| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:12 (1635-1640) Bild 413 / sid 1 (AID: v49320.b413.s1, NAD: SE/VALA/0382503) |
1r
Her Begynnas domboken
aff Synnerbo Häradt pro
Anno 1640
Lagman
Edle Welb härre her carll Gyldenhielm Suerigis Riks
Rådh och admirall, Lagman ij tijo häradz lagsago.
Landzhöffdinge
Edle Welborne Bengt Bagge till Berga, langnö, och Siustadh,
Häradzhöffinge
Edle Welborne Salvius, commendant ij Hamborgh.
Befalningzman
Ehrligh Welförståndigh Larß Anderßon.
Lagläsare
Nielß Eskellßon ij Huult.
1v
[tom sida]
2r
Anno 1640 then 10 och 11 Aprilis, Stodh laga ting
ij Synnerbo Htt utj Berga Klockarestuga, Öffuerwaran-
des Landzhöffdingen utöffuer Cronebergz Lhän Edle welbne
Bengt Bagge till Berga, och langnöö, Item lagläseren ij Weßbo
Htt welachtet Andreas Zoterus, och befalningzmannen ij
Sönnerbo häradt, Ehrboren och försichtigh Larß Anderßon,
sampt Häradz Nembdamen.
Nembden.
Sammadagh kom för retta hederligh wellerdh Her
Anders ij berghem, Per Bengtzon ij trotteßlöff,
Nielß Bengzon ij horn, Per Månßon ij Synderwrå,
Oluff ij skeckarp, Jon ij snelßböke,
Gißle ij tranhult, Jon Jönßon ij Rydh,
Knut Torßon ij bolmarydt, Åke ij Rangnellaskiöp,
Per P. ßon i Bierserydt, Gißle ij thesåß ij staden för Mattes ij lunden.
Johan ij Ryßby, och giorde sig frij medh efterskriffne laggers
kynne, at han icke tiuffachtigt wiß eller suikligen någon
kynne, at han icke tiuffachtigt wiß eller suikligen någon
Peningh williandes haffuer affhendt ifrån tutarydtz Kiör-
ke och sigh för egen nytto Jnnehafft bruket eller undandolt.
Edemen
her Johan sielffuer ij föreden, her Nielß ij Pieterydt,
her Johan ij Lyngzåßa, her Christiern Carlßon ij Rysby,
her Karß ij Vglanßrydh, Raßmuß ij Waßhult,
Börge Bengtzon ij Höllie, Per Anderson ij föraretörpet,
Per Carlson ij falnaweka, Gißle ij Thesåß
Arffuidh ij Staffanßbo Jon Jonßon ij Tutarydt
Och suor her Johan wijdh sådan form som effter schtt står
Jagh her Johan swär wijdh Gudh och hans helga Evangeli-
um, at iagh icke suikligen eller tiuffachtigt wijß vndandolt
tagit eller brukat haffuer, någon Peningh ifrån Tutarydz
kiörko, såsom ther migh Gudh huldh till lijff och siell, dhe andre
hans Edwijta Suore således, så sant migh Gudh hielpe till lijff
o siäll, at her JOhans eedh är reen och icke meen, där med bleff
denne eedh lagligen giord och gången, och her Johan för samma
mistancka frij och oskyldigh dömdh; och förbiudes her med
Edemen
her Johan sielffuer ij föreden, her Nielß ij Pieterydt,
her Johan ij Lyngzåßa, her Christiern Carlßon ij Rysby,
her Karß ij Vglanßrydh, Raßmuß ij Waßhult,
Börge Bengtzon ij Höllie, Per Anderson ij föraretörpet,
Per Carlson ij falnaweka, Gißle ij Thesåß
Arffuidh ij Staffanßbo Jon Jonßon ij Tutarydt
Och suor her Johan wijdh sådan form som effter schtt står
Jagh her Johan swär wijdh Gudh och hans helga Evangeli-
um, at iagh icke suikligen eller tiuffachtigt wijß vndandolt
tagit eller brukat haffuer, någon Peningh ifrån Tutarydz
kiörko, såsom ther migh Gudh huldh till lijff och siell, dhe andre
hans Edwijta Suore således, så sant migh Gudh hielpe till lijff
o siäll, at her JOhans eedh är reen och icke meen, där med bleff
denne eedh lagligen giord och gången, och her Johan för samma
mistancka frij och oskyldigh dömdh; och förbiudes her med
2v
ij denna domß krafft at ingen ehoo han är skall denne eedh
quellia, eller her Johan något förekasta om förbe kiörke-
peninger, wijdh 3 marker för häradzhöffdinge dom bruth.
Sammadagh bleff effter den högloflige konungzlige hoffretz ij
Gotarijken affsagde domb på nytt Ransakat, om Gunilla
Jönsdotters dödh som sigh sielff stupade ij Brunnen. Och för-
mäles at det skall bätter Ransakas; 1. för huilcken hon bekiende
att thet ångrade henne thet hon giordt hade 2. huru diup Brunnen
war, 3. om tiortelen war bunden öffuer huffuudet 4. Om
inthet vatn togz ij brunnen ij dhe 3. dagar hon ther lågh. 5. om thet
war hennes kniff som fans ij weggen, 6. om någon fremmat
war hoß bonden om söndagen och huem thett war. her på
föllier häradz Ransakningh, som någre af Nembden Nemligen
Jon ij snelßböke, och Per Person ij gunghult, vnderfogten Sig-
fridh Mårtenßon, Per Hök ij lindefelle, Per Ingemarßon
ibm, deße vitnade efter aflagdan eedh. Det första för huem
hon bekiende, at thet ångrade henne thet hon hade giordt, så kan
der om ingen synnerligh sanningh vtleta, dy om söndagen tala-
de hon ingen med, vtan sin moder, för henne bekiende hon
inthet vtan grätt, thet modern bekiendt haffuer. 2. diupet
ij Brunnen är ifrån Jorden till Båtnen 6 alner, och vatnet
war tree alnar diupt, 3. tiortelen war icke bunden om huf-
uudet, vtan hon hade hectat lintiortelen öffuer huffuudet
när hon stupte sig der nidh. 4. ij the tree dagar hon lågh wthj brun-
nen, togo så well the som gårdhfolcken wåro, som de sielffua
deres vatn ij brunnen. 5. om kniffuen war hennes, som
fans ij wäggen, ther emot är inthet Jäff. 6. om någon war
hoß om söndagen när the kommo ifrån kiörka fremmat
Så war der ingen, vtan en tienstepiga, och hon baar sielff
fram maten, och inthet gick till bordz, wtan gick wth, och syn-
tes aldrigh sedan för än hon fans ij brunnen.
Sammadagh kom för retta Simon Nielßon ij Kalsnäß
En Ryttere, och klagade, at Nielß Westenßon ij Rydh, som bodde
ij Kalsnäs och bleff aff Ryttaren der ifrån driffwen, skall haffua
öffuerfallet honom på Agunnarydz kiörkegårdh, slogh ådt ho-
nom wtan för kiörkegården medh it Jernstycke, och icke drab-
quellia, eller her Johan något förekasta om förbe kiörke-
peninger, wijdh 3 marker för häradzhöffdinge dom bruth.
Sammadagh bleff effter den högloflige konungzlige hoffretz ij
Gotarijken affsagde domb på nytt Ransakat, om Gunilla
Jönsdotters dödh som sigh sielff stupade ij Brunnen. Och för-
mäles at det skall bätter Ransakas; 1. för huilcken hon bekiende
att thet ångrade henne thet hon giordt hade 2. huru diup Brunnen
war, 3. om tiortelen war bunden öffuer huffuudet 4. Om
inthet vatn togz ij brunnen ij dhe 3. dagar hon ther lågh. 5. om thet
war hennes kniff som fans ij weggen, 6. om någon fremmat
war hoß bonden om söndagen och huem thett war. her på
föllier häradz Ransakningh, som någre af Nembden Nemligen
Jon ij snelßböke, och Per Person ij gunghult, vnderfogten Sig-
fridh Mårtenßon, Per Hök ij lindefelle, Per Ingemarßon
ibm, deße vitnade efter aflagdan eedh. Det första för huem
hon bekiende, at thet ångrade henne thet hon hade giordt, så kan
der om ingen synnerligh sanningh vtleta, dy om söndagen tala-
de hon ingen med, vtan sin moder, för henne bekiende hon
inthet vtan grätt, thet modern bekiendt haffuer. 2. diupet
ij Brunnen är ifrån Jorden till Båtnen 6 alner, och vatnet
war tree alnar diupt, 3. tiortelen war icke bunden om huf-
uudet, vtan hon hade hectat lintiortelen öffuer huffuudet
när hon stupte sig der nidh. 4. ij the tree dagar hon lågh wthj brun-
nen, togo så well the som gårdhfolcken wåro, som de sielffua
deres vatn ij brunnen. 5. om kniffuen war hennes, som
fans ij wäggen, ther emot är inthet Jäff. 6. om någon war
hoß om söndagen när the kommo ifrån kiörka fremmat
Så war der ingen, vtan en tienstepiga, och hon baar sielff
fram maten, och inthet gick till bordz, wtan gick wth, och syn-
tes aldrigh sedan för än hon fans ij brunnen.
