Nilszonn, medh rytteren bliffuo
igen sittiandes, widh bordet. När the hade
49v sittet enn stundh, gingo the wtht, och mädan the wåro
wthe, war Jonn Olszonn wpkommen, hafuandes sin
weria i handen, när Jon Hanszon och Jon Nilszon in
kommo, hög Jon Olszonn till Jon Hanszon en skråm
ma öfuer hufuudet, och strax tog Lasz Cnutzon och
rytteren Sone Suenszon, wthj Jon Hanszon, och skilde
honom ifrån Jon Olszonn. Och quartermesteren
Jon Nilszonn, tog wthj Jon Olszonn och förde honom
medh geualt [..] wthj en säng i wrån, och slog
Jon Olszon [..] medh werie festet i an
sichtet siu holl, så at hans anda gick wp igenom
ögat och kinbenet, och thet högra ögat slet wt
slaget, så at Jon Olszon är slet stenblinder,
dy han war tilförenne blinder på thet wenstra
ögat. Sedan q.M. Jon Nilszon hade honom
så illa slaget och medfaret, kom Jon Olszon wp
af sängen, och bleff liggandes på gålffuet, då
språng then andre Jonn Hanszon, och hög honom et
hug öfuer jeszan, då wände Jon Olszon ansichtet
till golffuet, och Jon Hanszon hug honom thu hug
öffuer nacken, men effter thetta är Jon
Olszons egen berettelsze, och Jon Hanszon och Jon
Nilszonn aldeles neka, at thet icke är så tilgånget
derföre bleff thetta wpsat, till rytteren So
ne i Ekenäs, och Lasz Cnutzon komma tilstädesz.
50r Kom för retta Sone Erichzon i Simmarp, och kla
gade at then kånan han belegrat hafuer, benemdh Kir
stin Nilszes dötter, hafuer wndsagt honom, at han innan
en kort tidh, skall fara ena fanenes ferdh, der opå han
framförde thuenne witne, Anders i Dommaridt, och
Anders Gudmundszon i Guddarp, och Sones fader Erich
i Simmarp. Och så frampt för:de Sone något kan
oförmodeligen hända, skall han hafua macht och wiszordh
effter lagen, at tala henne till som wndsegningen giorde.

Kom och på samma dag, Sigge i Biörnstorp, och beskyl
lade sin grannes hustru, Elin Jons i Biörnstorp för
troldom, föregifuandes at hon hafuer wndsagdt honom,
och loffuat honom ondt, huilket och är honom widerfaret,
effter som han sielfuer beretter, bekiennandes at han
hafuer fåt skada på sin boskap. Ithem beskyller och
henne, at hon sancker för möckiet smör, och hafuer effter
koer, bortsålt et år tijo lb smör det han sade
sig kunna beuisa, dettta blef wpsat till widare
ransakan.

Sammedag kom för rätta en enkie dötter,
och en wng piga Jahanna Erichz dötter, i Slet
tewrå, och klkagade at enn landzknicht, Jacob i

50v Broddalt, hade henne wthan gifuen orsak, slaget
och illa medfaret medh en bösza, deet man her
för retta seedt och skerskodat hafuer, och hafuer han
slaget henne et slag öfuer näsan medh böszan,
så at hela ansichtet war sårt och wpsuollet, och
tu slag i hufuudet. Och effter knichten icke
war tilstädes, blef thetta wpsat till nesta ting.

Sammedag kommo för retta thuenne ondsinni
ge quinfolk, Ingeborg i Hampnada och Karin i
Elinge, huilka wthj wrede hafua skelt huar andra
för horer, och kunna sådant inthet beuisa, och
elliest förde et förargeliget lefuerne både hem
ma och på kiörkegården, och näste söndag för tin
get, hade sochnapresten och kiörkiones män, sam
me quinfolk för sig och dem medh månge ordh
förmante, at the skulle afstå medh theras onötti
ge trettemåll, men the wille inthet lyda, wthan
stämde huar andra till tinget. Och effter
för:de quinnor inthet wiste någor horestöcke medh
huar andra, wthan så well her på tinget
som tilförenne, brukade enn onöttig mundh, der
före blifuo the sackfelte till lepegeldh, huarte
ra till - 9 markerär tilhopa peningar - 18 marker
  cronan 12 marker
  häradet 3 marker
  häradzhöfd 3 marker
51r Sammedag kom för retta lendzmanen Peer
Carlszon i Trotteslöff, och klagade at en benemdh
Jeppe Anderszon i Geshult, som för någon tidh
sedan ihielslog enn ländzman, Liunga i Lökarit
i Ryholmbs sochnn, och bekommit H.K.M.tz
fridh och nåder, och han på nyt hotar och wndeseijer
lendzmanen lendzmanen, för han krefier honom
sacköres peningar, som han till häradet wttfest
hafuer, och icke ännu ifrån sig lagdt, föregifuandes
at häradet skulle hafua gifuit honom till
sakören. Derföre blef häradtz nemdn til
frågat, om the samme saköre på häradtz wegner
hade bortgifuit, der till the suarade neij.
Derföre blef Jeppe af retten rådh och förma
nadt, at han medh gode skall samme saköre beta
la och ifrån sig legga.

Ithem framkom Nilsz Anderszon i Åby, och
klagade at prophoszen manhaftig Suen Trulszon
hade honom wthan någon lag och dom ifrån
taget till - 15 ½ marker, den tidh han tiente
Christiern Some, deet Suen Nilszon i Åby
medh suoren eedh witnade.
51v Sammedag kom för retta Jeppe i Boalt, huil
ken är kommen i wppenbara röchte, för sin legopiga
et dansk quinfolk, för huilket röchte han tilför
renne å nästa ting hade welet fulbordat denn
eedh och laggång han för samme röchte wtfest hadhe,
och effter hans granner på samma tidh, föreuägrade
sig willia gå lag, för än Jeppe förskaffer quin
folket hijt på tinget till förhör, såszom och Påf
uell Knutzonn. Nu framkom för:de Påfuell
Cnutzonn och hans granner, Måns i Parke, och Gum
me i Bråna witnade och betygade, at samme
quinfolk inthet war hafuandes när hon kom ifrån
Jeppe i Boalt wthan födde barn halfannat
år effter, hon war kommen wthur Suerige.
Och effter retten tuiffler, om samma witnes
bördh bleff afsagdt, at Jeppe skall förskaffa sig
sochnoprestens eget förseglade breff, wnder kör
kiones - 6 mans bomerke i Danmark, på huadh tidh
hon först födde barn, effter hon war kommen
wthur Suerige. Dy halfannat år ther effter
som the nu bära witnesbördh, kunne hon well
föda et annat barn, som inthet war aflat wthj
Jeppes gårdh i Boalt, eller höra honon till.

Sammedag kom för retta H. Dordj i Tu
taridt, S. Jon Olszons effterlåtne enkia, huil
52r
kens man, för:de Jon Olszon på en halff åhrs tidh, hafuer
warit fougte her wthj häradet, och her af tinget
tiensteligen begärade, at menige tingzalmogen, wille
gifua hennes S. man, et retuist och sandferdiget
witnesbördh huru han sig i denne bygden wthj the
få dagar han her fougte war, förhållet hafuer
eller om her fans någor som, honom i någon måtta
medh rätta hade at beskylla, då wille hon
der till på sin salige mans wegner, suara,
lida och omgella, huadh retten medhgifuer. Till
detta hennes begärlige och welmente spörsmåll,
blef henne sålunda suaradt, at her fans ingen
wthj detta häradet, som han antingen medh ordh eller
gerninger, till thet aldra ringasta hade förtörnat,
möckit mindre någon oret tilfogat hafuer, eller
något ifrån taget, wthan sig förhållet, såszom
en trogen tienare ägnar och bhör, och förde
et sådant leffuerne, at han gerna giorde huar
man lijka och ret. Detta menige man her i
häradet, offtabe:te Jon Olszon på hans döde mull,
till et retuist witneszbördh icke hafua kunnat
förhålla. Wnder häradtz insegell.

Sammadag kom för retta, Nilß Bugge i Ska
rarph, fulmyndig på Gudmundh Bengtßons wegner
i Stora Groaridt, och Bekiende och tingskiötte
52v
Laß Nilßon i Norra Uenneböke 1/8 af hela gården,
som han wthj bhor, och hafuer derföre wpburit penin-
gar – 30 dlr och sex både för arff och etlöffuet.
derföre tingskiöttes.

Kom för retta Jöns Anderßon i Baßarås, och be-
kiende at han medh sin hustrus Ingeborges Ja och
samtöcke, Ithem fulmyndig på sin hustrus sösters
wegner Kijrstin, Laße i Broddalt fulmyndig
på Kijrstin Måns dötters wegner, deße för:de
tingskiötte, Jon Stenßon i Sijngzöö, en heell
fierding af hela gården, i för:de Sijngzö, som han 
wthj bhor, som the honom godueleligen sålt haffua
för eftterschrifne peningar, Jöns i Baßerås wthj
dansk mynt, Peningar – 12 dlr. hans hustru
söster Kirstin – 8 Rikz daler. noch Peninagar – 2½ rdr
får – 4 str. Arffuidt i Loßhult, på Kirstin
Måns dotters wegner, wpburit dansk mynt
peningar – 7 dlr.

Sammedag kom för retta Erich Perszon i
Liungby, fulmyndig på sin fadermoders, Kirstin
Bengtz wegner, och tingskiötte, Jöns Henrichzon i
Dommaridt, och Suen Laszeszon i Ikornarph
halfue gården i Dommaridt, och hafuer derföre wp
burit N. Peer Jonszons moder Kirstin första
53r
gång, peningar - 200 marker noch andre gången penin
gar - 20 dlr, och Peer Jonszon och hans barn, för
etlöfuet, peningar - 3 dlr. Ingerdh Henrickz - 1
dalr. Ithem Suen i Bäckaridt för etlöffuet - 10 marker
Bengt Erichzon i Quenslöff för etlöffuet peningar
- 6 dlr 1 marker. sölffuer - 3 lodh. Erich Stenszon i
Dommarit för arff och etlöffuet, i goda oxar till
40 dlr, godt gängze mynt. Jöns Erichzon, Måns
Erichzonn och Anders Erichzon, för etlöffuet - 4 dlr
her Jöns Larszon för etlöfuet - 10 marker, Jöns i
Torlarp sampt medh hans medarffuingar, hafua och
bekommet deras etlöffue fult wt i samme gårdh,
der till ähre witne Suen i Bäckaridt och Nilsz i
Horsnäs. Så at the medh arff och kiöp lagligen
äga halffuan Dommaridtz gårdh.

Sammedag kom för retta Brodder i Marka-
ridt på sine egne wegner och Bengt Perßon i Tut-
hult på sin hustrus Elin Jacobz dötters wegner,
och bekiende at the hade giort et Wenliget Jor-
daskifte sin emellan, sålunda at Brodde Jacobßon
hafuer gifuit sin söster och Måg, halffannor fier-
ding i Tuthult och för:de Bengt Perßon
hafwer på sin hustrus wegner gifuit Brodder, allan
sin hustrus arfuelodt i Markarydz by, och en hell
fierding på fyra skepnelandh när i Siöarydz gårdh.
 
53v
1/4 af Siöaridt
Och effter för:de Bengt Perßon hafuer bekommet
mher Jordh, än han på sin hustrus  wegner Vtgifuit
hafuer. Derföre tilstår han för:de Brådder alt sins
hustrus etloffue och kiöperet frijdt at leija eller
kiöpa, i för:de Markarydz by, och en hell fierding aff
Siöarydz Skattegårdh, Vwndantagandes fyra skepne-
landh ifrån sin hustru Elin Jacobzdötter och
in wnder Brådder Jacobßon, hans hustru h. Anna
Carlsdotter, till Euerdeliga ägo och ägendom.

1/4 af Tuthult
Oppå samma sät tingskiötte Brodder i Mar-
karydh halfannor fierding i Tuthult, ifrån sig och
sine arfuinger, och tilegnande in wnder Bengt
Perßon och sin söster och deras arffuingar
till Euerdeliga ägo och ägendom.
  Kom för retta Bengt Olszonn i Wärset, fulmyn
dig på desze effterschrifnes wegner, som ähre hans
söschionne, nemligen Suen i Bräkentorp, Jeppe
i Kånna, Oloff i Holegården, fulmyndig på Biörns
wegner i Flahult, och Karinnes och Nilhes wegner i
Gresholma, Börgie Erichzon på sine egne weg
ner, och tingskiötte sinom broder, Jöns
Olszonn i Balkö, en siettedell på thuå söster
loter när, och derföre wpburit Suen i Bräken

 
 
 
 
54r torp - 22 dlr, Jeppe i Kånna - 22 dlr
Biörn i Flahultt - 22 dlr, Bengtt i
Werszet - 22 dlr. Karina och Nilla til
hopa - 22 dlr, Börge Erichzonn - 10 dlr

Sammedag war lagföraren Nilsz Eschel
szon mechtig och fulmyndig giordh, af Lars i
Rya at tingskiöta Jonn Gislaszon i
Kierregården thu skepnelandh åker, som är be
legat nestt in till Kierregården, och dhe len
ge hafua stådt i trätte om, och hafuer för:de
Lars wpburit peningar - 14 ½ dlr, för arff
och etlöffuet och altt tiltall.

Sammedag kom för retta Erick Perszon
i Liungby, fulmyndig på Jon Håkonszons
wegner i Replösze, och tingskötte Jöns
Abramszon och Suen Suenszon enn nijonde
dell aff hela gården i Quenslöff, och hafuer
derföre wpburit - 56 dlr, och rog - 2 scheper
både för arff och etlöffuet. Ithem
framlades i retta hederlig och wellerdh mans
54v her Jons bref i Angelstadh, förmälandes
att Gunnill Nilsz Olszons barn, hafuer sam
töcht och beuilliat, att för:de Jöns Abramszons
hustru Karin, schall försöria sin moder
medh alla nödtorftigheter, så att henne ingen
dell felas skall, antingen till födo eller
kläde, och skall therföre hafua thu skepnelandh
åker, och thu lasze slåter, wthj för:de Quenslöfz
gårdh, her till ähre witne, Oloff Gud
mundszon, Jon Håkonszon, Kirsten Suens,
och Jöns Bengtszon.

Sammedag kommo för retta, Påff
uell Perszonn, och hans broder Peer Perszon
sampt theras broders Lars Perszons hu
stru Botill Peders dötter, och hennes
son Jon Larszonn, medh sina 8 små sö
skionne, desze alle klagade, att enn
benemdh Jöns i Gryshult, haffuer medh
flere sine medhielpere för någon tidh
sedan ihielslaget för:de Lars Perszonn
den 7 Martij 1619, wthj et wtferda
55r öll, i Gröshult i Hallarydz sochnn. Och haf
ua denne effterschrifne tre sanborne bröder,
waritt i flock och å wigualle, then tidh dråpet
skedde, Jöns Nilszon i Gryshult, Lasz Nilszon
i Brånaltt enn landzknicht, och Matthis
Nilszonn i Brånaltt, huilken går widh
skogen, men Jöns Nilszonn och Larsz Nilszon
blifuo strax tagne i borgan och ähre till
suars kompne. Och är dråpet medh
alla omstendigheter sålunda förorsakat och 
tildraget, som her effter antecknat står.

Deet hende sig wthj för:de wtferda öll,
om aftonen war Lasze Perszon som slagen
bleff, sittiandes aldra fremmerst i galbenken,
och en heter Nilsz Nilszonn i Exhultt,
som och är theras broder, sat ther nest, och
der nest satt Matthis Nilszon i Brå
nalt som går widh skogen, huilken til
förenne war i trettemåll medh Lars
Perszon, dock wåro the ther om fördragne,
widh the såtho och ingen wiste aff någor
trettemåll eller wrede, då sade Mat
this i Brånalt till Lars Perszonn,
55v du skulle få et alledetusandh kneflar, och
tog enn talerk, medh then wenstra handen,
och slog Lars Perszon i huffuudet och strax
folgde medh then högra handen, och slog honom
medh en lithen kniff i armen, så at
stynget tog emodt armpipan och kniffuen
gick sönder. Och Nilsz i Exhult som
emellan sat, tog strax wthj Lars Perszon,
och förde honom wnder bordet, och hafuer suo
ret på boken, att han icke weet anting
gen Matthis Nilszon giorde schada medh
knifuen eller icke, och inthet hörde Lars
Perszon ynka sig, wthan som han sedan hörde
Lars Perszon bekienna, att Matthis Nilszon
stack honom i armen, widh han hölt armen
wtht för sig, och inthet i magan. När
Lars Perszons son enn wng dreng, såg att
the slogo hans fader, widh bordet, språng
han wp på säthet, slog öffuer bordet, och
stack Matthis Nilszon i örat och halszen,
så at Lars Perszon hade inga wtuäger
at komma ifrån bordet, då sat enn
annor bonde benemdh Håkon i Ekehultt,
nest nedan för Lars Nilszon på säthet,
56r när han såg Lars Perszon war trängder,
tog han wthj Lars Nilszon, och bögde honom
in till sig, så lenge Lars Perszon kom
ifrån bordet. Och ret som Lars Perszon
ledh döden, kom nidh på golffuet aff en
hög pall, staplade han medh fötterna, och
som han war wprester möthe honom Jöns
Nilszon, medh en dragen kniff, och genast
slogo samman medh knifuerna, och Lars
Perszon stack Jöns i Gröshult opmedh
medh ögat på pannebenet, och Jöns i
Gröshult stack Nilsz Perszon i magan, medh
en kniff, och wtskar efther, så at hans
inefler strax wtfluto, och i thet samma
kom Lars Perszons son Jon Larszon fram,
och wille hielpa sin fader, honom Lasze 
i Gröshult i axlen ett styng och wtskar
effter, och der medh kommo the aff dören,
och wtt på gården, och förän Larz Perszon
wtkom stack han Jöns Nilszons broder,
Lars Nilszon tu styng, dock små kiöt
sår.
När Lars Perszon och hans son Jon
56v Larszon wåro wtht kompne på gården, sade
Lars Perszon till sin son, ser iag haffuer
fådt min dödh, kiere son gack från mig
och fly, the kommo wtht och slå tig ihiell,
Gudh nåde tig och thin 8 små söskionne, tå
sade Jon Larszonn, fader huem hafuer
stucket eder, tå suarade han Jöns Nilszon
i Gröshult, då sade poiken för:de Jon
Larszon, han haffuer och stucket mig, åter
sade fadren till sonen, gack ifrån mig, the
komma wtht och slå osz båda ihiell, poiken
suarade, jag går icke ifrån, så lenge iag
ser liff wthj eder, och poiken sade, wij
williom gå bort wthj Simons Nilszons stuga,
huilken och war Jöns Nilszons broder, thet
poiken och giorde, ledandes sin fader ther
in, när the kommo wthj Simons stuga,
tog poiken enn sticka, tände wp, willian
des see sins faders skada, När wp
tendt war, kom Simon Nilszon som
stugan åtte, och strax i hälarna effter
hans broder Lars Nilszon medh enn
dragen sabbell. Ithem Matthis
Nilszon som widh skogen går, medh wredes
57r modh, och thet första Lars Nilszon fijck se
poiken Jon Larszon, hög han till honom
ofuan för örat i huffuudet, en farlig skråm
ma, och poiken gaf sig medh hast, i stor redho
ga emodt dören, tå folgde Lars Nilszon effter,
och stack honom et styng medh sabbelen i
nackan, der medh kom han wtht, och lop
wthj Jöns Trolles stuga, som och bodde i
samma gårdh, och gömde sig. Sedan språng
Matthis fram och tog enn bösza der låg
på bordet och slog genast till Lars Perszon,
så att han föll in wnder enn wäff, sedan
fijck han 3 styng i hufuudet, eller hug, och et
i huar armen, medh thet han fijck i then an
dra stugan, ältandes honom för sig medh
spiernande, in till hans hele mage, så
well som lungan wtflöt, och wåro än tå
så obarmhertige, att the tiörde honom wthur
stugan, så att Simon som stugan åtte, halp
honom öffuer tröskelen, och han kröp på
hender och knä, bort wthj en suine smoga,
att för redhoga lägga sig. Omsider
57v kom enn landzknicht Girmundh Gammal
szon, och fant honom ståndandes i suinasmogan
på sin knä, hållandes magan och lungan
i sina hender, och quäldes medh döden, han
tog honom wp, ledsagade honom tilbakers in
wthj Simons stuga, ther han låg wthj enn
ynkelig måtto, och lefde natten öffuer, och
then andre dagen emodt afftonen gaff han
wp andan.
Sedan poiken war wtkommen i Jöns Trol
les stuga, kommo Larsz Nilszon, Matthis
Nilszon, och Jöns Nilszon dijt effter röckan
des på dören och wille in, men en piga
hade afklädt poiken för:de Jon Larszon
tröijan och besåg hans sår, och stora skada,
och desze för:de kommo och wille in göm
de honom på ognen, och hade lagdt enn
krock på dören, så att the inthett sluppo
in. När the icke insluppo, gick Lars
Nilszon och Matthis Nilszon i gestebudz
stugan, der Jöns Trolle satt och drack,
tilsporde honom, om han wille gifua them
wåldh om stugan, der till Jöns Trolle
58r suarade jaa, och inthet afuiste, huadh the hade
för ährander, tå stego desze för:de strax til
bakers, och schyndade sig ådt Jöns Trolles stu
ga och bortröchte handfånget på dören, höggo
och blotades, och wille medh geualt in i stugan
effter poiken. När the icke insluppo
ginge the andre gången till Jöns Trolle,
och begärade at Jöns Trolle wille giffua
them loff om stugan, der till han suara
de ja, strax kommo the tridie gången
igen williandes nidhugga dören, tå kom
Jöns Trolle effter, och förbudh them hugga,
och badh sin quinfolk wpläta dören. Strax
dören war wpläthen söchte the in, thenn
ene på ognen, then andre i kalffuabencken
medh dragne werian, och ransakade stugan.
Men quinfolken hade förstucket drengen
wndan, mädan hans förfölliere andre gån
gen wåro i gestebudzstugan, och föruarade poi
ken i enn hop halm i theras lada.
När desze thuenne Larsz Nilszon och Mat
this Nilszonn icke funno poiken wthj stugan,
gingo the wtt, williandes effter honom
58v sökia flere husz, tå kom knichten för:de Gir
mundh Gammalszon och sade i behöfua inthet
letha effter poiken her i gården, ty poiken är
lenge sedan hemlupen, tå lupo the på hans
hemuäg et longt stöcke, in til thes the wåro
afuildna, att the honom inthet finna
kunne, ther wende the om, kommandes til
baka igen, ropade och skrijade som druck
na dårar, och gingo wthj gestebudz stugan,
och satte sig till drykz.
Om morgonen tideliga kommo för:de Lars
Perszons bröder Påfuell Perszon, och Nilsz
Perszon till Gröshult, ther theras broder lå
go, frågandes honom huem hade giort honom,
skadan, och gifuit honom dödzåret. Thå
bekiende Lars Perszon att Jöns i Gröshult
stack honom i magan, och sade att han
stack Jöns i Gröshult igen i hufuudet
och kiende att knifuen tog emodt bhenett.
Till thett andra bekiende han att Mat
this Nilszon slog honom först medh taler
59r ken, och sedan stack honom i armen medh knif
uen. Till thet tridie bekiende han
att huadh skada och sår han fijck sedan han kom
wthj Simons Nilszons stuga, deet giorde Mat
this Nilszonn honom, och ingen af the andre
lade hender på honom wthj för:de Simons
stuga. Till thet fierde giorde han Simon
Nilszon frij, att han inthett war wållan
des, wthj hans skada, huarken i then ene
stugan eller andra.
När för:de Lars Perszons bröder förnum
mo, att presten icke kunne så hastigtt
komma, som elliest thens siukes legenhett
fordrade, och för:de Lars Perszonn begynte
flux ängzlas och bröttias medh döden.
Thå begynte åter hans bröder före:de Påf
uell och Peer, at än yterligare fråga
honom, bidiandes honom på hans him
melrikes part, att han wille bekienna
saningen, huem hade gifuit honom dödzåret.
59v Thå rechte han af lilla macht sina hender
wp, och badh, at han så sant kunne niuta
Gudz nåder, och få then euiga glädien,
som ingen annor giorde honom dödzåret
wthan Jöns Nilszon, och badh sina broder, att
the honom therföre antasta skulle, och ingen an
nor, och bleff alt stadigt i samma bekien
nelsze, in wthj sielfue döden. Thett
månge ehrlige folk, schylde och oschylde
som hans bekiennelsze hört haffua, wit
nade.
Nuu är Jöns Nilszon till suars kom
men, och nekar till dråpet, och will inga
lunda bekienna at han stack honom, eller
hans son Jon Larszonn, wthan legger
all schulden in på sin broder Matthis
Nilszon, som widh skogen går, och först wt
slog. Lekeuell hafua Jöns Nilszons
bröder, Lasz Nilszon och Simon, såszom
och Nilsz Nilszon i Exhult, möckit
60r rådfört theras broder Jöns Nilszon, att han
inthet skulle legga skulden på någor annor
wthan godueleligen bekienna dråpet, be
tänckiandes, att han ingen annor i sin
stadh kan framkomma. Men ähn nu
Jöns Nilszon blifuer förmanadt, och wn
dergå dråpet, lekeuell nekar han på
thet högzta. Derföre blef thetta
ährandet wpsatt, till widare ransack
ning.
60v [tom sida]
61r [tom sida]
61v Anno 1619 den 27 Octobris stodh laga
ting i Synnerbo häradt, widh retttan ting
stadh Hampnada, wthj näruaro stådthålle
ren opå Jönekiöpingz slot, edle och wel
borne Bengt Kafle till Lydingenes, Ithem
häradzhöfdingen i samma häradt, edle
welb. Anders Grip till Stensnes, Be
falningzmanen ehrlig och försichtig Gudmundh
Gudmundszon till Strömhult, sampt hä
radtz nemdn.

