Sunnerbo dombok 1633

Renoverad dombok
Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:11 (1624-1634) Bild 366 / sid 1 (AID: v49319.b366.s1, NAD: SE/VALA/0382503)
1r             Här Begynnas Doomboken
            aff Synnderboo häradth Pro

                            Anno
                            1633

                          Ståthåller
Edle Welborne Otto Vonn Skedingh till Åby etc.
                             Lagman
Edle wellborne S: Johann Sparre till Bollmarydt
                             heredtzhöfdinge
Edle welborne Doctor Salius
                           Arrendator
Ehrligh Welförståndigh Måns Jonson i Jönekiöpingh

                           Laghläßare
                 Nilß Eskelßon i hullt
1v
2r Anno 1633 dhen 14 Januarij stodh Laga
tingh j Synnerbo heradt, vthj kieringe, Öffwer
näruarandes Arrendatoren der sammastädes Ehrligh wijß
och wällförståndigh Måns Jonßon i Jönekiöpingh, Jthem he-
redtzskriffwaren welachtat Harald trolle, sampt nembden.

                           Nembden
Jöns i Rydh, Larß i Alaßkiöph
Ebbe i Hiulßnes, Måns Båtelßon i horn
Johans j Juddullt, Peer Nilßon i Ößiö
Anders i Bergheem, Oluff i holegården
Gijßell i Tranhullt, Peder Månßon i Synderwrå
Peder Bengtßon i Trotteslöf Nils Bugge i Skaarph




Sammadagh kom för Retta Frende i Biernhullt på
sin dräpna sons Måns Frendaßons vegner, Jthem Måns
Frendaßons hustru Benchta Nannadotter med samptelige
deras slecht å fäderne och möderne sorgeligen beklagandes
at een öffwerdådigh man Jonn Pederßon i Bolmstad een frel-
ßes bonde, hafwer otta dagar för Jull ihielslagett vthj
Angelstadh Prestegårdh förbe:de Måns Frendaßon, medh een
kniff, och dråpet sålunda förorsakas som föllier.   her
till finnes inga andra vitne vthan allena tree tienste-
pijgor, Gunnill, Kirstin och Sara, huilka strax för kiorkioher-
den sålunda hafua berettatt som herr Jöns nu framfördtt
hafuer. Thet begaf sigh sålunda att herr Jöns hade instembd
några af sina sochnemän medh tionde och när tionden
war vthmålat gaf dhem matt och öll.   Tå kom Måns
Frendeßon af en händelße sig medh ett par oxar som hörde
Presten till, och blef som widh drengabordet. När
herr Jönß tychte tijden fodrade och gesterna öffuerdruckna
sade han till them, jagh will gå i säng, och antingen j
willen sittia eller ligga få i inget mherr öll, än  i hafue i
kannorna, gijck ther med i sengh, och bönderna drogo strax der
2v ifrån vndantagandes förbe:de dråpare Jon Pederßon han bleff sit-
tiandes igen; tå gijck Jonn Pederßon vth och när han kom in
igen, gijck han till drengabordett togh Måns Frendaßon j bå-
de axlarna seijandes tu skalt fila med migh, Måns Sua-
rade huadh skall iagh fila giör wäll och lätt migh blifwa
Jon Pederßon suarade tu skall fila med migh i helfuetett
togh genast till knifwen stack måns i hufwedett och han
gaff sigh vndan nedh vnder bordett Emellan een kijsta me-
nandes skyla sigh. När han reste vp hade han tagett vtt sin
kniff och Jonn Pederßon slogh handen vnder sigh satte sigh
skreffse öffwer honom slog med knifwen i halß och bröst och
skar vtt effter, sädan flotte sigh ned better stack i Låren
månge styngh och skar vtt effter och skar sönder hans
himlige sacker, Sedan flotte sigh nedh bätter, slogh med knifuen
i magen, och skar vtt effter så att Måns Lågh vnder honom
dödh, dett dråparen sielfuer bekienner, och hade den dödhe fådt
12 styngh af knifwen all vthskuren. Och effter dråparen
hafwer inga motseijelße eller beroper sigh på vitne vthan
goduilligen bekienner. derföre blef dråpsaken efter målß-
ägandens begeran satt till rettens betänkiande sentens och
dombd, och retten föreläßet det 2 och 12 Cap: drapmåle-
Balken medh willia och skerskoda om dråpet war giordt
af retta LIfz nödh eller wellust, och när de hade omröstat
gåfuo ordhen ifrån sigh, bekiennandes at de finna ingen skuld
hooß them Litet eller stortt, och för den skuld icke kunna döm-
mas för Nöd dråph vthan ett öffwerdågitt williadråph
Effter förb:de Cap: Jemwäll effter Gudz Lagh icke
befrija dråparens Liff, vthan dömma honom werdh vara
giffwa Liff för Liff.


Sammadagh kom för Retta Benchtt i Balkarph, och
bleff anklagatt hafwa brutett Edla Welb: Nilß Siö-
bladz dom daterat Anno 1628 den 15 Octobris
der vthj Enkiorna Ingridt och Enkia ähr, till dömbdt
deras åkrar till ähre rörda och vpgiorda att Niuta och
3r och behålla j Possession så effter som tillförenne. Nu klaga En-
kiorna, att Bencht i Balkarp een frelßes bonde Edle Welb:
Knut drakes bonde hafwer twertt emot domen i Tu åhr
taget dhem ifrån _ 2 skplandh, thet och så beuistes.

Nu swarar Benchtt at dommen ähr felther hans hußbon-
de ouetandes, och ostembder och seger att samme åkrer mä-
dhan dhe Lågo i forno skiffta och för farsott, och een be:dh hanß
greffwe fijck Loff at vpbryta åkrarna, tå skulle en af dhe
ödeskiffterna hört till frelßes gården, thet han denne
gången och icke kunne fulltyga.

här emot beuiste Enkian Jngridt att Bencht j Balkarph
togh thet stycket igen för _ 12 åhr sedan, Thet och Bengt bekien-
ner. Men han will nu hafwa mheer af skatta åk-
rerna oansedt hon hafwer medh sin man hafft gården och
åkrarna i oklandrat posheshion: _ 30 åhr.
Derföre blef hele sacken remiterat vnder lagmansdomen
näst kommandes sommar.



Sammadagh bleff Påffwell i Neglinge och Jonn Gißlaßon
på bägge deras hustrus vegner sålunda förlichta om ett
stoleståndh nest syllen i deras stoll att effter Jons hu-
stru ähr ålderstegen, skall hon hafwa den ähran och stå
nest syllan; när hon ähr dödh skall åter then i Neglinge
stiga till syllan, och then yngre in öffwer.


Sammadagh framladeß i retta ett förseglatt förlikningz breff
vnder Jacob Jönßons signett i Boßna, dat: 1632 den 9
Octobris och vnder _ 12 Ehrlige dannemens bomerke
der vthj Peder Larßon på sin egen och sin modher Jngridt
Påfwelßdotters vegner, och på sin söskonnes Påffwell
Larßons och Jngeborgh Larßdotters vegner hafua anammet
af wår löfftißman Mattiß i Lunden och Manßbott för
3v wår fadher Larß Benchtßons dödh huilken /: thet Gudh bätter :/
Jöns Jonßon för 13 Åhr sedan af dager togh, Nemlig:n i Sölffwer oxar
och redhe penningr _ 150 dlr för sielfue boten, och Peder Larßon
venegåffwo _ 10 dlr, och hans modher Jngridt en wald koo, och aln
hallanß Lerufft.

Elin i Bobacken i Ryßby sochn war för retten medh sitt Lagkynne
och tillbödh sigh giöra sigh frij medh Erligitt folk att hon icke hafuer
förgiort S. Velom Nederuott i förarm Effter som welb: fru
Karin Lilliesparre henne beskyller. Men effter welb:te fru Karin
Protesterar skriffteligen emot Lagången, och will sielf wara till-
städes blef med Laggången vpsatt till et annat tingh.

4 Skeplandh Jordh j Greßholman   .   .   .   .   .   . 1
½ Ellenäß i Gioterydtz Sochn Lille gården   .   .   . 1
1/4 aff Starßhollmen i hallerydtz S.    .   .   .   .   . 1
Åßen i Odensiö Sochn bindeß.   Slechten .   .   .   . 2.3.



Kom för Retta anders Germundßon i Norra Raterydtt, och
giorde sigh frij medh 6 Ehrlige bofaste dannemen, att han icke
sålde Jonan Nilßon i Tiuß i Bolmßö Sochn een årßbok eller
Rißbitt Eij heller någon sin kiöpslagade medh honom Littett eller
möckett, och boken hörde anders j Bolstadh till.

                                             Edemen.
Anders Germundßon, Jngemar i Fotatorpett
Anders Jöranßon i Biernarydtt Biörn jbm
Oluf Nilßon holminge Simon i Holminge

Denne Edh blef Lagligen gången, och Anders Germundßon
frijkiendh för Jöran Nilßons tiluitelße.


