| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:12 (1635-1640) Bild 43 / sid 7 (AID: v49320.b43.s7, NAD: SE/VALA/0382503) |
6v
fhöre, tå hadhe den andre stucket honom, och i dett samma hustrun förde in
den dräpne stack han henne i handen, der öffuer bonden bleff iffrigh, och
kastade harde ordh sin emellan, en långh stundh, omsider bleff inthet bätter
än dhe båro tillhopa och stötte bordett omkull, och liusett kom på golffuet
huilcket strax bleff vptagit igen så at det inthet slucknade, och på bor
det stodh och een ööllskåll den kom och omkull och kom uth på feltwä
belen som lågh i bäncken och der soff, der aff han bleff för orsackatt
till wrede, och tänchte at den dräpne giorde det i förachtt, och spilte öll på
honom, i sömnen, mente och det skulle gella honom an, efter han tilfö
renne hadhe trett medh honom. Språngh så vp vthur sängen togh sin weria
och stack honom i bröstet, der aff han bleff strax dödh, och taladhe aldrigh
itt ordh. Detta bekienner dråparen, och inthet protesterar emot protocollet.
Nu bleff den dödesz hustru tilfrågat, om hon stodh på sin högsta rett
emot dråparen, och begärade hansz lijff. Tå swarade hon med gråtan
desz tårar, at een öffuerdådigh skalk togh hennesz förre man aff dager.
och sedan rymde ricket och hon sporde honom aldrigh igen, vthan leffde een
tidh i sorgeligit enckeståndh och mest hennesz bohagh betalltesz bort i geldh.
Nu haffuer hon leffuat med denne mannen Jon Jönszon som nu bleff slagen
fiortan eller 16 åhr, och i samma olycke mist honom, och beuiste att hon
efter sin man både till chronan och andra är skyldigh tuedobbelt, emot
dett hennesz bohagh kan förslå, derföre begärade hon i jesu nampn, at drå
paren icke måtte dömmas, vthan tilhållen at betala hennesz och hennesz
mansz geldh, at hon icke skulle alt mista och gå med staffuen at tigga fö
dan, hon wille gerna hennesz barn och slecht förlåta och tilgiffua dråpa
ren all skuldh och hembd. Såsom och samptlige alle tilhopa her inne för
retten på dett vnderdånligesta tigga H.M.tz och den högloflige K. hofretz
nåder, at dhe för målzägandesz vnderdånige förbön och derasz trångh
och nödh wille benåda dråparen liffuet. Men icke des minder bleff
denne dråpsack tagen till skerskodan och domb och satt till dhe 12 att
betäncka om detta dråp war giordt aff retta liffznödh eller wellust.
och när dhe hadhe omröstat gåffuo dhe suar at ändoch dhe finna stor skuld
hosz den dödhe och wiste han war een stor ölgerk och altid hadhe elackt mund
hoff och ohöffuiskt tall, lickuell efter retten finner ingen åuerckan efter
honom på dråparen vthan allena den ölskålen som kom på honom i
sömnen när bordet nedföll och kunde wara emot hansz willie efter han den
icke kastade handlöst ifrån sigh, synesz wara itt ringa brått tilfälle för
den dräpne stack han henne i handen, der öffuer bonden bleff iffrigh, och
kastade harde ordh sin emellan, en långh stundh, omsider bleff inthet bätter
än dhe båro tillhopa och stötte bordett omkull, och liusett kom på golffuet
huilcket strax bleff vptagit igen så at det inthet slucknade, och på bor
det stodh och een ööllskåll den kom och omkull och kom uth på feltwä
belen som lågh i bäncken och der soff, der aff han bleff för orsackatt
till wrede, och tänchte at den dräpne giorde det i förachtt, och spilte öll på
honom, i sömnen, mente och det skulle gella honom an, efter han tilfö
renne hadhe trett medh honom. Språngh så vp vthur sängen togh sin weria
och stack honom i bröstet, der aff han bleff strax dödh, och taladhe aldrigh
itt ordh. Detta bekienner dråparen, och inthet protesterar emot protocollet.