Nemden  
Jöns Jeppaszon i Rydh Nlsz Bugge i Skararp
Måns Båtelszon i Horn Gisle i Tranhult
Nilsz Knutzon i Rydh Lasze i Broddalt
Ebbe i Hiulsnes Per Bengtszon
Lars i Alanskiöp Olof i Holegården
Anders i Berghem Nilsz i Oshult


Sammedag blef åter repeteradt och förhört
om Lars Perszons dödh i Ekhult i Markarydz
sochn, och framkom Lasz Exing i Traherydh, huil
ken och war i samma wtferda öll, der dråpet
skedde, och witnade sålunda, och när sielfue
perlementet stodh öfuer i stugan, war Lars
Exinf wtgången, och ret som han kom emodt
fastugu dören och wille gå in, kom Larsz
62r wtht, och hölt sig för magan, och lät honom see skadan,
och sade at Jöns i Gryshult hade stunget honom,
och gifuit honom dödzåret, och badh för Gudz
skull at han wille hielpa honom att fångan.
Ithem framkom och Wdde i Traheridt, och witnade
at han inthet såg eller weet huem stack Lasz Perszon
men thet hörde han, at Lasz Perszonn beskyllade
Jöns Nilszon för sin dödh. Omsider bekiende
för:de Wdde, at sedan slagzmålet war endat i
stugan och Lasz Perszon wtkommen, kom Jöns
Nilszonn i Gryshult, och satte sig hosz denne för:de
widh ongzbordet, och hade fåt hug widh ögat
och sade, ser her huadh iag hafuer fåt? Tå sade
Wdder, huem hafuer thet giort? Då sade Jöns
Nilszonn. Lasz Perszon som sat ther oppe?
Ithem witnade och Peer Nilszonn i Misterhult,
som och sat widh samma bordh, och när Jöns
Nilszon kom och satte sig, strax frågade the
huem som hade slaget honom, då suarade Jöns Nilszon
deet giorde Lasz Perszon, Ithem bekienner och
Peer Nilszon, at han hörde Lasz Perszon på sit
ytersta bekienna, at Jöns Nilszonn, gaf honom
dödzåret och ingen annor.

Sammedag kom för retta edle och welb. Jöns
Jöranszon, och framlade en wpbördz längdh, som en
62v Marcus Marcuszon, antecknat hade, huilken folgde
commesharierna, när längderna blifuo skrifna,
och hade wnder sina hender åhrliga jordaboken,
der effter han antecknade mantalett.
Och sedan commish: drogo her af häradet, kom
för:de Marcus Markuszon tilbaka i häradet igen,
medh en hop reste längder, och wpbar aff Elgzborg
lösens peningar enn temmelig summa, af huil
ken summa han något hafuer lefuererat,
Men effter inlagde längder blifuer Markus Mar
kuszon skyldig rikzdaler - 96 ½ dlr suenske
peningar - 29 ½ dlr efther Erich Larszons längd,
noch inlades i retten Marcus Markuszons handschrift
der wthj han bekienner sig skyldig wara, för effter
schrifne mantall, som han hafuer taget peningar
aff, Måns i Getaboda, suenske peningar - 3 dlr
Anders i Byauerman - 9 marker, Måns i Ramsås 
- 6 marker, Peer i Lammekulla - 6 marker, Nilsz i
Stafzhult - 6 marker. Ithem framlades enn man
tals längdh, som Marcus Marcuszon hafuer wpb:t
peningar nemligen rikz daler - 35 marker
suenske peningar - 11 1/4 dlr. Men ländz
mänerna beretta och beuisa, at för:de Marcus
Markuszon hafuer haft fast mher wpburit, än han sig
til wtgift och lefuerering fört hafuer.
63r Och effter thet at för:de Marcus Markuszon är her
ifrån bygden bortueken, derföre will welbe:te Jöns
Jöranzson, sökia by och bonda, och dem på nyt
pladza för Elgzborgz lösenn, derföre bliffuo
bönderna, som engång wtlagdt hade frijdömde, och
commish: måga sökia Marcus Marcuszon igen, som
the betrodt hade, och honom lefuererat restalang
derna i händer. Ithem bekienner och welb. Jöns
Jöranszon, at han hade Marcus Marcuszons broder,
Peer Marcuszon borger i Jönekiöping i löffte
för samme person, Marcus Marcuszon, derföre
dömer denne ringa retten, att han må sökia
sin löftesman, och bönderna, som wtlagdt haffua
blifua oplundrade.

Sammedag kom för retta H. Siszela i Grims
bögd, i Pieterydz sochnn i Synnerbo häradt i Jöne
kiöpingz lhän, medh sin salige mans broder Peer
Olszonn i Grimsbögd, medh theras nembste slecht
och frenner, och klagade at landzmanen Suen i
Beckaridt, hafuer för fiortan dagar sedan, ihielsla
get för:de Siszeles man, Aszer Olszonn i Grimsgöll.
och blef fångat strax widh lijket innan dag och dygn.
Och hafuer dråpet sig medh sine omstendigheter, så
begifuet och förorsakat, som her effter antecknat står.
63v nu war ingen witne hosz när dråpet skedde, wthan
husuärden Nilsz Olszon i Elinge, och hans hustru,
huilket her om hafua buret witnesbördh, och
dråparen medh them sielff sanner och bekienner.
Orsaken och begynnelszen till detta dråpet war
sålunda, at ländzmannen Suen i Bäckaridt, kom
till Nilsz Olszonn i Elinge, och hade någor suin
at tiöra, och badh Nilszon at han wille låtha sin
gosze föllia honom at tiöra suinen, tå sade
Nilsz Olszonn går i stugan, iag will sielff
föllia eder, iag hafuer och ährande tijt wt i bögden
iag will taga en tröga på mig. Och Suen
gick in i stugan, och bleff sittiandes på bencken,
och inthet gick till bordet, och ther stodh lithet öll,
wthj enn skåll, tå badh Nilsz Olszon sin hustru
gå till quarnen, och se till huadh the kunne fhe
las, förän han gick bort, deet och hustrun giorde,
och Suen i Bäckaridt, och Nilsz Olszonn blefuo
sittiandes widh et lithet ongzbordh, och begynte
dricka. Och i midler tidh, mädan hustrun war
widh quarnen, kom Aszer som slagen bleff ifrån
Hampnades by, der han hosz sine slechtinger, ha
de drucket sig öffuer drucken, ridandes till
Nilsz Olszons i Elinge, bandt hesten widh enn
staka, gick genast i stugan, inthet helszade
64r wthan satte sig strax i ongzbencken hosz ländz
manen, Suen i Beckaridt, hafuandes thuenne
werier, en bösza och enn kortlas, them han lade
på bordet, tå frågade landzmanen Nilsz Olszonn
om han kiende honom, eller huadh han war för
enn, mädan han tiger så? Tå suarade Nilsz Olszon
han är til hemmet i Pieterydz sochnn, i Grims
bögd, När the hade sittet enn stundh, sade
landzmanen för:de Suen i Bäckaridtm till Aszer
Olszonn, huar hafuer tu fåt the månge werierna
tu hafuer, Aszer suarade, iag hafuer taget
them ifrån en tiuff, tå sade lendzmanen huar
är tå tiufuen, Aszer Olszon suarade, iag
tog them ifrån en knicht, han sålde mig 3 tunnor
rog, tå lendzmanen hafuer tu taget werier
na, tå skalt tu nidsättia kortlaszen her i gården
till ting blifuer, hafuer tu tå någon ret till
werian, så får tu henne medh retta, her är ingen
fougte i häradet, her gör huar som han will
och tog werian och satte i ongzurån, och de blifuo
sittiandes tilhopa och drucko enn long stundh fram
ådt dagen, och ingen talade then andra till.
Omsider gick Aszer Olszonn wtt, kom in igen
och satte sig hosz Suen i Bäckaridt, och Suen flotte
64v sig wndan wp bettre i longbencken, dock alt widh
enn lithen skifua, strax tog Aszer om böszan
och huadh han wille göra medh henne weet han inthet,
förty böszan stodh i wrån, hosz werian, och han tigde
stilla, och the hade enn gång tilförenne, drages om böszan,
tå kom Nilsz Olszons hustru fram, tog böszan och fick
ådt sin poik, och han lop på ognen medh böszan
och Suen och Aszer togo wthj huar annan, på golffuet
och i thet samma slog Suen till honom, widh örat
thu [..]? Och Nilsz Olszonn kom genast, och
tog wthj Aszer och wille hafua honom wtht, tå sade
Aszer Olszonn, tu skalt inthett draga mig wtht, och
när han kom till dören medh honom, kom en Nilsz
Olszons granne, gångandes aff skogen, benemdh Lasze
Lundh, achtandes gå in i stugan, och Nilsz Olszon sade
till honom, kom och hielp mig wtht thenne karllen,
de slås och låtha illa Gudh nåde mig så, då sade
Lasze Lhun, är thet enn brådtfelling tu hafuer
at dragas medh. Nilsz Olszon suarade neij,
thet är en drucken man, och Lasze Lhun tog
om låren, och the båro honom wthj et sengeherber
ge, lade honom och gingo sedan in, och wiste icke
annars än mannen soff. När thet leedh
emodt afftonen, sade Nilsz Olszon till sin
poik, gack wtht och weck wp karllen, iag will
weta antingen han will rida längre, eller
65r iag skall låtha hesten gå hem, förty han hade taget
hesten tillåns, ther han tilförenne drack, när
poiken kom in sade han, iag orkar inthet wecka
wp honom. Tå sade hustrun, iag skall gå wtht och weta
antingen han will rida eller icke, her står hesten
och suelter. När hustrun kom i sängeherber
get fant hon mannen dödh och kom in och bebodade
them tidander, och Nilsz Olszonn och Lasze Lhun, som
lade karllen, gingo dijt, och som the hade honom til
lagdt, så låg han och hade inthet rört sig.
Desze effterschrifne nemdemän, synte och skerscho
dade thens dödes lijck, nemligen Jöns Jeppaszon
i Rydh, Nilsz Knutzon Ibm, Ithem Jon i Torpet
och Anders i Berghem, the witnade att the sågo
inga andra åkommo på lijket, wthan ther slaget
hade taget, war örat wpsuollet, och et lithet
bloduite på kinbenet, som thet hade warit
rifuet medh en nagell, och annor teckn sågo the
inthet på then döda.
Ithem framkom Lasze Lundh i Elinge, huilken kom
till måtto, när Nilsz i Elinge hölt på at dra
ga wtht Aszer Olszonn i Grimsgöll, och bar om 
thetta dråp witnesbördh, och säger sålunda, att
then tidh han kom gångandes till Elinge, war
Nilsz Olszonn kommen wtht i farstugan medh Aszer
65v Olszonn, hållandes honom i armerna, och Aszers rygh
wiste emodt Nilsz Olszons buck, och ret som Lasze
Lundh steg in i farstugan, sluppo fötterna wthaff
stugotröskelen, och Nilsz hoff på honom, och wille
retta honom wp, och förmåtte inthet, och Aszers byx
er wåro nidskredna, hängandes på låren, tå sade
Lasze Lhun, hafuer tu en brådtfelling at dragas
medh, Nilsz Olszonn suarade neij, thet är enn
drucken man, han förmår slet inthet at hielpa
sig sielfuer, gör well och hielp honom medh, wij
williom legga honom wthj enn säng, och Lasze Lhun
tog om låren, och Nilsz Olszonn om bröstedt, och
båro honom wthj enn natstuga, och lade honom
wthj enn säng, och Lasze hafuer giort sin eedh, at
sedan han kom, såg han inthet liff wthj Aszer
Olszonn, eij heller rörde han den minste finger.
Men när Suen i Bäckaridt hade slaget honom
och Nilsz Olszon tog wthj Aszer Olszon, williandes
hafua honom wtht, tå sade Aszer Olszonn,
du skalt inthet draga mig wtht, och thet war
thet sidsta ordh han talade, deet samma be
kienner och Nilsz Olszon i Elinge.

Sammedag kom för retta, Segret Mån
szes dötter, huilken tienar then samme bonden,
66r som Aszer Olszonn drack hosz, och war gången effter
hesten, som Aszer Olszon redh opå, och på Elin
ges gerde redh Aszer Olszonn ifrån henne,
när pigan för:de Segret framkom, gick hon
in i stugan, och war inne så länge the drucko
thuå eller tre skåler öll, och seger at Suen i
Bäckerit tog werian ifrån Aszer Olszonn,
och hade emellan bhenen, och sade Aszer iag schall
hafua min weria igen, då sade Suen i Becke
ridt, du skulle hafua sagt mig till, så hade jag welat
folgdt tig, och hulpet tig huadh ret hade warit,
tå sade Aszer, han lofuade mig rog, och lög
för mig, settiandes mig enn hop lögnamöte,
då sade Suen i Beckerit, werian skall
hänga på wäggen till ting bliffuer, och haff
uer tu ret till at behålla werian, så skalt
tu få henne, och mher hörde inthett pigan, wthan
gick strax hem. Detta alt bekienner
dråparen, och inthet nekar, och flere witne
kan man inthet bekomma.

Detta ährandet bleff skothet till rettens
betänckiande, at the effter thet 12 Cap. i Dråp.
Balken, skulle skåda thens dödas bråt och
66v granneligen ransaka om dråparen war trängder
eller icke. Och effter acternes proberande,
finnes hosz then döda, ringa eller alzingen skulldh,
derföre kunne icke heller retten befrija drå
parens liff, effter för:de 12 Cap. såszom och thet
12 Cap. i Dråpmåla Balken, dy dråparen
blef fångat å ferskan fodt strax widh lijket.
Aff Gudz lag wthj fierde Mosi book, Cap. 35
stöter han honom af hat, eller kastar nå
got på honom medh föracht, så at han dör, eller
slår honom medh ouenskap medh sina handh, så at
han dör, så schall haan döden döö, som honom
slog, ty han är enn mandråpare, blodzhem
naren skall dräpa honom.
Huadh belonger then dräpnes hustru och ret
ta målzägande, så hafua the stådt her inne
för retten, och wthj wnderdånigheet bedet i
fridh för dråparen, at H.K.M.tt af ynnest och
nåder wille honom liffuet wnna, och
bekienner at then som döden leedh, war enn
gammall breckelig man, och möckit siucklig
och icke möckit tolde. Och effter dråparen
icke giorde thenne gerning af longe wrett
eller berådt modh, wthan then som döden ledh
67r kom honom oföruarandes oppå, wthan all förhoping,
och han brukade ingen mordueria, stock eller trä
på honom, therföre tyckes retten, att olyckan war
fast större /thet Gudh bettre/ än slagzmålet, huar
före är denne ringa retten förorsakat, på thet
wnderdåneligeste, at bidia för honom, at H.K.M.
af synnerlig ynnest och nåde wille denne fattige
och elendige dråparen liffuet wnna, haffuer
och hela häradet bedett för honom, kan och denne
ringa retten icke förtiga, at för:de ländzman
och dråpare Suen i Beckeridt, hafuer tilförenne
begådt mandråp, tå beuiste häradtz
nemdn, at then som dräpen blef giorde honom
tre gånger hemgång en dag, och bleff i thet han
giorde hemgång dräpen, och aldeles ogiller
lagder och dömder, detta hafua häradtz
nemdn, medh suoren eedh witnadt.

Sammedag kom för retta Nilsz Påfueszon
i Eka, enn wng landzknicht, huilken hafuer belegrat
enn tienstepiga, Elin Peders dötter, mädan the
tiente båden hosz Jacob i Neglinge, thet the bådenn
bekiende, derföre wthtfeste han effter thet 3 Cap.
i Giftmåla Balken till treskiftes, peningar - 40 marker
67v Ithem skall kånan för:de Elin hafua förgiort sin
målzäganderett, effter thet hon i otidh skildes widh
barnet och lade i löhn och dolgde, ändock barnett
strax samme dag thet föddes wpfans, och bleff effter
6 danequinnors dom och witnesbördh dömdt lif
löst, at thet aldrig hafuer haft liff i moderlifuet
derföre blef och kånan frijdömdh för mordet
  cronan 26 marker 10 öre 16
  häradet 6 marker 5 öre 4
  häradzhöfd 6 marker 5 öre 4

Kånan för:de Elin wtfeste för lönskeleger 3 marker
  cronan 2 marker
  häradet 4 öre
  häradzhöfd 4 öre


Sammedag kom för retta Thor Nilszon edle
och welb. Jöns Jöranszons tienare till Fylleskog,
huilken hafuer belegrat enn piga Kirstin
Peders dotter, thet han för retten bekiende,
wtfeste derföre, peningar - 40 marker, der af tager
husbonden effter priuelegierna - 26 marker 10 öre 16
målzägand - 13 marker 5 öre 4
68r Kom för retta Lasz Jönszon i Keskhult, en tienste
dreng, huilken hafuer belegrat en piga, som tie
nar i samma gårdh Christion Boosz dötter, thet the
båden her för retten bekiende, wtfeste therföre
peningar - 40 marker
  cronan 13 marker 8 ortgr  
  häradet 6 marker 5 öre 4
  häradzhöfd 6 marker 5 öre 4
  målzagand 13 marker 8 ortgr  

Gårdar wpbiudes
1/6 af Ösle 1 1/4 af Fiereholmen 1
1/6 af hela Barset 1 1/4 af Lidhult 1
1/4 af Skepalt 2 1/6 af Anderstadh 1
2/3 af Linhult 1 1/5 aff Westregårdh i Ryd 1
1/3 af Hylte 1 ½ str aff Weijla 1
1/3 af Göshult 1    


Sammedag kom för retta i Broddalt
fulmyndig på desze effterschrifnes wegner, nemligen
68v Jöns och Algudt i Bråddalt, och Bengta i Sönnerå,
Botill i Hulta, och Ingerdh i Nannarp, och bekiende
at alle desze för:de godueleligen sålt hafua, Peer
och Jöns i Bierseridt 1/5 af halfue gården, och
therföre wpburit, peningar - 46 dlr alletilho
pa.