Kom för Retta Ehrligh wellförståndigh Mons Jonßon Arren-
dator i Synnerbo heradt, och tingskiötte Jönß Anderson
i horßaberga, och hanß hustru Kirstin Benctzdotter en ½
gårdh Nemligen 2 Pundh Renta i horßeberga Gårdh för
Peningr 70 Rikzdlr och Lofuer sigh stå Jönß bij i hemull för
alt efftertall.
4r Sammadagh kommo för Retta heredtz Nembd, huilka haf-
wa hålledt een heredtz syn, Emellan Burßhullt och et torph
Linhullt, tå gilladhe nembden stenmerket på Merkeß bergh
sedan een gamble Gerdeßgården vpått in till den gamble hefden
tager widh, ther fans een gamall Grinstadh, och stoora Leda-
stolpen hade ther stådt sedan i gambla gropen sedan hefden in
till de Norra fridhbendett ther ligger et merke som båda Par-
terna gilla; Men then nye hegnaden torparen hade giordtt mitt
öffwer Bierßhulta hagar i vannartt bleff ogilladt, Men then gambla
mannen Peder Knutzon i Bierßhullt som bortbar et falsktt merke
som nu i dommen och synen ogilladt ähr, och vthlycht ifrån
församblingen, och sedan stembd till Wexiö ähr frijkiendh, orsa-
ken de nya Råmerken wåro falsk.



Sammadag kom för Retta Sone Swenßon i hußbergh vngh soldatt
klagandes att hans hustru Märit Jacobßdotter ähr kommen i röchte
för een Skreddare Nils Pederßon i Sonaltt Effter någon
hafwa och blef her om natten, märit lågh på en Bänck, och
Skreddaren på bordet; om natten eller emot dagen gijck
skreddaren vtt, och när han kom in igen lade sigh i Bäncken hooß
Märit det han bekienner och Lågh thett en timma eller tuå, och
effter märit icke dreff honom ifrån sigh vthan tigde ähr miß-
tancken deß större, och hennes man kan icke nöijas medh
mindre han får Lagh för sigh, derföre feste Nilß Pederßon
en 12 Manna Edh till nästa tingh.


Sammadagh bleff afsagdt at Jacob Börgeßon i hestarph skall
betalla Nils Bengtßon i Biernhullt penningr 6 dlr och se-
dan taga dhe Engarna igen, som Nilß och hans föräldrar haf-
wa i Långh tijdh hafft i pant.

Neglinges gårdabref Daterat 1618 dher vthj ähr vthgifuett
godt mynt _ _ 105 ½ dlr.   Jthem solfwer nijtijo Lodh
Jthem Rikz dlr 1 1/3 st:n noch _ 1 marker   2. 107 dalr 1 marker
4v Anno 1633 dhen 28 Maij. stodh Laga tingh i Synnerboo he-
radt, widh Rettan tingstadh   hampneda Öffwerwarandes
Ståthållaren på Cronebergh Edle Welborne Otto Vonn Skeding
till Åby och Halstadh; Arrendatoren Ehrlig wellförståndigh Måns
Jonßon. Jönekiöpingh sampt vnderfougden Peder Carlßon och
heredtzskriffwaren harald trolle sampt heredtz nembd.

                                    Nembden
Larß i Alenskiöph Jöns Jäppaßon i Rydh
Måns Båtelßon Ebbe i Hiulßnes
Nils Bugge i Skaarph Johans i Juddhullt
Anders i Berghem Peder Nilßon i Ößiö
Peder Benchtßon i Trotteslöff Gijßell i Tranhullt
Oluff j holegården Peder i Synderwrå

                                    Gårdar vpbuidas
Lunden i Ryßby Sochn skatt:   .   .   .   .   .  1.
Ehnn hell frelßes Gårdh i Quenarph  .   .   .  1.
Liungeßkiöph _ 3/4 i Giöterydtz Sochn   .   .   1.



Sammadagh kom för Retta Jacob Bagge ifrån Halmstadh, Ithem
een Enkia Karin Hanß dotter, ther sammestädes, och klagade till
een Ländzman Laße i Stönia be:dt huilken hade heer i Suerige
förbe:de Karines man Jöns be:dh giffwandes honom saak för tiuff
werij, at han i danmarck skall hafua Stulit några hester och Stod
och her i Suerige förytratt, huilken beröchtet tiuff Laße
i Stönia tingförde på Jfla ting dhen 30 Octobris 1632 och
när förbe:de Jöns kom in på tinget war han så siuck att han
Jnthet förmåtte talla, vthan blef genast vthfördh af tingstugan
och om samma dagz in på afftonen dödh.
Nu försetter förbe:de Jacob Baggte i retten, och frågar om her är
någon Suensk man som honom någet hafuer at beskylla
eller om de som honom fångat hafwa borde honom så illa tractera
at han skall der af hafua taget dödhen, och sigh förklara, huar
före han togh honom fånghen.
Her till swarar Laße i Stönia, att förbe:de Jönß som han fån-
gande drogh her vthur Suerige medh et Suart stodh till
helßingborgh och ther bortsålde till en Påffwell Pederßon i
5r Borka be:dh för 6 dlr, Men antingen then war stulett eller icke
wett han icke:      Men när han hade thet Suarta stodet stall
han ett brunbläßet stodh ifrån een dansk bonde Jöns Larßon i
fleninge, emot måndagen och tijßdagen, för wårfru dag sermen
och redj hijtt i Swerige medh, och sedan tillbackers ådt danmark
till Halmstadh till slepte han stodet på marcken.

Jthem strax der effter stall förbede Jönß ifrån een dansk bonde
Nils i Haßleruph be:dh Ehnn brunbläßett Vallack war huit-
fottatt,    Jthem et brunbläßet Stodh ifrån Swen Anderßon huil-
ka skolla wara synte och sedde i Suerige hooß Swen i Ößiöhult
och hade samma Creatur, och Lågh ther om Natten och bytte Stodh
medh honom, och den Suenske fijck det danske stodet af Jöns Per-
ßon j Jfla kom dhen danske mannen Swen Anderßon och togh
sitt stodh igen her i Suerige; och dhen Swensko hafwer nu
inthet, Belongan Vallacken then förbe:de Jöns Pederßon till een
herremandtz gårdh hobbestadh och bortbytte medh Peer Stierna
och fijck igen een brun gångare den han fördhe till Halmstadh igen
och der kom dhen danske bonden Nilß Stenßon i hißleruph fijck
stoden för sin hefd. Och på förbe:de danske 2 bönders veg-
ner, framladeß ståthållarens på helßingborgz förskrifft hijtt
in i Suerige, Daterat helßingborgh den 29 Octobris 1637
Christopher Vlfeltt danmarkz rådh, ther uthj han begerer at
en sådan tiuff måtte blifwa gripen, och att huar Ehrligh man
den danske och förbe:de Swenske Ländzman fånger och tingfördh
som förbe:t ähr, men denne tiuffwen blifwer ther vthj inthett
nembder.
Nu protesterer Jacob Baggo och enteligen på Jönß Pederßons
dödh, att Laße i Stönia och een fogdekarll Nilß Erlandßon
Jthem Nils Anderßon i Onsiö, och Laße i Torsarydt hade sla-
get honom till dödz i Skinnebo i Kållerstadh Sochn och Veßbo
häradt then tijdh dhe honom dher fångadhe, och röffwat hon-
nom ifrån klädder och Peningr, och altt huadh han åtte
och thet behållett.
Men effter parterna alle icke wåro tillstädes, som wåro
att fånga den danske mannen, derföre blefuo dhe Lagligen
stembde till nästa tingh.
5v Jthem skall Laße skaffa vitne i all rum och herberge, der de ha-
de gest, sedan nils Pederßon blef fången, och vitna om han kla-
gadhe öffwer hugh och slagh, eller annor öffuerlast på dhem som
honom fångat hadhe, detta blef vpsatt till nästa tingh.

Sammadagh kom för Retta Ehrligh manhafftigh Johann Lårij
och klagadhe att han hade kiöpt oferdiga getter af Oluff i Boa-
rydtt, så att när han hadhe hafft getterna i fiorton dagar
och någet öfwer mißa han 2 gambla getter och fyra kiddin-
ger och omsidher bleffwo wänligen förlichte, att Oluf skulle
taga sina getter igen och Johan Laurij gaf honom en Rikz
dlr för skadha Effter Oluff icke tordeß giöra eedh at get-
terna icke wåro siuklige när han them sålde.

