Sunnerbo dombok 1621

Renoverad dombok
Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:6 (1619-1623) Bild 194 / sid 1 (AID: v49314.b194.s1, NAD: SE/VALA/0382503)
1r
Her Begynnas domboken af
Synnerbo häradtt pro Anno
1621

Häradtzhöfdinge
Edle welbördig Jacob Jacobszon till Staflöö,

Konung M.tz fougte
Ehrlig och försichtig Peer Olszon.


Vthj Häradtzhöfdinge stadh.
Nils Eskilszon
1v Anno 1621 denn 19 Februarij stodh laga
vtschrifningh vthj Synnerbo häradt i Wlarp,
öfueruarandes edle welborne vtschrifningz
commisze Erich Jöranszon till Hersetter och Nes
ståthållere på Stegeborgh och Norkiöpingh, Bengt
Kafle till Lydingenes ståthållere på Jönekiöpingh
och öfuer dhes lhän, och öfuerst wtöfuer Östgiöta
krigzfolkit.

Nemden  
Lasze i Broddalt Anders i Berghem
Peer i Trotteslöf Nils Jöranszon i Anderstad
Peer Anderszon i Åby Jacob i Neglinge
Jon i Ingelstadh Måns i Torp
Jeppe i Quenarp Måns i Stackarp
Peer Jonszon i Diurarp Olof i Holegården
2r Thenne efterschrifne blifuo sackfelte för olydno
att de icke komme tilstädes på vtschrifningz
mötet.

Lasze i Quenarp kom i otidh fram sackfeltes
till peningar - 3 marker
Peer i Siöatorpet peningar - 3 marker
Suen i Falnauecka peningar - 3 marker
Jöns Perszon i Ingelstad - 3 marker
Jöns Jöranszon ibm -3 marker
Arfuid i Halsziö - 3 marker
Jon Månszon i Osziö - 3 marker

Onsziö giell
Arfuid i Ytrabohult peningar - 3 marker
Jahan i Stackarp peningar - 6 marker
Bengt ibm

Angelstadh giell
Erich Erlandszon i Angelstad - 3 marker
Eskill Påfuelszon i Kånna - 3 marker
2v Her Jöns i Angelstad, för han hade vtelöcht [..]
förseglade lengden 5 drengier, som nemden icke
weria torde, at de ju wåro öfuer 15 år gammble
N. Lars Olszon i Trolstorp, Jon Jonszon i Berghem
Bengt Suenszon ibm, Jon Jonszon ibm, Matthis
Gudmundszon, derföre sackfeltes her Jöns
efter H.K.M.tz instruction för huar
peningar - 2 dlr
loper i peningar - 10 dlr.

Landzmanem Peer i Eka, sackfeltes för huar dreng
till en daler, löper i peningar - 5 dlr.

Kyrkiones 6 män i Kånna sochn, N. Anders i
Berghem, Jöns ibm, Clemet i Beck, Birge i Ha
galt, Jon Gunnarszon, Sone i Dragarit,
sackfeltes huar till peningar - 5 marker
Summa peningar - 7 ½ dlr.

Henrikck i Kierringe för olydno - 3 marker
3r Anno 1621 denn 22 Februarij stod laga
vtschrifningh i Synnerbo häradt, vthj Ökershult
med Markarydz, Giöterydz, Hallarydz och Piete
rydz prestegeld, öfueruarandes vtschrifningz commisz:
edle welborne Erich Jöranszon till Hersetter
och Nesz, ståthåller på Stegeborg och Norkiöpingh,
Bengt Kafle till Lydingznes, ståthåller på Jöne
kiöpingh och ofuer dhes lhän, öfuerst wtöfuer Östgiö
ta krigzfolket, konung M.tz fougte, ehrlig och försigtig
Gudmund Gudmundszon, sampt

Nemden  
Nils Bugge i Skararp Bengt i Holma
Suen Suenszon i Suenszhult Suen i Skepalt
Lars i Vpsala Nils Knutzon
Jöns i Wekaboda Åke i Bråtalt
Jöns i Skepalt Per Hokenszon
Esbiörn i Lönshult Peer i Onsnes
Jöns i Ghåaridt Esbiörn i Böckhult
3v Thenne efterschrifne blifuo sackfekte för olydno
att the icke tilstädes wåro på vtschrifningz
mötett.

Matthis i Bisteshult peningar - 3 marker
Peer Jönszon i Wenneböke - 3 marker
Suen i Horshaga en dreng - 3 marker
Nils i Hannaba - 3 marker
Hokon i Åhrhult peningar - 6 marker
Suen ibidem
Nils i Giöshult peningar - 3 marker

Hallarydz sochnn
Anders Perszon i Hallaryd peningar - 3 marker
Jöns Perszon i Kimmelsböke en dreng - 3 marker

Rysby giell
Jöns i Hyalt peningar - 3 marker
Per i Åszenekiöp en dreng - 3 marker
Ingemar i Longhult en dreng - 3 marker
4r Anno 1621 denn 24 Februarij stod
lagatingh i Synnerbo häradt vthj Bråna, när
uarandes vtschrifningz commisz: edle welborne
Erich Jöranszon till Hersetter och Näsz, ståt
holler på Stekeborgh och Norkiöpingh, Bengt Kaf
le till Lydingznes, ståtholler på Jönekiöpingh och
dhes lhän, så och öfuerst vtöfuer Östgiöta
krigzfolkit. Noch desze efter:ne af adell,
Christiern Lillia till Elmtaryd, Bengt Jönszon till
Lästa, Melcher Axelszon till Biernhult, capete
nen Peer Birgeszon till Siöaridt, Truls Perszon
till Öijhult, Arfuid Perszon till Oszhult, Per
Månszon till Hielmsenga, Nils Boson till Lagmans
rydh.

Häradtz Nemdn  
Jöns i Rydh Esbiörn i Lönshult
Ebbe i Hiulsznes Anders i Bråna
Måns Båtilszon Anders i Berghem
Lars i Alanskiöp Peer Bengtszon
Lasze i Broddalt Gisle i Tranhult
Olof i Holegården  
4v Sammedag kom för retta edle welb. Nils Siöblad
till Marensholm och Rönnes, och klagade och cape
ten welb. Jöran Kiöningham af haf och afund
hafuer vtspridt om hans dotter Elin Siöblad
et ondt och ähreröricht nampn och röchte, att hon
till sin jungfrudom schulle förkrencht wara.
Och efter welb. Jöran Kiöningham war sielf per
sonligh tilstädes, begärede welbe:te Nils Siöblad
att detta hans klagelige ährande, motte till
ransakan, och noga skerschodan vptaget blifua.
Till det första tilsporde welb. Nils Siöbladh, Jöran
Kiöningham, om han vthj sin ährerörige ord wille
stendig wara, och beuisa Elin Siöbladh någon last.
Her til suarade capeten Kiöningham, att han
aldrig af afund eller ondt vpsåt något ährerö
rigt tall om Elin Siöbladh vtspridt hafuer,
som af honom begynt eller vptänckt är, vthan
strax i förstonne bekienner, att han inthet annat
med welbe:te Elin Siöbladh wet, eller öfuerty
5r ga kan, vthan thet som ehrliget och godt är, men
han säger sigh hafua sagesman, som sådana ord haf
ua falla låtet, nemligen att han hafuer henne be
sofuett, och efter egen willie häfdat så ofta han hafuer
welat.
Nu beretter her emot Nils Siöbladh, att Jöran
Kiöningham sielf sådana ährerörige ord, först för
jungfrunnes festeman welb. Bengt Bagge på
wägen ådt Calmar vtsade. Andre gången i
Wimmerby, tridie gången i Stocholm, Ithem
bekienner och welb. Nils Siöbladh, att när röchtet
i Stocholm så groft angick, att alle wiste der om
omtala, togh Anders Siöbladh någre af adell
N. Christiern Lillia till Elmtaryd, och Girmundh
Some med sigh, frågandes om Kiöningham wille
wara stendigh, och sådant sit vtuidgede tall beui
sa wille. Så witner welb. Christiern
Lillia, at Kiöningham suarade, att han så widt
wille stendig blifua, som han för sigh hade sagesman,
och icke annorlunda, och när påtrengde, wille
5v han honom producera och för retten anstella, be
gärendes att de der medh wille tilfridz wara.
Men Anders Siöbladh säge tuert emot, att Kiö
ningham skielte hans söster, för en ährelös hora,
och begärede att welbe:te Christiern Lillia der om
wille bära witnesbörd. Her till suarade
welbe:te Christiern Lillie, att Kiöningham icke
af sigh sielf skielte Elin Siöbladh för hora, vthan
sade om hon hafuer så giort, som för mig berettat
är, så ähr hon icke bettre än en hora, förty
her finnes then som hafuer hennes eget bref och segell
och den samme hafuer legat hosz henne, när han
hafuer welat.
Och sade yterligare när iag kommer till Små
land, så will iag framkomma min sagesman, och
den som jungfrun besofuet hafuer.
Om de skelord som Kiöningen lät falla, vthj Cal
mar, witnade welb. Peer Månszon till Hielmsen
ga sålunda, först hende sigh att Peer Månszon
sielf fierde, kom vthj capetenens herberge, hosz enn
6r borgere Måns i Böxholm, nemligen Jöran Trulszon,
Johan Nilszon, Mauritz i Skijllingeryd, och welb.
Nilsz Jonszon på Åkershult war der inne före
ådt. Då sade Kiöningham till Peer Månszon, hafuer
du läsit Baggens bref, Peer Månszon suarade, jaa,
iag förnimer du hafuer predikat för honom i wäghen,
Kiöningham suarade, ja, huarföre schulle icke then ene
whenen warna then andra, och sade till Peer Månszon
du hafuer bedraget Baggen illa, Peer Månszon sua
rade huar wthjnnan, thet schall huarken du eller
någon ehrlig man beuisa? Kiöningham suarade
karllen som gerningen giort hafuer, är her i byn
och är ingen adelsman, vthan enn fattig karll, kan
ske Siöblad leger honom att taga sin ord tilbaka
igen, men jungfrun bhär thet röchtet så lenge hon
lefuer. Då sade Peer Månszon om then jungfrun
är bedragen, tå hafuer thu thet giort? Capetenen
suarade för mig är hon ehrlig noch, iag wet
med henne inthet annat än thet som erhliget
är, men iag hafuer sagesman för migh.
6v Nu tilsporde ståthållaren welb. Bengt Kafle
Nils Siöbladh till, om han hade mher i denne sack
framsettia, eller om han endteligen wille hafua
Kiöningham till sagesman, och honom fulkommeligen til
uita, och tillegga att han af eget vptenckt rådh,
vthan andres tilschyndande först hafuer Elin Siö
bladh det wanröchtet påfört, her emott
förklarade Nils Siöbladh sig således, att der
Kiöningham hade någon sagesman att framföra,
som honom i lijka ståndh war lijka god, och ehrligh,
då wille han honom suara, huar och icke wille
han blifua widh Kiöningham, och medh honom saken
vtföra, och Kiöningham sielf suara sin sagesman,
och blef så beuilliat, retuisan serdeles till stör
kio, att capeten Kiöningham schulle nempna sin
sagesman, och sedan der han förhånden wåro
läta honom komma för retten, huilket och så
skedde.
Framfördes för retten Sone Gudmundszon i Skalle
kullen förrheder vnder Kiöninghams componj
och af sin capeten tilfrågat om han wille
7r bestå de ord, han för honom om Elin Siöbladh
och Håkon Jönszon sagt hade. Der till han sua
rade jaa, och offenteligen bekiende att han är ca
petens sagesman, och Hokon Jönszon som en tidh
hafuer tient på Marensholm war hans sagesman.
Då blef Sone Gudmundszon tilfrågat igenom
huad tilfelle Hokon Jönszon honom sådant tall
vppenbarat hade. Då hade sig tildraget, att
när Kiöninghams vnderhafuandes knichtar, röchte
till Calmar på arbetet, hade the sit läger i
Gårdzby, och dijt kom och welb. Bengt Bagge.
Om morgonen kommo Sone förrheder, och Hokon Jönszon
i selskap med huar andra, en emot Schortarit, ebland
annat tall the hade sin emellan, sade Hokon Jönszon
iag sågh Peer Bagge i aftons? Sone suarade?
Sone suarade jaa han lågh hosz min capeten i nat?
Då sade Håkon han är enn braaf karl? Sone
suarade han är så, Hokon suarade iag hafuer
så ofta legat hosz hans festemö, som her är san
korn i denne graf, och wiste honom en stor sangraf,
7v som bönderna vthj wegarödningen vpkastat hade, och
sade yterligare iag hafuer en handschrift, af jungfrun
som iag icke will mista för en kledningh om åhret.
När detta talet föll Sone och Hokon emellan, redh
capetenens lifiungh der hosz och hörde altsammans
och thet sin capeten hembar och förkunnede.
Och när capetenen kom till Calmar, sende han
genast budh efter Sone Gudmundszon, frågande
honom om han sådane ord, af Hokon Jönszon hördt
hade, och Sone Gudmundszon bekiende genast
och inthet nekade.

Thenne andre dagen continuerades
med lagtinget, och med samme nemdn.

Sammedagh framsteltes åter för retta, Sone
förrheder, och blef af retten rådh och förmanatt
till saningenes runde bekiennelsze, i denne
sack emellan welb. Nils Siöbladz dötter, och
capeten Kiöningham, och der så wåro, att han
för enn tingh eller annor, wåro af någon
8r förförder, leigd lockat eller trugat, att han wille
sigh betänckia, och sielfuer retta sin ord. Och
ehuru han förmanes, will han inthet låta sigh
wika eller retta, vthan står flux opå sin bekiennelsze,
och säger sigh wara capetenens sagesman, och förschiu
ter sigh på Håkon Jönszon, att han är hans rott
begynnelsze och sagesman, huilkit sigh i wägen
till Calmar sålunda förorsakat är, som tilfören
ne berettaat är, och för:de Sone Gudmundszom åter
på nyt samme ord widh lijka forma, som i går
berettat blef.
Ithem bekienner och Sone förreder, att Kiöning
ham bödh honom engångh kläder, om han med Hokon
Jönszon så widt kunne begå saken, att han fin
ge den handschriften ifrån Hokon Jönszon, som
Elin Siöbladh honom gifuit hade.
Ithem bekiende och Sone Gudmundszon, att han
huarken är leigd, lockat eller trugat, i Cal
mar eller annorstädz att vtsäga sådant ähre
röricht tall, om jungfrun, vtan protesterer
8v solemniter, och will beuisa, att Hokon Jönszon
sådane ord som förbe:t är, för honom sagt hafuer,
säger och at capetenen bödh honom enn klädningh
på thet han i sin bekiennesze wille ståndachtig
blifua.
Ithem bekienner och Sone Gudmundszon at den tidh
captetenen anhölt hosz honom, om detta talet
att han thet endteligen bekienna motte, då för
bödh och förmante han capetenen, någor ord efter
honom vttala eller publicera, seijandes iag wet
well att Hokon Jönszon liuger på sigh sielf.
Bekienner och at capetenen jette och honom ful
kommeligen vtlofuade på ähre och redelighet att
han honom aldrig röija, eller samme ord efter
honom vttala.
Bekienner och Sone Gudmundszon, att en gångh
de rede ifrån Vgnhult, i wägen begynte cape
tenen, tala om Elin Siöbladh, huilkit schedde
longt förän Hokon Jönszon, och han talades wid
på Calmar wägen, seijandes det hafuer enn
fruga warnat mig, och sagt för mig någor
9r ord i Stocholm, huilkit och capetenen bekienner,
men han förklarer sig sålunda, kan ske det war
en fru som sa det, och kan ske thet war enn annor,
och giorde thet på thet han wille framlocka Sone
att vtsega hela hendelen.
Ithem när capetenen blef frågat, huadan han hade
först fåt then suspition och misztanckan, om welbe:te
Elin Siöbladh. Tå förklarede han sig sålunda, at
när han ser på enn menniskia, må han frijt taga
en suspition, som honom teckes, och det må wa
ra lögn eller sanningh huru det will.

Sammedag framsteltes för retten Hokon Jönszon
och blef tilfrågat huad grund och skiel han hade
till de ährerörige ord, han för Sone Gud
mundszon sagt hade, eller om han der vthj war
schyldig eller icke, och blef till saningenes bekien
nelsze nochsampt rådh och förmanat. Men
ehuru well retten honom till at bekienna san
ningen troligen råder och förmanar, så nekar
9v tå lekeuell, Hokon Jönszon på thet heftigaste, at
han sådan ährerörig ord för Sone Gudmundszon
aldrig sagt hafuer. Men så widt bekienner
han, att Sone Gudmundszon kom till honom
i Calmar, bödh honom en sammedtz kledningh
om han wille bekienna sig hafua hefdat jung
frun. Till det andra, att han talade Sone
Gudmundszon till, vthj Ströby, frågandes honom
huart capetenen wille med thetta talet. Då
schulle Sone hafua suarat, capetenen drack
enn frugans schåll, tackandes henne för hon af
rådde honom, ther ifrån, huilkit alt skedde
förän Hokon Jönszon och Sone talades widh på
Calmar wägen, emellan Åhreda och Skortaridt.
För det tridie blef Hokon Jönszon tilspord af ret
ten, huad ord capetenen hade om jungfrun,
mädan Hokon war hans wen, der till han sua
rer och sig beplichter, at capetenen aldrig
frågade effter welb. Nils Siöbladh eller jung
frunes tilstånd et ord, antingen thet stodh medh
10r them illa eller well, eller deras lägenhet rick
eller fattig, ond eller god.
Sedan blifuo Sone Gudmundszon och Hokon Jönszon
tilhopa mundteligen förhörde, och ehuru möckit dhe
på båda sidor sueria emot huar andra, och sigh
jemmerligen banna och förbidia, lekeuell står
Sone Gudmundszon så i sin meningh, at han tör
der öfuer wåga lifuet, att Hokon Jönszon hafuer
sagt för honom orden, som han tilförenne framta
lat hafuer, och will sigh der opå föruåga.
Noch bekienner capetenen att han will wara Sone
Gudmundszons man i denne sack, sökia och suara för
honom, och vtstå allan fharan.
Ithem till bettre försuar, för jungfrun framlade
welb. Nils Siöbladh et schrifteliget vitnesbörd,
som Hokon Jönszon efter welbe:te Nils Siöbladz
egen begäran, hade gifuit Elin Siöblad der
vthjnnan han henne slet och aldeles frijgiör.
10v Ithem protesterer Jöran Kiöningham efter han hafuer
framfördt sin sagesman, N. Sone förreder, at
han hafuer widergåt saken, och icke nekar, derföre
förmenar capetenen att han i denne sack, inthet
widare stå eller suara will, vtan framdrager
saken sin sagesman, att han antingen må
sit tal beuisa, eller ther han thet icke giöra kan
lida huad retten medgifuer.
Detta ährandet blef efter ståthållerens befal
ningh, her för retten sålunda taget till betänc
kiande, och sedan af somblige bisittiare afta
let, belongande capetenens protestation i
denna sack, och widare i saken kunna eller willia
suara, orsaken han hafuer framfört sagesman
nen. Först blef öfueruägat om cape
tenen kunne endschyllas, at i denne sack wi
dare icke stå eller suara, så är rettens sen
tentia, interlocutoria, at efter capetenen
bekiende sigh hafua en suspition, och icke
hafuer den hosz sig behållet, vthan sin mening
vtsade, der af thet onda röchtet om jung
11r
frun, vtflögh, dy hade capetenen vthj så god tro
het giömt och beuarat orden, som Sone honom be
trodde, då hade then goda jungfrun warit oberöch
tat.
Sedan efter Sone Gudmundszon beropar sig på
witne, gaf retten honom dilation till nesta tingh
at förschaffa sigh witne.
 


Ithem effter Hokon Jönszon nekar, att han ingen
sådan ord, om jungfrun sagt hafuer, som han be
schyllas före, derföre blef honom tillåtet, festa
enn 12 manna eedh till nesta tingh, att befrija
sigh ifrån sielfue orden.
Ed


Ithem vtfeste och Hokon Jönszon en 12 manna
eedh, till nesta tingh, att han för:de jungfru
aldrig hefdat eller belegrat hafuer.
Ed
11v Anno 1621 denn 10 Aprilis, stodh laga
tingh i Synnerbo häradt i Östraby, näruaran
des på fougtens wegner, vnderfougten Anders
Olszon, noch edle welb. Nils Siöbladh
till Rönnes och Marensholm, sampt häradtz
nemdn.

Nemden  
Jöns i Ryd Måns Båtelszon
Anders i Bråna Olof i Eschilsztorpet
Lars i Alanskiöp Clemet i Beck
Anders i Berghem Måns i Klöfueritt
Gisle i Tranhult Lasze i Broddalt
Olof i Holegården Ebbe i Hiulsnes


Sammedagh kom för retta Måns i Horssa
berga, fulmyndig på Suens hustrus wegner
Kijrstin Jöns dötter, och bekiende att för:de
Kijrstin hade Erland Jönszon i Hen
garp, all hennes arfuelott i Hengarp, för
12r peningar - 20 dlr. Ithem framkom Erland
Olszon i Hampnada, på sine hustrus wegner
Suenborgh, och bekiende sig, sålt hafua för:de Erland
Jönszon, all sin hustrus mödernes och fädernes
jord i Hengarp för peningar - 40 dlr. Ithem
hafuer Suen Erlandszon hustru, Karin Jons
dotter sin arfuelot i samme gård, så att han äger
en fierdingh af aller gården, noch en sextendedell
then andra parthen.

Sammedagh kom för retta Nils i Ryd, huil
ken hade fest lagh för sin legopiga, Kijrstin
Westes dotter, vthj Håå, den 8 Decembris
1620 och nu giorde sig frij med efterschrifne
danemän för samma röchte.

Laggersmän  
Nils Månszon i Ryd Weste ibm
Jon Perszon ibm Nils i Kalsnes
Suen Humble ibm Nils Perszon i Grythult
12v
Anders i Kalsnes Erland i Rönnes
Åke på Stensnäsatorp Jöns ibidem
Blenting i Tiurköö sielfuer den 12


  Denne eed blef lagligen gången, och Nils i
Ryd blef frij och oschyldig dömd.