Sammadagh kom för retta Simon Nielßon ij Kalsnäß
En Ryttere, och klagade, at Nielß Westenßon ij Rydh, som bodde
ij Kalsnäs och bleff aff Ryttaren der ifrån driffwen, skall haffua
öffuerfallet honom på Agunnarydz kiörkegårdh, slogh ådt ho-
nom wtan för kiörkegården medh it Jernstycke, och icke drab-
3r
bade, och Ryttaren drogh sin weria, och Nielß Westeßon sin kniff
doch skedde ingen skada blånadt eller blodwijte, wthan dhe röchte
huar annan, och effter Nielß förbröt sigh på Ryttaren, och honom
för angrep, sachfeltes han effter det 13. Cap. ij Edzöre balcken till
Peningar _______ 9. Dr är frelße.
Hußbonden _____ 4 Dr
häradet ________ 1½ Dr
Heredzhöffd._____ 1½ Dr
Kom för retta Peder Anderßon ij Åby, och gaff tilkienna, at
han war kommen ij mistanckar, sampt och hans Slecht, at Bengt
Olßon, ij höreda skall wara kommen ij röchte, at haffua slaget
en drängh Jönß Jeppaßon, så at han sedan der aff skulle taga döden;
och är sålunda tilgånget, at drängzens fader Jeppe på Brenneß-
lijda, bleff siuk, och dödh, en tijdh der effter hustrun, och denne drän-
gen: Det tildrogh sigh at Bengt Olßon åtte Jöns Jeppaßons söster
till hustru, then bleff dödh, och hade effter sig it spätt barn, det togh
Jöns Jeppasons moder, som war deß mormoder till sigh, När
hon bleff siuk, och en hop aff gårdhz folcket, och dhe hade ingen rådh
med barnet, togh Jöns Jappaßon barnet, och hembaar till fadren
förde Bengt Olßon, och ehuru dhe talades wijdh, klagade per An-
derßon effter drängzens berettan, at Bengt Olßon togh honom
i håret, sedan slogh med henderna, och hade honom omkull ij Ben-
ken, slogh medh Näffuan och bankade med knän, och kom dermed
vthur stugan, kom han bort vthi Månßes gårdh j höreda, som war
Bengt Olßons granne, han berettade, effter afflagdan eedh, at när
Jöns Jeppaßon kom ij Månßes gårdh, war Måns ferdigh och wille gå
ij bastuga, och sade kom och bada medh, Jöns suarade, gudh nåde mig,
iag bader aldrigh mehr, Bengt Olßon haffuer så slagit migh, at iagh
inthet förmår huarken bada eller fååt matt, han hade lopet ifrån
Mößan, och Månß togh honom ij håret, och det föll af stora toffar
wijdh golfuet; Jöns Jeppaßon gick ij Bengtz gårdh, och wille taga
sina oxar, tå kom Bencht Olßon medh it wedaträ, Jöns lop
sigh tilhielp, så at han icke fijck mehra hugg, tå gick Måns Knutzon
dijt och vpletta hans mößa och togh hans oxar och halp honom der
ifrån: Någre dagar der effter kom Jöns Jeppaßon till kiör-
kan, och genast klagade för sin farbroder förde Per Anderßon
doch skedde ingen skada blånadt eller blodwijte, wthan dhe röchte
huar annan, och effter Nielß förbröt sigh på Ryttaren, och honom
för angrep, sachfeltes han effter det 13. Cap. ij Edzöre balcken till
Peningar _______ 9. Dr är frelße.
Hußbonden _____ 4 Dr
häradet ________ 1½ Dr
Heredzhöffd._____ 1½ Dr
Kom för retta Peder Anderßon ij Åby, och gaff tilkienna, at
han war kommen ij mistanckar, sampt och hans Slecht, at Bengt
Olßon, ij höreda skall wara kommen ij röchte, at haffua slaget
en drängh Jönß Jeppaßon, så at han sedan der aff skulle taga döden;
och är sålunda tilgånget, at drängzens fader Jeppe på Brenneß-
lijda, bleff siuk, och dödh, en tijdh der effter hustrun, och denne drän-
gen: Det tildrogh sigh at Bengt Olßon åtte Jöns Jeppaßons söster
till hustru, then bleff dödh, och hade effter sig it spätt barn, det togh
Jöns Jeppasons moder, som war deß mormoder till sigh, När
hon bleff siuk, och en hop aff gårdhz folcket, och dhe hade ingen rådh
med barnet, togh Jöns Jappaßon barnet, och hembaar till fadren
förde Bengt Olßon, och ehuru dhe talades wijdh, klagade per An-
derßon effter drängzens berettan, at Bengt Olßon togh honom
i håret, sedan slogh med henderna, och hade honom omkull ij Ben-
ken, slogh medh Näffuan och bankade med knän, och kom dermed
vthur stugan, kom han bort vthi Månßes gårdh j höreda, som war
Bengt Olßons granne, han berettade, effter afflagdan eedh, at när
Jöns Jeppaßon kom ij Månßes gårdh, war Måns ferdigh och wille gå
ij bastuga, och sade kom och bada medh, Jöns suarade, gudh nåde mig,
iag bader aldrigh mehr, Bengt Olßon haffuer så slagit migh, at iagh
inthet förmår huarken bada eller fååt matt, han hade lopet ifrån
Mößan, och Månß togh honom ij håret, och det föll af stora toffar
wijdh golfuet; Jöns Jeppaßon gick ij Bengtz gårdh, och wille taga
sina oxar, tå kom Bencht Olßon medh it wedaträ, Jöns lop
sigh tilhielp, så at han icke fijck mehra hugg, tå gick Måns Knutzon
dijt och vpletta hans mößa och togh hans oxar och halp honom der
ifrån: Någre dagar der effter kom Jöns Jeppaßon till kiör-
kan, och genast klagade för sin farbroder förde Per Anderßon
3v
at han war slagen och illa medfaren; åter fiorton dagar ther
Effter kom han till kiörkan, och klagade thet samma, och åtte dagar
för Knutzmeßo bleff han döder.
En dansk man Albrect Kremmare, war ij stugan hoß Bencht
Olßon, när detta slagzmållet skedde, och vitner at när den vnge
drängen kom in ij stugan, språngh genast Bencht ifrån bordet
togh honom ij håret, och förde vp ij en wrå drogh honom illa ij håret
så at drengen ropade och badh honom sleppa sigh, men Bengt hölt
fort intill en tienstequinna skilde them ådt.