Kom för Retta Elin i heßlebacken och giorde sigh frij medh
Effter:ne Laggerß folk, at hon icke kan trolla, eij heller
hafwer waret wållandes i Saligh welb: Wellam Neder-
uotz skada och siukdom i Förarph

                                    Ehdefolk
Elin i Heßlebecken, Maritt i Vigsiöa
Kirstin Klöfuarydt, Elin i Fotaboll
Håkon i Börkeråß, Nils på huggarßtorpett
Harald i Klöfuerydt, Måns i Vigsiö
Haraldh i Lambekulla, Nilß Vestenßon i Stockhullt
Peder i diehullt Örian i Halhullt

Denne Eedh blef Lagligen gången och ELin i heßlebacken blef
frijkiendh


Kom för Retta Raßmus i Waßhullt, klagandes at een En-
kia, Märitt Måns skriffuares i ößlöff hafwer omöckett
illa, uthfördt hans hustru Ingeborgh Pederßdotter, Och
sagde at en Ungh drengh, Arffuidh Pederßon i Åby
hafwer wthj gestabudh i Troteslöff, hafft Lägerßmåll
6r
medh henne uthj en Sängh ther the Lågo tillhopa, Serdeles bå-
den quinfolken, Och tå skulle Arffuidh Lagdt sigh uthan fhöre på stoc-
ken, Och tå bekienner Märit Månßdotter, at Arffuidh hade sin
gierningh medh henne tuå gånger, doch hafwer hon ingen witne
eller hviß ordh, eij heller talladhe them strax till, när det skulle
hafwa skedtt vthan sedan munnade thet för sin söster, och
sedan kom röchtett i huar mans mundh der om Parterna ähre ting-
fördhe. Men effter Märit protesterar i saken och will festa fott
och icke will retta sin ordh, derföre feste Jngeborgh i Vaß-
hullt een 12 Quinner Eedh, och arffuidh i Åby en 12 Man-
na edh för samme röchte.
 
Kom för Retta Nils Pederßon i Sonallt och giorde sigh frij
medh Efter:ne Laggerßfolk at han icke hade besoffwitt
Sone Swenßons hustru i Hunßbergh Marit Jacobßdotter, ef-
ter som Sone honom mißtencker.

                                 Edemen
Nils i Sonaltt, Benchtt i Sonalltt
Jonn Jönßon jbm, Aßer i Snießtorph
Måns i Horßhullt Jonn larßon i Tofthullt
Laße i Stönia, Jöns Benchtßon i Wrett
Gudmund i Löckna, Måns i Löckna
Oluf i hullt, Jacob i Skrinhullt

Kom för Retta Swen Gummaßon i Genallt i hynderydtz
Sochn gift man, och blef anklagat hafwa besoffwett een
Pijga Gunnill Pedersdotter, och aflatt barn med henne
thet hon födtt hafuer, och båden bekienner. derföre blefuo
de effter Gudz Lagh sagda ifrån Lifuet, then som hoor
bedrifwer med någon mans hustru han skall dödhen döö
både hoorkarllen och hoorkonan derföre at han med
sins nästes hustru hoor bedrifwet haffwer.

Kom för Retta Erick Börgeßon vngh dreng, huilken hafuer
besoffwitt Karin Jönsdotter, och aflatt barn med henne
thet hon födt hafwer, derföre vthfeste han för mökrenkan
Peningr   _   _   _   _   _   _   _   _   _   _   _   _   _40 marker
6v Cronan .   .   .   . 13 marker 5 ör 16 pr
                       Målßäg .   .   .   . 13 marker 5 ör 16 pr
                       heredet.   .   .   .  6 marker 2 ör 8.
                       heredtzhöfd  .   .  6 marker 2 ör 8.

Kom för Retta Sthen Jönßon i Traherydtt huilken hade
besoffwett een Pijga Gunnill Pedersdotter, sackfeltes för
Mökrenchan   Penningr   .   .   .   .   .   .   . 40 marker


Kom för Retta Peer Pederßon i Ågården een frelßes dräng
och blef anklagatt hafua besoffwet en Pijga Gertrud Bon-
deßdotter och aflat barn med henne thet hon födt hafwer och
hende sigh mädhan hon hafwandes war blef hon befrijat
åt Gudmund Eskelßon och han icke annors wiste än
hon war ehrligh, och förnam tå annat.
Jthem berettadhe Måns Pederßon, och Gertrud Jäppa i
Liungby och Elin Matteßis skulle hafua bekiendt för
honom,   att Gertrudh bondeßdotter bekiendhe vndher barn-
fegten att dirick i Quenarph vngh söldat skall wara
barnafaderen,    Och effter han icke war tillstädes blef
vpsatt till nästa tingh, Effter Peder Pederßon, ne-
kar till barnet.
dhen 7 och 8 Novemb: 1633 kommo förbede partij på tinget
och Peder Pederßon nekar barnet och icke häfden. Der-
före kom en gifft man Jöns Börgeßon fram som ähr Lan-
bo till fylleskogh och kiendes widh barnet. Och efter
Gudmund Eskelßon icke wille beholla sin hustru för
dy hon ondh ähr och honom bespottar och förachter, Må-
ge de sökia ådtskildnat hooß Capitellet.

Kom för Retta Tormar Nilßon i Kyllhullt vngh drengh
huilken ähr illa vthfördh för sitt söskonne barn, Christion
Swenßdotter Orsacken förbe:de Christion haffwer
låtet sigh besoffwa, af en vng soldat, Peder Jönßon
i hinderydh, och aflat barn med honom; men effter
Peder Hanßon ähr siuck, blef detta vpsatt till nästa ting.
7r Kom för Retta Nils Haraldßon i Vlffwarydt, och klaga-
de att een kåna Brådda Månßdotter hafwer stulett
ifrån honom een hoph maat Persegler, Nogh _ 2 sk: korn 1/4
något jster 2 kakor, miöll 1 skpa altt werderat i Pengr
. . 3 dlr Sackfeltes dobbellt ähr    .   .   . 9 dalr

                       Cronan .   .   .   . 3 dlr
                       Målßäg .   .   .   . 3 dlr
                       heredet.   .   .   .  6 marker
                       heredtzhöfd  .   .  6 marker

Sammadagh bleff affsagtt at Hendrich i Liunga och hans
hustru Marit, skulle giffwa Peer humbla i det arff de to-
go effter hans styffadher, vthj et sölffwerbelthe 6 Lodh
och vthj _ 20 Suenska runda dalr antingen _ 5 dr
runda eller _ 10 dr kop: Peningr;   Och om thet andra
sökia hooß Märittes hemarffwa.



Kom för Retta Jonn Erickßon i Grytåsßa och fram-
ladhe i Retten: k: M:tz wår framfarne höglofligh i åmin-
nelße konungh Göstafz breff Daterat af Strengnäß
dhen 13 Novemb: 1623 ther vthj förmäles at han odrif-
wen må niuta och besittia Grytaßa gård så länge han för-
mår giöra Rett her af.   Noch et annat: h: k: M:tz
dat: diurhampn 13 Junij 1626 der vthj förmäles
at förbe:de Jon Ehrickßon hafwer förwerffuat samma torph
till Skatte iordh, och vnder skatte rettigheet för sigh och sina
arffuingr Ehuerdeligen, så Lenge dhe förmå giöra der
af rett och rettigheet.   Ther föruthan hafwer Jon Erickßon
för handlatt medh Jönß i Grytåsß mädan thet Crone war
att han goduilligen skulle vnna honom törpett, och gaff
honom så godtt mynt at en Rikz dalr gijck för _ 6½ marker
60 dalr och flotte her ifrån medh godtt håminne. der-
före dömbdes Grytåsß törph ifrån Jöns och hans
arffwingar, och tillegnes Jonn Ehrickßons arffuinger
för rett Skatteiordh till euerdeligh Lagfången ägendom etc.
7v Gårder vpbiudas
1/4 af Bökhullt   .   .   .   .   .   .   1
1/4 och 3 Skepland i Greßhollmen   .   1
1/2 dedhebygdh   .   .   .   .   .   .   .   1
1/4 j Traherydtt   .      .      .      .      . 1
1/4 af Liungeßkiöph   .      .      .      .    1,2
Norre Vendeböke halfannan fierdingh   .   . 1
Noch af samma Gårdh 1/4   .   .   .   .   .   .   1
Gunnaltt altt i Wrå   S.      .      .      .      .      .  1
1/3 af Boaltt i Hynderytz S.   .      .      .      .     1
Östra Liungh      .      .      .      .      .      .      .   1
Mårarph i Ryßby Sochn   .      .      .      .      .     1
Siöarydt i Markarydtz S.      .      .      .      .      1
Kornberga i Hallerydz S.      .      .      .      .      1


Sammadagh kom för Retta Gårdtzfougden på Bollmarydtt
s: welb: herre herr Johan Sparres fougde Bastian och
anklagade Gårdz Capelanen herr Gudmund giffwan-
des honom skuldh hafwa besoffuet på gården en Löskåna
Gunnill Tuffuäßdotter derför sackfeltes herr
Gudmundh till _ 3 dlr och kånan till 3 dlr och för
giordt deres Lhön på bådhe sidher, hußbondens Ensach.