Nu bleff den dödesz hustru tilfrågat, om hon stodh på sin högsta rett
emot dråparen, och begärade hansz lijff. Tå swarade hon med gråtan
desz tårar, at een öffuerdådigh skalk togh hennesz förre man aff dager.
och sedan rymde ricket och hon sporde honom aldrigh igen, vthan leffde een
tidh i sorgeligit enckeståndh och mest hennesz bohagh betalltesz bort i geldh.
Nu haffuer hon leffuat med denne mannen Jon Jönszon som nu bleff slagen
fiortan eller 16 åhr, och i samma olycke mist honom, och beuiste att hon
efter sin man både till chronan och andra är skyldigh tuedobbelt, emot
dett hennesz bohagh kan förslå, derföre begärade hon i jesu nampn, at drå
paren icke måtte dömmas, vthan tilhållen at betala hennesz och hennesz
mansz geldh, at hon icke skulle alt mista och gå med staffuen at tigga fö
dan, hon wille gerna hennesz barn och slecht förlåta och tilgiffua dråpa
ren all skuldh och hembd. Såsom och samptlige alle tilhopa her inne för
retten på dett vnderdånligesta tigga H.M.tz och den högloflige K. hofretz
nåder, at dhe för målzägandesz vnderdånige förbön och derasz trångh
och nödh wille benåda dråparen liffuet. Men icke des minder bleff
denne dråpsack tagen till skerskodan och domb och satt till dhe 12 att
betäncka om detta dråp war giordt aff retta liffznödh eller wellust.
och när dhe hadhe omröstat gåffuo dhe suar at ändoch dhe finna stor skuld
hosz den dödhe och wiste han war een stor ölgerk och altid hadhe elackt mund
hoff och ohöffuiskt tall, lickuell efter retten finner ingen åuerckan efter
honom på dråparen vthan allena den ölskålen som kom på honom i
sömnen när bordet nedföll och kunde wara emot hansz willie efter han den
icke kastade handlöst ifrån sigh, synesz wara itt ringa brått tilfälle för
7r
dråparen för:be JönszTruffuidszon at taga hansz lijff efter det 2 och
12 Capp. i Dråp.b. i L.L. Hvadh belångande Jönsz Truffuidson feltwä
bell, så är han een manhafftigh karll, länge och troligen tient och hafuer
det vitneszbördh aff sine officerere och compagnie at han aldrigh war besla
gen med dett ringaste parlemente, dett samma vitnar och hansz kiörcko
herde, deszlickest hele häradet, at dhe aldrigh förstodo eller spordt honom
förtörna et barn, derföre fäller compagniet, nembden och häradet
för honom, in för den höglofflige konungzlige hofrett vnderdånigh för
bön, at om mögeligen sker vthan Gudz förtörnelsze at han måtte benå
dasz lijffuet, helst mädan målzäganden så hierteligen beder för honom,
och stella Gudj hembden, dråparen är på leide framkommen och är
på frij foot kommen ådt skogen igen.
