| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:6 (1619-1623) Bild 133 (AID: v49314.b133, NAD: SE/VALA/0382503) |
| Her Begynnas dombo ken af Synnerbo häradt pro Anno 1620. Häradtzhöfding. Edle Welbördig Anders Griph till Stensnes och Vtboö. Komungh M.tz Befalningzman. Ehrlig och försichtig Gudmundh Gudmundszon till Strömhult. Vthj Häradtzhöfdinge stadh Nilsz Eschelszon i Hultt. |
1r
Anno 1620 denn 3 Februarij stodh
laga nyårstingh i Synnerbo häradt i Kån
na, näruarandes häradtzhöfdingen i samma hä
radt, edle welb. Anders Griph till Stens
nes och Wtboö, nock edle welb. Jöns Jöranszon
till Fylleskogh, konungh M.tz fougte ehrligh
och förståndigh Gudmundh Gudmundszon, sampt
häradtz nemdn.
Sammedagh beuiste welb. Jöns Jöranszon
at Bengt i Äplanes, hade sig titaget, at
laga nyårstingh i Synnerbo häradt i Kån
na, näruarandes häradtzhöfdingen i samma hä
radt, edle welb. Anders Griph till Stens
nes och Wtboö, nock edle welb. Jöns Jöranszon
till Fylleskogh, konungh M.tz fougte ehrligh
och förståndigh Gudmundh Gudmundszon, sampt
häradtz nemdn.
| Nämden | |
| Esbiörn i Lönshult | Lars i Alanskiöp |
| Anders i Berghem | Måns Båtelszon i Horn |
| Gisle i Tranhultt | Ebbe Hiulznes |
| Nilsz Bugge i Skararp | Peer Bengtszon |
| Jöns i Gåaridt | Anders i Bråna |
| Lasze i Broddalt | Oloff i Holegården |
Sammedagh beuiste welb. Jöns Jöranszon
at Bengt i Äplanes, hade sig titaget, at
1v
vpbära Elgzborgzlösen för åttingen, för 1. 2. 3.
5. och 6. terminen, och beuistes at han sielff hade
gådt i löfte för 2 terminen.
Sammedagh framkom Peer i Eka ländzmanen i
Angelstadh gieldh och bekiende at han lefuererade
Erich Larszon cammerschrifueren - 36 rikz dlr
för förste terminen för en hop mantall, som för
ste gångh när Elgzborgzlösens möte stodh blifuo
vthelöckte och Jöns Månszon sedan vtropade, och
blifuo sedan antecknade, och hafua förschrifne pe
ninga summa vtlagdt, huilken peningasum
ma Erich Larszon inthet quittera will, men
han beuiste giörligen her på tinget, at han
för:de 36 rigz daler, leffuererat hafuer, som
förbe:t är.
Desze effterschrifne landzknichter, Nilsz Perszon
och Börie Erickzon, blifuo delte till Nilsz i
Börkhult, at vtpanta Elgzborgzlösen för fierde
terminen.
5. och 6. terminen, och beuistes at han sielff hade
gådt i löfte för 2 terminen.
Sammedagh framkom Peer i Eka ländzmanen i
Angelstadh gieldh och bekiende at han lefuererade
Erich Larszon cammerschrifueren - 36 rikz dlr
för förste terminen för en hop mantall, som för
ste gångh när Elgzborgzlösens möte stodh blifuo
vthelöckte och Jöns Månszon sedan vtropade, och
blifuo sedan antecknade, och hafua förschrifne pe
ninga summa vtlagdt, huilken peningasum
ma Erich Larszon inthet quittera will, men
han beuiste giörligen her på tinget, at han
för:de 36 rigz daler, leffuererat hafuer, som
förbe:t är.
Desze effterschrifne landzknichter, Nilsz Perszon
och Börie Erickzon, blifuo delte till Nilsz i
Börkhult, at vtpanta Elgzborgzlösen för fierde
terminen.
2r
Sammedagh kom för retta Thorkill i Höckhult
och på sin faders vegner Suen Thorkelszon anklaga
de enn vngh drengh Clemedt Anderszon, huilken
hade stulet ifrån honom, rede peningar - 12 dlr
och et runstöcke, medh huilka peningar han rymde
ådt Danmark, och dee som peningerna mist hade,
drogo strax effter och fångade tiufuen, och godzet
medh, och förde hijt till Suerige, och när the fån
gade tiufuen, hade han på sig medh en skedh han
kiöpt hade, - 13 ½ dlr 3 öre, och thet öfriga hade
han fåt af sin fader, såszom och något mher till
fult fyra daler, som han skulle kiöpta rog före, huil
ka för:de fyra daler, deras husbonde edle welb.
Anders Griph, så wäll till then bondan som
till flere vtfådt hade, af huilka peningar han hade
vtfåt till rogh - 7 ½ marker, och när the kommo medh
tiufuen till Stensnes, blef han inlagdt i fån
ga kijstan, och om natten hafuer han medh en kniff
den han hosz sig hade föruarat, förderfuat kijstan
och på sin faders vegner Suen Thorkelszon anklaga
de enn vngh drengh Clemedt Anderszon, huilken
hade stulet ifrån honom, rede peningar - 12 dlr
och et runstöcke, medh huilka peningar han rymde
ådt Danmark, och dee som peningerna mist hade,
drogo strax effter och fångade tiufuen, och godzet
medh, och förde hijt till Suerige, och när the fån
gade tiufuen, hade han på sig medh en skedh han
kiöpt hade, - 13 ½ dlr 3 öre, och thet öfriga hade
han fåt af sin fader, såszom och något mher till
fult fyra daler, som han skulle kiöpta rog före, huil
ka för:de fyra daler, deras husbonde edle welb.
Anders Griph, så wäll till then bondan som
till flere vtfådt hade, af huilka peningar han hade
vtfåt till rogh - 7 ½ marker, och när the kommo medh
tiufuen till Stensnes, blef han inlagdt i fån
ga kijstan, och om natten hafuer han medh en kniff
den han hosz sig hade föruarat, förderfuat kijstan
2v
och sig vtskar, och blef åter på nydt fången.
Ithem är och beuisliget at för:de Clemedt Anderszon
tilförenne hafuer stulet ifrån en bonda, Peer
Håkonszon i Kråkeritt reda peningar - 7 dlr, och
blef och strax fångat å ferska gerningh, och ting
fördh på Hampnada tingh, den 27 Octobris
1619 vthj stådthållerens edle welborne Bengt
Kafles näruaro, och efther tiufnaden war ringa
och för:de Clemedt en vngh drengh, och sig tilför
renne aldrig försedt hade, och elliest målzäganden
badh för honom, blef han till lifuet förskonat,
och vtlofuade at han aldrig schulle medh sådana
last befinna, huilket löfte han inthet hål
let hafuer, vthan är nu framkommen, medh en
möcket werre sack, effter som han her för ret
ta bekiendt hafuer. Men belongande målz
ägandena, så hafua dhe fåt sina peningar igen,
huart runstöcke. Och effter för:de vnge
drengh, hafuer sig annor gångh förgripet medh
Ithem är och beuisliget at för:de Clemedt Anderszon
tilförenne hafuer stulet ifrån en bonda, Peer
Håkonszon i Kråkeritt reda peningar - 7 dlr, och
blef och strax fångat å ferska gerningh, och ting
fördh på Hampnada tingh, den 27 Octobris
1619 vthj stådthållerens edle welborne Bengt
Kafles näruaro, och efther tiufnaden war ringa
och för:de Clemedt en vngh drengh, och sig tilför
renne aldrig försedt hade, och elliest målzäganden
badh för honom, blef han till lifuet förskonat,
och vtlofuade at han aldrig schulle medh sådana
last befinna, huilket löfte han inthet hål
let hafuer, vthan är nu framkommen, medh en
möcket werre sack, effter som han her för ret
ta bekiendt hafuer. Men belongande målz
ägandena, så hafua dhe fåt sina peningar igen,
huart runstöcke. Och effter för:de vnge
drengh, hafuer sig annor gångh förgripet medh
3r
tiufnat, såszom och brutet sit husbondes fän
gelsze. Derföre blef han effter thet 6 Cap.
i Tiufua Balken, dömdh ifrån lifuet till galga
och gren, och ogiller för sina gerningh. Ithem haf
uer och enn fattig löskona Ingerdh Bengtzdot
ter presenteradt sig her för denne ringa retten,
och ödmiukeligen begärat, at hon måtte få
tigga vp för:de tiuff, Clemedt Anderszon, och få
honom till ächta man, de hafua båden medh
gråtandes tårar begärat ächta huart annat,
och vtlofuat san omuändelsze boot och bet
tringh, huru här om kan blifua, står icke i
denne ringa rettens göromåll, vthan vthj vnder
dånighet, stelles vthj den högloflige konungz
lige rettens resulution och nådige betänckiande.
Sammedagh kom för retta hederlig och wel
lerdh man, her Måns i Agunnarydh, och sig beklagade
gelsze. Derföre blef han effter thet 6 Cap.
i Tiufua Balken, dömdh ifrån lifuet till galga
och gren, och ogiller för sina gerningh. Ithem haf
uer och enn fattig löskona Ingerdh Bengtzdot
ter presenteradt sig her för denne ringa retten,
och ödmiukeligen begärat, at hon måtte få
tigga vp för:de tiuff, Clemedt Anderszon, och få
honom till ächta man, de hafua båden medh
gråtandes tårar begärat ächta huart annat,
och vtlofuat san omuändelsze boot och bet
tringh, huru här om kan blifua, står icke i
denne ringa rettens göromåll, vthan vthj vnder
dånighet, stelles vthj den högloflige konungz
lige rettens resulution och nådige betänckiande.
Sammedagh kom för retta hederlig och wel
lerdh man, her Måns i Agunnarydh, och sig beklagade
3v
at han hade leigt enn sågskierare Peer i Stret
te, huilken sampt medh her Månszes drengh, vp
lade enn sågestock, och skore tuå sömmer på
vtlöperne, och et bräde löst, och sedan gick Pe
der ther ifrån, när han wille gå ifrån
sade her Månszes drengh, denne stocken är illa
vplagder, tå suarade Peer Jonszon her är icke
mher än en stock at skiera, man behöfuer
inthet så starkt stelle. Tå sade her Måns,
om stocken faller nidh, och sönderslår såget, huem
skall tå betala migh thet. Tå suarade
Peer Jonszon, det will iag göra. I midler
tidh lofuade Peer Jonszon, at han wille in
nan få dagar komma igen, och niderskiera
stocken, huilket haan försummade.
Och när Peer Jonszon inthet kom, förtingade för:de
her Måns medh en annor sågskierare, Harall
i Thomhult, at han skulle niderskiera kubben.
Och effter the skulle ömsa sågskierare, ville
te, huilken sampt medh her Månszes drengh, vp
lade enn sågestock, och skore tuå sömmer på
vtlöperne, och et bräde löst, och sedan gick Pe
der ther ifrån, när han wille gå ifrån
sade her Månszes drengh, denne stocken är illa
vplagder, tå suarade Peer Jonszon her är icke
mher än en stock at skiera, man behöfuer
inthet så starkt stelle. Tå sade her Måns,
om stocken faller nidh, och sönderslår såget, huem
skall tå betala migh thet. Tå suarade
Peer Jonszon, det will iag göra. I midler
tidh lofuade Peer Jonszon, at han wille in
nan få dagar komma igen, och niderskiera
stocken, huilket haan försummade.
Och när Peer Jonszon inthet kom, förtingade för:de
her Måns medh en annor sågskierare, Harall
i Thomhult, at han skulle niderskiera kubben.
Och effter the skulle ömsa sågskierare, ville
4r
her Måns veta, huru möckit han huar betala
skulle, och steg in vnder stocken och prickade
medh en knifzudh, på ståcken, williandes vpmer
kia, huru möcket den förre sågskieraren skoret
hade, i thet samma stegh Harall i Tomhultt
på enn stega, som stodh vp till stellet, och i thet
samma nidfelte stockenn, och som stocken war
i flyckten, ropade Harall och badh her Måns
wackta sig, och her Månsz gaf sig medh hast til
baka, och stocken effter, och slogh benet aff
honom, der af han hafuer legat widh sengen
i 20 wekor, och ledet stor skada på bådskie
rarelönn, och elliest leigt capelan i så longh
tidh, der öffuer han sig högeligen beklagar.
Detta är vpsat till nesta tingh.
Sammedag framlade welb. Jöns Jöranszon
cammerschrifuerens Erick Larszons lengdh
på den sidste reckningh han hade giort på
skulle, och steg in vnder stocken och prickade
medh en knifzudh, på ståcken, williandes vpmer
kia, huru möcket den förre sågskieraren skoret
hade, i thet samma stegh Harall i Tomhultt
på enn stega, som stodh vp till stellet, och i thet
samma nidfelte stockenn, och som stocken war
i flyckten, ropade Harall och badh her Måns
wackta sig, och her Månsz gaf sig medh hast til
baka, och stocken effter, och slogh benet aff
honom, der af han hafuer legat widh sengen
i 20 wekor, och ledet stor skada på bådskie
rarelönn, och elliest leigt capelan i så longh
tidh, der öffuer han sig högeligen beklagar.
Detta är vpsat till nesta tingh.
Sammedag framlade welb. Jöns Jöranszon
cammerschrifuerens Erick Larszons lengdh
på den sidste reckningh han hade giort på
4v
Elgzborgzlösen, på andre och tridie terminen, och är
Bengt i Äplanes blifuen skyldig för både termi
nerna, peningar - 118 dlr 10 öre der emodt han
ingen modtseijelsze hade, vthan föregifuer at det
innestår hosz en hop fattigt folk. Men effter
för:de Bengt godueligen onödh och otuingat
hafuer sigh opå taget at giöra beskedh. Derföre
bleff så afdömdt at Bengt Larszon skulle sua
ra till resten, och commisz: inuiste vthj Bengtz
gårdh till at lagligen vtmiäta fulla betal
ningh, och Bengt sedan sökia sin man och
them som restera, vndantagandes thet han medh
skiell, hafuer sig till at besuära, som antin
gen adelen, eller andre som icke han krefia kan
borte hafua, thet skall icke tagas af hans bo
hagh, dy han gijck sielfuilliandes der till,
och hade ther medh inthet bestella.
Nock blef afsagdt, at effter Måns Bengtszons
Bengt i Äplanes blifuen skyldig för både termi
nerna, peningar - 118 dlr 10 öre der emodt han
ingen modtseijelsze hade, vthan föregifuer at det
innestår hosz en hop fattigt folk. Men effter
för:de Bengt godueligen onödh och otuingat
hafuer sigh opå taget at giöra beskedh. Derföre
bleff så afdömdt at Bengt Larszon skulle sua
ra till resten, och commisz: inuiste vthj Bengtz
gårdh till at lagligen vtmiäta fulla betal
ningh, och Bengt sedan sökia sin man och
them som restera, vndantagandes thet han medh
skiell, hafuer sig till at besuära, som antin
gen adelen, eller andre som icke han krefia kan
borte hafua, thet skall icke tagas af hans bo
hagh, dy han gijck sielfuilliandes der till,
och hade ther medh inthet bestella.
Nock blef afsagdt, at effter Måns Bengtszons
5r
| fader, och hans broder Peer Bengtszon hafua inträdt vthj bohaget och sig tiluendt och tilernat en hop de beste bohagz persegler, och nu inthet willia suara till de andre perseglerna. Derföre bleff så afdömdt, at de skulle suara till restet så vidt bohaget anlonger, och vtleggia Elgz borgzlösen. |
| Sammedagh kom för retta Oloff i Grythult en frelszes landbo, huilken war af en onalig mund brukare, kommen i ordh och röchte, för sin stifdötter, Berita Arfuidz dötter, en vngh flicka, icke öffuer sina - 10 år, och snarast sagdt ret et barn. Och lekeuäll effter the ähre så vidt i ordh kompne, at the ähre tingförde, derföre vt feste han en 12 manna eedh, till nesta tingh. |
Ed |
| Kom för retta Karin i Myrerås en enkia och klagade at enn benemdh Erick Nilszon i Rydh |
5v
i Agunnarydz sochnn, hade för någor tidh sedann
nemligen på onsdagen effter juledagen, som
blifuer nu fhem wekor sedan, ådreslaget hen
nes man, nemligen Anders Bengtszon i Myre
rås, och om onsdagen slogh han honom ådran,
och then andre lögerdagen ther effter blef han dödh,
så at armen blef stor och blådh, så at
det ådreslaget, gijck honom till döden. Det
ta bleff vpsat till nesta tingh.
Sammedagh kom för retta Peer Suenszon i
Wennaridt, och nu som tilförenne beklagade
at S. her Carll Giöstafzon, hade them ifrån
pantat vthan laga dom för sacköret som aldrig
vtfestes, oxar - 14 str, huilka oxar
H.K.M.t, igenom sit öpna breff, haffuer
befallat skola igengifuas.
Sammedagh bleff vpläset et gammalt hä
radtzbreff, som welb. Christopher Anders:
nemligen på onsdagen effter juledagen, som
blifuer nu fhem wekor sedan, ådreslaget hen
nes man, nemligen Anders Bengtszon i Myre
rås, och om onsdagen slogh han honom ådran,
och then andre lögerdagen ther effter blef han dödh,
så at armen blef stor och blådh, så at
det ådreslaget, gijck honom till döden. Det
ta bleff vpsat till nesta tingh.
Sammedagh kom för retta Peer Suenszon i
Wennaridt, och nu som tilförenne beklagade
at S. her Carll Giöstafzon, hade them ifrån
pantat vthan laga dom för sacköret som aldrig
vtfestes, oxar - 14 str, huilka oxar
H.K.M.t, igenom sit öpna breff, haffuer
befallat skola igengifuas.
Sammedagh bleff vpläset et gammalt hä
radtzbreff, som welb. Christopher Anders:
6r
| hade på Skiens äger vtgifuit. Dat: 92 för mälandes huadh skada gården hafuer ledet, för the äger ther ifrån tagne ähre. |
| Sammedagh blef afsagdt at Lasze Exingh schulle betala halfparten af de peningar han togh aff Nilsz i Perstorp, och hans stalbroder till rhe san ådt Stocholm. |
| Sammedagh kom för retta edle welbördigh Anders Grips tienare och torpare Nilsz i Peders torp, huilken bekiende sigh hafua skothet et rådiur, vtfeste effter H.K.M.marker mandat oxar - 3 str husbondans ensack. |
| Jonn i Pederstorp vtfeste en 6 manna eedh at han icke haffuer skothet rådiur, till nesta tingh. |
Ed |
6v
Desze effterschrifne hafua vtlagdt Elgzborgzlösen,
huilkit ländzmanen Måns Bengtszon i sin lifztidh
vpb.t hafuer, och ähre nu sedan effter hans dödh, af
hans broder Peer Bengtszon pantade.
Vthj Quenslöff för - 2 hionelagh för 4 terminen
peningar - 6 dlr.
Biörn i Quenslöff för 2 terminen - 3 dlr.
Nock af enn piga i Quenslöff Bengta, som aldrig
war skrifuen peningar - 3 marker.
Arfuidt i Quenslöff peningar - 6 marker.
Jöns Bengtszon i Tofta för 4 term: - 3 dlr.
Af för:de Jöns Bengtszons drengh och piga för
2 terminen peningar - 9 marker.
Arfuidt i Hofdinge för - 3 terminen, war enck
lingh, lekeuell blef han så well som flere
encklingar inschrifne för hell hionelagh, och vtlade
på förste möthet - 3 dlr sedan hafuer Peer
huilkit ländzmanen Måns Bengtszon i sin lifztidh
vpb.t hafuer, och ähre nu sedan effter hans dödh, af
hans broder Peer Bengtszon pantade.
Vthj Quenslöff för - 2 hionelagh för 4 terminen
peningar - 6 dlr.
Biörn i Quenslöff för 2 terminen - 3 dlr.
Nock af enn piga i Quenslöff Bengta, som aldrig
war skrifuen peningar - 3 marker.
Arfuidt i Quenslöff peningar - 6 marker.
Jöns Bengtszon i Tofta för 4 term: - 3 dlr.
Af för:de Jöns Bengtszons drengh och piga för
2 terminen peningar - 9 marker.
Arfuidt i Hofdinge för - 3 terminen, war enck
lingh, lekeuell blef han så well som flere
encklingar inschrifne för hell hionelagh, och vtlade
på förste möthet - 3 dlr sedan hafuer Peer
7r
Bengtszon taget ifrån honom - 6 marker. Ithem för hans
drengh som tilförenne vtlagdt hade, ifrån togh han
- 6 marker.
Nilsz i Hofdinge lefuererade Måns Bengtszon - 3 dlr
och åter sedan för samme termin ifrån pantat
- 3 dlr.
Ärlandh och Måns i Hofdinge vtlade opå rette möthett
för 2 terminen, peningar - 1 rigz daler, sedan
lefuererade ländzmanen Måns Bengtszon - 4 ½ dlr
för huilka the åter på nyt ähre af Peer Bengtszon
pantade.
Erlandh i Hofdinge för 2 terminen lefuererade
Måns Bengtszon peningar - 3 dlr och är på nyt
pantat.
Nock pantade ländzmanen Måns Bengtszon
enn kiortell ifrån en tienstepiga i Liungby,
och Erich i Liungby löste till sig kiortelen, och vt
lade till ländzmanen - 3 marker.
Nu hafuer åter Peer Bengtszon pantat ifrån
drengh som tilförenne vtlagdt hade, ifrån togh han
- 6 marker.
Nilsz i Hofdinge lefuererade Måns Bengtszon - 3 dlr
och åter sedan för samme termin ifrån pantat
- 3 dlr.
Ärlandh och Måns i Hofdinge vtlade opå rette möthett
för 2 terminen, peningar - 1 rigz daler, sedan
lefuererade ländzmanen Måns Bengtszon - 4 ½ dlr
för huilka the åter på nyt ähre af Peer Bengtszon
pantade.
Erlandh i Hofdinge för 2 terminen lefuererade
Måns Bengtszon peningar - 3 dlr och är på nyt
pantat.
Nock pantade ländzmanen Måns Bengtszon
enn kiortell ifrån en tienstepiga i Liungby,
och Erich i Liungby löste till sig kiortelen, och vt
lade till ländzmanen - 3 marker.
Nu hafuer åter Peer Bengtszon pantat ifrån
7v
samma piga för samme termin peningar - 3 marker.
Detta alt witner Liungby nemdn, sant wara.
Sammedag inlades i retten edle welb. Nilsz
Siöbladz till Marensholm schriftelige klage
skrift, huruledes landzmanen Måns i Rommon
nehyltan, och en fougtetienare Nilsz Bagge hafuer
sigh förhållet på hans sätesgårdh Rönnes. Så
lydandes som effter föllier. At föregångne
den 27 Januarij, kommo för:de till Rönnes
i den meningh at de wille vtpanta et
geldh, som landbonden schyldig war, tå suara
de han them, han eij war stadh vidh peningar,
wthan till söndagen ther nest efther, them thet
vist tilstelle wille, som han och giorde effter
sit löfte, men huadh han föregaf, och badh om then
tiden, sig medh förbida, men thet ville inthet hielpa.
vthan suore och blotas, the hans husdörer vp
bruto, schulle och thet vtpanta, oansedt thet
Detta alt witner Liungby nemdn, sant wara.