Sammedag kommo för retta Jon Larszon och
Jöns Larszon i Ye, fulmechtige på Biörn Mån
szons wegner i Hampnada, och bekiende at för:de
Biörn sålt hafuer sinom broder Bengt Månszon
allan hans arfuelodt i theras arffuegårdh, och
derföre wpburit peningar - 39 dlr

Sammedag kom för retta, her Bengt i Liung
ga, fulmyndig på sine hustrus bröders wegner,
nemligen Jon Jacobzon och Peer Jacobszon, och
bekiende at för:de Jon och Peer sålt haffua
Anders i Berghem et halft torpastelle
som ligger strax syndan för Berghems by,
och hafua derföre wpburit peningar - 13 dlr

Kom för retta Jöns i Kållakiöp, Gudmundh
och Jon i Weka, och bekiende att the hade giort
69r et wenliget jordaskifte sin emellan, sålunda
at Jönszes barn i Kållakiöp, Bengta Karin och
Thora, och desze föreschrifnes morsöster Elsza
skola hafua ½ gårdh i Näsz. Och för:de Gud
mundh och Jon skola ther emodt hafua en half gårdh
i Hamprekiöp, och en hell gårdh i Weka. Och
ähre desze effterschrifne gode män til uitnes kalla
de, när skiftet them emellan angick. Peer
Jahanson i Judhult, Peer i Lillarydh Nilsz i Kies
khult, och Jon Nilszon i Ramsås. Och hafuer
för:de Gudmundh och Jon dhes förutan kiöpt aff
en sin söster Kirstin, och gifuit henne för sin
arfuelodt peningar - 85 ½ dlr. Noch gif
uit Jönszes söster i Kållakiöp Karin och Thora
jordh igen i Weka för deras jordh i Kållakiöp.
Ithem på samma sät, kom för retta Gudmundh
och Jon i Weka, och bekiende att Jönszes barn
i Kållakiöp, Bengta Karin och Thora, och deras
morsöster Elsza, och giort medh them et wenli
get jordaskrifte, sålunda, at desze för:de
skola hafua en half gårdh i Näsz, och Gudmundh och
Jon ther emodt enn halff i Hamprekiöp och
69v och en hell gårdh i Wecla. Der till är witnesz
män, Peer Jahanszon i Judhult, Peer i Lilla
rydh, Nilsz i Kieskhult, och Jon Nilszon i Rams
ås.

Sammedag kom för retta, Nilsz Gudmundszon
på sine egne wegner och sine moders Jahanne
Biörns i Hampnada, och bekiende at the god
ueleligen sålt hafua Anders Gudmundszon i
Ehn, halfparten af Ehns gårdh, wndantagan
des en söstirlot, såszom Kirstin äger och är
osålt och oskiöt, och hafua derföre wpburet
ethunndrade och tuå daler både för arff
och etlöfuett.

Sammedag kom för retta Börie Ambiörnszon
i Mieret på sine egne wegner, och fulmechtig
på sin sösters Anna Ambiörns dotters wegner,
och alla deras medarfuingars, och tingskiötte,
skaftförde, och aldeles afhende, them och alla
theras arffuingar, en frelszes eng benemdh
Granengar rentar smör - 1 lb och til
egnande samme eng in wnder edle och wel
70r bördig, Anders Griph till Stensnäs och Wht
boö, och hans kiere husfru f. Ebba Sop och
begges theras arfuingar, till euerdeliga ägo och
ägendom, och hafua medh thet theras moder i sin lifz
tidh wpbar, bekommet till fulla peningar i
godt gammalt mynt - 100 marker och för etlöfuet
och en wennskenkt oxe - 1 str

Sammedag kom för retta Peer Månszon
[..] i Albo häradt, fulmyndig på Esbiörn
Jönszes wegner i Täflesås, och Gunnill Sigges
wegner i Såfuanäs, och bekiende att the
godueleligen sålt hafua Måns Torkelszon i Böck
hult 1/4 af Böckhultz gårdh, och derföre wpburit
peningar - 120 dlr

1/3 aff Klöfuarydh wpbiudes - 1

Sammedag kom för retta Simon Nilszon
i Brånalt, fulmyndig på Peer Trulszons weg
ner i Snärisziöa, och bekiende, at för:de Peer
Trulszon hade giort et wenliget jordaskifte
medh Måns Jönszon i Hylte, sålunda att
70v Peer Trulszon hafuer gifuit 1/3 i Hylte, för
1/3 i Snärisziöa. Ithem hafuer för:de Peer
Trulszon inlagdt sin hustrus jordh i Brånalt
och der till peningar - 8 dlr, och inlagdt i
Snärisziöa gårdh.

Sammedag kom för rätta capetenen
öfuer Synnerbo knichter, ehrlig och manhaftig Ja
han Nyerodt, och framstelte för retten, enn tysk
soldat, Jacob Tysk benemdh, huilken i för
gångne år hafuer dolgdt sig wndan cronones
tienst, och försittet tåget till Calmar, för
summandes cronones arbete, och thet nederlagdt,
thet för:de soldat offenteligen bekiende.
Ithem hafuer och för:de soldat några gånger tilföre
nne olofuandes lopet ifrån arbethet i Cal
mar och hijt hem i häradet, för huilken sack
han hafuer warit för retta fördh, och effter
krigzartiklarna, fåt sin dom, och bleff insat
i cronones fängelsze, och när han en tidh ha
de legat i häradzkistan, och ther wthj för
hunger skull lenger icke kunne bliffua be
hållen, bleff han wptagen och läst i handklåfuer
71r och lutnanten wnder componit Jon Birgeszon,
förordnade thuenne knichter som honom i bögden föllia och beuaka
skulle, på thet fången på något sätt kunne få
sin födo, in till så lenge öffuersten hade sig på
domen förklarat. Och hende sig at enn
dog knichten som fången folgde, kommo wtht på
wägen, hade fången fåt then ene handen lösz, slog
genast till knichten medh jernen, så at han
besuimmade, röfuandes ifrån honom böszan, för
rymde till skogen, och sönder slog cronones jern.
Något ther effter bleff Jacob Tysk af landz
manen Peer Carllszon i Trotteslöff wptagen och fån
gat och till Jöneköping fängzlig fördh, ther han
en tidh sat fången, och sedan försendes til sin
öffuerste edle welborne Herman Wrångell
ther han sedan igenom ehrlige krigzmäns förbö
ner bleff till lifuet förskonat, och Jacob Tysk
wtlofuade bodt och bettring, at han ther efther ehr
ligen och troligen tiena skulle, men nu hafuer
han åter rymdt som förbe:t är, för huilken sak
han hafuer legat i häradtz fänga kista i 18
wekor, och hans fattige hustru hafuer gådt her
i bögden, medh try små barn, tijgdt och betlat
sig födo, bade till man och barn, och ännu medh
71v gråtandes tårar, beder för sin man, at hon måt
te honom niuta för sin fattige barn skull.
Ithem beklagar och för:de soldat möckit hier
teligen, at han af captenen fordom her i Syn
nerbo häradt, Erich Kåck benemdh, är bedra
gen och seger at han kom till honom i Stockholm,
der tog han honom om, och lofuade honom
officium, att han skulle blifua skeriant wnder
componit, när captenen för:de Erich Kåck
hemkom hit i heradet hölt han inthet sit löf
te, och Jacob Tysk fick inthet officium eller be
fälle, wthan Erich Kåck tog af enn nyschrifuen
bonde, Henrich i Berghem, - 60 suenske da
ler rede peningar, der aff han gaff tyskenn
i kläder werior och en koo, och det wpsatte
wthj peningar - 30 dlr, och lät sedan inschrif
ua Jacob Tysk i mönsterrullan för Hen
rik i Berghem honom aldeles ouitterligen, och
gaf honom orlofzpasz, så at honom i detta
fallet skedde wppenbara oret. Ithem fram
kom Peer Erlandszon i Quenningarp, hosz huil
ken Jacob Tysk hade sin hemuist, och kla
gade at Jacob Tysk, hade honom ifrån stulet
en quinne kappa, der wthj et sölffuerspenne
72r så godt som en rikz daler och kappan ny, godh
för - 5 dlr. Ithem en halfsleten rödh quinnetior
tell, så godh som - 3 dlr, der af han hafuer låthet
giort sig kläder, och stodh her för retten klädder
medh tiufnaden, deet han sielfuer bekiende, men
spennet seger han sig hafua sålt en skreddere Carl
Finne i Löpanes, i Rothne sochn i Noruidinge hä
radt. Och effter captenen stodh opå sin
ret på konungens wegner, begärandes opå för:de Ja
cob Tysk en retuisz sentens och dom, derföre
blef thetta ährandet stelt wthj rettens betänckiande.
Och effter Jacob Tysk hafuer bruthet konungens
fengzle och sönderslaget jernen, röfuat böszan
ifrån knichten, och knichten aldrig fick böszan igen,
och hafuer tilförenne rymdt, och är till lifuet för
skonat, och åter på nyt lönet och dolgdt sig wn
dan cronones tienst, såszom och stulet ifrån sin
egen husuärdh, bleff han effter thet 17 Cap.
i Konungz Balken, och thet - 40 Cap. i Edzöre
Balken, och Tiuffua Balken Cap. 6 dömdh ifrån
lifuet. Och är Jacob Tyskz högste pro
testation och insaga, at han icke will wara
skyldig alla sina dagar tiena för bondan, för:de
72v Henrich i Berghem, effer han honom aldrig någer
tienst lofuade, och inthet hafuer aff honom något
wpburit, mher än en tynna rog.
Denne dom är wpschrifuen och capetenen öffuer
antuardat.

Sammedag framlades hederlig och wellerdh mans
her Peer schrifuelsze i Hallaridt, medh egen hand,
och signet bekräftat, förmälandes at Peer
Håkonszon i Kråkeridt är fulmyndig aff alle
denne effterschrifnes wegner, at bortskiöta the
ras arffueloter i Thorsholmen, och hafua alle
wpburit och bekommet som her effterföllier, Jöns
i Hallaböke medh sin söskionne och medarfuin
ger för - 4 ½ skepnelandh, thet the effter theras
morfader Peer Torszonn arfdt hade tyskt och
danskt mynt, peningar - 60 dlr, en suensk
gryta om - 3 dlr 1 marker, Ithem Måns Ge
sling på sin hustrus Botilles wegner, och Estrid
i Kopparebögd, wpburit för 9 skepnelandh,
tyskt och danskt mynt, peningar - 80 dlr, och
en skeedh om - 4 lodh. Och thes förutan Måns
Gesling, för etlöfuet, peningar - 6 dlr. Och
Estridt i Kopparebögdh för etlöfuet - 9 marker
73r Derföre skaftfördes förbe:des arfuelother, ifrån
them och theras arfuingar, och tilegnandes in wnder Erich
i Linnefalle, hans hustru Karin och theras arff
uingar, til euerdeliga ägo och ägendom.

Sammedag kom för retta Erich i Linnefal
le, fulmyndig på Nilsz Olszons wegner i Eckhult,
och bekiende at för:de Nilsz, medh sin hustrus goda
ja och samtöcke. godueleligen sålt hafuer Elsza
i Hårhult, allan then arfuelodt, som hans hustru
åtte i samme gårdh, och derföre wpburit peningar
- 18 dlr och inlagdt i Eckhultz gårdh till
6 skepnelandh, för the tu skepnelandh han sålde
i Hårhult. Derföre tingskiöttes medh then
dell Elsza tilförenne tilhörde halfuer Hårulta
gårdh, ifrån alle thesze för:de theras barn och arff
uinger och in wnder Elsza i Hårhult och hennes
arffuinger till euerdeliga ägo.

Kom för retta Ebbe i Hiulsnäs, en aff häradtz
nemdn, fulmyndig på Peer Jahanszons wegner i
Lillarp, och bekiende at för:de Peer, medh sin
hustrus goda ja och samtöcke hafuer sålt sin
broderson, Nilsz Jonszon i Liungby 1/6 af Liungby
73v gårdh, som nu han wthj bhor, och derföre wpburit
peningar - 50 rikz daler.

Sammedag kom för retta Nilsz i Oshult, fulmyn
dig på Peer Erichzons wegner i Wlffuarit, och på
Agnes wegner i Exhult, och bekiende att the sålt
hafua, Erich Boduidszon i Exhult, en halff gårdh i
Exhult, wndantagandes 1/12 af hela gården, och
derföre wpburit nemligen Peer Erichzonn, dansch
mynt peningar - 40 dlr, och enn waldh koo.
Anna till att lösa sit liff medh för hordoms last,
peningar - 21 dlr.

Kom för retta Jöns i Skipalt, fulmyndig på Per
Åkeszons wegner, at bekiende at för:de Peer
Åkeszonn, medh sin hustrus goda ja och samtöcke, hafuer
sålt Brodde Jacobszon i Markarydh 1/8 af Siö
arydz gårdh, och derföre wpburit, peningar - 55 dlr
Item Anna Thors dotter hafuer och wpburit, för
1/8 af samme gårdh, peningar - 50 dlr och rog
- 3 schepper, medh en åueka i Fleszerydz gärde,
som nu lyder till samme gårdh, och äger nu
Brodder i samme gårdh, medh thet han tilförenne
löst hafuer, halfuer gården, och 1/8 af hele gården
74r Sammedag kom för retta Nilsz i Oshult, ful
myndig på Nilszes wegner i Tonnebögdh, och Suen
Nilszons i Hannaba, och bekiende at för:de Suen
Nilszon i Hannaba hafuer sålt Jöns Nilszon i
Hannaba, och derföre wpburit, peningar - 40 dlr
tyskt och danskt mynt och et par blå götniska
hoser. Ithem framlades i retta, hederlig och wellerdh
mans her Jons skrifuelsze capelan till Mar
karydh, förmälandes att Suen Nilszonn och Jöns
Nilszonn i Hannaba, och Anders i Kiöphult, medh
theras hustrurs goda ja och samtöckie /huilke
ähre tre samborne söstrar/ hafue giort sig
emellan et wenliget jordaskifte, om 1/4 i Hole
gården i Hannaba, och 1/4 i Kiöphult, sålun
da at så snart som Suen och Jöns hafua löst igen
jordh i Holegården, huartera för - 17 marker, som
bortpantat är, så skola the behålla 1/4 aff
Hålegårdenn i Hannaba, och Anders 1/4 i
Kiöphult, wndantagandes att Kirstin behåller
jordh i Kiöphult i sin lifztidh, för peningar
- 12 ½ dlr.

Kom för retta Jöns Frennaszon i Sanna, på
sine egne wegner, och fulmyndig på sin sösters
74v
Ingredz wegner, och bekiende at the sålt hafua, Jöns
Suenszon och Peer Jonszon, halfuan söndre gården i
Sanna, i Markarydz sochnn, och hafuer derföre
wpburit, Peer Jönszons fader, Jöns Siggaszon
solfuer - 360 lodh, och i etlöffues gåffuo, Jöns
Frennaszon, peningar - 8 dlr, och hans söster In
gerdh. Och äger Jöns Suenszon 2/3 af samme halfue
gårdh, och Peer Jönszon 1/3.


Sammedag kom för retta, Jonn Bengtßon Ed-
le och Welborne Herres, Her Claß Stenbochz tie-
nare till Tofftaholm, och klagade at thre Vnge
drenger, Oloff Haralßon i Quenarp och Jon Bro-
ke i Albo häradt i Almåß i Virestadh Sochnn,
och enn Annor hade sittet i Dörarp och drucket
Penningz öll, och kommo ridandes till Tofftaholm
medh några Smålandzbößer, de försellia Ville.
Och när Herren hade kiöpslaget medh them om
några stöcker bößer, lät hans Herredömme
gifua them tuå eller tre pipekannor öll, thet
the medh hast Vhtdrucko, och blifuo öffuer druckna
och galna, at the fögo Viste huadh the giorde.
När the rido ifrån Tofftaholm, och kommo nidh
till Herrens Quarn, der herren hade en
 
75r
hop timbermän som höggo på Quarn huset, kom-
mo deße för:de tre seller ridandes, Skrijade
och ropade som Vilbester, och Oloff Haraldßonn
språng af sin hest, och kom löpandes til Quarnhuset,
Vpspente sin bößa, och sade sig endteligen Villia
skiutha them ihiel, och när han enn stundh hade Suo-
ret och låthet Illa, och inthet kom sig Widh,
at slå eller göra skada, På folket, tog han enn
timbermans yxa, och i föracht Vphög i enn Sten
och sedan gick ther ifrån. Och åter på nyt kom igen
på samma sät tuå gånger och Jonn Broke medh.
Derföre Vtfeste Oloff Haralßonn, för han reste
skot och Vpspente bößan, och Nidingzuerk han
giorde på yxann, och elliest thuå gånger medh be-
rådt modh, redh till Quar[n]huset, effter thet 5.
Cap. i Edzöre Balken, Peni[n]g[e]r___40 marker
 
                  Her Clas Stenboch__13 marker 8 örtuger
                  Husbonden________13 marker 8 örtuger
                  häradet____________5 marker 5 öre 4
                  häardzhöfd____6 marker 5 öre
75v Kom för retta Peer Skreddaare i Hylte, huilken
hade hugget sin gårdman Jöns i Hylte i högre
handen, så at handen är krumpen, och lambn, och
hafuer her för retten förlicht sig medh målzäganden
derföre wtfeste han för såramåll, effter thet 3
Cap. i Såramåla Balken. - 20 marker
  målzägand 6marker 5 öre 4
  cronan 6 marker 5 öre 4
  häradet 3 marker 2 ½ öre 4
  häradzhöfd 3 marker 2 ½ öre 4


Sammedag kom för retta enn rytter Sten
Suenszon benemdh en wng karll, huilken hafuer
belegrat sin tienstepiga, Anna Jöns dötter,
the the båden her för retta bekiende, derföre
wtfeste han peningar - 40 marker
  cronan 13 marker 8 ortigr  
  målzagand 13 marker 8 ortgr  
  häradet 6 marker 5 öre 4
  häradzhöfd 6 marker 5 öre 4


Sammedag reknades welbördig Jöns
Jöranszon och Måns Bengtszons i Tofta
arffuinger widh om Elgzborgz
76r lösen, och effter then reste längd som inlades och Måns
Bengtszon lefuerering afdragen war, blifuo Måns
Bengtszons arfuinger skyldige som thee bör betala, penin
gar - 251 ½ dlr. Dock skall welb. Jöns Jöranszon
förbehållet wara, at han effter när cammerschrifuaren
Erich Larszon tilstädes kommer, göra medh them en wiszare
reckning effter förseglade längder wpbördh och wtgift.
Men alt Måns Bengtszons bohag löst och fast bleff
tildömdh welb. Jöns Jöranszon för Elgzborgzlösen.

Sammedag kom för retta edle och welb. Anders
Grips legodreng Clemedt Anderszon, huilken af ongdoms
oförståndh, hafuer stulet ifrån Peer Håkonszon i Kråkeridt
peningar - 7 dlr, thet han godueleligen bekiende, och
effter för:de Peer Håkonson fick strax sina peningar igen
opleuedrade, och tiufnaden war ringa, blef han så
lunda förskonat, at han effter Gudz lag skulle betala
tiufnaden, och sedan förlijkas medh husbondan om saken,
effter saken effter priuelegierna hörer honom end
skijlt till.

Sammedag kom för retta en enkia Botill
Lars dötter i Hylminge, medh sinom fader Lars Knutzon
76v och medh sin salige mans, Jöns Jonszons nembste slecht
och bördamän, och klagade at enn ong dreng, Lars
Bengtszon i Aplenes, hafuer för et år sedan ihiel
slaget för:de Botilles manm en wng landzknicht Jöns
Jonszon i Hölminge, och är dråparen effter stådt
hållarens edle welb. Bengt Kafles gifne leigde
bref till suars kommen, och är dråpet sålunda
förorsakat och begånget som her effterföllier.

Deet hände sig att the wåro församblade wthj wtfer
de öll till Biernaridt, och på afftonen sedan alt fol
ket war i säng, så at ingen war wppe mher än thenne
thuänne personer, Jöns Jonszon och Lasz Bengtszon, huil
ka wåro samborne söskionne barn, och suorne bröder,
och Jöns Jonszon war skreddare, och hade wtlofuat att
han wille föllia Lasz Bengtszon hem, och giöra ho
nom en kledning, och her war ingen wppe i stugan wthan
et quinfolk, som gijck och söslade, och en lithen gosze,
huilke inthet wåro tilstädes her widh tinget.

