| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:12 (1635-1640) Bild 42 / sid 6 (AID: v49320.b42.s6, NAD: SE/VALA/0382503) |
5v
war ingen annan hemma än quinfolken och bekiende för dem dettsamma han för
Oluff i wägen berettat hadhe. Der ifrån redh Oluff Anderszon till Gärdet
at taga vitne aff nogot manfolck på hans tall, der han ledigh och lösz i monge
mansz närwaro godwilligen bekiende dett samma och widh pasz een tim
ma der efter sade han alt wara osandt, då spente Oluff Anderszon jernen
nogot hårdare ådt honom, tå sadhe han at sathan hadhe honom ingiffuit
at han skulle rögga sin ordh, då strax der efter bekiende han at den för
ra bekiennnelszen war sanfärdigh. Men nu för retten bekienner han sigh
alt haffua luget. Haffuer och ryttaren Johan i Wesit som honom fengzligh
förde till ståthållaren sagdt, at han haffuer nampngiffuit dee carler
han haffuer mordatt, först Månsz på Torpet och tagit ifrån honom 14 rdr
Per i Quenarp och twå bönder i Borszna, huilcka karler ännu i lifuet
äre, och stå her för retten, och ingen meniska sacknasz her i häradt, som är
worden mordatt, nu bleff för:be fånge tilfrågat huarföre han sådant på
sigh luget haffuer. Tå bekienner han nu för retten at han i dårschap och
dryckenschap sådant bekiendt haffuer. Item framladesz itt sochnabreff
ifrån Berga daterat den 23 Martij 635 der uthi förmälesz att han vnder
stundom är affweta och weet inthet mycket till huadh han talar eller sua
rar. Dett samma befinner och retten aff hans talande och suarande.
Sammadagh kom för retta hustru Brijta i Ramskogh, Item hennesz fram
ledne mansz bröder, Månsz och Andersz Jönszon, Item den dödesz modher
Gunnill Cristophersz i Ramskogh och anklagade en feltwäbell
vnder ehrligh och manhafftigh Johan Laurisz compagnie Jönsz Trufuidszon
b.d huilcken den 3 Februarij huius haffuer ihielslagit Jon Jönszon i Ram
skogh firdingzman i Tutaridz sochn och haffuer dråpet sigh så tildragit
som föllier. Her om vitnade Simon Månszon i Tutaritt den dödesz stiff
son, efter sin hustrus berettan, och efter afflagdan eedh. Tilfällit till detta
dråpet förorsackadesz at när vthskriffningen skulle gå an i Synnerbo htt
kommo landzhöffdingensz hestar till Tutaridz by dijtt war fierdingzman
nen gången som dräpen bleff att skaffa hestar och folcket fodrenschap
och i byn war een bonde Jon Rundh bed som hadhe ööll och war intet hemma
fierdingzmannen handlade med hustrun at han skulle få ööll till kiöpsz
bleff så sittiandesz hoosz karlarna och drack sigh öffuer drucken, bleff sedan lig
gandesz i högsätet at soffua. Afftonen bonden kom heem bleff han harmste at
öölet war vthdrucket och i dett samma kom dråparen Jönsz Truffuidszon
Oluff i wägen berettat hadhe. Der ifrån redh Oluff Anderszon till Gärdet
at taga vitne aff nogot manfolck på hans tall, der han ledigh och lösz i monge
mansz närwaro godwilligen bekiende dett samma och widh pasz een tim
ma der efter sade han alt wara osandt, då spente Oluff Anderszon jernen
nogot hårdare ådt honom, tå sadhe han at sathan hadhe honom ingiffuit
at han skulle rögga sin ordh, då strax der efter bekiende han at den för
ra bekiennnelszen war sanfärdigh. Men nu för retten bekienner han sigh
alt haffua luget. Haffuer och ryttaren Johan i Wesit som honom fengzligh
förde till ståthållaren sagdt, at han haffuer nampngiffuit dee carler
han haffuer mordatt, först Månsz på Torpet och tagit ifrån honom 14 rdr
Per i Quenarp och twå bönder i Borszna, huilcka karler ännu i lifuet
äre, och stå her för retten, och ingen meniska sacknasz her i häradt, som är
worden mordatt, nu bleff för:be fånge tilfrågat huarföre han sådant på
sigh luget haffuer. Tå bekienner han nu för retten at han i dårschap och
dryckenschap sådant bekiendt haffuer. Item framladesz itt sochnabreff
ifrån Berga daterat den 23 Martij 635 der uthi förmälesz att han vnder
stundom är affweta och weet inthet mycket till huadh han talar eller sua
rar. Dett samma befinner och retten aff hans talande och suarande.