Sammedag inlades i retten edle welb. Nilsz
Siöbladz till Marensholm schriftelige klage
skrift, huruledes landzmanen Måns i Rommon
nehyltan, och en fougtetienare Nilsz Bagge hafuer
sigh förhållet på hans sätesgårdh Rönnes. Så
lydandes som effter föllier. At föregångne
den 27 Januarij, kommo för:de till Rönnes
i den meningh at de wille vtpanta et
geldh, som landbonden schyldig war, tå suara
de han them, han eij war stadh vidh peningar,
wthan till söndagen ther nest efther, them thet
vist tilstelle wille, som han och giorde effter
sit löfte, men huadh han föregaf, och badh om then
tiden, sig medh förbida, men thet ville inthet hielpa.
vthan suore och blotas, the hans husdörer vp
bruto, schulle och thet vtpanta, oansedt thet
8r
tijo gånger, våro min sätesgårdh, thet vördade
the eller achtade inthet, och hade the och mest vpsla
get samme min husdör, han sit vthj hade, huar
en min gambla piga mig tiendt hafuer, vthj 26 år
them förmante och viduarnade, the schulle wackta
sigh huadh the giorde, ty thet ginge them inthet så
plat af, som the förmente, då språng fougtatiene
ren in i stugan, och suor han schulle panta
förän han tädan gijck, och fijck see en kietell,
ther språng han till och togh, min tienere
och bondan i kietelen medh karen, och sade, iag låther
inthe panta mig i thenne gårdh, iag will vtlegga
geldet som sagdt är, ther iag thet giör, gifuer
min husbonda tå thet tilkienna, tå öfuerföll
han honom medh en slem mundh, och greep till verian,
och medh festet slogh min bonda på handen medh, blå
och blodigh, ther han kietelen medh hölt, sedan stöt
te bonden omkull, slogh honom några mundslagh,
och åter medh suerdh festet, slogh honom en huda flanck,
the eller achtade inthet, och hade the och mest vpsla
get samme min husdör, han sit vthj hade, huar
en min gambla piga mig tiendt hafuer, vthj 26 år
them förmante och viduarnade, the schulle wackta
sigh huadh the giorde, ty thet ginge them inthet så
plat af, som the förmente, då språng fougtatiene
ren in i stugan, och suor han schulle panta
förän han tädan gijck, och fijck see en kietell,
ther språng han till och togh, min tienere
och bondan i kietelen medh karen, och sade, iag låther
inthe panta mig i thenne gårdh, iag will vtlegga
geldet som sagdt är, ther iag thet giör, gifuer
min husbonda tå thet tilkienna, tå öfuerföll
han honom medh en slem mundh, och greep till verian,
och medh festet slogh min bonda på handen medh, blå
och blodigh, ther han kietelen medh hölt, sedan stöt
te bonden omkull, slogh honom några mundslagh,
och åter medh suerdh festet, slogh honom en huda flanck,
8v
af neszan, huilkit alt schedde vthj stugan han bondan
thenne blånadt och bloduite giorde, och beroper sig
på vitne, nemligen Jöns i Queningarp, huilken
sålunda vitnade, at han kom in vthj stugan
sedan the hade röckz om kietelen, och wore ådt
skilde, och sågh at bondan så well som fougtakarl
len hade både bloduite, bondan i handen, och
fougtakarllen i pannan, huilkit the finge när
the röckthes om kietelen, så hårt the föllo vidh
gålfuitt, bekienner och bonden Peer Erichszon
at han fijck dhe små nagelbloduite, när the
röcktes om kietelen. Ithem beuistes och
at ländzmanen hade taget legor för peningar
na, nemligen - 2 marker. Derföre war thet icke
cronones peningar, vthan hans eget geldh.
Detta blef för ordsaker schull vpsat till ne
sta tingh.
Sammedagh framlades i retten dett
brefuet som Peer Bengtszon i Äplanes rust
thenne blånadt och bloduite giorde, och beroper sig
på vitne, nemligen Jöns i Queningarp, huilken
sålunda vitnade, at han kom in vthj stugan
sedan the hade röckz om kietelen, och wore ådt
skilde, och sågh at bondan så well som fougtakarl
len hade både bloduite, bondan i handen, och
fougtakarllen i pannan, huilkit the finge när
the röckthes om kietelen, så hårt the föllo vidh
gålfuitt, bekienner och bonden Peer Erichszon
at han fijck dhe små nagelbloduite, när the
röcktes om kietelen. Ithem beuistes och
at ländzmanen hade taget legor för peningar
na, nemligen - 2 marker. Derföre war thet icke
cronones peningar, vthan hans eget geldh.
Detta blef för ordsaker schull vpsat till ne
sta tingh.
Sammedagh framlades i retten dett
brefuet som Peer Bengtszon i Äplanes rust
9r
mestar vnder welb. capeten Peer Birgeszon
hade schrifuit till commisz: öfuer Elgzborgzlösens
edle welbördige, Olof Hårdh till Segerstadh och
Jöns Jöranszon till Fylleskogh, sampt och dett bref
uet, som commisz: effter Peer Bengtszons breff
och angifuende hade schrifuit till öfuersten och
stådthålleren på Jönekiöpingh, vthj huilkens
brefz innehåldh, lagföreren Nilsz Eschelszon, fougten
Gudmundh Gudmundszon och presterne i Angelstadh
her Jöns och her Gudmundh nampngifne wåre,
och beskyllade at the schulle hafua giort almogen
afspennige emot Elgzborgzlösens vtleggande,
och de restelengder som Peer Bengtszon i Äppla
nes hender emellan lenge haft hafuer, och styrkt
almogen i gemen såszom och dem som schyldige våro,
till moturlighet, till at ifrån sig legga resten,
medh en hop flere beschyldninger som vthj båden
brefuen infattade ähro. Derföre och effter
hade schrifuit till commisz: öfuer Elgzborgzlösens
edle welbördige, Olof Hårdh till Segerstadh och
Jöns Jöranszon till Fylleskogh, sampt och dett bref
uet, som commisz: effter Peer Bengtszons breff
och angifuende hade schrifuit till öfuersten och
stådthålleren på Jönekiöpingh, vthj huilkens
brefz innehåldh, lagföreren Nilsz Eschelszon, fougten
Gudmundh Gudmundszon och presterne i Angelstadh
her Jöns och her Gudmundh nampngifne wåre,
och beskyllade at the schulle hafua giort almogen
afspennige emot Elgzborgzlösens vtleggande,
och de restelengder som Peer Bengtszon i Äppla
nes hender emellan lenge haft hafuer, och styrkt
almogen i gemen såszom och dem som schyldige våro,
till moturlighet, till at ifrån sig legga resten,
medh en hop flere beschyldninger som vthj båden
brefuen infattade ähro. Derföre och effter
9v
stådthålleren icke så lätteligen tro kunne så
dana beschyldninger i sanningh wara, och för then
skull hijt hendt brefuen till häradtztinget
medh sin skrifuelsze och befaö¨lningh at samme
ährende schulle ransakas och noga skierskodas.
huadh sanningh der medh finnas kunne, och sedan
samme ransackningh vnder häradtz insegell
öfuersten tilbaka medh alla omstendigheter öfuer
senda. Huarföre hafuer denne retten samme
ährende, vthj thuenne samfelte dagar her för
retta trachterat, och är saken sålunda afhand
lat, som nu effter antecknat står.
Först bleff Peer Bengtszons bref i Äplanes
her för retten vpläszet, och alle dhe beschyldninger
der vthj inslutne ähre ordh ifrån ordh repe
terade, efther som på Dragarydz tingh schulle af
gånget och bedrifuit warda, såszom till thet
första, at när för:de Peer Bengtszon kom till
dana beschyldninger i sanningh wara, och för then
skull hijt hendt brefuen till häradtztinget
medh sin skrifuelsze och befaö¨lningh at samme
ährende schulle ransakas och noga skierskodas.
huadh sanningh der medh finnas kunne, och sedan
samme ransackningh vnder häradtz insegell
öfuersten tilbaka medh alla omstendigheter öfuer
senda. Huarföre hafuer denne retten samme
ährende, vthj thuenne samfelte dagar her för
retta trachterat, och är saken sålunda afhand
lat, som nu effter antecknat står.
Först bleff Peer Bengtszons bref i Äplanes
her för retten vpläszet, och alle dhe beschyldninger
der vthj inslutne ähre ordh ifrån ordh repe
terade, efther som på Dragarydz tingh schulle af
gånget och bedrifuit warda, såszom till thet
första, at när för:de Peer Bengtszon kom till
10r
Dragarydz tingh i Ångelstadh sochnn, blef han så
öfuerfallen af de pantade bönder, Nilsz Eskelszon
och Gudmundh Gudmundszon sampt presterna, at
han war i största nödh och lifzfara. Och at
lagföreren Nilsz Eskelszon badh honom in på tin
get tilstå bönderna lägga honom på tröske
len. Ithem at han ingen befalningh hade på
at panta. Ithem hotade honom medh häradtz och
fångekijstan. Nock at fougten hotade honom
icke sleppa medh tör ögon, såszom och presterna
sade at mesteparten af them som pantade
wåro, inthet våro medh kiörkenemden schrifne,
nock till thet ytersta at en bonde som re
sterade medh en suensk daler, slogh till honom
på tinget medh en pock etc. När brefuet
war vpläszet, blef Peer Bengtszon tilfrågat om
han sådant wille eller förmåtte, medh godh gillan
des vitne bestå och beuisa, der till suarade
han jaa. Först beropte Peer Bengtszon
öfuerfallen af de pantade bönder, Nilsz Eskelszon
och Gudmundh Gudmundszon sampt presterna, at
han war i största nödh och lifzfara. Och at
lagföreren Nilsz Eskelszon badh honom in på tin
get tilstå bönderna lägga honom på tröske
len. Ithem at han ingen befalningh hade på
at panta. Ithem hotade honom medh häradtz och
fångekijstan. Nock at fougten hotade honom
icke sleppa medh tör ögon, såszom och presterna
sade at mesteparten af them som pantade
wåro, inthet våro medh kiörkenemden schrifne,
nock till thet ytersta at en bonde som re
sterade medh en suensk daler, slogh till honom
på tinget medh en pock etc. När brefuet
war vpläszet, blef Peer Bengtszon tilfrågat om
han sådant wille eller förmåtte, medh godh gillan
des vitne bestå och beuisa, der till suarade
han jaa. Först beropte Peer Bengtszon
10v
sigh på några af häradtz nemdn, huilka strax wåro
honom emodt, och beuiste honom genast, at sådana
ordh aldrig på tinget wtsagde wåro, när han
icke fick vitne hosz nemden, bleff honom aff
retten tilbudet at han skulle retta sin ordh, och
bidia om wenskap, deet han inthet giöra wille,
vthan beropte sigh på thuenne andre vitne, nem
ligen sina granner i Äplanes, huilka han tå strax
icke kunne framkomma. vthan begärade dila
tion till andre dagen. Nu hafuer iag her
af retten medh alt som största flit, nådt och för
manat, desze för:de beskylte personer Nilsz
Eskelszon, Gudmundh Gudmundszon och presterna,
at the wile vthj detta ährandet stå widh
sanningen, och huar de af menneskelig suaghet
sådant giordt hade, då wille man finna them
tienlige vtuäger. Her till suarade
Nilsz Eskelszon sålunda, at huar denne retten
eller någor her i häradet, högh eller lågh, an
delig och werldzlig, fattig eller rick, kunne
honom emodt, och beuiste honom genast, at sådana
ordh aldrig på tinget wtsagde wåro, när han
icke fick vitne hosz nemden, bleff honom aff
retten tilbudet at han skulle retta sin ordh, och
bidia om wenskap, deet han inthet giöra wille,
vthan beropte sigh på thuenne andre vitne, nem
ligen sina granner i Äplanes, huilka han tå strax
icke kunne framkomma. vthan begärade dila
tion till andre dagen. Nu hafuer iag her
af retten medh alt som största flit, nådt och för
manat, desze för:de beskylte personer Nilsz
Eskelszon, Gudmundh Gudmundszon och presterna,
at the wile vthj detta ährandet stå widh
sanningen, och huar de af menneskelig suaghet
sådant giordt hade, då wille man finna them
tienlige vtuäger. Her till suarade
Nilsz Eskelszon sålunda, at huar denne retten
eller någor her i häradet, högh eller lågh, an
delig och werldzlig, fattig eller rick, kunne
11r
honom eller hans consorter, som i samma beskyldnin
ger infattade ähre, medh godh gillandes vitne, och
effter deras indlagde eedh i retten, sådana ordh
på tinget och för sittinades retten felt hafua,
då wille han afstå sit embete, och lida och om
gella alt thet enn vpstuszig och rebellisk menni
skia lida borde, dett samma begärade och
fougten och presterna. Men welbe:te
Nilsz Eskelszon protesterade emot Peer Bengtszon
at han honom sådant aldrig öfuertyga schulle.
eij heller hans consorter, vthan förän retten
hade saken fulendat, schulle han blifua kiendh
och för en vppenbara liugare achtat. Först
beroper Nilsz Eskelszon medh sina medh consorter på
häradtz edsuorne nemdn som på Dragarydz
tingh medh honom för retta såto, at huilke nu nye
ähre tilstädes, på thetta tinget, och dem på dhe
ras goda tro ähre af rhedelighet troligen förman
te, at de om detta ährandet will bekienna
ger infattade ähre, medh godh gillandes vitne, och
effter deras indlagde eedh i retten, sådana ordh
på tinget och för sittinades retten felt hafua,
då wille han afstå sit embete, och lida och om
gella alt thet enn vpstuszig och rebellisk menni
skia lida borde, dett samma begärade och
fougten och presterna. Men welbe:te
Nilsz Eskelszon protesterade emot Peer Bengtszon
at han honom sådant aldrig öfuertyga schulle.
eij heller hans consorter, vthan förän retten
hade saken fulendat, schulle han blifua kiendh
och för en vppenbara liugare achtat. Först
beroper Nilsz Eskelszon medh sina medh consorter på
häradtz edsuorne nemdn som på Dragarydz
tingh medh honom för retta såto, at huilke nu nye
ähre tilstädes, på thetta tinget, och dem på dhe
ras goda tro ähre af rhedelighet troligen förman
te, at de om detta ährandet will bekienna
11v
sanningen. Så hafuer de 9 af nemden som idagh
tilstädes wåro, giort theras salighetz eedh på
lagboken, at the icke hörde nempnas på tinget
eller för sittiandes retten thet ringeste ordh, som
Peer Bengtszon antecknat hade. Yterligare
effter Peer Bengtszon af mhere oförståndh, än ret
förståndh stodh oppå at willia framföra flere vit
ne, derföre begärade Nilsz Eskelszon och Gudmundh
Gudmundzson, af denne ringa retten, at the måt
te hafua welkor at weria sig, medh lagh
och edgångande, på thet the måtte blifua sådana
oförmodandes beskyldninger quitte, och till ähre och
deras förre ehrlige nampn behåldne, huilkit
retten them medh något skiell, icke kunne heller
wille föruägra. Derföre vtfeste Nilsz
Eskelszon för sigh enn 12 manna eedh, och Gudmundh
Gudmundszon för sig en 12 manna eedh till mor
gons at fulgiöra, dett samma tilbudo och pre
sterna. När welb. Jöns Jöranszon sågh
/ändock Gudh veet huru nödigt/ at saken
tilstädes wåro, giort theras salighetz eedh på
lagboken, at the icke hörde nempnas på tinget
eller för sittiandes retten thet ringeste ordh, som
Peer Bengtszon antecknat hade. Yterligare
effter Peer Bengtszon af mhere oförståndh, än ret
förståndh stodh oppå at willia framföra flere vit
ne, derföre begärade Nilsz Eskelszon och Gudmundh
Gudmundzson, af denne ringa retten, at the måt
te hafua welkor at weria sig, medh lagh
och edgångande, på thet the måtte blifua sådana
oförmodandes beskyldninger quitte, och till ähre och
deras förre ehrlige nampn behåldne, huilkit
retten them medh något skiell, icke kunne heller
wille föruägra. Derföre vtfeste Nilsz
Eskelszon för sigh enn 12 manna eedh, och Gudmundh
Gudmundszon för sig en 12 manna eedh till mor
gons at fulgiöra, dett samma tilbudo och pre
sterna. När welb. Jöns Jöranszon sågh
/ändock Gudh veet huru nödigt/ at saken
12r
vthan hans förhopningh, gijck Peer Bengtszon vn
der ögonen, och han begynte betänckia sig at hafua
giort oret, stodh han vp för retten och skielte
Peer Bengtszon för en liugare, och der hosz giorde
sin salighetz eedh onödh och obeder,
at han aldrig hade hört eller förnummit, medh Nilsz
Eskelszon och Gudhmundh Gudmundszon, annat än thet
som lender H.K.M.t till trohet och retrådighet,
och at han aldrig hade hört them medh thet ringeste ordh
warit emodt H.K.M.tz willie och befalningh
möckit mindre ther till rådt andra. etc.
Then andra dagen som war then 4
Februarij continuerades medh lagtinget.
Sammedagh kom åter för retta Peer Bengtszon,
och blef tilfrågat om han hade sin vitne tilstä
des, opå huilka han sigh dagen tilförenne bero
pat hade, tå war ther tönt om vitne, dy Peer
der ögonen, och han begynte betänckia sig at hafua
giort oret, stodh han vp för retten och skielte
Peer Bengtszon för en liugare, och der hosz giorde
sin salighetz eedh onödh och obeder,
at han aldrig hade hört eller förnummit, medh Nilsz
Eskelszon och Gudhmundh Gudmundszon, annat än thet
som lender H.K.M.t till trohet och retrådighet,
och at han aldrig hade hört them medh thet ringeste ordh
warit emodt H.K.M.tz willie och befalningh
möckit mindre ther till rådt andra. etc.
Then andra dagen som war then 4
Februarij continuerades medh lagtinget.
Sammedagh kom åter för retta Peer Bengtszon,
och blef tilfrågat om han hade sin vitne tilstä
des, opå huilka han sigh dagen tilförenne bero
pat hade, tå war ther tönt om vitne, dy Peer
12v
Bengtszon stodh tå allena, och icke kunne framföra thett
ringeste vitne, eij heller beuisa den ringeste beschyld
ningh han antecknat hade, vthan bekiende sigh
hafua spart sanningen, ångrandes sigh at han
så vidt hade sigh i saken inuefuat, beropan
des sigh her för retten, och vthj Jöns Jöranszons när
uaro, at han honom ther till medh månge häftige
ordh, rådt och förmanat hade, at han schulle
skrifua, såszom och her för retten offentligen
bekiende, at welbe:te Jöns Jöranszon dicterade
alt huadh han schrifit hafuer i förbe:de breff.
Men så widt bekienner Nilsz Eskelszon, at
om morgonen effter Peer Bengtszon om natten
i deras dryckesmåll hade warit i perlemente
och buller medh bondan om Elgzborgslösen vthj en
annor gårdh, kom han bort wthj then gården,
der Nilsz sat öfuer måltidh, och när Peer Bengt
szon hade för honom berettat om perlementet,
och Nilsz viste huru oretrådeligen han hand
lat hade, effter som om dagen tilförenne op
ringeste vitne, eij heller beuisa den ringeste beschyld
ningh han antecknat hade, vthan bekiende sigh
hafua spart sanningen, ångrandes sigh at han
så vidt hade sigh i saken inuefuat, beropan
des sigh her för retten, och vthj Jöns Jöranszons när
uaro, at han honom ther till medh månge häftige
ordh, rådt och förmanat hade, at han schulle
skrifua, såszom och her för retten offentligen
bekiende, at welbe:te Jöns Jöranszon dicterade
alt huadh han schrifit hafuer i förbe:de breff.
Men så widt bekienner Nilsz Eskelszon, at
om morgonen effter Peer Bengtszon om natten
i deras dryckesmåll hade warit i perlemente
och buller medh bondan om Elgzborgslösen vthj en
annor gårdh, kom han bort wthj then gården,
der Nilsz sat öfuer måltidh, och när Peer Bengt
szon hade för honom berettat om perlementet,
och Nilsz viste huru oretrådeligen han hand
lat hade, effter som om dagen tilförenne op
13r
på tinget beklagat bleff, rådde Nilsz Eskelszon
honom medh fogelige och beskedelige ordh, såszom, sin
when at han skulle afstå medh sit förehafuande, och
icke panta eller röfua ifrån fattige enkior,
och en hop små suenbarn och pijgor som i Elgzborgs
lösen aldrig tilnemde wåro, såszom och icke
heller panta bönderna som tilförenne engångh
för samme termin, vtlagdt hade, och det medh
godh vitne beuisa kunne, seijandes wackta tig
at thu icke förgriper tig, emot H.K.M.tz vnder
såter och skatdragare, och giör them hemgångh, rap
per och tager thet thu icke hafuer ret till, får
thu någon skada i thet samma, så behåller thu
thet, thet tager ingen ifrån tig, thet våro så
godt at thu achtade thin phan, och låthe them be
stella om Elgzborgzlösen, som der om betrodde
ähre, och sielfue stå för theras ouisze lengder,
som the medh theras egne hender icke thöras vn
derteckna, huilket rådh denne retten icke
kunne ogilla, eller döma wara oret giort.
honom medh fogelige och beskedelige ordh, såszom, sin
when at han skulle afstå medh sit förehafuande, och
icke panta eller röfua ifrån fattige enkior,
och en hop små suenbarn och pijgor som i Elgzborgs
lösen aldrig tilnemde wåro, såszom och icke
heller panta bönderna som tilförenne engångh
för samme termin, vtlagdt hade, och det medh
godh vitne beuisa kunne, seijandes wackta tig
at thu icke förgriper tig, emot H.K.M.tz vnder
såter och skatdragare, och giör them hemgångh, rap
per och tager thet thu icke hafuer ret till, får
thu någon skada i thet samma, så behåller thu
thet, thet tager ingen ifrån tig, thet våro så
godt at thu achtade thin phan, och låthe them be
stella om Elgzborgzlösen, som der om betrodde
ähre, och sielfue stå för theras ouisze lengder,
som the medh theras egne hender icke thöras vn
derteckna, huilket rådh denne retten icke
kunne ogilla, eller döma wara oret giort.
13v
Men aldenstundh at commisz: igenom thet tilfel
let, dee togo af Peer Bengtszons skrifuelsze
hafua vthj deras bref tillagdt, Nilsz Eskelszon
Gudmundh Gudmundszon och presterna, stora och
wicktiga beskyldninger, huilke alle ähre emodt
H.K.M.tz höghet, och den edzplicht som vnder
såterna sin nådige konungh och herre medh för
plichtade ähre. Nemligen at de schulle giö
ra folket vpstuszigt. 2. at i Synnerbo är
mäst buller om Elgzborgzlösen. 3. at de
för tumult, huarken sielfue töra panta
eij heller knichterna som ther till förordnade
ähre. 4. at the icke töra vtdraga för
lifzfara, huilket om så i sanningh funnes,
och den wore till, som till et sådant angifuan
de hosz menige man principall wåro, då
måtte han wäll dömas för en vprorisk och
otrogen tienare, och der han sigh icke försuara
kunne, lida såszom then ther en sådan bhör för
let, dee togo af Peer Bengtszons skrifuelsze
hafua vthj deras bref tillagdt, Nilsz Eskelszon
Gudmundh Gudmundszon och presterna, stora och
wicktiga beskyldninger, huilke alle ähre emodt
H.K.M.tz höghet, och den edzplicht som vnder
såterna sin nådige konungh och herre medh för
plichtade ähre. Nemligen at de schulle giö
ra folket vpstuszigt. 2. at i Synnerbo är
mäst buller om Elgzborgzlösen. 3. at de
för tumult, huarken sielfue töra panta
eij heller knichterna som ther till förordnade
ähre. 4. at the icke töra vtdraga för
lifzfara, huilket om så i sanningh funnes,
och den wore till, som till et sådant angifuan
de hosz menige man principall wåro, då
måtte han wäll dömas för en vprorisk och
otrogen tienare, och der han sigh icke försuara
kunne, lida såszom then ther en sådan bhör för
14r
tiendt hafuer. Men när commisz: breff
vpläszet, blef thes Gudhj ske loff, fast annor
lunda beuisat, dy när presterskapet, häradtz
nemdhn, ländz och fierdingzman, kiörkiönes 6 män
i huart geldh, blifuo her om vthj welb. Jöns
Jöranszons näruaro frågade, då beuiste huar för
sigh, at sådant aldrig skedt war, vthan huar
församblingh tilbödh, at purgera sig, emodt
sådanat angifuande, medh eedh och laggångh, så väll
prester som bönderna. Tilbudo och häradtz
nemdn, at ther huar medh en 12 manna eedh
wille veria häredet, at det slet till
sådana beschyldninger ähre oschyldige, och
för thet sidsta blifuo landzmän och fierdingzmän
och knichterna som them folgt hade tilfrågade,
om bönderna hade warit them emodt, och icke
wille låta medh gode panta sigh, då suara
de alle neij, at bonden och knichten gåfuo
huar andra goda skull, och inthet annat.
vpläszet, blef thes Gudhj ske loff, fast annor
lunda beuisat, dy när presterskapet, häradtz
nemdhn, ländz och fierdingzman, kiörkiönes 6 män
i huart geldh, blifuo her om vthj welb. Jöns
Jöranszons näruaro frågade, då beuiste huar för
sigh, at sådant aldrig skedt war, vthan huar
församblingh tilbödh, at purgera sig, emodt
sådanat angifuande, medh eedh och laggångh, så väll
prester som bönderna. Tilbudo och häradtz
nemdn, at ther huar medh en 12 manna eedh
wille veria häredet, at det slet till
sådana beschyldninger ähre oschyldige, och
för thet sidsta blifuo landzmän och fierdingzmän
och knichterna som them folgt hade tilfrågade,
om bönderna hade warit them emodt, och icke
wille låta medh gode panta sigh, då suara
de alle neij, at bonden och knichten gåfuo
huar andra goda skull, och inthet annat.