Sammadagh kommo för Retta alle grannarna i torlarpa
by i Berga Sochn, och klagade at deras grannar i Åby
hade emot all Rätt och förgången dombh gådt bort i de-
res yppersta fämark och mulebethe hardt widh deras
gierdhe inhegnat et stort stycke mark, och der med
förtagett dombh deras gambla mulebete och fädrifft, bol
byn torlarph til oboteligh skadhe, och her föruthan för
några åhr sedan inhegnat een stoor deel aff marken,
8r och satt Gierdeßgården in i deras fridhbendhe i Torlarph thet
the i Torlarph medh tolamodh en tijdh langh ledhet haffwa
och nu åter på nytt, gierdt annor inthecht huilken dhe i
torlarph hafua arffwet för fädrifften skuldh, der öffwer de
i Åby klagar, och förgifwa thet ähr deras egen mark, och dhe
them medh syn hafwa wunnet. Och när man frågar ef-
ter synebreff hafwa dhe jnthett, och ähr förlopet monge
åhr sedan then synen hölß, och fämarken altt her till Legat
Ledigh och ohindrat; Derföre præsumeras att huar dhe i
Åby hadhe fådt dombh at inhegna fämarken, hade dhet inthet
så Lenge försummat: huarfhöre och effter monge Ehrligh
män her för Retten vitna och beretta at de i Åby giöra
stortt orett med samma jntheekt, och kan icke bliffwa stån
dandes vthan deras störste skadhe i torlarph:   Och allden-
stundh dhe i Åby vthan dombh hadhe vpstackatt byemålet, och
de i Torlarph nederffwet bleff afdömbdt at samma nya
jntecktt skall ligga för fäfoott och klöfueträdh som af ålder
warit hafwer jn till dheß dhe i torlarpa by hafwer rådh-
fört sigh hooß deras hußbönder, och frelßes hußbönerna
förklarat sigh om syn, och bleff them i åby her af retten
i welb: Ståthållarens præsention förbudett, at widare
hegna eller werka på samma jnthekt för en ny Syn och dombh
hafwa dhem ådtskildtt.



Sammadagh fijck Peder Anderßon i Åby heredtz beuiß om
sin Långlige tienst,   Jthem huadh skadhe han af sitt Ländz-
mans Embete fått hafwer, Jthem om sin gårdz Ringheet
till ägor och [..]
8v Anno 1633 dhen 5 Novembris stodh Laga tingh i Syn-
nerbo heradt, vthj torlarph i Berga Sochn, öffwer-
uarandes Arrendatoren ther sammastädes Ehrlig well-
förståndigh Måns Jonßon i Jönekiöpingh; heredtzskriffuaren
Wellförståndigh Haraldh trolle, Sampt heredtz nembd.

                           Nembden
Jöns Jäppaßon i Rydh Ebbe i hiulßnes
Larß i Almßrydh Oluff i holegården
Måns Båtelßon Anders i Berghem
Peder Johanßon i Juddult Gißle i Tranhullt
Peder Nilßon i Ößiö Peder i Syndrewrå
Peder Bengtßon i Trotteslöff Jöns Fiskare i Quarnarph


Dhen 4 octobris dagen effter allehelgona dagh gijckz een
heredtz syn Emellan Åby Bolby, der vthj Skatte he-
man _ 2 stn Crone _ 1. frelße _ 3 medh några torpa-
re som ähr bygde på deß byemåll Renta alle tillhopa
Smor   _            På dhen ene sidhan klagande och Jord-
äganden sielffwa tillstädes.      Och torlarph Bolby på
den andre sidhan Suarandhe, Ther vthj skatteheman
_ 1 Crone _ 1 frelsse _ 3 Renta Smör __
Jordägandhe sielffwa tillstädes.  Tå begyntes Synen widh
Böckeßbek dernäst i solperydtt det tredie i Kielßhorfua
det fierdhe aspebergh, thet 5 kråkerör, huilke Råmerke
hafwa warit synte och gilladhe aff Laße Raßmußon
widh paß - 30 åhr sedan, i herr Carll Göstaßons näruaro
på Toftahollm, och Christian Skriffuares på wäßhullt thet
Sone i falneweka och Måns i Ryninge huilka medh våro
när synen gijkz och ähre Ehrlige trowärdige dannemän
vitnat haffwa; Nu wåro stridige parterna sams
ifrån första märken till aspebergh der willia åby
hafwa merkett öster i aspeberg vdj en börk, then the
kalla werpebeck, men retta Ledom effter som röken
9r Jfrån de andre merken vthuiste gijck mitt ådt högsta kullen på
aßpebergh, och sedan ådt kråkerör; men i Torlarph wille
ifrån aspeberg och till en lithen öö vdhj stoora flydd, ther Lig-
ger en stoor steen, och ähr icke ordinerat effter råmer-
ke, och icke wisßer hijtt eller dijtt så at man ther af
ingen rettelße taga kunne, ther ifrån i Steen wångellen
widh åhn, ther syntes ingen Licknelße till någet Rå-
merke och ådtskildnat mher hade Parterna inget at vth-
uißa.   Så alldenstund, at den förra synen hade gilladt
förbe:de Råmerke, och Nils Olfßon i Torlarph som hade
flott på nye tompt bygdt huß och vpgiordt åker och
blef tå dömbd ther ifrån, och jnthet fijck för sig stoora be-
kostnadt, och the i åby genast kiendes widh de ägor
dem war till dömbda them stickat och stackatt, och altt se-
dan hefdatt och beuekat för en stendigh possession oklandrat
altt till denna tijden,   derföre och effter den ene
heredtzhöfdingen medh sine nembd icke bhör ogilla thet thet
förra hafwer krafftigt dömbdt bliffwa åter samme
råmerke gilladhe orsacken de i torlarph ingen gil-
landhes rämerke vttuißa kunne som bättre ähro än dhe
som gilladhe wåro.   Jthem huad belongande then Jn-
techten dhe vthj åby inhegnat hade, och de i Torlarph
riffwet effter det befans i sätningh, at neste Par-
ten war tagen af torlarpa byamåll, och wara them
till mheen och prångh och deras fädrifft, bleff afdömbd
at then skall Ligga för fäfoott, och klöffweträdh


Sammadagh Bleff Ransakan om några Quarnetuller
anlongande någre Ladegårdz bönder vnder Erickstadh, och
Fylleskogh, som dhe mente wara förmedladhe, och effter
Bookhållaren hade jnthet beuiß, antingen af förra åhrs
böker, eller af sielffwa hußbönderna bleffuo dhe för Anno
1630. förde för huar heeman i Quarnatullen, och ähre
derföre Pantadhe, Men för Anno 1631, sedan Book-
9v hållaren fijck hußböndernes beuiß at de wåro förmedladhe fördeß
de af, och sedan hafwer Ländzmannen vpburit för halff heem-
man i Quarnetullen; Derföre och effter 1630 åhrß Re-
kenskaph ähr giordh, och Arrendatoren betallat summan döm-
mer retten at så månge Ladegårdz bönder som skrifuas för fula
1630.   skolla betalla för fulltt.


Kom för Rätta Jonn i Ingelstadh, och giorde sigh frij medh
effter:ne dannemän, at han icke tiuffachteligen togh en vng-
kidde, på en öö, och behöltz för sitt egett, vthan thet war hans
egett.
                                   Edemen
Jonn i Ingelstadh Jonn i domarydt
Jonn Laßeßon i Torßitt Peder Jonßon jbm
Peder Larßon jbm Jöns Haraldßon jbm

Denne Eedh blef Lagligen giordh och gången, och Jon blef frijkiend

Kom för Rätta Raßmus i Vaßhullt, och på sin hustrus vegnar
h Ingeborgh, giorde en 12 Manna Eed at henne ther medh
befrija för Maritteß vitneßmåll i Ößlöf, huilken hafuer beskyl-
lat henne för Läggerßmåll medh en vng drengh arffuidh Peer-
ßon i Åby, nemlign att han tuå gånger skulle hafft
sitt omgenge medh henne i ößlöf i ett Gestabudh ther inge-
borgh och märitt lågo i sengh tillhopa.

                                  Edequinnor
h:   Jngeborgh i Vaßhullt, Berta i Geßhullt
Botill i Tykatörpett, Gyridt jbm
Kirstin jbm Anna jbm
Jgebor i Lönekullen Jngeborgh jbm
Jngebor i Tiabodha Kirstin i Tiaboda
Sissella jbm Märitt i Sunnett

Stodh och Peder Anderßon på sin sons arffuidh
Perßons vegnar medh 12 Ehrlige dannemän och tillbodh
Edh och verjemåll för honom, Så all denstundh hustru
10r Jngeborgh i Vaßhullt alldrigh vngh eller gamall haffwer warit i
något vanröchte för någon mißgerningh och Märit i Ößlöff
war et vitne och icke kunne giffuas wißordh, Elliest retta-
dhe hon sin ordh här för retten, Bekiennandes sigh orett giordtt
hafwa och wiste ingen skell till sitt viteßmåll, vthan andre
hade hennes ordh verre vthfördh än hon sagdt hadhe och bekiende
hon Luget hade.      Derföre bleff Eden effter det 24
Cap:   i   tingh: Balk: vpgiffwen och hustru Jngeborgh i Vaßhullt
för samma tall frijkiendh, och Enkian Märit till ähran be-
hållen.