Jtem framkom tienstequinnan, som tiente hoß Bengt Olßon
när detta parlamentet skedde Ingeborgh Jönsdotter ehrligh och
oberöchtet quinna, och sålunda berettar, när Bengt Olßons suer-
moder bleff siuk war ingen rådh medh barnet; derför sende hon
drängen Jöns Jeppaßon hem med barnet, och drängen togh en
piga som folgde honom och baar barnet, När de inkommo
ij stugan, lade hon barnet ij en sengh, tå språngh Bengt genast
ifrån bordet, med kniffuen ij handen, tå togh quinnan knif-
wen ifrån honom, tå togh han drängen ij håret och stötte honom
omkull, ij en sengh, slogh med Näffuan och hårdrogh illa och
han skijlde them ådt, och drängen kom vth, och pigan medh som
barnet baar, effter henne kastade han tuå stenar, och inthet
råkade, drängen lop ij Måns Knutzons gårdh till vndsätningh
och Måns gick till Bengt och vpletade hans mössa, och fick honom
igen; och ledsagde honom heem och strax lades drängen nidh
och ij samme siukdom dödh: Nu är slechten ij stoor mistanke
at han skall wara wållandes ij drängzens dödh, orsaken när
lijket skiöniades fans det wara suart på bröstet och halsen;
Men annor tecken sågo dhe inthet icke heller bleff drängen ij
sin siukdom frågat om han beskyllade Bengt Olßon för sin
dödh, vtan alt sådant är aff Slechten för Summat; Men icke
deß mindre effter Bengt Olßon haffuer giordt ont, och öfuer-
fallet honom med hugh och slagh vtan all orsak, och sålunda
fördt sigh sielff ij stor mistanke; och bliffuer han om tingfördh,
och med vitne öffuertygat, at han trachterade drängen illa, tilbiu-
der han sielff en 12 manna eedh, at göra sigh frij, at drängen icke
bleff dödh aff hans hugh eller handawerk, vthan af then starka siu-
kan, och huffuudhsprengh som modren och dhe andre ij samma
gårdh bleffuo döda aff, när han således haffuer giordt sigh frij, låter
drängens slecht sigh ådtnöja; derföre vthfeste Bengt Olßon een
12 Manna eedh till Nästa tingh.
Effter kom han till kiörkan, och klagade thet samma, och åtte dagar
för Knutzmeßo bleff han döder.
En dansk man Albrect Kremmare, war ij stugan hoß Bencht
Olßon, när detta slagzmållet skedde, och vitner at när den vnge
drängen kom in ij stugan, språngh genast Bencht ifrån bordet
togh honom ij håret, och förde vp ij en wrå drogh honom illa ij håret
så at drengen ropade och badh honom sleppa sigh, men Bengt hölt
fort intill en tienstequinna skilde them ådt.
Jtem framkom tienstequinnan, som tiente hoß Bengt Olßon
när detta parlamentet skedde Ingeborgh Jönsdotter ehrligh och
oberöchtet quinna, och sålunda berettar, när Bengt Olßons suer-
moder bleff siuk war ingen rådh medh barnet; derför sende hon
drängen Jöns Jeppaßon hem med barnet, och drängen togh en
piga som folgde honom och baar barnet, När de inkommo
ij stugan, lade hon barnet ij en sengh, tå språngh Bengt genast
ifrån bordet, med kniffuen ij handen, tå togh quinnan knif-
wen ifrån honom, tå togh han drängen ij håret och stötte honom
omkull, ij en sengh, slogh med Näffuan och hårdrogh illa och
han skijlde them ådt, och drängen kom vth, och pigan medh som
barnet baar, effter henne kastade han tuå stenar, och inthet
råkade, drängen lop ij Måns Knutzons gårdh till vndsätningh
och Måns gick till Bengt och vpletade hans mössa, och fick honom
igen; och ledsagde honom heem och strax lades drängen nidh
och ij samme siukdom dödh: Nu är slechten ij stoor mistanke
at han skall wara wållandes ij drängzens dödh, orsaken när
lijket skiöniades fans det wara suart på bröstet och halsen;
Men annor tecken sågo dhe inthet icke heller bleff drängen ij
sin siukdom frågat om han beskyllade Bengt Olßon för sin
dödh, vtan alt sådant är aff Slechten för Summat; Men icke
deß mindre effter Bengt Olßon haffuer giordt ont, och öfuer-
fallet honom med hugh och slagh vtan all orsak, och sålunda
fördt sigh sielff ij stor mistanke; och bliffuer han om tingfördh,
och med vitne öffuertygat, at han trachterade drängen illa, tilbiu-
der han sielff en 12 manna eedh, at göra sigh frij, at drängen icke
bleff dödh aff hans hugh eller handawerk, vthan af then starka siu-
kan, och huffuudhsprengh som modren och dhe andre ij samma
gårdh bleffuo döda aff, när han således haffuer giordt sigh frij, låter
drängens slecht sigh ådtnöja; derföre vthfeste Bengt Olßon een
12 Manna eedh till Nästa tingh.
4r
Kom för retta Nielß ij Kylhult, och Klagade at Nielß ij
Alandzkiöp, haffuer på Traherydz Kiörkegårdh, uthj wredhe
skeelt honom för tiuff, och tilbiuder festa lagh; Så all den
stundh Nielß ij Alenskiöp retter sin ordh, och bekienner at han
inthet tiuffuastycke wet medh Nielß ij Kylhult, Så effter
han rettade sin ordh å första tingh, bleffuo båda parter-
na frij kiende, och saklöse och welförlichte.
Sammadagh bleff upläset Landzhöffdingens uthöffuer
Örebro Slotz Lhän, Edle Welborne her Gustaff Leijon-
huffuudz breff, Daterat den 13 Martin 1640 der utj
han begärer, at Landzhöffdingen welborne Bengt Bagge
wille Ransaka effter 8 stycke fransyske gulldh som kallas
Pistoletter, som en secreterare Petrus Smalsius hade mist aff
sin wådsäk, vthi Nielßes gårdh ij Alenskiöp, ther han geste om Nat-
ten, när han reste ådt Danmark; så är her om sålunda Ransa-
kat at Påffuell Nielßon haffuer hafft någon guldh at wexla med
och budet Nielß Erlandßon ij Lönhult it stycke guldh för tolgh, och war
som honom tychtes, såå stort som en Suensk Dr andra
Resan badh honom gullsmedh Måns ij Håå it stycke gull, der-
före han begerade 3 RikzDr och haffuer gulsmeden bekiendt
at huar han hade warit stadh wijdh Peninger, hade han gerna
löst guldet. Jtem berettas och effter en bonde ij danmark
Anders ij yxnalt bdh at Påffuell Nielßon och hans broder
Ehrich Nielßon wåro hoß honom, och budho vth gull at wexla
när han sigh förwägrade, bådhe honom bekienna, at dhe finge
gullet af honom. Jtem kom för retta hederligh wellerdh
her Johan Capelan ij Giöterydt trouerdigh man, och efter af-
lagdan eedh, sålunda berättade at Påffuel Nielß kom till honum
wijdh traherydt, effter Predikan, och togh honom afsides bort-
om et huß, och togh vp en Peningh rödh stoor som en Suensk
mark, som honom tychte, der på stodh it latinisk ordh Vnda
och der vnder våger eller böllier, frågandes om han wiste
huarföre han war godh seijandes, han kommer ifrån Hyn-
derydz Sochn, och kiöpte min hest, och gaff migh der ij betal-
ningh; Nu är beuisat at Påfuell ingen hest såldhe;
sin wådsäk, vthi Nielßes gårdh ij Alenskiöp, ther han geste om Nat-
ten, när han reste ådt Danmark; så är her om sålunda Ransa-
kat at Påffuell Nielßon haffuer hafft någon guldh at wexla med
och budet Nielß Erlandßon ij Lönhult it stycke guldh för tolgh, och war
som honom tychtes, såå stort som en Suensk Dr andra
Resan badh honom gullsmedh Måns ij Håå it stycke gull, der-
före han begerade 3 RikzDr och haffuer gulsmeden bekiendt
at huar han hade warit stadh wijdh Peninger, hade han gerna
löst guldet. Jtem berettas och effter en bonde ij danmark
Anders ij yxnalt bdh at Påffuell Nielßon och hans broder
Ehrich Nielßon wåro hoß honom, och budho vth gull at wexla
när han sigh förwägrade, bådhe honom bekienna, at dhe finge
gullet af honom. Jtem kom för retta hederligh wellerdh
her Johan Capelan ij Giöterydt trouerdigh man, och efter af-
lagdan eedh, sålunda berättade at Påffuel Nielß kom till honum
wijdh traherydt, effter Predikan, och togh honom afsides bort-
om et huß, och togh vp en Peningh rödh stoor som en Suensk
mark, som honom tychte, der på stodh it latinisk ordh Vnda
och der vnder våger eller böllier, frågandes om han wiste
huarföre han war godh seijandes, han kommer ifrån Hyn-
derydz Sochn, och kiöpte min hest, och gaff migh der ij betal-
ningh; Nu är beuisat at Påfuell ingen hest såldhe;
4v
Jtem beuiste och at Per Suartz tienare, Nielß och Jon som
togo Nielß Ehrichßon ij borgen tå, frågade dhe huar dhe hade fåt
gullet, suarade Nielß, at han fick gullet, aff en dansk krögare
och effter Påffuell och Ehrich icke äre tilstädes komne som gulden
hafft haffua, bleff vpsatt till nästa tingh.