14v
Och när welb. Jöns Jöranszon förnam at han medh
sit angifuande icke kunne fort komma, stodh
han vp för retten, och giorde hela häradtz end
skyllan, bekiennandes at han vthj gemen, icke
annat medh them viste, än thet som lender
H.K.M.t till trohet, och at the aldrig hafua
warit honom, antingen i Elgzborgzlösen eller
annor konungzlig ährande afspennige, vthan
draget och vtgiort godueleligen efther för
mögenheten, huadh them medh retta påschrifuit
war, och till öfuerflödh ännu, otuingat
och obeden niderlade sin liflige eedh i retten,
at han inthet annat viste medh Nils Eskel
szon och Gudmundh Gudmundszon, än thet som
lender H.K.M.t till trohet, och menige man
till lydno och hörsamhet, och lofuade ther
opå villia gifua sit skriftelige beuisz,
och oansedt at för:de Nilsz Eskelszon och
Gudmundh Gudmundszon, her medh nocksampt
sit angifuande icke kunne fort komma, stodh
han vp för retten, och giorde hela häradtz end
skyllan, bekiennandes at han vthj gemen, icke
annat medh them viste, än thet som lender
H.K.M.t till trohet, och at the aldrig hafua
warit honom, antingen i Elgzborgzlösen eller
annor konungzlig ährande afspennige, vthan
draget och vtgiort godueleligen efther för
mögenheten, huadh them medh retta påschrifuit
war, och till öfuerflödh ännu, otuingat
och obeden niderlade sin liflige eedh i retten,
at han inthet annat viste medh Nils Eskel
szon och Gudmundh Gudmundszon, än thet som
lender H.K.M.t till trohet, och menige man
till lydno och hörsamhet, och lofuade ther
opå villia gifua sit skriftelige beuisz,
och oansedt at för:de Nilsz Eskelszon och
Gudmundh Gudmundszon, her medh nocksampt
15r
kunne endskyllas, lekeuäll effter the ähre i cro
nones tienst, och meste efther lägenheten wandra
dijt de blifuo förordnade, befruchta the sigh, at
någor schulle them sådant i hastighet förkasta, brin
ga them vthj H.K.M.tz onåder, huilken så wäll
them som alle andre H.K.M.tz vndersåter är odrä
geligh. Derföre stodh Nilsz Eskelszon öfuerbö
digh medh luther häradtz nemdn, och ville nider
legga och fulborda then eedh han i går vtuiszat
hade, huilka alle tilförenne antecknade ähre.
Deslikest stodh och Gudmundh Gudmundszon
öfuerbödigh medh desze effterschrifne bofaste ehr
lige danemän och ville fulgiöra sin vtuisza
de eedh, nemligen Nilsz Jöranszon i Anderstadh,
Peer i Eka, Jacob i Orbergh, Nilsz i Bäck,
Lars i Berghem, Suen på Prestebolet, Peer
Jönszon i Elmtåsa, Måns i Rommonehyltan,
Anders i Bråna, Erlandh i Orberg, Nilsz
i Pinckeregården, Nilsz i Orberga. När eda
nones tienst, och meste efther lägenheten wandra
dijt de blifuo förordnade, befruchta the sigh, at
någor schulle them sådant i hastighet förkasta, brin
ga them vthj H.K.M.tz onåder, huilken så wäll
them som alle andre H.K.M.tz vndersåter är odrä
geligh. Derföre stodh Nilsz Eskelszon öfuerbö
digh medh luther häradtz nemdn, och ville nider
legga och fulborda then eedh han i går vtuiszat
hade, huilka alle tilförenne antecknade ähre.
Deslikest stodh och Gudmundh Gudmundszon
öfuerbödigh medh desze effterschrifne bofaste ehr
lige danemän och ville fulgiöra sin vtuisza
de eedh, nemligen Nilsz Jöranszon i Anderstadh,
Peer i Eka, Jacob i Orbergh, Nilsz i Bäck,
Lars i Berghem, Suen på Prestebolet, Peer
Jönszon i Elmtåsa, Måns i Rommonehyltan,
Anders i Bråna, Erlandh i Orberg, Nilsz
i Pinckeregården, Nilsz i Orberga. När eda
15v
menerna stodo ferdige och wille träda fram för
retten, och giöra theras endskyllan som beskyllade
wåro, tå stegh Peer Bengtszon fram, och bekiende
sig medh gråtandes tårar hafua spart sanningen,
och icke viste eller beuisa kunne, den ringeste
tijtell af alle de beschyldninger han an
tecknat hade, och bekiende sigh hafua giort
oret, blef och ofta af welb. Jöns Jöranszon delt
för en liugare her för retten. Och effter som för
bemelt är, derföre syntes denne ringe ret
ten onödigt wara, at Gudz nampn än yter
ligare her öffuer bemödas skulle, aldenstundh
de beschylte personer, nocksampt dhes föru
tan befrijas kunna, derföre blef eden
effter thet 24 Capitell i Tingmåla B.
lagligen vpgifuen, och de beskylte personer,
effter thet 20 och 24 Cap. i samma Balk, frij
och oschyldige dömde, både nu och i tilkomman
de tider.
retten, och giöra theras endskyllan som beskyllade
wåro, tå stegh Peer Bengtszon fram, och bekiende
sig medh gråtandes tårar hafua spart sanningen,
och icke viste eller beuisa kunne, den ringeste
tijtell af alle de beschyldninger han an
tecknat hade, och bekiende sigh hafua giort
oret, blef och ofta af welb. Jöns Jöranszon delt
för en liugare her för retten. Och effter som för
bemelt är, derföre syntes denne ringe ret
ten onödigt wara, at Gudz nampn än yter
ligare her öffuer bemödas skulle, aldenstundh
de beschylte personer, nocksampt dhes föru
tan befrijas kunna, derföre blef eden
effter thet 24 Capitell i Tingmåla B.
lagligen vpgifuen, och de beskylte personer,
effter thet 20 och 24 Cap. i samma Balk, frij
och oschyldige dömde, både nu och i tilkomman
de tider.
16r
Sammedagh blef för retta beuisat, at den tidh
Gudmundh Jönszon i Stäckinge, stadde sig medh edle
welb. Anders Griph, till at hafua häradtz
retten her i Synnerbo häradt till vpbördh och vt
gift, då var han något vngh, och kunne icke af
sigh sielf blifua betrodder, derföre och på thet
han samme tienst bekomma måtte fram för andre
som sig tilbudo, då stego hans wenner fram
och rechte handh för honom, nemligen Peer Carlszon
i Trotteslöff och Gudmundh Claszon i Steckin
ge till och rechte handh för honom, således
at huadh han af försummelsze, oachtsamhet
och skiöteslöse, eller och elliest förslöste, eller
igenom huadh sät rentan bortgingo, och welb.
Anders Griph der af togo skada, då beplich
tade the sigh af sit eget, honom thet samma
widerlegga och betala. Nu är för:de Gud
mundh till achters och rest kommen för fyra
Gudmundh Jönszon i Stäckinge, stadde sig medh edle
welb. Anders Griph, till at hafua häradtz
retten her i Synnerbo häradt till vpbördh och vt
gift, då var han något vngh, och kunne icke af
sigh sielf blifua betrodder, derföre och på thet
han samme tienst bekomma måtte fram för andre
som sig tilbudo, då stego hans wenner fram
och rechte handh för honom, nemligen Peer Carlszon
i Trotteslöff och Gudmundh Claszon i Steckin
ge till och rechte handh för honom, således
at huadh han af försummelsze, oachtsamhet
och skiöteslöse, eller och elliest förslöste, eller
igenom huadh sät rentan bortgingo, och welb.
Anders Griph der af togo skada, då beplich
tade the sigh af sit eget, honom thet samma
widerlegga och betala. Nu är för:de Gud
mundh till achters och rest kommen för fyra
16v
åhrs tidh peningar - 229 dlr 10 öre. Derföre
blef afdömt, efther thet 12 Cap. i Kiöpmåla B.
at löftesmenerna schulle betala restet, och se
dan sökia Gudmundh Jönszons bohag, så longt
thet räcker i löst och fast.
blef afdömt, efther thet 12 Cap. i Kiöpmåla B.
at löftesmenerna schulle betala restet, och se
dan sökia Gudmundh Jönszons bohag, så longt
thet räcker i löst och fast.
17r
Anno 1620 denn 26 Maij, stodh
laga walborgemesze tingh i Synnerbo häradt,
widh rettan tingstadh Hampnada, näruarandes
häradtzhöfdingen i samma häradt edle welb, An
ders Griph till Stensnes och Vtboö, konung M.tz
befalningzman ehrlig och försichtig Gudmundh Gud
mundszon till Strömhult, häradtzprouesten hederlig
och wellerdh man her Peder i Huitarydh, her Peer
i Hallarydh, her Carll i Ryszby och her Nilsz i
Pieterydh, sampt häradtz nemdn.
laga walborgemesze tingh i Synnerbo häradt,
widh rettan tingstadh Hampnada, näruarandes
häradtzhöfdingen i samma häradt edle welb, An
ders Griph till Stensnes och Vtboö, konung M.tz
befalningzman ehrlig och försichtig Gudmundh Gud
mundszon till Strömhult, häradtzprouesten hederlig
och wellerdh man her Peder i Huitarydh, her Peer
i Hallarydh, her Carll i Ryszby och her Nilsz i
Pieterydh, sampt häradtz nemdn.
| Nämden | |
| Lars i Alanskiöp | Eszbiörn i Lönshult |
| Jöns i Rydh | Anders i Berghem |
| Ebbe i Hiulznes | Lasze i Broddalt |
| Peer Bengtszon i Troteslöf | Måns Båtelszon i Horn |
| Gisle i Tranhult | Anders i Brånalt |
| Nilsz Bugge i Skararp | Oloff i Holegården |
17v
Sammedagh kom för retta Karin Bengtz döt
ter i Boaridt med sina barn, och kiere mans bör
damän, och sig beklagade, at hennes gårdman Ger
torn Påfuelszon, hafuer medh en knif ihielstunget
för:de Karinnes man, Nilsz Jönszon barnfödh i
Danmark, huilkit skedde om en söndagz afton
en månadt sedan, och hafuer dråpet medh
sina omstendigheter så tildraget som effter
antecknat står. Och war ingen tilstädes
när dråpet skedde, vndantagandes thens dödes
hustru för:de Bengtz dötter, och dråparens
för:de Gertorns hustru Märit Bengtz dötter
thuenne samborne söstrer, och en gammall man
Bengt Olszon i Boaridt, huilken her om så
lunda vitnat hafuer, at på 1/4 skattaheman
bodde 3 bönder, Nilsz Jönszon Gertorn och Olof
Skomaker, och Gertorn och Nilsz Jönszon åtte
huar sin dötter, och bodde i en stuga tilhopa
och Olof hade flut sin husz något ifrån tompten,
ter i Boaridt med sina barn, och kiere mans bör
damän, och sig beklagade, at hennes gårdman Ger
torn Påfuelszon, hafuer medh en knif ihielstunget
för:de Karinnes man, Nilsz Jönszon barnfödh i
Danmark, huilkit skedde om en söndagz afton
en månadt sedan, och hafuer dråpet medh
sina omstendigheter så tildraget som effter
antecknat står. Och war ingen tilstädes
när dråpet skedde, vndantagandes thens dödes
hustru för:de Bengtz dötter, och dråparens
för:de Gertorns hustru Märit Bengtz dötter
thuenne samborne söstrer, och en gammall man
Bengt Olszon i Boaridt, huilken her om så
lunda vitnat hafuer, at på 1/4 skattaheman
bodde 3 bönder, Nilsz Jönszon Gertorn och Olof
Skomaker, och Gertorn och Nilsz Jönszon åtte
huar sin dötter, och bodde i en stuga tilhopa
och Olof hade flut sin husz något ifrån tompten,
18r
Men Oloff hafuer några åkra, som ligga in till
Gertorns och Nilszes husz, emellan en husuägh
och en åker, som hörde Oloff till, der war et
lithet plantelandh, och deet seijes wäll at
Gertorn skulle äga det stöcket, men Oloff
äger åkren, och så gick Nilsz till Oloff, och be
gärade han wille byta medh honom, giffua honom et
stöcke af sin åker, på thet hann kunne taga thet
in til sit stöcke, och giöra sig en lithen hum
blegårdh af, och när Gertorn thet förnam, så
gijck han till och stakade vp thet stöcket, der
aff Nilsz blef förtörnat. Om söndagen när
meszan war vthe, blef Nilsz intagen till mål
tidh på hemuägen i Höga, och blef ther sittian
des till miderafton, och blef temmeligh
drucken, när han war på hemuägen, sade Nilsz
till sin hustru, iag schall tala medh min gardbo,
han will altidh hafua ifrån mig, tå sade
hustrun taler honom inthet nu till, så lenge
Gertorns och Nilszes husz, emellan en husuägh
och en åker, som hörde Oloff till, der war et
lithet plantelandh, och deet seijes wäll at
Gertorn skulle äga det stöcket, men Oloff
äger åkren, och så gick Nilsz till Oloff, och be
gärade han wille byta medh honom, giffua honom et
stöcke af sin åker, på thet hann kunne taga thet
in til sit stöcke, och giöra sig en lithen hum
blegårdh af, och när Gertorn thet förnam, så
gijck han till och stakade vp thet stöcket, der
aff Nilsz blef förtörnat. Om söndagen när
meszan war vthe, blef Nilsz intagen till mål
tidh på hemuägen i Höga, och blef ther sittian
des till miderafton, och blef temmeligh
drucken, när han war på hemuägen, sade Nilsz
till sin hustru, iag schall tala medh min gardbo,
han will altidh hafua ifrån mig, tå sade
hustrun taler honom inthet nu till, så lenge
18v
i ähre så drucken, tå begynte Nilsz at blif
ua ifrig, gick fast ifrån hustrun, och hotade
Gertorn, då sade hustrun går icke så fast, iag
orkar icke föllia eder, när Nilsz kom hem i gården
togh han sin bösza, och spente vp i stugan, och söchte
effter Gertorn, frågandes huar han war, tå sade
barnen, han är gången till siön, och sade till sin
gosza, widh pasz fiortan år gammall, tagh
thin öxa och fölg mig, och när han gijck i wägen
sade han till poiken, lät inthet rifua ifrån
thin moder huadh heller iag skall lefua eller
döö, när Nilsz kom ifrån gården, widh pasz
- 4 stenkast, fijck han see Gertorn komma
ifrån Nilsz Bengtszons gårdh, och wille gå hem,
ropade han på Gertorn, huij går tu icke
thin fiskeuägh, tå sade Gertorn iag går
min wägh hem, tå sade Nilsz viltu icke
gå till mig, tå schall iaag gå till tigh,
ua ifrig, gick fast ifrån hustrun, och hotade
Gertorn, då sade hustrun går icke så fast, iag
orkar icke föllia eder, när Nilsz kom hem i gården
togh han sin bösza, och spente vp i stugan, och söchte
effter Gertorn, frågandes huar han war, tå sade
barnen, han är gången till siön, och sade till sin
gosza, widh pasz fiortan år gammall, tagh
thin öxa och fölg mig, och när han gijck i wägen
sade han till poiken, lät inthet rifua ifrån
thin moder huadh heller iag skall lefua eller
döö, när Nilsz kom ifrån gården, widh pasz
- 4 stenkast, fijck han see Gertorn komma
ifrån Nilsz Bengtszons gårdh, och wille gå hem,
ropade han på Gertorn, huij går tu icke
thin fiskeuägh, tå sade Gertorn iag går
min wägh hem, tå sade Nilsz viltu icke
gå till mig, tå schall iaag gå till tigh,
19r
och beggas theras hustrur gingo emot Gertorn, och
skulle föruara honom, och Bengt i Boaridt folgde Ger
torn, tå gick Nilsz af sin fiskeuägh, genast öfuer åker
na - 130 stegh. Och när han kom till Gertorn,
och the en stundh hade brukat mundh, steg Nilsz in
till Gertorn, och togh honom i skegget, och när
han slepte skegget slog han medh et slagh Gertorn
et bloduite och hans hustru öfuer armen, andre
slaget slogh han ådt Gertorn, och Gertorns
hustru gaf sig in vnder Nilsz, williandes hindra
honom, och Nilsz gaf sig backlenges, i thet samma
sågh Gertorn sit nåm, språngh in vnder, och slogh
Nilsz Jönszon et slagh i bröstet, och skar emellan
riffuen, så at hans hela inefler syntes, och vidh
Nilsz wände om, slogh han i skyldran gent emodt,
så at han genast nidföll döder, och dråparen kom
till skogen. Ähr och betänckiandes at
när Nilszes hustru stamp i fieten efther mannen
hem kom, sende hon sin gosza emot
Gertorn, och warnade honom, at hennes man
skulle föruara honom, och Bengt i Boaridt folgde Ger
torn, tå gick Nilsz af sin fiskeuägh, genast öfuer åker
na - 130 stegh. Och när han kom till Gertorn,
och the en stundh hade brukat mundh, steg Nilsz in
till Gertorn, och togh honom i skegget, och när
han slepte skegget slog han medh et slagh Gertorn
et bloduite och hans hustru öfuer armen, andre
slaget slogh han ådt Gertorn, och Gertorns
hustru gaf sig in vnder Nilsz, williandes hindra
honom, och Nilsz gaf sig backlenges, i thet samma
sågh Gertorn sit nåm, språngh in vnder, och slogh
Nilsz Jönszon et slagh i bröstet, och skar emellan
riffuen, så at hans hela inefler syntes, och vidh
Nilsz wände om, slogh han i skyldran gent emodt,
så at han genast nidföll döder, och dråparen kom
till skogen. Ähr och betänckiandes at
när Nilszes hustru stamp i fieten efther mannen
hem kom, sende hon sin gosza emot
Gertorn, och warnade honom, at hennes man
19v
war drucken och wreder, och badh honom at han wille
hålla sig vndan, in till thes at Nilsz hade sofuet
ölet af sig, och poicken mötte Gertorn i Bengt
Olszons farstugodör, och sade honom samme tiander, och
Gertorn wille inthet wijka, vthan gijck vt på
gärdet på sin hemuägh, och der bleff Nilsz honom
warsze, detta förschrifna bekienna parterna på
begge sidor, så well hustrurna som sielfue drå
paren, huilken effter gifuen leigd är her idagh
til suars kommen, och bekienner at dråpet i alla
måtto så tilgijck, som förbemelt är.
Detta ährandet blef stelt vthj nemdennes betänc
kiande, at the efther thet 2 och 12 Cap. i Dråpmåla
Balken, skulle skåda thens dödes brådt, och om
dråparen war trengder eller icke, och effter acter
nes innehåldh, finnes hosz then döda stor skull,
i det han för en ringa orsack skull, grep till
för:de Gertorn enn häftig wrede, honom trugade
och vndsade, gångandes af sin retta wägh, emot
hålla sig vndan, in till thes at Nilsz hade sofuet
ölet af sig, och poicken mötte Gertorn i Bengt
Olszons farstugodör, och sade honom samme tiander, och
Gertorn wille inthet wijka, vthan gijck vt på
gärdet på sin hemuägh, och der bleff Nilsz honom
warsze, detta förschrifna bekienna parterna på
begge sidor, så well hustrurna som sielfue drå
paren, huilken effter gifuen leigd är her idagh
til suars kommen, och bekienner at dråpet i alla
måtto så tilgijck, som förbemelt är.
Detta ährandet blef stelt vthj nemdennes betänc
kiande, at the efther thet 2 och 12 Cap. i Dråpmåla
Balken, skulle skåda thens dödes brådt, och om
dråparen war trengder eller icke, och effter acter
nes innehåldh, finnes hosz then döda stor skull,
i det han för en ringa orsack skull, grep till
för:de Gertorn enn häftig wrede, honom trugade
och vndsade, gångandes af sin retta wägh, emot
20r
Gertorn, öfuerföll honom medh hugh och slagh, och hade
i sinnet honom aldeles niderlegga, och dråparen hade
fulla orsack at weria sigh, medh thet han kunne.
Men dock lekeuäll efther Gertorn war nöckter
och blef i tidh warnat, hade han well kunnat
vnduika på enn half eller hell stundh, så lenge
then andre hade sofuet ölet af sigh, och icke gådt
honom så friuilligen vnder ögon, derföre kunne
icke retten döma at Gertorn giorde then gerningh
af rätta lifznödh, och för then skull icke kunne befrija
dråparens liff, effter för:de 2 och 12 Capitell
i Dråpmåla Balken. Såszom och effter Gudz lagh.
Then som wtdiuter menniskors blodh, hans blod
skall och af menniskiom vtgutet warda, förty
Gudh hafuer giort menniskian efther sit belete.
Belongande målzäganden, som är thens dödes hustru
hon hafuer stådt her inne för retten, medh 5 sina
små barn, och på thet aldra vnderdåneligaste bedet
i fridh för dråparen, at H.K.M.t af gunst och nåder
i sinnet honom aldeles niderlegga, och dråparen hade
fulla orsack at weria sigh, medh thet han kunne.
Men dock lekeuäll efther Gertorn war nöckter
och blef i tidh warnat, hade han well kunnat
vnduika på enn half eller hell stundh, så lenge
then andre hade sofuet ölet af sigh, och icke gådt
honom så friuilligen vnder ögon, derföre kunne
icke retten döma at Gertorn giorde then gerningh
af rätta lifznödh, och för then skull icke kunne befrija
dråparens liff, effter för:de 2 och 12 Capitell
i Dråpmåla Balken. Såszom och effter Gudz lagh.
Then som wtdiuter menniskors blodh, hans blod
skall och af menniskiom vtgutet warda, förty
Gudh hafuer giort menniskian efther sit belete.
Belongande målzäganden, som är thens dödes hustru
hon hafuer stådt her inne för retten, medh 5 sina
små barn, och på thet aldra vnderdåneligaste bedet
i fridh för dråparen, at H.K.M.t af gunst och nåder
20v
| wille honom lifuet skiencka och vnna, hafuer och dråparen 7 små barn, så at der dråparen endteligen skall mista lifuet, så blifuer i sam ma gårdh tuå enkior och tolff faderlösa barn. |
| Ed | Sammedagh vtfeste Ingemar i Hesthult enn 6 manna eedh, at han aldrig williandes eller wetan des, hafuer bort stulet - 8 str hampelockar i Hof dinge, efther som han är kommen i röchte före. Till nesta tingh. |
| Gårder vpbiudas | |||
| 1/3 af Wennaridt | 1 | Hyltakra | 1 |
| ½ Skeda i Riszby S. | 1 | 1/3 af Boarp | 1 |
| Lofzgården i Onsiö S. | 1 |
| Sammedagh kom för retta Beritta Jönszes dötter i Wäreberga, huilken en tidh hafuer tiendt hosz sin måg och söster, Thor Nilszon och Ingerdh Jönszes d. |
21r
| och är kommen i vppenbara röchte, at hon hafuer låthett sig belegra, af sins sösters man, för:de Thor Nilszon för huilkit röchte the ähra tingförde, men kånan nekar, och bekienner at en dansk dråpare, huilken nampn hon inthet nampn opå veet, belägrade henne i Dan mark, åtta dagar effer Michaelis 1619 den tidh hon kiörde suin till Danmark. Ithem hafuer och Thor warit her för retta, och på thet högzta nekar. Ähr vpsat till widare ransakningh. |
| Gårdar vpbiudas | |||
| 1/8 af Huitarydh | 2 | 1/8 af Markaridt | 2 |
| 1/4 af Fieraholmen | 2 | 1/3 af Hylte | 2 |
| ½ Giöshult | 3 | 1/3 af Hyalt | 3 |
| 1/3 af Misterhult | 2 |
| Sammedag vtfeste Eskell Gammalszon i Torisholmen en 12 manna eedh, at hans föräldrar hafua tilfyllest betalat Harall Nilszons moder Gunnill, fullan öd. aldeles efther hennes willia. |
Ed |
21v
Sammedagh kom för retta hederligh och wellerdh man
her Carll i Riszby, och blef effter then högloflige konungz
lige hofretz afsagde beskedh, den 22 Nouembris
1619 belongande thett testamentz breff, som salig
Gunnar Galles moder, vthj welbe:te her Carlz när
uaro skulle hafua skienckt och testamenteradt,
sin son för:de Gunnar Galle. Först hafuer her
Carll, giort sin liflige eedh på lagboken, at then tidh
han söchte Gunnar Galles moder medh sacramentet,
tå gaf hon sin son Kålhult till testamente, och be
kienner her Carll at Gunnar Galle war henne möc
kit trägen förän hon thet giöra wille, och begärade
at her Carll wille hennes ordh skrifua och försegla.
Men belongande Stafhult, Kierringe och Torstarp,
blef på samma tidh inthet nemdt, men sålunda
bekienner h. Carll, at Gunnar Galle anmodade
sin moder, om större testamente, och hon föruägra
de sigh och begärade blifua obekymbrat.
her Carll i Riszby, och blef effter then högloflige konungz
lige hofretz afsagde beskedh, den 22 Nouembris
1619 belongande thett testamentz breff, som salig
Gunnar Galles moder, vthj welbe:te her Carlz när
uaro skulle hafua skienckt och testamenteradt,
sin son för:de Gunnar Galle. Först hafuer her
Carll, giort sin liflige eedh på lagboken, at then tidh
han söchte Gunnar Galles moder medh sacramentet,
tå gaf hon sin son Kålhult till testamente, och be
kienner her Carll at Gunnar Galle war henne möc
kit trägen förän hon thet giöra wille, och begärade
at her Carll wille hennes ordh skrifua och försegla.
Men belongande Stafhult, Kierringe och Torstarp,
blef på samma tidh inthet nemdt, men sålunda
bekienner h. Carll, at Gunnar Galle anmodade
sin moder, om större testamente, och hon föruägra
de sigh och begärade blifua obekymbrat.