Om natten the såtho och drucko, blifuo the öfuerens
att the skulle föllias ådt till Aplenes, och togo sina
werior och folgdes ådt wtht, och när the kommo på går
77r gården, berettas att then ene gick öster om gården, och
then andre wester, och Lasz Bengtszon begynte ropa, och
then andre suarade och kom tilbakers och möttes ådt
i gårdenn, och the wtdrogo theras werior, antingen thet
nu i förstonne skedde medh skratterij, eller wrede, wet
man inthet, wthan her seijes at Jöns Jonszon hög ådt
Lasz Bengtszon, och Lasz Bengtszon hög igen, och Jöns Jonszon
gick backlenges till en sylende tog emodt hälarna,
och han gick omkull, och seijer dråparen, at widh
han hög ådt Jöns Jonszon ther han låg, tog han om
werian, så hårt hållandes, at han röchte honom
wp, sedan han kom wp, högge the tilsammans, och
Lasz Bengtszon hög Jöns Jonszon förste huggit igenom
hatte karmen, och i kinbenet et stort sår, thet andra
hugget igenom hatten öfuer hufuudet, thet tridie
hugget back öfuer nacken, så at stöcket och hufud
skallen föll lösz, sedan stack honom igenom armen,
och slog honom så möckit han wille, och lät liggan på
gården i  blodet till dhes at blodet war honom
förlupet, och omsider tog honom wp, och ledde honom
bort wthj enn skrapelstuga, der förlop honom blodet,
så at han blef ör i huffuudet, och i pinan kröp
hela natten på hender och knä, gålff och bencker, och
77v på thet sidsta på ognen, och fram på ongzbalken ther
föll hann nider, och slog sig ganska illa, dy ingen
wille skiöta honom, och han ropade i Jesu nampn,
at the skulle senda budh effter hans hustru, och
wtbödh en mark för omacket, på en halff fierdingz
wäg, men ther war ingen barmhertighet, wthan
för:de Lasz Bengtszon dråparen, tog Jöns Jonszons
skreddere sax af hans byxesäck, afklifte stöcket
som löst sat på nacken, och kastade i elden emodt
hans willie, som skadan fåt hade, och then såre badh
honom för Gudz skull senda budh effter bårskiereren
och hustrun, men thet skedde inthet, eij heller fijck
han presten, wthan blef framme på dagen i skiötes
lösan döder, förän hustrun kom, och draparen gick
till skogen. Nu hafuer man hafdt dråpa
rens weria her för retten, och synes ingen lijcknelsze
i werian eller något tecken, at then dräpne ha
de buret någon wern för sig, eller tilbudett
att weria sig, eij heller synes thet ringaste åkomma,
sår blånadt eller bloduite, på dråparen, wthan
et holl är stucket igenom hans byxer, och är
jäff huem thet giort hafuer, derföre är ret
tens mening at dråparen hafuer af öfuerdådighet
78r nidhugget Jöns Jonszon, dy dråparen bekienner at han
hög honom thet hugget i nacken mädan han låg, och
thet hugget war dödzåret.

Detta ährendet blef skothet till häradtz nemdn,
och wthj rettens betänckiande, och efther ingen skuldh
finnes hosz then döda, wthan dråparen hafuer warit
för mockit obarmhertig, och lagdt sår på then döda,
och elliest hade om honom ingen omuårdnat, derföre
kunne denne ringa retten, icke befrija dråparens
lif, efther thet andra och 12 Cap. i Dråpmå
la Balken. Och effter Gudz lag, then som wt
diuter menniskiors blodh, hans blodh skall och aff
menniskiom wtguthet warda, förty Gudh hafuer
skapat menniskian effter sit beläthe. Belån
gande målzäganden, som är thens dödes hustru, så
är hon öfuertaladt, at hon beder i fridh för drå
paren, H.K.M.t at H.K.M.t, af synnerlig gunst och
nåder, wille dråparen lifuet wnna, är och drå
paren barn wnger och icke öfuer sine - 18 år, om han
måtte för sit barnslige oförståndh, och för målzä
gandens förböner skull till lifuet förskonat, så
kunne han nest Gudz tilhielp, komma till boot
och san bettring, och her effter bettre taga sig till
wara, för öll och öfuermodigt förehafuande.
78v Anno 1619 denn 1 Decembris, stodh
åttingzting i Synnerbo häradt i Bråna, medh
Agunnarydz och Pieterydz sochner, i näruaro
edle och welb. Anders Griph, häradzhöfdinge
i samma häradt, welb. Trulsz Perszon Kåse til
Öijhult. Befalningzmanen ehrlig och försichtig
Gudmundh Gudmundszon, och nemden.

Nemden  
Gisle i Tranhult Jon i Deranäs
Sone i Geteboda Jon i Rydh
Anders i Bråna Nilsz Möllere i Rydh
Peer Jönszon i Elmtåsa Nilsz i Nesz
Peer i Geteboda Anders i Möcklehult
Nilsz i Stafzhult Lasze i Målan


Sammedag kom för retta, Ebbe Jacobzon i Stens
hult, och hans hustru Mechtilla, och klagade att
hennes man, för:de Ebbe hafuer fåt sådana werk,
och tråsot och wnderlig siuckdom, at han inthet
förmår arbetha, lekeuäll kan han well äta
sina fulla måltidh, och elliest är så full af skab,
79r så att thet är ömka at se oppå. Och hafuer her
för sittiandes retten beskyllat gårdfolken Peer
Jönszon, och hans hustru Beritta, at the ther wthj
ähre wållandes, och honom sådant oppå lagdt och til
skyndat. Orsaken at en gång the wåro illa
trettandes, skulle Peer Jönszon hafua lofuat Ebbe
ondt, och så sagdt, at han skulle dragas medh honom
emedan ther war enn blodz dråpe wthj honom.
Orsaken till detta trettemålet war sålunda
at Peer Jönszons gosze Jon Perszon widh pasz fyra
år gammall, ropade, kallandes Mechtilla wgla.
Och Mechtila tog et risz, och fattade goszen i håret,
och achtade slå honom, ändoch hon nekar, at hon slog
medh riset. Ithem beklagade för:de Mechtila
at för:de Peer Jönszons moder Elin i Stenshult,
kom en morgon och gaf Mechtiles moder Anna, enn
nykiernat smörgåsz, tå sade hennes moder, för:de
Anna, iag hafuer fåt en smörgås, iag wndrar
hui honn är nu så gifmildh, och lät barnen få smör
gåsenn, tå sade Annes son Oloff benemdh,
mor i scholen inthet först äta af then smörgåszen
blifuo så tilrådz, inkallade hunden och gåfuo honom,
79v
wpsat smörgåszen, och strax hunden hade wpäthet smör
gåsen lop han wht och blef genast dödh. Ithem
bekienner och Mechtila, at för:de Beritta hafuer mol
kat en hop medh kiör, der hennes söster tiente,
och henne hade bordt molka, på thet hon wille kom
ma henne på skada. Her till nekar inthet Berit
ta, wthan seijer sig derföre wara tingsöcht, och
hafuer bödt sina peningar. Ithem bekienner
och Mecchtilla at hon hafuer haft budh hosz then
kloka quinnan, medh Peer Jeppaszon i Myrerås, och
säger, och hon hafuer lagdt, skullen in på Peer
Jönszon. Och till mhera wisordh blef Anders
Jeppaszon framkalladt för retten, och her om til
frågat, tå bekienner han at Mechtila gaf honom
- 10 runstöcken för sit omack, och han hade Eb
be Jacobszons hetta till warteckn. Detta
blef wpsat till widare ransackning.


  Sammedag kom för retta Jeppe i Skiersehult
och klagade at han hade fådt [..] skada aff
wådaeldh, som hans gårdfolk, Suen och hans hustru
Beritta wtsatte. Och är sålunda beuisat
80r att Suens hustru Berita, hemptade eldh hosz sin
gårdquinna, hembar elden och wpgiorde en lithen
kokeeldh i spisen, och af the gnister som kommo igenom
pipan, begyntes elden i farstuguloftet mit på
rygåsenn, ther ingen hielpa kunne, och skedde i heta
wårtidenn, Korsmesze dag, och effter taken på
samma tidh stodo så törre, som et tyner öffuer
lop elden i hast all husen, så at för:de Suen
miste alt thet han åtte, som rörandes godz war,
och fick inthet hielpa wndan eldenn, Men Jeppe
fick wt sit godz, och inwarer alt huadh han i husen
hade, men all hans husz wpbrunno.
Nu är Jeppes tiltall at Suen skall wara
skyldig, at wpbygga så godh husz igen, eller betala
husen, så aldenstundh thet är enn wåda gerning,
blef Suen tillåtet att fylla enn wåda eedh,
medh 12 bofaste danemän, till neste ting till
huilken eedh han wtfeste.

Nestkommandes Walborgemesze ting, begäres
syn emellan Råmmerehyltan och Finhult.
80v Sammedag syn emellan Fagerhult, och Trins
hult i Agunnarydz sochnn, jordägande, på then
ene sidan Bengt Jönszon på Lästa, och på then andra
sidan Christiern Lillie.
Och på samma tidh syn i Wedåsa. Jordägande
Christiern Lillia, och frun på Eedh.

Sammedag framsteltes för retta en frelszes land
bo, welb. Erich Kyles bonde, Oloff i Grythult,
huilken är i borgan tagen, för et röchte som om
honom wtspridt är, nemligen at han skulle hafua
belegrat sin styfdötter enn lithen flicka, widh pasz
13 eller 14 åhr. Och effter till samma röchte
denne gången fans ingen wisordh eller sagesman,
wthann allena en fougtakarll, Nilsz Bagge som
tog honom i borgan, och han skiuter på en skrifuer,
som tiener welb. Nilsz Siöbladh Lasz Bengtszon
som icke nu är tilstädes, och seger at han badh honom
at han endteligen skulle taga Oloff i borgan,
detta wpsattes till widare ransackning.
81r Anno 1619 then 6 Decembris stodh
åttingzting i Wereberga, medh Giöterydz och
Hallarydz prestegeldh, wthj häradzhöfdingens
edle och welb. Anders Griphz näruaro. Ithem
befalningzmanen ehrlig och försichtig Gudmundh
Gudmundszon till Strömhult, sampt nemden.

Nämden  
Gisle i Tranhult Esbiörn i Lönshult
Anders i Berghem Jöns i Gåaridt
Jöns Jeppaszon Ebbe i Hiulsnes
Måns Båtelszon Nilsz Knutzon i Rydh
Jon Nilszon i Ramnes Jöns i Kiöleboda
Erlandh i Kiöleboda Peer i Lillarydh


Sammedag kommo åter för retta, Peer i
Stenshult och hans hustru Beritta, och blifuo til
talade om thet troldoms wijtesmåll, som deras
gårdquinna Mechtilla them tillagdt hafuer, för
then farlige siuckdom, hennes man wthj kommen
är. Så befinnes effter noga ransackning,
81v och grannernes witnesbördh, at för:de Beritta hafuer len
ge stådt i wppenbara röchte, och mechta ondt nampn,
och warit af sine granner möcket mistäncht. Ähr
och berettat, at för:de Beritta hafuer lofuat några
andra personer ondt, och thet är them händt och we
derfaret. Nemligen en dräng at en piga som
hafuer tiendt i Pieterydh och andre flere, efther huil
ket man widare moste ransaka, och stella personerna
för retta. Men till et prof, blef aff
retten beuilliat, at Peer i Stenshult stelte lag
för sig och sin hustru till nesta ting, men förän lagen
fulgöres skall mhere her om ransakas och effterfrågas.

Sammedag kom för retta, hederlig och wellerdh
man, her Thomas, kiörkeprest till Giöterydh
och tiltalade edle och welb. Trulz Perszon tlll
Öijhult, om suin - 6 str, som han mist hade, och
sade sig lagligen effter sin fader, her Gisle i
Wrexta arfdt hafua, huilken suin i nest förlidne
höst gingo wilddrifta. Och effter welb.
Trulz Perszonn hade och mist - 6 str suin, och
låthet effterliusa, och fick af klåckaren i Pie
terydh kundskap, och hans suin wåro i Abbor
82r Abboreslet. Derföre när kiörketiensten ful
endat war, wiste genast welb. Trulsz Perszonn
sine dränger effter suinen, och lät kiöra them
hem til sit, och icke annars wiste, än thet war hennes
egen suin. Wthj midler tidh sende her Thomas
sin dräng Nilsz Jonszon till Öijehult, at hans weg
ner wederkiennes suinen, när drengen till
Öijehult, och welb. Trulz Perszon icke sielff war
hema, sporde han fru Märit till, om ther war nå
gor suin, som hörde her Thomas i Göteridt till,
tå folgde fru Märitta honom wtht i fägården,
och sade till drengen, är her någor suin, som
thu thör wederkiennes, så må tu taga them, och
kiöra huart tu will, men denne suinen
menar iag at hafua kåstadt korn oppå. Drän
gen suarade, iag hafuer icke offta seedt suinen,
iag kan icke weta om the höra husbondan till,
eller icke, ther medh gick drängen hem. Och sui
nen wåro i Öijhult der effter i fiortan dager,
och ingen sporde mher effter suinen, der medh lät
welb. Trulsz Perszon suinen föllia medh sin
egen suin ådt Danmark, på ållenskog.
82v Och aldenstundh at suinen wåro sådana till
fergan som welb. Trulz Perszon, effterliust hade,
och hade och lijka knifzmerke medh hans egen suin,
nemligen thuestyfde, synes retten, at han hade
wiszordh at wederkiennes suinen, till någor
annor kom fram, som bettre beskedh hade.
Wthj lijka måtto hade och her Thomas wiszordh och
witne, af sine grannar, der suinen gådt hade,
såszom och af them, som suinen ifrån Wrixta hade
hemkiört, och hade taget suinen till hemmull,
och wille weria them medh Sueriges lag. Derföre
wtfeste han en 12 manna eedh, att thet war
hans egen suinn, och at han them effter sin salige
fader, fådt och arfdt hade, effter thet 16 Cap. i Tiuffa
Balken, huilken eedh effter rettens beuilning, han
i morgon opå detta samma ting han må fulborda.

Sammedag blef Suen i Skiersehult och hans
gårdman wenligen och well förlichte, om then wå
daeldh han wtkommet hade, och gaf sin gårdman i
förlikning et par röda oxar. Och skall nu wa
ra them emellan en förlicht och [..] sak,
medh sådana förordh at huilken thenna förlickning
83r wprifuer, eller her om widare quedar eller omtalar,
skall hafua föruerkat ett par oxar till retten, 
der om the rechte händer till sammans.

Sammedag framsteltes för retta en gångeskreddare,
ehrlig och manhaftig Melcher Axelszons egen tienar
och gårdzskreddare, huilken hafuer belegrat en löskona.
Kiella Peders dötter, och aflat barn medh henne,
thet the båden bekiende, derföre wtfeste hann
peningar - 3 dlr
  husbondan 2 dlr
  häradet 2 marker
  häradzhöfd 2 marker

Ithem wtfeste kånan för:de Kiella för lönskeleger medh
för:de skreddare, peningar - 6 marker
  cronan 4marker
  häradet 1marker
  häradzhöfd 1 marker


Sammedag kom för retta Nilsz Håkonszon i Ster
seholmen och flere hans granner, och klagade at theras
neste granner Simon i Lindås, hafuer taget någor
gresboskap af the danske bönder, och infört på deras
fämark, och mulabethe, huilken bodskap war siuck aff
83v rödesotten, ther af theras bodskap bleff besmittat,
så at enn koo blef dödh för Peer i Skirseholmen, och
tuå kiör för Nilsz Håkonszon blifuo siuka och gingo
gangzlösa, och elliest nagra kalffuer siucknade.
Och effter han emodt sina granners willia inskepade
bodskap af soteby, och icke wille genasten afwrekia,
effter som han månge gånger af sina granner blef rådh
och beden, derföre bleff han sackfelt, effter thet 42
Cap. i Bygninga Balken at betala skadan, och böta 6 marker
  cronan 4 marker
  häradet 1 marker
  häradzhöfd 1 marker


Sammedag kom för retta edle och welb.
fru Beata till Biernhult och klagade at en landz
knecht Jon Nilszon i Helghult, hade henne förtaladt
och wndsagdt om henne för et quinfolk, et hastigt
ordh, sålunda at the talade om en en tynna miolk
i Biernhult, tå suarade Jonn, at fru Beata war
godh fhör at försuara sitt eget, thet och Jon bekienner,
derföre och effter Jon rettade sin ordh på nästa ting,
såszom och bekiende at han inthet wiste medh welb.
fru Beata, annat än thet som ehrliget och godt ähr,
bleff tillåthet at han wtfeste effter thet sidsta Cap. i Ting.
Balken, peningar - 3 marker
  cronan 2 marker
  häradet 4 öre
  häradzhöfd 4 öre

84r Sammedag kom för retta, Girmundh i Grennö, och
klagade at hans gårdman Nilsz Håkonszon hade emodt
landzmannens förbudh i deras oskifta skog, hugget en
stor kollamill, och nidbrändt, thet han medh ländzmanen
Nilsz i Kylhult strax beuiste. Och Nilsz i Kylhult
beuiste och medh sina sochnamen at han förbödh honom
kålueden på sochnastempnan, widh sina - 40 marker til
görandes. Och för:de Nilsz Håkonszon sade strax ländz
manen i ansichtet, at han inthet achtar huadh han förbuder,
deet han och lät påskina, och så snart snön war
afgången, brende kolmilen, och bortförde kålen,
derföre blef han sackfelt för konungz förbudh till
peningar - 40 marker
  cronan 26 marker 10 öre 16
  häradet 6 marker 5 öre 4
  häradzhöfd 6 marker 5 öre 4


Ithem samme tidh beklagade och Girmundh i
Grennö och beskyllade sin gårdman för:de Nilsz
Håkonszon hade brukat - 8 skepnelandh åker wthj 2 år
och ther af ingen tijonde wtgiort, och at hans
fader Håkon hafuer brukat samme 8 skepnelandh
i allan sin lifztidh, och der af inthett whtgiorde tijonden.
84v Jöns i Thoresholmen hade arfdt - 4 skepnelandh wthj
gården, och sedan medh sin hustru Beritta kiöpt aller
gården, der opå fins godt lagafångz breff.

  Jöns hione: Beritta    
Ingerdh Jöns
dötter
Nilsz Jönszon Gunill
Jöns d.
Gunell
Jönszes
hione: Nilsz 
Haralszon
Jahanna
      Harall
Nilszon
  Karin
Nilszesd.

Desze förskrifne fyra söskionne
arfde Thoresholma gårdh, och belöper
sig - 5 sösterlother.

Nu bleff för:de Jöns dödh, och deras barn arfde hans
fader, nemligen - 4 skepnelandh, och tuedelen aff
kiöpet effter lagen. Nu arfde Gunnill
Nilsz Haralszons 1/5 i tuedelen af gården,
effter sin fader, och hennes son Nilsz Haralszon
arfde samme femting, effter sin moder för:de
Gunnill. Sedann gick Nilsz Haralszon å an
dra gifto medh Jahanna, och aflade medh henne
enn dötter, Karin Nilszes dötter, så blifuo
85r Nilsz och Jahanna döde. Sedan blef Karines halff
broder Harall Nilszon döder. Derföre arf
de Karin sin halfbroder, och Harall Nilszons moder
söskionne, och modersöskionnebarn blifuo ther ifrån
dömde. Derföre dömdes Karin Nilszes dotter
så möckin jordh i Torszeholma gårdh till, som
på then femtingen lothas kan.

Sammedag kom för retta Peer i Lillarydh,
på sine egne wegner, och fulmyndig på all sin
söskionnes wegner, nemligen Nilsz i Kieshult,
Elsza i Siuhult, Ingerdh Nilsz Olszons i Elinge,
Ingerdh i Holmseridt, Kirstin i Fagerhult, Elsza
som tienar i Boo, Kirstin Jönszes i Fagerhult.
Kirstin i Wlåsz. Bengt Larszon i Balköö,
för sig och all sin söskionne, nemligen Nilsz
Laszeszon, Kirstin Peer Michelszons, Gunnell
i Fagerhult, Elsza i Extorp, Kirstin Arffuidz,
i Nöttia, desze för:de hafua sålt Jöns Jönszon
i Rydh 1/6 af Westra gården i Rydh, och alle tilhopa
wpburit- 185 dlr. Erlandz hustru i Staf
sätra, skall behålla desze för:des ret och bördh
i Stafsätra. Ithem framlade och Jöns Jönszon
85v
et lagafångz bref, gifuit af welb. Jöns Jöranszon
Anno 1613 denn 29 Martij, förmälandes at han
lagligen kiöpt hafuer 1/3 af samme gårdh af Jöns
Birgeszon för peningar - 94 dlr. Enn hafuer
Jöns Birgeszon på nyt, sedan han blef fuluexen
och war till manna kommen, till yterste afskeedh
wpburit 1619 i etlöfues peningar - 20 dlr


Sammedag war Ebbe i Huilsnes, och
Nilß i rydh, fulmyndige på Beritte Nilß Kiör-
ningz Vegner i Siöboda, och tingskiötte Jöns
Birgeßon ¼ af aller Siöboda gårdh, för thet hon
medh sin man, hafur taget Vthj Rydz gård och för
nödt, såßom och för thet lößöra arff the effter
hans fader taget hade och bortuendt. Så at
för:de Jöns Birgeßon hafuer inthet mher at kreffia
antingen för Rydz gårdh, eller sin moder, och Styffa-
der i Arff eller annat, Vthan behåller ¼ aff
Siöboda gårdh, till Euerdeliga ägo och ägendom.


Sammedag kom för retta Måns i Weila, på
sin hustrus wegner Elin, så och fulmyndig på
sin hustrus söskiones wegner, Karin i Weila
och bekiende at han hade giort et wenliget
86r jordaskifte medh Boo i Gårstakiöp, och gifuit
honom - 8 skepnelandh jordh i Gårstakiöp, och
Boo hafuer gifuit honom igen - 8 skepnelandh i Wei
la och dhes förutan både tilhopa, peningar - 12 ½ dlr
Och hafuer för:de Boo sin arffuelodt i samme gårdh
så at han äger halffue gården, och 9 skepnelandh
af then andre halffparten.

Sammedag war Boo i Gårstakiöp, fulmyndig
på Peer Nilszons wegner i Weila, och tingsköte
Jöns Perszonn 1/4 af Weila gårdh, och derföre
wpburit peningar - 80 dlr.

Sammedag war Jöns i Weila, fulmyndig på Ja
hanszes wegner i Siuhult, och tingskiötte - 1/8
och 2 skepnelandh i Weila, ifrån för:de Jahans, och
tilegnande Agnes Peders dotter, för pe
ningar - 76 dlr dansk mynt.