Samma dagh fördes för retta en gammall förrymdh söl-
dat, Suen Nielßon ij aggalt, huilcken när folcket för nå-
gor åhr sedan fick vptågh, dolde sigh vndan Cronones tienst
och gick hemma ij bygden och bedreff allahanda motuilligheet
bleff fången och fördh till Wexiö; och sedan hijt på tinget tå
bleff om hans gerningar Ransakat, och effter skulden ringa
war, bleff han löß giffuen, fick pardon för Rymningh
och stadde sigh för en salpeters siudare, och nu haffuer gådt ij 2
åhr, och ingen tienst giordt eij heller tilbudet at siuda sal-
peter; Nu är han för öffuerdådigh stycken andre gång
fången och beskyllas för effter schriffne bedriffter, som finnes
antechnadt på paper, som inlades ij retten, orsaken at dhe
som punchterna hade låtet författa, icke wåro alle tilstä-
des.
Sammadagh kommo effter Landzhöffdingens Welb.
Bengt Bagges leigdebreff, för retta, Jöns Jönßon ij
Bohult, ij Skatelöffz sochn, och Albo htt vng Soldat, Måns
Isakzon ij Bielrehult, ij Urßhultz Sochn, och Kinnewalz htt
huilka wåro ij flock och farnöte, när truffuidh skiött blef
iheilskoten ij Rydh ij Agunnarydz Sochn, efter som tilförenne
är Ransakat på tinget ij Hampnedha then 16 octobris 1639.
Och tå bleffuo dhe tree som tilstädes wåro dömda ifrån lijffuet
och domen genast vpsend. Nu berettar Jöns Jönßon och Måns
Isakzon, at Göte ij geddehult leigde them at gå hijt och sampt med
dhe andre ihielskiuta truffuit, och loffuade huar 2 Dr
kåpermynt, och giötes son Ehrich, gaff denne både Peningr
togo Nielß Ehrichßon ij borgen tå, frågade dhe huar dhe hade fåt
gullet, suarade Nielß, at han fick gullet, aff en dansk krögare
och effter Påffuell och Ehrich icke äre tilstädes komne som gulden
hafft haffua, bleff vpsatt till nästa tingh.
Samma dagh fördes för retta en gammall förrymdh söl-
dat, Suen Nielßon ij aggalt, huilcken när folcket för nå-
gor åhr sedan fick vptågh, dolde sigh vndan Cronones tienst
och gick hemma ij bygden och bedreff allahanda motuilligheet
bleff fången och fördh till Wexiö; och sedan hijt på tinget tå
bleff om hans gerningar Ransakat, och effter skulden ringa
war, bleff han löß giffuen, fick pardon för Rymningh
och stadde sigh för en salpeters siudare, och nu haffuer gådt ij 2
åhr, och ingen tienst giordt eij heller tilbudet at siuda sal-
peter; Nu är han för öffuerdådigh stycken andre gång
fången och beskyllas för effter schriffne bedriffter, som finnes
antechnadt på paper, som inlades ij retten, orsaken at dhe
som punchterna hade låtet författa, icke wåro alle tilstä-
des.
Sammadagh kommo effter Landzhöffdingens Welb.
Bengt Bagges leigdebreff, för retta, Jöns Jönßon ij
Bohult, ij Skatelöffz sochn, och Albo htt vng Soldat, Måns
Isakzon ij Bielrehult, ij Urßhultz Sochn, och Kinnewalz htt
huilka wåro ij flock och farnöte, när truffuidh skiött blef
iheilskoten ij Rydh ij Agunnarydz Sochn, efter som tilförenne
är Ransakat på tinget ij Hampnedha then 16 octobris 1639.
Och tå bleffuo dhe tree som tilstädes wåro dömda ifrån lijffuet
och domen genast vpsend. Nu berettar Jöns Jönßon och Måns
Isakzon, at Göte ij geddehult leigde them at gå hijt och sampt med
dhe andre ihielskiuta truffuit, och loffuade huar 2 Dr
kåpermynt, och giötes son Ehrich, gaff denne både Peningr
5r
the en androm betalade göte som dhe beretta, och församblades
ij it törp hußnäs benemdh, ij herlunda Sochn, och der finge dhe
Matsäk med sigh, och alle ij it vpsått folgdes ådt till Rydh, Menn
denne tuå Neka at dhe inthet skote the ähro och möcket vnga, och
Nepligen 19. eller 20. åhr och bekänna at dhe inthet bätter wiste,
kom och för natten Harall Gudmundsons hustru ij hußnäs, ther
the församblades, och effter afflagdan eedh sålunda vitnade, at
om natten när dhe hade lagdt rådh, kommo dhe till hans gårdh, och
genast gingo ij sengeherberget, der Måns Isakzon, och Jöns Jönßon
ij Bohult lågo, tå stod harall vp aff sengen och gick ij hußet
till them, tå frågade Ehrich götason om dhe wille stå bij, och föllia
medh, Måns Isakzon suarade iagh haffuer inga skoor; och
Jöns Jönßon sade iagh haffuer ingen bössa, Jagh törs lijta wppå,
tå sade Ehrich giötason, tu får well fars bößa, Giöte suarade
iagh kan inthet mista min bössa, then bößan tu hafuer doger
icke deß mindre togh giöte bössan och fick Jöns Jönßon, ther medh
gingo dhe vtaf hußet, och vtom gården, ther dhe andre deraß Stal-
bröder stodo, och huadh dhe talades ther weder hörde harall inthet,
Vtan när dhe skildes ådt, sade göte, lät migh sij påka ij gönom
edher flijt: När dhe kommo igen finge de en fierdingh öll och
matt för omaket, hoß giöte och der medh skildes dhe ådt.
Oppå denne thuenne vnge drängar war konunghz fogde domb
begärandes, derföre bleff denna saken stelt till dhe 12 ij Nembden
om dhe kunna them weria för Edzöre bråt efter det 23 Cap
ij Edzöre balcken, och när dhe hade omröstet felte Nembden them
Ewenn så well, som dhe förra till fult Edzöre bråt, efter thet
1. Cap ij edzöre balcken, och efter dhe hade warit ij flock och far-
nöte, med them som tilförenne dömde ähre, och ij hemsökna giordt
dråp, bleffuo dhe efter det 25 Cap ij Edzöre balcken, dömdhe
vnder Swerdh: denne thuenne ynglinger bekänna gråtan-
des, at dhe bleffuo aff Ehrich göteson både lockade och trugade at
föllia medh, och doch lekuell bekänna, at dhe ingen sår lade
på then döde, eij heller skote deras bösser aff, vtan gingo medh
samma ladningh hem igen, och icke äro tilförenne med någor
skalka stycken beslagne, then ena är skreffuen soldat, den an-
dre vngh poik, tilbiuda giöra cronan tienst, så lenge dhe lefua
ij it törp hußnäs benemdh, ij herlunda Sochn, och der finge dhe
Matsäk med sigh, och alle ij it vpsått folgdes ådt till Rydh, Menn
denne tuå Neka at dhe inthet skote the ähro och möcket vnga, och
Nepligen 19. eller 20. åhr och bekänna at dhe inthet bätter wiste,
kom och för natten Harall Gudmundsons hustru ij hußnäs, ther
the församblades, och effter afflagdan eedh sålunda vitnade, at
om natten när dhe hade lagdt rådh, kommo dhe till hans gårdh, och
genast gingo ij sengeherberget, der Måns Isakzon, och Jöns Jönßon
ij Bohult lågo, tå stod harall vp aff sengen och gick ij hußet
till them, tå frågade Ehrich götason om dhe wille stå bij, och föllia
medh, Måns Isakzon suarade iagh haffuer inga skoor; och
Jöns Jönßon sade iagh haffuer ingen bössa, Jagh törs lijta wppå,
tå sade Ehrich giötason, tu får well fars bößa, Giöte suarade
iagh kan inthet mista min bössa, then bößan tu hafuer doger
icke deß mindre togh giöte bössan och fick Jöns Jönßon, ther medh
gingo dhe vtaf hußet, och vtom gården, ther dhe andre deraß Stal-
bröder stodo, och huadh dhe talades ther weder hörde harall inthet,
Vtan när dhe skildes ådt, sade göte, lät migh sij påka ij gönom
edher flijt: När dhe kommo igen finge de en fierdingh öll och
matt för omaket, hoß giöte och der medh skildes dhe ådt.