22r
Huadh belongar den 29 punckten, om thet testa
mentz brefuet, som Gunnar sig mäst opå beropar är
skrifuit och förseglat, medh hennes vitskap och willia,
så bekienner her Carll at thet war hennes willie
den tidh hon lågh på sotesängen, men brefuet blef
effter hennes dödh af her Carll i Riszby skrifuit och
förseglat, men huru Gunnar Galles moders signet kom vn
der breffuet, der om wet her Carll ingen beskeedh.
Men h. Jacob i Liunga blef beden om sit signet, och
wiste inthett mher om saken. Eij heller heller her Nilsz
i Pieterydh som breffuet skreff, säger sig inthett mher
hafua der medh, vthan han skreff efther sins matfaders
för:de her Jacobz begäran, men fru Karin förseglade aldrig
thet breffuet.
Her Nilsz bekienner effter then 30 interrogatoriae
punckten, så bekienner h. Nilsz at han skreff brefuet
effter sins matfaders begäran, och vet inthett mher om saken.
mentz brefuet, som Gunnar sig mäst opå beropar är
skrifuit och förseglat, medh hennes vitskap och willia,
så bekienner her Carll at thet war hennes willie
den tidh hon lågh på sotesängen, men brefuet blef
effter hennes dödh af her Carll i Riszby skrifuit och
förseglat, men huru Gunnar Galles moders signet kom vn
der breffuet, der om wet her Carll ingen beskeedh.
Men h. Jacob i Liunga blef beden om sit signet, och
wiste inthett mher om saken. Eij heller heller her Nilsz
i Pieterydh som breffuet skreff, säger sig inthett mher
hafua der medh, vthan han skreff efther sins matfaders
för:de her Jacobz begäran, men fru Karin förseglade aldrig
thet breffuet.
Her Nilsz bekienner effter then 30 interrogatoriae
punckten, så bekienner h. Nilsz at han skreff brefuet
effter sins matfaders begäran, och vet inthett mher om saken.
22v
Belongande denn 31 punckten, om her Carll, her Ja
cob, och her Nilsz i Pieterydh, hafua både på enn tidh
som lagh förmår, hört Gunnars moders yterste
willie om testamente, och thet strax personligen
tilstädesz förseglat.
Så bekienner her Carll i Riszby, at her Jacob
inthet personligen war tilstädes, eij heller blef testa
mentz breffuet, på samma tidh skrifuit och förseglat
vthan sedan effter hennes dödh.
Ithem beuiste och h. Carll i Riszby, at en longlig tidh
efther Gunnar Galles moders dödh war, kom Gun
nar Galle till h. Carll, och hade skrifuit et testa
mentz breff, och medh sin moders signet förseglat, och
i samma bref inslutet mesteparten alle godzen
och bödh h. Carll en 4 lodh skedh, at han samma
bref försegla wille, deet h. Carll honom föruägra
de. Dett bekienner Gunnar Galle her för
retten så tilgånget wara.
cob, och her Nilsz i Pieterydh, hafua både på enn tidh
som lagh förmår, hört Gunnars moders yterste
willie om testamente, och thet strax personligen
tilstädesz förseglat.
Så bekienner her Carll i Riszby, at her Jacob
inthet personligen war tilstädes, eij heller blef testa
mentz breffuet, på samma tidh skrifuit och förseglat
vthan sedan effter hennes dödh.
Ithem beuiste och h. Carll i Riszby, at en longlig tidh
efther Gunnar Galles moders dödh war, kom Gun
nar Galle till h. Carll, och hade skrifuit et testa
mentz breff, och medh sin moders signet förseglat, och
i samma bref inslutet mesteparten alle godzen
och bödh h. Carll en 4 lodh skedh, at han samma
bref försegla wille, deet h. Carll honom föruägra
de. Dett bekienner Gunnar Galle her för
retten så tilgånget wara.
23r
Belongande then gården Stafhult, som Gunnar Galle
eblandh sina postulata först införer, begärandes för
samma gårdh Kålhult i widerlagh medh the andre tre
gårder, Kierringe, Torstarp och Stökeboda, så är her
för retta beuisat, at Gunnar Galle sielff hafuer bort
pantat Stafhult, till welb. Christiern Lillia,
för peningar ethundrade daler, danske markastöcke
rickz daler - 30 str. malt - 2 tnor som hand
schriften i bockstafuen vtuisar, dat: på Elmtarydh
den 21 Januarij åhr 1609.
Så widt är här på denne thu tingen om Gunnar
Galles handlinger ransakat, och kan denne ringa
retten fulkommeligen icke vtgrunda, huadh retmä
tige skiell, Gunnar Galle hafuer till thetta sit
angifna ährande, ty han hafuer ingenting at stödia
sigh widh, vndantagandes sins moders berettelsze
som han sielf säger, och en hop ouisza skrifter,
derföre hemsteller denne ringa retten, för:de Gun
nar Galles ährande på thet vnderdåneligaste, vthj
eblandh sina postulata först införer, begärandes för
samma gårdh Kålhult i widerlagh medh the andre tre
gårder, Kierringe, Torstarp och Stökeboda, så är her
för retta beuisat, at Gunnar Galle sielff hafuer bort
pantat Stafhult, till welb. Christiern Lillia,
för peningar ethundrade daler, danske markastöcke
rickz daler - 30 str. malt - 2 tnor som hand
schriften i bockstafuen vtuisar, dat: på Elmtarydh
den 21 Januarij åhr 1609.
Så widt är här på denne thu tingen om Gunnar
Galles handlinger ransakat, och kan denne ringa
retten fulkommeligen icke vtgrunda, huadh retmä
tige skiell, Gunnar Galle hafuer till thetta sit
angifna ährande, ty han hafuer ingenting at stödia
sigh widh, vndantagandes sins moders berettelsze
som han sielf säger, och en hop ouisza skrifter,
derföre hemsteller denne ringa retten, för:de Gun
nar Galles ährande på thet vnderdåneligaste, vthj
23v
then högloflige konungzlige rettens, höguisa betänckiande
sentens och dom, ödmiukeligen bediandes om nå
dig förlåtelsze, at man inthett synnerliget i denne
blinda sack, retten till störke hafuer kunnat
vtretta, förty så månge som her nidre, om Gun
nar Galles handlinger, något wedtskap hafua, ähre
alle i then meningh, at han tilbiuder sina halfsö
schionne och widerparter, en ogrundat gammall
och förtegen sack.
Kom för retta Jöns Bengtszon i Biörnstorp, och hans hu
stru Karin, huilken had skelt sin granpiga Anna
Jöns dötter för tiufuerij, thet hon inthet kunne be
uisa. Ithem hafuer Anna Jöns dötter schelt Jöns
Bengtszons hustru Karin för en fleskesida, thet hon
eij heller kan beuisa. Vtfeste derföre för skellordh
huardera peningar - 3 marker är tilhopa - 6 marker
sentens och dom, ödmiukeligen bediandes om nå
dig förlåtelsze, at man inthett synnerliget i denne
blinda sack, retten till störke hafuer kunnat
vtretta, förty så månge som her nidre, om Gun
nar Galles handlinger, något wedtskap hafua, ähre
alle i then meningh, at han tilbiuder sina halfsö
schionne och widerparter, en ogrundat gammall
och förtegen sack.
Kom för retta Jöns Bengtszon i Biörnstorp, och hans hu
stru Karin, huilken had skelt sin granpiga Anna
Jöns dötter för tiufuerij, thet hon inthet kunne be
uisa. Ithem hafuer Anna Jöns dötter schelt Jöns
Bengtszons hustru Karin för en fleskesida, thet hon
eij heller kan beuisa. Vtfeste derföre för skellordh
huardera peningar - 3 marker är tilhopa - 6 marker
| cronan | 4 marker | |
| häradet | 1 marker | |
| häradtzhöfd | 1 marker |
24r
| Suen Jontaszon i Biörnstorp, vtfeste en 6 manna eedh at han icke hafuer belegrat Palsza Elin effter som han är kommen i röchte. |
Ed |
| Sammedag kom för retta en fattig blindh man Måns Carlszon i Mesteboda i Torpa sochnn på 1/3 skat, och beklagade sin stora älendighet, at han hafuer tiendt Sueriges crona för en landzknicht vidh pasz 18 eller 20 år, och på thet tåget han senast gior de ådt Liflandh till Salis, fijck han enn sådan hef tig siuckdom vthj sit hufuudt, at han der af ähr worden stenblindh. Och effter för:de blinde man icke förmår at sökia H.K.M.t och H.K.M.t om någon hielp, vthj vnderdånighet anmoda. Derföre hafuer han begärat häradtz beuisz, på sit ynkeliga tilståndh, der medh han achtar på thet ödmiukeligeste besökia öfuersten och stådthållaren på Junekiö pingh slot, edle welborne Bengt Kafle till Ly dingznes, vthj den ödmiuke tilförsicht, at hans her |
24v
lighet, samme sit nöduändige ährande wille låtha sig
wara befallat, och hans sack för H.K.M.t presentera,
förhoppandes at H.K.M.t af gunst och nåder, war
der denne fattige mannen, medh lindring och skone
måll på wtlagerna af den 1/3 han besitter, nåde
ligen benådandes.
Sammedagh kommo för retta edle welb. Jöns Jöran
szons tienare till Fylleskogh, Gabriel Jönszon och
Elant i Borsna, och på sin husbondes vegner inlade i
retta enn klageskrift, der vthjnnan welbe:te
Jöns Jöranszon besuärer sig, at Lille Bengt i Äplanes
icke hafuer ännu betaladt den summa han opå
sin egen vpbördh, skyldig war, nemligen - 118 dlr
såszom icke heller anuendt Måns Bengtszons bo
hagh i peningar, effter som her på tinget vthj stådt
hållerens näruaro sigh tiltogh. Ithem klager
och welb. Jöns Jöranszon at Peer i Geszhult, som
fijck Måns Bengtszons effterlefuerska till ächta hustru,
hafuer emodt hans förbudh, och sedan bohaget war
sat i quarstadh till Elgzborgzlösens betalningh, och
wara befallat, och hans sack för H.K.M.t presentera,
förhoppandes at H.K.M.t af gunst och nåder, war
der denne fattige mannen, medh lindring och skone
måll på wtlagerna af den 1/3 han besitter, nåde
ligen benådandes.
Sammedagh kommo för retta edle welb. Jöns Jöran
szons tienare till Fylleskogh, Gabriel Jönszon och
Elant i Borsna, och på sin husbondes vegner inlade i
retta enn klageskrift, der vthjnnan welbe:te
Jöns Jöranszon besuärer sig, at Lille Bengt i Äplanes
icke hafuer ännu betaladt den summa han opå
sin egen vpbördh, skyldig war, nemligen - 118 dlr
såszom icke heller anuendt Måns Bengtszons bo
hagh i peningar, effter som her på tinget vthj stådt
hållerens näruaro sigh tiltogh. Ithem klager
och welb. Jöns Jöranszon at Peer i Geszhult, som
fijck Måns Bengtszons effterlefuerska till ächta hustru,
hafuer emodt hans förbudh, och sedan bohaget war
sat i quarstadh till Elgzborgzlösens betalningh, och
25r
cronomerket sat på dörerna, vthan öffuerhetenes til
ståndh, draget vthj Måns Bengtszons gårdh, och vttaget
sin hustrus kläder, huilkit och så beuistes tilgånget
warda. När Jöns Jöranszon förnam at Peer
i Geshult hade giort infall i bohaget, och bortaget
kläden, sende han sina tienere för:de Eloff och Ga
briel, at the skulle mäta kläden vthj Peders gårdh i
Geshult, och bekienner Gabriel, at welbe:te Jöns
Jöranszon hade befallat them at mäta kläden, effter
then werderingh, som klädet först af kramboden vt
taget och kiöpt war, oansedt at somlige klä
den wåro halfslitna, somlige mher eller mindra, när
samma mietning angick, blifue Peer i Geshult och
Jöns Jöranszons tienere skilachtige, förty för:de Peer
i Geshult wille hafua ret werderingh på kläden,
effter som the wåro wärde, tå sade Jeppe i Höreda
för:de Peders broder i Geshult, till Gabriell, tu
äst vtsender till at skrifua och inthet till at miä
ta, då suarade Gabriel när hafuer iag druckit
duskåll medh tig, der om the blifue ordkastandes,
ståndh, draget vthj Måns Bengtszons gårdh, och vttaget
sin hustrus kläder, huilkit och så beuistes tilgånget
warda. När Jöns Jöranszon förnam at Peer
i Geshult hade giort infall i bohaget, och bortaget
kläden, sende han sina tienere för:de Eloff och Ga
briel, at the skulle mäta kläden vthj Peders gårdh i
Geshult, och bekienner Gabriel, at welbe:te Jöns
Jöranszon hade befallat them at mäta kläden, effter
then werderingh, som klädet först af kramboden vt
taget och kiöpt war, oansedt at somlige klä
den wåro halfslitna, somlige mher eller mindra, när
samma mietning angick, blifue Peer i Geshult och
Jöns Jöranszons tienere skilachtige, förty för:de Peer
i Geshult wille hafua ret werderingh på kläden,
effter som the wåro wärde, tå sade Jeppe i Höreda
för:de Peders broder i Geshult, till Gabriell, tu
äst vtsender till at skrifua och inthet till at miä
ta, då suarade Gabriel när hafuer iag druckit
duskåll medh tig, der om the blifue ordkastandes,
25v
| Ed | och Jeppe slogh ådt honom tre gånger medh handen, och inthet nådde honom, i thet samma togh then andre Pe ders broder, Oloff i Geshult, Elofz weria i Borsna på bordet, och Eloff togh genast ifrån honom werian, och för:de Jeppe togh en gryta, och hötte Gabriell medh, och inthet slogt till, thet en annor förtogh honom slaget, sedan gijck Gabriell backlenges om kull, orsaken at en gryta togh emodt hälerna, sedan beschyller han Oloff i Geshult, at han togh honom i håret, och röchte enn hårlåck af huffuudet mädan han lågh på golfuet. Herföre vtfeste Oloff i Geshult en 6 manna eedh, at han aldrig rhörde et hår aff Gabriels hufuudt. |
| Ithem effter för:de Peer i Geshult besuärade sig at godzet af welbe:te Jöns Jöranszon vtskickade icke blifue ret werderade, derföre blef af retten befal lat, at kläden skulle föras hijt till tinget, och werderas af nemden, huilkit blef effterkommet och werderades som effterföllier Enn gryta för - 10 marker, en firetrås kiortel - 4 dlr enn quinna kappa för - 4 dlr. enn brun |
26r
| engelsk tiortell för - 4 dlr. et lifstöcke för - 11 marker af sidan cammelat. enn kasiacka för - 10 marker et skiört för 2 dlr. enn skintiortell för - 1 dlr et täcken för - 1 dlr. tuå ryer för - 3 dlr tuå dyner för - 1 dlr. tuå bolstrer för - 14 marker et åkläde för - 3 marker. Desze kläder ähr mesteparten gamble och nästan halfslitne. |
| Sammedagh kom för retta Peer Bengtszon i Åhrhult i Markarydz sochnn, huilken är kommen i ordh och röchte at han skulle hafua olofuandes ifrån sin fader ta get, Bengt Ibidem något höö och korn, derföre och effter han icke kan leda sig ifrån röchtet, mindre ähn medh eedh och laggångande, derföre vtfeste han en 12 manna eedh till nesta tingh. |
Ed |
| Sammedagh kommo för retta Michell Anderszon och Nilsz Nilszon, på sine egne vegner, och fulmechtige på sin moders Bengta Anderszes dötter, och hela slecht tennes vegner å fäderne och möderne, och gaf Suen Vd |
26v
daszon i Tansiö fulkommeliga trögder och säkerhetz breff
för deras faders Nilsz Nilszons i Nåthult, huilken han
/det Gudh bettre/ hafuer af dager taget, och hafuer
vtgifuit böter som effterföllier. Thens dödes hustru
Bengta Anderszes dötter - 250 dlr till sig och sina
barn, både oxar, stutar, kiör, sölfuer, kåper och
peningar, nock dhes förutan till heders och wennegåf
ua peningar - 8 dlr. Nock - 2 rikz dlr Nilsz Nilszon
hennes son - 1 rikz dlr. Anders Nilszon - 1 rikz
dlr. Thens dödes söschionne Suen Laszeszon i Rydh
- 20 dlr. Oloff i Thommarydh - 10 dlr. Erland
i Elinge - 10 dlr på sin hustrus vegner Bengta
peningar - 10 dlr. Kirstin Jöns dötter peningar - 10 dlr
så at hela summan belöper sigh - 314 dlr.
Huilka peningar the bekienna sigh till fulla nöije
efther egen willia vpburit och bekommet hafua, och
för then skull nu på häradtztinget, frijuilligen fram
trädde för retten, til seijandes för:de Suen Wdda
szon fulkommelig och oskrymtat wenskap, frij trögder
för deras faders Nilsz Nilszons i Nåthult, huilken han
/det Gudh bettre/ hafuer af dager taget, och hafuer
vtgifuit böter som effterföllier. Thens dödes hustru
Bengta Anderszes dötter - 250 dlr till sig och sina
barn, både oxar, stutar, kiör, sölfuer, kåper och
peningar, nock dhes förutan till heders och wennegåf
ua peningar - 8 dlr. Nock - 2 rikz dlr Nilsz Nilszon
hennes son - 1 rikz dlr. Anders Nilszon - 1 rikz
dlr. Thens dödes söschionne Suen Laszeszon i Rydh
- 20 dlr. Oloff i Thommarydh - 10 dlr. Erland
i Elinge - 10 dlr på sin hustrus vegner Bengta
peningar - 10 dlr. Kirstin Jöns dötter peningar - 10 dlr
så at hela summan belöper sigh - 314 dlr.
Huilka peningar the bekienna sigh till fulla nöije
efther egen willia vpburit och bekommet hafua, och
för then skull nu på häradtztinget, frijuilligen fram
trädde för retten, til seijandes för:de Suen Wdda
szon fulkommelig och oskrymtat wenskap, frij trögder
27r
och säkerhet, för för:de theras slechtmans dödh, at thet
schall her effter wara them emellan en förlickt och af
talat sack, vthan alla vnderlist eller nye påfundh,
så well för födda som ofödda, näruarandes och från
uarandes, inländske och vtlengdske. Hafuer och
för:de dråpare Suen Vddaszon bekommet then höglof
lige konungzlige hofretz nådige förklaringh på samma
dråp, och är till lifuet benådat, orsaken at han
hafuer giort nöduern, blef för then skull frijdömdh
för konungz, häradtz och häradtzhöfdingz sack, effter
thet 12 Cap. i Dråpmåla Balken, förbiudes för then
skull her af retten, allom och i synerhet thens dö
des slecht, närmer eller fiermer skylle, at dhe
effter denne dagen, för:de dråpare Suen Vddaszon icke
quellie, platze tunge eller vndsäije, eller någon
gerningh å honom lägge, widh H.K.M.tz edzöre
brådt.
Sammedagh kom för retta hustru Karin, S. Suen
Soneszons effterlefuerska i Ekenes, och talade till
schall her effter wara them emellan en förlickt och af
talat sack, vthan alla vnderlist eller nye påfundh,
så well för födda som ofödda, näruarandes och från
uarandes, inländske och vtlengdske. Hafuer och
för:de dråpare Suen Vddaszon bekommet then höglof
lige konungzlige hofretz nådige förklaringh på samma
dråp, och är till lifuet benådat, orsaken at han
hafuer giort nöduern, blef för then skull frijdömdh
för konungz, häradtz och häradtzhöfdingz sack, effter
thet 12 Cap. i Dråpmåla Balken, förbiudes för then
skull her af retten, allom och i synerhet thens dö
des slecht, närmer eller fiermer skylle, at dhe
effter denne dagen, för:de dråpare Suen Vddaszon icke
quellie, platze tunge eller vndsäije, eller någon
gerningh å honom lägge, widh H.K.M.tz edzöre
brådt.
Sammedagh kom för retta hustru Karin, S. Suen
Soneszons effterlefuerska i Ekenes, och talade till
27v
sin stöfbarn Sone Suenszon och hans söskionne om
något lösöra arf, såszom och något kiöp, som hon
hafuer medh sin man kiöpt, i några ådtskillige
skatheman.
Såszom till thet första, at Suen Sonaszon hade kiöpt
then store gården i Ekenes, och hade taget tillåns
af welb. Melcher Axelszon - 100 dlr i runde
danske markestöcker och rikz daler, och af sin mågh,
Sigge i Helhult, oxar - 1 par, huilkit geldh h.
Karin, säger sig hafua warit medh at betala.
Der opå hon framlade fru Beates zedell till
Biernhult. Dat: Kinderszmeszo dag 1620.
Her till nekar Sone Suenszon, och säger at geldet
icke war mher än - 80 dlr der opå för:de Sone
framlade enn förseglat skrifuelsze, vnder her
Girmundz signet i Giöterydh daterat i Biern
hult, den 30 Junij 1606 och lyder på - 80 dlr.
Och effter vitnesbörden wore emodt huar andra,
blef medh denne post vpsat till fru Beata
något lösöra arf, såszom och något kiöp, som hon
hafuer medh sin man kiöpt, i några ådtskillige
skatheman.
Såszom till thet första, at Suen Sonaszon hade kiöpt
then store gården i Ekenes, och hade taget tillåns
af welb. Melcher Axelszon - 100 dlr i runde
danske markestöcker och rikz daler, och af sin mågh,
Sigge i Helhult, oxar - 1 par, huilkit geldh h.
Karin, säger sig hafua warit medh at betala.
Der opå hon framlade fru Beates zedell till
Biernhult. Dat: Kinderszmeszo dag 1620.
Her till nekar Sone Suenszon, och säger at geldet
icke war mher än - 80 dlr der opå för:de Sone
framlade enn förseglat skrifuelsze, vnder her
Girmundz signet i Giöterydh daterat i Biern
hult, den 30 Junij 1606 och lyder på - 80 dlr.
Och effter vitnesbörden wore emodt huar andra,
blef medh denne post vpsat till fru Beata
28r
| komme tilstädes, at beiaka huilkit dera af vit nesbrefuet hon will bifalla. |
| Sedan berettar hustru Karin at hon hade warit medh sin S. man, at vtlegga i Porszegården - 60 dlr huilkit Sune Suenszon icke neka kan, vthan föregifuer at thet skedde föränn hennes bohagh, i löst eller fast infördes till Ekenes. |
2. |
| Beretter för:de hustru Karin, at hon war medh i then lilla gården i Ekenes, at inkiöpa för - 140 dlr der sålde Suen Soneszon sin barns mödernes jordh i Helhult, och inlagt i Ekenes, peningar - 40 dlr huilka - 40 dlr blifue barnen serdeles tildömde, nock hafuer Suen Sonaszons barn af dheras medskylt i samme gårdh, peningar - 16 dlr. Så blifuer igen peningar - 84 dlr. |
3. |
| Ithem war för:de Karin medh sin man, Suen Soneszon at kiöpa - 2 querner för - 2 dlr et städh |
4. |
28v
| för - 4 dlr. Ähn et sölfuerbandh om 14 lodh seijes hafua warit på bythet. |
| 5. | Ithem klager och hustru Karin, at S. Suen Sonaszon hade gifuit henne sölfuer i morgongåfuo - 20 lodh det hon medh skiälig vitne kunne beuisa, vpsattes till frun i Biernhult komme tilstädes, bleff och hustru Karin förelagdt, at hon skulle förskaffa sig godh beskedh, om sin morgongåfua. |
| 6. | Togh S. Suen af hennes jorda peningar - 4 r. dlr deet beuiste honn i saningh wara. |
| 7. | Huadh belonger Sones protestation i Ekenes emodt sin styfmoder, i det han begärer hennes lösöra kiöp, i Lillagården i Ekenes, och Stora gården, derföre at hon gijck i halft byte i lösören efther S. Suen Soneszon. Så finner retten at den tidh Suen Soneszon bytte |
29r
bohaget emellan sin hustru för:de Karin och hennes
barn, då behölt Karin ½ bohaget emodt sin barn,
derföre bhör henne och ½ af Suens Soneszon bohag
i lösöra.
Ithen hafuer icke för:de Suen Sonaszon giort sin
förra hustru till tridingz byte, vthan ½ boo
och skifte.
Kom för retta Jonn Torkelszon i Ösziö, huilken
hafuer för sin hustru Botill Nilszes dötter, vtfest
enn 12 danemans och dannequinos eedh, at then tidh
the wore hosz welb. Willam Nideruodt, icke lön
ligen vtaf hans godz bortdolgde, efther som han
henne tilförenne föreuidt hafuer. Desze ähre
hans edamän.
barn, då behölt Karin ½ bohaget emodt sin barn,
derföre bhör henne och ½ af Suens Soneszon bohag
i lösöra.
Ithen hafuer icke för:de Suen Sonaszon giort sin
förra hustru till tridingz byte, vthan ½ boo
och skifte.