Sammedag kom för retta Erich i Linnefalle
fulmyndig af alle desze effterschrifne, och bekien
de at the godueleligen sålt hafua, Jöns Nilszon
i Hallaböke en half fierding aff Hallaböke gårdh
som han nu wthj bhor, och derföre wpburit, nem
86v ligen Beritta Månszes dötter i Löneberg i Frö
arydz sochnn, för sig och sine barn, och rette arfuinger
peningar - 16 dlr, och för arff och etlöffuet, Måns
i Thoreszholmen på sin hustrus wegner Botill,
Jöns Jonszon i Kopperebögdh på sin hustrus wegner
Estridt, wpburit theras hustrurs arff, både effter
fader och moder, och effter theras broder Thor i
samma gårdh, nemligen Måns i Thoresholmen
oxe - 1 str, danske peningar - 7 dlr, noch
suenske peningar - 4 marker, Jöns Jonszon suenske
peningar - 6 dlr, noch danske peningar - 6 dlr
Ithem framlade för:de Jöns Nilszon et laga
fångz breff, gifuit af welb. Jöns Jöranszon
Anno 1609 den 20 7bris, ther medh han beuiste
at han lagligen kiöpt hafuer, en halfuan
fierding i samma gårdh, så at han nu äger enn
hell fierding af aller gårdenn.

Sammedag kom för retta, Jöns i Holmse
ridt på sin hustrus wegner Ingerdh, Peer Ja
hanszon fulmyndig på Jahanne Jon Ebbeszons wegner
i Skateboda, och bekiende att thesze för:de aff
frij willie och welbetäncht modh hafua sålt
87r sinom broder Jon Nilszonn i Ramnes, deras arffue
lother i Rampnesa gårdh, och ther före wpburit,
Jöns i Holmseridt, peningar - 50 dlr. Jahanna
Jon Ebbeszons, peningar - 22 dlr, thet andre
afdrages för the månge peningar som wtlades i böther
för Jon Ebbeszonn, Ithem hafuer Jon Nilszonn
her wthj sin bordzret, och äger enn heell fierding
af aller gårdenn. Ithem hafuer Jon Nilszonn
tilförenne kiöpt 1/4 af samme gårdh, der opå hann
hafuer godt lagafångz breff, så at han nu äger
halffue gårdenn.

Arfuedt hionel. Beritta hionelag Nilsz    
Jöns
Arfuidzon
Jon
Arfuidszon
  Sisze
Nilszdotter
Jahanna Gunnill Christen

Arfuidt war rette bordaman tlll jorden,
och åtte - 8 skepnelandh i Röckle - 4 skepnelandh
i Böckhult 1/4 af Kiöleboda, är - 10 skepper sum
ma - 22 skepnelandh.

Nu hende sig att Arffuedt som jorden först
åtte, och lagligen effter sina föräldrar arfft
87v hafuer, blef först dödh, och der nest thuenne söner,
Jöns och Jon Arfuedszon, arfde jorden efther sin fader.
Sedan blef Jonn Arfuedzon dödh, och modren arfde
halfparten af hans lodt, och sambrodren halfparten
ther emodt, och belöper Jons lodt 11 skepnelandh.
Ther af arfuer modren för:de Beritta - 5 ½ skep
nelandh, när Beritta bleff dödh, tå arfde all
hennes barn för:de - 5 ½ skepnelandh, der effter
ähre 6 arfuinger, så belöper på huar sietting
7 ½ kanna. Ithem beskyller Anders i Star
hult, som äger Sisze Nilszes dotter, at hans hu
strus moder Beritta, hafuer warit medh Arffuedt
at inlösa jordh i Köleboda, thet han medh ingen
lefuandes witne kunne beuisa, för huilket tiluite
för:de Jöns Arffuedszon hafuer tilförenne fest lag,
medh 6 gode danemän, huilken eedh han stodh öfuer
bödig, at her idag fulgöra, dock omsider bleffuo
the her för rettenn, sålunda förlichte, at Jöns
Arffuedszon gaf Anders på sin hustrus Siszes weg
ner för - 7 ½ kannelandh i Kiöleboda gårdh
peningar - 6 dlr, och jorden bleff Jöns
Arffuidszon tildömdh, till euerdeliga
ägor.
88r Kom för retta Måns Ebbeszon i Snerhult, och
framförde desze effterschrifne witne, Jahans i
Skiölzbögd, Gunne i Kopperebögd, Peer i Bur
hult, Måns i Wlberga, Jacob i Fothult, Anders
i Snerhult, desze alle witnade, at then becken
som rinner emellan Snerhult och Prestabögd, wthur
then ene siön i then andra, hafuer warit hållen
och achtat för ådtskelnat och bolstada skiell, emellan
för:de Prestabögdh och Snerhult, så lenge the kunna
minnas, och tilbaka reckna, eller sport hafua.
Witnade och Måns Båtelszon, at then tidh han
tiente sin broder, tå folgde han enn dansk man,
till Prestabögdh, och på samme tidh bodde enn
dansk man Prestabögdh, heter Lasze, tå sade
then danske mannen, som Måns Båtelszon folgde
till Lasze i Prestebögdh, tu hafuer en godh
gårdh, tå suarade Lasze gården är lithen, för
ty Snerhulta ägor gå hit i becken, Ithem
Peer i Burhult witnade yterligare, effter sin
farmoder Elsza Michels i Burhult, huilken
ther bodde öffuer - 80 år, och sedan Peders fader
efther henne, huilken och ther wistades i gårdenn,
88v öfuer - 40 år, och nu hafuer Peder, effter sin fader
bodt i samma gårdh i 50 år, och at han aldrig hörde
annat omtalas, än becken war altidh hållen
för merke, men han bekienner, att the hade nöttia
boll in på skogen, för en brodeell the höllo.
Men sedan the icke wille hålla bron widh macht,
blifuo the quidt giorde widh skogen. Desze
alle för:de giorde theras salighetz eedh på lag
boken, och bekom i theras föräldrars tidh, och alt
sedan, är hållen för rette merken och ådtschil
nandh them emellan.

Thenne andre dagenn con
tinuerades medh tinget, och sam
me nemden.

Sammedag kom för retta wellerdh
man her Thomas i Giöterydh, och lät wpschriffua
sine edamen, der medh han sig tilhemulade
6 str suin, som edle welb. Trulsz Perszonn
klandrade.

Edamenerna  
her Thomas sielffuer
i föredenom
Anders i Staaridt
Peer Jahanszon i Judhult Erlandh i Kiöleboda
Peer i Lillarydh Jöns Arffuidzon Ibm
89r
Jonn i Brockhult Sone Ibm
Jöns Ibm Harall Ibidem
Peer i Kiölzhult Jonn Nilszon i Ramnes

Effter för:des giorde eedh, dömdes 6 str suin
ifrån welb. Trulz Perszon, och till her Tho
mas i Giöterydh, at han må dem nöttia och för
suara effter hans egenn willia.

Sedann suinen wåro dömde, ifrån welb. Trulz
Perszon, framlade han i retta en lösz zedell, som
her Thomas, effter sins legopiges berettelsze,
hade skrifuit welbe:te Trulz Perszon till,
och der wthj medh et ordh förmält, att suinen
skulle wara på nyt merkta, medh enn stempell
thet icke beuisas kunne, dy ingen åuerkan war
giordh på suinen, huarken på öronn eller an
norstädes. Ther emodt besuärer her Tho
mas sig, högeligen öffuer then förtredt och föracht
som welb. Trulz Perszonn, hafuer honom tilfogat
och honom till föracht schriffuet, [..]
hans wäg, der till han ingen orsack hade, för
ty her Thomas haffuer thet loffordh at han är
89v enn richtig gestgifuere, och herbergerer gerna
konungens folk, och elliest sit sochnefolk.

Ithem beuiste och her Thomas, at welbe:te
Trulz Perszonn hafuer öknampnet honom och hans
hustru etc.

Ithem at han skulle hafua skielt her Thomas
och hans hustru för enn tiuff, hosz hans hustrus bro
der i Stocholm, M. Jonn Palma, medh andre
[..], deet för:de Trulz icke neka kunne.

Och på thet at parterna icke skullle besuära sig
emodt retten, at the för sit obetenchta förehaff
uande skulle angripes, och alt til en streng
dom, them till skada anuendt bliffua. Der
före bleff parterna effterlåthet at sig beråda,
antingen the wille sokia medh huar andra högh
sta rettenn, eller och gripa till medell och för
lijkas. Och effter theras betänckiande
och suar, begärade parterna at retten wille
tillåta them att förlijkas, och bliffua gode whe
ner. Så aldenstundh, the på båda sidor
wore ehrlige män, och enn hop ouist parthj
sammanförde, som gerna sågo theras oferdh, och
90r och rettenn well wiste at welb. Trulz Perszons
husfolk i hans frånuaro, wederkiendes suinen, honom
ouitterligen, dock icke annorlunda än till lag och
retta, och inthett dolgde suinen, deslikest war och
her Thomas aff sin legopiga besueken, som för
honom sade at suinen wåro merchte, och hon wthj
hastigheet skreff, och befans dock annorlunda,
wara, derföre synes rettenn, at the måtte
afdraga huars annars fhell och förlijkas thet och
parterna ingingo, och bliffuo till ähre och rede
lighet frijdömde.

Sammedag kom för retta Påfuell i Siu
hult, och gick enn tolffmanna edh, at han eij å
wigualle war dhes williandes eller wållandes,
at hans gårdman, Harall bortdrucknade, huil
ken för - 29 år sedan, drucknade, och om [..]
[..]


Edamenner  
Påfuel i Siuhult sielfuer Lasz Cnutzonn
Måns i Kopprebogd Måns i Ramnes
Gunne Ibm Jöns Nilson i Nesz

90v
Lars i Nesz Peer Birgeszon
Jöns Månszon Ibm Måns Froaszon
Peer i Arueka Måns i Wereberga

Denne eedh blef lagligen gången, och Påfuell
i Siuhult, frijdömdh för Haraldhz dödh i Siu
hult.

Sammedag kom för retta, Erich i Linnefal
le, fulmyndig på salig Måns Bengtszons
effterlefuerske, och hennes son Nilsz Månszon, och
hans farfader och morfader, och hela slechten
nes wegner å fäderne och möderne, och gaff
Jon Nilszon i Ramnås, fulkommelige trögder
och säkerhetz breff, för deras slechtmans, för:d
Måns Bengtszons dödh, och hafuer wtgifuit böther,
som her effter föllier. Then dödes hustru
Gunnill, peningar - 40 dlr, hennes son Nilsz
Månszon - 80 dlr, och en skedh om - 4 lodh S.
Måns Bengtszons föräldrar, Bengt Nilszon och Karin
peningar - 120 dlr nya leiska kaper - 4 str
Nilsz Bengtszon i Hellerna - 80 dlr halff
brodern Per i Barset - 30 dlr, then dödes
söster Kirstin Nilsz Bosasons - 30 dlr wthj
konungz sak, peningar - 7 ½ dlr oxar - 6 str
derföre blef han för samma dråp frijdömdh.
91r
Anno 1619 denn 10 Decembris, stodh
åttingz ting i Thommaridt medh Markarydz och
Hynnerydz sochner, näruarandes häradzhöfdingen
edle och welb. Anders Griph till Stensnes och
Wtboö, sampt konung M.tz befalningzman, ehrlig
och försichtig Gudmundh Gudmundszon och häradtz
nämden.

Nämdenn  
Esbiörn i Lönshult Gisle i Tranhult
Jöns i Rydh Måns Båtelszonn
Ebbe i Hiulsnes Anundh i Lidhult
Nilsz Bugge i Skararp Jahans i Knapelle
Anders i Berghem Suen Hanszon i Suenshult
Nilsz i Oshult Jöns i Wekaboda


Sammedag kom för retta Lars i Ösiehult, 
och bleff anklagat för landkiöp, och honom öffuertygat
at han drager i sochnn och wthur sochnn, och samman
kiöper allehande slagz waror, och förer öffuer grendzen
ådt Danmark. och igen hemförer, sill salt lerofft
kläde och allehanda kramgodz, och sålunda bedriffuer
landkiöp, them till stort hinder, som i städren
91v boandes ähre, therföre bleff han sakfelt effter thet
6 Cap. i Kiöpmåla Balken till peningar - 40 marker
effter kiöphandels ordningen.
  målzaganden 13 marker 8 ortgr  
  cronan 13 marker 8 ortgr  
  häredet 6 marker 5 öre 4
  häradzhöfd 6 marker 5 öre 4


Sammedag kom för retta Harall i Högahol
men, och bleff beklagat at hans hustru Botill An
derszes dotter, hafuer slaget enn fellegammall
quinna, Luce i Högaholmen, medh en kiep S.
Bartholomej dag, mädan folk war widh kör
ke, så at hele ansichtet war blådt och blodigt.

Ithem slog och hennes sonehustru medh samme kiep ett
slag, derföre sackfeltes han för hans hustrus
såramåll till peningar - 3 dlr
  cronan 2 dlr
  häradet 2 marker
  häradzhöfd 2 marker


Gårder 1/6 af Anderstadh 2 1/4 af Hogaholmen
wpbiudes 9 skepnelandh i Torszeholmen 3 1/16 af Markaridt
  1/5 af Söndra gården i Misterhult 1 1/4 af Fiereholma
92r Nilsz i Röckle och hans sanbroder Nilsz i Böckhult
hafua hårdrages sin emellan, och sackfeltes huar
thera till - 3 marker, är tilhopa peningar - 6 marker
  cronan 4 marker
  häradet 1 marker
  häradzhöfd 1 marker


Sammedag kom för retta Peer Jacobszon i Mar
karidt, huilken hade belegrat enn tienstepiga
Suänborg Månszes dötter, thet the båden bekiende,
och effter the inthet wille echta huart annatt
wttfeste han peningar - 40 marker
  cronan 13 marker 8 ortgr  
  målzägand 13 marker 8 ortigr  
  häradzhöfd 6 marker 5 öre 4
  heradet 6 marker 5 öre 4


Sammedag framsteltes för retta enn landzknicht
Carll i Boa, huilken blef anklagat för hemgång
han hade giort i Holma, och hade sig sålunda til
draget, at han kom enn dag ridandes öffuer
drucken till Holma, ropandes thin tiuff Peer
i Holma kom wtht, manandes honom omöckit,
92v och Peer gick wtht om farstugo dören, strax ren
de knichten till och hög honom et sår i huff
uudet, och knichten fick några sår igen, sedan
kallade för:de landzknicht Peders hustru enn
förnummen hora, och annor förtretelig skellordh,
ther till han ingen skell wiste, eij heller nu weet.
Bleff och beuisat, för:de Carll och Peer wåro
trettandes tilförenne, och wåre ouener, der
före wtfeste han för hemgången, effter thet 5
Cap. i Edzöre Balken till peningar - 40 marker
noch för såramålet peningar - 6 marker. Noch
för skellordh tiuff och hora, peningar - 18 marker
är tilhopa - 64 marker
  cronan 42 marker 5 öre 8
  häradet 10 marker 6 öre 8
  häradzhöfd 10 marker 6 öre 8


Sammedag kom för retta, Nilsz i Longhult
och giorde sig frij medh desze effterschrifne 12
danemän, at han icke hafuer belegrat, Kijrstin
Jons dötter.

Edemennerna  
Nilsz i Longhult sielfuer Anders i Felleshylte
Jonn i Snelszböke Peer i Fagrhult
93r
Lasze i Hynneridt Anders i Kiöpet
Peer i Tijböke Påffuell Ibm
Peer i Longhult Påfuell Ibm
Anders i Flahult Ingemar i Wenneböke

Och effter till thet röchtet, fins ingen lijck
nelsze eller retmätig skiell, derföre blef edenn
wpgifuen, och för:de Nilsz i Longhult frijdömdh.

Sammedag kom för retta, Peer i Räfueridt
och sig beklagade at enn wng dreng och landzknicht
Nilsz Perszonn i Tansiö, huilken hade sit hemuist
hosz honom, och giorde bondans arbete, och effter bon
den Peer trodde honom well, lät han knichten
hafua sin säng wthj et herberge, der han hade sit
godz och kiörkekläder, och huset stodh altidh oläst
både heligdt och söchnn, och i midler tidh igenom
sådant ondh tilfelle, stall knichten i samme husz
enn sölfskedie och et spenne wäger tilhopa - 8 lodh
noch wanter - 1 par, och gick ther medh sin wäg,
och när han hade haft tiufnaden borthe ett
dygnn eller thu ångrade honom, och gick sielffuer
godueleligen
93v ifrån sig och bekiende, och bondan fijck sitt godz oplun
drat igen, innan tre dager. Hafuer och
för:de onge landzknicht, enn hiertans ånger,
för deet han sig förgrepet hafuer, och haffuer
felt her för rettenn många tårer, och wtloffuat
at han sig bettra will. Derföre bleff denne
saken henstelt till öffuerstenn, huadh straff
han teckes honom pålegga.

Sammedag kom för rätta, Matthis i Åsa i
Traherydz sochnn, och sig beklagade at enn dräng
Jöns Perszon i Holma, som hafuer fest hans
dotter, Anna Matthiszes dötter, hafuer för
uit honom troldoms laster, och sagdt at hann
hade mist et stycke aff sin skiorta i deras
badstuga, i för:de Matthiszes gårdh, och drängenn
hafuer låthet wtgå ordh och röchte, at han sedan
hafuer wantreffnes, och icke hafuer hafft sin helsza
så godh som tilförenne.

1/4  [..] - 1
½ Mellangården i Mierrit - 1 Alt Wärås - 1.
94r Sammedag kom för retta, Nilsz Månszon i Westre
Böckhult. och tingskiötte sinom broder, Nilsz
Månszon i Röckle, enn heell fierding, på enn
siundepart när i Röckle gårdh, för peningar
- 140 dlr, noch - 5 marker.

Sammedag kom för retta Nilsz Månszon i
Röckle, och thingskiötte sinom broder, Nilsz Manszon i
Böckhult, halfuan Böckhultz gårdh, är för samme
gårdh wtgifuitt och tilfyllest betalat, som her effter
föllier, först hafuer Nilsz Månszons hustrus Gun
nilles förre man, Nilsz Botelszonn warit medh
at wtlegga i samma gårdh, på enn fierding, peningar
- 32 dlr. Sedan hafuer Nilsz Månszon, wttlagdt på 
samma fierding, först 7 ½ dlr, Elin i Böckhult
tog på sin barns wegner i Westra Böckhult, och in
lade i Ytra Böckhult, peningar - 12 ½ dlr
Ithem enn dreng på samma [..], Börgie Larszon
på sine egne, och på sin sösters Kirstines wegner
peningar - 12 ½ dlr. Jöns i Röckle för sin arff
94v arfuelodt, peningar - 12 dlr. Ithem Peer
Smedz söner, Jöns och Jon peningar - 5 dlr och
theras söster Bengta peningar - 1 dlr. På then
andre halffue fierdingen tog först Lasze i In
gerdzhyltan, peningar - 12 dlr. Elin i Lilla
Aggalt peningar - 14 marker. Kielle i Aggalt på
Karin Håkonnes wegner i Quarnegårdenn, penin
gar - 14 marker. Ithem Wdde i Hylt, på sin sö
skönnes wegner, peningar - 3 dlr. Summa 94 ½ dlr
som wtgifuit är, på halffue gården i Böckhult,
och hafuer Nilsz Månszon sedan han fick, Nilsz Bå
telszons effterlefuerske, warit medh at wttleg
ga i föreschrifne peningar - 80 dlr

Sammedag kom för retta Nilsz i Oshult
fulmechtig på Karinnes wegner i Fiereholmen,
och bekiende at han godueleligen sålt haffuer,
Brodde Jacobszon i Markaridt 1/4 af Fierehol
men, och derföre wpburit suenske peningar
- 40 dlr och danske peningar - 40 dlr
95r Sammedag kom för retta Nilsz Månszon i Lidhult,
och hans gårdman Lasz Bengtszon, huilke blifuo
trettandes om ohegnet, som Nilszes geter hade
giort Lasz Bengtszon i hans hegnat, och Lasz
Bengtszon tog enn hundh och hiszade på geterna, och
foor ganska illa medh them, jäiandes them wtht,
på suinahagen. Tå kom Nilsz Månszons hu
stru Elin Gammalz dötter, i harmen och wreden
brukade enn ond mundh på Lasz Bengtszon, kallan
des honom tiuff och getamördare, och annatt
oquemliget, och Lasz Bengtszon sende ge
nast budh till hennes man Nilsz Månszon, och när
han hade wtlethat sanningen och fant sin hustru
brådzlig wara, straffade han henne sielffuer
medh et wedaträ, för hennes onda mundh, derföre
blef hon medh samme straff frijdömdh, effter thet
beuistes hon är en hederlig dannequinna.

Sammedag blef enn piga Bengta Suens
dötter, i Faradall, fridömdh för thet röchtet och
ordh hon wthj kommen war, och lenge hade stådt
i hummemåll, för enn landzknicht, Jöns Inge
95v marszon, effter ther till fans ingenn skeell, wthan
at knichtenn hade frijat till henne, och honn
wille inthet beiaka knichtenn.

Ithem Anundh i Lidhult, wtfeste enn 3 manna
eedh, at han wtgaf Jahans i Tansiö, och Jöns
Stenszon - 4 rikz daler aff the peningar Suen
Erichzonn honom lefuererat och fådt hade, att
han skulle hielpa honom, wthur knichtatiensten,
och förskaffa honom försuarelszes breff.