Ed Sammedag kom för retta, Simon i Sommersäte
och sig beklagade att onde whener, hafua om
honom vtspridt et wanröchte, nemligen att
han emot denne landzens höfuische seduane,
flaget et stodh, och giort ther om en sposk wisa
der igenom han ebland folk ledh stort föracht
huarföre och på det han motte niuta sin
oschyldighet till gode, blef honom tillåtet
till det första at festa lagh, sedan schall
ransakas efter huem han hafuer giort wisan.


  Sammedag kom för retta Erland Olszon i Elin
ge, huilken för et gammalt etlöfue schull,
klandrade det kiöpet, som Ebbe i Hiulsnes
13r
hade giort om aller Elinges gård, och gaf sit
samtöcke der till att kiöpet motte hafua fram
gångh, derföre framkommo Lasze och Johans i
Guenalt både på sine och söschiones wegner
N. Elin och Ingeborg godueleligen sålt hafua, Eb
be i Hiulsnes och hans hustru, Elsza Suens dötter
för peningar trettijo fyra daler.
 


Lasze Jönszon i Quenarp, klager at hans gård
man Jöns Fischare, hafuer större husatompt, än
hafuer till sin halfue gård, Ithem klagade och at Synne i Quenarp
häradzfougten vthan lagh och dom will vpdrif
ua någor husz, som stå bygda förnär frelszes
tompten, derföre will Lasze sökia wider
lag hosz sin gårdman. Derföre schola the
få synn till walborgemesze tingh.
 


Sammedag vtfeste Peer i Liunga, enn trijgga
manna eed, att han aldrig togh eller annamade
Ed
13v på Elfzborgzlösens peningar - 2 tyscha daler,
af Nils Jöranszons hånd i Mårarp, efter
som Nilszes hustru honom föreuiter.

Sammedag framsteltes för retta, en klensmed
Olof Nilszon, huilken dagligen tiener welb.
Peer Månszon till Hielmsenga, och blef ankla
gat at han hade sat skiersle, och tröcklat folk,
der igenom han möckit ondt hat och ouen
schap, emellan granner och gode whener vpuechtt
hafuer, ebland huilka war en frelszes bonde
Jöns Perszon i Åby, huilkens suermoder hustru
Anna Girmundz dötter, hade igenom tiufue
rij bortmist silfuerbelte et stöcke, skedh -
- 1 str. spenne, någor småklede, 2 rickz
daler, enn mark suenska, alt rechnat till
peningar - 32 dlr. Nu gick denne för:de
Jöns Perszon i Åby till klensmeden Olof
Nilszon, badh honom settia skirsle eftter samme
14r godz, och deras spökerj föll på deras granna, N.
Giöta Nilszon i samma by, och gaf Jöns Perszonn
Olof Nilszon förste gång miöll - 2 schper. Sedan
lofuade honom - 2 dlr om han igenom sin konst
så kunne saken begå, att tiufuen båre godzet
igen, och han kunne vtslå ögat på tiufuen, då
schulle Jöns gifua honom, för alt sit omack
peningar - 7 dlr. Detta bekienner Olof
Nilszon at han så giort hafuer. Ithem hafuer
och Olof Nilszon fulkommeligen her för retten
af idell raserij, tiluidt Giöta Nilszonn
samme tiufuerij. Ithem beschyller Olof
Nilszon, Giöta Nilszon hafua stulet enn
sela i Laholm, huilken han lade her i retten,
Ithem beschyller honom, att han samme tidh stall
enn half tna salt, i Laholm.
Och beretter Olof Nilszon, at Jöns Perszon
är hans sagesman, deet Jöns Person icke
nekar.
14v huad belongande sölfueret Karin i Åby mist
hafuer, beretter för:de Olof Nilszon, att han
will beuisa, Giöta Nilszon är sanner tiuff,
der å, till beuisz sende han budh med Peer
Anderszon i Åby, och lät bidia Giöta Nilszon
hembära silfueret, eller han schulle mista ögat,
detta bestodh Peer Anderszon.
Ithem bekienner Jöns Perszon att för:de Oloff
Nilszon enn söndagzmorgon, vthj Henrickz smidia
i Åby, der han i skiortan och kippeschodder,
slogh af elden enn spick, med huilken han
achtade vtslå ögat, på den som sölfuerett
i Åby bortstulet hade, och när han schulle
fånga an med aluar, och slå spiken, kledde
han skiortan nid öfuer axlerna, och stodh medh
bara lifuett och smidde spiken, sedan slogh
spiken fast i enn husknut, ther han ännu
finnes sittiandes.
Ithem beuistes att för:de Olof Nilszon hafuer
sat skiersle i Sommarsäte, på Simons weg
15r
ner, och taget af honom peningar en daler, och lagt
schulden in på Simons granner, Bengt i Läserit, at
han schulle hafue flaget et stodh, som styrt war, och
at han eller hans gårdfolk hade sedan dicktat
wisan, och wendt all schulden in på Simon i
Sommarsäte. Detta blef wpsat till widare
ransachningh.
vpsatt


Sammedagh vtfeste Måns i Rommennehyltan
en 3 manna eed, att han icke togh enn rickz dlr
af Måns i Geteboda vthj Elfzborgz lösenn.
Ed


Sammedag vpstodh för retten edle welb.
Nils Siöbladh till Rönnes och Marensholm,
och widh detta sättet talade till, edle welb.
Jöran Kiöningham påminnandes honom om thet wan
röchtet, han om hans dötter efter andres bekien
nelsze, her och ther hafuer vtsagtt, efter som på tin
get i Bråna willofteligen ransakat är.
Och begärede att capetenen i samme sack, wille
bestendig blifua. Her till suarade welb.
 
15v Kiöningham, att alt huad han sag hafuer, om welb.
Nils Siöbladhz dötter, af sit eget funderande,
det will han bestå, dy han bekienner sig ännu
inthet weta med henne annat än thet som ehr
liget och godt är. Men huad andre hafua sagt
så är thet tilbörliget att the thet beuisa, eller
ther the thet icke giöra kunna, derföre lida.
Men thet löftet han giorde i Bråna, der wid
will han ståndachtig blifua, och suara welb.
Nils Siöbladh för then högloflige konungzlige ret
ten i Stocholm, dijt de nu igenom H.K.M.tz
bref stemda ähre. Och aldenstundh welb.
capetenen Kiöningham opå tinget i Bråna vt
sade, och framförde sin sagesman, N. Sone Gud
mundszon, och han widerkiendes saken, lofuade 
och ther hosz, at han både honom och Hokon Jönszon
wille åter förschaffa till nesta tingh, och för
retten stella, det hafuer han och hålledt, och
begärade att Sone och Hokonn måga rechnas
widh thet besta dee kunna, om orden the sin
emellan sagtt hafua.
16r När för:de Sone Gudmundszon och Hokon Jönszon
kommo för retten, blef Sone tilfrågat, huad vit
ne han hafuer schaffat sig på Hokon Jönszons ord,
sedan tinget stodh i Bråna den 24 Februarij.
Tå framlade Sone Gudmundszon en diecknes Suen
Nilszons bref, som och samme ord af Hokon Jönszons mund
hördt hafuer. Daterat af Calmar den 11 Martij
1621 der vthj för:de Suen Nilszon vttryckeligen
bekienner, att han samme ährerörige ord om Elin
Siöbladh hördt hafuer, af Hokon Jönszons mundh.
Der nest framlade Sone Gudmundszon et annatt
witnesbörd, af för:de Suen Nilszon vnderschrifuit.
Och sedan med ståthållerens, edle welb. Christopher
Ribbingz, Patrich Reduins, Bengt Biörns, och
Påfuell Walmesteres, egna hender vndertechnat
och bekräftat daterat den 4 Aprilis 1621
der vthjnnan bekienner för:de Suen Nilszon, sigh
sådana ord hördt hafua, som witnesbrefuet wida
re i bookstafuen vtuisar.
Men belongande Hokon Jönszon, så hade han ingen
witne at framföra, dock lekeuell mädan
16v för:de Hokon Jönszon stodh flux opå sitt nekande, på för:de
förschrifne tingh i Bråna, och förmente sig aldeles
både för orden, såszom och för sielfue bedriftenn
med jungfrun frij och oschyldig wara. Derföre blef
honom till prof samme gångh tillåtet at vtfesta
enn 12 manna eedh emot orden, emot Sone Gud
mundszons tiluitelsze, noch en 12 manna eedh
han jungfrun icke häfdat eller besofuet hafuer,
derföre blef med sitt lagkynne framkallat.

Kom för retta Hokon Jönszon, som tilförenne widh
Bråna tingh hade fest lagh, at han aldrigh ha
de haft något oehrliget omgenge med Elin
Siöbladh, eller henne besofuett.

Laggersmän  
Esbiörn Brånd i Mierrit Harall i Grimmarp
Jon Brånd ibm Jöns Eschilszon i Queningarp
Girmund Stenszon ibm Elof i Borsna
Jon Hefuidszon ibm Trufwid i Boxebögd
Ingemar i Borstna Jon Gunnaarszon
Anders Boszon i Sommersäte Hokon Jönszon sielfuer
17r Denne för:de 12 ehrlige dänemän ähre bofaste
män, der till så möckit mennescheliget ransa
kande angår till ähre och redelighet behåldne,
såszom eij heller med någon grof eller vppenbar last
beslagne, hafuer och denne ringa retten på
det nogaste och med flit ransakat denne laggers
män, och dem frågat huad skiell de hafua till
att befrija Hokon Jönszon. Då hafua de suaradt,
att de sielfue så widt saken sin emellom ransa
kat hafua, och hosz sig öfueruägat, at de af thet
omgenge de af honom sedt hafua, tro honom frij wa
ra, och willia derföre af enn god tro, settia deras
siell derföre i wärie. Hafua och så vtllofuatt
at the thet och framdeles för huad rett the kallade
blifua, bestå willia, och huar omtrenger, thenna the
ras wtuiszade eedh fulgiöra.
Men belongande orden som Hokon hade fest lagh
fhöre, kunne han icke blifua lagför, förty sedan
diecknens vitnesbörd vpläset waar, weko alla eda
menerna af, och ingen wille honom assistera eller
bifalla.
17v Sammedagh berettade capetenen, att Sone Gudmundszon
och en prophos Suen Jönszon opå vtschrifningz mötet
i Angelstadh, kom welb. Nils Siöbladhz tienere en
vngh dreng Birge Larszon till denne twå Sone
och Hokon Jönszon, då sade Sone iag förundrar
huarföre den juncker, grijper så stor wrede till
mig? Birge Larszon suarade, thu torf inthet
vndra ther opå, efther thu beröchtar hans dötter?
Tå suarade Sone, kan sche, när alt kommer till
saningh, din juncker kan hafua så stor ordsak
att wredgas på enn annor? Birge Larszon
suarade, ja kan well ske, huem tå? Kan sche
hosz Hokon Jönszon schall både begynnelszen och
endan spörias, Birge suarade, ia Gud thet
tror iag, en gångh iag red emellan Mistelås, och en
annor by, mädan Birge tiente welb. Anders Grijp
schulle Hokon Jönszon hafua sagtt, mig töckes som
fru Malin hon går och will komma sin dötter
i röchtet, om han wiste någon tingh, tå motte
han hålla munnen på sigh, her opå giorde den
ne thuenne deras eedh her i retten, den högzte
18r eedh man för dem stafua kunne, att de desze ord, hörde
af Birges mundh.
Nu blifuo Hokon Jönszon och Birge Larszon tilhopa
förhörde, och Hokon Jönszon nekar på thet al
dra hefteligaste, deslikest och Birge Larszon sampte
ligen, och med theras grofua eder, försuäria sig aldrig
hafua folgdz ådt ifrån Mistelås, mädan Birge Larszon
tiente welb. Anders Griph. Ithem nekar och Bir
ge Larszon och sig försuerg, at han sådana ord för
prophoszen, Suen Jönszon, eller Sone Gudmundszon
aldrig sade, derföre huru widt Sone Gud
mundzon och Suen Jönszons vitnesbörd, för godt vp
tagas kan, eller der efter dömas må, henstelles
vthj den högloflige konungzlige rettens höguisa be
tänckiande. Ithem blef och beuisatt på tinget
i Bråna, blef för:de Suen Jönszon prophoszen mån
ge gånger kalladt, att han om detta samma taledt
witna schulle, men han dolgde sig vndan och inthet
wille fram, eij heller sade sig samma tidh willia
bära witnesbörd, orsaken säger han wara,
att welb. Clasz Siöbladh förschrechte honom, seijan
18v des om han något witnade, det icke saning wå
ro, eller strax beuisas kunne, schulle han strax
mista näsan ögon och öhron.

Sammedagh kom för retta Jöns Erlandszon i
Höreda, på sin hustrus, Siszelas wegner, Ithem
Bengt Algudzon, Knut och Gudmund Algudzon,
noch deras broderhustru Elin i Wermszia, och kla
gade at enn benemdh, Gudmundh Bengtszon i
Bökeliden, för fyra år sedan hafuer ihielslaget
Elines man i Wermsia, Henrik Algudzon, som
war för:de Siszeles son, och desze för:des broder.
Och hafuer dråpet omstendeligen så förorsa
kas och begifuit, som her efter antechnat står.
Först till sakennes mera rettelsze, framdeles
witnen som när wåro, och åsågo när dråpet be
drefz, N. Peer Anderszon i Gieszhult, hustru
Märit i Mansznes, hustru Beata i Gieshult
werdinnan i huszet der dråpet skedde, huilke
efter deras afsagde eedh, witnade at dråpet
19r medh sina omstendigheter sigh sålunda tildrogh
som nu förmelt warder.
Thet hende at Jon i Geshult hölt et barns
öll, och hade budet sin slecht och granner tilhopa,
om söndagz aftonenn drucko gesterna in emot höns
geldh, och sedan mesteparten gingo i sängh, vndanta
gandes fyra, nemligen Lars Bengtszon i Böke
lin en rytter, och hans broder Gudmundh Bengtszon,
som dråpet bedref, Henrich Algudzon som slagen
blef war en stor öldrink, then sig i ölsmåll möckit
fåfengtt företogh. För:de Henrich Algudzon
stodh op ifrån bordet, gick vt, och när han inkom
togh han et embar medh skuleuaten på golfuet,
ther the hade thuettat faat och talerker, kom
stigandes, och satte mit å bordet för them som vp
pe såto, bidiandes them dricka, Lasz Bengtszon
rytteren suarade Gud sche lof bonden hafuer
öll gifua osz, wij ähre inga kalfuer. wij dricka
icke heller skuler. Om detta tilfellet be
gynte the jemka, och all theras tretta hade ther
19v af sin begynnelsze. När thee en stund hade tret
tatt, sade Henrich som slagen blef, wij williom
drecka Gudz schåll, och inthet tretta i aftonn, togh
en skåll och drack them Gudz skåll till, när
skålen war vtdrucken, wille han lefuerera
skålen ifrån sig till Lasz Bengtszon, och Lasze
skufuade emot schålen seijandes att han inthet
hade giort honom ret. Den ene skiöt skålen
och then andre togh emot, in till så lenge att the
blifuo galne och wrede, och endteligen wille i håret
tilhopa. Då lop werdinnan vt der gester
na lågo, ropandes och badh them in att styra til gode,
då vpstodh Peer Anderszon i Gieszhult, hustru Mä
rit i Mansnes, och några flere och kommo in i stugan,
när the inkompne wåro, stodh Lasze Bengtszon
på golfuet, med en dragen knif i handen, och Hen
rich sat på sätet widh ongzbordet, hustru
Märit togh strax vthj Lasz Bengtszon, bedian
des honom gerna, att han wille gå wtt, tå
togh Henrich Algudzon en ölskåll i handen, och
20r sade till hustru Märit, om du icke slepper honom, slår
iag till tig medh skålen, och när för:de Märit icke
wille sleppa honom lösz, stötte Henrick henne medh
skålen, emott axlan, och tå slepte hon honom, och
Lasze Bengtszon satte sig till bordet, der Henrich
satt? Och Henrick sade menar thu iag rädtz för
thin kniff, iag hafuer så godh knif som thu, om iagh
will draga honom vt, om thu slår mig egenom medh
thin knif, eller iag slår tig igenom med min knif, så
bor äntå Gud i himmelen, och medh thet samma föl
lo the huar annan i håret, och knifuen togh inthet ifrån
Lasz Bengtszon, och the hårdroges lenge, och slogo
huar annan så möckiet der förmotte. När de
wåro ådtschilde sade Henrick till huszuärden,
gif osz dricka, bonden suarade, thet wåro well
giort om i wele låta well? Henrick suara
de skam få den som låter wäll i afton, bon
den suarade hafuer thu sådan ord, tå må thu haf
ua stugan, och badh gesterna som well wille låta
20v gå med sig i then andra stugan. När gesterna stodo
på golfuet, williandes föllia bonden i then andra
stugan, språngt Henrick till stugedören, seijan
des Lasz Bengtszon schall wara i stugan, och dricka
med mig, och med honom schall iag slåsz, så att blodet
schall stå öfuer skorna, men de andre schall iagh
reckna vtt, stegh med then ena foten på trosche
len, och med then andra på trappan, med then ena
handen hölt han döregrepan, med then andra i
en kneka öfuer dören, så at ingen kunne kom
ma vtt, och oansedt at både män och quin
nor, både honom för Gudz schull låta dören lösz,
och antingen gå vt eller in, men han stodh altid
fast widh thet ordet, att han wille reckna them
vtt, lekeuell hade han ingen wapn i handen, huar
ken knif eller annat. Och widh han så stodh
språng Lasz Bengtszons broder, Gudmund Bengtszon
fram, stack honom med en kniff, så att han föll
nidh och en tima der efter vpgaf andan.
21r Nu är dråparen efter gifuen leigd tilsuars kommen,
bekienner dråpet, att thet så hastigt tilgijck som
vthj ransackningen förmeles, och icke protesterer
et ord emot witnen, vtan tigger nåder.
Men icke dhes mindre, efter thens dödes målzägan
der stodo på deras ret, blef för then schull saken
tagen till ransakan och dom. Och effter
witnens bekiennelsze, finnes wäll stor dårachtig
het och schull hosz den döda, så widt han sigh
emot Lasze Bengtszon förgrepet hade, och emot
gestebudz folket i gemen, när han hölt dören till.
Men denne retten befinner icke, att then döde
hafuer förtörnat dråparen thet ringeste ord, eij hel
ler förmodat af honom någon hugh, möckit min
dre sielfue döden, dy denne retten kan icke
annars tenckia, än effter de wåro månge i stu
gan quinnor och män, och han som dören hölt hade
ingen weria, lithen eller stor, för huilken the hade
fara, än att the ju hade warit mechtige nock,
21v och vtan dödz slagh taget honom ther ifrån,
huarföre och efter retten, så ringa fhell och
schull finner hosz den döda, och dråparen icke
war så illa trengder, att han ju hade thetta
dråpet kunnat förbij gå, derföre kunne inthet
heller retten befrija dråparens liff, effter
det 2 och 12 Cap. i Dråpmåla Balken, vthan
dråparen rymmer land, till dhes han får af
konungens nåder, och biuder fulla boott, målz
ägande, konunge och härade.

Sammedagh kom för retta Jon Månszon i Quin
nalt på sine egne wegner, och bekiende sig sålt
hafua Eskill i Quinnalt 1/8 i Dotebögd, och der
före gifuit peningar - 38 dlr. Ithem war
för:de Jon Månszon fulmyndigh på Bengtt Jönszons
wegner och bortschiötte hans arfuelott i Dote
bögd för peningar - 5 dlr. Noch hafuer
Harall i Bråtan bekommet, för den jord han
i pant hade, peningar - 7 dlr. Ithem sin
22r broder peningar - 6 dlr. Noch war Jon Månszon
fulmyndig på Nils Trulszons wegner i Tormansbögd
och bortschiötte all den jord och etlöfue, som hans
hustru åtte i Dotebögd, för peningar - 39 ½ dlr.
Noch hafuer Märta Stensdoter opburit för
sin arfuedell peningar - 18 dlr. Suen Jönszon
å hans hustrus wegner Bengta, peningar - 16 dlr.
Endoch förutan hafuer för:de Eskelsz broder Nils
Påfuelszon, vtgifuit sin hustrus Berittes jord
i Kiölszhult, för den iord Harals hustru i Kiöls
hult Gunnill åtte i Dotebögd, och sedan vtlagt
för:de peningar - 30 dlr så att han äger en
fierdingh af Dotebögdz gård, och 1/4 äger hans broder
Eskill, som han för reda peningar nemligen
- 70 dlr kiöpt hafuer.

Sammedag kom för retta en af häradtz
nemdn, Lars i Alanskiöp, med fulmechtig schrif
uelsze af Kiella i Aggalt, vnder hans bomerke,
och på för:de Kielles hustru, Karin och hennes sö
22v söschiones wegner, N. Gunnar, Aszer, Bengtt,
Kijrstin, Ingeborg, Estridt, och Gunnill, och deras
föräldrars wegner, Nils i Hambra och hans hustru
Suenborgh, och bortschiötte all den arfzret och et
löfue, som alle denne för:de arfdt och kiöpt hade
i Tohultz gård i Traherydz gård, och tilegnade
in vnder Jöns Olszon och Per Olszon, och
deras söstrer, Mätta och Kijrstin Olofzdötter
för sölfuer, oxar, och peningar, som S. her Olof
i Tohult vtlagt hafuer, och Bengt Jönszon vp
burit, gode gambla daler - 76 str. Sölfuer
- 76 lodh. goda oxar - 4 str. Rogh - 2 tr.
Korn - 2 tr. Noch hafuer Bengt Jönszons barn
sedan vpburit, vthj gambla daler peningar -
- 110 dlr. Sölfuer - 4 lodh 1 qtinn. Ithem hafuer
S. her Olof arfdt 1/8 som faller hans barn till
brystarf, så att her Olofz barn lagligen
äga, all den ret i Tohulta bård, som Bengt
Jönszon efter sit lagafångz och lagmans dom
datterat 1572, i samme gård ådt hafuer,
23r och den dell de efter sin fadher, arft hafua, huil
kit belöper - 6 broderloter, och är 3/4 af hele
gårdenn.