Kom för retta Jonn Torkelszon i Ösziö, huilken
hafuer för sin hustru Botill Nilszes dötter, vtfest
enn 12 danemans och dannequinos eedh, at then tidh
the wore hosz welb. Willam Nideruodt, icke lön
ligen vtaf hans godz bortdolgde, efther som han
henne tilförenne föreuidt hafuer. Desze ähre
hans edamän.
| Edamenerna | |
| Jon Torkelszon i Ösziö | Harall i Ösziö |
| Oloff i Eskelstorp | Jonn i Skogztorp |
29v
Denne eedh blef lagligen gången, och för:de Botill
Nilszes dötter för Willam Nideruotz tiluitan
de frijdömdh.
Sammedagh kom för retta Peer Jönszon i Stens
hult, och gijck enn 12 danemans och danequin
nos eedh för sigh och sin hustru at the aldrig medh
troldoms laster hafua omgåtz eller bedrifuit.
| Lasze i Ösziö | Beritta Lasza Ibidem |
| Jon i Mieret | Elin Per Nilszes Ibm |
| Botill Nilsz dötter | Märit i Skogzgardh |
| Ingeborg Haralz i Ösziö | Ingerdh i Eskelstorp |
Denne eedh blef lagligen gången, och för:de Botill
Nilszes dötter för Willam Nideruotz tiluitan
de frijdömdh.
Sammedagh kom för retta Peer Jönszon i Stens
hult, och gijck enn 12 danemans och danequin
nos eedh för sigh och sin hustru at the aldrig medh
troldoms laster hafua omgåtz eller bedrifuit.
| Edamenerna | |
| Peer Jönszon i Stenshult | Beritta Jöns dötter |
| Jöns Ibidem | Ingerdh i Lönshult |
| Jonn i Fotaboll | Karin i [..] |
| Jacob i Fothult | Gunnill i Lönshult |
| Måns i Suineboda | Elsza i Suineberga |
| Jon i Biernhultatorp | Christion Ibidem |
30r
Denne eedh blef lagligen gången, och för:de beskylte
personer, lagligen frijsagde, för alla truldoms saker,
som the ähre kompne i röchte före.
Gårdar vpbiudas
1/4 af Boaridt - 2. ½ Norregården i Boarp - 3.
1/3 Hyltåkra - 1. 3/4 af Boarp - 2.
½ Dotebogd - 2 3.
personer, lagligen frijsagde, för alla truldoms saker,
som the ähre kompne i röchte före.
Gårdar vpbiudas
1/4 af Boaridt - 2. ½ Norregården i Boarp - 3.
1/3 Hyltåkra - 1. 3/4 af Boarp - 2.
½ Dotebogd - 2 3.
30v
Anno 1620 denn 19 Septembris stodh
laga Michelsmesze tingh i Synnerbo häradt
vidh rettan tingstadh Hampnada, näruarandes
konungh M.tz befalningzman ehrlig och försichtig
Gudmundh Gudmundszon till Strömhult, hä
radtzprouesten hederlig och wellerdh man, her
Peder i Huitarydh, her Peer i Hallarydh,
häradtzskrifueren försichtig Anders Månszon
sampt häradtz nemden.
laga Michelsmesze tingh i Synnerbo häradt
vidh rettan tingstadh Hampnada, näruarandes
konungh M.tz befalningzman ehrlig och försichtig
Gudmundh Gudmundszon till Strömhult, hä
radtzprouesten hederlig och wellerdh man, her
Peder i Huitarydh, her Peer i Hallarydh,
häradtzskrifueren försichtig Anders Månszon
sampt häradtz nemden.
| Nämden | |
| Jöns Jeppaszon i Rydh | Anders i Berghem |
| Måns Båtelszon i Horn | Lasze i Broddalt |
| Lars i Alanskiöp | Peer i Trottesloff |
| Ebbe i Hiulznes | Eszbiörn i Lönshult |
| Anders i Bråna | Oloff i Holegården |
| Nilsz Bugge i Skararp | Gisle i Tranhultt |
31r
Sammedagh framförde befalningzmanen, Gud
mundh Gudmundszon för retta, enn gift skattabonde
benemdh Jöns Jönszon i Eekhult i Traherydz sochnn,
och blef anklagat at han skulle hafua belegrat sin
egen sösterdötter, N. Gunnill Peders dötter i
Eekhult, som boandes war i samma gårdh, huilken
gerningh båda parterna godueleligen onödda och otuin
gade bekiende, och är saken sålunda ransakat
at för:de Gunnilles moder Karin, och Jöns Jönszon
ähre halfsöskionne, och om fadren allena söskionnne.
Orsaken och tilfellet till denne farlige gerningh
och lägersmåll hafuer sigh sålunda begifuit, at
för:de Jöns Jönszon, och hans halfsöster Karin bodde
vthj gårde tilhopa, och effter Karin war enkia,
och hade ingen manhielp, och de hade kierueda hyg
ge tilhopa som de brukade, der medh de förmente
sigh kunna förtiena skatpeningar, derföre och
mundh Gudmundszon för retta, enn gift skattabonde
benemdh Jöns Jönszon i Eekhult i Traherydz sochnn,
och blef anklagat at han skulle hafua belegrat sin
egen sösterdötter, N. Gunnill Peders dötter i
Eekhult, som boandes war i samma gårdh, huilken
gerningh båda parterna godueleligen onödda och otuin
gade bekiende, och är saken sålunda ransakat
at för:de Gunnilles moder Karin, och Jöns Jönszon
ähre halfsöskionne, och om fadren allena söskionnne.
Orsaken och tilfellet till denne farlige gerningh
och lägersmåll hafuer sigh sålunda begifuit, at
för:de Jöns Jönszon, och hans halfsöster Karin bodde
vthj gårde tilhopa, och effter Karin war enkia,
och hade ingen manhielp, och de hade kierueda hyg
ge tilhopa som de brukade, der medh de förmente
sigh kunna förtiena skatpeningar, derföre och
31v
när de gingo till skogh at hugga kieruedh och fhöra
tilsammans, hade enkian ingen at bruka vthan sina
dötter, och effter för:de Jöns Jönszon war för:de
Gunnilles moderbroder och retta målzman, trodde
hon honom wäll, at han sådan ogerningh aldrig
skulle ihogkomma, eller påtänckia, möckit mindre
giöra. Men dheras arbethe löckades icke
better, vthan för:de Jöns Jönszon öfuertalade, then
vnga flickan, at thet skulle inthett hafua opå sigh,
belegrade henne, och hafua sedan brukat denne
synden vthj samfelte fyra år, deet the båden
bekiendt hafua. Lekeuäll nekar för:de
Gunnil, at hon aldrig hafuer warit hafuan
des. Och aldenstundh at sådana leder, såszom
är broderdötter eller sösterdötter, icke finnas
vttryckta in Leuitico, lekeuäll finner man
in Leuitico förbudet wara, at sonn icke må
blotta sin faders blögd, och thet är in affinitate,
tilsammans, hade enkian ingen at bruka vthan sina
dötter, och effter för:de Jöns Jönszon war för:de
Gunnilles moderbroder och retta målzman, trodde
hon honom wäll, at han sådan ogerningh aldrig
skulle ihogkomma, eller påtänckia, möckit mindre
giöra. Men dheras arbethe löckades icke
better, vthan för:de Jöns Jönszon öfuertalade, then
vnga flickan, at thet skulle inthett hafua opå sigh,
belegrade henne, och hafua sedan brukat denne
synden vthj samfelte fyra år, deet the båden
bekiendt hafua. Lekeuäll nekar för:de
Gunnil, at hon aldrig hafuer warit hafuan
des. Och aldenstundh at sådana leder, såszom
är broderdötter eller sösterdötter, icke finnas
vttryckta in Leuitico, lekeuäll finner man
in Leuitico förbudet wara, at sonn icke må
blotta sin faders blögd, och thet är in affinitate,
32r
och denne ringa retten fördenskull icke så hastigt, kun
ne döma på denne saken, vthan blef skothen häradtz
prouesten wellerdh man, her Peder i Huitarydh, närua
randes, sampt gudfruchtige män, her Påfuell i Vlz
beck, her Peder i Hallarydh, her Nilsz i Piete
rydh, sampt flere prestmän, her i häradet, till be
tänckiande, och effter som de hafua saken, secundum
probatos granskat, befinna de denne gerningh wa
ra skedh vthj then förste och andre gradh jnequalis,
och hållet för en grof last och blodskam. Men effter
denne werdzlige retten icke finner något Capitell
i lagboken, eblandh högmåles ährander infördh vara.
effter huilkit retten praecipe kan döma, Jöns Jönszon
och Gunnill Peders dötter ifrån lifuet, och der
medh domen confirmera, lekeuäll achter och bekien
ner retten denne gerningh för en grof och förargeligh
syndh, den i fordom dagar, effter kiörkiones skipelsze
och gambla reguler, hafuer warit straffat medh
ne döma på denne saken, vthan blef skothen häradtz
prouesten wellerdh man, her Peder i Huitarydh, närua
randes, sampt gudfruchtige män, her Påfuell i Vlz
beck, her Peder i Hallarydh, her Nilsz i Piete
rydh, sampt flere prestmän, her i häradet, till be
tänckiande, och effter som de hafua saken, secundum
probatos granskat, befinna de denne gerningh wa
ra skedh vthj then förste och andre gradh jnequalis,
och hållet för en grof last och blodskam. Men effter
denne werdzlige retten icke finner något Capitell
i lagboken, eblandh högmåles ährander infördh vara.
effter huilkit retten praecipe kan döma, Jöns Jönszon
och Gunnill Peders dötter ifrån lifuet, och der
medh domen confirmera, lekeuäll achter och bekien
ner retten denne gerningh för en grof och förargeligh
syndh, den i fordom dagar, effter kiörkiones skipelsze
och gambla reguler, hafuer warit straffat medh
32v
eldzret, men en sådan strengh dom, at afseija, der
till bekienner denne ringa retten sig för suagh och
okunnogh wara, vthan på thet vnderdåneligaste denne
saken vthj denn högloflige konungzlige rettens högui
sa betänckiande, remitterat hafua. Ähr och
betenckiandes, at för:de Gunnill Peders döt
ter, war möckit vngh när denne gerningh begyn
tes, och inthet förståndh eller wedtskap, om sådana
förbudna leder haft hafuer, derföre beder
hennes fattige moder för henne och hela häradet.
Ithem hafuer och Jönszes hustru i Eekhult, stådt
her inne för retten, och medh gråtandes tårer
bedet för sin man, deslikest hafuer hon och medh
sina tårar beueckt hela häradet och hä
radtz nemdn, at de på thet vnderdåneligaste
bidia i fridh för dem båden.
till bekienner denne ringa retten sig för suagh och
okunnogh wara, vthan på thet vnderdåneligaste denne
saken vthj denn högloflige konungzlige rettens högui
sa betänckiande, remitterat hafua. Ähr och
betenckiandes, at för:de Gunnill Peders döt
ter, war möckit vngh när denne gerningh begyn
tes, och inthet förståndh eller wedtskap, om sådana
förbudna leder haft hafuer, derföre beder
hennes fattige moder för henne och hela häradet.
Ithem hafuer och Jönszes hustru i Eekhult, stådt
her inne för retten, och medh gråtandes tårer
bedet för sin man, deslikest hafuer hon och medh
sina tårar beueckt hela häradet och hä
radtz nemdn, at de på thet vnderdåneligaste
bidia i fridh för dem båden.
33r
| Sammedagh kom för retta Måns Månszon i Vlf berga, en vngh drengh, och vtfeste en 12 manna eedh, at han icke hafuer belegrat Peer Jonszons hustru i Vei la Anis benemdh, effter som han är kommen i röchte före. |
Ed |
| Sammedagh kom för retta, welb. Trulsz Perszon till Öijhult, och framlade i retten stådthållerens edle welborne Bengt Kafles vnderschrifne breff, sampt medh en restelengdh, förmälandes at denne ringa retten schulle ransaka, huadh ret welbe:te Trulsz Perszon hafuer till at krefia dem som restera, N. hosz Suen i Bäckeridt, peningar - 31 dlr 29 öre foringzoxar - 4 str. str - 11 dlr Peer Olszon fordom fougte, peningar - 13 dlr. Peer Jonszon fendriken - 22 ½ dlr. Some i Ekenes - 12 dlr 1 marker. Peer Anderszon i Åby - 3 dlr - 11 öre. Nilsz |
33v
Böckhult - 13 marker. Erich i Simmarp - 1 dlr. Hansz i
Nöttia - 5 dlr. Jon Larszon fougtatienere - 15 dlr
Peer Jönszon i Elmtås peningar - 3 dlr. Denne
effter:ne sochner restera för Höredas gestninger.
Hallarydz sochnn peningar - 4 dlr 4 öre. Tuta
rydz sochnn - 3 dlr 1 ½ marker. Markarydz S - 17 dlr
Hynnerydz sochnn - 6 dlr. Liunga sochnn - 4 dlr 5 öre
Nöttia sochnn, - 14 marker 2 öre. Agunnarydz sochnn
- 5 dlr 10 öre Torpa sochnn - 15 marker. Angel
stadh geldh på huar gårdh - 20 öre. Giöterydz
sochnn på huar skatta och crono - 20 öre
Herrens ladegårdzbönder till Bolmarit - 3 dlr 2 öre
Nu ähre desze förschrifne her för retta förhörde,
och efther the hafua ingen laglig skiell at vndleda
sigh her ifrån, vthan mesteparten gifua en hop kro
ket och wrånge ordh, derföre blef af retten
dömdt och afsagdt, at the skulle betala H.K.M.t
Nöttia - 5 dlr. Jon Larszon fougtatienere - 15 dlr
Peer Jönszon i Elmtås peningar - 3 dlr. Denne
effter:ne sochner restera för Höredas gestninger.
Hallarydz sochnn peningar - 4 dlr 4 öre. Tuta
rydz sochnn - 3 dlr 1 ½ marker. Markarydz S - 17 dlr
Hynnerydz sochnn - 6 dlr. Liunga sochnn - 4 dlr 5 öre
Nöttia sochnn, - 14 marker 2 öre. Agunnarydz sochnn
- 5 dlr 10 öre Torpa sochnn - 15 marker. Angel
stadh geldh på huar gårdh - 20 öre. Giöterydz
sochnn på huar skatta och crono - 20 öre
Herrens ladegårdzbönder till Bolmarit - 3 dlr 2 öre
Nu ähre desze förschrifne her för retta förhörde,
och efther the hafua ingen laglig skiell at vndleda
sigh her ifrån, vthan mesteparten gifua en hop kro
ket och wrånge ordh, derföre blef af retten
dömdt och afsagdt, at the skulle betala H.K.M.t
34r
| och cronan, huadh the ähre skyldige, och låtha welb. Trulsz Perszon thet ouägreligen bekomma. Begärer och denne ringa retten ganska ödmiukeligen, at E. her lighet, gunstige stådthållere, wele her öfuer hålla handh, at denne retten icke blifuer öftare, medh thetta ährandet quälder, ty the achta inthet huadh her af seijes, icke hafua the heller, then ringeste meningh eller omhoga at betala, förän de blifua pantade. |
| Sammedagh kom för retta Thor i Sonema, och hans hustrus söster, huilken han är beröchtat före, och är reknat efther födzle tiden, medh then samme som han förskiuter sigh på, och kommer öfuerens både häf den och födzlen. Och nu hafuer för:de Thor vt fest enn 12 manna eedh, at han aldrig hafuer belegrat för:de kåna. Till nesta tingh. |
Ed |
| Sammedagh kom för retta Peer Bengtszon i Åhrhult i Markarydh, och gijck enn 12 manna eedh |
34v
at han icke hade stulet ifrån sin fader, höö eller
korn, efther som han är beröchtat före.
Denne eedh blef lagligen gången och Peer Bengtszon
frijdömder, in till någor annor kommer fram och
fester foot.
Sammedagh kom för retta Jöns Tufueszon i Hamp
nada, och gick enn 12 manna eedh, at han icke hafuer
belegrat sin legopiga, Elsza Jons dötter, effter
som han är kommen i röchte före.
korn, efther som han är beröchtat före.
| Edamenerna | |
| Peer i Åhrhult | Peer i Räfueritt |
| Lasze i Vpsala | Lasze i Lindhult |
| Peer i Fleszerit | Erich i Exhult |
| Bene Ibm | Jon i Snelzböke |
| Peer Åkaszon i Siöaridt | Nilsz i Ekedall |
| Lasze i Fieralt | Bengt i Åhrhult |
Denne eedh blef lagligen gången och Peer Bengtszon
frijdömder, in till någor annor kommer fram och
fester foot.
Sammedagh kom för retta Jöns Tufueszon i Hamp
nada, och gick enn 12 manna eedh, at han icke hafuer
belegrat sin legopiga, Elsza Jons dötter, effter
som han är kommen i röchte före.
35r
Denne eden blef vpgifuen, och för:de Jöns Tufuaszon
frijdömdh, in till någor kommer fram, och will festa
fodt, och honom någon last öfuertyga.
Sammedagh kom för retta Ingemar i Hesthultt
och gick en 6 manna eedh, at han icke hafuer stulet
- 8 str hampelocka vthj Hofdinge, efther som han är
kommen i wppenbara röchte före.
| Edamenerna | |
| Nilsz Bengtszon i Hellerna | Nilsz Knutzon i Rydh |
| Suen Gislaszon Ibidem | Thor i Westerhult |
| Jonn i Hampnada | Måns i Håå |
| Gunne Ibidem | Måns Perszon Ibm |
| Sten Ibidem | Måns i Horn |
| Jonn Ibidem | Jöns Tuffuaszon i Hampnada |
Denne eden blef vpgifuen, och för:de Jöns Tufuaszon
frijdömdh, in till någor kommer fram, och will festa
fodt, och honom någon last öfuertyga.
Sammedagh kom för retta Ingemar i Hesthultt
och gick en 6 manna eedh, at han icke hafuer stulet
- 8 str hampelocka vthj Hofdinge, efther som han är
kommen i wppenbara röchte före.
| Edamän | |
| Nilsz Jöranszon i Anderstadh | Gunne i Böke |
| Anders Ibidem | Peer i Hallarp |
| Erick widh Broo | Ingemar sielfuer |
35v
Denne eedh blef vpgifuen och för:de Ingemar frijdömdh
efther hampen honom ouetandes folgde medh tiorte
len wtht.
Sammedagh kom för retta Jöns Carlszon i Neglinge
huilken en tidh longh hafuer warit brukat i Synner
bo häradt, för vnderfougte, och sig för menige almoge
vpbödh, om någon hade honom at beskylla, fattig
eller rick, man eller quinna, då stodh han rede
bogen, at willia suara huariom och enom, till
lagh och retta, som honom något kunne hafua tilta
la, och begärade at the wille gifua honom så
dant skåtzmåll och witnesbördh, som han för
tiendt hade, då vpstode menige man af sam
ma häradt, och samptligen medh en röst och mundh
suarade, at för:de Jöns Carlszon hafuer sigh hosz
them förehållet och omgåsz, som en ehrlig och vprichtig
karll ägnar och bhör, och meddelte honom thet vit
nesbördh han förtiendt hade, huilket han vnder
häradtz insegell hafuer bekommet.
efther hampen honom ouetandes folgde medh tiorte
len wtht.
Sammedagh kom för retta Jöns Carlszon i Neglinge
huilken en tidh longh hafuer warit brukat i Synner
bo häradt, för vnderfougte, och sig för menige almoge
vpbödh, om någon hade honom at beskylla, fattig
eller rick, man eller quinna, då stodh han rede
bogen, at willia suara huariom och enom, till
lagh och retta, som honom något kunne hafua tilta
la, och begärade at the wille gifua honom så
dant skåtzmåll och witnesbördh, som han för
tiendt hade, då vpstode menige man af sam
ma häradt, och samptligen medh en röst och mundh
suarade, at för:de Jöns Carlszon hafuer sigh hosz
them förehållet och omgåsz, som en ehrlig och vprichtig
karll ägnar och bhör, och meddelte honom thet vit
nesbördh han förtiendt hade, huilket han vnder
häradtz insegell hafuer bekommet.
36r
Anno 1620 denn 8 Decembris stodh laga
ting i Synnerbo häradt, i Håå, näruarandes Konungh
M.tz befalningzman ehrlig och försichtig Gudmundh
Gudmundszon till Strömhult, Peer Olszon fordom fougte
i samma häradt, samt häradtz nemdn.
Sammedagh framsteltes för retta en gift cro
nobonde Jeppe i Kuggeboda, och blef anklagat för
horsack, at han medh sit stadde hion och legopiga
Kijrstin Khijrstens dötter, hafuer bedrifuit hoor,
och aflat barn medh henne, deet hon bhär vnder
ting i Synnerbo häradt, i Håå, näruarandes Konungh
M.tz befalningzman ehrlig och försichtig Gudmundh
Gudmundszon till Strömhult, Peer Olszon fordom fougte
i samma häradt, samt häradtz nemdn.
| Nämden | |
| Jöns Jeppaszon i Rydh | Nilsz Bugge i Skararp |
| Lars i Alanskiöp | Eszbiörn i Lönshult |
| Anders i Berghem | Gisle i Tranhultt |
| Ebbe i Hiulznes | Nilsz Olszon i Elinge |
| Måns Båtelszon i Horn | Suen Stenszon i Boarp |
| Oloff i Holegården | Peer Bengtszon i Trotteslöf |
Sammedagh framsteltes för retta en gift cro
nobonde Jeppe i Kuggeboda, och blef anklagat för
horsack, at han medh sit stadde hion och legopiga
Kijrstin Khijrstens dötter, hafuer bedrifuit hoor,
och aflat barn medh henne, deet hon bhär vnder
36v
belthet och är halfgången, huilken gerningh parter
na godueleligen bekiende. Och är detta horet
sålunda förorsakat, at i förgångne höberningz tidh
stodh Jeppe vp om en onsdagzmorgon medh sin drengh,
och togo sina lijar, gångandes på engen, när dhe
hade arbethat enn stundh, wiste Jeppe drengen
ifrån sigh, och lade nidh lijan och gijck till pigan,
der hon gijck hosz och reffsede, och der belågh
henne förste gångh. Deet de båden bekienne.
Och effter saken är giordh och bekiendh, och retten
förnimmer at Jeppe som matfadren war, medh be
rådde modh bedref gerningen, och kånan medh godh
willia, lät sigh ther till öfuertala, derföre
blifuo the effter Gudz lagh dömde ifrån lifuet.
Then som hoor bedrifuer medh någons mans hustru
den skall döden döö, både hoorkarllen och hor
kånan.
na godueleligen bekiende. Och är detta horet
sålunda förorsakat, at i förgångne höberningz tidh
stodh Jeppe vp om en onsdagzmorgon medh sin drengh,
och togo sina lijar, gångandes på engen, när dhe
hade arbethat enn stundh, wiste Jeppe drengen
ifrån sigh, och lade nidh lijan och gijck till pigan,
der hon gijck hosz och reffsede, och der belågh
henne förste gångh. Deet de båden bekienne.
Och effter saken är giordh och bekiendh, och retten
förnimmer at Jeppe som matfadren war, medh be
rådde modh bedref gerningen, och kånan medh godh
willia, lät sigh ther till öfuertala, derföre
blifuo the effter Gudz lagh dömde ifrån lifuet.
Then som hoor bedrifuer medh någons mans hustru
den skall döden döö, både hoorkarllen och hor
kånan.
37r
Sammedagh framfördes i retta en fattig fånge
Lasze Nilszon benemdh, huilken hafuer warit i rådh och
gerningh, medh sin broder Matthes Nilszon, at ihiel
slå och förmörda dheras broder Peer Nilszon en skreddare,
huilken gerning Lasz Nilszon godueleligen bekiende her
på tinget, och tilförenne är bekiendt på Calmar
slot, der Lasze en long tidh hafuer sittet fån
gen. Orsaken och tilfellet till denne mor
delige förehafuande är sålunda begynt at för:de Peer
Nilszon som mördat blef, war en gångeskreddare och
öfuergifuen skalk, och denne för:de Lasz Nilszon
tiente sin broder
för sydrengh, så hände sigh at för:de Peer Skreddare
stall - 5 marker peningar, ifrån sin broder Jöns Nilszon
benemdh, och inthet wille medh gode få honom peningarna
igen, och detta skedde om en söndagz afthon.
Om måndagz morgonen gingo Jöns Nilszon och Mat
thes Nilszon i skogen at sågskiära, och der lade the
rådet, at the skulle mörda sin broder. Om
Lasze Nilszon benemdh, huilken hafuer warit i rådh och
gerningh, medh sin broder Matthes Nilszon, at ihiel
slå och förmörda dheras broder Peer Nilszon en skreddare,
huilken gerning Lasz Nilszon godueleligen bekiende her
på tinget, och tilförenne är bekiendt på Calmar
slot, der Lasze en long tidh hafuer sittet fån
gen. Orsaken och tilfellet till denne mor
delige förehafuande är sålunda begynt at för:de Peer
Nilszon som mördat blef, war en gångeskreddare och
öfuergifuen skalk, och denne för:de Lasz Nilszon
tiente sin broder
för sydrengh, så hände sigh at för:de Peer Skreddare
stall - 5 marker peningar, ifrån sin broder Jöns Nilszon
benemdh, och inthet wille medh gode få honom peningarna
igen, och detta skedde om en söndagz afthon.