Raßmus i Vaßhullt vitnadhe medh Peder i Skeda, at Jöns i
Tiabodha födde 2 Suin ådt Clemet kiöpdrengh i Jönekiöpingh
och aldrigh Peder i Skeda; Jcke deß mindre klagar Pe-
der i Skedha, at Nils Smedh skeller honom för tiuff-
uerij, thet samma giör och Nils Smedtz son Peder Nilßon
derföre bleffuo dhe stembde till nästa fierdingh tingh.

Oluff Swenßon i dörarph feste en trigga Manna Edh at huar-
ken handh eller hans son, jhielslogo en soo för sina grannar
Peder i klockaregården.


Sammadagh Bleff afdömbdtt at Peder i dörarph skulle be-
talla Jöns fiskere i Quenarph för en vagn, han togh olof-
uandes i sin gårdh, och satte sine egne hester före och förde bort
och jnthet heem igen, och giffwer honom peningr _ _ 6 marker
them han vthuißadhe.

Bleff affsagdt at Peder Carlßon i theßås, skall betalla hu-
stru Botill i Sellebergha, för thet Stodrt han henne oue-
tandes vthkiordhe af gerdet och sedan dolde och till det
andra vpbrende i sin fella, ther Stodet fans dödtt
skulle giffwa henne halfue skadhan ighen N 2 Rix dlr
10v Kom för Retta Peder i Flatinge, klagandes att en Soldatt
Håkon Perßon i Flatinge hans gårdman hadhe på Wägen
jfrån tofftahollm, ther the hadhe warit vdhj et Skiut-
öll fördt sigh samman, och Peder drogh först vtt sin
kniff, bådhe ådt honom, och hans stallbrodher Jöns Jö-
ranßon, och bleffuo i förstonne ådtskilde Sedan togh
Håkon till en Stacke och slogh Peder armen tuert
af Ett slagh i huffwdet Jthem ett styngh i huffudett
medh kniffwen ett styngh i axlen, jtem stack han i ögat
så at han miste synen på thet ena Ögatt. Men ögat
sitter quartt, så att han hafwer jnghet Lyte i ansichtet
derföre blef affsagdt för Retten at han gaff målßägan-
den 6 Rikzdalr. Sedan Vdefeste han för såramålen
för ögat effter det 3 Cap i Edza: Balk: till 20 marker
och för armen han slogh af effter det 6 Cap i samme
Balk 20 marker Jthem för 3 små såår peningr gifr
Effter det 10 Cap: i samma Balk. Summan 49 marker
till treskiftes
                       Cronan .   .   .   . 32 marker 5 ör 16 pr
                       heredet.   .   .   .  6 marker 16 pr
                       heredtzhöfd  .   .  6 marker 16 pr

Jthem sackfeltes Peder i Flatinge för Snatterebott
att han stall en Lijthen mattsäck i Wernamo marknadtt
bleff werderat för 3 marker Peningr .    .    . 9 marker
                       Cronan .   .   .   . 6 marker
                       heredet.   .   .   .  12 ör
                       heredtzhöfd  .   .  12 ör

2/3 aff Skierserydt i Torpa Sochn  .   .   .   1.
1/3 af Glamßit i wrå Sochn   .   .   .   .   .   .   1.

Sammadagh synte heredtz Edsuorne Nembdemen ett
förfallet Cronehemman Torlarph i Berga Sochn och vit-
na på deras godhe troo och sanningh at dher icke ähr mheer
till vthsädh än 3 1/3 Tr. och der till Ringa Engh hafwer
tillförenne waret förmedlatt 1/2 i altt ouist, men
Effter det hafuer så ringa förmedlades thet 1/3 bådhe i vist
och ouist
11r Anno 1633 dhenn 7 och 8 Novembris stodh La-
ga tingh i Sunderboo häradt widh Rettan tingstadh
hampneda, öffweruarandes Arrendatoren dher sammastädes
Ehrlig Wällförståndigh Måns Jonßon i Jönekiöpingh sampt
heredtz nembdemän.

                                              Nembden
Jöns Jäppaßon i Rydh Ebbe i hiulßnes
Måns Båtelßon Larß i Alanßkiöp
Peder Johanßon i Juddultt Peder Nilßon i Ößiö
Anders i Bergheem Peder Bengtßon i Trotteslöff
Gijßell i Tranhullt Oluf i Holegården
Peder i Synderwrå Nils Bugge i Skaaarph


Sammadagh kom för Rätta een reformerat Feltwäbell
Nils Biörnßon be:dh j Torlarph och klagadhe att han j
Pryßen i Munto speß, af det tillfelle han med 20 Man
war Commenderat at hålla wårdh och wacht af dhem som
bakadhe brödh till felthet, blefuo af fienden öffwerfaldne och
alle slätt nederhugne, så blef och förbe:de feltwäbell
huggen tänderna een dell af Munnen, hufwdet sönderkloft,
armar och hender sönderhugna, och sedan stungen och egönom
skothen, och ganska jlla hambladher, sedan afklädder, och
kastadt eblandh dhe dödha, jthem han några dagar ther ef-
ter blef af wårt folk funnen och vptagen, och fördh vnder
Läkiere handh; och effter hans skada stoor war, hafuer
han lenge legat vnder lekiere, och kostadt på sigh alt
thet han äger och effter han nu en tijdh hafwer waret re-
formerat och niutet frijheet på sitt hemman, och på
sidst Generall Munstringh ingen plaß måtte bekomma
derföre fruchter han at hemmanet skall skriffuas ho-
nom till Rest; huarföre hafuer han waret heredtz-
beuiß begerandes, der med i vnderdånigheet wår nådige
höga öffwerheet om frijheet och vnderhåldh i Lifztijdhen
på förbe:de heman Torlarph anmodha måtte.


Kom för Retta Algudtt i Bråddaltt klagandes at han
11v [tom sida]
12r
hadhe stadt sin Son Måns Algudtzßon till Anders Thorßon i
Böke, Och i Medler tijdh blef stulet ifrån honom Efter:ne
Perseglar, En ost 1½ lb, fleskesidher 2½ stn jthem små ostar
8 ell 9 stn om 2 lb Brödh 11 kakor om 1 lb kiött 1½ lb
Gåßaflesk och en smörask om 1 lb, sölffuerspennr 2 pr
om 9 marker altt werderat i godt mynt 1/4 dlr 4 ör. När
detta godzet war stulet, togh han mißtanka till sin
tienstedrängh Måns Algudtzßon, och bandett honom vthj
een töm, och sedan vthstrecht på et ook bundhen, och foor
ganska illa med honom.
När Anders Torßon blef frågat huadh saak han hadhe
medh drängen, eller huadh licknelße han hade hördt
eller spordt om sitt godz, tå berettar anders torßon
at drengen skulle hafua bekiendtt denne gerningh för
Erick Jönßon och för hans hustru, Karin Nilßdotter, och
vppenbarat för them som stulett war.
Thet andra tillfellett at om Söndagen skulle drängen
komma till sin tienst och icke kom fram för en Serla
Sedan folket hade fådt matt, och icke wille blifua
om natten, vthan gijck genast ther ifrån, och samme natt
blef stulett, och han lofuadhe komma igen om mån-
dagz morgonn, för än hußbonden stodh vp, och icke kom
fram för än Måndagen emot Middagen.
Her till Suarar drängen, at han lätt sigh giöra en lija
hoos Broor i Lihullt, then han hade med sigh till Böke
thet the bekienna.
Men Anders thorßon berettar att Broddes hustru hafuer
bekiendt för honom at Brådde giorde ingen Lija
och Brådde protesterar at huar anders kan beuißa
att någon annor giorde then lijen, will han hafua för-
uärkatt ett paar oxar.
Jthem kom för Rätta Anders Thorßons hustru h.
Karin Nilßdotter och berettar at drängen Måns
Algudtzßon bekiendhe för henne, vthj ett huß att han stall
godzett och Londhe flesken i zadelen ostarna i en skior-
ta, och togh en Lista och bandt kiöttet vthj, och bört-
fördhe, och Lofuadhe han skulle fådt igen i then samme
natten och han wille låtta sin diekna föllia.
Men Måns Nekar till sompt, men sompt bekienner han
derföre ähr han theßwerre trodder men han säiger
han giorde i Redhoga, på thet han kunne slippa af sin bandh
12v Men effter åklagaren hafwer jnthet tiuffwerij funnet på
drängen, och han biuder neij för sigh; derföre vthfeste han
een 12 Manna Edh, at han icke stall bortt Anders
Torßons godz Eij heller wett huem thet stall, eller
förde i sin faders huß eller Annorstädes.


Bror i Lihullt uthfeste en 6 Manna Edh at han icke
hade skottett diur sedan han her i Sueryge blef sin
egen man och icke ätet eller nött i sin egen huß eller
Såltt öffwer Grentzen. Ithem Enn 6 Manna Edh
at han inga Peningr Stall ifrån een dansk bonde
Biörn Nilßon i Slöckebodha för än han dödh blef, Effter
Anders Torßon hafwer honom skelt för samme godz.