Kom för retta Sone i Ekenes, och i retten framlade
et förseglat witnesbörd, vnder her Thomasz sig
net i Giöteryd, och vnder 6 mennernes bomerke, der
sochnen bekreftat, dat: den 3 Februarij 1620
der med beuiste Sone Suenszon, at hans fader hade
lagligen kiöpt 2/3 af Stora Ekenes gård, med sin
första gifta, sedan togh han barnsens möderne, och in
löste 1/3 med, så at han och hans förste barnekull, åtte
allan gården, huilken handschrift, så snart her
Thomas henne vndertechnat hafuer, schall god kiennas.

Huad belonger deet seneste witnesbörd fru
Beata till Biernhult vtgifuit hade, och icke war
förseglat dat: Kyndermeszo dagh 1620 kunne icke
blifua beståndigt, orsaken att quittebrefuit
som welbe:te fru Beata, S. Suen Soneszon på sam
23v me geld gifuit hade, war med witne och bomerke be
kräftat, och med kiörkieherdens signet förseglatt
och lyder på - 80 dlr. 2. att den S. Suen So
neszon död blef, tå war fru Beata honom schyl
dig - 100 dlr, them hon sedan betalat hafuer.
3. att när Suen Sonaszon död war, tå war
fru Beata på bytet, och inga peningar kräfde,
derföre ogillas det senaste witnesbördet.

Sammedag kom för retta Påfuell i Halsze
rit, och i retten framlade thuenne witneskrifter,
gifne af wellerd man, her Peder i Hallaryd,
och förmäles vthj thet första, med huad förord Påf
uell hafuer stådt Månszes arfuelot i Vlfberga,
och sins hustrus söschionne, nemligen att han
schulle hafua fulla lego för jorden, och sedan huad
han bekostar på husz och bygningh, och annor för
bettring, dett schulle blifua honom betalatt.
Thet andra witnesbördet förmäler, at för:de
Påfuell hafuer möckit förbettrat gården
24r med husz, humblehagar, och åker rödningh. Igenlöst pan
te engar, och elliest för - 10 dlr kiöpt - näfuer och
halm, huilkit alt kan werderas, för enn god sum
ma peningar. Sedan förmäles att Måns i Wlf
berga är honom schyldig, peningar - 19 dlr. Noch et
hufuudt sölfuer, han honom länt hafuer, godt för pe
ningar- 9 dlr, huilkit alt står ogullet och obetalat.
Ithem hafuer icke sagtt honom af bole i rettan tidh,
vthan i otidh. Derföre förbiudes her af retten
att Måns i Vlfberga inthett befatter sig med jorden,
för än Påfuell hafuer bekommit betalningh, som
han vtlänt hafuer. Giör Måns i Wlfberga
honom något förfångh, emot det nu afsagt är,
då schall han hafua förbrutet thet han på jor
den werker, och - 40 marker för wäldet, och sedan
för domen - 3 marker. Ithem tilstår och retten, att
Påfuell för rett legomåll må bruka sins
hustrus sösters Johannis jord i samme gård, i detta
24v är allena, in till thes the sig bettre jämka och sam
settia kunna, och sedan huar annan lagligen och i 
rettan tidh afseija.

Kom för retta Suen i Beckarit, på sin hustrus
wegner, Bengta Bengtz dötter, och bekiende at
han med hennes samtöcke, sålt hafuer och gifuit
Bonde i Quenarp sin hustrus jord i Quänarp, för
then jord Bonde vtuj Bäckaridtz gård arfdt hafuer,
och hafuer Bonde gifuit tilbytes peningar - 10
dlr och belöper 1/4 som Suen Perszon får i Be
ckarydz gård, och Bonde bekommer 1/3 af Quänarp.

Sammedagh framsteltes för retta welbördigh
Peer Månszons tienare till Hielmsenga, Jöns
Nilszon huilken bekiende sig hafua belegratt
en löszkona Elin Månszes dötter i Notebeck
och aflat barn med henne, thet the båden bekiende,
derföre vtfeste han sin huszbonda peningar 3 dlr
Ithem vtfeste kånan som sig andre gången för
25r set hafuer, och är på Erichstadh godz i borgan tagen,
der hon hafuer sit tilhåld, och blef af fougten Per
Erichzon tingförd, peningar - 3 dlr
  husbond 2 dlr
  häradet 2 marker
  häradtzhöfd 2 marker


Sammedagh kommo för retta alle böndenn
nerna till Thesås gård, och rechnades widh om huars
theras ret. Först efter the - 44 dlr som stå i
bytesbrefuit, och 2 dlr till sängakiöp, blef så
lunda delat, att hustrun som togh halft bohaget, togh
till sigh - 22 dlr till at framdeles förnöija sin
barn, med kläde och hielp efter som hon förmår, och som
the henne finnas lydige, och något godt förtiena.
Sedan 22 dlr, noch - 15 marker i bryllopz kostt, der
till ähre 7 söschionne, så bhör denn första kullen
nemligen tuenne söschionne, gifua ifrån sig till
den senare kullen, peningar - 8 dlr. De andre öfri
ge blifua på then sidsta kullen.
25v Ithem framlades thuenne jordabref, som den förste
giftan hade warit med at lösa, det ena lydde
på - 26 ½ dlr det andra - 14 dlr der aftager
den förste kullen i möderne halfparten, löper -
- 23 dlr 3 marker. Nu afdrages strax - 8 dlr som thee
bhör gifua sin söschionne i widerlagh för bodzdelen.
så blifuer igen - 15 dlr 3 marker. När den barne
kullen hafuer ifrån sig lagtt, förste för:de - 15 dlr
3 marker som den förra kullens mödernes kiöp
är, då schola sedan alle 7 söschionen, wara
lijka i arf, broder broderslot, och söster sösters
lott.
Ithem blef och afdömt att h. Karin i Theszås,
schall hafua så möcke fasta jord i Theszås gård,
som hon kan beuisa, att hennes man S. Oloff
i Theszås, af hennes fastejord i Falnaueka, sålde
och bortschiötte.

Sammedagh kom för retta Anund i Kimmelszbö
ke i Hallarydz sochen, och bekiende sig hafua belägrat
enn piga, Elsza Jönszes dötter, och aflat barn
26r med henne, thet the båden her för retta bekiende,
derföre vtfeste han för mökrenchning peningar - 40 marker.
  cronan 13 marker 8 ortigr  
  målzägand 13 marker 8 ortigr  
  häradet 6 marker 5 öre 4
  häradtzhöfd 6 marker 5 öre 4


Kom för retta Eskill Påfuelszon, huilken
hafuer belegratt sin tienstepiga, Kijrstin Jönszes
dötter, och aflat barn med henne, dett de båden
her för retta bekiende, vtfeste derföre - 40 marker.
  cronan 13 marker 8 ortugr  
  målzägand 13 marker 8 ortugr  
  häradet 6 marker 5 öre 4
  häradtzhöfd 6 marker 5 öre 4


Sammedagh kom för retta en landzknichtt, och vng
dreng Olof Bengtszon, huilken hafuer belegrat
enn piga, Giyret Peders dötter, på Stensnese
torp, och aflat barn med henne, thet the båden her
för retta bekiende, derföre vtfeste han peningar -
- 40 marker.
26v
  husbondan 13 marker 8 ortugr  
  målzägand 13 marker 8 ortigr  
  häradet 6 marker 5 öre 4
  häradtzhöfd 6 marker 5 öre 4



  Sammedagh vtfeste lutenanten Jon Birgeszon
vnder Johan Nierodtz componj, enn 12 manna eed
att hans dreng barnfödh i Rysland benemdh Ber
till, icke satte elden på Olofz lada i [..]
så att elden icke förorsakades af hans försummelsze,
förty samma natt Jon Birgeszon der geste, slap
elden lösz strax effter jwlen, vpbrende lada medh
sädh och höö, och hela ladegårdz husen, och en hop får
och getter, som de i hastighet icke hielpa kunne.


Ed Henrick i Östraby vtfeste en trigga manna edh,
att hans hustru nidsatte sina jordabref, och 2 kå
peringer, hosz sin broder, den tidh hon enkia war.


  Sammedagh giorde Suen i Bäckarit och Peer i Selle
berga, på deras hustrurs wegner och giorde et wenllget jordaschifte
sålunda, at Suen gaf Peer - 8 schepland i Östraby
gård, för alle dee jord, Peders hustru Botill åtte i
Bäckaridtz gård, som Suen vthj boor.
27r Anno 1621 denn 9 Maij stodh laga
walborgemesze tingh i Synnerbo häradt, widh ret
tan tingstadh Hampnada, näruarandes befalningz
manen ehrlig och försichtig Gudmund Gudmundszon
till Strömhult, häradtzschrifuaren försichtig An
der Månszon, sampt häradtz nemdn.

Nämbden  
Esbiörn i Lönshult Peer Bengtszon i Trotteslöf
Lars i Alanskiöp Anders i Berghem
Nils Bugge i Skararp Jöns i Ryd
Ebbe i Hiulsnes Måns Båtelszon i Horn
Anders i Bråna Lasze i Broddalt
Olof i Holegårdenn Gisle i Tranhult


Sammedagh kom för retta et vngt quinfolk, Se
gridt Bengtz dötter, och sorgeligen för retten vp
teckte, och bekiende att hon war belegrat, af en
vngh perszon, Måns Månszon i Wrådtz Klåcke
regård, och för detta lägersmåll förrymde Måns
Månszon bygden, och nu tienar en rytter och quar
27v termester i Ösbo häradt, och inthet will henne echta
eller wedergömma, eij heller låta hennes fadher
bekomma, hennes målzägande ret i saken, derföre
och efter för:de Segridt Bengtz dötter, hafuer stådt
vtan kiörke öfuer år och dagh, och mister sin ret i
saken, effter han icke kommer tilsuars, blef för
then schull tillåtet att hon må taga schrift och
sedan komma i kiörke, och blef schrifuit befalningz
manen i Ösbo häradt till, att han tager drengen
till tilbörliget straff.

Desze skattegårder vpbiudes      
1 Giösboda 1 1/6 af Hestberga 1
½ Hallarp 2 1/5 af 1/4 i Boarp 1
2/3 af Gashult 2 ½ Abboreslet 1
1/4 af Vlfberga 1 1/4 af Tånnerit 1
Östregard. Hult 1 ½ Vlfuarit 1
1/4 af Notalt 1 ½ Kylle 1
alt Hylte 2 1/4 af Frennalt 1
1/3 af Tånnerit 1 1/3 afa Tormansbögd 1
28r
½ Holegården 3 1/8 af Markary 1
2/3 af Brockhult 1 1/4 af Brånalt 1
1/4 af Berghet 2 1/8 af Syndreg. Ifla 1
1/4 af Hörszet 2 1/3 af Norre g Wenerit 1
1/8 af Aggalt 1 1/12 afa Kalzhult 1


Sammedagh kom för retta Johan i Snedingztorp,
och vtfeste enn 12 manna eedh, att han icke hafuer be
legrat enn piga, Kijrstin Birges dötter, efter som
han är kommen i röchte före, eden schall gångas å
nesta tingh.
Ed


Kom för retta Suen Jönszon i Nortorpa, klaga
de att han för fierde terminen, hafuer tuå gån
ger vtlagtt Elgzborgz lösen, det och lendzmanen
Nils i Böckhult bekienner, att han förste gång
togh af honom peningar - 3 dlr. Och åter hafuer
låthet panta ifrån honom, för samme terminen
peningar - 3 dlr. Och efter han en gång hafuer be
talat, och lendzmanen bekienner sig hafua hans
 
28v
  peningar taget, derföre dömdes panten tilbaka
igen, vtan lösn, och lendzmanenn bhör stå honom
skadeslös.


  Jonn Jonszon i Stackarp, klagar och på samma sät
att landzmanen vpbär af honom för en termin
peningar - 3 dlr, dett och landzmanen bekienner,
sedan giorde landzmanen inuisningh på honom
för samma termin, och lät Jöns Jöranszon schrifuer
panta honom ifrån, peningar - 6 marker. Derföre
blef afdömdt, att landzmanen schulle betala honom
- 6 marker igen, och holla honom skadelösz.


Ed Kom för retta Thor i Sonama, huilken en tidh
hafuer stådt i rop och röchte, att han schulle haf
ua belegrat sin hustrus söster Brijta Jön
szes dötter, efter som han några gånger är ting
förder, och nu till prof blef tillåtet, att festa
enn 12 manna eedh, och giöra sig för samma röchte
frij.


  Sammedag framsteltes för retta Suen i Pre
steboda, huilken är kommen i ord och röchte, att han
29r schulle hafua ihielslaget Lars Perszon i Tutaridtt.
Orsaken och tilfellet, huarföre han är kommen 
i röchtet, hafuer sig sålunda begifuit, att för:de
Suen i Presteboda, Peer Jonszon i Breknetorp,
Olof i samme gård, och Lars Perszon i Tutarit
som döden ledh, wåro alle vthj et selschap, till
Påfuelsmesze marknatt vthj Christians stadh,
när de hade fulendatt resan, och wåro kompne
hem i bygden till Buggetorp, begynte the ther
dricka, och blifuo öfuerdruckne, emot aftonen
satte the sig, på deras släder och lasz, och wil
le huar kiöra huar hem till sit, vthj wägen,
för än Lars Perszon hemkom, emellan Ösziö
och Grimmarp, fans Larsz Perszon dödh, och ingen
af samme förschrifne som wåro i föllie medh willia
kiennas widh mandöden, vthan föregifua att
för:de Lars Perszon schulle sielf hafua giort sig
skada, inne vthj handen, af sin egen knif, och
der af blefuet döder, dy när den döde fans
war knifuen bhar i snapsäcken, och wdden
29v wiste vpföre, och beuistes af them som strax synte,
huar han hade fått schadan i handen, der hade
genast blodet förlopet honom, så at han hade
taget möszan af hufuudet, och suept om han
den, och när möszan hade warit full, hade
han stenckt bloden begga weger widh wä
gen, in till han hade besuimmat, och fallet
på ansichtet, der han död låg? Nu kunne
icke heller beuisas att the wåro trettandes
den tidh the ådtschildes i Buggetorpet, eij heller
på wägen, Men efter Peer Jonszon och Olof
i Brekentorp, som med wåro i samma föllie, icke
wåro nu tilstädes. Derföre blef detta 
ährandet vpsatt till widare ransakan.

Sammedagh kom för retta Kijrstin Suen Bengtszons
i Balköö, klagandes att hans gårdman Nils Månszon
hafuer kallat henne trolbacka, orsaken är
sålunda förorsakat, at för:de Kijrstin war gången
i Nils Månszons fähusz, och när hon schulle gå vt,
30r vtur fähuszet, berettar Nils Månszon, att hon togh
et stöcke fädynga i handen, och sedan then andre
dagen bortmistes af fähuszet enn [..], men huad
konst hon der med wiste seijer han sig inthe weta,
vthan han klager att han tre dager der efter, mi
ste 2 koer, vthj en grop, der af han hafuer taget
misztancka, att för:de Kijrstin schulle wara der
vthj wållandes. Och aldenstund att för:de Kijr
stin är en ehrlig oberochtet dannequinna, är och
af goda hederliga oberochtade föräldrar födh, stodh
och ferdig med alle sine granquinner, och tilbödh sig
willia festa lagh, såszom och till detta Nils
Månszons wijtesmåll fans ingen skiell, lijcknelsze
eller beuisz, vthan Nils Månszon rettade sin ord för
än han af tinge gijck, görandes för:de Kijrstin frij,
och bekiende att han inthet annat wiste medh henne
än det som ehrliget och godtt är, derföre blef Nils
Månszon för schelorden till ähran förschonatt
och wäll behållen, och vtfeste effter det sidsta
Capitell i Tingmåla Balken, peningar - 3 marker.
30v
  cronan 2 marker
  häradet 4 öre
  häradtzhöfd 4 öre


Ed Olof i Brekentorp, vtfeste enn 6 manna eedh, att han
icke hade opburit at Johan Gulsmed Elfzborgslö
sens peningar - 12 dlr


  Sammedagh kom för retta Segridt i Longeskogh, en
fattig tienstepiga, och bekiende at en dansch drifuare
kom hijt öfuer grendzen, sade sig wara ogifter.
föruende sit nampn, lofuandes henne echtenschap,
henne belegrade och aflade barn med henne, och när
det schedt war, belägrade samme dansche man en
annor piga, medh huilken han strax rymde, nu är
vppenbart wardet att then drifuaren war en
förlopen hoorkarll, och hade sin echta hustru i Dan
mark. Nu beuistes att för:de tienstepiga i Lon
geskog, war et löpere barn, när hon kom till
Longeskog, och låg i fäthlom, och aldrig wet af nå
gra föräldrar eller slecht, eij heller huad heter,
31r
vtan som de elliest hafuer gifuit hene nampn.
Deta lägersmålet blef vpsatt till widarae
betänckiande.
vpsatt


Kom för retta Hokon Jöranszon i Mårarp i Rysby sochn,
edle welb. Måns Axelszons landbo, till Blom
bergh, klagandes att den vtschrifningz commisz:
edle welb. Bengt Kafle och Erich Jöranszon, höllo
vtschrifningen, blef en benemd Anders Nilszon
i Mårarp, en husman, och inthet roteschrifuen, vt
schrifuen. Och then tidh munstringen stodh i
Moada, blef denne för:de Anders Nilszon, efter
Welam Niederuotz berettelsze, af öfuersten Her
man Wrångell, vtplanet af rullan, och i hans stadh
insattes Jöran Håkanszon, huilken för en löszdrif
uare, af för:de Welam Nideruodt vtropat bleff,
och honom med ominne ifrån lopen, huilkit alt war
enn omild berettelsze, och kan fast annorlunda be
uisas, dy Jöran Hokonszon är en bofast man, och
på frelszet boandes, war och eblant frelszet
rotaschrifuen.
 
31v Kom för retta en fattig enkia, Gunnill Peders
dotter i Tutaryd, huilken brukar en half schat
tagård, och sig högeligen beklagade, att på vtschrif
ningen i Bråna, war hennes son Bengt Månszon
för sin ringa år, inthet vthj presterullan inschrif
uen, och fördenschull blef förschonat. Men se
dan på munstringen i Moada, blef en benemd Jep
pe Månszon, som med dom schrifuen blef vtpla
nat, och den lille poicken insatt i hans stadh, der
före dömer retten, att den som först med dom
skrifuen blef, schall tiena för landzknichtt.

Sammedagh blef beklagatt att en fougtatiener
Jöns Anderszon hade belegrat enn piga, Bengta
Suens dötter, det de båden bekiende, derföre vt
feste han för mökrenckan peningar - 40 marker.
  cronan 13 marker 8 ortigr  
  målzägand 13 marker 8 ortigr  
  häradet 6 marker 5 öre 4
  häradtzhöfd 6 marker 5 öre 4
32r Sammedagh kom för retta Bengt Suenszon i Elinge
på sine egne wegner, och fulmechtig på sin moders Elsza,
och sine söschionnes, Arfuidz, Stens, och Kijrstines weg
ner, och bekiende att the godueleligen sålt hafua,
Jöns Jönszon i Ryd, 1/8 af Elinges gård, som Per
Gammalszon nu vthj bhor, och hafua derföre alle
tilhopa opburit, reda peningar - 37 dlr.

Thenn andre dagen continuera
des med lagtingett

Sammedag framlades i retta et förseglatt
kiöpebref, der vthjnnan förmäles, att desze
efterschrifne af frij willia hafua sålt Johan
Månszon alles theras arfueloter i Misterhult,
huilkit belöper sig 1/5 af hele gården, vndanta
gandes - 4 schepneland, och hafua derföre, opburit
N. Boduid Månszon i Sandby, i Gydinge häradtt
Åke Månszon, Kijrstin Månszes dötter och Suenborg,
Månszes dötter, alle tilhopa peningar - 21 dlr.
32v Ithem hafua desze för:de skiencht sin måg Johan
Jönszon - 4 skepneland, på thet han schulle taga
deras söster, Brodda Månszes dotter till echta,
sedan han henne förkrenchtt hade, Ithem hafuer
för:de Johan Jönszons suera, Mätta Boduidtz döt
ter, vpburit för thu skepneland, peningar - 10 dlr
och dhes förutan skienchtt sin dötter Brodda
thu skepneland åker, förutan hennes arfuellott.

Sammedagh kom för retta Jon i Snelsböke landz
manen, och klagade att en piga Estridtt Anderszes
dötter, är kommen i vppenbara röchte, för en dansch
skomakere Peder, barnfödh widh Laholm i Danmark.
huilken en tidh hafuer hafdt sit tilhåld hosz pigo
nes föräldrar, hafuer och låtet talat pigan till
om echtenskap, och hon sade honom neij.
Ithem bekienner och landzmanen att pigan besuim
made i kiörckan, vnder tiensten, der af folket
togh misztancka, henne beröchta, och vtspridde
om henne et ondt röchte, och är nu så widt kom
33r
met i alle mans mund, att hon icke kan blifua frij,
med mindre hon giör sig frij medh lagen. Derföre
blef tillåtet att hon vtfeste en 6 manna eedh till
nesta tingh, att giöra sig frij för samma wanröchte.
Ed


Sammedag framfördes för retta, en löskona Brijta
Clemetz dötter, huilken hafuer låthet sig belegra, af
en vng landzknichtt, Lindorm Gunnarszon, dett
han och bekiendt hafuer, och efter han nu är afmunstrat
på toget, och icke kan komma tilstädes, blef afsagtt
att Brijta må komma til schrift och bettringh.
 


Sammedagh kom för retta edle welb. Chri
stiern Lilies tienere till Elmtarydh Bengtt Olszon,
begärandes att retten wille ransaka, huru 
longt thet är emellan, frelszesgården Näsz i Liung
by sochnn, och sätesgården Elmtaryd, så blef
sålunda beuisat att ifrån Näsz och till Quä
ningarp, är enn fierdedels mill, ifrån Quäningarp
 
33v och till Näsz i Liunga sochnn, är en half mill.
Och ifrån Näsz i Liunga sochnn, och till Elmta
rydh, en fierdedels mill.