Om måndagz morgonen gingo Jöns Nilszon och Mat
thes Nilszon i skogen at sågskiära, och der lade the
rådet, at the skulle mörda sin broder. Om
37v
måndagzaftonen the hemkommo, gijck Matthes Nilszon till
Lasze Nilszon, och sade honom huadh rådh dhe hade vplagdt
och frågade om han wille wara medh, då suarade
Lasze Gudh nåde osz, wij blifue inthet well af medh
honom, på deet säthet? Matthes suarade han do
ger inthet at hafua hosz sigh, wij williom slå honom
ihiel och stinga honom bort, då wille Lasze inthett
beiaka till rådet, i midler tidh stall Peer
Nilszon som förmördat blef - 7 dlr peningar ifrån
Åka i Brånhalt, huilka strax blifue bespeijade
och peningarna hembores. När detta giort war,
togh Peer Nilszon frucktan till sigh, och ville rym
ma öfuer grendzen ådt Danmark. Och för än
han war afferdigh, gijck Matthes Nilszon till
sin broder Lasz Nilszon, och badh honom wara medh
i rådet, då suarade Lasze neij, då sade
Matthes viltu wara medh, så får thu hans skred
deresax och syringh, när Lasze thet hörde, lät
han sig locka, och samtöckte at han wille wara
Lasze Nilszon, och sade honom huadh rådh dhe hade vplagdt
och frågade om han wille wara medh, då suarade
Lasze Gudh nåde osz, wij blifue inthet well af medh
honom, på deet säthet? Matthes suarade han do
ger inthet at hafua hosz sigh, wij williom slå honom
ihiel och stinga honom bort, då wille Lasze inthett
beiaka till rådet, i midler tidh stall Peer
Nilszon som förmördat blef - 7 dlr peningar ifrån
Åka i Brånhalt, huilka strax blifue bespeijade
och peningarna hembores. När detta giort war,
togh Peer Nilszon frucktan till sigh, och ville rym
ma öfuer grendzen ådt Danmark. Och för än
han war afferdigh, gijck Matthes Nilszon till
sin broder Lasz Nilszon, och badh honom wara medh
i rådet, då suarade Lasze neij, då sade
Matthes viltu wara medh, så får thu hans skred
deresax och syringh, när Lasze thet hörde, lät
han sig locka, och samtöckte at han wille wara
38r
medh och giöra gerningen, Matthes sade till Lasze
gack bort på wägen som han gå skall, och bespeija
om jorden är så bhar, at man får slaget honom ihiel,
och när du hafuer bespeijat lägenheten, så hugh hem
medh tig wedier till förbinsle, på thet ingen skulle
förstå huar effter han gijck. När Lasze Nilszon
hemkom, bekiende han för sin broder Matthes Nilszon
at jorden war bhar, och bekiende at han hade bespeijat
holan, som dhe wille legga honom vthj. När dhe
hade samsat sigh, huar dhe wille honom dräpa, och
at båda bröderna Lasze och Matthes skulle til
lijka, slå till honom, sade Matthes till Lasze, gack
in till Peer Nilszon och sägh at du hafuer skuthet
et rådiur, och ligger i skogen, och bedh at han wille
bära rådiuret vtom grendzen och bortseliat,
detta trodde Peer Nilszon och folgde sina bröder,
ådt skogen, Lasze gijck före och hade enn vedyxa
i handen, och Matthes gijck effter och hade en bösza
i handen, när de kommo dijt som dhe hade be
gack bort på wägen som han gå skall, och bespeija
om jorden är så bhar, at man får slaget honom ihiel,
och när du hafuer bespeijat lägenheten, så hugh hem
medh tig wedier till förbinsle, på thet ingen skulle
förstå huar effter han gijck. När Lasze Nilszon
hemkom, bekiende han för sin broder Matthes Nilszon
at jorden war bhar, och bekiende at han hade bespeijat
holan, som dhe wille legga honom vthj. När dhe
hade samsat sigh, huar dhe wille honom dräpa, och
at båda bröderna Lasze och Matthes skulle til
lijka, slå till honom, sade Matthes till Lasze, gack
in till Peer Nilszon och sägh at du hafuer skuthet
et rådiur, och ligger i skogen, och bedh at han wille
bära rådiuret vtom grendzen och bortseliat,
detta trodde Peer Nilszon och folgde sina bröder,
ådt skogen, Lasze gijck före och hade enn vedyxa
i handen, och Matthes gijck effter och hade en bösza
i handen, när de kommo dijt som dhe hade be
38v
beredt rummet, war der hugget lithet rijsz i [..]
[..], som diuret skulle hafua legat der vnder,
och widh Peer Nilszon lutade nidh och skulle taga
i riszet, och see om diuret lågh der vnder, slogh
Lasze honom i ansichtet och pannan medh yxeham
meren, och Matthes i nackan medh böszan, och sedan
drogo honom afsides vthj enn hola, hugge rijsz på honom
och lade honom på [..], och denne gerning skedde
Anno 1614 om fastan.
Sammedagh framfördes för retta Matthes Nilszon
huilken hafuer warit i rådh och gerningh at förmör
da sinom broder, Peer Nilszon skreddere, effter
som förbe:t är, nu bekienner Matthes at han
gaf vtht rådet i skogen, der de sågskore, och
sedann rådde Lasze Nilszon at han skulle blif
ua medh i gerningen, och bekienner at han folgde sin
broder i skogen, men Matthes nekar, och säger
at han inthet slogh sin broder, eij heller war medh
[..], som diuret skulle hafua legat der vnder,
och widh Peer Nilszon lutade nidh och skulle taga
i riszet, och see om diuret lågh der vnder, slogh
Lasze honom i ansichtet och pannan medh yxeham
meren, och Matthes i nackan medh böszan, och sedan
drogo honom afsides vthj enn hola, hugge rijsz på honom
och lade honom på [..], och denne gerning skedde
Anno 1614 om fastan.
Sammedagh framfördes för retta Matthes Nilszon
huilken hafuer warit i rådh och gerningh at förmör
da sinom broder, Peer Nilszon skreddere, effter
som förbe:t är, nu bekienner Matthes at han
gaf vtht rådet i skogen, der de sågskore, och
sedann rådde Lasze Nilszon at han skulle blif
ua medh i gerningen, och bekienner at han folgde sin
broder i skogen, men Matthes nekar, och säger
at han inthet slogh sin broder, eij heller war medh
39r
at draga honom i fielster och skiull, Ithem bekien
ner och at han gijck fhöre och Lasze effter, och den som
mördat blef gijck emellan.
Her emodt betygar Lasze sinom broder i munnen,
at han slogh så fast som han, och halp honom at dra
ga theras döde broder i holan, och både drogo risz
på honom.
Ithem bekienner för:de Matthes Nilszon at deras
broder som mördat blef, hade opå sig peningar - 15 marker
och om aftonenn de hemkommo, byttes peningarna
them emellan. Och Lasze Nilszon fijck - 5 marker
saxen och syringen på sit byte, en dell vthj en
skedh, och Jöns fijck dhe idsprengde byxerna och enn
tröija, och - 5 marker peningar. Men Matthes bekien
ner at han strax wppenbarade gerningen för de
andre sine bröder, Nilsz Nilszon, Lasze Nilszon, Simon
Nilszon, och säger at the fingo deras dell af penin
gerna. Ithem bekiende och at the andre hans bröder,
euan så wäll wåro i rådet som han.
ner och at han gijck fhöre och Lasze effter, och den som
mördat blef gijck emellan.
Her emodt betygar Lasze sinom broder i munnen,
at han slogh så fast som han, och halp honom at dra
ga theras döde broder i holan, och både drogo risz
på honom.
Ithem bekienner för:de Matthes Nilszon at deras
broder som mördat blef, hade opå sig peningar - 15 marker
och om aftonenn de hemkommo, byttes peningarna
them emellan. Och Lasze Nilszon fijck - 5 marker
saxen och syringen på sit byte, en dell vthj en
skedh, och Jöns fijck dhe idsprengde byxerna och enn
tröija, och - 5 marker peningar. Men Matthes bekien
ner at han strax wppenbarade gerningen för de
andre sine bröder, Nilsz Nilszon, Lasze Nilszon, Simon
Nilszon, och säger at the fingo deras dell af penin
gerna. Ithem bekiende och at the andre hans bröder,
euan så wäll wåro i rådet som han.
39v
Ithem bekiende Simon Nilszon, at hans broder som mör
dat blef, war honom skyldig peningar - 8 marker för en
bösza, och när de bytte blef han inuist till Jöns i
Hannabba, huilken så möcket den döde brodren skyldig
war, och af honom bekom Simon Nilszon sin betalningh,
och säger Matthes at när alt recknat war, då
belop sigh 8 marker på huar brodren.
Ithem bekienner och Matthes at han vpkrafde - 8 marker af
en bonda i Rydh, som Peer Nilszon skredderen honom
länt hade.
Sammedagh för retta Jöns Nilszon, huilken är be
skyllat af sin broder Matthes Nilszon at han war
i rådh, at förmörda sin broder, Peer Nilszon. Nu
nekar Jöns, och säger at han inthet rådslogh medh
sin broder Matthes Nilszon i skogen, den tidh dhe
sågskore, om deras broders dödh, Ithem ne
kade och at han inthet fijck tröijan och byxerna
efther sin förmörda broder, tå blef han frågat
huar han fijck klädet till byxeerna. Då sua
dat blef, war honom skyldig peningar - 8 marker för en
bösza, och när de bytte blef han inuist till Jöns i
Hannabba, huilken så möcket den döde brodren skyldig
war, och af honom bekom Simon Nilszon sin betalningh,
och säger Matthes at när alt recknat war, då
belop sigh 8 marker på huar brodren.
Ithem bekienner och Matthes at han vpkrafde - 8 marker af
en bonda i Rydh, som Peer Nilszon skredderen honom
länt hade.
Sammedagh för retta Jöns Nilszon, huilken är be
skyllat af sin broder Matthes Nilszon at han war
i rådh, at förmörda sin broder, Peer Nilszon. Nu
nekar Jöns, och säger at han inthet rådslogh medh
sin broder Matthes Nilszon i skogen, den tidh dhe
sågskore, om deras broders dödh, Ithem ne
kade och at han inthet fijck tröijan och byxerna
efther sin förmörda broder, tå blef han frågat
huar han fijck klädet till byxeerna. Då sua
40r
rade han, at han kiöpte klädet i kiöpstaden? Då
blef honom frågat af huem? Då suarade han af
en bonda, och derföre kunne huar ehrlig man höra
huadh bekiennelsze thet war, och strax der effter
bekiende Jöns Nilszon at han fijck kläden i byte
efther hans broder, och är tuetalig och lognachtig
befunnen.
Ithem bekiende och för:de Jöns Nilszon, at samme
afton som mordet war skedt, och de wore hem
kompne, då [..] Matthes Nilszon af sin gerningh,
och sade sigh allena hafua ihielslaget sin broder,
och samma afton begynte the byta kläder och peningar,
och huadh dhe funno effter honom.
Denn tidh Matthes Nilszon hade warit til förhör
her för retten, och skulle wijka af, begärade han
at landzmannen Brådder i Markarit willia föllia
honom vtht, och tala medh honom. Och när Brådder
inkom igen för retten, bekiende han effter Matthes
blef honom frågat af huem? Då suarade han af
en bonda, och derföre kunne huar ehrlig man höra
huadh bekiennelsze thet war, och strax der effter
bekiende Jöns Nilszon at han fijck kläden i byte
efther hans broder, och är tuetalig och lognachtig
befunnen.
Ithem bekiende och för:de Jöns Nilszon, at samme
afton som mordet war skedt, och de wore hem
kompne, då [..] Matthes Nilszon af sin gerningh,
och sade sigh allena hafua ihielslaget sin broder,
och samma afton begynte the byta kläder och peningar,
och huadh dhe funno effter honom.
Denn tidh Matthes Nilszon hade warit til förhör
her för retten, och skulle wijka af, begärade han
at landzmannen Brådder i Markarit willia föllia
honom vtht, och tala medh honom. Och när Brådder
inkom igen för retten, bekiende han effter Matthes
40v
Nilszon sålunda, at Matthes för honom bekiende,
alle - 6 bröderna wåro lijka om rådet, at dhe
ras broder skulle förmördas, och wåro så samps
at then som honom drap, skulle hafua fördelen i arf
uet effter honom, huilket och så skedde, at
Lasze fijck en sölfskedh och Matthes tilhopa.
Den andre dagen blef åter Matthes Nilszon fördh
för retta, och tilfrågat huru thet hade sig förorsakat
och begynt, medh thet ynkeliga mordet, de på dheras
broder begådt hade, så bekienner han at vidh
pasz 8 dagar för än dråpet skedde, wåro alle
sex bröderna församblade i Brånalt, hosz dheras
moder, och der vplade thee rådet, at den som kunne
dräpa theras broder, skulle hafua bäst bythet,
och thet skulle wara alles theras samtöcke, och sade
sigh willia annamma sacramentet der opå,
at han bekiende sanningen, synes och icke möckit
olijckt, at de alle i förstonne hafua warit öfuer
alle - 6 bröderna wåro lijka om rådet, at dhe
ras broder skulle förmördas, och wåro så samps
at then som honom drap, skulle hafua fördelen i arf
uet effter honom, huilket och så skedde, at
Lasze fijck en sölfskedh och Matthes tilhopa.
Den andre dagen blef åter Matthes Nilszon fördh
för retta, och tilfrågat huru thet hade sig förorsakat
och begynt, medh thet ynkeliga mordet, de på dheras
broder begådt hade, så bekienner han at vidh
pasz 8 dagar för än dråpet skedde, wåro alle
sex bröderna församblade i Brånalt, hosz dheras
moder, och der vplade thee rådet, at den som kunne
dräpa theras broder, skulle hafua bäst bythet,
och thet skulle wara alles theras samtöcke, och sade
sigh willia annamma sacramentet der opå,
at han bekiende sanningen, synes och icke möckit
olijckt, at de alle i förstonne hafua warit öfuer
41r
| ens om rådet, efther dhe sedan han mördat war, war samsz at byta kläder, peningar, geldh, och huadh efther honom fans. Huru skulle thet kunna wara Jöns Nilszon ouitterliget om mordet, aldenstundh han samma afton war medh at vpläsa kijstan, och togh hans kläder på sitt byte, thet må huar ehrlig man döma om. |
| Sammedagh tingfördes en gift frelszes bonde Nilsz Larszon i Rydh, och blef af sin husbondes welb. Anders Grips fougte, Håkon Månszon anklagat, at wara kommen i vppenbara röchte för sin tienste piga, Kijrstin Westes dötter, huilken är hustrunes sösterdotter, och bekienner för:de Nilsz Larszons Kijrstin Månszes dötter, at hon kiörde pijgann ifrån sigh, orsaken at Nilsz Larszon är en vngh karll, och begynte leka medh pijgan, och skrattades tagandes pigan i sidan och kijtlade henne, derföre och hustrun blef wredh och gaf pijgan orloff. |
Ed |
41v
Men lekeuäll orsaken hustrun mannen, och besuergh
sigh at han sågh ingen annor tilfelle eller lijcknelsze
än thet the thee tue gånger lickte tilhopa.
För detta röchtet wtfeste Nilsz Larszon enn 12
manna eedh.
Sammedagh kommo för retta effterschrifne da
nemän, Nilsz Knutzon i Storhult, Kielle Knutzon i
Leaboda, och Peer Jönszon i Lambekulla, vtsende
af enn sin broder Anders Knutzon i Strette benemdh,
en gift frelszes bonde på edle welb. Anders
Grips godz boandes, huilken vthj thu samfelte
åhr hafuer gådt widh skogen, dock lekeuell me
stedels haft sit tilhåldh i Danmark, der han
ännu wistas. Denne för:de Anders är medh
en grof last beslagen, nemligen at hafua belegrat
sin hustrus kiennesöster af oächta
sängh födh, Elin Jönszes dötter benemdh, och aflat
barn medh henne, Ithem är och Anderszes hustru födh
sigh at han sågh ingen annor tilfelle eller lijcknelsze
än thet the thee tue gånger lickte tilhopa.
För detta röchtet wtfeste Nilsz Larszon enn 12
manna eedh.
Sammedagh kommo för retta effterschrifne da
nemän, Nilsz Knutzon i Storhult, Kielle Knutzon i
Leaboda, och Peer Jönszon i Lambekulla, vtsende
af enn sin broder Anders Knutzon i Strette benemdh,
en gift frelszes bonde på edle welb. Anders
Grips godz boandes, huilken vthj thu samfelte
åhr hafuer gådt widh skogen, dock lekeuell me
stedels haft sit tilhåldh i Danmark, der han
ännu wistas. Denne för:de Anders är medh
en grof last beslagen, nemligen at hafua belegrat
sin hustrus kiennesöster af oächta
sängh födh, Elin Jönszes dötter benemdh, och aflat
barn medh henne, Ithem är och Anderszes hustru födh
42r
af en annor löszkåna och oächta sängh, dock lekeuell
hafua både en fader, och är betänckeliget hu
ru högt, sådana oächta leder recknas kunna, helst när
dhe öfuerträdas in affinitate, som her skedt är.
Och i midler tidh förän gerningen vppenbar blef
förhandlade för:de Anders i Strette medh en vngh drengh
benemdh Peer Suenszon, gifuandes honom hemligen et
stöcke peningar, och drengen widerkiendes barnet
och vigdes widh honan.
Något der efther vpuecknade annor tidander
och för:de gifte bonde Anders i Stette war barnefa
dren, och tå förrymde han strax öfuer grendzen ådt
Danmark, der han ännu säker går.
Ithem för:de vnge drengh Peer Suenszon, togh och red
hoga till sigh, tagandes skiökan han war vijgdh
widh, och römde ådt Danmark till sit folk, dy hans
föräldrar wåro kompne ifrån Danmark, och wåro
ther barnfödde.
hafua både en fader, och är betänckeliget hu
ru högt, sådana oächta leder recknas kunna, helst när
dhe öfuerträdas in affinitate, som her skedt är.
Och i midler tidh förän gerningen vppenbar blef
förhandlade för:de Anders i Strette medh en vngh drengh
benemdh Peer Suenszon, gifuandes honom hemligen et
stöcke peningar, och drengen widerkiendes barnet
och vigdes widh honan.
Något der efther vpuecknade annor tidander
och för:de gifte bonde Anders i Stette war barnefa
dren, och tå förrymde han strax öfuer grendzen ådt
Danmark, der han ännu säker går.
Ithem för:de vnge drengh Peer Suenszon, togh och red
hoga till sigh, tagandes skiökan han war vijgdh
widh, och römde ådt Danmark till sit folk, dy hans
föräldrar wåro kompne ifrån Danmark, och wåro
ther barnfödde.
42v
Och efther fattige faldne man, hafuer för sin miszger
ningh, och för then fara han om thetta timmeliga lif
uet hafuer, öfuer gifuet husz, hustru och barn, och
giort sig landflycktig, ångrar honom af alt hier
ta, at han af Sathan och sit onda kiöt, så illa
bedragen är, och weet sig nu ingen bettre rådh,
vthan på thet ödmiukeligaste, tigger nåder i
Jesu nampn, och förden skull sendt sina bröder
och slecht hijt till tinget, at the på hans
vegner skola tilbiuda försoningh, boot och bettring,
och der mögeligen skee kunne, han finge af ko
nungens nåder, och behålle lifuet.
Och der hosz af hela häradet ödmiukeligen be
gärat en ödmiuck förbön, och vnderdånigh supli
cation, till then högloflige konungzlige hofret,
förhoppeligen at han hela häradtz förbön, kunne
til gode niuta. Och effter lägenhe
ten sigh så hafuer, och för:de Anders i Strette är
på frija fötter och landflycktig, ångrer sin
ningh, och för then fara han om thetta timmeliga lif
uet hafuer, öfuer gifuet husz, hustru och barn, och
giort sig landflycktig, ångrar honom af alt hier
ta, at han af Sathan och sit onda kiöt, så illa
bedragen är, och weet sig nu ingen bettre rådh,
vthan på thet ödmiukeligaste, tigger nåder i
Jesu nampn, och förden skull sendt sina bröder
och slecht hijt till tinget, at the på hans
vegner skola tilbiuda försoningh, boot och bettring,
och der mögeligen skee kunne, han finge af ko
nungens nåder, och behålle lifuet.
Och der hosz af hela häradet ödmiukeligen be
gärat en ödmiuck förbön, och vnderdånigh supli
cation, till then högloflige konungzlige hofret,
förhoppeligen at han hela häradtz förbön, kunne
til gode niuta. Och effter lägenhe
ten sigh så hafuer, och för:de Anders i Strette är
på frija fötter och landflycktig, ångrer sin
43r
bedrifne gerningh, tilbiuder bot och bettringh, /och
vndantagandes detta fallet/ kan honom ingen an
nat öfuertyga, än han hafuer warit enn
flitig bohagz man, stilla och rolig daneman, så
at hans granner sådan ynkelig tidander om honom
förmodat hade. Derföre och på deet för:de
Anders i Strette, igenom thetta tilfellet, at
han så lenge går widh skogen och är landflycktig
icke skall förhärdat blifua, och som ofta medh
sådana misgerningzmän ske plägar, at de på
sidstonne, när nådeporten tilsluten är, giöra
ondt på ondt, och på endalöckterne medh krop och
siell borte blifua. Fördenskull, såszom och
för förtalde orsaker, är häradtz nemdn, och hela häradet
förorsakat wordet, at på thet aldra vnderdåneligaste,
inför den högloflige konungzlige hofret, fella för
för:de Anders i Strette enn ödmiuck förbön, ödmiu
keligen bediandes, at den högloflige retten wille
detta ödmiucka supplicas till nåder vptaga och
hans besta beråmma, at hans onda sack kunne
vndantagandes detta fallet/ kan honom ingen an
nat öfuertyga, än han hafuer warit enn
flitig bohagz man, stilla och rolig daneman, så
at hans granner sådan ynkelig tidander om honom
förmodat hade. Derföre och på deet för:de
Anders i Strette, igenom thetta tilfellet, at
han så lenge går widh skogen och är landflycktig
icke skall förhärdat blifua, och som ofta medh
sådana misgerningzmän ske plägar, at de på
sidstonne, när nådeporten tilsluten är, giöra
ondt på ondt, och på endalöckterne medh krop och
siell borte blifua. Fördenskull, såszom och
för förtalde orsaker, är häradtz nemdn, och hela häradet
förorsakat wordet, at på thet aldra vnderdåneligaste,
inför den högloflige konungzlige hofret, fella för
för:de Anders i Strette enn ödmiuck förbön, ödmiu
keligen bediandes, at den högloflige retten wille
detta ödmiucka supplicas till nåder vptaga och
hans besta beråmma, at hans onda sack kunne
43v
på besta säthet förlindrat blifua. Hafuer och
Anderszes hustru medh fyra sine små barn, stådt
her inne för retten, och på thet ödmiukeligaste be
det för sin man, och tilbiuder alt huadh äger at
honom lösa medh, hafua och hans bröder och slecht deet
samma vtlofuat, at the honom et troget och hielp
sampt bijståndh beuisa willia, och medh huadh
i deras förmögenhet är, så frampt han till
lifuet benådat blifuer, till hielp och vnd
setningh komma.
Sammedagh kommo för retta Måns Jönszon i
Elinge, Ithem Erichz son i Hengarp, Jon Erickszon,
sampt Erikz hustru, h. Märit Jöns dötter,
desze förbe:de klagade at en landzknicht, Jöns In
gemarszon hafuer söndagen den 3 Decembris
ihielstunget för:de Erick Jönszon i Hengarp, huil
ken och war enn landzknicht och dråparen kom
strax till skogen. Men efther
Anderszes hustru medh fyra sine små barn, stådt
her inne för retten, och på thet ödmiukeligaste be
det för sin man, och tilbiuder alt huadh äger at
honom lösa medh, hafua och hans bröder och slecht deet
samma vtlofuat, at the honom et troget och hielp
sampt bijståndh beuisa willia, och medh huadh
i deras förmögenhet är, så frampt han till
lifuet benådat blifuer, till hielp och vnd
setningh komma.