Sammadagh kom för retta hustru Brijta i Ramskogh, Item hennesz fram
ledne mansz bröder, Månsz och Andersz Jönszon, Item den dödesz modher
Gunnill Cristophersz i Ramskogh och anklagade en feltwäbell
vnder ehrligh och manhafftigh Johan Laurisz compagnie Jönsz Trufuidszon
b.d huilcken den 3 Februarij huius haffuer ihielslagit Jon Jönszon i Ram
skogh firdingzman i Tutaridz sochn och haffuer dråpet sigh så tildragit
som föllier. Her om vitnade Simon Månszon i Tutaritt den dödesz stiff
son, efter sin hustrus berettan, och efter afflagdan eedh. Tilfällit till detta
dråpet förorsackadesz at när vthskriffningen skulle gå an i Synnerbo htt
kommo landzhöffdingensz hestar till Tutaridz by dijtt war fierdingzman
nen gången som dräpen bleff att skaffa hestar och folcket fodrenschap
och i byn war een bonde Jon Rundh bed som hadhe ööll och war intet hemma
fierdingzmannen handlade med hustrun at han skulle få ööll till kiöpsz
bleff så sittiandesz hoosz karlarna och drack sigh öffuer drucken, bleff sedan lig
gandesz i högsätet at soffua. Afftonen bonden kom heem bleff han harmste at
öölet war vthdrucket och i dett samma kom dråparen Jönsz Truffuidszon
6r
och länte herbergh, bonden giorde vp een wermesz eldh och dhe bleffuo sit
tiandesz för spiszen och drucko, och när ölet fick macht begynte the tala
huadh dhe kunde, fierdingzmannen lågh i högsätet badh feltwäbelen och
bonden kysza alt det ledt war, det hästen hadhe och annat plumt, som in
thet är hoffueligit at skriffua. Tå sadhe Jöns Trufuidszon till Simon
din stiffader Jon i Ramskogh haffuer giordt migh mycket emot och
bruckatt een slem mundh, hadhe det warit i mine vnga dager tå hade iagh
inthet fördragit dett. Så swarade Simon, min stiffader är mycket oroligh
när han är drucken, låter honom i affton bliffua tilfridz. Widh det tala
desz flotte bonden Jon Rundh sigh bätter fram på försätet, och sadhe till
den dräpne, statt vp och drick medh migh, haffuer tu drucket med min hu
stru idagh men iagh war borte och bortgiffuit mitt ööll, så drick nu medh
migh och ligg innthet länger på lwr och förtreta osz med tin onda mundh, elliest
slår iagh digh i pannan medh skålen, tå framkom Simon den dräpnes
stiffson och lade sigh der emellan och sadhe till bonden i gården, min stiffader
haffuer offta giffuit eder öll och i honom, låter honom wara i affton, i det sam
ma togh wärden Jon Rundh en tallerck och kastade ådt Simon ändoch det
inthet drabbade. Sedan bar ådt honom med een telleknijff. Tå språngh drå
paren emellom och skilde dhem ådt at Simon kom uthur stugan och gick
neder i gården och waar der een timma eller twå och gick sedan heem och la
dhe sigh at soffua på sin sängh. I midler tidh han war uthe såto werden, drå
paren och den dräpne tilhopa och drucko, när han hadhe soffuit een stundh
kom dråparen Jönsz Truffuidszon och wechte honom vp, säijandesz hielp
migh mine stöfflar aff, det han och giorde, sedan gick han i sin sängh och
fältwäbelen dråparen gick och at legga sigh. I midler tidh såto wärden och
den dräpne Jon i Ramskogh och drucko och widh dhe såto tilsammansz begyn
te dhe älta sin emellan, tå sadhe bondensz hustru till den dräpne, käre Jon
effter i inthet kunne semia på med min man, så går antingen i anderstugan
och leggen eder, eller och heem,och the fingo honom sin hatt och vantar och han
bödh godh natt och kom sin wägh och waar uthe een timma och dhe stengde derasz
dörar igen, tå kom Jon den dräpne och badh them läta vp, hustrun och bon
den i gården wille inthet gerna läta vp, ty han var een ölnar, tå begynte
den dräpne ropa och drogh vtj knijffuen, begynte sticka och skära i dörren.