Oppå denne thuenne vnge drängar war konunghz fogde domb
begärandes, derföre bleff denna saken stelt till dhe 12 ij Nembden
om dhe kunna them weria för Edzöre bråt efter det 23 Cap
ij Edzöre balcken, och när dhe hade omröstet felte Nembden them
Ewenn så well, som dhe förra till fult Edzöre bråt, efter thet
1. Cap ij edzöre balcken, och efter dhe hade warit ij flock och far-
nöte, med them som tilförenne dömde ähre, och ij hemsökna giordt
dråp, bleffuo dhe efter det 25 Cap ij Edzöre balcken, dömdhe
vnder Swerdh: denne thuenne ynglinger bekänna gråtan-
des, at dhe bleffuo aff Ehrich göteson både lockade och trugade at
föllia medh, och doch lekuell bekänna, at dhe ingen sår lade
på then döde, eij heller skote deras bösser aff, vtan gingo medh
samma ladningh hem igen, och icke äro tilförenne med någor
skalka stycken beslagne, then ena är skreffuen soldat, den an-
dre vngh poik, tilbiuda giöra cronan tienst, så lenge dhe lefua
5v
och de kunna niuta nåder, för deras vngdom och mis-
förståndh, skuldh, haffuer nembden och hele häradet felt
vnderdånigh förbön för dem, at dhe denne gången måtte få
Nådher.
Göte belongande, som är en gammall man, han nekar, at han
inthet badh them skuta ådt truffuidt, vtan sökia hielp hoß pro-
phoßen och Ländzmannen, at the hade mått fåt honom fån-
gen, och ther the honom icke finna kunne, skulle the settia hans
sons lijk som lågh på mordh, ij behåldh för oskaligh creatur,
och gå hem igen, detta tilbödh han stadfesta med en 12 man-
na eedh, then han och vthfeste, och skall den fulborda på sit eget hä-
radztingh ij Albo htt, om han gitter, och der vndergå domb
effter han her ij Synnerbo ingen ondt gerningh giordt
haffuer.
Kom för retta Nielß Assarßon ij domarydh, och på sin hu-
förståndh, skuldh, haffuer nembden och hele häradet felt
vnderdånigh förbön för dem, at dhe denne gången måtte få
Nådher.
Göte belongande, som är en gammall man, han nekar, at han
inthet badh them skuta ådt truffuidt, vtan sökia hielp hoß pro-
phoßen och Ländzmannen, at the hade mått fåt honom fån-
gen, och ther the honom icke finna kunne, skulle the settia hans
sons lijk som lågh på mordh, ij behåldh för oskaligh creatur,
och gå hem igen, detta tilbödh han stadfesta med en 12 man-
na eedh, then han och vthfeste, och skall den fulborda på sit eget hä-
radztingh ij Albo htt, om han gitter, och der vndergå domb
effter han her ij Synnerbo ingen ondt gerningh giordt
haffuer.
Kom för retta Nielß Assarßon ij domarydh, och på sin hu-
strus Elin Håkannes dotters wägnar, kierade till Nielß
ottaßon ij Signeßhult ij Wrå Sochn, och gaff honom skuldh, at
han för 14 åhr sedan hade slaget hennes fader Håkon ij doma-
rydt, så at han der aff skall hafwa tagit döden, och framlade en
Witneßskrift giffuen ij Berga Sochenstuga den 13 octob.
1639. Under 4 dannemens bomerke, Nemligen Anders
Larßon ij domarydt, Bengt Soneßon ibm, och Jöns Person
Jbm, denne Witna, at Håkon på sit ytersta, så well ij siuk-
dom bekiende at Nielß slogh honom så at thet gick honom
till dödz, Anders Suenßon Witnade och thet samma; den-
ne alla aflade dyre eedh, at Håkan bekiende at otto war hans
baneman, och Jöns person och Bengt Soneßon giorde eed
serdeles, at dhe sågo blånadt ij hans sijda som en blå klutt.
om söndagen kom Håkan hem, och lade sigh på sengen, och fred-
dagen der effter bleff han dödh, och deß emellan bleff han
intheet besöckt af presten, eller fick sacramentet; Nu Ne-
kar otte ij Signeßhult, och säger, at han togh till et trää och
achtade slå, Håkan, och som han hade trädt ij wädret, bleff
6r
han förhindrat, så at han inthet slogh till och förskiuter sigh till Wit-
ne, som närwåro, Nemligen otte ij Signeßhult, Elin ibm hans
föräldrar Jtem Nielß ottaßons broder Per ottaßon och hans
söster Kierstin, Jtem Benchta som tå tiente der ij gårde och
Nu är Nielßas hustru, Jtem hans gårdhman Jon Jönßon
och hans hustru Tyridt, Jtem en dansk man Per Perßon
ij Hyltebergh, och biörn ij Seffserydt ehrligh danneman; detta
ährendet bleff upsatt till et annat tingh, tå skall denna Wit-
nen förhöras.
Sammadagh tinghfördes en drängh Nielß Nielßon
ij hörsit, och bleff anklagat haffua besoffuit thuenne pij-
gor, Kierstin Nielßdotter, Jtem Märidt Knutzdotter
och med them båda aflat barn, them dhe födt haffua Kirstin
haffuer han wedergömt och ächtat, och icke deß mindre När
han wigdes tigade Märit och inthet beropade at hon och war
besoffuen; för den han wigdes wijdh bleff han för sakören
Pardonerat effter han fattigh är, men för Märit vtfeste han
40 Dr.
haffuer han wedergömt och ächtat, och icke deß mindre När
han wigdes tigade Märit och inthet beropade at hon och war
besoffuen; för den han wigdes wijdh bleff han för sakören
Pardonerat effter han fattigh är, men för Märit vtfeste han
40 Dr.
| Bhor ij Ößbo Htt der skall han böta sakenn. |
|
Cronan . . . . . 13 Dr 2 Ör 16. Målzäganden . . 13 Dr 2 Ör. 16 Häradetn . . 6 Dr 5 Ör. 8 häradzhöffd. . . . 6 Dr 5. Ör. 8 |
| 1/8 aff Ehrlandz skatta gårdh ij Huitarydt | 1. |
| ½ gårdh ij flattinge | 1. 2 |
| folasångh frelße ij Agunnarydz Sochn | 1. |
| ½ lijlla Boarydt ij Ryßby S. | 2. |
| alt. hesthult ij Wrå Sochn | 3. |
| ¼ aff hioßerydt ij samma sochn | 1. |
| 1/6 af Ormalt ij samma sochn | 1. |
| 1/6 af Hyiult ij samma Sochn | 3. |
Sammadagh kom för retta Måns ij Skeda och anhölt
ij retten, om domb på then häradz synn, som hölltz emallan
honom och hans wederparter samptlige bönderna ij Boarydt
honom och hans wederparter samptlige bönderna ij Boarydt
6v
anlongande thet fisket som ligger till Skea engh; tå bleff them som
ij Boarydt boandes äro, tilfrågade, om the hade deres witne tilstädes
som the sigh vppå beropade när Synen hölß, och wille dem någon ägen-
dom ij samma fiske, effter aflagdan eedh tilkienna; tå kunne dhe in-
gen vitne förekomma, vtan alle betygade, at så ofta dhe ij boarydt
brukade samma fiske, hade the thet med loff och lego aff dem, som ij
Skea boandes wåro; Men på Månßes sido ij skea, wåro gammall
sanferdige berättelßer, at fisket dhe tretta om hörer Skedha till, och
icke dhem ij boarydt, och haffuer aff vrhminnes tijdh legat till skeda.