Sammedagh kom för retta Jöns Erickszon i Vif
ualt, beklagandes at en torpare, hafuer honom
ifrån welledt en engh benemdh Köllesmör, som 
finnes i hans lagafångz breff, huilkit gifuit
ähr af S. Isack Birgeszon, Anno 1533 löger
dagen nest för S. Olaj dagh. Och effter tor
paren ingen wissord hade, huru han hade fått
engen, derföre dömdes engen i quarstadh till
widare ransackningh.

Sammedagh kom för retta Jöns Algudzon i
Bolmaridt, en frelszes bonde, och klagade att An
des Trumeslagares hustru, Botill Peders dot
ter, hafuer kommet hans dotter Märit Jönszes
dotter i ord och röchte, för en skreddare Jöns Eschil
szon, och schelt för:de Märit, för en hora, deett
för:de Botill icke nekar, vthan beuisar att hon
34r hafuer hela natten legat hosz för:de Jöns Eskilszon.
Ithem beuisar och att för:de Märit lenge hafuer
stådt i rop och röchte, både för skreddaren och andre,
såszom och för deras egen husbondes tienare.
Detta blef vpsatt till widare ransackningh.
Ithem hafuer och för:de Märit legat i sängh hosz Jon
i Skararp.

Kom för retta Beritta Suen Knutzons i Wennerit,
och klagade att en drengh, Anders Ingaszon, hade tro
lofuat hennes dotter, Kijrstin Gudmundz dötter, i mid
ler tidh kom ouenskap dem emellan, och blefuo lagligen
ådtschilde, sedan ther efter när andre drenger
kommo och samme piga befrija wille, gijck Anders In
gaszon till them, och bekiende at han henne belegrat hade,
och der igenom afstörkte och förhindrade giftermå
let. Nu bekienner Anders Ingaszon, att han hafuer
sagtt orden, och nekar gerningen, orsaken att han
wille gerna äga pigan till echta, derföre sackfel
tes Anders Ingaszon att vtgifua, för läpegeld
peningar - 9 marker.
34v
  cronan 6 marker
  häradet 1 ½ marker
  häradtzhöfd 1 ½ marker


Sammedagh kom för retta en af häradtz nemdn
Peer Bengtszon i Trotteslöf, huilken widh stora landz
uägen boandes ähr, beklagandes att hans dreng
Sten Sonaszon belf vtschrifuen, och beuiste att
han är blyer och tölpachtig, och straz effter vt
schrifuen öfuer stånden war, kom wådaeldh lösz i
hans gård, vpbrende lada fähusz, och de andre
småhus i ladegården, der af han en obotelig
skada taget hafuer, derföre hafuer denne
ringa retten af medynkan och retmätigt betänc
kiande, dömdt att nemdamanen må niuta sin
drengh, och en annor drengh i samma rota, Jeppe
Anderszon på Torget, huilken [..] på vtschrif
nningzmötet frelsze, må blifua knicht i staden för
Sten Sonaszon, efter han der till är bettre tien
ligh. Beuistes och att han är fördels drengh, och
i olaga tidh stadder.
35r Ithem framkom Jöns Olszon i Balköö en skattabonde
huilken några år tilförenne, hafuer warit schrif
uen i knichtatiensten, och samme tidh leigde en
warachtig karll, för sig i cronones tienst, som sedan
han hade gådt några togh, blef her hema sotdöd.
och för:de Jöns Olszons frijpasz, är på munstringen
1617 af welborne herrer, her Nils Bielke till
Salestadh, herr Nils Gyllenstierna, och Herman
Wrångels, egne hender, vndertechnat, bekräftat
och stadfestt. Deröre dömer retten honom frij
för knichtatiensten, och en annor af samma rota,
Suen Nilszon, i Saxarp, en vng drengh, och oansedtt
han vngh är, kan retten ingen annor rådh, i rotan
finna, vtan alle hafua feel och laga förfall.

Ithem framkom Nils i Kylhult, landzmanen i Tra
herydz sochnn, beklagandes att hans drengh Jon
Suenszon blef på munstringen i Moada, inschrif
uen i knichta lengden, in till så lenge och med
the förordh, att landzmanen kunne förschaffa, en
35v annor doglig karll igen, af samma rota, då
schulle hans dreng gifuas lösz.
Och effter han nu på häradtztinget hafuer vt
nemdt, en warachtig karll Jeppe Jonson i
Böckhult, som är en tapper fuluexen karll.
derföre domer retten landzmanens drengh frij,
och för:de Jeppe Jonszon till knicht.

Ithem framkom Jon Månszon i Tofta, en skoma
kare, huilken är wanfhör och afslaget sit lår
thuå städesz, och derfore på retta vtschrifningz
mötet förschonat blef, men på munstringen
i Moada, är han [..], öfuersten
welborne Herman Wrångell, ouitterligen
och obemerckt i knichta rullan, och en annor
nyschrifuen vngh drengh, Anders Suenszon i
Brekentorp, som i Moada i öfuerstens åsynn
gijck igenom munstringen, och miste håret, blef
vtplanat, och efter med sådana byte är
sueckligen handlat, emot H.K.M.t och cronan,
derföre dömer retten, at den som på retta
vtschrifningzmötet blef schrifuen, och är
36r frij ferdig och doglig karll, schall wara knicht och
Olof Skomakare frij.

Sammedagh framlades i retta, hederlig och wel
lerd mans, her Måns Jonszons bekiennelsze i On
sziö, vnder eget signet bekräftat, förmälandes att
Jöns Birgeszon och Erland Birgeszon i Rorsilt, medh
sine hustrurs, mågers jaa och samtöcke, hafua sålt
Carll Anderszon ½ af Giöteboda torp, och derföre
vpburit rigz daler - 47 str. Ithem Knut
Jönszon för etlöfuet peningar - 9 dlr i tyscht
och danscht mynt. Ithem förmäles vthj samme
schrifuelsze, att Jöns Anderszon i Laxabergh,
bekienner sig hafua sålt Carll Anderszon then andre
½ af Giöteboda torp, och derföre opburit
vthj tyscht och danskt mynt, peningar - 58 dlr.
Och är för:de torp, Carls hustrus retta börd.
Summa vtgifuit - 114 dlr.

Sammedagh kom för retta en af häradtz
nemden, Nils Bugge i Skararp, fulmyndig på
36v Suen Laszeszons wegner i Hynderyd, och bekiende at
at för:de Suen goduelleligen sålt hafuer Anders Per
szon i Ryd, och hans thuenne söstrer Botill och In
geborgh Peders dotter, halfuer Holegårdenn i Hynde
rydz sochnn, och hafuer derföre opburit vthj silfuer
och reda peningar - 80 dlr. Nils Bugge i Ham
bra, Ingeborg i Wendeböke, för etlöfuet penin
gar - 16 dlr. Erich Stenszons arfuingar i
Brekentorp för etlöfuet peningar - 7 dlr.

Sammedag praesenterades i retta Per Olszons
och Birge Perszons egen bekiennelszes schrift, om
h. Nils Dirichszons förlaningzgård, ther vthinnan
the sielfua bekienna, att the hafua borte af
hans förläningzgård, huad åhrlige rentan
widkommer. Peer Olszons zedell date
rat i Queningarp den 30 Martij 1619
och Birge Perszons handschrift dat: den 4 Junij
1619. Derföre dömde retten att the schulle
37r
betala her Nils, orsaken att the bekiende sigh hafua
opbörden hender emellan, och det är dem blifuit i re
kenschapen bestått.
 


Kom för retta Olof Suenszon i Nöttia vthj egen
perszon, bekiende at han sålt hade, Birge Nilszon
ibm - 1/3 af hele gården i Nörria, och derföre vp
burit peningar - 62 dlr.
 


Sammedagh kom för retta Giöta Nilszon i Åby,
och vtfeste enn 12 manna eedh, at han icke hafuer
bortstulet det godzet som Girmundz hustru i
Åby mist hafuer, och finnes tilförenne på tin
get i Östraby antechnat.
Ed


Kommo för retta Måns i Foglanes, och Torsten
i Rommonehyltan, och giorde enn 12 manna edh,
att alla de peningar, sölfuer och oxar, etlöf
ues gåfuor och annat, som i her Girmundz vitnes
börd i Giöterit, antecknat står, är tilfyllest
vtlagtt och betaladtt, efter som brefuitt i book
stafuen lyder.
 
37v
Edamenerna  
Måns i Foglanes Thore i Torpet
Thirsten i Rommehyltan Jon i Bohock
Jöns ibidem Per i Lillaryd
Suen i Ryd Jöns i Wereberga
Åke ibidem Girmund Nilszon ibm
Lasze i Rampnes Jöns Jonszon i Horn

Medh denne förschrifne eedh warde Måns i Fogla
nes deras vtlagde peningar, och her Girmundz
witnesbörd blef kraftigt dödt. Derföre bhör
Nils Bengtszon i Hellerna, så frampt han någon
lott will hafua i Torpet, igen lägga penin
gerna, efter som brefuitt i bookstafuen förmä
ler.

Sammedagh kom för retta en af häradtz nemdn
Peer Bengtszon i Trotteslöf, på sine egne vegner, och
fulmyndig på sin söschionnes wegner, N. Birge
Bengtszons, Jacob Bengtszons och Carll Bengtszons,
noch Elin, Barebro, Kijrstin och Karin Bengtz
döttrer, och bekiende att the samptligen af enn
38r godh willia sålt hafua, Peer Anderszon i Åby, alle
theras arfueloter i Åby gård, och derföre opburit
peningar - 12 dlr. Ithem war Per Bengtszon
fulmyndig, på Nils Anderszons vegner i Prestorp, huil
ken och hafuer sålt sin broder Peer Anderszon
sin arfuelodtt i Åby gård, för peningar - 14 dlr.
Noch fulmyndig på Kijrstin Anderszes dötters vegner
i Dommarit, och bekiende att hon hade sålt sinom
broder Peer Anderszon sin arfuelodt i samme gård,
för peningar - 6 dlr. Ithem Jacob Jönszon på
sine vegner, och fulmyndig på sin moders och söschiö
nes vegner, och bekiende sig sålt hafua Per Anderszon
alla deras arfueloter i Åby gård, för pe
ningar - 6 dlr.

Sammedagh kom för retta, Suen Knutzon
i Kanarp, på sina wegner, och fulmechtig på desze
effterschrifnes vegner, N. Olof i Nornes, An
ders i Kanarp, Olof i Syndranes, och bekiende
att the godueleligen sålt hafua, Lasze Jönszon i
Berghem 1/4 af hele gården Berghem, och hafua
38v derföre alle tilhopa opburit, peningar - 34 dlr
och i etlöfues gåfuo peningar - 3 dlr. Och hafuer
för:de Laszes hustru Elin Boadz dotter, lagligen
arfdt 1/4 af samma gård, så att Lasze med kiöp och
sins hustrus arff, äger ½ gården.

Kom för retta Bengtt Hokenszon i Boarp, ful
myndig på Kijrstin Laszes wegner i Läserit,
och bekiende att hon medh sin mågz, ja och samtöcke
hafuer sålt, Bengtt Gunnarszon i Giöterit
sin arfuelot vthj 1/4 af hele gården Läseritt,
och hafua derföre opburit, Jöns Froaszon på
sin hustrus vegner Anna, och hennes söschionnes
vegner Mechtilla och Bengta, noch Karin [..]
för et tneland, och opburit alle tilhopa, vthj för:de
fierdingh, peningar - 72 dlr och för etlöfuet
- 6 marker. Ithem hafuer Bengt Gunnarszon gif
uit sin hustrus jord, Ingeborges i Suineberga,
för de tre skepneland hennes söster Elin åtte
i Läserit, nemligen tre skepneland, och 3 skepland
hafuer Ingeborg arft i samme gård, så at Ingeborg
äger et tneland vthj en annor fierdingh.
39r Sammedagh kom för retta Frenne i Balkarp, på
sine egne vegner, och fulmechtig på thuenne sine söstres
wegner, Anna och Karin, Anders Jönszon i Horsze
berga, fulmyndig på Johannis wegner i Malmarit,
och bekiende att the sålt hafua sinom broder, Peer
Suenszon i Malmarit, haflparten af Linhultz torp,
och hafua derföre opburit alle tilhopa, peningar -
- 48 dlr och Peer Suenszon hafuer der vthj sielf sin
arfuelott.


Kom för retta Jöns i Groerit, och vtfeste
enn 12 manna eedh, att han icke hafuer belägrat
Gertrud Jöns dötter, efter som röchtet om
honom vtspridtt är. Till nesta tingh.

Anno 1621 den 12 Martij war iag Nils Eskil
szon, sampt denne effterschrifne af häradtz nemdn,
Lars i Alanskiöp, Måns Botilszon i Horn, Jöns
i Ryd, Ebbe i Hiulsnes, Nils Bugge i Skararp,
39v tilstädes i Kylhult, och hans hustrus halfsöster, In
gerd Jönszes dötter, och thuå hennes söstrer, om deras
jord och arfueloter i ½ Kylhultz gård, och oansedt
söschionner i fädernet ähre - 11 sösterloter, lekeuell
efter den senaste giftan, hafuer warit med att
föröda och bortsellia 1/6 af Kylhultz gård.
och annat de hafuer föreuendt och förytrat, så att
det belöper sig - 28 dlr 3 marker som den senaste
kullen bhör legga ifrån sig, för än de komma
till fult fäderne. Derföre blifuo de så förlich
te, att de tre halfsöstrene, läte falla peningarna
och begärade alla tilhopa bekomma 1/9 af halfue
gården i fasta iord, så blifuer allena 9 sostersloter
i halfue gården. Derföre effter Ingerd Jönszes
dötter, och hennes halfsöster, inthet hade för deras
arfuelott i Kylzhult opburit, eij heller wille henda
peningar, afuittrades och [..], Ingerd Jönszes
dötter, och hennes tuå halfsöster, i halfue gården,
nordest på torpestellet, nemligen i enn stor
book, så tuerdt om stubengen, der lades en
stenn, och så ådt gamble fååll, så i wägen,
40r och sedan wägen till Mierredz ledh, detta schall
wara thuenne sösterloter, huilken iord dhe tre half
sösterne schola hafua, för deras arffueloter i ½ Kylhultz
gård, her om omsembdes dem wäll, och blifuo her
om i desze gode mens näruaro, effter eget nöije och begä
ran wenligen och wäll förlichte, att thet schall wara
them emellan enn aftalaat sack, till euerdeliga tider,
och effter för:de Ingerd Jönszes dötter, är en bullersam
orolig och trettesam menniskia, och snarast, sagtt
inthet omskiöter huad hon klager, eij heller hafuer försyn
huad hon giör. Derföre hafuer iag så well som Nils
i Kylhult, såszom all ordentelig öfuerhet, till en
efftererettelsze, att detta schifte med willia
och samtöcke giort är, detta witnesbörd medde
latt.
40v Anno 1621 denn 20 Septembris stod laga
Michelsmesze tingh, vthj Ifla näruarandes edle
welb. Truls Perszon till Öijhult, Arfuid Perszon
till Oszhult, noch befalningzmanen ehrlig och
försichtig Peer Olszon till Queningarp. Ithem
hederlig och wellerd manen her Peder i Huitarydh
häradtz prouest, her Carll i Rysby, her Peer i
Hallarydh, her Nils i Pieterydh, her Jöns i
Angelstadh, her Bengt i Liunga.

Nemden  
Lars i Alanskiöp Anders i Bråna
Måns Botelszon Anders i Berghem
Jöns i Ryd Lasze i Broddalt
Nils i Skaarp Olof i Holegården
Eszbiörn i Lönshult Gisle i Tranhult
Ebbe i Hiulsnes Per i Trotteslöff


Sammedagh framsteltes för retta, Erland i
Misterhult, i Markarydz sochn, huilken en
41r tidh hafuer stådt i röchte för sin legopiga, Karin Jön
szes dotter, och effter för:de Erlandh biuder neij för sigh,
protesterades heftigt emot retten, och sade sig oschyldig
wara, men effter röchtet war groft blef honom på
lagtt, att vtfesta enn 12 manna eedh till nesta tingh
att giöra sigh frij.

Sammedagh framsteltes för retten en dreng Måns
Månszon i Halszeridt, och bekiende sig hafua belegrat
Peer Jonszons hustru i Weila, Agnis Peders dotter,
det the båden her för retta bekiendtt hafua, men
effter för:de Agnis, står vthj ondtt tall och röchte,
för flere manfolk, derföre blef med domen vpskof
till widare ransackningh.

Ithem framsteltes enn piga för retten, benemd Anna
Peders dötter, huilken hafuer tientt Måns
Månszon i Halszerit, och för then schull kommen i vp
penbara röchte, att han henne schulle hafua belegratt,
orsaken och tilfellet war sålunda, att för:de Måns
Månszon befrijade för:de Anna Peders dotter,
41v
  begärandes henne till echta hustru, fijck pigones och hen
nes föräldrars jaa och samtöcke, och togh pigan till sigh
i bohaget, på denn beskedh hon andra wekan schulle
wara hosz festemannen, och andra wekan hosz föräldrar
na, till dhes brylloppet schulle hållas, och belop sigh
6 wekor, som hon war hosz för:de Måns Månszon, de
thu allena i stugo tilhopa, nat och dagh. Effter
begga parterna neka, blef detta vpsatt till wi
dare beskedh.


Ed Kom för retta Birge Soneszon i Gremöö, i Traherydz
sochnn, huilkens echta hustru är blind, och elliest med
gruffuelig siuckdom bekaijatt, så att han vthj siu
åhrs tidh inthet sengelagz omgenge med henne haftt
hafuer, dett han her för retten bekienner. Vthj mid
ler tidh hafuer der i gården tient, enn piga Anna Pe
ders dotter, för huilken för:de Birge Soneszon, ähr
kommen i vppenbara röchte, och aldenstund han tilförenne
är beslagen medh hoor, ähr han dhes werre troandes,
blef honom fördenschull pålagtt, att han sig med enn
12 manna edh, purgera schall, den han och vtfeste.
 
42r Sammedagh kom för retta Peer Erichzon i Tiabo
da, fordom fougte på Erichstadh, och klagade att bön
derna i Quenarpa by, hafua af onscha och eget onda vp
sått, nidrifuet enn inhegnadt och skogzhaga för honom,
som han på sit eget klöfueträdh intaget hade, vtan
någon klagan, föregången dom, och vtan fougtens
tilstånd och widskap, dett bönderna i Quenarp be
kiende, och der hosz framlade för:de Per Erichzon,
et synebref gifuit af welb. Jöns Jöranszon,
den 23 Septembris 1613 der vthj förmäles, att
när synen war omgången, och domen afsagder,
dömdes den Nesudden vtt, som Quenarpaboerne
inhegnaat hade, sedan blifuo paarterna så förlich
te, att Quänarpaboerne scholle inhegna halfpar
ten af Näsudden, nu klagar welbe:te Peer
Erickszon, att the hafua inhegnat allan Nesudden,
huilket är tuert emot dombrefuit.

Ithem framkom Rasmus i Washult, huilken och
på för:de Ture Sparres godz boandes ähr, och
klagade att bönderna i Höredas by, hafua af idell

42v onscha och enschijlt rådh, och med berådt modh, samkade
sig tilhopa, och om Jacobzmesze dagh, ginge en stor halff
mill vp til Washult, och nidrefuo många fagner
af hans enodels gerdesgård, som war rette fridbende
öffuer åker och engh, så att han motte hålla wachtt
öfuer sädh och höö, elliest hade boschapen gådt öfuer alt.
Thet bönderna i Höredes by, samptligen bekienna.
Men de föregifua orsaken att för:de Rasmus
hade vtuidgat sin gerdesgård, huilket och så schedt
war, doch på hans egen fägata, så att han hafuer
knapt fridbennett i fähusknuten. Och effter
denne thuenne stridige parter hafua giort wåldz
uerkan, emott then häradtzsynn och dom, som
them emellan afsagtt och gången är, derföre
henstelles ährandett belongande synen vnder lag
mannen. Men för sielfue åuerkan schola de
stemmas till nesta tingh, och fulföllias effter
lagen.

Desze effter:ne af nemden vitna, at Nesudden blef
fulkommeligen vtdömd, till klöfueträdh, Lars i Alans
kiöp, Måns Båtelszon, Jöns Jeppaszon, Ebbe i
Hiulsnes.
43r Desze effter:ne af Quänarp granner, wåro i flock och
farnöte, att vthugga hagan för Peer Erickszon,
Jeppe Anderszon en torpare, Jöns Fiskare, Lasze ibidem,
Olof Jeppaszon, Peer Jeppaszon, Jöns Suenszon, An
ders Jönszon, Peer Olszon, Erich ibidem, Bonde ibm
Peer Matzon, Anders Suenszon, Jöns ibm, Anund ibm.

Desze effter:ne af grannerna i Höredes by, wåro i flock
och farnöte, att vthugga fridbendet för Rasmus
i Washult, Jöns Erlandszon, Nils Olszon, Erland
Perszon, Jöns Perszon, Carll Perszon, Jöns Jeppaszon,
Suen Suenszon en quartermester, Sone ibm, Carll Erland
szon, Jon Algudzonn, Arfuid Ibidem, Nils Bengtszon
Jöns i Torkeshult, och hans gårdman Måns ibidem
torpare, huilka sielfue hafua stora nya intechter.

Welb. Christiern Lilia låter opbiuda, efterschrifne
gårder, Widåsa - 1. Gamblalöcke - 1.
Welb. Nils Siöbladh Båckaboda - 2/3. - 3.
Norra Wedåsa - 3. Ifla - 3.
Skattaheman
½ Tutaridtt - 1. Östragården Hult - 1.
43v Sammedagh kom för retta Matthis i Åsa, och giorde sig
frij med en 12 manna eedh, att huarken han hans hu
stru, eller husfolk, afschoro et stöcke af Jöns Perszons
skiorta, i deras badstuga, eller mädan skiortan låg
på badstugo taket.