Sammedag kom för rätta Lasz Bengtszon och
tingskiötte Nilsz Perszon i Tansziö, alt thett
etlöfue han effter sin salige moder, Ingeborg
Nilszes i samme gårdh arfdt hade, och derföre
wpburit - 1 rikz daler. Noch hafuer han wpbu
rit för thet han sin modersöskiönne, Sisza Nil
szes dötter, och Måns Nilszonn i etlöffues gåffua
gifuit hafuer, peningar - 5 rikz daler. Noch
hafuer. Noch hafuer han igenlöst panteiordh
i samma gårdh, aff h. Tyga S. Jahans effter
lefuerska i Tansiö, och gifuit henne suenska
peningar - 30 dlr, Sedan hafuer Nilsz
96r Perszonn lagligen arfdt i samma gårdh, effter sins
morfaders dödh i böter, och benemdh Gudmund Nilszon
peningar - 60 dlr. kåpar - 6 lb, som för:de
Gunnes fader, Nilsz Gunnarszon, som målzman
war - ådt sin sonebarn, wpbar och förslöste
och satte barnet igen till arfz i Tansiö gårdh
1/3 så at för:de landsknicht äger enn heell
triding, af aller Tansiö gårdh. Ithem när han
hafuer betaladt sin styffader, peningar - 10 dlr
så äger han och hans söskiönne halffue gårdenn.

Sammedag framsteltes för retta Nilsz Anderszon
i Claszön enn frelszes dreng, huilken är kom
men i röchte och rop at han skiuter diur, orsaken
at han altidh moste bära bösza huart han går
ähr och enn god foglaskiötta, men effter han
goduälliegen wille bekienna, wtfeste han
en 6 manna eedh till nesta ting, at göra sig
frij.

Sammedag bleff wpläset [..] beslut,
och almogen medh flit och aluar förmanadt
at huar tager sig well tiluara för the arti
klar der wthj förbudne ähre.
96v Sammedag kom för retta Jon i Hampalt, och
klagade at hans granne, Påfuell i Gunghult, kom
till honom och kräfde honom peningar, säijandes sig
hafua lodt wthj denn stugann, som Jon i Hampalt
satt wthj, och effter Jonn war fattig, och icke
förmåtte strax honom medh rede peningar aff
legga och betala, och honom icke heller för lag och
retta något öffuer lagabögning war tildömdt
wthan för:de Påffuell sielffuer wille så haf
uat, oansedt huadh heller thet war rett
eller oret. Och när Jon icke hade
peningar i förrådh at betala medh klöff för:de Påf
uell i wreden, på stugo taket, begynnandes
at afkasta torffuet, och wille indriffua stu
gan, då måtte denn fattige mannen som
bodde i stugan gå wth, och taga sin besta klä
der och få honom i pant, på thet han icke skulle
skamfära stugan, och hans fattige hustru och
månge små barn, ligga på marken. Der
före bleff så afdömt, at fyra ouälde dane
men skola syna huszen, och afsettia laga
bygning, och huadh öffuer är skall Jon
97r kiöpa. Men för thet Påffuell i gerugheet
war så omildh och strängh emodt then fattige
mannen, och medh geualt reff hans tack, sak
feltes han effter thet 28 Cap. i Konungz
B. till peningar - 40 marker
  cronan 26 marker 5 öre 16
  häradet 6 marker 5 öre 4
  häradzhöfd 6 marker 5 öre 4


Sammedag kom effter gifuen leigd för
retta, Matthis Nilszonn i Brånalt, huilken war
i flock, och å wigualle i Gröshult, medh sinom broder
Jöns Nilszon, denn tidh Lasz Perszon bleff så ynke
lige, wthan all skuldh och brådt af dager tagenn.
Och blef af rettenn nochsampt rådh och förma
nat, at han effter sin broders tiluitande, skulle
widerga saken, och kiennas widh mandödenn.
Der till han på thet högzta nekar, och förmenar
sig, belångande sielffue dödzåret, aldeles
wara oschyldig. Ithem bekienner och för:de
Matthis Nilszonn, at hans broder, Jöns Nilszon
hafuer bedet honom förste gångh tiugu dlr,
97v att han skulle kiennas dråpet, seijandes thu
äst enn lösz dreng, tu hafuer ingen söria före.
huarken hustru eller barn, tu får well warit
i Danmark. Annor gång han handlade
medh honom, bödh han honom peningar - 80 dlr
att han wille kiennas mandöden, seijandes
tu äst på frije fötter, tag peningerna och
stig ådt Danmark. När han ingalunda
wille hans begäran antaga, handlade Jöns
Nilszon medh then andre brodren Lasze Nilszon
och bödh honom en stor summa peningar
så möckit han wille begära, på thet han
wille kiennas mandöden, och sedan rymma
riket ådt Danmark. Detta witnade
enn af häradtz nemdn Nilsz i Oszhult,
medh suoren edh på lagboken, deszlikest
ländzmanen Brodder i Markaridt och paar
terne sielfue bekienna.

Menn oansedt huru när saken går
Jöns Nilszonn wnder ögonen, lekeuell
är han så trådzig emodt retten, att
98r han seger att han aldrig schall kennas mandö
den. Derföre stodh rettenn inthett annat till
göra, än at wtföra saken efther sielffue lagen,
och blef för then skull thens dödes målzägande
förelagdt, att the efther thet 20 Cap. i Dråpmåla
måtte göra enn 12 manna eedh, medh the per
soner, som å wigualle wåro, när dråpett
skedde, och der medh binda Jös Nilszon till
dråpett, huilken eedh the godueleligen wthtfeste.

The andre dagen efther thenne eedh wtht
fest war, kommo för retta thens dödes målz
ägander, Påfuell Perszonn och Lars Perszon,
medh thesze effterschrifne oberöchtade och bo
faste danemän, medh huilka the bunno Jöns
Nilszon till sanbana, till Lars Perszons dödh

Laggersmän  
Jöns i Wekaboda Harald i Kiölzhult
Bene i Thommarit Nilsz i Traheridt
Suen Hanszon i Suenshult Esbiörn i Högaltt
98v
Lasze Exing Jöns i Traheridt
Rasmus i Hynderydh Harall i Högalt
Jon Exing i Traheridt Peer Perszon och Påfuel

Effter förschrifne giorde eedh, är Jöns Nilszon
kiendh och dömdh till sanbana, och retter
dråpare, till Lars Perszons dödh.

Detta ährandet blef effter målzägan
dens trägne begäran, stelt wthj rettens och
nemdennes betänckiande sentens och dom.
Och när alle circumstantier, efther thet 2.
12. 18. och 20. Cap. i Dråpmåla Balken wå
ro granskade, kunne denne ringa rettenn
ingen brådt eller skuld, hosz then döda fin
na, wthan then döde försåtelgen eblandh
fyra samborne bröder blef angripen och af
dager tagen, wthan miskundsamhett och en
ne ehrlige menniskios gemödt. Derföre
kunne icke retten befrija dråparens 
liff, effter förberörde Capitell.
99r Item Gudz lag. Then som wtdiuter mennischios
blodh, hans blodh skall och af menniskiom wtht
guthet warda, ty Gudh hafuer giort menni
skian efther sit beläte. Ähr och målzäganden
oförsonlig, och begär att han må stå then ret han
förtiendt hafuer. Men belongande Matthis
Nilszon och hans broder Lasz Nilszon, som medh
wredesmodh, af öfuermodighett lopo efther Lars
Perszon, och hans son Jon Larszon wthj Simons
stuga, hugge slogo och giorde fulsåra, oansedt
thett schedde på samma tompt och gårdh, lekeuell
synes denne retten att the giorde fulkommelig
hemgång, besynnerligen therföre att Lars Perszon
icke förmåtte lenger fly, eller sökia hielp, för
sine efterfölliande fiender, derföre borde honom
hafua nutet hemfridh i then stuga han förmåtte
komma till. Blifuo för then skull för:de Lars
Nilszon och Matthis Nilszon, efther thet 1 Cap. i
Edzöre Balken, och thet 24 Cap. af nemden
sackfelte till fult edzöre brådt. Och för:de
99v Matthis Nilszon som först wtslog, och thetta möckna
onda wpeggade, och till wäga kom, såszom och medh
wredesmodh lop i Simons stuga, tog böszan och
slog Lars Perszon annor gång omkull, och honom
så omennescheligen trachterade, och medh hug och
spernnande fulfolgde, in till så lenge, att såret
blef så stort, at hele magan och lungan, tillika wt
flött, och låg i barmen, synes retten att han i
thet nembste är lijka brådzlig medh sin broder
Jöns Nilszon, och honom bhör dhes mindre nåder
beuisas, at han mindre werdh är, men effter
han är på frije fötter, och målzäganden hafuer her
för retta bedet för honom, derföre står saken till
konungens nåder. Huadh belonger
Lars Nilszon landzknichten, ändock han war i lijka
hemgång och giorde fulsår, synes retten at han
hade någor harm at hempna, förty Larsz Perszon
som döden leedh, stack honom i hastigheet i för
ste skirmislan thu styng i härarna, lekeuell
kan inthet beuisas, at han slog någon menniskia
eij heller honom. Men icke dhes mindre
blifuer han lika saker i hemgången. Men för
100r then döda är han frijdömder, och för thet han giorde
sår i hemgången, sackfeltes han effter thet 35
Cap. i Edzöre Balken, at mista högre handh sina,
medh mindre han niuter konungens nåder. Men
effter han fijck större sår, än han wtgaff, haffuer
han förlicht sig medh målzäganden, och the bedia
för honom, och oansedt att för:de Lars Nilszon
denne gången af ondt selskap blef förförder, hafuer
han et godt nampn, at han är ingen öfuersitter,
eller perlementemakere, ähr och enn wng wacker
reselig landzknicht, och tienar troligenn.

Anno 1619 then [..] Decembris, stodh ottingz
ting i Anderstadh, medh för:de Anderstadh och Onsiö
prestegeldh, näruarandes häradzhöfdingen
edle och welb. Anders Griph till Stensnes,
noch konung M.tz befalningzman i samma häradt
ehrlig och försichtig Gudmundh Gudmundszon sampt
nemden.
100v
Nemden  
Ebbe i Hiulznes Oloff Tuffueszon
Nilsz Bugge i Skararp Peer Jonszon i Diurarp
Oloff i Holegården Jöns i Bierszerit
Lasze i Broddalt Måns Båtelszon i Horn
Simon i Syndranes Anders i Berghem
Nilsz i Bierszerit Jöns Jeppeszon i Rydh


Sammedag framsteltes för retta et danskt
quinfolk, huilken kallar sig Malin finska, enn
gammall beuandrat quinna, huilken hafuer medh
et annat quinfolk, gifuit sig öfuer grendzen,
till bedtlerij, såszom tröcklat almogen någott
ifrån i fetalie perseglar, seijandes sig kunna
signa kalffuer, och siucklig barn, och annor fhel
liugandes och bedragandes fattigt enfaldigt folk,
så at hon på - 3 wekors tidh hade församblat
korn och rog - 10 skepper. malt - 5 schepper
förutan något kiöt flesk och brödh, deet hon
achtade föra medh sig öfuer grendzen ådt
Danmark. Derföre effter samme quinfolk icke
101r wart beslagen medh någor wppenbara troldom
wthan elliest på tatare wisz lög för folk, bleff
hon medh hast föruist aff riket och häradh
spannemåll och fetalie perseglar hon hade sam
man fåt, skulle gifuas de fattige, der i sochnen
till julaföda.

Sammedag framsteltes för retta, en gam
mall man, Peer i Liunghult i Wrå sochnn, en
skattabonde, huilken hafuer belegrat en knichta
enkia, Kiella Jons dötter, wthj för:de Liunghult
boandes, och aflat barn medh henne, thet the båden
her för retta bekiende, ähr och her för retten
beuisat, att för:de Peders hustru Biritta
Birges dötter, är en fellegammall quinna, fast
öfuer sina - 90 år, och elliest hafuer ledet
blodgång wthj samfelte - 13 år, oc derföre icke
warit bequemlig till något sängeledz omgenge
medh sin man för:de Peer i Liunghult, för
huilken orsack han är kommen i detta fallett,
och efther han eller hon, medh hordoms bedrifter
101v tilförenne icke ähre beslagne, blef tillatet, att
the effter H.K.M.tz strafordhning, och till widare
förklaring ifrån den högloflige konungzlige hoff
ret, att the för båden för denne sack whtfeste
- 120 dlr, till cronan häradet och häradzhöfdin
gen, och sedana wndergå wppenbara skrift.
  cronan 80 dlr
  häradet 20 dlr
  häradzhöfd 20 dlr


Sammedag kom för retta, enn skattabonde, be
nemdh Kijrstin i Böckhult, och beskyllade sin
gårdman Nilsz i Böckhult, at han skulle om
höstatiden, när suinen komme hem på gerdet,
bortstullet för honom enn feett galt, och den slach
tat och bortsäncht, tarmer och leffuer i enn to
sänckia, der för:de Kirstin hade wptaget inefler
na, och låthet deras granner see och beskoda, an
tingen them syntes lijkas att wara suina
tarmer eller af annat creatur får eller
gedt. Her till nekar Nilsz i Böckhultt
102r och seger att the tarmer som han bortsänchte i
tosänckan, war af hans egne soo, den han sielfuer
mist hade, och der på framkallade sin tienste
folk, som honom på samme tidh tiente, nem
ligen Mårthen Kat, han witnade medh suoren
eedh, at thet war hans husbondes för:de Nilszes
egen soo, och för siuckdomen skull, som hon bleff
dödh aff, bortsänchtes tarmerna, och han sampt
enn legopiga Elin Erlandz dötter, som ther
tiente slogo sona, och sedan sönderhugge och der
af låthe siuda skosmörie. Men icke dhes
mindre, effter Kirstin i Böckhult stodh flux
wppå, och mistänchte sin gårdman för galthen,
wtfeste Nilsz i Böckhult enn 12 manna eedh
at befrija sig för hans wijtesmåll, till
nästa ting.

Sammedag kommo för retta Jöns och
Peer i Bierszerit, och sorgeligen gåfuo til
kienna, att theras gårdebreff, de hade
af sine egne söskionne bekommet, bliffuo
102v
wthj feigde tiden Anno 1611 förgångne, Lekeuell be
fans i sanning att theras söskionne Voro tilfyllest
wtht löste och betalade, der opå för:de Jöns och Per
framförde theras fastomen; Och eftter ährandet
icke War gammalt, wthan häradtz Nemdn
grant mintes huru saken föreuiter: Och
beuiste at theras söskionne hade wpburit för
arff och etlöffuet i Bierßerydz gårdh, Nemligen
Suen i Böke i danskt mynt – 36 dlr, Magnil
i Meste, och Ingerdh i Åkersbelt, både tilhopa wthj
danskt mynt, peningar – 36 dlr, derföre
dömdes och afhändes för:de arfuelother andre
gången ifrån theße för:de, theras barn och arff
uingar, födda och ofödda.

Sammedag stodh wp för rettenn häradzhöfdin
gen her wthj Synnerbo häradt, edle welborne
Anders Griph till Stensnes, framstellandes
för retta enn sin landbonda i Skien, sönnan
ån boandes, N. Peer i Sken, hafuer mädan
frelszes hemanet öde låg, och inthet försuar
103r hade, förbygdt ån honom till stort mhen och
prång, och sat en dam widh pasz 16 år sedan
ifrån skattaägorna tuerdt om åhn, in wthj frelszes
ägorna, och der landfest then ene damarmen,
och sedan häfdat och brukat samme dam, sig
till gågn och fördell, och welbe:te häradzhöfdin
gens landbo till skada, på fiske och quarn,
och effter thet befans i sanning at frelszes bon
den war i sin klagan sandferdig. Derföre
begärede welbe:te Anders Griph, enn lagasyn
på damen, som skattabonden wthan lagadom bygdt
hade, huilken syn bleff then 14 Decembris
i werket stelt, orsaken at jorden war bhar,
och man kunne så wäll see lägenheten, som
om Walborgemesze tidh. När synamen
nerna framkommo på pladtzen ther damen bygdh
war, befans i saning att skattabonden nor
dan åhn boandes, hade bygdt öffuer hela
åhn, och landfest damerna i frelszes enodals
ägorna, och skedde på then tidenn, salig her
Carll Göstafszonn som åtte frelszet war
kommen i ogunst, och olägenheet, såszom och hans
103v herredömes folk, och embetzmän huar på sit
håldh förskingrade. Och effter welb. man
Anders Griph, hafuer samme frelszesheman
lagligen kiöpt, wille han och träda till gårdz
ens fulkommelige ägendom, och förtenskull
war förorsakat at begära enn häradtz synn,
och aldenstundh thet befans, at skattabonden
nordan åhn i detta fallet hade giort oret,
och öfuerbygdt hela ådran, blef damarmen
som fest war i frelszesägorna wpdömdh
mit i åhn, och skattabonden förelagdt,
half manada dag, samme bygning wprifua
effter thet 33 Cap. i Byginga Balken,
och när domen felter war, blef schat
tabonden fridt tillathet, her emodt wädia,
förän synamenerna suoro, och han inthet
wille, derföre giorde nemden theras sa
lighetz eedh, at the för sit enfaldige förståndh
icke annat hosz sig besluta kunne, än skat
tabonden hade olagligen bygdt, och förden
skull borde wptaga sin bygning.
104r Men omsider inlät welb. man Anders
Griph sig wthj enn wenlig förlickning, medh
Nilsz i Skattagården, sålunda at hans welb.het
gaf Nilsz för then syndra damarmen, som
landfest war wthj frelszes enodels
gärdet, och thet arbethe han der opå an
lagdt hade, peningar - 10 dlr. och gior
de sin emellan sådan contract, at huadh
åll Gudh teckes gifua, schall welb. Anders
Griph der af hafua halffparten, och then
andre halfparten skattabonden, och nu her
effter lijka möcket bekosta, både på dam
och lhaner, så lenge the her om kunna
semia och well förlikas, för huilken åll, bon
den i skattaagården skall så omgåsz medh som han
inför Gudh, och huar ehrlig man kan till suars
stå, och tryggeligen giöra sin salighetz edh,
at han ther medh retuiszligen handlat hafuer,
dock her medh wndantaget huariom sin ret
och thet honom tildömt är, när dhe ådtskillia
willia.
104v Sammedag kom för rätta Nilsz i Skien enn
skattabonde, och nu som månge gånger tilfför
renne beklagade, at H.K.M.tz arff och egne
wndersåter och landbo Ingemar i Skien icke
will öfuergifua then quarnen, som hans för
äldrar mädan the bodde i skattagården bygdt
hade, och sedan när the flotte ifrån skattagår
den till frelszes gården behöllo the arbethet
och quarnen, och deet sedan häfdade och försua
rade till frelszes gården, deet för:de Inge
mar bekiende och bestodh at frelszesgården
ther till ingen ret hade, eller någon poszessi
on, wthan quarnen befans wara bygdh
på skattagårdzens enodels ägendom.
Och effter wnderfougten öffuer arff och eget
Brönniell Larszon på samma tidh war tilstä
des, på then ene sidan bleff synen i wer
ket stet, och när alle legenheter
wåro granskade, befans at Ingemar i Skien
som boandes war på frelszet hade ödelagt
thet gamble quarnaståndet, som låg wht för
105r hans farstugodör, husz och dam förfalla låthet
såszom och jemuell enn annor smediedam, som
samme gårdh tilhörde, och tränger och prånger
skattabonden tuerdt emodt all ret och skiell,
thet högbe:te H.K.M.tz tienare besedt
hafuer. Derföre blef så afdömdt, at
Ingemar skulle taga quarnhusz och stenerna
som stodo på skattaägorna, och flöttia hem på
frelszesägorna, och wpbygga then damenn, som
lyder frelszet till, så wel som smedieda
menm och sedann suara i retta, för han hafuer
låthet gårdzens ägor och gamble wrminnes
häfd och possession förfalla och ödelägga.
Bleff och tilsagdt för:de Ingemar innan fior
tan dager skulle taga quarnen aff skatta
ägorna, och igen wpsettia på frelszesägorna, och
de tomptastener som bhör stå oppå, så frampt
han icke skall bötha sina peningar, och wpretta
skattabonden allan skadan.

Sammedag skielte Nilsz i Böckhult
en sachtmodig daneman Erland Perszon i Extorp
105v för enn rackare, her inne för sittiandes ret
ten, der till han ingen skiell wiste, wthan
allena att han hade igentaget enn pant, som
för:de Nilsz i Böckhult, mädan han ländz
man war, hade honom ifråntaget för
fridzschatten, och Erlandh Perszon suer
at han inthet skyldig war, wthan tilfören
ne wtlagdt samme fridzskat, der opå för:de
Erlandh feste en 6 manna eedh, till
neste ting.

Men för skelorden och löchtning wtfeste
Nilsz i Böckhult, peningar - 3 dlr
  cronan 2 dlr
  häradet 2 marker
  häradzhöfd 2 marker


Kom för retta Måns Gislaszonn, en wng
dreng, huilken wthj förgångne år, den tidh
han tiente i Nöttia, och der belegrade
enn tienstepiga, benemdh Kirstin Lars
dotter, thet the båden her för retta be
kiende
106r derföre wtfeste han peningar - 40 marker
  cronan 13 marker 8 ortgr  
  målzagand 13 marker 8 ortigr  
  häradet 6 marker 5 öre 4
  häradzhöfd 6 marker 5 öre 4


Sammedag kom för retta Lasze i
Broddalt, en af häradtz nemdn, fulmyn
dig på Jöns Torszons wegner, i Öijaböke
i Lidhultz sochnn, och på Bror och Lasze Perszons
wegner Ibidem, Ithem på Bengt Hansons
wegner i Hult, i Wnnarydz sochnn, och bekiende
at alle desze för:de af godh willia och
welbetäncht modh sålt hafua beschedelig
daneman, Nilsz Jonszon i Lidhult halff
annor sösterlodt, af för:de Lidhulta gårdh
och hafuer therföre wpburit Jöns Torszon goda
rikz daler - 5 ½ str. Bror och Lasze - 22
rikz dlr, Bengt hanszon - 7 r. dlr,
och hafuer Nilsz Jonszons hustru Elin
Bengtz dötter, sin arffuelodt i samme gårdh
106v så att han medh kiöp och sins hustrus arff
äger 1/4 af hele gården.