Nu stodo bönderna ij Boarydt her för retten, begärandes at dhe ännu
måtte, fåå lega thet samma fisket och at retten wille der till mec-
kla och hielpa; tå suarade Måns ij skedha, precise neij föregif-
wandeß, at han ofta hade ledet förtreet, och skadha och utan en fulkomlig domb
begärandes; så all den stundh engen är belägen sidolangz widh
siön, och holmarna näfnst in till engen och inthet Landh närmare
dömes holmarna och alt thet fisket emellan holmarna och Landet
till Enghen och skeda gårdh, och ifrån Engen öster vtöffuer holmar-
na ij halffua siön, efter thet 27 Capitill ij Bygninga Balcken
der så står ligger by sido långz wijdh siö, äge huar halfuan siö;
Jtem ligger holme mit ij siö äge halffuan huar thera ligger
andro lande närmare, haffua then holmen som vatn äger:
hwadh belongande then wåldzwerkan the wthj Boarydt på samme
fiske giordt haffua och bygdt katisser, och fiskegårdar ther till
the ingen rett eller samptycke hade, bleff huar then thet giordt hade
och ij Boarydt boandes ähro sakfeltes till Peninger, 3 Dr och före-
giordt arbetet, effter thet 25 Cap ij Bygninga Balcken der så står
giör man werka ij fiskevatnom annors man haffua för giordt
arbete sino och tree marker medh.
När domen ij begge partgernas näruaro war affsagter blef then par-
ten som tappat hade föreläset, det 38. Cap ij tingmåle Balcken om
Wadkastande och ij alle måtte vnderrettat, huru the ther med omgåß
skulle, om the wille niuta theraß wadkastande till godhe, Nemligen
at dhe strax å första tinge skulle wadkasta, eller jnnan nästa 8.
dagar ther effter, och huar the thet iche giöra wille, skulle the iche sådan haf-
wa wåldh at wadkasta. Men ther the innan then tijd lagh förmår
bleffuo hogse, at wadkasta vnder en lagmanß syn och domb skulle
saken sedan gåå parterna på bekostnat, at then parten som för lag-
mansens domb och Nembden tapade skulle betala sin wederpart all rett-
gångz bekostnat, fåfenga resor och beuißligh skada; och derföre settia
Caution. her med tredde parterna ifrån retten och dhe ij boarydt wille
icke Wadkasta.
ij Boarydt boandes äro, tilfrågade, om the hade deres witne tilstädes
som the sigh vppå beropade när Synen hölß, och wille dem någon ägen-
dom ij samma fiske, effter aflagdan eedh tilkienna; tå kunne dhe in-
gen vitne förekomma, vtan alle betygade, at så ofta dhe ij boarydt
brukade samma fiske, hade the thet med loff och lego aff dem, som ij
Skea boandes wåro; Men på Månßes sido ij skea, wåro gammall
sanferdige berättelßer, at fisket dhe tretta om hörer Skedha till, och
icke dhem ij boarydt, och haffuer aff vrhminnes tijdh legat till skeda.
Nu stodo bönderna ij Boarydt her för retten, begärandes at dhe ännu
måtte, fåå lega thet samma fisket och at retten wille der till mec-
kla och hielpa; tå suarade Måns ij skedha, precise neij föregif-
wandeß, at han ofta hade ledet förtreet, och skadha och utan en fulkomlig domb
begärandes; så all den stundh engen är belägen sidolangz widh
siön, och holmarna näfnst in till engen och inthet Landh närmare
dömes holmarna och alt thet fisket emellan holmarna och Landet
till Enghen och skeda gårdh, och ifrån Engen öster vtöffuer holmar-
na ij halffua siön, efter thet 27 Capitill ij Bygninga Balcken
der så står ligger by sido långz wijdh siö, äge huar halfuan siö;
Jtem ligger holme mit ij siö äge halffuan huar thera ligger
andro lande närmare, haffua then holmen som vatn äger:
hwadh belongande then wåldzwerkan the wthj Boarydt på samme
fiske giordt haffua och bygdt katisser, och fiskegårdar ther till
the ingen rett eller samptycke hade, bleff huar then thet giordt hade
och ij Boarydt boandes ähro sakfeltes till Peninger, 3 Dr och före-
giordt arbetet, effter thet 25 Cap ij Bygninga Balcken der så står
giör man werka ij fiskevatnom annors man haffua för giordt
arbete sino och tree marker medh.
När domen ij begge partgernas näruaro war affsagter blef then par-
ten som tappat hade föreläset, det 38. Cap ij tingmåle Balcken om
Wadkastande och ij alle måtte vnderrettat, huru the ther med omgåß
skulle, om the wille niuta theraß wadkastande till godhe, Nemligen
at dhe strax å första tinge skulle wadkasta, eller jnnan nästa 8.
dagar ther effter, och huar the thet iche giöra wille, skulle the iche sådan haf-
wa wåldh at wadkasta. Men ther the innan then tijd lagh förmår
bleffuo hogse, at wadkasta vnder en lagmanß syn och domb skulle
saken sedan gåå parterna på bekostnat, at then parten som för lag-
mansens domb och Nembden tapade skulle betala sin wederpart all rett-
gångz bekostnat, fåfenga resor och beuißligh skada; och derföre settia
Caution. her med tredde parterna ifrån retten och dhe ij boarydt wille
icke Wadkasta.
7r
Anno 1640 den 9 och 10 Junij Stodh laga tingh ij Sön-
nerbo htt Wijdh rettan tingstadh Hamnedha, öffueruarandes på
Landzhöffdingens Edle Welbna Bengt Bagges vägnar, Edle Welbördigh
Pedher Månßon lodh till hielmsenga, Jtem befalningzmannen der sam-
mastädes Ehrligh Welförståndigh Larß Anderßon ij Sken, sampt häradtz
Nembdamen.
Nembdhen
Anders i Berghem, Peder Bengtßon ij Trotteßlöff,
Jon Jönßon ij Rydh, Pedher Månßon ij Synderwrå,
Nielß Bengtzon ij Horn, Gißle ij tranhult,
Mattes ij Lunden, Knut Torßon ij bolmarydt,
Åke ij Ragnellakiöp, Jon ij Snelßböke,
Oluff ij Skeckarp, Måns Johanßon ij Angelstadh
Sammadagh kom för retta Edle Welbne fruu Märtha
Lillies till Näß och Elmtarydh fogte, förståndigh Trulß ij Näß, och
inlade een Vidimerat Copia ij retten, aff it kiöpebreff giffuit aff
Welbne Man Jesper Nielßon Kruß till frösåker och aggarp, af ho-
nom sielff, sampt Welbne godhe herrar och män, Jesper Anderßon
Kruse till Edby och Lundby, jämwäll Christopher Ribbingh till Ulfz-
näß, för zeglat, och vnderschreffuit daterat Stocholm den 26 Ju-
lij Anno 1634. ther vtj Welbete Jesper Nielßon kruse, bekienner
sigh aff egen frij willia, och well betäncht modh, haffua vplåtet vndt
och sålt den Edle och Welbne man, fordom Anderß Oluffzon
Oxehuffuidh och hans kiera fru Edla och Welbne fruu Margreta
Lillia till Näß och Elmtarydh, en sin fasta mödernes arffua gårdh,
Näß bdh ij liunga Sochn, och Synnerbo häradt belägen Rentar
åhrligen smör 2 lb. sampt andra seduanlige, åhrlige vthlagor,
och huart siette åhr städie, som Jordäganden och åboen ådtsember,
för huilcken gårdh welbne Man, Jesper Nielßon kruse bekien-
ner sigh Vpbtt haffua, godha och oförfalskade Rikz Dr tuhun-
drade stycken, och ij samma kiöpebreff giffuit häredzhöffdingen
ij Sönnerbo htt och Nembden, fulla macht honom samma
gårdh ifrån skiöta och afhenda, Effter slijk fulmacht vpstodo hä-
radz nembdh och samptligen med migh å skaffte höllo, skiötte och
afhende förde Näß gårdh ij Liunga Sochn, med all des rett och rettighet
större och smerre perseglar ifrån Welborne Man Jesper Nielß
kruse och hans arffuinger födda som ofödda, och fulkomligen
Landzhöffdingens Edle Welbna Bengt Bagges vägnar, Edle Welbördigh
Pedher Månßon lodh till hielmsenga, Jtem befalningzmannen der sam-
mastädes Ehrligh Welförståndigh Larß Anderßon ij Sken, sampt häradtz
Nembdamen.