Edamenerna  
Matthis i Åsa Simon i Tiuszhult
Suen i Tansziö Måns Skreddare
Sten i Gresholma Nils i Böckhult
Påfuell ibidem Nils i Dotebögd
Jöns Påfuelszon ibm Ebbe i Quarnegården
Simon i Gresholma Matthis ibidem

Denne eden blef effter 24 Cap. i Tingmåla B. af
målzägande, Konungz fougte, och hela retten vpgifuen,
och för:de Matthis, hans hustru och huszfoik, frij och
oschyldigtt dömdtt, för Jöns Perszons obetänckta
wijtesmåll, och effter för:de Jöns Perszon, och
rettade sin ordh, her på tinget förän han vtgich,
blef han till ähran behållen, och vtfeste för oquem
des ord, peningar - 3 marker.
44r
  cronan 2 marker
  häradet 4 öre
  häradtzhöfd 4 öre


Sammedagh kom för retta welb. Truls Perszon till Öij
hult, beklagandes at landzmanen Måns Bengtszon i Tofta
i Angelstadh sochn, hade opburit cronones vpbörd af
Angelstadh giell, och ther af förslösat och till sin egen
nötto bortuendt, peningar - 215 dlr 26 öre, som
honom i hans lifztidh, af Christiern Jonszon häradtz
schrifueren pårechnat bleff. Och Måns Bengt
szon, sampt och hans fader Bengt i Äplanes vtlof
uade innan kort tidh betala, der opå Christiern
Jonszons beuisz och reckning tilstädes finnes.
Her förutan war för:de Måns Bengtszon schyldigh, för
Elfzborgzlösens rest, som han af almogen vpburit hade,
enn stor summa peningar. När för:de Måns Bengt
son död war, drog strax welb. Jöns Jöranszon vthj
Måns Bengtszons gård, och confischerade och quarsatte för
Elgzborgzlösen alt thet ther war. Huilket han och sedan
för retta want och försuarade, och konungens fougte
fijck inthet. Nu hafuer sig tildraget att Måns
Bengtszons fader, Lille Bengtt i Eplanes som hosz
44v war när Christiern Jonszon giorde reckningen, och
lofuade på sinn sons vegner, att han strax schulle
möta i Liungby, med 8 str oxar och peningar,
och betala restett, dödh blifuen, derföre och efter
der inthet godz fans, efter Måns Bengtszon,
will Truls Perszon hafua sin betalningh, af
den lott som Måns Bengtszons barn kunne tilfalla
efter farfadren, Lille Bengtt i Eplanes i löst
och fast.
Ithem när Måns Bengtszon dödh war, förskic
kade Lille Bengtt budh hemmeligen till welb.
Jöns Jöranszon, och oachtat att han stodh i löftet
för peninga restett hosz fougten, tilstadde han
och der til förhalp, att Jöns Jöranszon quaarsatte
bohagett. Men efter Lille Bengtz arfuingar
samptligen icke tilstädes wåro, blef detta op
satt till widare ransachning och dom.

Sammedagh framsteltes en giftt bonde, Wdde
i Traheridtt, huilken är kommen i röchte, för
sins gårdmans hustru, Nils Gudmundszons N.
45r Ingeborgh Thores dotter, orsaken och tilfellett
till detta röchtet, är sålunda vpkommett, att
för:de Wddes hustru, Elin Nilszes dötter, hade
funnitt sin man och Ingeborgh tilhopa vthj Nils Gud
mundszons fähus, och huad kierlighetz teckn hon medh
them sågh eller fant, blef hon mechta wredh, och slog
för:de Ingeborg ganska illa, vthj hennes eget fähus.
Och sedan lop wredh vtur fähuszet, och skielte In
geborgh öfuerliutt för en hora. Beuistes och
att för:de Wdder samma tidh i fähuszet skienchte
Ingeborgh et hufuudtklädzleroftt, dett han och be
kienner, men nu nekar Vddes hustru, Elin Nil
szes dotter, seijandes sig ingen misztancka hafua om
mannen, för Ingeborges skull, vtan förebär, att
för:de Ingeborg hade sagt om henne i bygden, att hon
sinom man Wdde ouitterligen hafuer bortsålt
spanemåll - 10 schepr, och för den sagan schull
säger hon, att hon slogh Ingeborgh.
Ithem bekienner Ingeborgh att hon war gången i fä
huszet att molka, och der kom Vdder till henne,
45v
  och strax efter kom Vddes hustru i fähuszet, och slogh hen
ne, men Vdder beretter tuert emott, och säger att
Ingeborgh och han folgdes ådt i fähuszet, att vttiöra
geter. Andre gång sade Vdhder, att de gingo in
vndan en regnschur, och inthet nemde geterna,
och för thet tridia i förstonne suor och nekade, att
han inthet war i fähuszet, och är således blifuen
tuetalig. Detta blef vpsatt till widare
ransackningh.


Ed Sammedagh vtfeste Nils Olszon i Elinge enn 12
manna eedh, effter den högloflige konungzlige hof
rettens resulution, och det suplicas Suen i
Beckarit inlagtt hade i hofretten, att han icke
war williandes eller wållandes i Aszers dödh i
Grimslöff, eij heller lade på honom någott döde
ligeet handauerk. Till nesta tingh.


Ed Lasze Lund i Elinge fester en 12 manna eedh
på samma sät, att han ingen dödzår eller handa
uerk, lade på Aszer i Grimslöff. Till nesta ting.
46r Sammedag framfördes för retta, Jöns Perszon i
Arfueka, huilken bekiende sig hafua stulet enn
quiga, i skogen ifrån Kiella i Aggalt, denn slachta
de och i sielf sins huszom nottiade, dock wiste icke
hustruen annars än han quigan kiöptt hade, när
saken blef vppenbar, togh Kielle talgen och huden
igen, förlichte saken, tagandes - 4 dlr i wenschap,
och en bösza, doch lekeuell afdrog - 2 ½ daler
som Kielle Perszon schyldig waar, och Kielle nider
töszade saken. Och blef quigan werderatt för
peningar - 3 dlr. Och effter tiufuen war vng
och tilförenne aldrig beslagen med tiufuerij, är och
fattig, den som sielfuer icke äger et nötehår. Derfö
re blef på höge öfuerhetenes nådige behagh, af ret
ten tillåtet, att Jöns Perszon efter Gudz lagh
vtfeste femdubbeltt, belöper sig peningar - 15 dlr.
  cronan 5 dlr
  målzägand 5 dlr
  häradet 2 ½ dlr
  häradtzhöfd 2 ½ dlr
46v
 
Kom för retta Simon i Sommersäte, och giorde sigh
frij med denne effterschrifne danemän, att han
icke hade flaget et stodh för sin granne, som styrt
war.

Edamenerna  
Simon i Sommersäte Jöns Wåge i Ifla
Anders Boszon ibm Per i Sommersäte
Eszbiörn i Mierret Odde ibidem

Denne eedh blef lagligen gangen, och för:de Simon
för sådant squalpetall, frij och oschyldig dömd,
och den her på widare taler, schall böta sina pe
ningar, och oachtat för man eij dhes better.

Sammedag kom för retta Peer Suenszon i Malmaritt
på sine egne vegner, och fulmechtig på alle sine söschion
nes vegner, oh tingschiötte hederlig och wellerd man
her Påfuell i Wlzbech, och hans hustru Anna
Peders dotter, halfparten af et halft skatteheman
Linhult i Hynnerydz sochnn, och derföre opburit
vthj peningar - 120 dlr för iord och etloffuett.
47r Sammedag kom för retta Nils Bugge i Skararp, ful
myndig på Jöns Jonszons wegner i Biernhult, och hans
barns wegner, Nils Jonszon, Per Jonszon, och Elsza
Jons dotters wegner, och tingschiötte Suen Gudmundszon
och hans hustru Kijrstin 1/4 af Biernhult, för pe
ningar - 60 dlr för arf och etlöfuett.

Sammedagh kom för retta Olof i Brekentorp
och lät vpschrifua några edamän, der medh han ach
tade giöra sig frij, att han icke hade vpburit
peningar - 12 dlr af Johan Gulsmed vthj Elfz
borgzlösen, och effter han icke blef lagför, dömde
retten att han schulle betala Johan Gulsmed
igen.

Sammedagh kom för retta Hokon Jönszon i Draga
rit, huilken aldra först fant Lars Perszon i Tu
taridtt, der han döder lågh, emellan Grimmarp
och Osziö, doch nermer Ösziö på enn mosa, hade
lagtt båda henderna vnder ansichtet. Och
när han wende honom vp, såg han ingen annor
47v lijcknelsze, vthan han war sargader i den högra han
den, inne vthj handen, et litet kiötsår, och effter som
han vitner, hade han gådt thu pilskåt, sedan han
hade fåt skadan, och blodet hade flux förlupet
mannen, så at han hade suept sin mösza om handen,
och när möszan af blodh full war, hade han slengtt
blodhet afsides widh wägen. Men först blod
slaget syntes, war widh winterleget, östan
fhör der de alle skildes ådtt, som wåro i deet
fölget, och bekienna alle att Suen i Preste
torp war der om framkommen, huilken står i största
hummemåll, at han schulle hafua giort honom
skada, Ithem beuistes och att Sueni Prestetorp
war framom kommen, den wägen opå huilken
Lasze fans döder. Ithem beuistes och att Suen
i Prestetorp war så öfuerdrucken att han kiör
de nidh på en siö, der sompnade han på sit lasz, och
war i deet nembsta ihielfrosen, så att han icke
kom till bydz för midnatt.
48r Och aldenstundh man icke finner att desze som wåro i
föllie tilhopa wåro trettandes, antinget i herberget
ther the drucko eller på wägen, vtan skildes ådtt
medh såt måll och sampsz, och huar skyndade sigh emot
sit hem, dett besta dee förmåtte, synes retten
mechta selsampt wara, huru den fattige schulle haf
ua fått schadan. Men icke dhes mindre blef
som till en lijcknelsze her för retten beuisat, at
den som döden ledh hade enn knif, i sin byxesäck,
och några rickz daler, och fans att han hade wendt
knifzschaftet nidh, och bara vdden vp, och sedan
bindet medh en rem, om byxesäcken, tuert om knifz
schaftet, och wdden stodh longtt vp och bhar, som
förbe:t är, om han hade taget i dryckenschap och ha
stighet i byxesäcken, att weta om rickz dalerne
wåro tilstädes, synes både lijcht och olijchtt.
Eller och om han hafuer fallet, och stödt handen
emott en skarp isz, synes icke heller möckit olijchtt.
Detta tuifuelachtige dråpet hafuer nu på
48v
  någor ting warit ransakat, och efter man ingen lijck
nelsze finner till trettemåll eller wåpnaschifte,
och de som med i föllie wåro, biuda eedh och lag, för
sigh, derföre blef tillåtet, at the huar för sigh
vtfeste eedh.


Ed Suen i Prestetorp wtfeste enn 12 manna eedh, at
han icke lade det blodsåret på Lasze Perszon i
Tutaridtt, der af han ledh döden, eij heller war
medh honom i tretta, eller samme gång i wapnaschifte,
eller hade till honom någon gammall afundh.


Ed Oppå samma sät och tenor, vtfeste Olof i Bre
kentorp, enn 12 manna eedh, för Lars Perszons
dödh i Tutaridtt.


Ed Oppå samma sät och tenor, vtfeste Per Anderszon
i Brekentorp, enn 12 manna eedh, för Lars Perszons
dödh i Tutaridtt.


  Sammedag kom för retta Anders Anderszon i
Tutaridtt, huilken besitter och brukar en lithen
kiörkeiord, vthj för:de Tutarydz by, som åhrligen
49r rentar smör - 2 lb. gengerd - ½ tna. städzle
peningar - 2 marker. fodernötz peningar - 3 marker. åhrlige he
ster - 4. dagzuerker - 2. konungz - 2/3. Och sedan
fordras af honom i ouisza persegler, för et fulgerdz
heman, nu finnes icke mher ägor till samme heman,
än - 20 skepr vtsedh rogh och korn om åhret, och in
gen trädesiord, och till engh - 12 lasz. så at han
der opå icke föder mher än - 8 nött. Och beui
stes at för:de heman i gamble dagar för ringa ägor
skull, och stor skat, hafuer lenge legat öde, och sedan
det optaget blef, hafuer i mongh år schattat för
1/4 heman, in till 1617 och 618 blef thet vthj be
suäret och rekenschapen för fult heman inrech
nat, och alt sedan stådt i quall och klander. För
den schull hafuer och bonden, för:de Anders Anderszon
her för retten vpsagtt hemanett, och tilbödh fo
ugten hele årsuexten, som han stodh inburgen,
för vtlagorna och restedtt, och wille medh toma hen
der gå ther ifrån, och låta hemmanet effter sig
öde, derföre feller hela heradett, och serdeles
49v denne ringa retten, för honom en ödmiuk förbön,
in för höge öfuerheten, att för Anders må niuta
hemmanet, för den skat och tunga det kan giö
ra schiell före, så at bonden kan sig der opå
föda och nära.

Sammedagh taledes welachtig Per Olszon
befalningzman her i Synnerbo häradtt och landz
manen Suen i Beckaridtt widh, om et quittens
som lydde på - 160 tr foderkorn. Och Suen
i Beckaridtt nekar till hundrede tynnor, och alle
na består och bekienner - 60 tr. Och derföre
hafuer Suen i Beckaridtt, beskyllat och tillagtt
Peer Olszon att han schulle hafua förandrat quit
tenset, och honom obemerckt insat till dee - 60
et hundret, huilken sack Suen i Beckaridtt för
de welborne herrer rickz och cammeråd andra
ge hafuer. Men sedan her hema hafua de
warit til mundz och ordz om samma quittens vthj
Bråna, i öfuerstens welborne Bengtt Kaffles
näruaro, der Per Olszon på thet häftigaste
50r
emot Suen i Bäckaridtt protesterade och hårdeligen
nekade, så well tå som nu, att han samme quittens
aldrig förändrat eller förfalschat hade. Till
beuisz och witnesbörd hafuer Per Olszon framlagt
Bengt Olszons welb. Christiern Lilies fougtes
bref och beuisz, daterat i Dragarit then [..] Aprilis
åhr 1621 der vthjnnan bekienner för:de
Bengt Olszon, at han efter Suens i Beckarit egen
begäran, schref vthj quittentzet - 160 tr.
det han med lefuandes röst bestå och beuisa
will. Her förutom tilbödh welbe:te Per Olszon
willia sig med enn 12 manna eedh befrija, att han
samme quittens aldrig förändrade, eller förandre
lät, förfalschatt eller raderat, eller tilsat, det
1 som stodh före 6, och der igenom förocht summan,
huilken eedh han och vtfeste.
Ed


Sammedagh kom för retta Nils Olszon i Elin
ge, fulmechtig på Jönszes husstrus vegner i Brockhult
Karin Anderszes dötter, och tingschiötte 1/4 af
 
50v af halfue gården i Rampnes, ifrån henne, hennes man,
barn och arfuingar, och tilegnade Jon i Rampnes, och hans
arfuingar, för peningar - 35 dlr för jord och etlöfuett.

Sammedagh kom för retta Bengtt Olszon i Vlarp, vthj
egen person, och tingschiötte Jöns Eskilszon i Queningarp
- 10 skepneland i Syndregården i Berghems by, i Kånna
sochn, för peningar - 40 dlr för jord och etlöfuet.

Kom för rett Giöta Nilszon i Åby, huilken tilfören
ne opå tinget i Östraby, hafuer fest lagh, för thet
sölfueret, som Karin Girmundz i Åby mist hade,
och på samme ting antechnat blef, och nu wille låta
vpschrifua sina laggersmän, så ehuru Giöta
Nilszon suor för godzet, kunne han doch lekeuell
inga edamän bekomma, orsaken att han til
förenne medh ringa snatterij beslagen war.
Och effter Giöta Nilszon war nu så illa betrodder,
att han inga edamän bekomma kunne, som honom
befrija wille, war han stadder vthj stor wånda,
51r lekeuäll belongande det sölfueret, Karin Girmundz
dötter i Åby mist hafuer, så finnes at målzäganderne
hafua der efter medh alt som största flit och åhoga,
innan bysz, vthan sochn och innan sochnn, innan landz
och vtan landz, och her til dagz icke funnet thet ringeste
teckn, eller lijcknelsze, det de kunna i retten fram
legga, Giöta Nilszon för ögonen. Derföre och
effter Giöta Nilszon, är effter skiersle och tröckerij
witter, och inthet i handom taget, eller medh laga
ransakan i husom hans funnet, derföre säger lag
bokenn, att häradtz nemden schall antingen weria
eller fella. Tiufua Balken i thet 7 Capitell.
Och aldenstundh retten icke hade full skiell, lijcknel
sze eller beuisz, medh huilka de kunne Giöta Nilszon
lagligen till saken binda, derföre blef han
denne gången, för samme tiufuerij frijdömdh, in till
bettre och liusare skiell framkomma. Och ther
så henda kan, att målzäganden något godz vpspana
kan, det han för för:de Giöta Nilszon framdeles
framlägga kann, då schall han i samme sack, på
nytt stå och suara.
51v Sammedagh kom för retta Nils Boszon i Boarp, vthj
egen perszon, och fulmyndig på sin sösters vegner,
Karin Bosz dotter, och bekiende at the hafua sålt
sinom broder Sone Boszon, huar 1/3 af halfuer Hylt
åkra gård, och hafuer för:de Karin Bosz dötter, opburit
för sin tridingh, peningar - 70 dlr. koer - 3 str
och för etlöfuett peningar - 2 rickz daler, korn -
- ½ tna. Men Nils Boszon hafuer bekommit
deras mödernes jord, nemligen 3/4 af Boarp, för
den tridingen han vthj ½ Hyltåkra gård arft hafuer
så att Sone Boszon med kiöp skifte, och den tri
dingen han sielf arfdt hafuer, äger ½ Hyltåkra
gård.

Sammedag bekiende och Sone Boszon, att han hade giort
et wenliget jordaschifte med sinom broder Nils Bo
szon, och gifuit Nils Boszon sin lodt vthj 3/4 af Bo
arp, för den tridingen Nils Boszon, vthj Hyltåkra
½ gård, arfdt hade, medh de förord, att Nils schall
hafua ållenskogh, till huart tridie suin, emot
Sone på Hyltåkra skogh, när ållen blifuer man
effter man.
52r Anno 1621 denn 19 Nouembris stod
lagatingh i Synnerbo häradtt, vthj Falnaueka, när
uarandes ståthålleren på Cronobergh och öfuer dhes
lhän, edell welb. Erich Jöranszon till Her
setter och Näsz, noch welb. Truls Perszon
Kåse till Öijhult. Ithem befalningzmanen ehrlig
och förståndig Peer Olszon, lagmans skrifuaren
ehrlig och försichtig Gisle Nilszon, häradtz pro
uesten hederlig och wellerd man, her Peder i Hui
taridtt, sampt häradtz nemdn.

Nemden  
Jöns Jeppaszon i Ryd Anders i Bråna
Ebbe i Hiulsnes Gisle i Tranhult
Måns Båtelszon Anders i Berghem
Olof i Holegården Per i Trotteslöff
Nils Bugge i Skararp Per i Osziö
Olof i Berghem Olof i Eschilztorpet

Sammedagh kom för retta ehrlig och försichtig Per
Olszon fougte her i Synnerbo häradtt, och i retten
52v inlade de welborne herrers, rickz och camme
rådtz besuär på enn hop förmidlade skatteheman,
datt: 1620 den 23 Martij, förmälandes at
de som jordägande och bördamän ähre till för:de skat
teheman, antingen schulle optaga och bruka hemanen
och der af giöra fullan skatt, eller huar de
dett icke giöra willia, schulle häradtz höfdingen
och nemden, döma hemanen vnder cronan.
Derföre blifuo samptligen bönderna, som sådan
förmidlade skatteheman, bruka och äga, framkal
lade för retten, och der hosz aluarligen tilfrå
gade, antingen de godueleligen her efter af de
ras schatteheman, wille vtlegga fulla vtlagor
eller gifua ifrån sigh hemanen, och dem medh
allo vpseija, så hade man strax welat schrif
ua dem för cronoiord. Och efter longt
sampt berådh, widertogo bönderna fullan schatt
vtlofuandes att de her efter ingen förmidling
eftertrachta, eller begära wille, vthan der
de icke serdeles, niuta konungens nåder, och
bekomma bref och confirmation, på någon
53r förmidlingh, willia de vtlagerna tilfylllest, vtan
afkortningh i rettan tidh godueleligen vtlegga.
Blifuo och samme heman änw lagligen vpbudne.

Kom för retta Nils i Foglasången, och beuiste att
han vthj - 15 år, hafuer warit pantat till welb.
Christiern Lillie till Elmtarydh, och hafuer försuarat
warit vnder ladegårdz frijhet. Och nu i år widh
S. Paulj tidh, löstes samme gård welbe:te Chri
stiern Lillie ifrån. Huarföre och welbe:te Christiern
Lillie togh enn åhrs vtlagor fram förrådtt, i
wisza och ouisza persegler, der vthjnnan för
mente konungh M.tz befalningzman, Gudmund Gud
mundszon, att konungh M.tt och cronan der igenom
scher oret, opå ouisza persegler, och för then schull
pantade ifrån bondan tre kiör.
Nu hende sigh widh samma tidh Paulj 1621
pantade och welb. Christiern Lillia sig till, af
welb. Jöns Jöranszon Wigziö 1/3 frelsze, Bockeboda
1/4 frelsze, Tiurker et helt frelsze, som tilförenne
aldrig hafuer warit vnder ladegårdz frijhett, och
53v strax togh vtlagorne, i wisze och ouisze persegler,
och fridkallade vnder ladegårdz frijhet, der vthjnnan
och cronan sker förnär, derföre blef sålunda af
retten afdömdt, att Gudmundh Gudmundszon schulle
restituera Nils i Foglasångh sin part igen,
och i staden igentaga och vtmana ouisza per
segler af de godz Jöns Jöranszon bortpantatt
hade. Skall och framdeles förfrågas hosz hö
ge öfuerheten, om de frelszes män, som sig godz til
panta, måga dem strax fridkalla vnder ladegårdz
frijhett.