Sammedag kom för retta Måns Båtelszon i
Horn, fulmyndig medh breff och segell,
wnder h. Thomaszes signet i Giöterydh
och ländzmanens Peer Jahanszons ther samme
städes, och bekiende att alle desze effter:ne
sålt hafua Sone Jacobszon i Kiölzhult,
alle theras arfuelother i Kölzhulta gårdh,
och derföre wpb:t Nilsz Påfuelszon i Dote
bögdh på sin hustrus wegner Brijta
peningar - 100 dlr. Suen i Ekenes
på sin hustrus wegner Brijta, penin
gar - 100 dlr. Ithem hafuer Sones h.
Ingeborg, sin arffuelodt i samme gårdh,
så at han nu äger halffuaan gårdenn.
107r Anno 1619 denn 16 Decembris, stodh åt
tingzting wthj Dragarydh, medh Angelstadh och
Liunga gieldh, wthj näruaro häradzhöfdingen
i samma häradt, edle och welb. Anders Griph
till Stensnes, Ithem konung M.tz befal
ningzman i samma häradt, ehrlig och försich
tig Gudmundh Gudmundszon, sampt nemden.

Nemden  
Ebbe i Hiulsnes Anders i Berghem
Lasze i Broddalt Gisle i Tranhult
Peer Bengtszon Jöns i Rydh
Oloff i Holegården Jöns i Grytåsa
Måns Båtelszonn Oloff Tuffuaszon
Nilsz Bugge Jonn i Replösze

Sammedag kom för retta, Peer i
Stenshult i Pieterydz sochnn, huilken til
förenne oppå Wereberga ting, hafuer wt
fest enn 12 manna eedh, medh 6 danequin
107v nor och 6 danemen, och der medh göra
sig frij, och sin hustru Brijta Jönszes dötter,
att the icke ähre wållandes i den farlige
siuckdom, som theras gårdman Ebbe Jacobzon
är liggandes wthj, efther som för:des Ebbe Ja
cobszons hustru Mechtilla dem beskyllat
hafuer, och förutan hennes beskylning hafua
the et ondt nampn af grannar och någran
nar, effter som tilförenne ransakat är.

desze ähre hans lagkynne  
Peer Stenson sielfuer i
föredenom
Brijta Jöns dötter,
står i föredenom
Jöns Åkeszon i Lönshult Gunnill Jönszes
Jon Carlszon i Fotaboll Christion i Quinalth
Jacob i Fothult Beritta i Bökeue
Jon Soneszon Ingerdh i Lönshult
Håkon Jonszon Karin Ibm

Denne eedh blef inthet gången, wthan
wpsat till widare ransackning och proff.
108r Sammedag kom för retta, Nilsz i Böckhult
och gick enn 12 manna eedh, at han icke hade stulet
en galt ifrån sin granna Kijrstin i Böckhult,
efther som hon honom fulkommeligen tiluit, och
beskyllat hafuer.

Laggersmän  
Nilsz Perszon i Böckhult Hans Prophos
Anders i Kanarp Esbiörn i Hallarp
Erich i Tiuffuarp Peer i Romborna
Nilsz Perszon Ibm Bengt Suenszon Ibm
Knut Perszon Ibidem Nilsz Gislaszon
Lasze i Hallarp Thor i Anderstadh

Denne eedh blef lagligen gången, och Nilsz
i Böckhult blef frijdömder, efther föreschrifne
eedh. Och för:de Kirstin som hans gårdh ran
sakade, och tillade honom fult tiuffuerij,
sackfeltes effter ther 20 Cap. i Ting:
Balken, till - 40 marker
108v
  cronan 13 marker    
  målzägand 13 marker    
  häradet 6 marker 5 öre 4
  häradzhöfd 6 marker 5 öre  4


Sammedag wtfeste Kijrstin i Böckhult
för hon hade kallat Nilszes hustru h.
Brijta Jörans dötter enn hora och sagdt
hon war lijka godh medh Halta Ingerdh,
och rättade genast sin ordh, peningar - 3 marker
  cronan 2 marker
  häradet 4 öre
  häradzhöfd 4 öre


Sammedag framsteltes för retta Jöns
Tuffuaszon i Hampnada, huilken är kom
men i röchte för sin legopiga, Elsza
Påfuels dötter. Orsaken till röchtet
är sålunda, at för:de Jöns Tuffuaszon
brukar thuenne heman, et wthj Hamp
nada ther hustrun altidh är, och thet andra
hemmanet i Hellerna, ther hafuer hann
109r åhrligen legopigan, och der wistas han me
stedels altidh sielfuer, och the ligga allena i en
stuga tilhopa, koka och äta tilhopa som
hustru och bonde, och för:de Jöns Tuffuaszon
will möckit hellre wara ther pigan är, än
ther hustrun är. Nu nekar Jöns till
häfden och seijer sig willia festa lag, huil
ket retten icke så hastigt kan tillåta.

Sammedag framkom för retta Er
landh Anderszonn enn skreddare, huilken
hade belegrat enn piga, Anna Lars dötter,
thet the båden bekiende, wtfeste för mökrench
ning, peningar - 40 marker
  cronan 13 marker 8 ortgr  
  målzägand 13 marker 8 ortgr  
  häradet 6 marker 5 öre 4
  häradzhöfd 6 marker 5 öre 4


Ithem hafuer enn fougta karll Jon Suenszon
belegrat samma quinfolket sedan, wt
feste för lönskeleger, peningar - 3 dlr
109v
  cronan 2 dlr
  häradet 2 marker
  häradzhöfd 2 marker


Kom för retta Jöns Soneszon i Hylteåkre,
och hade belegrat enn piga Karin Erichz
dötter, wtfeste för mökrenchning - 40 marker
  cronan 13 marker 8 ortigr  
  målzag 13 marker 8 ortgr  
  häradet 6 marker 5 öre 4
  häradzhöfd 6 marker 5 öre 4


Sammedag framsteltes för retta en
landzknicht Måns Murare i Ifla, huil
ken är af sin broder Eschell Murare be
skyllat, at han hade stulet et får ifrån
honom, till huilket knichten nekar.
Nu beuisar Eschell Murare, at sönda
gen effter han hade mist fåret, giorde
han rådh medh sin hustru, at när the wåro
kompne på kiörkeuägen et stöcke, skulle
han wndsticka sig, och gå tilbaka i gården,
ransakade han först i stugan och fant inthett
och sedan gijck han bort wthj enn gammall
110r bryggestuga, och fant huarest Månszes hustru
hade ferskt kiöt at siuda, thet hon till
teckn och wedermåla wptog af grytan, och hon
som kiöthet miste, krefde thet inthet igen,
noch är Måns Murare i rop och röchte, at
han skulle hafua bortstulet ifrån Birge
Ambiörnszon i Mierret leroft - 29 alr
noch hafuer han skelt Eschels hustru för
enn soldata hora. Detta alt wpsat
tes till widare ranskaning.

Sammedag kom för retta, Oloff Tuffuaszon
fulmyndig på Nilsz Jahanszons wegner i Angel
stadh, Ithem på Ingeborges wegner i Romborna
och hennes dötter Kijrstin, och tingskiötte
Trotte i Röninge, enn broderlot af Norre
garden i Anderstadh, och derföre wpburit Peer
Jahanszon som jorden i pant hade, peningar - 15
rikz daler 4 öre. Jöran Olszon i Sale
uara, som och jorden i pant hade, peningar
- 12 ½ dlr, nock danske runde marker - 8 str
110v Seuedh Boszon i Romborne, peningar - 2 dlr
Ingeborg och hennes dötter, för etlöffuet pe
ningar - 1 dlr. och hade tilförenne wpburit
för sielffue jorden, peningar - 14 marker, Erich
i Lekeretorpet för etlöffuet - 2 rikz
daler, Nilsz Jöranszon för etlöffuet - 1 rikz
daler.

Sammedag kom för retta, hederlig och
wellerdh man, her Anders i Anderstadh, och
her för retta beuiste at hans suåger S. her
Jöran i Anderstadh och hans bröder Lars Mar
kuszon, Jon Markuszon, Halfast Markuszon,
Christiern Markuszon, Peer Markuszon, och
Gunnar Markuszon, sampt deras söster
hade alle arfdt tilhopa enn broderdell i
Norre gården i Anderstadh, och belöper på hele
gården 3 sösterlother, så belöper nu på alle
denne förschrifne enn broderlot. Nu gior
de S. her Jöran fulkommeliget kiöp medh
alle sine söschionne, om deras arffuelother,
och dem fulkommeligen wtlöste, och för - 50
år sedan betalade them effter theras eget nöije
111r och the lofuade honom, tingschiötning och laga
fång, men för dödzmåll och andre förändrin
ger, kunne thet icke så widt komma, dy slech
ten blef så widt [..], huar på sit håldh,
lekeuell hafuer ingen på samme jordh clandrat
eller påtaladt. Nu är samme jordh fallen
her Jörans barn till arfz, och hafuer stådt i så
longan tidh oklandratt, derföre war Nilsz i
Böckhult fulmyndig på sin hustrus Brijtes
Jörans dötters wegner. Arffuedt i Draga
rydh på sin hustrus wegner Anna Jörans dotter,
och tingskiöte theras måg, hederlig och gudfruch
tig man her Anders i Anderstadh, deras
hustrurs arffuelother i samme gårdh, och hafuer först
igenlöst jorden, för sölffuer - 61 lodh, som 16
her Jöran hade bortpantat jorden fhöre, och
inlagdt i Böckhult, sedan gifuit sin hustrus
söstrer både tilhopa, solffuer - 30 lodh.
Her förutan hafuer her Anderszes hustru, sin
arfpart i samma jordh.

Sammedag belf afdömt, at Peer Suenszons
dötter i Ratarydht, Botill, Ingridt, Karin,
111v
Rataridt och
Biernaridt
Gunnill, Ingeborg, skola arfua och lösa sin
emellan 1/4 af Ratarydz gårdh, och deras bröder
Anders Perszon, och Suen Perszon behålla, och lö
sa den halffue gården i Bierneridt.


  Sammedag kom för retta, Peer Thorszon
i Beckeridt, och Måns Nilszon i Fagryt, och
bekiende at the hade giort sin emellan et
wenliget jordaskifte, sålunda, att Peer
Torstenszon hafuer gifuit Måns Nilszon i Fa
gryt, halfuan sin hustrus arffuelodt, både
i Fagrit och Håå, för thet arff och kiöp
såszom Måns Nilszonn åtte i Östragården
i Beckeridt. Och effter hans arffuelodt
i Bäckaridt waar bettre än Fagridt, och Hå
gaf han offtabe:te Måns Nilszon dhes förutan
tilbytes, peningar - 40 dlr suenska.
Derföre tingskiöttes för:de arffuelother i Bäc
karydz gårdh, ifrån Måns Nilszon och hans
arffuinger, och in wnder Peer Thorstenszon
och hans hustru Kirstina Nilszes dötter, till
euerdeliga ägo och ägendom.
112r Opå samma sät hafuer hafuer Måns Nilszon
i Fagrit bekommet af Peer Torstenszon allan
hans hustrus arffuelodt i Fagrydt och Håå,
huilket tingskiötes ifrån Peer Torstenszon
och hans arffuinger, och in wnder Måns Nilszon
och hans arffuinger till euerdeliga ägo
och ägendom.

Sammedag kom för retta, Jon Gislaszon i
Kierregården, fulmechtig på Gudmundh Gudmundszons
wegner i Laholm i Danmark boandes och Chri
stion i Häralt i Brearydz sochnn, Gunnill
i Kierringe, Jöns Suenszon i Quenslöff och Ingeborg,
och bekiende, at desze alle för:de hafua sålt Biörn
Suenszon alla deras arffuelother i Norrydz
skattaiordh liggandes synnerst på gerdet,
och belöper 1/5 af Norrydz by, och är samme
iordh för sig sielf liggandes, och medh rå och rhen
afskilt ifrån frelszet, och hafua derföre wp
burit, Gudmund Gudmundszon, peningar
- 3 rikz daler Christion i Häralt pe
ningar - 11 marker Jöns Suenszon peningar - 4 dlr
112v 1 marker, Ingeborg - 11 marker, och der medh tilfyl
lest betaladt, effter then gamble wärde
ringen, Ithem hafuer Biörn Suenszon sielff
sin arffuelodt i samma skatta jordh.

Sammedag framsteltes för retta, enn skat
tabonde Jahans i Toffta benemdh, och bleff
af sin grannar anklagat, at han hade taget
all byafåren af suiuallen, och deras almen
nelig klöfuatrådh, och inuraket wthj et husz
ther fåren stodo om natten innestängde, och
blifuo af heta förbrende, så at enn heell
hop förderffuades, så at wllen bortbren
des, och - 7 str slet döde. Och effter
han sielffuer inkörde fåren, kunne thet
icke recknas för wanueta gerning, eller wå
da gerning. Derföre wtfeste han effter
thet 44 Cap. i Bygninga B. till 40 marker
  cronan 13 marker 8 ortigr  
  målzägand 13 marker 8 ortigr  
  häradet 6 marker 5 öre 4
  häradzhöfd 6 marker 5 öre 4
113r Sammedag kom för retta, Jöns Eschelszonn
huilken natten effter tinget stodh i Dragaridt
gick till ennor gårdh, drack sig öfuer drucken,
och af hastige mode, och i wrede, blef trettan
des medh munsterschrifuaren, och stödtte ådt honom
och Boo i Replösze kom i mishug, och stötte
honom, derföre sackfeltes han effter thet 3
Cap. i Edzöre Balken, till - 6 marker
  cronan 4 marker
  häradet 1 marker
  häradszhöfd 1 marker


Sammedag kom för retta Jon i Mierret,
och på enn fattiges enkios wegner, Gunnill
Anderszes i Dragaridt klagade, at hon hade
enn lithen son Nilsz Anderszon, huilken aff
kiörkeherden eller sochnones nemdn, icke war
inschrifuen wthj Elgzborgzlösens förseglade
längder, och derföre kräfde honom ingen några
peningar. Nu hende sig at den fattige
enkian hade ländt sig enn kietell, af sin
granna, at koka wthj, dy hon åtte sielff
inthett eldhkar. Nu kom munsterskrifueren
113v wnder Wesbo knichter, medh enn hop af sine stal
bröder, och bortogo kietelen, och wille hafua
enn rickz daler af hennes son, för Elgz
borgzlösen, och hon som sat enn fattig en
kia, medh månge små barn, och hade inthet at
koka wthj, måtte gå till sin granna, och ta
ga tillåns enn rickzdaler, och der medh igen
lösa kietelen, när för:de Peer
Bengtszon hade fåt rickzdaleren, gick han medh
sit selskap bort wthj enn annor gårdh, och bort
drucko daleren. När the öfuerdruckna
och them fattades peningar, rådslogo the att the wil
le hafua pantelön, gingo så tilbaka igen till
enkian, och togo ifrån henne enn gammall
jerngryta, och förde bort wthj enn annor
by, och på wägen slogo grytan sönder, deett
man her för retta sedt hafuer. Detta
blef wpsat till widare ransackning.

Sammedag kom för retta, H. Kirstin
Erichz i Höfdinge, och berettade at Ingemar
i Hesthult, kom till henne i hennes mans
114r frånuaro, och beddes husz, och för:de Kirstin
lånthe honom husz, och effter han wille tide
ligen om morgonen ferdas, blef han liggan
des påklädder, inne på stugobenken, och på
samma benck, låg en hop hampe, der aff
stall Ingemar - 8 och suepte wthj sin kiortell
och bhar wtom gården, och mädan Ingemar
war på gerdet och tog wp sin hest, bespeija
de hustrun hampen, och tog hampen ifrån
honom, och han bödh henne leger, at hon
skulle tijga medh honom.

Copia af Christiern Cornelius dom
bock i Washult.

Kom för retta Nilsz Jöranszon i Angelstadh, ful
myndig på Gudmundh Månszons wegner, och alla
hans söskionnes wegner, och på Elin Peer
Jonszons, och Karin Jons wegner i Jungfrugården,
och på Peer Jonszons wegner i Hiortsaridt, och
på hans broders Måns Jonszons wegner, och
Måns Anderszons wegner i Rya, och på Peer
Jonszons i Sundarydt, och alla hans söskiö
nnes wegner, och på Carll Erlandzons wegner


114v i Kielsia, och alle hans broderbarns wegner
och skötte Anders Perszonn och hans hustru
Brijta, och Suen Perszon och hans hustru Gun
nill och begga parternes arffua, halffuan
norre gården i Södra Rataridt till euer
deliga ägo medh husz jordh, åker och eng,
åldenskog och fiskeuatn, inthet wndantagandes,
och för:de bröder Anders Perszon och Suen Perszon
alle desze förschrifne, för alt theras arff och
etlöfue i halfue Ratarydz gårdh, som effter föllier
först Gudmundh Månszon och alle hans söskionne,
et par oxar, och - 38 ½ dlr, och Elin
Peders i Angelstadh, och Karin Jons i Jung
frugården, och Måns Anderszon i Rya, sampt
lige tilhopa - 20 dlr, och Peer Jonszon i
Sundaryddt, och alle hans söskionne 20
lodh sölffuer, och Carll Erlandzon i Kielsziö
och alla hans bröders, Suen Erlandszons
barn, ethundrade mark - 5 lodh sölffuer
och - 8 dlr her medh ådtnögdes them alla
well, och bekiende them offta förschrifne
wärder redeliga bekommet haffua, och
war för:de halffue gårdh i Södra Ratarydt
lagbuden effter lagen.
115r 1/4 af Kullagården i Quensloff - 1
1/3 af den andre gården i sama by - 1
½ Klöffuaridt - 2
1/3 i Ikornarp - 2

Anno 1619 denn 17 Decembris
stodh ottingzting i Falnaueka,medh Ber
ga åtting, wthj näruaro häradzhöfdingen
i samma häradt, edle welbördig An
ders Griph till Stensnes och Wtboö,
noch befalningzmanen ehrlig och försichtig
Gudmundh Gudmundszon, sampt nemden.

Nemden  
Ebbe i Hiulsnes Gudmund i Steckinge
Nilsz Bugge i Skararp Jon i Ingelstadh
Peer Bengtszon Jeppe i Ware
Olof i Holegården Peer Anderszon
Anders i Berghem Arfuedt i Oslöff
Gisle i Tranhult Jöns i Quenarp



115v Sammedag framsteltes för retta, enn lösz
kona, Elin Suens dötter i Flattinge på
skattaiordh boandes, huilken för någon tidh
sedan kom her ifrån bögden piga, och wp
till Ekesiö kiöpstadh, ther lät hon bele
gra sig, af enn kiöpdräng, Jon Perszon och
afflade barn medh honom. Nu hafuer
åter samme quinfolk, låthet sig belegra aff
enn driftastut och gångeskomakare Erich
Håkonszon, huilken tienar hosz leutnanten
ehrlig och manhaftig Peer Månszon till
Hielmsenga, och hafuer ther sit i försuar,
och skall suara till Öszbo ting, men kånan
wtfeste för lönskeleger, peningar - 3 dlr
  welb. Måns St: 2 dlr
  häradet 2 marker
  häradzhöfd 2 marker


Sammedag kom för retta Carll i
Hult huilken han sampt hans broder
Jacob Bengtszon, ouitterligen hafua be
legrat et quinfolk, Märit, huilken
116r effter then högloflige komungzlige hofretz
afsagde dom, hafuer stådt sit straff och miste
liffuet. Men Carll wtfeste för lönske
leger, peningar - 3 dlr
  welb. Måns St: 2 dlr
  häradet  2 marker
  häradzhöfd 2 marker


Sammedag kom för retta, Carll Bengt
szon i Hult i Huitarydz sochnn, och sig bekla
gade, at hans granne Jon i Linhult hade
tilfogat honom stor oret, och bortaget
wthur hans fähusz enn oxe, om wåren
wthj hans beste sädesdager, om natten, mä
dan han låg och soff, orsaken war sålun
da, at om söndagen tilförenne hade Carll
Bengtszon kiöpt et lithet stodh, aff för:de Jon i
Linhult till sin whår, om måndagz
morgonen han skall skulle harfua, orkade
creaturet inthet draga harffuen, och Jon
kom strax effter och wille henda hans betalning.
116v då sade Carll Bengtson iag är inthet belå
then medh thetta kiöpet, stodet orkar inthet
draga harfuen, giör well och tag stodet igen,
och bödh honom - 2 heskor till återkiöp, och
Jon wille icke taga stodet igen, wthan gick
wreder ther ifrån. Om tisdagz morgonen
förän folk wpstodh sende Jon i Linhult sine
barn till Carll Bengtszons fähusz, och togo then
ene oxenn och ledde i skogen och bortgöm
de, detta bekienna parterna på både sij
dor, att thet så tilgijck. Derföre bleff
så afdömt at efther Carll Bengtszon fant
fhell på stodet innan [..] marknedt,
skulle Jon taga stodet igen, för sitt egett.
Sedan blef målzäganden frijt efffter låthet
effter thet sidsta Cap. i Bygninga Balken
at binda för:de Jonn i Linhult för råns
man eller tiuff, huilket han hellre
wille. Och omsider beskyllade honom
till rånsman, at han hade giort welle.
117r Derföre sackfeltes Jon i Linhult, effter thet 40
Cap. i Edzöre Balken, till peningar - 40 marker
  welb. Måns Stierna 13 marker 8 ortgr  
  målzägand 13 marker 8 ortg  
  häradet 6 marker 5 öre 4
  häradzhöfd 6 marker 5 öre 4


Sammedag kom för retta en landzknicht Suen Perszon
och wthfeste enn 12 manna eedh, för thet hum
memåll och röchte han war wthj kommen,
för thet godz som bortstalz i Bertilzboda, till
neste ting.