Sammadagh fördes för Rätten een vngh Soldatt Nils
Påffuelßon i Boxhullt, och blef anklagat wara
kommen i vppenbhara röchte för Mårten Jngemarßons
hustru Kirstin Jäppaßdotter, för huilkett röchte han
ähr tingförder och nekar till gerningen men röchtett
ähr mechta grofft, orsacken at mårten är en dansk
man och blygachtigh, och håller sigh vnderstundum hela
6 wekor i danmark och för achtas af hustrun;
Jcke deß mindre suarar han för hustrun, och säger sig
inga mißtanckar hafua till henne. Men Effter han
ähr ingen modigh man, vthan huadh thet sagz för honom thet
troor han, derföre dömbde retten at dhe moge
frija sigh med Eedh och Laggångh, huarföre feste Nils
Påffwelßon en 6 Manna edh, och kirstin Jäppaßdott
en 6 danequinne Edh till et annat Tingh.



Sammadagh fördes för Rätta en gifft hustru Karin Jons-
dotter i Nåthullt, Enn tiggequinna huilkens man
blef för 8 åhr sedan vthskriffwen, och gijck ådt dan-
marck, sedan aldrigh wistes her i Suerige eller hoos
hustrun, och war i någre åhr slett ifrån hustrun
tillförenne än han skreffuen bleff, jcke deß mindre
ähr i Leffuandes Liffwe J medler tijdh hafuer
hon Låtet sigh besoffua af en gifft Soldat truffuidt
13r Benchtßon i Klona på Croneiordh boendes, huilken gierningh
de godwilligen bekienna.
Jthem Bekiende förbede Karin Jonsdott i Nåthullt at hon ähr
besoffwen af en gifft frelßes bondhe på Tofftaholmß godz
Laße Nilßon i Hambna bedh huilken gierningh dhe godwilligen
bekienna.

Dhenne sack Blef tagen till dombß, Så all denstund
Karins Man oluf Jonßon bedh war bådhe tölpachtigh och
ondh, och ingen vårßell eller Christeligit omgenge medh sin
hustru, ähr betäckeligitt, om hon kan sackfellas för
gifft hustru, vthan det stelles till dhen högloflige konungz-
lige hoffretz höguißa betänkiandhe, effter det ähr Ma-
liti[..] diuertio, och hon hafwer icke hafft förståndh at
fodra sigh  skillie breff; Men huru her om kan wara
effter hon bekienner thuenne giffta män, och dhe be-
kienna henne bleffuo dhe sampteligen effter Gudz
Lagh sagde ifrån LIffwett. Then som hoor bedriffuer
medh någon mans hustru han skall dödhen döö, bådhe hoor-
karllen och hoorkånan, derföre och med sins Nästes
hustru hoor bedriffwett haffwer.


Sammadagh fördes för Rätta Peder i ågårdhen, och
bleff anklagatt medh Våldh och Väldhe först i hösten nem-
ligen knutzmeße dagh Slaget en åker, then hörde hans
granne Påffuell Nilßon till och bortogh höett och Påff-
well beuiste han hadhe hafft stadigh oklandrat häfd på
samme åcker, then i 50 åhr åth fodher för honom
i sin lifztijdh.   Derföre sackfeltes Pedher ef-
tes det 20 Cap. i Konungz Balk: till Peninger _ 40 marker
och åter skadhan.
                       Hußbond .   .   .   . 26 marker 10 ör 16
                       heredet   .   .   .   .  6 marker 2 ör 4.
                       heredtzhöfd .   .   .  6 marker 2 ör 4.

Sammadagh vthfeste Peder Pederßon en frelßes drengh
för Lönskeläge medh Gertrudh i Liungby Penigr
_ 3 dlr
                       Hußbond .   .   .   . 2 dalr
                       heredet   .   .   .   .  2 marker
                       heredtzhöfd .   .   .  2 marker
13v Sammadagh Blef afdömbdtt at Stheen i Jfla skall betal-
la Peder i Ågårdh i Röplößa een koo och 3 Rikzdlr för dhe
2 koouerdhe getter Erland i Elinge på hans vegnar kiöp-
te, och Steen sielf vpbhar Geterna, och kiendhe kiöpet godt
och hendt getterna hoos sigh i 9 vekor, för än han them heemförde.

Swen Nilßon i Hampneda feste een trigga Manna Edh, at
thet fååret, han merckte, och hörde hans granne Jonn till
jcke annars wiste, än thet war hans eget fåår, eden
må han giöra i morgon.

                        Gårdar Vpbiudas
1/6 af Markarydtz by   .   .   .   .   .   .   .  1.
1/4 af Gellereböke i Markarydtz s.   .   .   1.
1/3 af Vestra gården i Anderstadh by   .   1.
9 Skepelandh i Suineberga i Pietterydtz S.
alt Biernhullt i Nöttia Sochn   .   .   .   .   . 1.
1/6 af hyltenna gård i Hynnerydtz s.   .   . 1.
1/6 af hwltt i S. Sochn   .   .   .   .   .   .   . 1.
Thudelen af Norra Skierßrydtt   .   .   .   .   1.
1/4 af Mieret Vestra gården   .   .   .   .   .   1.
1/3 af Mallom gården i Beckerydt   .   .   .   2.
halfannan fierdingh af Brenhullt i Halla: s.   1.
1/4 af Kalßitt i Samma S.   .   .   .   .   .   .   1.
1/2 Eleböke i samma Sochn   .   .   .   .   .   1.
1/2 hyltackra i Hampneda Sochn   .   .   .    1.
1/2 kiöphullt i Markarydtz Sochn   .   .   .   . 1.
1/2 Norra gården Emmebo i Wråå S.   .   .   .  1.
1/2 hyltenakier i Nöttia Sochn   .   .   .   .   .   1.
1/2 neglinge i Angelstadh   s.   .   .   .   .   .   .   1.
1/2 Torarph i Onsiö Sochn   .   .   .   .   .   .   .   1.
Åßen i samma Sochn   .   .   .   .   .   .   .   .   .   2.
1/2 felleßhullt i Hynnerydtz   .   .   .   .   .   .   .   1.

Effter det at Jeppe Arffuidhßon i Ößhullt på sin faders
wegnar uthfeste en 6 manna Edh på tingen i Tanßhullt i fiol
14r
at han icke war Swen Hanßon i Swenßhullt skyldigh 2 Rikz
dlr, Och Eftr han Inthet kommer fram at full giöra Edhen
Bleff han felt till huffwudhsaaken, och retten dömmer honom skyl
digh betalla förbe:de 2 Rix dallr.



Dhen andra dagen Continuerades medh Lagtingen, och
Samme Nembdemän.


Sammadagh kom andre gångh för Rätta Jacob Bagge, och en
Enkia Karin be:dh Jfrån Hallmstadh i danmark och klaga-
dhe öfwer dhen danske mannen som j Jfla dödh blef af för-
gifft och mercurium dödh.   Effter hans yttersta bekiennelße
han för herr Jonn i Liunga Capellanen bekiendhe; och pro-
testerar at dhe som fångadhe honom wåro wållandes i hans
dödh, och hade slaget honom; Jthem protestera att han ingen
tiuff war, vthan een Ehrligh man.
Ther emot framladhe Lasß i Stönia et dansktt vitneßbörd
gifwett af en dansk bondhe Laße i Stenninghe, dher vthj han
bekiendhe, at han mötte Steninge Nilßon på Landzuägen
emot helsingborgh, tijßdaghen och onßdagen för wårfrw dag
seenare och samma natt, stall han ifrån honom hans stod
thet han redh hijtt till Suerige, och han fijck sitt stodh
igen, breffwett Daterat, dhen 12 Aprilis 1633.