Sammedagh kom för retta Hokån i Sundett,
Erich Birgeszon i Rydh, i Åkers sochnn, Per Nilszon
i Flattinge, Trulsz Jonszon i Meszebergh, och
talade till Anders Jönszon, och hans hustru Ingrit
Erickz dotter, om ½ Ikornarpa gård, efter Pe
dher i Ikornarp. Her till suarade Ingrett
Erichz dotters man, Anders Jönszon, att hans
hustru medh sine söschionne, hafua lagligen arftt
54r samme ½ gårdh, efther deras fader Erich Perszon, och
för:de Erich Perszon efter sin fader Peder i Ikor
narp, till tridie man tilbaka.

Slecktlineom på Ingridtt
Erichz dötters wegner
  Erich åtte allan gården
Ikornarp
   
Peer Erichszon Jeppe Erichszon Segridt Erichz dotr Karin Erichz dot
Erich Perszon, Nils Perszon      
Ingridtt Erichz dotter lefuer      

Desze skiell förutan
som man wistt kan seija, hafuer
Ingridtt och hennes föräldrar, öfuer 80 åhrs tidh
54v oklandrade husz, men tiltalenderne, hade icke v
tan ett blott tiltall, icke wiste heller slechtenn,
efter henne de klandrade, men effter de förschote
sig till några gambla lagafångz bref, huilka fin
nes hosz Lars Gudmundszon i Ikornarp, derföre
blef detta ährandet, vpsatt till nesta tingh vthj
Angelstadh der måga parterna komma tilstädes.

Kom för retten en mandråpare, Gertorn Påfuel
szon i Boarp, huilken Gud bettre hade ihielslaget
sin gårdman Nils Jönszon, en dansk karll, barnfödh
i Giödinge häradtt, huilken af den högloflige
konungzlige hofrett, är dömd landflychtig vthj
thu år, huilken lijdna han tilfyllest vtstådt
hafuer, och der medh försonat sinn sack, belongande
konungz, häradtz och häradtzhöfdinge retten.
Men belongande den dödes hustru och barn, blef
honom effter retten förelagtt wisza böter,
nemligen - 200 dlr vthj jord och peningar,
55r efter dett 12 Cap. i Dråpmåla Balken, barnenn
tueparten och modren tridingen, men efter för:de
dråpare på sin hustrus vegner äger - 14 scheplandh
jord vthj för:de Boarp, den han i böter vtgifua
moste, blef afsagtt att iorden schall af ouilda
män miätas, och hustrun som manen mist hafuer,
effter han är bördaman, taga den i sin tridingh,
äf jorden bettre, schall hon gifua peningar ifrån
sigh, till barnens nu förordnade och tilsatte målz
män, Ingemar i Borsna, Nils i Boaridtt,
och blef för:de målzmän her af tingett befallat,
att the schola så förestå barnsens peningar, och
godz, så att the kunna ansuara för Gud och
huar ehrligh man.

Noch blef vpläset den högloflige konungzlige
hofretz afsagda dom i Stocholm, den 30 Julij
1621 lydandes på Jeppe i Kuggeboda, en giftt
man som hafuer belegratt sin legopiga, han schall
böta - 80 dlr och kånan - 40. Denna dom
55v blef sålunda exeguerat, att Jeppe vtfeste till
treschiftes peningar - 80 dlr.
  cronan 53 dlr 10 öre 16
  häradett 13 dlr 10 öre 16
  häradtzhöfd 13 dlr 10 öre 16

Men horkånan sedan de förste gångh hade warit
för retta, och fått deras afsagde dom, blef dödh,
förän några böter borgade eller festa wåro, war
och slet fattig, så att efter henne finnes huar
ken jord eller löszöra.

Sammedagh blifuo welb. Truls Perszon Kåse
till Öijhult, fordom befalningzman, her vthj Synner
bo häradtt, och salig Måns Bengtszons bröder,
Peer Bengtszon och Jon Bengtszon som äre rette
målzmän för deras broderbarn, belongande resten,
S. Måns Bengtszon till cronan skyldig war, nem
ligen - 315 dlr 26 öre, för Ångelstadh giell
pro Anno 1615 och 1616 wenligen och well för
56r lichte, på effter fölliandes sätt. Först blef afdra
gett - 50 dlr som Christiern Jonszon vpburit hade,
sedan afgaf welb. Truls Perszon, af en god be
negenhet för de fattige öfuermaga barn schull pe
ningar - 15 dlr 26 öre. Sedan schola Måns Bengt
szons barn betala welbe:te Truls Perszon, penin
gar - 150 dlr för huilken peninga summa ho
nom her af retten blef tildömd, en halfuer schatta
gård i Tofta, vndantagandes 1/6 för en brukeligh
vnderpart till dhes, han bekommer förschrifne pe
ninga summa, och är dagen på huilken peningarna
lefuereras schola, nestkommande nyårs dagh,
och der så  hender att barnsens målzmän honom
förelagdan tidh icke betala, för:de - 150 dlr
skall welb. Truls Perszon, effter föregången
sentens och dom nu afsagd, hafua machtt att
bortpanta samme jord till huem han will, der
han kann bekomma peningar.
56v Gårdar vpbiudas
½ Södre G. Ramborna 1 ½ Stenshult 1
½ Elinge 2 1/4 Hörszet 1
½ Tutaridtt 2 ½ Ösziö 1
1 Hultt 1 2 tneland i Norre gården Osziö 1
½ Öslöff 1    


Sammedagh kom för retta Hokon i Solbergh i Dannes
sochnn, och Weszbo häradtt, beklagandes att Henrich
i Elmåsa och Erich Matzon i Simmarp, slogo honom
vtan någon gifuen ordsack i Simmarp, der han
hade läntt herberge.

Sammedagh kom för retta befalningzmanen i
Synnerbo häradtt, och anklagade Oloff Jönszon och
Jöns Jöranszon, huilka han hade her ifrån bygden
förpaszat vp till Ekesziö, att antasta enn tiuf,
som her i bygden på ådtschelelige tider möckitt
godz stulet hade, och bekiende denne för:de Oloff
57r Jönszon och Jöns Jöranszon, att the funno samma tiuff
i Ekesiö stadh, ther the honom fångade, och förde honom
en half mill ifrån staden, och sedan slap tiufuen lösz,
antingen thet skedde medh theras willia, eller elliest
ouilliandes, der om är tuifuelsmåll, orsaken att
the hafua enn hop medh godz som the hafua honom ifrån
taget, nemligen sölfuer skedh - 1 str, lerofft - 1 aln
skor - 1 pr och några skiortor. Nu blef denna
för:de Oloff Jonszon och Jöns Jöranszon dilation och
respit gifuit till julen, att vpspana tiufuen
igen, om de kunna, huar och icke skola the böta,
och straffas effter lagen.

Sammedagh kom för retta Torkill Brånd i
Ifla, beklagandes att orolige menniskior hafua
vtspridtt et ondt röchte, emellan hans hustru, och
en vngh drengh Eskill Påfuelszon, och är röch
tett så groftt, att thet icke stillas eller afschaf
fas kan, medh mindre Eskill Påfuelszon schall
giöra sigh och Torkill Bråndz hustru Kijrstin Jönszes
57v
Ed dötter, frij medh eedh och laggångh. Derföre blef tillå
tett, att Eskell Påfuelszon vtfeste enn 12 manna
eedh till nesta tingh.


Ed Framfördes för retta, en fellegammall man, Måns
Murare i Ifla, huilken är misztenchtt för sin le
gopiga, Botill Jöns dotter, för huilket röchte
Måns Murare vtfeste en 12 manna eedh. Till
nesta tingh.


  Kom för retta Peer Anderszon i Brekentorp, och giorde
sig frij med denne effterschrifne danemän, att han icke
war wållandes i Lars Perszons död i Tutaridtt,
eij heller lade thet såret på honom, som han vthj
sin hand hade, der af han ledh döden.


Edamenerne  
Per Anderszon Sone i Tutaridtt
Nils Knutzon Åke ibm
Gunnar Soneszon Suen Olszon i Falneuecka
Måns i Ramschog Per i Gnustorp
Jöns Suenszon Boo ibidem
Harall ibm Anders ibm
58r Oppå denne förschrifnes giorda eedh, goda tro och
lofuen, dömde retten Peer Anderszon frij, för Lars
Perszons död i Tutaridtt.

Sammedagh kom för retta Suen i Prestetorp, huil
ken och för samme sack misztenchtt är, och giorde sig frij
med denne effterschrifne danemän, att han icke war
wållandes i Lars Perszons död i Tutaridtt, eij heller
lade thet såret på honom, han hade fåt i sin hand,
af huilkit han ledh döden.

Edamenerne  
Suen i Prestetorp Anders i Tutaridtt
Jonn i Skogzgård Nils i Gnustorp
Anders på Sletten Per på Siöatorpet
Olof i Horsnes Lasz Nannaszon
Jeppe i Siöatorpet Nils Nannaszon
Olof på Eschilstorpet Lars Algudzon

Effter denne förschr:ne giorde eedh, goda tro och
lofuen, dömer retten Suen i Prestetorp frij och
oschyldigh, för Lasz Perszons dödh i Tutaridtt.
58v Kom för retta Jöns Suenszon i Tutaridtt, på sine egne
vegner, tingschiötte och lagligen her för sittiandes
retten afhende sigh och sinom arfuingar, halfuer Prån
geregården i Tutaridtt, och tilegnade Suen i Pre
stetorp, hans hustru Karin Haralsz dötter, till
euerdeliga ägo, för peningar - 90 dlr.

Kom för retta Måns Gudmundszon i Dörarp, på sin hu
strus Ingridtt Biörns dötters vegner, tingschiötte
Peer Suenszon, och hans hustru Beritta Suens dötter,
1/6 af Norregården i Oslöff, för peningar - 54 dlr.

Kom för retta edle och welb. Truls Perszon Kåse
till Öijhult, fulmyndig på Jon Carlszons hustrus
wegner i Foteboda, och tingschiötte Jöns Perszon i
Elinge, och hans hustru Elin Månszes dötter, och
Suen Gislaszon i Horn, och hans hustru Thora Mån
szes dötter, halfuan Lille Jons gårdh i Elinge, för
peningar och god werd - 168 dlr.
59r Sammedag blef vpläsen för sittiande retten,
den högloflige konungzlige hofretz förklaringh, öfuer
Anderszes bedrifne sack i Strette, huilken är
welb. Anders Grips landbo, och är honom af denn
loflige retten, lifuett förschonatt, och böter opålag
da, nemligen - 160 dlr och kånan - 80 dlr.
  husbondan 106 dlr 21 1/3 öre  
  heredett 26 ½ dlr 5 öre 8
  häradtzhöfd 26 ½ dlr 5 öre 8

Belongande hoorkonnan, hon förrymde genast
riket ådt Danmark, förän hon fången bleff,
och ingen wett huar hon är, antingen hon lefuer
eller vthj förliden pestilentiae tider död blifuen.
59v
Anno 1621 denn 21 Nouembris
Stodh Lagatingh i Angelstadh, öfueruarandes Ståt-
hållerenn på Cronobergh, Edle welb. Erich Jörenβ
till hersetter och Neβ; Noch Befalningzmanen
ehrligh och försichtig Peer Olβon, sampt häradtz Nemdn.

Nämden  
Jöns Jeppaszon i Ryd Anders i Bråna
Ebbe i Hiulsnes Peer Bengtszon
Gisle i Tranhult Måns Båtelszon
Nils Bugge i Skaarp Anders i Berghem
Olof i Holegården Nils Johanszon
Lasze i Broddaltt Anders Torszon i Bökeö


Sammedagh blef afsagtt, att alle förmidlade
skatteheman, i Angelstadh, Anderstadh, och Onsziö
prestegeld, skola her effter vtgiöra fulla vtlagor,
i wist och ouist, elliest huar the thet goduelleligen
icke giöra, skole deras skatteheman, kiennas och
dömas vnder cronan, och blifua cronoiord.
60r Sammedagh blef och Örebro stadgar repeteratt
och vpläsenn, och almogen påmint, att the schola wachta
sig för konungens anhångh i Poland, att the med them
ingen samuist, tall eller omgenge hafua schola, eller
medh bref och budh besökia, eij heller någor bref annam
ma, widh konungens högzte onåder tilgiörandes.

Sammedagh kom för retta Jahans i Snidingztorp, och
giorde sig frij med denne effterschrifne danemän,
att han icke hafuer belegratt sin tienstepiga Kijr
stin Peders dotter, efter som de ähre kompne i röchte
före, opå wägarödzlan, och befinnes att the hade le
gatt sielf tridie i sängh tilhopa.

Edemenerna  
Jahan i Snedingztorp Jöns i Barabögd
Hokon i Hönsbergh Nils i Baura
Arfuidh i Snedingztorp Jon i Tohult
Jöns i Nannarp Thore i Böke
Gudmund Jönszon ibm Suen i Eskalt
Nils i Lidhult Per i Beralt
60v För:de Jahan suor sielfuer, sedan blef eden, målzägande
konungz fougte, och hela retten lagligen vpgifuen, och par
terna frij och oschyldige dömde.

Ithem blef och beklagatt att för Jahan och en gammall
man, Håkon i Hunsberg, lågo vthj enn sängh tilhopa.
när de wåro på wägarödningen, och sedan the hade
lagtt sigh begynte then gamble mannen läsa, seijan
des iag tror på Gud fader alzmechtigan etc.
Tå suarade Peer i Liunghult, som lågh i en annan
sängh öfuerdrucken, en gammall hesth är thin fa
dher, och den tror thu på, och et gammalt stodh är
thin moder, och om thu icke wender igen att läsa,
tå schall iag leda tigh vtt om dören, dy iag hörer
du wilt hafua tiur. Detta witnade
för:de Hokon, Kijrstin och Jahan, som lågo i then andra
sängen, och Peder omsider bekiende, för denne försmä
deliga ord, blef afdömdtt att han schulle gifua de
fattige i hospitalett och sochne kiörkian - 3 dlr.
  Wexiö hospitall 6 marker
  sochna kiörkan 6 marker
61r Peer i Romborna sackfeltes för tredscho, att han
vthj rettan och för sagdan tidh, icke hade infördt tion
de spannemålan, i kiörkeherbergett till - 3 marker.
  cronan 2 marker
  häradet 4 öre
  häradtzhöfd 4 öre


Kom för retta Bengtt i Wlarp, beklagandes att
han thuå gånger hafuer mist öll vtaf sin kiellare,
och hafuer derföre misztencht sins grannes, Bengtt
Olszons hustru, Bengta Nilszes dötter, orsaken
föregifuer han, att hon tilförenne war en lagwun
nen tiuf, huilkit och sålunda beuistes. Men för:de
Bengta hafuer samme sack lagligen förlichtt
och vtlagtt böter. Men belongande tiufnaden
som Bengtt i Wlarp henne misztencker fhöre, efter
han hafuer inthet i handom taget, eij heller medh la
ga ransachningh i husz hennes funnett, eller annor
lijcknelsze, vtan allena en misztancka, derföre
blef Bengta denne gången frijsagd, och parterna
wenligen och well förichte.
61v Sammedagh kom för retta edell welb. Nils Siöbladz
tienere till Marensholm, Lars Bengtszon, och på
sin junckers vegner, talade till Nils Jonszon i Liungby,
om et hastigtt och förlopet ord, han schulle hafua lä
tet falla, på lagmanstinget i Liungby, nemligen
sålunda, att Nils Siöbladh stoppade sitt breff
i barmen, så är Nils suar och förklaringh, att
ther stodo månge hans widerparter för retten, som
talade honom till, ådtschelelige saker, brukandes
skarpa ord och heftigtt mundbruck, och han achtade icke
så nöija huru talett föll, eller wiste eller tenkia
kunne, huru dett ordet framkom, hafuer och
giort sin salighetz eedh, att han icke det ordett
sade, welb. Nils Siöbladh till förkleningh eller
förachtt i någon måtto.

Sammedagh framsteltes för retta en vngh drengh
af oächta sängt födh, Suen benemdh, then inthet fä
dernes nampn hafuer, orsaken att then som
Suens moder beschyllade för barnefader, gijck lagh
och giorde barnet faderlöstt, denne för:de Suen
62r hafuer belegratt enn löszkona, Johana Lars dotter
och aflat barn medh henne, dett de båden her för ret
ta bekiende, och effter för:de Johana öfuertygade ho
nom, att han hade lofuatt henne echtenskap, det
han och sielfuer icke neka kunne. Derföre blef them re
spit gifuen till nesta tingh att betänckia sigh om
echtenschap.

Sammedag framfördes för retta et vngt quinfolk
och tienstepiga Ingeborg Anderszes dötter, och bekiende
att hon hade stulet denne effterschrifne perseglar ifrån
en annor tienstepiga, Johana Peders dötter i Hallarp.
Grön engelsk tiortill - 1 str. Grön giörlesch tior
till - 1 str. Lerofz sarker - 3 str. Grofue sarker
- 2 str. Lintiortill - 1 str. Leroft - 12 alr. Huf
uudtklede - 2 str. Effter Ingeborgh war vngh, och
tilförenne medh tiufuerij aldrig beslagen, såszom och
tölpachtig och till sinnet fåkunnogh, derföre blef hon
förschonat, och afsagtt at hon schall arbeta widh
nembsta befalningh för sin sack, så lenge saken
försonas kan.
62v
Sammedagh kom för retta, hustru Bengta, framlidne
Peer Jonβons dötter till Gafuelöö, och klagade till
Girmundh Soneβon, och Bengtt Soneβon med sine Sö-
Schionne om Kierringe gårdh, som deras fader Sone Sten-
βon i Kerringe Kiöptt hafr, af förde Bengtas
Bröder, Knut Perβon och Erich Perβon, och således bort
Schiött sin sösterlott i samme gård, vthj hennes öffuer måga
tidh, och henne inthet widerlagh gifuit. Derföre blef
för:de Bengta Pedersdötter tildömdh enn söster lott
i samma gård, huilken hon strax goduilleligen sålde
Sone Stensons Arfuingar, för – 48 lodh silfr
der medh hon lät sig benöya, och goduilleligen i egen
person har för sittiandes retten, afhende sigh, sin sö-
schionne och arfuingar, födda och ofödda, och tilegnade So-
ne Stensons barn och arfuingar, till Euerdelig ägendom.

Sammedagh kom för retta h. Bengta Peders dötter
och talade till S. Sune Carlβons efter lefuerscha, om
Jonsboda gård i Huitarydz sochn, huilken gård hen-
nes bröder Knut och Erich Peders söner vthj hennes
Öfuermaga tidh, bortsålt hafua, Och effter deras
63r
söster, för:de Bengta Peders dötter, inthet widerlagh af
sina bröder bekommet hafuer, derföre blef henne enn
Sösterlodtt tildömdtt, huilken sösterlott hon goduelle-
ligen strax för sittiandes retten bortschiötte ifrån
sigh sine söschionne, barn och arffuingar, och tilegnade
in vnder S. Suen Carlβons arffuingar till Euerdelige
ägo och ägendom för Peningar – 20 dlr.

 
Sammedagh kom för retta gudmar i Saleuare, en 
vngh dreng på welb. Måns Kyls godz, huilken hafuer
belegratt en piga Töredtt Jons dotter, som och tiente
i samma gård, men effter quinfolkit war flux hafuan-
des, och wiste sig ingen dagh frij för födzle stunden,
och drengen hade lofuatt henne echtenskap, derföre
blef detta vpsatt till widare Betänckiande./

Vpsatt

Sammedagh blef afsagtt, att så snart Jacob i Neg-
linge, lefuererar Nils i Böckhult Peningar – 12 dlr.
och Nils Jöranβ i Anderstadh Peningar – 5 dlr
Så skall Nils i Böckhult låta Nils Jöranβon
ouägerligen bekomma, den brygge pannan igen, ham för
honom bortpantat hafuer.
 
63v Kom för retta Jahans i Tofta, och klagade till Birge
Perszon fordom häradtzschrifuare i Synnerbo häradtt, föregif
uandes att han vthj Liungby, vthj Per Olszons och
flere danemäns näruaro hade schelt och beröchtat
hans hustru Märitta Bengtz dötter, att hon schulle
hafua olofliget omgenge med en fougtakarll Peer
Suart. Då witnade Nils Jonszon i Liungby
Simon ibm, och Måns i Hofdinge, effter deras nid
lagda eedh, att Birge Perszon icke annorlunda
talade om Märit Bengtz dötter, man sålunda att
en söndagzmorgon hade Birges poike kommet i
Jahans husz, och Birge stodh vtan dören i [..] nat
kiortill, och sågh att fougtakarllen Per Suartt
togh Jahans hustru till sigh, på sengestocken, der
han lågh. Doch beuistes att både Jahan sielfuer
och mher folk war samme tidh i huszet, widare be
skyllade Birge Perszon henne inthet, eij heller nu
för retta. Stodh och hennes man för:de Jahans her
för retten, och bodh lagh och weriemåll för sin hu
stru, om så behöfuas kunne, så aldenstundh mannen
giorde sin hustru frij, kunne henne ingen annor medh
någon ret beschylla, eij heller wille henne någon
64r beschylla, derföre blef hon frijdömdh. Och Birge Per
szon och Jahans blifuo wenligen och well förlichte, och
rechte hender tilsammans.

Blef afsagtt her för retten, att Gudmund Gudmundszon,
förinnan jull, schall betala Lasze i Moanes, i Onsziö
sochnn, dee - 20 1/4 dlr, Birge Perszon af honom vpbu:t
hade, och i Stocholm betalat, och Gudmund sedan andra
gångh af Lasze panta lät, der opå Gudmundh rechte
hand, att han schall samma giell betala, effter
[..] determination som föresagtt är.