Sammedag kom för retta, Elin Jörans
i Halsiö enn fattig enkia, och berettade at hon
hade giort kiöp medh enn borgare i Wexiö,
om et par oxar, och hennes granne Jon Hen
rickzonn i Halsiö war hennes löfftisman,
för penningerna, der till han inthet nekade.
Och när the hade giort kiöpet sade enkian
ifrån sig oxarna, at hon inthet wille
hafua them wthj andtuardning, orsaken att
117v oxarnna wåro ouana, och summo öffuer åhn
in wthj Ingelstadh gerde, lenger än till neste
söndag der effter. Och kiöpmannen
kom inthet igen, på 8 dager til görandesz,
och i midler tidh bortdrängte then ene oxen
sig i åhn och blef borte. Nu wille inthet
kiöpmannen betala mher än then ene oxan
som han bekom, eij heller will löftisman
nen betala. Derföre bleff så afdömt
att löftesmanen skall betala enckian oxan,
och sedan sökia sin man, för ty oxarna gin
go på kiöpmannens handh, och
inthet på enkionnes handh, sedan han them
bortsålt hade.

Sammedag kommo för retta, skatabön
derna i Höredes by, och sig beklagade att the
ras föräldrar hade bortpantat en hop
enger ifrån deras skattagårder till en
benemdh Christiern Cornelius i Waszhult
på frelszet boandes fordom laglesere her
i Synnerbo häradt, och nu göra för:de
118r Christierns arfuinger förhåll på engerna, och
wille legga them wnder frelszet, derföre bleff
så afdömt, att skattabönderna skulle hembä
ra peningerna, och hafua deras engar igen, på thett
at i framtiden icke skall komma clander emel
kan cronan och frelszett.

½ Klöfuarit - 2 1/3 Ikornarp - 2.

Kom för retta Påffuell i Halszeridt, ful
myndig på desze effterschrifnes wegner, och tingskiöt
te Kirstin Lasz Tuffuaszons och hennes barn 1/4
af Faglilta gårdh, och hafua derföre wpburit,
Botill Tufua dötter - 20 dlr, Ingridt i
Hogaholm - 10 dlr, Gisle i Skararp - 3 dlr
och sedan Lasze Tuffuaszon war dödh, wpbar Jon
i Puntersbögdh, af för:de Kirstin - 20 dlr
som Märit Peer Tufuaszons wtätthes arfde,
och Kirstin löste i ätten igen.

Sammedag kommo för retta Jon Olszon
och Sone i Falneueka, fulmyndige medh breff
och segell, af Ambiörn Anderszon, och på hans
118v
hans Villie och begiäran, tingschiötte hans broder
Peer Anderßon i Åby, halfuan then Syndre
gården i för:de Åby, som Peer Anderßon Vthj bhor,
Huilken halfue gårdh, för:de Ambiörn Anderßons
föräldrar bortpantat hade till Erichstadh
herregårdh, och Ambiörn allena igen löste medh
sine egne Peninger. Sedan hade för:de Am-
biörn kiöpt af thuenne sina Söstrar deras arf-
uelother i samme halfue gårdh, N. Kirstin Ander-
ßes dötter i Vnnaridt och Karin Anderßes
dötter i Aplanäs, och gifuit them för theras
Arff och etlöffue i samma gårdh, Peningar
[..] Jthem hafuer Ambiörn
Vtlöst Salig Barebrodz barn i oslöff, och gif-
uit them för theras gambla etlöffue och tiltall
i samme gårdh, Pe[n]i[n]g[e]r__7 1/2 daler, Så at för:de
Ambiörn Anderßonn åtte halffue gården Quidt
och beuarat:  Huilken halffue gårdh för:de
Ambiörn godueleligen sålt hafuer sinom broder
Peer Anderßonn, och derföre Vpburit, för Arff
och etlöffuet, Vthi godt mynt, Pening[e]r
ethundrade Siu daler:  Noch hafuer for:de
Ambiörn Anderßon Vpburit, för sin Arf-
119r
part i den andre halfue gården, et par oxar
för__14 daler. Jthem hafuer för:de Peer anderßon
sin arfuelodt i samma gårdh, så at han äger
alle gården Vndantagandes enn broderlodt och
2 Sosterloth[e]r i Halffue gården.

Kom för retta Knut i Ikornarp, fulmyn
dig på Suen Cnutzons arffuingers wegner i Wä
derås, Ingridt Kristin, Brijta och Karin, och
alle theras barn och arffuingars wegner, och be
kiende at Nilsz Cnutzon hade Anno 98 wt
löst sine söschionne, och gifuit Ingridt och Kir
stin, koo - 1 str, Brijta och Karin - koo -1 str
och Suen Cnutzons barn i Wäderås, som wåro
deszes för:des broderbarn. Noch sedan alle denne
för:de wåre döde, hafuer Boo i Huitaridt gifuit
theras barn i etlöffues gåffuo alle tilhopa,
så månge som effter denne för:de söskionne
kull födde ähre, peningar - 20 dlr. Derföre
tingskiötes 1/4 af Huitarydz gårdh ifrån
alle denne för:de, och in wnder Boo i Huitarydh
hans broderbarn och medarffuinger till euerdeliga ägo.


119v Sammedag kom för retta, Peer Carlszon i Trot
teslöff, och Erich Perszonn i Öslöff, fulmyndige
på Måns Perszons wegner borgare i Calmar,
och tingskiötte hans arffueiordh i Öslöff ifrån
honom och hans arffuinger, och in wnder Arffuedt
Suenszon och Knut Erichzonn, och theras arffuinger
till euerdeliga ägo, och hafuer för:de Måns
Perzonn wpburit för sin arfuelodt, penin
gar - 53 dlr för arff och etlöffuet.
Ithem hafua desze för:des föräldrar, Erich, Arf
uidt och Jöns, wthtlöst theras söster, som Jöns
Simonszon i Wret åtte, och gifuit henne för
arff och etlöffuet peningar - 13 ½ dlr och et
tröijekläde.

Sammedag kom för retta Boo i Huita
rydh, fulmyndig på Erich och Ambiörn, Inge
mars söners wegner, och all theras söschionne
Oloff och Kirstin, och bortschiötte alt theras arff
och etlöffue, som the åtte i skattagården i Huita
ridt, nemligen en tuedell af enn åtting, och
derföre wpburit alle tilhopa, peningar - 17 ½
120r dlr. oxar et par för - 17 dlr, och tilegnade
in wnder Arffuedt Månszon och hans arffuin
ger till euerdeliga ägo. Ithem hafuer
Arffuedt wtlöst sin söskiones lodt, så möckit
the effter theras moder arfdt haffua, för peningar
- 9 dlr. Och bleff så afdömdt at han
skall hafua sine gamble åkrer jordh och grundh
igen wthj för:de otting, som hans morfader Oloff
bortbydt hade, och äger nu Arffuedt 1/8 aff
hela gården.

Sammedag wtfeste Sone i Falnaueka enn
6 manna eedh, at Nilsz i Prestorp icke hade
tilfyllest betaladt honom, så möckit han honom
geldhskyldig war.

Kom för retta Oloff i Borsna, och klagade att
welb. Jöns Jöranszons landbo, Nilsz Markuszon
i Mårarp, hafuer beschyllat honom, at han lade
sit merke på et får, som honom tilhörde, och
sedan skielte honom för enn wetterlig tiuff.
Ithem seger och Oloff at han tröster beuisa
Lasz Markuszonn öffuer fyra tiuffuastöcke.
120v Derföre wtfeste Lasz Markuszonn, enn 6 manna
eedh till neste ting.

Jönsz Abramszon i Quenslöff, Erich Arfuedzonn och
Jöns Bengtszon i Toffta, wtfeste huar enn 6
manna eedh, at the lefuererade ländzmannen
Måns Bengtszon i Toffta Elgzborghzlösen
för samme termin, som de nu ähre pan
tade fhöre.

Sammedag kom för retta Jöns Abramszon i
Quenslöff, fulmyndig af Märit Bengtsz dötter
och hennes son Gudmundh Olszonn, och bekien
de att the sålt hafua, Jöns Bengtszon 1/4 aff
Kullagården i Quenslöff, och derföre wpburit
Märit Bengtz dotter, såszom hon hafuer be
taladt i geldh, peningar - 66 dlr, noch dhes
förutan peningar - 20 dlr, som hon hafuer
gifuit i lego för för:de peningar - 18 dlr, och haffuer
för:de Jöns Bengtszons hustru Kirstin sin arf
uelodt i samma gårdh, så at han medh sin hu
strus arff och kiöp äger 1/4 af hela gården.
121r Sammedag kom för retta Anders i Berghem, fulmechtig
på Carlz och Lindorms wegner i Kånna, och tingskiötte
tijondedelen af hela Quenslöfz gårdh, ifrån them och theras
arfuinger, och tilegnade Jöns Bengtszon i Quensloff, och
hafua derföre wpburit och betaladt geldh medh, pe
ningar - 71 dlr, Gudmundh Olszonn wpburit
peningar - 22 dlr, och hafuer för:de Jöns Bengtszons
hustru Kirstin sin arfuelodt i samme gårdapart.
Ithem hafuer Olof Gudmundszon, Jöns Abramszon,
Jöns Bengtszon och Suen Suenszon gifuit Carll i Kån
na, sölffuer - 17 lodh, och i etlöffues gåffua
peningar - 10 marker, noch Lindorm bekommet pe
ningar - 8 dlr
121v Anno 1619 denn 20 Decembris, stodh
ottingz ting i Klöffuaridt i Rysby sochnn, medh
för:de Rysby geldh, i näruaro konung M.tz befal
ningzman, ehrlig och försichtig Gudmundh Gud
mundszon i Strömhult. Noch edle welbördige gode
män, Jöns Jöranszon till Fylleskog, Anders G.
till Stensnes och Wtboö, häradzhöfdinge i sam
ma häradt, Peer Månszon till Hielmsenga
leutnant wnder ryttere phanen, sampt nem
denn.

Nemden  
Ebbe i Hiulsnes Peer Jonszon i Sellebergh
Anders i Berghem Nilsz Knutzon i Brekentorp
Peer Bengtszon Jacob i Orberg
Måns Båtelszon Sone i Falnaueka
Gisle i Tranhult Peer i Liunga
Ingemar i Borsna Jöns i Wtersnes


Sammedag kom för retta Sone i Falnaueka
och gick enn 6 manna eedh, att han inga pe
ningar wpburit hade af Nilsz i Prestorp på thet
geldh han honom skyldig war.
122r
Edamenerna  
Sone i Falnaueka Bo i Falnaueka
Nilsz Nannaszon Ibm Jon i Weka
Lars Nannaszon Ibidem Peer i Torlarp

Denne eedh blef lagligen gången och afdömt, att
Nils i Prestorp skulle betala geldet.

Sammedag kom för retta enn landzknicht, Suen
Jönszon i Höreda, och gick enn 12 manna eedh, och
giorde sig frij för thet röchtet och hummemåll
han war wthj kommen, för thet godz som blef
bortstulet i Bertilzboda för någor år sedan.

Edamen  
Suen Jönszon sielfuer Sone i Höreda
Peer i Lunden Carll Ibidem
Måns i Thorkeshult Anders Perszon i Liunga
Håkon i Föraratorpet Lille Bengt Ibidem
Jonn Ibidem Bengt Perszon Ibidem
Jonn Algudzonn Måns i Klöffuaridt

Denne eedh blef lagligen gången, och Suen Jönszon
oskyldig och frij dömdh.
122v Sammedag kom för reta Jon Perszonn i Östraby,
huilken i förgångne år hafuer tiendt edle och
welb. Oloff Jöranszon till Wglansrydh, och wthj hans
tienst och bröd, belägrade enn legopiga, Ingeborg
Påfuelz dötter, thet the bådenn för retta bekiende,
och är drengen för:de Jon i borgan tagen, på W
glansrydh, och af hans gårdzfougta tingfördh, och
effter för:de Jonn, och wthj förgångne år, och hafuer
belegrat enn enkia, och bortkrencht hennes ähra,
och wtskicht enn hop faderlösze barn, och nu kom
mer annor gångh igen, derföre bleff och straffet
fördoblat, och wtfeste peningar - 20 dlr
Oloff Jöranszons egen sack.

Sammedag kom för retta welb. Trulz Perszon
till Öijhult, fordom fougte her i häredet, och be
klagade at enn fierdingzman Oloff i Breken
torp, som en tidh hafuer haft cronones wpbördh
hender emellan, och hade her af förslöszat till
peningar - 39 dlr, them fougten lät wtpanta
och nidsatte panten näste gårdz ther hosz, till en
skattabonde. Något ther effter gick Oloff
123r i Brekentorp, medh berått modh till bondan, som
panthen stodh hosz, nidbröt dören och wthan lagh
och dom, eller redelig betalningh wttog panten,
och ännu icke hafuer betaladt cronan deet han
schyldig war, derföre blef han sackfelt för dö
rabråt, och hemgångh till peningar - 40 marker
effter thet 5 Cap. i Edzöre Balken.
  cronan 13 marker 8 ortigr  
  målzägand 13 marker 8 ortigr  
  häradet 6 marker 5 öre 4
  häradzhöfd 6 marker 5 öre 4


Ithem war och för:de Olof misztäncht för diu
raskiuttning, för huilket röchte och humme
måll, han wtfeste enn 6 manna eedh till
nesta ting.

Peer i Östraby enn frelszes landbo, wtfeste
för et kiötsår han hade giort på Nilszes
hustru i Boaridt, peningar - 3 marker
  husbond 1 marker
  målzägand 1 marker
  häradet 4 öre
  häradzhöfd 4 öre
123v Sammedag blef Nilsz i Boarydh frijsagd för
thet flesket han misztog i skogzboden och hörde hans
granna, och hustrus broder till, Måns Simonszon i
Ramskog, och deras flesk hengde tilhopa.


Sammedag wpstodh för retten häradzhöfdin
gen, edle welb. Anders Griph till Stens
nes, och på sine egne wegner, och alla sina granners
wegner, som äga tilhopa medh honom skogzlodt,
och klagade att edle welb. Wilhelm Nider
rödtz tienare till Förarp hafuer i förgångne
år, och wthj hetista sommaren wpburit eldh,
at brenna et suedielandh, och i samma ger
ning öfuerlop elden, enn stor skog, och wpbren
de så många bärande trä, rå eek och haszzel,
at thet ingen reckna kan, och der medh
giort enn obotelig skada. Och effter thet
man nu icke kunne ransaka skogen eller
skadan miäta, bleff thetta ährandet wpsat
till sommaren, och tå skall skaden synas,
och skaden miätas.
124r Sammedag bleff edle welb. Wilhelm
Nederuodt och Anders i Liunga och hans hustru
och söner, wenligen och well förlichte, om thet
perlemente the hade hafdt sin emellan.

Wtfestes för löchtning och oliudh, Jöns i Åby, pe
ningar - 3 marker, Måns i Borsna peningar - 3 marker
Nilsz Jöranszon i Mårarp - 3 marker. Summa - 9 marker
  cronan 6 marker
  häradet 1 ½ marker
  häradzhöfd 1 ½ marker


Sammedag kom för retta, Måns i Borsna,
och wtfeste en 12 mannad eedh, at hans hustru
Karin Girmundz dötter, icke hade bortdolgdt
något af then obrotna hören hon aff engen
wptog och hennes gårdquinna hörde till, och sedan
gaf henne i wägelån hörfrö ½ skeppa.
Noch at för:de Karin icke kan trolla eller
bruka widskepelsze, effter som hon är be
röchtat fhöre.
124v Sammedag blef beklagat, att Erich i Öster
liung gick medh werior och berådt modh på sko
gen emodt konungens förbudh at hempta nötter,
och löpa näffuer, och hafuer ringa eller alzingen
skogzlodt. Bleff stemder her aff rettenn
till nästa ting.


Sammedag kom för retta Birge i Otarp,

enn gammall dreng, huilken hafuer belegrat
sin legopiga, Karin Bengtz dötter, huilken
han tog till ächta hustru, derföre wttfeste
han effter thet 3 Cap. i Giftmål: Balken
peningar - 20marker
   welb. Måns St: 6 marker 5 öre 16
  målzägand 6 marker 5 öre 16
  häradet  3 marker 2 ½ öre 4
  heradzhöfd 3 marker 2 ½ öre 4


Sammedag kom för retta enn enkia
benemdh Sisza i Högatorpet, och klagade att
Birge i Otarp hade slaget henne thuenne
blånader, thet han bekiende medh en riste
125r klynda, på theras lada, mädan hon bodde i går
den hosz honom, derföre sackfeltes han till
peningar - 6 marker
  cronan 2 marker
  målzägand 2 marker
  häradet 1 marker
  häradzhöfd 1 marker


Sammedag kom för retta Oloff i Borsna,
och gick enn 6 manna eedh, at han icke hade
lagtt merke på merke, opå ens sins grannas
Lasz Markuszons får, eij heller stulet et
får ifrån honom.

Edamen  
Oloff i Borsna Eloff i Borsna
Olof Jönszon Ibidem Olof Ibm knichten
Peer Gudmundszon Ibm Jöns Påfuelszonn

Denne eden bleff lagligen gången, och för:de Oloff frijdömdh.


Sammedag kom för retta, Jon Nilszon
i Målaskog, och framförde någor witne,
125v huilka witnade effter S. Bengtz ordh i Östraby
nemligen Jöns Påfuelszon, Bengt i Boaridt
och Knut i Besteshylte, desze witnade medh
suoren eedh, at S. Bengt i Östraby bekiende
at han hade fådt gårdenn af Jon Plogz
slecht i Malaberg, och om gården skulle
sellias, woro Plogzslechten nermest till at
lösa gården igen. Derföre blef så
lunda afdömdt, at Jon i Malaberg, skulle in
lösa 1/4 af Östraby gårdh, till Henrichz barns
besta i Östraby, och till theras behoff, och när
barnen bliffua wpuexna skola the haffua macht
at lösa samma gårdafierding igen, om the thet
förmå, och ther till schall gården wara oskiöt.
Loftismän herföre, welb. Peer Månszon till
Hielmsenga, her Knut Bengtszon i Rya
holm.

Sammedag wtfeste Anderszes hustru i
Thuna, för hon stötte Bengtz hustru i Staf
fansboda på kiörkegården, så at hon i thet
nembsta hade gådt omkull, peningar - 9 marker
126r
  husbond 6 marker
  häradet 1 ½ marker
  häradzhöfd 1 ½ marker


Sammedag wtfeste Botill i Ösziö enn
12 manna eedh, at hon icke hafuer bortstulet
och wndandolgdt, af inuerker, Wilhelms bo
hag i Förarp, till - 6 dlrs wärde, till
nesta ting.


Sammedag kom för retta hederlig och wel
lerdh man her Carll i Rysby, och medh trigga
manna witne, N. Oloff i Brekentorp. Måns
Simonszon i Ramskog och Peer i Brekentorp,
och her för retta beuiste, att Jöns Suenszon i
Tutaridt, och Jon Månszon i Marås, hafua
sin emellan giort et wenliget jordaskifte,
sålunda att Jonn Månszon hafuer gifuitt för:de
Jöns Suenszon tuedelen aff Prångaregården i
Tutarydt, för 1/4 af Marås gårdh, och her föru
tan hafuer han gifuit Jöns Suenszon till bytes,
peningar - 45 dlr. Men Stenuermeszda
men, schall för:de Jonn i Marås behålla, för
then wtiordh och nötiaboll som Marås pläga hafua
i Tutarydz gerde.
126v Sammedag blef beklagat att enn landzknicht
Bengt i Mårarp, hade om enn söndag widh kiör
kian wthj klåckerestugan för predikan, kom
mett i perlement medh Nilsz Medingzonn
och i thet samma beedt honom et stöcke aff nä
san och giorde fulkommeliget bloduite. Och ha
de samme perszonn tilförenne warit trettandes
i Borsna, och slogos, och åtta dager ther
effter kom Lille Bengt drucken till
kiörkian, och strax för then gamble trettan
skull öffuerföll Nilsz Medingzon huggandes
genast tilsammans medh weriorna, och Bengt
kom in wnder honom, och strax togo tuå bönder
wthj Nilsz Medingzonn och höllo honom, och i thett
samma språng Bengt fram och beedt et stycke aff
näsan, der af han hafuer euärdeliget lythe.


Sammedag framkom för rätta edle och
welb. Trulz Perszonn Kåse till Öijhult på
sine egne wenger, så och fulmyndig på alla sine
söskionnes och medarffuingars wegner, tingskiöt
te, skaftförde och aldeles affhende them och
alla theras arffuingar, födda och ofödda, alt thett
gamble etlöffuett och tiltall, som the i fordom
127r dagar haft hafua till Wgleboda, och torpet som
the kalla Landbogården, och tilegnade in wnder
edle welb. Anders Griph, hans kiera husfru
f. Ebba Soph, och beggas theras lifzarffuingar,
till euerdeliga ägo och ägendom, som widare
är till at see, aff sielffue lagafångz breffuet,
som ther opå gifuitt är, ther wthj alla willöf
tigheter, om byte och widerlag infattatt är.

Och till ytermera wiszo, att så å
tinge lagligen ransakat och afdömtt
är, effter som förschrifuit står, wit
nar iag Nils Eschelszonn wthj hä
radzhöfdinge stadh sittiandes i samma
heradt, medh egen wnderschrifuen handh
och signet sampt häradz insegell

Datum [..]

Nils Eschelszon [..]


Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:6 (1619-1623) Bild 4 / sid 1 (AID: v49314.b4.s1, NAD: SE/VALA/0382503)