werden i gården sadhe williom wij läta vp, wij williom see till wij få legga honom
tå gick hustrun vth och när hon lätte vp dörren sågh hon at Jon hadhe kniffuen
dragen. Tå stode både på gården och budhe huar andra gå först in, tå skut
werdensz hustru den dräpne först in, fruchtandesz at om hennesz man hadhe gådt
tiandesz för spiszen och drucko, och när ölet fick macht begynte the tala
huadh dhe kunde, fierdingzmannen lågh i högsätet badh feltwäbelen och
bonden kysza alt det ledt war, det hästen hadhe och annat plumt, som in
thet är hoffueligit at skriffua. Tå sadhe Jöns Trufuidszon till Simon
din stiffader Jon i Ramskogh haffuer giordt migh mycket emot och
bruckatt een slem mundh, hadhe det warit i mine vnga dager tå hade iagh
inthet fördragit dett. Så swarade Simon, min stiffader är mycket oroligh
när han är drucken, låter honom i affton bliffua tilfridz. Widh det tala
desz flotte bonden Jon Rundh sigh bätter fram på försätet, och sadhe till
den dräpne, statt vp och drick medh migh, haffuer tu drucket med min hu
stru idagh men iagh war borte och bortgiffuit mitt ööll, så drick nu medh
migh och ligg innthet länger på lwr och förtreta osz med tin onda mundh, elliest
slår iagh digh i pannan medh skålen, tå framkom Simon den dräpnes
stiffson och lade sigh der emellan och sadhe till bonden i gården, min stiffader
haffuer offta giffuit eder öll och i honom, låter honom wara i affton, i det sam
ma togh wärden Jon Rundh en tallerck och kastade ådt Simon ändoch det
inthet drabbade. Sedan bar ådt honom med een telleknijff. Tå språngh drå
paren emellom och skilde dhem ådt at Simon kom uthur stugan och gick
neder i gården och waar der een timma eller twå och gick sedan heem och la
dhe sigh at soffua på sin sängh. I midler tidh han war uthe såto werden, drå
paren och den dräpne tilhopa och drucko, när han hadhe soffuit een stundh
kom dråparen Jönsz Truffuidszon och wechte honom vp, säijandesz hielp
migh mine stöfflar aff, det han och giorde, sedan gick han i sin sängh och
fältwäbelen dråparen gick och at legga sigh. I midler tidh såto wärden och
den dräpne Jon i Ramskogh och drucko och widh dhe såto tilsammansz begyn
te dhe älta sin emellan, tå sadhe bondensz hustru till den dräpne, käre Jon
effter i inthet kunne semia på med min man, så går antingen i anderstugan
och leggen eder, eller och heem,och the fingo honom sin hatt och vantar och han
bödh godh natt och kom sin wägh och waar uthe een timma och dhe stengde derasz
dörar igen, tå kom Jon den dräpne och badh them läta vp, hustrun och bon
den i gården wille inthet gerna läta vp, ty han var een ölnar, tå begynte
den dräpne ropa och drogh vtj knijffuen, begynte sticka och skära i dörren.
werden i gården sadhe williom wij läta vp, wij williom see till wij få legga honom
tå gick hustrun vth och när hon lätte vp dörren sågh hon at Jon hadhe kniffuen
dragen. Tå stode både på gården och budhe huar andra gå först in, tå skut
werdensz hustru den dräpne först in, fruchtandesz at om hennesz man hadhe gådt
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:12 (1635-1640) Bild 42 / sid 6 (AID: v49320.b42.s6, NAD: SE/VALA/0382503) |