Kom för retta Anders i Wigåsa en nyschrifuen
landzknichtt, och klagade till Ingemar i Torpa, en
gammall afdanckatt knichtt, att han för någon tidh
[..] år tilbaka, kom till Anders i Wigåsa, förän han
blef vtschrifuen, begarandes att han wille leija
honom till knicht, huilkit och så schedde, och Anders
gaf honom peningar - 40 dlr. en lerofz skiorta,
och et par stoflar, thet Ingemar bekiende. Och
effter för:de Ingemar war tilförenne lagligen schrif
64v schrifuen, hade inthet beuisz huru han sluppen
war, och icke heller kan giöra någon tienst för An
ders i Wigåsa, vthan är nu schrifuen, och moste sielf
tiena, derföre dömde retten att Ingemar schall
betala Anders sina peningar igen.

Anno 1621 denn 23 Nouembris stodh
lagatingh i Synnerbo häradtt vthj Horn, näruaran
des ståthålleren på Cronobergh, och öfuer dhes lhän
edell och welb. Erich Jöranszon till Hersetter
och Nesz, konungh M.tz fougte ehrlig och försich
tig Peer Olszon, sampt häradtz nemdn.

Nämden  
Jöns Jeppaszon Anders i Berghem
Måns Botilszon Olof i Holegården
Ebbe i Hiulsnes Olof i Skaarp
Lars i Alanskiöp Måns ibm
Nils Bugge i Skararp Johan i Knapill
Lasze i Broddalt Lasze i Hyneridtt

Sammedag kom för retta lendzmanen Nils i Kyl
hult, i Traherydz sochn, och blef anklagat, at
65r han hade tilstådtt thuenne sin legofolk, som i hans gård
lönscheleger bedrifuit hade, rymma öfuer grendzen till
Danmark, och inthet togh dem i borgan, eij heller gaf
konungens fougde dem om tilkienna. Och aldenstund
att någre hafua fattat annor tanckia, om samma
lägersmåll, derföre blef afdömdtt att Nils i Kylhult
schall förschaffa samme legiohion igen tilbaka ifrån
Danmark, och stella den her för retta, eller suära
deras sack, och wara eij man dhes better.

Sammedagh witnade Nils i Kylhult, at emellan
welb. Melcher Axelszons gård Biernhult, och hans
landbogård Fagerhultt i Markarydz sochnn, är thuå
stora mill, der före kan Fagerhult icke försuä
ras vnder ladegårdz frijhet.

Blef beklagat at Nils Gudmundszon i Traheridt
hade nidfelt en schiön book, der före sakfeltes
effter lagen till peningar - 3 marker.
  cronan 2 marker
  welb. Stellan 1 marker
65v Sammedagh kom för retta Nils Månszon i Lihultt enn
schattabonde, beklagade att hans granne en annor schatta
bonde benemdh, Suen Arfuidszon i Gåsarp, hade vtan
lagh och dom nidhugget enn quarnedam, och giordt onyt
för honom, det han och bekienner. Ithem föruijter
och Nils, Suen Arfuidzon, att han både hafuer
bortkastat gamble råmerke, och lagtt nye rå
merke, der till Suen nekar, derföre blifuo [..]
i borgan tagne till nesta tingh, och någre af nembden
tilförordnade, som her förinnan schola draga tijtt
och ransaka huru widt Nilszes wijtesmåll kan
finnas sanferdigh.
Men för åuerkan och wåldzuerkan, som Suen på
damen begångett hade, blef han sackfelt effter
det - 28 Cap. i Konungz Balken, till peningar - 40 marker
  cronan 13 marker 8 ortgr  
  målzägand 13 marker 8 ortgr  
  heradet 6 marker 5 öre 4
  häradtzhöfd 6 marker 5 öre 4


Måns Åslaszon i Skaarp en f. landbo sackfeltes
för han hade hugget en book till - 3 marker.
66r Bengtt Bugge i Skaarp, sackfeltes för han hade
huggit tre böker, är f. landbo till peningar - 9 marker.
  husbond 2 dlr
  welb. Stellan 1 dlr


Sammedagh kom för retta Nils Birgeszon edle
welb. Olof Stråles fougte, och klandrader en engh
som her Peder i Hallaridtt innehafuer och brukar
vnder prestebols ägorna, och förmenar för:de Nils Bir
geszon att samma engh schulle vthj gambla dager
hafua lydtt Kråkerydz gård till, och wara gifuen der
ifrån till kyrkian Hallaridt. Men detta ähran
dett är nu så gammalt, att Nils Birgeszon kan
her på inthet beuisz skrifteligen framföra, eij
heller lefuandes witne. Ähr och prestens hefd
man effter man så gammall, att ingen wett af
sanno sago seija, huru den häfden är begynt,
eller igenom huadh midell engen är kommen vnder
kiörkian och prestebolett, dy den ene prestemannen
effter den andra, hafuer samma engh oklandrade
66v behålledtt, derföre dömdes hefden vhrminnes, och en
gen till kiörkian och prestebolett, effter det första Ca
pitell i Jordabalken.

Sammedagh framsteltes för retta en dreng Måns Mån
szon i Halszeridtt, huilken hafuer lockatt och belegratt
Peer Jönszons hustru i Weila, Agnis Peders dötter,
huilken gerningh begge parterna her för retten onödde
och otuingade bekiende, och efter begges theras förste
bekiennelsze, hafuer Måns Månszon henne thuå gånger
hefdatt, derföre på fougtens och målzägandens an
klagan, blef detta ährandett tagett till skerscho
dan och dom, och efter denne förbe:des egen giorda
och bekienda gerningh, blifuo the båden efter Gudz
lagh, sagde ifrån lifuet. Then som hoor bedrifuer
medh någons mans hustru, han schall döden döö,
både hoorkarllen och hoorkånan, derföre han medh
sins nestas hustru hoor bedrifuitt hafuer.
Huadh belongande Agnis Peders dötters man,
Peer Jonszon i Weijla, så hafuer han vthj vnderdånig
67r heet, in för konungh M.t och den högloflige konungzlige
retten, felt enn ödmiuck förbön för sin hustru, för:de
Agnis Peders dötter, att hon denne gången måtte
benådadtt blifua, efter hon medh sådana eller andra
laster icke hafuer tilförenne warit beslagen.
Ithem hafuer och för:de Peer Jonszon i Weijla, bedett
för drengen för:de Måns Månszon, som ogiftt är,
att han och denne gången motte niuta nåder, och
blifua till lifuett förschonnatt.

Kom för retta Måns Murare i Ifla en fellegam
mall man, huilken är kommen i röchte för sin lego
piga Botill Jöns dotter, och lätt vpschrifua sina
edamän, der medh att sig för samma röchte att be
frija.

Edamenerna  
Måns Murare Jöns Perszon ibm
Boo i Runkarp Peer i Brogården
Oloff i Boarp Jöns Brånd ibm
Eskill Månszon Lenardtt i Läseridtt
Per Jönszon i Ifla Lars i Fagridtt
Per Jönszon ibm Jon Kugge ibm
67v Denne eden blef at hele retten, sedan Måns
Murare suorett hade, vpgifuen, och parterna frij
och oskyldige kiende.

Kom för retta Lasze Olson i Beckaridtt, en vngh
tienstedrengh, huilken hafuer belegratt en piga
Botill Erichz dötter, af echta sängh födh, derföre
sachfeltes han effter dett tridie Cap. i Giftt:
Balken till peningar - 40 marker
  cronan 13 marker 8 ortgr  
  målzäganden 13 marker 8 ortigr  
  häradett 6 marker 5 öre 4
  häradtzhöfd 6 marker 5 öre 4


Sammedagh kom för retta Nils Olszon i Elinge,
huilken är af Suen i Beckaridtt beschyllat och
misztenckt, att han schulle hafua warit williandes
eller wållandes i Aszers död i Grimsbögd, som
Suen i Bäckaridtt ihielslogh, och giorde sig frij med
denne effterschrifne danemän.

Edamenerne  
Nils Olszon i Elinge Sone i Hyltåkra
Lasze Anderszon ibm Jöns Soneszon ibm
68r
Måns i Håå Jon Perszon i Isiöa
Jöns Tufuaszon Bengtt i Horn
Bengtt Suenszon i Elinge Eschill Torstenszon ibm
Peer Gammalszon ibm Erland Jönszon i Hengarp

Denne eedh blef lagligen gången, och Nils Olszon frij
och oschyldig dömd, för Aszers död vthj Grimsbögd, så at
ingen må honom effter denne dag, quellia eller tiltala.
widh edzöra brådtt.

Sammedagh kom för retta Jöns i Groaridtt, och
giorde sig frij med denne effterschrifne danemän, att
han icke hafuer belegratt en piga, Gertrud Jons dötter.

Edamenerna  
Jöns i Groeridtt Frende Perszon ibm
Erland Jönszon ibm Peer Anundszon ibm
Gudmund ibm Jöns Anundszon ibm
Anders i Klasöön Anund i Lidhultt
Nils Anderszon ibm Suen i Notalt
Lille Nils ibm Bengtt i Tiböke
68v Denne eedh blef af hele retten vpgifuen, och parter
na frij och oschyldige dömde, in till bettre och liusare
schiell framkomma, helst efter till detta röchtet
fans ingen skiell, lijcknelsze eller beuisz, vtan
allena löstt tall och mundbruck.

Kom för retta Eskill Pafuelszon, och giorde sig frij
med effterschrifne bofaste danemän, att han icke hafuer
belegratt Kijrstin Jöns Bråndz, effter som han är
kommen i röchte före.

Edamenerne  
Jöns Brånd i Ifla Vdde i Sommersäte
Anders Boszon i Sommersäte Bene i Ifla
Biörn i Boarp Anders ibm
Nils Boszon ibm Frode Sonaszon ibm
Bengtt Hokenszon ibm Esskell i Brekentorp
Eskell Biörnszon ibm Eschill Påfuelszon

och hustrunes man Jöns Bråndh, giorde både deras
siels salighetz eedh, sedan blef eden vpgifuen, och
parterna frij och oschyldige dömde.
69r Sammedagh kom för retta Erlandh i Misterhult, och
giorde lagh för sin legopiga, Karin Månszes dötter,
att han henne aldrig belägratt hafuer.

Edamenerne  
Gisle i Gellereböke Boduidh ibidem
Jöns i Misterhult Pedher ibidem
Jonn ibm Erich i Exhultt
Suen i Gashult Suen ibidem
Måns i Wlffuarit Nils ibidem
Nils i Misterhult Erland i Misterhultt

Erland i Misterhultt suor sielfuer, sedan blef eden
lagligenn vpgifuen.

Kom för retta Vdde i Traheridtt, och giorde sig frij med
denne effter:ne bofaste danemän, att han icke hafuer
belägratt Nils Gudmundszons hustru i Traheridtt,
Ingeborg Thores dötter.

Edamenerne  
Nils Gudmundszon Kielle i Aggalt
Nils i Alanskiöp Måns i Åsa
69v
Peder i Hult Nils i [..]
Matthis i Quernegården Jöns i Mierret
Nanne i Horn Simon i Tranhultt
Suen i Dotebögd Wdde i Traheridtt

Effter till detta röchtet fans ingen skiell vtan
Wddes hustru tilbödh sig willia medh högh eedh
weria sin man, och Nils Gudmundszon deslikest
medh euan så högh eedh, weria sin hustru, derföre
blef eden vpgifuen och parterna frijdömde.

Denne gårder lagbiudas.
1/4 af Abishult vthj Wrå sochnn - 1
Östre gården Hult i Hynnerydz sochnn - 3
Ått skepnelandh i Ryd i Markarydz sochn - 1
1/4 vthj Fierehult i Hynnerydz sochnn - 2
½ Östregården i Stenshultt - 2.

Sammedagh kom för retta Bengtt Simonszon i
Balkarp, medh sin hustru Beritta Gudmundz dötter
och klagade at hans gårdman Frenne, hade slaget
70r hans hustru för:de Brijta, ganscha illa medh et yxeskaptt,
så att hon lenge lågh widh sengen, huilkit schedde på
hennes egen engh, om bördetima, det Frenne och be
kienner. Och effter dett beuistes att Brijta hade
fått en stor schada, och der igenom möckit försummat och
tilbaka sat i sit arbete, och bohagh, i enn mott och annor,
såszom och möckit bekostadt på bårschieraren, der
före blifuo de omsider sålunda förlichte, at Frenne
schulle gifua Brijta, vthj förlichning peningar - 30 dlr
sedan vtfeste han för såramåll.
  husbondan 2 dlr
  häradet ½ dlr
  häradtzhöfd ½ dlr


Kom för retta Suen i Skepalt, fulmyndig på alle
desze effter:nes wegner, nemligen Måns Trulszons,
Trulz Jönszons, Suenborgz i Kiöphult och Jahans i Bos
hult, och tingschiötte Brodde i Markaridtt och hans hu
stru, h. Anna Carls dötter, enn fierding af Tome
rydz gård, och hafua alle denne för:de opburit, för samme
gårdafierdingh, peningar - 70 dlr för jord, arff
och etlöfuedtt.
70v
Sammedag kom för retta Welom Vhan Sten, borgare
vti Laholm, och her i retten inlade, thuenne S. Her
Peders handschrifter i Wlsbeck, den enn ähr lydan-
des på Peningar – 43 dlr. Daterat Anno 1596 den
31 Martij, af Salig her Pedher förseglat och vnder
Schrifuen. Then andra handschriften, daterat
1598. den 7 Septembris och lyder på – 16 daler,
Och effter S. Her Peders arfuingar ingen quitte
breff hade, eij heller någon lefuandes witne, der medh
de sig försuara kunne, och samme inlagde handschrifter
döda, derföre dömde retten att arfuingarna schulle
samma geldh antaga, och sedan effter som huartera
arfdtt hade, betala. Och effter noga utrech-
ningh löper på huart Söschionnet, i fäderne Penin-
gar – 7 dlr 25 ½ öre. Och på huart i möderne
Peningar – 3 dlr 1 öre. Deβa ähre boandes i Syn-
Nerbo häradtt, Her Påfuell i Wlzbeck, Erland i
Ekenes, Jonn i Ekeöna, Måns i Prestorp.
Vthj Wäβbo häradtt her Nis i Åsenhöga på een
Sösterlot i fädernett, allena Peningar – 7 dlr 25 ½ öre
71r
Ithem framlade och för:de Velom vhan Sten, een
Handschrift som en Landzknicht, Sone Suenβ
i Ekenes vtgifuit hade, lydandes på 14 slete
daler. dat: den 30 Maij 1616.
Ithem framlades och en handschrift, som för:de Sone
Suenszon vtgifuit hade, samma dato, lydandes på
- 8 dlr. Huilka handschrifter för:de Sone Suenszon
1618 fornöijat hade, och aldenstund för:de Sone
är på cronones tåg och resa, och her finnes ingen
quittebref, eij är heller annat at tilgå, vtann
jord i Ekenes, derföre blef afdömdt at Sone
Suenszons söschionne som jorden bruka schola, schulle
betala gelledtt, och inlösa handschrifterne, och behålla
jorden till Soen Suenszon löser dem vt igen.
Och blef afsagtt att Erland i Ekenes, och Per i
Burhult schola besittia jorden, och betala hand
schrifterne.
Noch framlades en geldeners lengd, på några
geld her och ther i heradett, och effter gelden ähre mongh
och små, blef afdömdt att fougten schulle taga
71v
Lengden till sig, och granneligen förfara, huru om
samma schull och geld föreueter, de som hafua
quittebref aller annor god witne, schola wara okraf
de, och the andre vtpantes.
 
Sammedagh kom för retta Jon i Snelsböke, och Nils
Bugge i Skaarp, fulmechtige på Jöns Erickβons
Wegner i Wifualtt, och tingschiötte Laβe Jön-
βon i Hiorsbergh, en åkerlöcka och en Engh, som
tilförenne hafuer legatt till Ingelskiöp, för Pe
ningar – 38 dlr. Och för etlöfuet enn fyra
lodh skeedh.

Sammedagh kom för retta Thor i Sonema medh sit
lagkynne, der med at giöra sig frij för det grofua
röchtet, han för sin hustrus söster Beritta Jön
szes dötter war vthj kommen, effter huilket ähren
demåll denne rettenn på fyra eller sex tingh
tilförenne ransakat hafuer, och ingen saning
till samma röchte vtletat eller finna kunnet,
eij heller finnes witne som sådana grofua gernin


72r
ger will eller kan dem öfuertyga, vthan hustrun
står flux på och will befrija sin man, derföre
blef för:de Thor och Beritta Jönszes dötter denne
gången frijsagde, in till någon framkommer, som will
festa fodtt, och dem något last öfuertyga, när det
scher, schola de sig lagligen försuara, eller lida det
dhe förtiendtt hafua.

Sammedagh kom för retta Arfuid Grim i Laholm
och talade till knichta prophoszen Hans Kremmare
i Hallarp, om - 10 dlr peningar, som han schulle
hafua warit schyldigh Bengt Larβon i Laholm, der
till Hans Kremmare Nekar, Tå blef frägat
effter handschrift, eller annor beuiβ, och för:de Arf-
uidh säger sig ingen annor beuiβ eller beskedh
hafua, vthan thet finnes i Bengtt Larβons
Rekenschaps book, och för thet andra at Hans
Kremmare hade vthj Laholm widergådt och bekiendt
gelledtt, der till Hans Kremmare icke Nekar.
vthan betygar at han war i Laholm och wille
 
72v
Kiöpslaga, då kommo Stadzens tienare och wille honom
för samma geld bysettia och fängzla, då suarade
han i behöffue inhtet fängzla mig, iag will beta-
la alt thet iag med retta schyldig är, och der medh
slap han vtur staden, och nekar till gelledt, och försuerg
sig att han aldrig handlade med Bengtt Larβon
till et Run störkes wärde, eij heller någon tidh
lånte af honom enn Peningh. Och tilbodh Hans
Kremmare Arfuid Grim, om hann allena wille
sueria, att han war S. Bengtt Larβon – 10 dlr
schyldig, tå wille han honom strax betala,
eller han wille wäria sig med en 12 Manna
eedh. Och effter för:de Arfuid Grim icke
torde sueria, och icke hade heller någon fulkommelig
wiβord på sin sida, derföre til stadde rettenn
att Hans vtfeste enn 12 Manna eedh till nesta
tingh.

Sammedagh kom för retta en vngh piga Estridtt
i Knabrill, huilken war kommen i rop och röchte
för en dansk skomakare, orsaken at han frij
ade till henne, och hon sade honom neij, och effter
73r hon begärade honom till echta man, derföre dömer ret
ten att hon är frij för honom, belongande sengelagz
omgenge, blef och frij kiend och oschyldig dömd.

Sammedagh kom för retta Birge i Grenö, huilken
är kommen i röchte för sin legopiga Anna Peders
dötter, och beuistes att hans hustru hafuer warit
blindh vthj 7 år, och elliest med annor farlig siuckdom
bekaijat, så att han inthet sengelagz omgenge hafuer
haft med henne vthj för:de 7 åhrs tidh. Och lät vp
schrifua sina edamän, der medh han wille giöra sig
frij för samma röchte. Och effter her fans
ingen lijcknelsze, skiell eller beuisz till detta röchtet,
och then blinda hustrun giorde sin man frij, derföre
blef han frijdömd.

Kom för retta Erich i Linnefalla, fulmyndig på
Erlandz hustrus wegner i Biernhult, Magnill Erichz
dötter, och tingschiötte Jahans i Vlberga, och hans
hustru Kijrstin Helsingz dötter, - 10 ½ skepland
73v iord, och der till engh i Wlfberga gård, för peningar -
- 66 dlr och en åhrs gammall quiga.

Kom för retta Erick Erichzons fulmachz bref, och
skiötte Peer Nilszon i Ösziö, all den deell och arf han
åtte i Hösziö gård, för peningar - 13 rickz daler.
Sammeledes Måns Kugge i Mierredt, på hans hustrus
Sicilla Erichz dötters vegner, tingschiötte Peer
Nilszon och hans hustru Elin Erichz dötter, all hen
nes andell i Ösziö gård, för peningar - 10 suenska dlr.

Kom för retta Jöns Gammalszon på sine egne vegner,
Lars i Alanskiöp på sin hustrus vegner Kijrstin
Gammals dötter, Nils i Lihult på sin hustrus
vegner Elin, Trotte i Fleszeritt på sin hustrus
vegner Johana, Frenne i Geszön på sin hustrus
vegner Bengta, Suen Brånd på sin egne vegner,
Simon i Suenshult på sin hustrus vegner, Ingridt
alle desze förschrifne schiötte och schaftförde Peer
Gammalszon, alle deras arfuelpter i Hultz gård,
för peningar - 338 3/4 dlr och hafuer sielf sin an
part, så at han äger hele gården, vndantagandes
1/11 dell.
74r Sammedagh kom för retta Suen i Skipalt, fulmyndig
på Jahans i Böshult, belongande hans hustrus Kijrstin
Åstradz dötter, Peer Åstraszon på hans egne vegner, noch
fulmyndig på Suenborg Åstradz dötters vegner, och af mo
dren Kijrstin Åstradz dötter. Noch fulmyndig af
Truls och Måns Trulszon, och af Kiella Trulszons dot
ter, och af alle desze för:des medarfuingars vegner, och schaft
förde och tingschiötte Suen Åstraszon, en heell triding i
Tånneridtt, för peningar - 61 dlr både för kiö
pet och etlöfuet, ebland samme peningar, hafuer han
sålt sin hustrus jord för - 22 dlr.