Jthem framlades ett annat dansktt beuiß, gifwett af Nilß
Stenßon i Heßleruph, och Swen Anderßon i Boßeruph
dher vthj dhe beklaga at förbe:de Nils Perßon onßdagen för
h. Mathæj dagh stall förbe:de Nils Perßon en brunblässett Val-
lach ifrån Nils Stenßon, och stodet ifrån Swen Anderßon
huilken hest förbe:de Nilß Perßon fördhe till hobbestadh och för-
ytradhe till Welb: Peder Stierna. Men stodet togh dhen dan-
ske bondhen Swen Anderßon igen på Jfla tingh När Nils
Perßon war dödh, som förbet och bekiendt at han thet ifrån
honom stulett hadhe.
14v Här emot framladhe Jacob Bagge Nilß Pederßons Skåtz-
målß bref, giffwet af Quildbildhe Sochne stempne Anno 1620
vnder tolff Ehrlige dannemens bomerke förmälandes, at
dhe hafwa honom jnthet beskylla annat än Ehrligitt och godtt
Till det andra framladhe han kiörkioherdes i Halmstadh
beuiß Dat: dhen 24 Novembris 1632 dher vthj han
gifwer förbe:de Nils Perßon ett Ehrligitt och godtt vitneß-
bördh, at han sigh jnann och vthan stadhen, hafwer sigh
förhållet som en Ehrlig man, och han aldrigh spordt någon
ogerningh om honom.
Till det tredie framladhes Borgemestarens i Halmstadh All-
brijtt Pederßons vitnesbördh dat: dhen 24 Novembris
1632. dher vthj hafuer Nilß Perßon ett godtt och Ehrligitt
vitneßbördh.
Jthem framladhes M: Erickz vitnesbördh her i Suerige
Dat: den 9 Marthij 1633. Ther vthj han bekienner
at Nils Perßon hafwer handlatt redeligen medh honom och hans
sochnenes giffwett honom på sin dödha mull ett Ehrligitt
skåtzmåll.
Jthem framladhes herr Arffuidtz vitnesbördh i Wernamo
daterat dhen 10 Decemb: 1632, dher giffues Nilß Per-
ßon et Ehrligit och godtt vitnesbördh, at han sigh i hans
huß och församlingh Ehrligen förhållet hafwer, och huadh
han handlat hafuer warett en trogen och ord hållen man.
Jthem herr Trulßes vitnesbördh i Longerydtt Sub dato
den 13 Decemb: 1632. ther vthj gifz honom samma Lofordh
Jthem herr Jacobz vitnes bördh i Forseda dhen 3 Martij
1632. och Lydher thet samma.
Jthem herr Peders vitnesbördh i Vnnarydtt på sam-
ma sätt Sub. dhen 17. Decemb: 1632.

Sidst framladhes herr Benchtz vitnesbördh i Liunga
vnder hans signet, och Larß Bengtßons bomerke
i Hornberga, Såßom på sin hustrus och dotters vegnar
vittna, att förän Nils Pederßon fördes till Jorden, wåro
dhe tillstädes och synte hans kroph, och hans bröst war
15r blådt, och war blå öffwer sitt huffuudt.
Jthem framlades Giöte Christiernßons vitnesbördh Borgare j
Hallmstadh huilken kom in till Nils Pederßon, ther han satt fån-
gen till Peders i Losiltt, då klagadhe han sig öfwer hugh och slag
och Rån, och ähr hans vitnesbördh dat, dhen 14 Maij 1633.
Jthem framlades Jacob Murmesteres bref i Hallmstadh Sub
dato 30 Januarij 1633. ther han bekienner sigh hafua sedtt
Nils Pederßon några dagar Effter hans dödh war, at war
small och tön, deßlijkest på mundh och Näßa ganska bugh
och hans mundh Lågh lefrat blodh, och öfwer hans huffudt
och öga en blå plett, som han war slagen med, men ingen lick-
nelße till förgifft.
Jthem ett Vitnesbördh giffwet af Swensk bondhe Swen
Jonßon i Sporedha i Ååß Sochn och Veßbo heradtt dat:
Hallmstadh dhen 8 Maij 1633 ther vthj förmäles, at Laße
i Stönia skulle hafwa budhet Corporallen Pedher Anderßon
en Rikz dlr, at han skulle skaffa honom Nils Perßon i handher.
Jthem kommo för Rätta Nils i Fårßtörph på Nils Perßons
vegnar Ladhe ett försådt och klageskrifft emott Laße i Stönia
för det första ähr deras begeran at Laße i Stönia mått
Låta taga Nilß Pederßon vp af Baken dher Skarprettaren
honom nederlagdt hadhe, och honom Ehrligen Låta begrafwa
Och för det andra leffwerera ifrån sigh huadh godz kläde
och Peningr dhe tagett hafwa. 3. att suara till hans dödh
medh sampt dhe andre som honom och oskyligt ombrachtt hafwa
Daterat farßtörph dhen 5 Julij Anno 1633.

Jthem kom för retta fendrijken Clemet i Stuhullt, och bekiende
at en bondhe Sthen i Linßhullt, och han hustru berettadhe
at en knecht Jonn Benchtßon i Balkarph be:dh skall haf-
wa bekiendt, at Nils Erlandßon skall hafwa slagett
Nils Pederßon öffwer halßen, medh en Stacke när dhee
kommo öffwer nöttia broo, så at han föll af hesten.
15v Thuertt emott Vitnadhe Sthen i Malmarydtt at knechten
förbe:de Jonn i Balkarph, bekiendhe för honom, att dhe
danska män hadhe budhet honom 3 Rikzdlr at detta
vitna skulle.

Nu bleff Jacob Bagge frågat om han hadhe mheer i den-
ne sach at proponera än antecknat ähr, tå suarar han
neij, vthan begeradhe at hans wederparter Laße i Stö-
nia och Nilß Erlandßon i Moanäs en fougdekarll, och
Nils Anderßon i Onßiö, och Laße i Torßarydt, måtte
sigh förswara för Nils Pederßons dödh.

Derföre framsteltes Laße i Stönia och hans anhångh
som Nils Pederßon fångatt hadhe, och blefuo examinerade
och frågadhe huadh orsach dhe hade till at fånge dhen
danske mannen;   Tå suarar han sig ingen annan or-
sach hafwa, än effter dhe danskes begeran som kommo till
honom medh ståthållarens breff på helsingborgh.
Jthem protesterar Laße i Stönia medh sitt anhångh som
fångadhe dhen danske mannen, at dhe jnthet slogo ho-
nom när han fångatt blef, vthan han gaff sigh goduilligen
till fånga; ther på han ladhe en 6 manna vitnesbördh,
Nemligen anders Nilßon, Pedher Anderßon, Anders ERich-
ßon, Larß Brodtzßon, Nils Anderßon, Thor Nilßon, vnder
deras bomerke, förmälandes at dhe togo honom Ehrligen
fången i Skinnebo gårdh, Eij heller föro illa medh honom
sedan dhe kommo i Tijra gårdh. Ther ifrån drogo dhe
till wreet i Synnerbo h:t tå framkom Laße i Vreet
och effter aflagden Edh vitnadhe, at samme fånge när
han kom i hans gårdh, tå hade han hiernen på dhen ene
handhen, och war widh helßan snackadhe och sua-
radhe huadh honom blef frågatt ådt sin fulla måltijdh
så at han jnthet klagadhe hafwa ondt i hans huuß
16r Jthem frågadhe Laße honom, huarföre han fången war
tå suaradhe han, dhe skylla migh för en hest, Jagh hafwer
kiöpt i danmark, och hafwer ingen vitne.
Dher ifrån drogo dhe till Nils Thorßon i hesthullt, der Lå-
go dhe och een Natt, tå giorde Nils sin Edh at fången
hadhe hiernen på den ene handen Snackadhe och sadhe språåk
ådt och drack frijmodeligen, och sedan quadh, och icke kla-
gadhe öffwer någon hugh, lijtett eller stortt.
Ther ifrån Reste the till Pedher i Losiltt, ther Lågo dhe
och en Natt; Peder giorde sin Edh å book, at fången ådt
och drack frimodeligen sångh vackre danske Psalmer och
tree Lustigh, och icke klagadhe öffwer någon hugh eller
slagh. Och Peder frågadhe honom, huarföre han war
fången, då suaradhe han dhe skylla migh för en hest; men
iagh hafwer ingen hest stulett, men om han som iagh fijck
hesten af hadhe honom stulett weet iagh icke.
Ther ifrån till Kanarp ther Lågo dhe en Natt, tå vit-
nar anders i kanarph Effter Suuoren Edh at fån-
gen förbe:de Nilß Pederßon war frijmodigh ådt och
drack sina fulla maaltijdh quall och morgon och jnthet
klagadhe sigh ondtt vthan rechte dhem handh och tacka-
dhe för godtt herberge; Men när han hade ätitt togh
han i Snapsäcken ett ärmeklädhe, och ströck sigh om Munnen
några gånger.
Jthem kom för Retten faije Jonßon een Trouerdigh danneman
huilken satte fången på sin hest i gårdhen, och folgde till Tinget
i Jfla, at när dhe redho af gården hadhe fången jnthet ondt.
Men när dhe kommo på wägen, vdhom Ledett Begynte
han kasta vp, och höltt så fortt till han kom till nöttia, ther
tent han Juus och wermdhe sigh, och när dhe kommo vt
på wägen igen höltt han fortt medh vpkastandhe Len-
ge sedan han fijck vp, och tuingadhes swårligen, så
at dhe måtte legga honom, in vthj en gård i Jfla, at huila
sigh för än dhe fördhe hono på tingett, och när han
ther inkom war han siuk, at retten kunne honom jnthet
förhöra.
16v Sist framkom hederligh och Wellerdh herr Jonn i Liunga
Capellan, huilken effter rettens begäran talladhe medh
dhen fången, Nils Pederßon på hans ytersta, tå afladhe
herr Jon sin Edh på booken, at han wille seija san-
ningen, och berettar sålunda, at när han kom in till fån-
gen, lågh han i duala, och jnthet suaradhe? tå togh
en fougdekarll Prijßbo Jönßon vthj honom och sade Ligger
tu och döllier tigh, suara Presten, tå reste Nilß Pß
sigh hasteligen vp i benken, och föll backlenges med Nacken
vdhj ett senge brädhe; Tå frågade herr Jonn huadom
han kommen wara, han bekiende och sade sitt Nampn
Sedan frågadhe han honom om han hade tagett förgifft
han nekadhe; omsider begeradhe han Sacramentett, herr
Jonn suaradhe wilt tu giöra en Christeligh bottferdigh
bekiennelsse, skall tu thet få; tå Bleff Nils Pederßon
möcket suagh på målett, och fougdakarllen stodh ther hoos
och sadhe kan skee han will jnghet bekienna, för än fol-
ket war vthgångett, och han bad folket gåå vtt.
Sedan lutadhe Presten nedh till honom, frågandes huadh
siukdom, han hade, tå suarade Jagh togh till migh, pre-
sten sade huadh, han suarade åter, Jagh togh till migh
Presten sade huadh, tå suarade han med ljten macktt
mercurium.
Jthem bewiste Prijßbo Jönsen medh sin Edh, at han stod
och hörde på Nilß Pederßon bekiende för Presten at han
togh mercurium till sigh; och när han hade legat een
lijten stund, begeradhe han drijka, och när Jöns kom
fram med drijkatt, för måtte han jnthet drijka, vthan
sadhe förer samman hestarna, thetta war hans sista ord.
Jthem effter det at Jacob Bagge och hustru Karin hans
dotter endteligen tillmäta Laße i Stönia, at han hafuer
dräpett hennes man, och at han af hans handwerk
17r haffwer taget dödhen; derföre vthfeste Laße een
12 Manna Edh at han aldrigh slogh Nils Pederßon
lijtett eller stortt, och at han icke war williandes
eller wållandes i hans dödh.
Jthem vthfeste Erland Nilßon een 12 Manna Edh
at han jnthet, slogh honom lijtett eller möckett, och
eij war wållandes i hans dödh.