Sammedagh kommo för retta Måns Jönszon i
Elinge, Ithem Erichz son i Hengarp, Jon Erickszon,
sampt Erikz hustru, h. Märit Jöns dötter,
desze förbe:de klagade at en landzknicht, Jöns In
gemarszon hafuer söndagen den 3 Decembris
ihielstunget för:de Erick Jönszon i Hengarp, huil
ken och war enn landzknicht och dråparen kom
strax till skogen. Men efther
44r
sochnones män, så well som kiörkeherden, wore i denn
meningen at för:de Erich skulle sig så högt hafua för
bruthet, at han icke borde niuta kiörkegården, och
lijcket ännu är obegrafuet, derföre är tinget be
råmmat i samma by, som dråpet skedde, och der
effter ransakat som her eftherföllier. Det
tildrogh sig at en bonde vthj Håå Botolph Perszon
benemdh, lät christna sit barn, och hade bedet
sina whener till sigh. Och när de kommo hem
ifrån kiörkan, hade en hop knichtar och löszdrifuare
slagit sigh ihop, och kommo obudne till för:de barns
öll, eblandh huilka waar denne thuenne, Erick
Jönszon som slagen blef, och Jöns Ingemarszon som honom
ihielslogh. Om aftonen fingo knichterna
in högabordet, och gesterna satte sig huar de
kunne i stugan. Och Torsten i Håå en godh
sacktmodig daneman, och bonden som gestebudet
giorde, såto nider i ongzbencken. Då blef
Erich som döden ledh ordkastandes medh en bonda,
Jonn i Håå, och bonden vndflydde gångandes ifrån
meningen at för:de Erich skulle sig så högt hafua för
bruthet, at han icke borde niuta kiörkegården, och
lijcket ännu är obegrafuet, derföre är tinget be
råmmat i samma by, som dråpet skedde, och der
effter ransakat som her eftherföllier. Det
tildrogh sig at en bonde vthj Håå Botolph Perszon
benemdh, lät christna sit barn, och hade bedet
sina whener till sigh. Och när de kommo hem
ifrån kiörkan, hade en hop knichtar och löszdrifuare
slagit sigh ihop, och kommo obudne till för:de barns
öll, eblandh huilka waar denne thuenne, Erick
Jönszon som slagen blef, och Jöns Ingemarszon som honom
ihielslogh. Om aftonen fingo knichterna
in högabordet, och gesterna satte sig huar de
kunne i stugan. Och Torsten i Håå en godh
sacktmodig daneman, och bonden som gestebudet
giorde, såto nider i ongzbencken. Då blef
Erich som döden ledh ordkastandes medh en bonda,
Jonn i Håå, och bonden vndflydde gångandes ifrån
44v
honom, oppe på gåfluet, och strax förlicktes medh
Erick. Nu war Erick som döden
leedh sittiandes i bencken, och Jöns Ingemarszon
war sittiandes fremmerst på säthet, och både
knichtarna blifuo skilgachtige, om de peningar
den danske gezanten dem skiencht hade, den
tidh the höllo wackt i natherberget, och i
det samma begynte Jöns Ingemarszon at
häfuas medh henderna, och afuilliandes slogh
vt en kanna öll, och begynte the ordkastas
brukandes mundh huar andra, och i dett samma
språngh Jöns Ingemarszon vp på golfuet, och sade
iag tacker Gudh at iag är karll för mig, togh
knifuen som lågh på talerken i handen, och Erik
som slagen bleff, sade thet skall inthet wara
mher, och lop nedan omkringh bordet, inthet
hafuandes i handen, huarken knif eller annat,
mötandes ådt på golfuet, och Erich slog ge
nast Jöns på munnen, och Jöns slog till
Erich medh knifuen, och strax kommo samman i
Erick. Nu war Erick som döden
leedh sittiandes i bencken, och Jöns Ingemarszon
war sittiandes fremmerst på säthet, och både
knichtarna blifuo skilgachtige, om de peningar
den danske gezanten dem skiencht hade, den
tidh the höllo wackt i natherberget, och i
det samma begynte Jöns Ingemarszon at
häfuas medh henderna, och afuilliandes slogh
vt en kanna öll, och begynte the ordkastas
brukandes mundh huar andra, och i dett samma
språngh Jöns Ingemarszon vp på golfuet, och sade
iag tacker Gudh at iag är karll för mig, togh
knifuen som lågh på talerken i handen, och Erik
som slagen bleff, sade thet skall inthet wara
mher, och lop nedan omkringh bordet, inthet
hafuandes i handen, huarken knif eller annat,
mötandes ådt på golfuet, och Erich slog ge
nast Jöns på munnen, och Jöns slog till
Erich medh knifuen, och strax kommo samman i
45r
halszarna, och Erick slog Jöns Ingemarszon vnder sigh
på golfuet, och blef sittiandes på honom brukandes
näfuan, och Jöns Ingemarszon som vnder låg bruka
de knifuen, och stack Erick et styngh vnder ar
men, in i lungan, och vtskar efther, det andra
stynget i axlaögat, det tridia stynget i
låret och vtskar effter, så at Erich lågh på
honom aldeles och i thet nembsta döder, och Jöns
Ingemarszon ropade, bediandes bönderna, för
Gudz skull, hielpa honom vp, och bönderna skilde
them ådt, diutandes vatn på honom, och sedan
vpsatte på säthet, och han afklädde hastigt sin
tröija, och kastade widh golfuet, och strax föll
effter, och aldrig talade et ordh, vthan strax vpgaf
andan. Men vidh the röchtes på gålfuet, hade
Erich slenckt Jöns Ingemarszon modt säteslestan,
så at bhenet war bråkat, at han inthet fijck
gånget, vthan kröp på hender och fötter vtht, och lade
sig i snön, och klagade sig at hans bhen war afslaget,
på golfuet, och blef sittiandes på honom brukandes
näfuan, och Jöns Ingemarszon som vnder låg bruka
de knifuen, och stack Erick et styngh vnder ar
men, in i lungan, och vtskar efther, det andra
stynget i axlaögat, det tridia stynget i
låret och vtskar effter, så at Erich lågh på
honom aldeles och i thet nembsta döder, och Jöns
Ingemarszon ropade, bediandes bönderna, för
Gudz skull, hielpa honom vp, och bönderna skilde
them ådt, diutandes vatn på honom, och sedan
vpsatte på säthet, och han afklädde hastigt sin
tröija, och kastade widh golfuet, och strax föll
effter, och aldrig talade et ordh, vthan strax vpgaf
andan. Men vidh the röchtes på gålfuet, hade
Erich slenckt Jöns Ingemarszon modt säteslestan,
så at bhenet war bråkat, at han inthet fijck
gånget, vthan kröp på hender och fötter vtht, och lade
sig i snön, och klagade sig at hans bhen war afslaget,
45v
Då gick bonden i gården Botolph Perszon och en hans
gäst Sone i Horszeberga, medh thuenne stora starka
pigor, och lade Jöns Ingemarszon på et åkläde, bä
randes honom in vthj stugan, spiellade bhenet, och
oanseedt then andre lågh döder på gålfuet, lekeuäll
länte Botolph Perszon dråparen en hest, löftandes
honom der opå, och hulpe dråparen till skogen.
Och effter retten tuifler at dråpet och omsten
digheterna till dråpet annorlunda föreueta
än berettat är, derföre kunne retten ingen dom
denne gången fella om dråparen, vthan allena then
dräpne dömes i kiörkegården at begrafuas.
gäst Sone i Horszeberga, medh thuenne stora starka
pigor, och lade Jöns Ingemarszon på et åkläde, bä
randes honom in vthj stugan, spiellade bhenet, och
oanseedt then andre lågh döder på gålfuet, lekeuäll
länte Botolph Perszon dråparen en hest, löftandes
honom der opå, och hulpe dråparen till skogen.
Och effter retten tuifler at dråpet och omsten
digheterna till dråpet annorlunda föreueta
än berettat är, derföre kunne retten ingen dom
denne gången fella om dråparen, vthan allena then
dräpne dömes i kiörkegården at begrafuas.
46r
Anno 1620 denn 19 Decembris stodh la
gating i Synnerbo häradt i Ösziö, näruarandes
konung M.tz befalningzman ehrlig och försichtig
Gudmundh Gudmundszon till Strömhult, häradtzprou
sten hederlig och wellerdh man, her Peder i Huitarydh,
sampt häradtz nemdn.
Sammedagh framfördes åter för retta Lasz Nilszon
en vngh landzknicht, och blef åter tifrågat om thet
ynkeliga mordet, han och hans broder Matthes Nilszon
bedrifuo på theras broder Peer Nilszon en skreddare.
gating i Synnerbo häradt i Ösziö, näruarandes
konung M.tz befalningzman ehrlig och försichtig
Gudmundh Gudmundszon till Strömhult, häradtzprou
sten hederlig och wellerdh man, her Peder i Huitarydh,
sampt häradtz nemdn.
| Nämden | |
| Jöns Jeppaszon i Rydh | Lars i Alanskiöp |
| Ebbe i Hiulznes | Esbiörn i Lönshult |
| Nilsz Bugge i Skararp | Anders i Bråna |
| Oloff i Holegården | Måns Båtelszon i Horn |
| Peer Bengtszon i Trotteslöff | Gisle i Tranhult |
| Anders i Berghem | Måns i Röninge |
Sammedagh framfördes åter för retta Lasz Nilszon
en vngh landzknicht, och blef åter tifrågat om thet
ynkeliga mordet, han och hans broder Matthes Nilszon
bedrifuo på theras broder Peer Nilszon en skreddare.
46v
Så bekienner Lasze nu som tilförenne, at Jöns Nilszon
och Matthes Nilszon gingo i Giöshulta skogh at
sågskiera, och der vplade the rådet, at the skulle
förmörda theras broder, orsaken at Peer Skreddere
som mördat blef stall - 5 marker peningar ifrån
Jöns Nilszonn. Ithem bekienner och at
Matthes kom till honom, och rådde honom, såszom
och badh honom möckit, at han wille wara i rådh
och gerningh at förmörda brodren. Och han ne
kade. Och omsider sedan the förstodo at han
wille rymma ådt Danmark, togh han der
af tilfelle, lät sigh öfuertala, som i förre ran
sackningen förmält warder. Ithem bekienner
ännu at Matthes Nilszon, och han tillijka
slogo till honom, och Lasze drogh honom allena
i holan, och Matthes högh rijsz och bhar fram
till honom, och Lasze lade riszet på honom,
som mördat war.
och Matthes Nilszon gingo i Giöshulta skogh at
sågskiera, och der vplade the rådet, at the skulle
förmörda theras broder, orsaken at Peer Skreddere
som mördat blef stall - 5 marker peningar ifrån
Jöns Nilszonn. Ithem bekienner och at
Matthes kom till honom, och rådde honom, såszom
och badh honom möckit, at han wille wara i rådh
och gerningh at förmörda brodren. Och han ne
kade. Och omsider sedan the förstodo at han
wille rymma ådt Danmark, togh han der
af tilfelle, lät sigh öfuertala, som i förre ran
sackningen förmält warder. Ithem bekienner
ännu at Matthes Nilszon, och han tillijka
slogo till honom, och Lasze drogh honom allena
i holan, och Matthes högh rijsz och bhar fram
till honom, och Lasze lade riszet på honom,
som mördat war.
47r
Ithem blef och Lasze tilfrågat, om dhe andre hans
bröder, Lasze Nilszon, Nilsz Nilszon och Simon
Nilszon, hade warit medh i rådh, at deras broder
skulle förmördas. Då beplichter han sigh
på siell och salighet, at de der af inthet af
uiste. Vthan när Matthes begynte flux fal
la honom an, at han skulle wara medh, då Matthes,
nu weta wåra bröder inthet annars, än wår
broder rymmer ådt Danmark, för de peningar skull
han stulet hade, nu willie wij slå honom ihiell
och inthet seija wåra bröder der aff, dy om de
få wetat, så tya the inthet.
Sammedagh framfördes åter för retta Matthes
Nilszon, enn öfuerdådigh menniskia, huilken hafuer
warit i rådh och gerningh, at förmörda theras bro
der Peer Skreddere, och will ännu ingen bekiennelsze
giöra, vthan nekar at han inthet slogh sin broder
eij heller bhar, eller högh risz på honom, icke blef
bröder, Lasze Nilszon, Nilsz Nilszon och Simon
Nilszon, hade warit medh i rådh, at deras broder
skulle förmördas. Då beplichter han sigh
på siell och salighet, at de der af inthet af
uiste. Vthan när Matthes begynte flux fal
la honom an, at han skulle wara medh, då Matthes,
nu weta wåra bröder inthet annars, än wår
broder rymmer ådt Danmark, för de peningar skull
han stulet hade, nu willie wij slå honom ihiell
och inthet seija wåra bröder der aff, dy om de
få wetat, så tya the inthet.
Sammedagh framfördes åter för retta Matthes
Nilszon, enn öfuerdådigh menniskia, huilken hafuer
warit i rådh och gerningh, at förmörda theras bro
der Peer Skreddere, och will ännu ingen bekiennelsze
giöra, vthan nekar at han inthet slogh sin broder
eij heller bhar, eller högh risz på honom, icke blef
47v
heller then förmördade brodren samme afton han sla
gen bleff, dragen i fielster och skiull. Vthan
säijer om morgonen der effter gijck Lasze Nilszon,
och Simon Nilszon, dijt och drogo liket i skiull
och högge risz der opå. Men denne för:de
Lasze, Simon och Jöns, neka på thet högsta
och seija at theras broder, Matthes liuger, det
och wäll är tiltroandes, dy han är förderfuarens
stalbroder.
Men Laszes bekiennelsze är then retteste man
bekommet hafuer, och han endskyller the andre
bröderna at the aldrig hafua warit medh i
rådh eller gerningh.
Ithem hafuer för:de Matthes Nilszon belegrat en
piga för 7 år sedan, Kijrstin Peders dötter,
och aflat barn medh henne, som nu är 7 år gam
malt, i midler tidh hafuer för:de Matthes
Nilszon häfdat samme quinfolk, och aldrig giort
någon bodt eller bettringh, och nu i förgångne
år hafuer samme quinfolk födt tuillinger, som
Matthes är fader ådt.
gen bleff, dragen i fielster och skiull. Vthan
säijer om morgonen der effter gijck Lasze Nilszon,
och Simon Nilszon, dijt och drogo liket i skiull
och högge risz der opå. Men denne för:de
Lasze, Simon och Jöns, neka på thet högsta
och seija at theras broder, Matthes liuger, det
och wäll är tiltroandes, dy han är förderfuarens
stalbroder.
Men Laszes bekiennelsze är then retteste man
bekommet hafuer, och han endskyller the andre
bröderna at the aldrig hafua warit medh i
rådh eller gerningh.
Ithem hafuer för:de Matthes Nilszon belegrat en
piga för 7 år sedan, Kijrstin Peders dötter,
och aflat barn medh henne, som nu är 7 år gam
malt, i midler tidh hafuer för:de Matthes
Nilszon häfdat samme quinfolk, och aldrig giort
någon bodt eller bettringh, och nu i förgångne
år hafuer samme quinfolk födt tuillinger, som
Matthes är fader ådt.
48r
När för:de Matthes förnam, at quinfolket war
hafuandes, gijck han till en dreng, Eszbiörn Mån
szons i Skoparit, trugade och vndsade honom till lif
uet, lade sig i mordstegh för honom, och ville tru
ga honom till at widerkiennas barnet, och när
drengen thet icke giöra wille, måtte han gifua
Matthes enn rikz daler, så frampt han
skulle behålla helszan och lifuedt, detta
bekienner Matthes Nilszonn.
Ransackningh om Lasze Nilszons
ålder.
Så vitner den äldste brodren Nilsz Nilszon
at han hafuer warit gift i aderton år, och sam
me år som han vigdes, blef then gamble Nilsz
i Brånalt döder. Och tå war Lasze
Nilszon enn skiorte gosze, och aldrig haft byxer,
oppå. Och då skulle Lasze wara på
hans fempta år, och Nilsz togh honom hem
hafuandes, gijck han till en dreng, Eszbiörn Mån
szons i Skoparit, trugade och vndsade honom till lif
uet, lade sig i mordstegh för honom, och ville tru
ga honom till at widerkiennas barnet, och när
drengen thet icke giöra wille, måtte han gifua
Matthes enn rikz daler, så frampt han
skulle behålla helszan och lifuedt, detta
bekienner Matthes Nilszonn.
Ransackningh om Lasze Nilszons
ålder.
Så vitner den äldste brodren Nilsz Nilszon
at han hafuer warit gift i aderton år, och sam
me år som han vigdes, blef then gamble Nilsz
i Brånalt döder. Och tå war Lasze
Nilszon enn skiorte gosze, och aldrig haft byxer,
oppå. Och då skulle Lasze wara på
hans fempta år, och Nilsz togh honom hem
48v
medh sigh. Så efther then reckningen är Lasze
24 år gammall, der om ähre alle söskionnen
och modren öfuerens. Men Matthes Nilszon
nekar, och säger at Lasze Nilszon, är - 26 år
gammall, liugandes på honom för afundh skull.
Nu skedde gerningen Anno 1614 om fastan
när snöden afgijck, och tå war Lasze full - 15
år, och på thet sextonde.
Och effter denne ringa retten alzingen hielp
eller rettelsze hafuer af Matthes Nilszons be
kiennelsze, vthan han är en öfuermodig, styf och
öfuergifuen menniskia, den sin welferdh eller
salighet alzinthet achtar, och alt huadh han
tilförenne på Jönekiöpingh bekiendt hafuer,
det nekar han nu på thet högzta, förme
nandes der igenom behålla lifuet och
vndgå straffet. Oppå samma sät
hafuer och sig saken, medh Jöns Nilszon, at
24 år gammall, der om ähre alle söskionnen
och modren öfuerens. Men Matthes Nilszon
nekar, och säger at Lasze Nilszon, är - 26 år
gammall, liugandes på honom för afundh skull.
Nu skedde gerningen Anno 1614 om fastan
när snöden afgijck, och tå war Lasze full - 15
år, och på thet sextonde.
Och effter denne ringa retten alzingen hielp
eller rettelsze hafuer af Matthes Nilszons be
kiennelsze, vthan han är en öfuermodig, styf och
öfuergifuen menniskia, den sin welferdh eller
salighet alzinthet achtar, och alt huadh han
tilförenne på Jönekiöpingh bekiendt hafuer,
det nekar han nu på thet högzta, förme
nandes der igenom behålla lifuet och
vndgå straffet. Oppå samma sät
hafuer och sig saken, medh Jöns Nilszon, at
49r
han är befunnen wara lögnerens stalbroder,
och denne ringa retten hafuer af hans bekiennelsze
ingen rettelsze.
Derföre blifuer denne retten vidh densz yngztes
Lasze Nilszons bekiennelsze, huilken och al saningh
om detta mordet vptenckt och bekiendt hafuer.
Och oansedt at Jöns Nilszon nekar at han icke
rådslogh medh sin broder Matthes Nilszon, om dhe
ras broders dödh i skogen, der de sågskore, så
befinner och tror retten, efther Mattheszes ordh
och bekiennelsze, at han der vthj skyldig är, och
retten feller honom till rådtz bane.
Men belongande Matthes Nilszon, så är af acter
na klart, huru harmlynter och argh han hafuer
warit emodt sin broder, och medh arghet och list,
hans lif efther trachtat, och hafuer lockat oh be
draget sin yngre broder, Lasze Nilszon monge
och denne ringa retten hafuer af hans bekiennelsze
ingen rettelsze.
Derföre blifuer denne retten vidh densz yngztes
Lasze Nilszons bekiennelsze, huilken och al saningh
om detta mordet vptenckt och bekiendt hafuer.
Och oansedt at Jöns Nilszon nekar at han icke
rådslogh medh sin broder Matthes Nilszon, om dhe
ras broders dödh i skogen, der de sågskore, så
befinner och tror retten, efther Mattheszes ordh
och bekiennelsze, at han der vthj skyldig är, och
retten feller honom till rådtz bane.
Men belongande Matthes Nilszon, så är af acter
na klart, huru harmlynter och argh han hafuer
warit emodt sin broder, och medh arghet och list,
hans lif efther trachtat, och hafuer lockat oh be
draget sin yngre broder, Lasze Nilszon monge
49v
gånger medh liflige och benäfuelige ordh, förän han
hafuer honom till denne mordelige gerningh öfuer
tala kunnat, vptenckt emnet och platzen, der
mordet ske skulle, vplade och rådet om rådiuret,
på thet ingen theras skalkarådh förmerkia skulle,
och brukade sin yngre broder i alt sit förehafuande
såszom sin egen tienare, huilkit retten håller och
achtar för et argt bogastöcke, och skielmachtig ger
ningh, och retten kunne honom icke endskylla, at
han slogh honom medh böszan, efther som han på Jö
nekiöpingh bekiendt hafuer, och Lasze honom före
uiter och öfuertygar. Och dömer Matthes
Nilszon möckit werre i denne gerningen än
Lasz Nilszon, som tå vnger war, och icke öffuer
sine 16 eller 17 år gammall. Men icke
dhes mindre efther Lasz Nilszon, lät sig af sin
broder locka, och togh sig detta orådet ahn,
och både folgdes ådt skogen, och vthan all mi
skundsamhet och broderlig medfödh kierleck,
hafuer honom till denne mordelige gerningh öfuer
tala kunnat, vptenckt emnet och platzen, der
mordet ske skulle, vplade och rådet om rådiuret,
på thet ingen theras skalkarådh förmerkia skulle,
och brukade sin yngre broder i alt sit förehafuande
såszom sin egen tienare, huilkit retten håller och
achtar för et argt bogastöcke, och skielmachtig ger
ningh, och retten kunne honom icke endskylla, at
han slogh honom medh böszan, efther som han på Jö
nekiöpingh bekiendt hafuer, och Lasze honom före
uiter och öfuertygar. Och dömer Matthes
Nilszon möckit werre i denne gerningen än
Lasz Nilszon, som tå vnger war, och icke öffuer
sine 16 eller 17 år gammall. Men icke
dhes mindre efther Lasz Nilszon, lät sig af sin
broder locka, och togh sig detta orådet ahn,
och både folgdes ådt skogen, och vthan all mi
skundsamhet och broderlig medfödh kierleck,
50r
förmördade theras broder, drogo honom i fielster och
skiull, derföre blifuo för:de Matthes Nilszon
och Lasze Nilszon, efhter thet 1 Cap. i Högmåla
Balken, dömde ifrån lifuet, och deras kropper
till steglet. Vthj 2 Mosi Book Cap. 20
om någor går sin nesta efther medh arghet,
och dräper honom medh försåt, then skalt tu
draga ifrån mit altare, så at man skall dräpa
honom.
Och ändock denne ogerningen kallas vrbo
tamåll, som foregå lif och godz, och thet är icke höf
ueliget at någor beder för them, lekeuell
effter för:de Lasze Nilszon war vnger och barnsligh
när han denne ogerningen bedreff, och bleff
så ynkeliga af sin egen broder, ther till bedragen,
och är en vngh reselig landzknicht, och sedan han
kom till förståndh hafuer han well tiendt, och
derföre hafuer hans hela componj beder för
honom.
skiull, derföre blifuo för:de Matthes Nilszon
och Lasze Nilszon, efhter thet 1 Cap. i Högmåla
Balken, dömde ifrån lifuet, och deras kropper
till steglet. Vthj 2 Mosi Book Cap. 20
om någor går sin nesta efther medh arghet,
och dräper honom medh försåt, then skalt tu
draga ifrån mit altare, så at man skall dräpa
honom.
Och ändock denne ogerningen kallas vrbo
tamåll, som foregå lif och godz, och thet är icke höf
ueliget at någor beder för them, lekeuell
effter för:de Lasze Nilszon war vnger och barnsligh
när han denne ogerningen bedreff, och bleff
så ynkeliga af sin egen broder, ther till bedragen,
och är en vngh reselig landzknicht, och sedan han
kom till förståndh hafuer han well tiendt, och
derföre hafuer hans hela componj beder för
honom.
50v
Sammedagh framsteltes för retta, Jon Bengtszon
i Äpplanes, huilken vthj sin barndom Anno 1603
belegrade enn löskåna, Ingeborgh Suens dötter,
huilken åhret tilförenne af hans sambroder
Peer Bengtszon belegrat war, och han hade
aflat barn medh henne. När denne ger
ningh giordes war Jonn Skogh fougte, her i Syn
nerbo häradt, och welb. Jöns Jöranszon till
Fylleskogh war lagläsare. Nu vitner
häradtz nemdn, at saken blef tingfördh och
fulfolgt medh then dom och sentens ther till
hörde, och domen förseglat, vnder lagläsarens
och häradtz signet. Och domen togh
salig Jacob i Markarydh till sigh den tidh
han, Anno 1607 drogh till S. och högloflig
konungh Carlz cröningh i Vpsala. Och der
presenterade domen, och begijck saken så vidt,
att A.W.N. drötningh, halp för:de Jacob
at bidia i fridh för för:de Jonn Bengtszon
i Äpplanes, huilken vthj sin barndom Anno 1603
belegrade enn löskåna, Ingeborgh Suens dötter,
huilken åhret tilförenne af hans sambroder
Peer Bengtszon belegrat war, och han hade
aflat barn medh henne. När denne ger
ningh giordes war Jonn Skogh fougte, her i Syn
nerbo häradt, och welb. Jöns Jöranszon till
Fylleskogh war lagläsare. Nu vitner
häradtz nemdn, at saken blef tingfördh och
fulfolgt medh then dom och sentens ther till
hörde, och domen förseglat, vnder lagläsarens
och häradtz signet. Och domen togh
salig Jacob i Markarydh till sigh den tidh
han, Anno 1607 drogh till S. och högloflig
konungh Carlz cröningh i Vpsala. Och der
presenterade domen, och begijck saken så vidt,
att A.W.N. drötningh, halp för:de Jacob
at bidia i fridh för för:de Jonn Bengtszon
51r
och den tidh för:de Jacob i Markaridt giorde knä
fall i denne saken, bekom han H.K.M.tz gunst
och nåder. Och effter der war så möckit at be
stella, kunne han icke bekomma H.K.M.tz breff,
vthan omsider secreterarens Erick Elofzoons ze
dell. Dat: i Stocholm, den 16 Septembris
åhr 1607 och lyder så i bookstafuen som her efther
föllier.