Sammadagh kom för retta Per Jonszons effterlåtna encka Elin
Sonasdötter i Beckaritt, sampt Per Jonszons bröder Per och Bengt
Månszon, klagade att een vngh drängh Bengt Suenszon, lenzman
nens son i Beckarit, haffuer för een tidh sedan ihielslagit hennesz man
Per Jonszon. Och är så tilgångit som föllier. Den dödhe haffuer leffuat i 8
weckor sedan som slagzmålet stodh, och haffuer berettat sine vhener som föl
ier. Först gick den dräpne om en onszdagh ifrån sin gårdh och wille till
kyrcke och när han kom uth på gärdet, gick dråparen med sin broder och
plögde hårt widh wägen, tå sadhe dråparen till honom, när viltu betaöa
migh dhe peningar tu äst migh skyldigh, den dräpne sadhe, ja när tu villt be
tala migh mine gettter tu haffuer slagit för migh, och min hest, tå gick
dråparen ifrån plogen till honom på vägen, haffuandesz een yxa i handen
och sadhe dett skall tu aldrigh bestå at iagh haffuer slagit nogre geter för
tigh, och Per Jonszon hadhe sin yxa i handen, och den dräpne sadhe iagh weet
tu vilt icke slå migh, jagh beder tu läter bliffua migh, iagh är på min rette
kiörkowägh, war och dem emellom tilförenne liust konungensz fridh, tå
stegh den dräpne tilbackersz igen in på sin åcker, och sade, iagh må stå i frid
på min egen åker, och dråparen wille nalckasz honom nermer, tå togh den
dräpne vp een steen och kastade ådt honom och slogh honom i huffuudett
så at han durade, och folgde så strax efter med yxan och slogh honom 2 slagh att
yxan gick sönder och dråparen kom vp och togh uthi Per Jonszon och Per Jonszon
kom på backen och fattade med båda händerna öffuer dråparen och höllt, tå
kom dråparens broder och togh den dräpne back i ryggen och hölt honom
och widh dhe så stuszade tilhopa, togh dråparen uthi sin knijff och stack
12 Capp. i Dråp.b. i L.L. Hvadh belångande Jönsz Truffuidson feltwä
bell, så är han een manhafftigh karll, länge och troligen tient och hafuer
det vitneszbördh aff sine officerere och compagnie at han aldrigh war besla
gen med dett ringaste parlemente, dett samma vitnar och hansz kiörcko
herde, deszlickest hele häradet, at dhe aldrigh förstodo eller spordt honom
förtörna et barn, derföre fäller compagniet, nembden och häradet
för honom, in för den höglofflige konungzlige hofrett vnderdånigh för
bön, at om mögeligen sker vthan Gudz förtörnelsze at han måtte benå
dasz lijffuet, helst mädan målzäganden så hierteligen beder för honom,
och stella Gudj hembden, dråparen är på leide framkommen och är
på frij foot kommen ådt skogen igen.
Sammadagh kom för retta Per Jonszons effterlåtna encka Elin
Sonasdötter i Beckaritt, sampt Per Jonszons bröder Per och Bengt
Månszon, klagade att een vngh drängh Bengt Suenszon, lenzman
nens son i Beckarit, haffuer för een tidh sedan ihielslagit hennesz man
Per Jonszon. Och är så tilgångit som föllier. Den dödhe haffuer leffuat i 8
weckor sedan som slagzmålet stodh, och haffuer berettat sine vhener som föl
ier. Först gick den dräpne om en onszdagh ifrån sin gårdh och wille till
kyrcke och när han kom uth på gärdet, gick dråparen med sin broder och
plögde hårt widh wägen, tå sadhe dråparen till honom, när viltu betaöa
migh dhe peningar tu äst migh skyldigh, den dräpne sadhe, ja när tu villt be
tala migh mine gettter tu haffuer slagit för migh, och min hest, tå gick
dråparen ifrån plogen till honom på vägen, haffuandesz een yxa i handen
och sadhe dett skall tu aldrigh bestå at iagh haffuer slagit nogre geter för
tigh, och Per Jonszon hadhe sin yxa i handen, och den dräpne sadhe iagh weet
tu vilt icke slå migh, jagh beder tu läter bliffua migh, iagh är på min rette
kiörkowägh, war och dem emellom tilförenne liust konungensz fridh, tå
stegh den dräpne tilbackersz igen in på sin åcker, och sade, iagh må stå i frid
på min egen åker, och dråparen wille nalckasz honom nermer, tå togh den
dräpne vp een steen och kastade ådt honom och slogh honom i huffuudett
så at han durade, och folgde så strax efter med yxan och slogh honom 2 slagh att
yxan gick sönder och dråparen kom vp och togh uthi Per Jonszon och Per Jonszon
kom på backen och fattade med båda händerna öffuer dråparen och höllt, tå
kom dråparens broder och togh den dräpne back i ryggen och hölt honom
och widh dhe så stuszade tilhopa, togh dråparen uthi sin knijff och stack
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:12 (1635-1640) Bild 43 / sid 7 (AID: v49320.b43.s7, NAD: SE/VALA/0382503) |