Kom för Retta Måns i Suanarydt, och Oluf Rutt i dala
ifrån Ößboo heredtt, och klagade at en Söldatt Swen
Gudmundßon, Anders i häraltt, Suen i Heßlutt, och Oluf
Anderßon, fordom Skogfougde her i Synnerbo heradtt
och Anders i felleßhullt, öffwerföllo förbede gambla
fendrich, och hans selskaph af berådde modh, och Suen
Gunnaßon språngh in på fendrijken, och föruerkadhe honom
hans veria ifrån, och genast hugh ådt huffuudett, och han
höltt, armen fhöre och fijck några hugh, och dhe andre an-
föllo selskapen, och skingradhe deras fordonskaph huar för
sigh, så hendhe sigh, at sedan dhe hade sankatt sigh och legdtt
af deras klöff, så kom åter Swen Gummaßon annor
gångh, och öffwerföll fendrijken i benet, dher han Lågh på
sin kappa, och högh honom mädhan han lågh öffwer härana
medh hans egen veria ett stortt såår, sedan fullfolgde
medh hugh, så at fendrijkens dotter gaff sigh ther emellan
henne högh han härarna, et holl på trågen, och et
styngh gönom förklädhett; tå ropadhe hon och sade fa-
der löper han hugger eder ihell, Tå loph fendrijken
ned ådt een moße, menandhes få någott i handhen,
Swen Loph honom vp ther moste han tigga sitt liff,
Men verian Rånte han och henne behöltt, och altt
her till behållett. Detta blef vpsatt till dhe
andhre komma tillstädes.
17v Sammadagh kom för Rätta fendrijken Clemett i Stughulltt
klagadhe på knutt i Hyltackra een skattebondhe
ogifft, beskyllandes honom hafua besoffwett hans hu-
stru Karin Bentzdotter, mädhan han wore på
Togh, och han war then förste som henne bedrogh,
för huilken saak han tillförenne war tingförder;
Och effter ingen wille tå festa foott, eij heller war
någon skell till gerningen, bleff han vthan lag-
gångh frijkiendh.
Nu hafwer fendrijken bättre Ransakatt saken och
nu will festa foot, och begeradhe Lagh af honom
för sin hustru När Knutt thet förnam föll han till
fögho, och bekiendhe gerningen goduilligen, at han
belägradhe henne, mädan mannen war på Togh
förbe:de kona Karin Benchtzdotter giordhe flere
hoor, och Rymdhe sedan ådt danmark, och sedan
aldrigh wistas i Swerige; Men effter Knutt
goduilligen bekiende gerningen, bleff han effter gudz
Lagh sagdh ifrån Liffwett. Then som hoor be-
drifwer medh någon mans hustru, han skall
dödhen döö, bådhe hoorkarlen och hoorkonan.

Kom för Rätta Jöns Swenßon i Rydh en gifft
Man och fattigh soldatt på Skattiordh boendes, och
blef anklagat hafwa besoffwett en Pijga Anna
Benchtzdotter på Skattiordh boendhes, och aflat
barn medh henne thet hon bhär vnder beltet.
huilken gerningh dhe goduilligen bekienna; der-
före bleffuo dhe effter Gudz Lagh sagdt ifrån liff-
                                                         wett.
18r then som hoor bedriffwer medh någon mans hustru
han skall dödhen döö, bådhe hoorkarllen, och hoorkånan
Derföre at han med sins nästes hustru hoor bedriff-
wett haffwer.

Kom för Rätta Börge i Longeskogh, och giordhe een
12 Manna Edh, at han icke hadhe stulett Swen
ifrån Jngerdh i tiußitt, som kirstin Bengtzdotter
vttspridt hafwer.

                                          Edemen
Börge Sielffwer Trotte i Rybygden
Harall i Barßitt Jöns i Kiexnäß
Benchtt i Sköflehullt Jonn jbm
Thörsten i helhullt, Swen i Siöbroo
Orian jbm Måns i Näß
Pedher i Lindefalla Simon i Kiexeneß

Sammadag Bleff affsagdt, at Jönß Styffbarn i Bök-
hult, skulle behålla, halfuan dhen tridingen, dhe effter
deras fadher Nilß Lagligen arfft hafuer ther till dhe
ähre rette bördemen; J medler tijdh skall recknas
rett them emellan, huadh hustru Brijta bhör hafua
för det hon hafwer med at Lößa; Jthem
Ransakatt om hennes morgon gåfuo, och annat be-
kostnadt.

Sammadag fördes för Retta, Erick Anderßon i hynde-
rydt, huilken ähr kommen i röchte at han sampt
med sin hustru Jngeborgh Jönßdott: jemwäll en lijten
pojke Johan Jonßon, hafwer stulet vthur kiör-
18v kioherbergett widh hynerydtt, Spannemåll, egänom thet
tillfallet the hulpe, Pojken egenom een glogh Jn i hu-
ßett, och han öste i Saaker och fijck dhem vtt thet
Jngeborgh hafwer bekiendt, sampt och Pojken
mädhen dhe Lågo i Kistan, Men dhe giorde Erick
frij, at han Jnthet wiste ther af i dette vp-
sattes till en annor gångh.

Nilßes Lagefångzbreff i Kylhullt giffwet af
welb: Nils Siöbladh till Marenßhollm, daterat
1605, Lydher på halfue Kylhulta gård. Och pro-
testerar, at han hafwer sin hustrus Lott i den an-
dra halfue parten af samma gårdh; Nemligen
en Nijondhe dell.
Jthem klagadhe, och Nilß i Kylhullt at Ebbe hafuer
giordt honom i någre åhr stoor ofredh på åcker
och Engh med sine hestar, thet och så bewistes
Ther emot klagar Ebbe i kylhullt, at Nilß hafuer
åuerkatt på hans tillbytte andell, emott byteß-
breffwett och Rikzens Rådz dombh. Daterat
dhen 3 Junij 1624 och satt en smedia in på
hans ägor.
Till dett andra klagadhe Ebbe at hans stodh
war kommet, vp i hans gårdh, jtem togh Nilßes
son, tormar be:dh Ett dröga oken och bandtt i
rumpen på stodhet och slepte sedan löst och
stodet slogh sigh bakbenen sönder, och sedan
gijck nedan vthj Ebbasz stall och skar klumpen
af Stodett och hembar.

Bleff afsagdt at Jonn Rörickßon i Gaßhult skulle
betalla Nilß i Forßa 26 Rikz dr, will han icke
medh godhe, så må vnderfougden settia honom fången
19r Eller panta vtt så möckit af hans boo.


Till ytermera sanningh at sålunda afdömdtt
och Ransakat är som föreskriffuit står, vitnar
Lagläsaren Nilß Eskelßon medh egen handh
och signet, sampt häradtz Jnsegell.


                                                   Nilß Eskelßon

         
Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:11 (1624-1634) Bild 366 / sid 1 (AID: v49319.b366.s1, NAD: SE/VALA/0382503)