Min wenlig helsan försendt, medh Gudh alz
mechtig nu och altidh tilförenne. Gode when
Jonn Skogh, jagh kan eder wenligen icke förhålla
at iagh vthj Vpsala hörde opå then tidh, H.K.M.t
skienchte, den Jon Bengtszon i Äpplanes lifuet,
och at han skulle slippa medh böther. Huar
före begärer iagh at i till dhes i fåå, H.K.M.tz
breff der om, låther honom blifua oplädzat, huadh
böther han skall gifua, warder H.K.M.t sigh,
vthj sit breff wäll förklarandesz, så och om
fall i denne saken, bekom han H.K.M.tz gunst
och nåder. Och effter der war så möckit at be
stella, kunne han icke bekomma H.K.M.tz breff,
vthan omsider secreterarens Erick Elofzoons ze
dell. Dat: i Stocholm, den 16 Septembris
åhr 1607 och lyder så i bookstafuen som her efther
föllier.
Min wenlig helsan försendt, medh Gudh alz
mechtig nu och altidh tilförenne. Gode when
Jonn Skogh, jagh kan eder wenligen icke förhålla
at iagh vthj Vpsala hörde opå then tidh, H.K.M.t
skienchte, den Jon Bengtszon i Äpplanes lifuet,
och at han skulle slippa medh böther. Huar
före begärer iagh at i till dhes i fåå, H.K.M.tz
breff der om, låther honom blifua oplädzat, huadh
böther han skall gifua, warder H.K.M.t sigh,
vthj sit breff wäll förklarandesz, så och om
51v
deet straf, som kånan skall hafua. Befaller
eder her medh Gudh alzmechtig. Datum Stocholm
den 16 Septembris åhr 1607.
Eder gode when
Erich Elofzonn
Effter denne zedell försontes saken, och på then
tiden hade marskalken edle welborne Jöran
Claszon till Biby, all konungzlig sacköra her i
Synnerbo häradt, och Åtte Helmer vhon Mör
ner war häradtzhöfdingh her i samma häradt.
Tå drogh Jonn Bengtszons fader, Bengt i Äpplanes
till Stocholm, och försonte saken medh wälborne
Jöran Claszon, konungz panten belongande, och
gaf honom oxar och peningar - 40 dlr, och hä
radtzhöfdingen ther emot - 20 dlr.
När Bengt Larszon kom hem ifrån Stocholm, och
hade hosz denne welachtige öfuerheten försonat
saken, och wille hafua sin son Jonn Bengtszon
eder her medh Gudh alzmechtig. Datum Stocholm
den 16 Septembris åhr 1607.
Eder gode when
Erich Elofzonn
Effter denne zedell försontes saken, och på then
tiden hade marskalken edle welborne Jöran
Claszon till Biby, all konungzlig sacköra her i
Synnerbo häradt, och Åtte Helmer vhon Mör
ner war häradtzhöfdingh her i samma häradt.
Tå drogh Jonn Bengtszons fader, Bengt i Äpplanes
till Stocholm, och försonte saken medh wälborne
Jöran Claszon, konungz panten belongande, och
gaf honom oxar och peningar - 40 dlr, och hä
radtzhöfdingen ther emot - 20 dlr.
När Bengt Larszon kom hem ifrån Stocholm, och
hade hosz denne welachtige öfuerheten försonat
saken, och wille hafua sin son Jonn Bengtszon
52r
i kiörke, wille capitelet i Wexiö, ingalunda ta
ga honom ahn, till bettringh, vthan stodo flux
der oppå, at han skulle mista lifuet.
Så hende sigh at denne saken blef stilla ståndan
des in till vthj feigdetiden, H.K.M.t konungh
Carll medh krigzfolket, lågh i Rysby skantz.
Då drogh enn ländzman benemdh Peer Carlszon i
Trotteslöff der hädan, och praesenterade Erick
Elofzonn sin zedell, och sade at bispen honom inthett
gilla wille, och at Jonn Bengtszon inthet komme
till skrift.
Så bekienner Peer Carlszon, efther Erick Elofzons
mundh, at Erick Elofzonn befallade honom, gå hem
till bispen, och seija honom, at han pläger ingen
lögnabref skrifua, vthan der bispen icke wille
låta sig benöija medh hans zedell, då wille han
tumbla med bispen om hans tiortill, sedan
när Peer Carlszonn medh denne tidander hem kom,
ga honom ahn, till bettringh, vthan stodo flux
der oppå, at han skulle mista lifuet.
Så hende sigh at denne saken blef stilla ståndan
des in till vthj feigdetiden, H.K.M.t konungh
Carll medh krigzfolket, lågh i Rysby skantz.
Då drogh enn ländzman benemdh Peer Carlszon i
Trotteslöff der hädan, och praesenterade Erick
Elofzonn sin zedell, och sade at bispen honom inthett
gilla wille, och at Jonn Bengtszon inthet komme
till skrift.
Så bekienner Peer Carlszon, efther Erick Elofzons
mundh, at Erick Elofzonn befallade honom, gå hem
till bispen, och seija honom, at han pläger ingen
lögnabref skrifua, vthan der bispen icke wille
låta sig benöija medh hans zedell, då wille han
tumbla med bispen om hans tiortill, sedan
när Peer Carlszonn medh denne tidander hem kom,
52v
tå kom strax Jonn Bengtszon till skrift och kiör
keplicht. Först stodh Jon Bengtszon för dom
kiörkedören i Wexiö, och slet illa risz och gaf
till domkiörkan - 10 marker. Sedan stodh han
widh 7 kiörker her i Synnerbo häradt och slet risz
och der efther i kiörke tagen.
Men för:de kåna Ingeborgh Suens dötter förson
te och sin sack, medh lijka kiörkeplicht.
Således är denne saken aflopenn.
Nu är Jon Bengtszon kommen till et ehrliget
gifteremåll, och hafuer medh sin hustru tre ächta
barn.
Ithem är Ingeborgh Suens dötter kommen till
gifteremåll, och hafuer medh sin ächta man thu
barn, och efther för:de fattige folk hafua
således försonat theras sack, och stådt så
hårdh och stor kiörkeplicht, slethet risz och ledet
stor blögzell, och ähre nu kompne i behåldh och
till rolighet, och thet är så lenge sedan saken
begången är, och nu allena af ouener
vpueckt, och i werket steldt. Derföre
keplicht. Först stodh Jon Bengtszon för dom
kiörkedören i Wexiö, och slet illa risz och gaf
till domkiörkan - 10 marker. Sedan stodh han
widh 7 kiörker her i Synnerbo häradt och slet risz
och der efther i kiörke tagen.
Men för:de kåna Ingeborgh Suens dötter förson
te och sin sack, medh lijka kiörkeplicht.
Således är denne saken aflopenn.
Nu är Jon Bengtszon kommen till et ehrliget
gifteremåll, och hafuer medh sin hustru tre ächta
barn.
Ithem är Ingeborgh Suens dötter kommen till
gifteremåll, och hafuer medh sin ächta man thu
barn, och efther för:de fattige folk hafua
således försonat theras sack, och stådt så
hårdh och stor kiörkeplicht, slethet risz och ledet
stor blögzell, och ähre nu kompne i behåldh och
till rolighet, och thet är så lenge sedan saken
begången är, och nu allena af ouener
vpueckt, och i werket steldt. Derföre
53r
hela hela häradet och häradtz nemdn, af stort med
ynkande på thet vnderdåneligaste felt för dem, in
för then högloflige konungzlige hofret en ödmiuck
förbön, at den högloflige retten, wille beuisa
denne fattige folken nåder, at de icke öftare
måge för denne sack antastada blifua, vthan
thet måtte blifua, fast och oryggeliget, som salige
framlidna herrar och gode män giort hafua.
Sammedagh kom för retta Olof i Grythult, huil
ken tilförenne på Kånna tingh, hafuer fest lagh
för sin stifdotter, Beritta Arfuidtz dötter, at
han henne aldrig häfdade och giorde sig frij, medh den
ne effterschrifne laggerszmän.
ynkande på thet vnderdåneligaste felt för dem, in
för then högloflige konungzlige hofret en ödmiuck
förbön, at den högloflige retten, wille beuisa
denne fattige folken nåder, at de icke öftare
måge för denne sack antastada blifua, vthan
thet måtte blifua, fast och oryggeliget, som salige
framlidna herrar och gode män giort hafua.
Sammedagh kom för retta Olof i Grythult, huil
ken tilförenne på Kånna tingh, hafuer fest lagh
för sin stifdotter, Beritta Arfuidtz dötter, at
han henne aldrig häfdade och giorde sig frij, medh den
ne effterschrifne laggerszmän.
| Olof i Grythult | Nilsz Ibidem |
| Jöns Ibidem | Jöns i Båckeboda |
| Anders i Bråna | Jöns i Presteneszet |
| Nilsz i Åhrhult | Peer Nannaszon i Tiurköö |
| Bengt i Bråna | Westen på Torpet |
| Nilsz Mölnere i Rydh | Jeppe i Dackebacken |
53v
Denne eden hafuer för:de Olof sielf på lagboken
fulbordat, men för the andre hans laggersmän
blef eden vpgifuen, och parterna på båda
sidor frijdömde.
Sammedagh kom för retta öfuerstens edle welborne
Bengt Kafles skrifuelsze, der inne är författat
den högloflige konungzlige hofretz förklaringh på
den dråpsack, om landzmanen Suen i Bäckaridt,
så lydandes. Hofrettens bref lyder att,
Suen i Bäckaridt schall benådas till lifuet
för dråpet och bötha - 400 dlr till Jöne
kiöpingz kiörkebygningh. Och sedan stå vp
penbara skrift, och böta målzäganden, som nem
den kan them legga emellan, och honom åsember,
der opå skole i taga gode och fasta löftesmän.
Gårder vpbiudes
½ Syndragården i Öslöff - 2. 1/4 Notalt - 1.
1/6 af Norregården Ibm - 2. 1/4 Brenhult - 1.
½ gården i Dotebögd - 3. 1/3 af Klöfuerit - 3.
½ fr. af Skafta - 2. 1/4 af Lesarit - 2.
fulbordat, men för the andre hans laggersmän
blef eden vpgifuen, och parterna på båda
sidor frijdömde.
Sammedagh kom för retta öfuerstens edle welborne
Bengt Kafles skrifuelsze, der inne är författat
den högloflige konungzlige hofretz förklaringh på
den dråpsack, om landzmanen Suen i Bäckaridt,
så lydandes. Hofrettens bref lyder att,
Suen i Bäckaridt schall benådas till lifuet
för dråpet och bötha - 400 dlr till Jöne
kiöpingz kiörkebygningh. Och sedan stå vp
penbara skrift, och böta målzäganden, som nem
den kan them legga emellan, och honom åsember,
der opå skole i taga gode och fasta löftesmän.
Gårder vpbiudes
½ Syndragården i Öslöff - 2. 1/4 Notalt - 1.
1/6 af Norregården Ibm - 2. 1/4 Brenhult - 1.
½ gården i Dotebögd - 3. 1/3 af Klöfuerit - 3.
½ fr. af Skafta - 2. 1/4 af Lesarit - 2.
54r
Eden blef gången och Eskell frijdömder.
| Sammedagh vtfeste Harall i Höslenge en 6 manna at han icke hafuer hosz sigh fördolgt en bibell, som then wördige herren bispen i Wexiö, hafua för sendt till Pieterydz kiörke, medh för:de Harall är eftherlåthet at eden må gångas i morgon. |
Ed |
| Sammedagh beklagade Jöns Trulszon i Gryt hult, at en vngh dreng Åke Perszon i Wedåsa hafuer skielt för:de Jönszes hustru för lösachtighet, vthj et collatz i Stafalt. Drengen war icke tilstädes, vthan blef stemder till nesta tingh. |
| Kom för retta Eskell Månszon i Ifla, och gijck en 6 manna eedh, at han icke hafuer stulet et flesk ifrån Jöns Bråndh i samma by, efther som han är kommen i röchte. |
| Edamän | |
| Eskell Månszon i Ifla | Jöns Perszon Ibm |
| Suen Jönszon Ibidem | Jon Nilszon Ibm |
| Eskell Biörnszon Ibidem | Froe Soneszon Ibm |
Eden blef gången och Eskell frijdömder.
54v
Sammedagh kom för retta Peer Olofzon i Quening
garp, fordom fougte her i Synnerbo häradt, och her i
retten presenterade och inlade de welborne her
rars rickz och cammerådtz vnderskrifne besuär,
och serdeles af landzmanen Peer Carlszon i Trot
teslöff, kräfde och fordrade peningar, för en hop gerde
persegler, som i hans gårdh och husz ådtgånget och
förtärdt blef, den tidh de welborne herrer Sue
rickes rikes rådh, förreste till grendzen, och sedan
tilbakers igen. Och hafua de welborne
herrer cammerådet icke kunnat tro eller tänc
kia, at så möckit på samma resa ådtgånget
är, som ländzmanens inlagde post förmäler, och
för den skull skrifuit Peer Carlszon i Trotteslöff
till rest på eftherschrifne persegler. Skredt
brödh - 2 1/6 tna. Oskredt brödh - 4 1/3 tna.
Tort kiöt - 12 lb. Flesk - 4 lb. Smör - 6 ½ lb.
Höns - 40 str. Fåår - 5 str. Oxe 1/4 str.
Herreöll - 10 tnor. Oost - 1 lb. Liusz - 1 lb.
garp, fordom fougte her i Synnerbo häradt, och her i
retten presenterade och inlade de welborne her
rars rickz och cammerådtz vnderskrifne besuär,
och serdeles af landzmanen Peer Carlszon i Trot
teslöff, kräfde och fordrade peningar, för en hop gerde
persegler, som i hans gårdh och husz ådtgånget och
förtärdt blef, den tidh de welborne herrer Sue
rickes rikes rådh, förreste till grendzen, och sedan
tilbakers igen. Och hafua de welborne
herrer cammerådet icke kunnat tro eller tänc
kia, at så möckit på samma resa ådtgånget
är, som ländzmanens inlagde post förmäler, och
för den skull skrifuit Peer Carlszon i Trotteslöff
till rest på eftherschrifne persegler. Skredt
brödh - 2 1/6 tna. Oskredt brödh - 4 1/3 tna.
Tort kiöt - 12 lb. Flesk - 4 lb. Smör - 6 ½ lb.
Höns - 40 str. Fåår - 5 str. Oxe 1/4 str.
Herreöll - 10 tnor. Oost - 1 lb. Liusz - 1 lb.
55r
Foderkorn - 8 1/3 tna. Höö - 13 lasz. Halm - 70
kierfuer. Werderat i peningar - 98 dlr 8 ½ öre.
Her till suarer Peer Carlszon sålunda, at
den tidh rickzens rådh wåro för handen, kom
först welb. Stellan Mörner, och gaf landzmanen
en sådan ordningh, at han till vtfordringh
icke skulle gifua på hästen, mher än en ½ skeppa
foderkorn. När rickzens herrer framkom
mo, och hade medh deras egne hester förrest ifrån
Krengzberga till Trotteslöff, tycktes de gode
herre at deras hester medh så ringa ordningh
inthett behulpne wåro, befallandes fördenskull at
ländzmanen schulle vtfå foderkorn efther nödtorf
ten, och så möckit hästerna förtära kunne,
sammaledes och till folk och medföllie, och dhe
welborne herrer vtlofuade at landzmanen at
der vthjnnan ingen skada taga skulle, vthan
deet skulle blifua fougten vthn reckenskapen
wäll beståndandes. Hafuer och landz
kierfuer. Werderat i peningar - 98 dlr 8 ½ öre.
Her till suarer Peer Carlszon sålunda, at
den tidh rickzens rådh wåro för handen, kom
först welb. Stellan Mörner, och gaf landzmanen
en sådan ordningh, at han till vtfordringh
icke skulle gifua på hästen, mher än en ½ skeppa
foderkorn. När rickzens herrer framkom
mo, och hade medh deras egne hester förrest ifrån
Krengzberga till Trotteslöff, tycktes de gode
herre at deras hester medh så ringa ordningh
inthett behulpne wåro, befallandes fördenskull at
ländzmanen schulle vtfå foderkorn efther nödtorf
ten, och så möckit hästerna förtära kunne,
sammaledes och till folk och medföllie, och dhe
welborne herrer vtlofuade at landzmanen at
der vthjnnan ingen skada taga skulle, vthan
deet skulle blifua fougten vthn reckenskapen
wäll beståndandes. Hafuer och landz
55v
manen beuist, her på tinget, at han hafuer foug
tens S. Jon Olszons befalningh för sigh, och at han hade
sine egne fougtatienere i huar landzmans gårdh, som
brede widh landzmannen vtspisade, och ländzmannerna hade
der inthet medh at giöra, vthan Peer Carlszon biu
der eedh och lagh för sigh, och sit husfolk, at han
af förskrifne persegler, ingen winnest eller för
dell haft hafuer, öfuer deet han på samme gest
ningh af sit eget vthj hastigheet ahnuendt och
bekostat hafuer. Ähr och betänckiandes
at när sådane höge gäster rickzens rådh komma
till herberges, tå kan husuärden icke genast
gripa till gerda persegler, dy deet är gemenlig
spisz, och sådana herrer ähre der medh icke
wäll föreståndne eller plägade, vthan husuär
den måtte gripa till tienlige medell, och vn
derstundom till det endeste han ägor, på thet
han kan vnduijka onåder, och rickzens herrer
efther tilbörlighet, och den ähre dhe wärde ähre
tens S. Jon Olszons befalningh för sigh, och at han hade
sine egne fougtatienere i huar landzmans gårdh, som
brede widh landzmannen vtspisade, och ländzmannerna hade
der inthet medh at giöra, vthan Peer Carlszon biu
der eedh och lagh för sigh, och sit husfolk, at han
af förskrifne persegler, ingen winnest eller för
dell haft hafuer, öfuer deet han på samme gest
ningh af sit eget vthj hastigheet ahnuendt och
bekostat hafuer. Ähr och betänckiandes
at när sådane höge gäster rickzens rådh komma
till herberges, tå kan husuärden icke genast
gripa till gerda persegler, dy deet är gemenlig
spisz, och sådana herrer ähre der medh icke
wäll föreståndne eller plägade, vthan husuär
den måtte gripa till tienlige medell, och vn
derstundom till det endeste han ägor, på thet
han kan vnduijka onåder, och rickzens herrer
efther tilbörlighet, och den ähre dhe wärde ähre
56r
befordrade blifua. Huarföre och ländzmanen
för:de Peer Carlszon hafuer warit H.K.M.t en
huldh vndersåter och trogen tienere, och aldrig medh
lögnn eller bedrägerj beslagen, vthan denne ringa
retten tror wist, at han inthet mher hafuer anteck
na låthet, än denn samme tidh medgånget och
förtärdt är, begärer för then skull hela häradet
på thet aldra vnderdåneligaste, at när för:de Peer
Carlszon de welborne herrer medh detta tingz
vitne ödmiuckeligen besökiandes warder, at dhe
ras welbor:ter hans stora nödh och trångh till
nåder antagandes warda, och honom medh besuä
ret gunstigen förlindra och förskona, på thet
han fattig man icke skall slet vtblottat
och afhyst blifua, anseandes at han och hans
fattige hustru, möcken nattauäckt, otidigt
arbethe och mödesamhet vthj longlig tidh på
ten stora wägen vtstådt hafua.
för:de Peer Carlszon hafuer warit H.K.M.t en
huldh vndersåter och trogen tienere, och aldrig medh
lögnn eller bedrägerj beslagen, vthan denne ringa
retten tror wist, at han inthet mher hafuer anteck
na låthet, än denn samme tidh medgånget och
förtärdt är, begärer för then skull hela häradet
på thet aldra vnderdåneligaste, at när för:de Peer
Carlszon de welborne herrer medh detta tingz
vitne ödmiuckeligen besökiandes warder, at dhe
ras welbor:ter hans stora nödh och trångh till
nåder antagandes warda, och honom medh besuä
ret gunstigen förlindra och förskona, på thet
han fattig man icke skall slet vtblottat
och afhyst blifua, anseandes at han och hans
fattige hustru, möcken nattauäckt, otidigt
arbethe och mödesamhet vthj longlig tidh på
ten stora wägen vtstådt hafua.
56v
Sammedagh kom för retta enn fattig skatdra
gare, Peer Olszon i Siöatorpet i Berga
sochnn, och klageligen gaf tilkienna at enn ryt
ter, vnder welb. Måns Stiernes phan, Lasze
på Bökeliden, hafuer föruerfuat sigh H.K.M.tz
bref, på för:de cronotorp, och will afhysa bon
dan, som der en tidh bodt hafuer. Och
förmäler H.K.M.tz bref sålunda, at der
för:de Siöatorpet är belegat en mill ifrån
stora landzuägen, så schall rytteren be
hålla och besittia hemmanet för skat
och skull. Derföre hafuer för:de bonde
warit her på häradtztinget, wunnet och
beuisat at för:de Siöatorp är belegat på en
half mill när stora landzuägen, som löper
emellan Markaridt och Wernamo, derföre
begärer bonden på thet vnderdåneligaste, at
gare, Peer Olszon i Siöatorpet i Berga
sochnn, och klageligen gaf tilkienna at enn ryt
ter, vnder welb. Måns Stiernes phan, Lasze
på Bökeliden, hafuer föruerfuat sigh H.K.M.tz
bref, på för:de cronotorp, och will afhysa bon
dan, som der en tidh bodt hafuer. Och
förmäler H.K.M.tz bref sålunda, at der
för:de Siöatorpet är belegat en mill ifrån
stora landzuägen, så schall rytteren be
hålla och besittia hemmanet för skat
och skull. Derföre hafuer för:de bonde
warit her på häradtztinget, wunnet och
beuisat at för:de Siöatorp är belegat på en
half mill när stora landzuägen, som löper
emellan Markaridt och Wernamo, derföre
begärer bonden på thet vnderdåneligaste, at
57r
han samma hemman her efther behålla och besittia
må, och komma dem som widh landzuägen boan
des ther tilhielp medh skiutzningh och annor
tunga, som dagligen påkommer. Och rytteren
behåller det cronohemman Bökeliden, som han och
hans fader innehafua och besittia, huilkit enn mill
ifrån stora landzuägen belegat är, för huilkit
heman rytteren vthj longlig tidh tiendt hafuer.
Kom för retta Harall Håkonszon i Höslenge, och
gijck enn 6 manna eedh, at han ingen bibell a
nammade af den wördige herren bispen i Wexiö,
som vtsendt war till Pieterydz kiörke, och den
sedan hemligen fördolgt eller vndanstucket, efther
som han är beröchtat worden.
må, och komma dem som widh landzuägen boan
des ther tilhielp medh skiutzningh och annor
tunga, som dagligen påkommer. Och rytteren
behåller det cronohemman Bökeliden, som han och
hans fader innehafua och besittia, huilkit enn mill
ifrån stora landzuägen belegat är, för huilkit
heman rytteren vthj longlig tidh tiendt hafuer.
Kom för retta Harall Håkonszon i Höslenge, och
gijck enn 6 manna eedh, at han ingen bibell a
nammade af den wördige herren bispen i Wexiö,
som vtsendt war till Pieterydz kiörke, och den
sedan hemligen fördolgt eller vndanstucket, efther
som han är beröchtat worden.
| Edamenerna | |
| Harall Håkonszon | Erich Ibidem |
| Jöns Vddaszon i Höslenge | Harall i Ösziö |
| Erlandh i Orbergh | Jon Torkelszon Ibidem |
57v
Eden blef gången och för:de Harall frijdömder, at
han ingen bibell till Pieterydz kiörke, vthj
Wexiö annammat hafuer.
Och till ytermera viszo, at så å
tingen ransakat och afdömdt är, effter
som föreschrifuitt står, vitner iagh
Nilsz Eskelszonn, vthj häradtzhöfdinge
stadh sittiandes i samma häradt, medh
egen vnderschrifuen handh och signet
sampt häradtz insegell. Datum
[..]
Nilsz Eskelsszon
han ingen bibell till Pieterydz kiörke, vthj
Wexiö annammat hafuer.
Och till ytermera viszo, at så å
tingen ransakat och afdömdt är, effter
som föreschrifuitt står, vitner iagh
Nilsz Eskelszonn, vthj häradtzhöfdinge
stadh sittiandes i samma häradt, medh
egen vnderschrifuen handh och signet
sampt häradtz insegell. Datum
[..]
Nilsz Eskelsszon
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:6 (1619-1623) Bild 133 (AID: v49314.b133, NAD: SE/VALA/0382503) |