Nembdhen
Anders i Berghem, Peder Bengtßon ij Trotteßlöff,
Jon Jönßon ij Rydh, Pedher Månßon ij Synderwrå,
Nielß Bengtzon ij Horn, Gißle ij tranhult,
Mattes ij Lunden, Knut Torßon ij bolmarydt,
Åke ij Ragnellakiöp, Jon ij Snelßböke,
Oluff ij Skeckarp, Måns Johanßon ij Angelstadh
Sammadagh kom för retta Edle Welbne fruu Märtha
Lillies till Näß och Elmtarydh fogte, förståndigh Trulß ij Näß, och
inlade een Vidimerat Copia ij retten, aff it kiöpebreff giffuit aff
Welbne Man Jesper Nielßon Kruß till frösåker och aggarp, af ho-
nom sielff, sampt Welbne godhe herrar och män, Jesper Anderßon
Kruse till Edby och Lundby, jämwäll Christopher Ribbingh till Ulfz-
näß, för zeglat, och vnderschreffuit daterat Stocholm den 26 Ju-
lij Anno 1634. ther vtj Welbete Jesper Nielßon kruse, bekienner
sigh aff egen frij willia, och well betäncht modh, haffua vplåtet vndt
och sålt den Edle och Welbne man, fordom Anderß Oluffzon
Oxehuffuidh och hans kiera fru Edla och Welbne fruu Margreta
Lillia till Näß och Elmtarydh, en sin fasta mödernes arffua gårdh,
Näß bdh ij liunga Sochn, och Synnerbo häradt belägen Rentar
åhrligen smör 2 lb. sampt andra seduanlige, åhrlige vthlagor,
och huart siette åhr städie, som Jordäganden och åboen ådtsember,
för huilcken gårdh welbne Man, Jesper Nielßon kruse bekien-
ner sigh Vpbtt haffua, godha och oförfalskade Rikz Dr tuhun-
drade stycken, och ij samma kiöpebreff giffuit häredzhöffdingen
ij Sönnerbo htt och Nembden, fulla macht honom samma
gårdh ifrån skiöta och afhenda, Effter slijk fulmacht vpstodo hä-
radz nembdh och samptligen med migh å skaffte höllo, skiötte och
afhende förde Näß gårdh ij Liunga Sochn, med all des rett och rettighet
större och smerre perseglar ifrån Welborne Man Jesper Nielß
kruse och hans arffuinger födda som ofödda, och fulkomligen
7v
hemulades och tillegnades Jn vnder s: Anderß Olßon Oxehuffudh
och hans efterlåtna welborna Enkefrua, och begge deraß arff-
uingar till Ewerdeligh lagfången ägendom medh huß, Jordh, åker och
Engh, skogh, och klöffuaträ, fiskevatn, och ij alla tillagor ij våto och
torro, När by och fierran, Jnthet vndantagandes af alt thet, som till
förde gårdh nu ligger och af ålder med retta tillegat haffuer, eller her
Effter medh någon rett till spörias kan, som bätter är äga än mista,
doch med sådan condition, at huar bete gårdh Näß, egönom någon
dom gingo welborna Märit lillia eller hennes arffuinger ifrån
tå beplichter Welbne Jesper Nielßon kruße sigh och sina arffuin-
ger, at Erlegga welborna fru Maridt lillia, och hennes arffuin-
ger, så godh gårdh, och medh lijka rento och lägenheet inom 6.
veckna dagh.
och hans efterlåtna welborna Enkefrua, och begge deraß arff-
uingar till Ewerdeligh lagfången ägendom medh huß, Jordh, åker och
Engh, skogh, och klöffuaträ, fiskevatn, och ij alla tillagor ij våto och
torro, När by och fierran, Jnthet vndantagandes af alt thet, som till
förde gårdh nu ligger och af ålder med retta tillegat haffuer, eller her
Effter medh någon rett till spörias kan, som bätter är äga än mista,
doch med sådan condition, at huar bete gårdh Näß, egönom någon
dom gingo welborna Märit lillia eller hennes arffuinger ifrån
tå beplichter Welbne Jesper Nielßon kruße sigh och sina arffuin-
ger, at Erlegga welborna fru Maridt lillia, och hennes arffuin-
ger, så godh gårdh, och medh lijka rento och lägenheet inom 6.
veckna dagh.
Sammadagh kom för retta heigderidaren Sten ij hor-
ßiöa, och anklagade ij retten en Cronebonde Laße ij Målan ij A-
gunnarydz Sochn, och gaff honom skuldh uthi en Suedia haffua
förbrendt några Eker som stodo ij granhultet der en deren
annor strundt Eker och ingen bärandeß trää; Men efter der-
eblandh finnes fyra gröna gillandeß bärandes trää bleff
han derföre för willia werk sachfelt Eftter Mandatet för
huar Ek fyretijo dlr löper . . . . . . . . . . 40 dlr.
Jtem på samma sätt bleff Swen humble ij granhult en skatte-
bonde och bleff anklagat haffua förderffuat tuå Eker, sachfeltes
till Peningar . . . . . . . . . . . . . . 20 dlr.
Jönß Suenßon och Jon Jonßon ij Ryßby för tuå Eker 20 Dr.
Larß Eskelßon ij biorestorp skattebonde, för en fersk bok, han
sielff bekienner . . . . . . . . . . . . . 10 Dr
Jon Suenßon ij biorestorp för en bok . . . . . 10 Dr
Jöns Boßon ij biorstorp för en Ek. . . . . . . 10 Dr
Gißle ij Theåß. . . . . . . . . . . . . . 10 Dr
Nielß Anderßon ij Theås, frelße för en Ek . . . . 10 Dr
Sammadagh tingfördes en Landzknicht Jöns Påffuelßon
ij Isiöa, huilken war kommen ij ordh och rop, haffua medh nå-
gra andra röffuat et quinfolck; quinfolcket war inthet til-
städeß och icke heller hafuer klagat sigh mer mist haffua än till
Nije runstycke, antingen det war ij sanningh eller icke wett ingen
eij heller huem thet giorde; och all den stundh Jönß Påfwelß
Jönß Suenßon och Jon Jonßon ij Ryßby för tuå Eker 20 Dr.
Larß Eskelßon ij biorestorp skattebonde, för en fersk bok, han
sielff bekienner . . . . . . . . . . . . . 10 Dr
Jon Suenßon ij biorestorp för en bok . . . . . 10 Dr
Jöns Boßon ij biorstorp för en Ek. . . . . . . 10 Dr
Gißle ij Theåß. . . . . . . . . . . . . . 10 Dr
Nielß Anderßon ij Theås, frelße för en Ek . . . . 10 Dr
Sammadagh tingfördes en Landzknicht Jöns Påffuelßon
ij Isiöa, huilken war kommen ij ordh och rop, haffua medh nå-
gra andra röffuat et quinfolck; quinfolcket war inthet til-
städeß och icke heller hafuer klagat sigh mer mist haffua än till
Nije runstycke, antingen det war ij sanningh eller icke wett ingen
eij heller huem thet giorde; och all den stundh Jönß Påfwelß
8r
hade godt Vitneßbörd af sina grannar, at han war hemma ij sin
gårdh på then tijdhen kieringhen bleff roffuat och aldrigh haffuer
hafft någon ondt nampn eller röchte derföre bleff han frijkiendh
till bätre beskedh framkomma.
Larß Guldsmedh Nembde sin vitne emot Oluff ij grythult,
om tiuffwerij. Esbiörn ij Holkhult, Per ibm, denne Vitne wå-
ro idagh iche tilstädeß, Larß säger dhe komma ij Morgon tilstädes.
gårdh på then tijdhen kieringhen bleff roffuat och aldrigh haffuer
hafft någon ondt nampn eller röchte derföre bleff han frijkiendh
till bätre beskedh framkomma.