Sammedag kom för retta Nils Larszon i Kieskhult,
fulmyndig på Peer Jönszons vegner, i Bårshult, och ting
schiötte Peer Jahanszon i Judhult enn heell siettingh af
allan Hestberga gård, och bekiende att för:de Per Jönszon
hade effter sit eget nöije vpburit och bekommit vthj
goda rickz daler, och suenska peningar, alt recknadt
till - 60 dlr för jord och etlöffuet.
74v Kom för retta Nils Bengtszon i Hellerna, huilken hafuer
klandrat et halft schattetorp, Wringelstorp benemdh,
huilkit torp för:de Nils Bengtszonz föräldrar, nemligen
Måns i Weneböke, och hans moder i gamble dagar
sålt hafua Lasze i Foglanes, och hans arfuingar Knutt
Larszon och Kietill Larszon, samme ½ Wringelstorp
för peningar - 100 rickz daler. Sedan hafuer
Månszes hustru i Wäneböke, som war Nils Bengtszons
mormoder, vpburit för etlöfuet, oxar - 1 pr
och Nils Bengtszons moder och söschionne, för dhe
ras etlöfue silfuer - 6 lodh. Och effter Laszes
arfuingar i Foglanes, hafua försummat sig och icke
taget tingschiötningh eller lagafångz bref, derfö
re hafua de på nydt giort enn wenlig förlichning
medh Nils Bengtszon och hans medarfuingar, och gifuit
them ännu till yterste afsched, för deras etlöfue
och gambla tiltall, peningar - 12 dlr. Derföre
och för:de Nils Bengtszon framtredde för retten,
tingschiötte och afhende sig och sine söschionne och med
arfuingar, födda och ofödda halfparten af Wringelstor
pet, och tilegnade Laszes arfuingar i Foglanes, till
euerdeliga ägo.
75r Anno 1621 denn 30 Nouembris
stodh lagatingh i Synnerbo häradt i Ösle, näruaran
des ståthålleren på Cronobergh och öfuer dhes lhän,
edle welb. Erich Jöranszon till Hersetter och Näsz,
noch öfuersten på Jönekiöpingz slott edle welb.
Bengtt Kafle till Lydingznes och Dagznes. Be
falningzmanen förståndig Peer Olszon, lagmans schrif
aren Gisle Nilszonn, sampt häradtz nemdn.

Nembden  
Eszbiörn i Lönshult Jöns i Rydh
Ebbe i Hiulsnes Anders i Berghem
Gisle i Tranhult Bengt Jonszon i Vlarp
Måns Båtilszon Peer i Ösziö
Nils Bugge Lasze i Bårdzhult
Peer Bengtszon Anders i Bråna

Sammedag kom för retta edle welb. Nils Siöbladz
tienere Lasze Bengtszon, och her i retten inlade, thuen
ne den högloflige konungzlige hofretz afsagde domar
75v och förklaringar, anlongande den tuistigheten, emel
lan welb. Nils Siöbladz dotter, och capeten welb.
Jöran Kiöningham. Den förste domen daterat
af Stocholm den 18 Maij 1621 och förmeler
som effterföllier.

Retten pålegger capeten Jöran Kiöningham, att
han nu strax vthj welb. Nils Siöbladz näruaro
schall med sielf sins edh befrija sig, att han icke
af hatt afund eller iluillia, hafuer thetta ähre
rörige talet vttspridt, om welbe:te Nils Siöbladz
dötter, jungfru Elin Siöbladh, eij heller wet
medh henne, annat ähn ähre och godtt, vtan huadh
som taladt är, sagt efter sine sagesmäns be
rettelsze.

På then konungzlige
rettens wegner

Hans Dobar.
76r Then andra förclaringen.

Belongande thet grofua talett och röchtet, edell
och welb. Nils Siöbladz dotter, serdeles för en Hokon
Jönszon be:d är vthj kommen, är thenne then konungz
lige retz förklaringh, afsagtt i Stocholm, den 24
Septembris, Anno 1621. Effter rettens no
ga scherschodande och öfueruägande, är befunnet att
samme ährerörige tall och röchte, af inthet trouer
digt folk är först vpkommit, vtan lätferde
ligen vtspridtt wordet, och både för then schull,
såszom effter her i retten, i synnerhet ådtschelelige
personers der om beuisz, och schäll, erkiennes be:te
jungfru Elin Siöbladh aldeles oschyldig, för sam
me rop och röchte, och till sin ähre oförkrenchtt.
Actum ut supra.

På then konungzlige
rettens vegner.

Magnus Grefue
till Wisingzborgh-
76v Effter denne förschrifne den högloflige konungzli
ge vpläsne domar, blef vpropat her af tinget,
att welb. jungfru Elin Siöbladh är frijdömdh,
och der hosz förbudet at ingen må annatt om
welbe:te jungfru Elin Siöbladh, seija eller tala
än det som ehrliget och godt är, widh straf som
lagbokenn vtuisar.

Sammedagh vpstodh för retten edle welborne
Bengtt Kafle till Lydingznes och Dagznes, öfuerst
öfuer Östgiöta krigzfolket, så och stådthåller
på Jönekiöpingz slot, och öfuer dhes lhänn, och
tilsporde almogen her i heradet om de hade
något emot deras afdanckade befalningzman
Gudmund Gudmundszon, så war them fridtt sådant
tilkienna gifua, han wille och schaffa huariom
och enom lagh och rett. Då framtredde för ret
ten Birge Perszon, fordom häradtz schrifuer i samma
häradtt, beklagandes at Gudmund Gudmundszon
vthj den vpbördz lengd han till cammeren för
77r sende, hade mher påfördt, än han vpburit hade,
af 1619 åhrs vpbörd, och bestå wille effter sin vp
bördz book, då förschiött Gudmund Gudmundszon
sig till ländz och fierdingzmän att the sådant för
honom berettat och angifuit hade. Ebland andre
framkallades Måns i Rommonnehyltan, fierdingz
man i Agunnarydz prestegeld, huilken hafuer låtet
Birge mher påföra, ähn Birge quitterat hade pe
ningar - 5 ½ dlr och sade at Birge hade fåt någon
humble, det han med ingen gillandes skiell beuisa
kunne. Bengtt Stake i Boarp - 6 dlr. Kunde eij
heller beuisatt. Så efter begga welborne stådt
hållerne, så och denne retten, befunne att både
Gudmundh och Birge Perszon sig emot huar andra
förgrepet hade, Birge Perszon först i det att han
emot ståthållerens förbudh, hade sig vthj Gud
mund Gudmundszonz vpbörd inne [..], och Gudmundh
Gudmundszon i det han efter en hop löse ordh Birge
Perszon mher till opbördh påfört hade, än Birge
opburit och quitterat hade, derföre blef den til
77v rådtt, at träda med huar andra vthj en wenlig för
lichning, huilkit rådh the strax widertogo, och gin
go vt ifrån retten, förlichtes wäll, och blifuo gpda
whener, om alt thet the hade sin emellan.

Sammedagh blef för retten inlagtt, de welborne
herrers rickz och cammerådz, vnderschrifne bref, dat:
af Stocholm, den 25 Junij 1621 offenteligen op
läset och förkunnat, dhes innehåld, att stådthålle
ren wille taga fougten Per Olszon, och landzmanen
Suen i Beckeridtt, till aluarsampt och lagliget för
hör, om det quittens Suen i Beckeridtt, på -
- 160 tr, foderkorn vtgifuit hade, huilket quit
tens landzmanen nu icke bestå will, vtan förui
ter Peer Olszon, att han samma quittens förfal
schatt och raderat hafuer. Der till Per Olszon
solemniter nekar, och protesterer att han samme quit
tens, medh sin tienere Bengtt Olszon, ifrån
Suen i Beckaridtt bekommit hafuer, och genastt
sade att quittenset war galett, och hade welat
strax på thiman haft karllen tilbaka, till Suen,
78r efter annat quittens, men karllen för:de Bengtt
Olszon suarade, iag rider inthet dijt, Suen i Bec
karidtt sitter full och galen, iag får ingen beskedh
af honom, vtan den iag hafuer, han will sielf sua
ra till sit quittens. Bekienner och Bengtt
Olszon at han schref quittenszet med sin egen
hand, vthj Suens gård i Beckaridtt, der opå han
hafuer gifuit sit bref och segell, daterat denn
5 Aprilis 1621. Hafuer och her för retten det
samma munteligen medh hög nidlagd eedh betygat,
och giör Peer Olszon aldeles frij, at han samme
quittens, icke förändrat eller förfalschat hafuer.
Noch framförde Peer Olszon thuenne witne, nemli
gen Brodde i Markaridtt och Peer Caarlszon i Trotte
slöf, huilka giorde theras salighetz eedh, och bekiende
att then tidh Peer Olszon togh deras quittens i
Beckaridtt, at thet war oret.
Ithem är och beuisat at Per Olszons tienere Bengt
Olszon, på then tiden han schref quittenszet war
nysz kommen ifrån scholan, och icke förstodh sig på
78v sifrer, eij heller nu sig der opå förstår, det retten
pröfuat hafuer. Dy honom blef befallat at han
med sifrer, schulle schrifua fyrahundrade trettijo, och
han schref - 4003. Der nest blef honom befallat, at
schrifua ethundrade fem och tiugo, och han schref 1052.
Derföre sluter retten att Bengt Olszon sig med sif
redztalet förschrifuit hafuer.
Befinnes och landzmanen Suen i Beckaridtt, besynner
ligen när han drucken är, ähr en fharlig och skiötes
lös menniskia, den fögo huadh han säger eller giör
achtar. Ähr och funnen tuetalig först hafuer
han her hema bekiendtt och bestådt, at han lät
schrifua - 60 tr vthj reckninge cammerem allena
- 16 tr åter sedan her hema - 60 tr. Derföre
är och hans angifuande och klagan dhes mindre tro
andes.
Men efter Per Olszon i detta fallet till sin ähre och
goda nampn blifuer förklenedt, med mindre han denne
misztanckan ifrån sig legger, medh eedh och laggångande,
men efter vthj de welborne herrers rickz och cam
onum. [tom sida]
onum.
79r merådz breff, vttryckeligen förmäles, att quittenset
raderat är, kunne Per Olszon emot samma bref in
thet weriemåll tilstädies, emot sielfue brefuitt,
vthan sålunda att han tilbiuder weria sig att
han samma quittens aldrig raderat hafuer eller för
falschat, cronan till skada, och sig sielfuan till egen
nötto och fördell, huilkit weriemåll denne ringa
retten, för förtalde orsaker schull, icke förneka kun
ne. Derföre framtredde Peder Olszon för retten
och lät vpschrifua denne effterschrifne ehrlige bofaste
danemän, och der med giorde sig frij, för samma misz
tancka rop och röchte.

Edamenerne  
Birge Perszon häradtzschrifuer Jöns Carlszon i Neglinge
Brådde i Markaridtt Nils i Kylhult
Peer Jahanszon i Judhult Peer Jönszon i Elmtåsa
Måns i Håå Erich i Hielmaridtt
Erick i Liungby Nils i Hånges
Bengze i Hånges Peer i Ågården
79v Denne eedh blef lagligen gången, och Peer Olszon stod
i föredenom, sedan suore och de andre, derföre bleff
Peer Olszon för samme misztancka, frij och oschyldig
dömdh.

Kom för retta fougten Per Olszon, och anklagade i ret
ta enn schattabonde, Jöns i Westraby i Rysby sochnn,
och honom anklagade att han hade ihielhugget et
hind diur, vthj en roghfella med en yxa han kastade
ådt diuret handlöst. Och efter han strax gijck
till landzmanen och bekiende gerningen och icke dolgde
vtan war illa tilfridz at schadan sked war, be
kienner ännu at thet war en handlös wåde, och af
uilliandes gerningh, huilken och så well kan beui
sas, dy han gijck icke i fellan för den ordsack, han
wille skiuta eller fella diur, efter han ingen bösza
hade. Derföre kunne icke heller retten på sam
uetzens vegner döma honom till fult böte. Vtan
vtfeste oxar - 1 par konungz ensack.

Sammedag kom för retta Hans Kremmare, huilken
hafuer fest en 12 manna eedh, at han icke war schyl
80r dig Arfuid Grims hustru, eller förre man Bengtt
Larszon - 10 dlr peningar, och giorde sig frij med effter:ne
edamän.

Edamenerne  
Frenne i Hallarp Nils Perszon ibm
Peer ibidem Esbiörn ibidem
Tufue ibm Åke ibidem
Olof ibm Jon i Torarp
Jöns Månszon Suen Suenszon corporall
Lars ibm Hans Kremmare

Hans Kremmare suor sielfuer, sedan blef eden
lagligen vpgifuen, och Hans blef frijdömd för Arfuid
Grims tiluijtande.

Sammedag kommo för retten någre af huardt preste
geld her i Synnerbo häradt, beklagandes af fougten
Gudmund Gudmundszon hafuer mher af dem fordrat
och för lantogz och natleges gerden mher vpburit, än
H.K.M.tz och cammerådz ordningh förmår. såszom
och vtan öfuerhetennes tilstånd, lagt 6 öre peningar på
huar gård i fördzlelön, oansedtt de gåfuo reda pe
ningar. Deet och så beuistes.
80v Huitarydz giell
af huar heell fulsitten gård, peningar - 9 dlr och
för fördzle lönn peningar - 6 öre.
wll af huar gård - 2 marker, derföre böderna war lof
uadt i widerlag, peningar - 1 marker huilka peningar
the sig beklaga icke bekommit hafua.
Her till suarade Gudmund Gudmundszon belongade
wllen, att han hade giort afrechning med ländzmenerne,
att the schulle betala bönderna, dett och några lendz
män bekiende, nemligen Måns i Håå, Bengt Stake i
Boarp.

Agunnarydz sochnn
af huar gård peningar - 9 dlr 4 öre.
fördzle lönn peningar - 6 öre

Tutatydz sochnn
af huar gård peningar - 9 dlr 4 öre och för
fördzlelönn peningar - 6 öre.
81r Liunga och Hamnada sochner
af huar gård peningar - 9 dlr 4 öre

Onsiö giell
af huar gård peningar - 9 dlr 8 öre

Hallarydz sochnn
af huar gård peningar - 9 dlr 4 öre

Giötery och Traherydz sochner
af huar gård som icke vtförde perseglerna
peningar - 9 dlr 4 öre

Markaryd och Hynnerydz sochner
af huar gård peningar - 9 dlr 4 öre. Doch hafua
meste parten fördt ifrån sig perseglerna.

Liungby och Kånna sochner
af huar gård peningar - 9 dlr 4 öre och för fördzle
lönen peningar - 6 öre

Angelstadh sochnn
af huar gård peningar - 9 dlr 4 öre och för fördzle
lönen peningar - 6 öre.
81v Anderstad giell
af huar gård för lantogzgerden, natleges gerden, Jöne
kiöpingz bruket, och saltpeters hielpen peningar -
- 15 dlr.
Noch af huar gård som icke vtlade sielfue perseglerna
till vtschrifningzmöten
peningar - 11 öre.

Sammedagh kom för retta landzprophoszens ehrlig och
manhaftig Suen Trulszons fulmechtige, nemligen
vnderprophoszen Suen Jönszon, coh talade till Gud
mund Gudmundszon, fordom fougte i Synnerbo häradtt
om tiugo par oxar, som en dansk kiöpman Hans
Olszon i Laholm, af bönderna her i Suerige i Mar
karydz sochnn, vthj geld vpburit hade, och vnderpro
phoszen för:de Suen Jönszon säger sig arresterat
hafua, och klagar at fougten för:de Gudmund Gud
mundszon oxarna af arrestet hafuer ledige och lösz
gifuitt, och tilstådt bönderna at drifua oxarna
öfuer grendzen ådt Danmark. Och fordenschull
hafuer landzprophoszen för:de Suen Trulszon allena
82r effter sins vnderprophos Suen Jönszons berettelsze,
saken aldeles oförhörd och oransakat, vthj vnderdå
nighet H.K.M.t alleswår nådige konungh och her
re andraget, och föruerfuat H.K.M.tz bref till öfuer
sten edle welborne Bengt Kafle, at hans welb.t
samme Suen Trulsons angifuande ährande, wille
taga till skerschodann och noga ransakan. Brefuit
daterat af Wimmerby, den 13 Octobris 1620.
Derföre blef samma ährande her för retta optaget.
Förbeuistes att bönderna widh grendzenn, som ifrån
de suenske städerne fierran boandes ähre, ingen an
nor råd weta at bekomma vtlage peningar, vtan i
all nödh och trång moste sökia vtuäger hosz danske
kiöpmän, och taga peningar tillåns, och serdeles rikz
daler till Elfzborgzlösen och andre vtlagor, orsa
ken at alt annat småmynt aflyst är, och denne
för:de Hans Olszon i Laholm, är en from goduilig
man, och gerna giör denne suenske bijståndh, medh
peninga lån, besynnerlig i framfarne tidher till
82v Elgzborgzlösen, så at bönderna her i Suerige, wåro ho
nom möckit schyldige, och kunne inthet annat åstad
komma, at betala deras schull medh, än boskap och
sådant som födes och aflas i deras bohagh.
Till det andra beuistes, att icke en bonde hade nå
gon oxa samman kiöptt, vtan huar hade betalat
effter som gelledt war lithet eller stort till,
sombliga enn oxa, somblige han hade warit be
trodh till att bekmma peningar.
Ithem beuistes och at bönderna på thuenne mark
nadzdager hade haft theras oxar i Wernamo, och
öfuer tuhundrade par, drefues hem igen, som
kiöpmenerna i Jönekiöpingh icke förmåtte lösa.
För dett tridie kunne icke heller, efter vnderpro
phoszens egen bekiennelsze beuisas, att oxar
na wåro skieligen arresterade, vthan när han
kom der i sochnen, fijck han kundschap att den
danske kiöpmanen schulle hafua några stöcker oxar,
af de suenske bönder, redh så kiöpmanen, frå
83r gandes om han hade kiöpt några oxar, kiöpmanen
suarade att han hade besedtt några oxar, som bönder
na hade sat honom till vnderpant för vtlente peningar
och sedan red till en gård Misterhult, der vthj tre eller
fyra bönder boandes wåro, som hade andtuardat kiöp
manen tre par oxar, för deras schull, i Elgzborgzlösen,
tå badh vnderprophoszen en bonde gå till Markaridt
och bidia landzmanen förbiuda bönderna lefue
rera ifrån sig oxarna, men han satte sielf in
thet förbud på oxarna, det han och bekienner,
när bonden kom till landzmans gården, war Brod
der i Markaridt inthet hema, vthan på marknadtz
resan ådt Danmark. Och icke heller kom han
på tre wekors tidh hem. Och i midler tidh
kom kiöpmanen och församblade oxarna, och förde öfuer
grendzen ådt Danmark, eij wiste heller vnder
prophoszen af flere oxar, än de try par i Mister
hult, vthan hafuer sedan draget omkring och ran
sakat och låthet vpschrifua i ådtschelelige sochner
till - 20 par, opå huilka något förbud aldrig
83v sat war, huarken hosz kiöpmanen eller bönderna,
och will alt inmänga vnder detta [..].
Bekienner och Brodder i Markaridtt, at när han
hem kom ifrån Danmark, wåre allarede oxar
na vtdrifna öfuer grendzen.
I midler tidh hende sig att fougten Gudmund Gud
mundszon, kom till Markaridtz kiörke, och på kiörke
gården kom allena en bonde fram, benemd Peer i
Eckhult, tilfrågandes om en bonde hade en oxa
eller koo i sit bohagh, som han till cronones vt
lagor i peningar föruenda kunne, om thet wåro
lofliget bortsellia till huem han wille, der
han kunne bekomma peningar. Tå suarade
Gudmund Gudmundszon, iag wet der opå inthet
förbudh, vtan huadh i afle i edert bohag, det
må i sellia, men hafuer i någon boschap sam
man kiöptt, så är det landkiöp, huilkit eder
schall förbudet warda.
Och bekienner bonden, såszom och der opå giorde sin
salighetz eedh, att han inthet nemde för Gud
84r mundh om några klandrade oxar, det ringeste ord.
Förty the oxarna som prophoszen omtalade wåro
alle i Danmark. Och witnade så wäll Brod
der i Markaridt, såszom och bönderna, som oxarna
bortbetalat hade, att Gudmund Gudmundszon på
samma tidh inthet wiste af några arresterade oxar,
möckit mindre gaf dem lösz, der opå the giorde
theras salighets eedh. Derföre belongande
det witnesbordet de hade gifuit, manhaftig
Suen Trulszon, seija de i redhoga giort wara.
och mente sig der med hielpa kunna och vndleda, och
icke förmodade eller tenckia kunne, thet schulle hafua
lendat Gudmund Gudmundszon till skada, vtan
förhoppas at han dem för prophosens anfallande
försuara förmotte och kunne. Detta ährandet
blef stelt vthj rettens scherschodan, öfueruegande
och dom. Och efter noga påschodande kan ret
ten icke winna detta ahrandet till landkiöp,
effter thet 6 Cap. i Kiöpmåla Balkenm dy der
speciferes egenteliga, at huad bonden opföder,
84v
Domen blef
före orsaker
schull, den
ne gången eij
confirme
rat.
och aflar i sit boo, må han sellia. Eeij kan man hel
ler denne sack binda till kiöphandels ordningen
effter det 10 Cap. dy bonden hafuer inthet sam
mankiöpt, at framdeles sellia, eller vtprånga
till dyrkia, sig till winnest och fördell, vtan
thet hafuer warit böndernas åliggiande nödh och
trångh, att de ju moste förschaffa peningar, och i
rettan tidh vtlegga deras vtlagor.
Derföre och effter prophoszen icke hade lagligen
sat arrest och förbudh på oxarna, icke heller
hafua bönderna bedrifuit landkiöp, eij heller
Gudmund Gudmundszon gifuit några oxar lösz,
som förbudne wåro, efter som parterne emott
huar andra protesterade och munnde, såszom
och at huarken Brådder i Markaryd eller
Nilsz i Kylle wille derasz witnesbördh medh
eedh bekrefta, och för det tridie, at bönder
na witnade tuert emot derasz förre be
kiennelse som de prophoszen Suenn Trulszon
gifuit hade, och nu wåro icke heller alle
85r bönderne tilstädes som oxerne ådt hade,
derföre bleff med domen vpskoff till
widare ransakningh. Och till wit
nesbördh at alt huad i denne dombok in
fattet är, det är på laga tingh skedtt och
giordt, witner jagh Nilsz Eskelszon medh
egen hand och signet, sampt häradz
insegell. Datum den 5 Januarij
1622.

med egen handh



Nilsz Eskelszon [..]
Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:6 (1619-1623) Bild 194 / sid 1 (AID: v49314.b194.s1, NAD: SE/VALA/0382503)