Larß Guldsmedh Nembde sin vitne emot Oluff ij grythult,
om tiuffwerij. Esbiörn ij Holkhult, Per ibm, denne Vitne wå-
ro idagh iche tilstädeß, Larß säger dhe komma ij Morgon tilstädes.
| 1/4 ij Biersarydt | 1 |
| alt Rangißhult | 1 |
| 1/4 och en fierdingh aff en annor fierdingh ij Brokhult | 1 |
| 1/8 aff Erlandz gårdh ij Huiterydt | 2 |
| ½ gårdh ij Flattinge | 3 |
| 1/4 aff Näst den Söndersta gården ij berghem | 1 |
| fogalsångh frelße ij Agunnarydz sochn | 2 |
| ½ Lilla Boarydt ij Ryßby sochn | 3 |
| alt hesthult ij wråå sochn | 4 |
| 1/4 aff hiorsarydt ij samma Sochn | 2 |
| 1/6 aff ormalt ij samme Sochn | 2 |
| 1/6 aff hyhult ij samme Sochn | 2 |
| ½ Håknehult ij Wrå sochn | 1 |
| 1/3 aff Stromnaköp ij giöterydz Sochn | 1 |
| ½ Krenkebodha | 1 |
| 1/6 aff Fiäralt | 1 |
| 1/3 af Käskhult ij giöterydtz Sochn | 1 |
| 1/9 aff Heßlult, ij hynnerydtz Sochn | 1 |
| 1/8 aff Boxhult ij samma Sochn | 1 |
| 5. skeppelandh ij törstens gårdh i horn | 1 |
| 1/3 aff bierßgårdhen ij berghem | 1 |
| En halff tolfftingh af Staffrult ij Nottia S. | 1 |
| ½ haggeßhult ij Törpa Sochn | 1 |
| 3/4 ij Sken ij Andersta Sochn | 1 |
| ½ Norregårdhen ij Åby | 1 |
| ½ Norre gårdhen ij Vennerydt | 1. 2. |
| all Mellangårdhen i Mistrult | 1 |
| ½ Mierrit ij Traherydz Sochn | 1 |
| 1/5 lot ij Skattegården ij Flattinge | 1 |
8v
Sammadagh tingfördes en frelßes bonde Jeppe Olßon ij
Onsiö bdh Edle Welborne Johan Hindrichßons Landbo, gifft Man
och bleff anklagat haffua besoffwit sin legopiga Botill Arffuidz-
dotter, ogifft, och afflat barn med henne, huilken gerningh dhe båda
goduilligen bekänna derföre bleffuo dhe båda efter gudz lagh sagde
ifrån lijffuit. Then som hor bedriffuer med någon mans hustru
han skall döden döö, både horkarlen och horkånan, derföre at han
medh sinß nästas hustru hoor bedriffuit haffuer.
Sammadagh tingfördes en vngh dräng Börge Swenßon
ij Konna, och bleff anklagat haffuit besoffuit en piga Anna
Jönsdotter, och aflat barn med henne, thet hon födt haffuer, och dhe
både bekienna, och effter dhe inthet stådo effter at ächta huart annat, ähre de
bliffua förlichta effter cronones faders eget nöje och hennes och nu
vthfeste för Mökrenkan efter det 3. Cap ij giftoBalck: 40 Dr
Cronan . . . . . . . 13 Dr 2 Ör. 16.
Målzägand. . . . . 13 Dr 2 Ör. 16.
häradet. . . . . . . . 6. Dr 5 Ör. 8.
heradzhöff. . . . . . 6. Dr 5 Ör. 8.
Sammadagh kom för retta Sone ij Mieret födh ij dan-
mark och haffuer här ij Suerige lenge waridt, boendeß huilc-
ken haffuer kiöp en hest, af en dansk driffuare haffuer kal-
lat sigh Nielß, skall wara till hemmet på Slechtbygden wijdh lun-
den ij danmark, först sade han, at han haffuer giffuit 30 RikzDr
för hesten, sedan sade han at han hade loffuat för hesten 20 sletta
Dr till det tridie bekiende han haffua giffuit for hesten 3 Rdr.
Nu haffuer Sone ingen kiöp vitne, oansedt han boor ij en stor
byy, och well hade fått vitne, om han hade welat; denne tiuffuen
som sålde hesten war hoß Sone ij 8 dagar, och arbetade ådt honom
emot öfuerhetenns strenga förbudh,; at ingen skulle husa eller
herbergera några danske driffuare, detta haffuer han inthet achtat
vthan skiuter på sin hußbonde Edle Welborne Oluff Lilliespar-
re, at han wiste then danske war hoß honom, och han quarsatte
hesten, och achtade kiöpa honom, detta vpsattes till Welb. Oluff
Lilliesparre kommer till swarß.
Sammadagh vthfeste Sone ij Mieret en trigga Manna eedh at
han iche war med en annor dansk Man och sönderslogh en Sleda
för Per Bengtzon ij Trotteßlöf, vthj åby, ij itt gestabudh.
Onsiö bdh Edle Welborne Johan Hindrichßons Landbo, gifft Man
och bleff anklagat haffua besoffwit sin legopiga Botill Arffuidz-
dotter, ogifft, och afflat barn med henne, huilken gerningh dhe båda
goduilligen bekänna derföre bleffuo dhe båda efter gudz lagh sagde
ifrån lijffuit. Then som hor bedriffuer med någon mans hustru
han skall döden döö, både horkarlen och horkånan, derföre at han
medh sinß nästas hustru hoor bedriffuit haffuer.
Sammadagh tingfördes en vngh dräng Börge Swenßon
ij Konna, och bleff anklagat haffuit besoffuit en piga Anna
Jönsdotter, och aflat barn med henne, thet hon födt haffuer, och dhe
både bekienna, och effter dhe inthet stådo effter at ächta huart annat, ähre de
bliffua förlichta effter cronones faders eget nöje och hennes och nu
vthfeste för Mökrenkan efter det 3. Cap ij giftoBalck: 40 Dr
Cronan . . . . . . . 13 Dr 2 Ör. 16.
Målzägand. . . . . 13 Dr 2 Ör. 16.
häradet. . . . . . . . 6. Dr 5 Ör. 8.
heradzhöff. . . . . . 6. Dr 5 Ör. 8.
Sammadagh kom för retta Sone ij Mieret födh ij dan-
mark och haffuer här ij Suerige lenge waridt, boendeß huilc-
ken haffuer kiöp en hest, af en dansk driffuare haffuer kal-
lat sigh Nielß, skall wara till hemmet på Slechtbygden wijdh lun-
den ij danmark, först sade han, at han haffuer giffuit 30 RikzDr
för hesten, sedan sade han at han hade loffuat för hesten 20 sletta
Dr till det tridie bekiende han haffua giffuit for hesten 3 Rdr.
Nu haffuer Sone ingen kiöp vitne, oansedt han boor ij en stor
byy, och well hade fått vitne, om han hade welat; denne tiuffuen
som sålde hesten war hoß Sone ij 8 dagar, och arbetade ådt honom
emot öfuerhetenns strenga förbudh,; at ingen skulle husa eller
herbergera några danske driffuare, detta haffuer han inthet achtat
vthan skiuter på sin hußbonde Edle Welborne Oluff Lilliespar-
re, at han wiste then danske war hoß honom, och han quarsatte
hesten, och achtade kiöpa honom, detta vpsattes till Welb. Oluff
Lilliesparre kommer till swarß.
Sammadagh vthfeste Sone ij Mieret en trigga Manna eedh at
han iche war med en annor dansk Man och sönderslogh en Sleda
för Per Bengtzon ij Trotteßlöf, vthj åby, ij itt gestabudh.
9r
Sammadagh tingfördes andre gångh Juta Suennen för-
rymdh soldat, och för vtan thet han rymbdt haffuer, och fick
pardon haffuer han stat sigh för salpeters siudare, och haffuer
gådt ij tu åhr, och treßkaß och inthet giordt till saken, vtan besueket
sina löfftismen, bedriffuit allehanda motuilligheet så at hans
Löfftismen måtte fånga honom, och föra till Landzhöffdingen
och hans herlighet nu annor gångh sendt honom hijt till retten, och här
anklagat, för efterschreffne punchter.
Beuistes, at han haffuer besofuit thuenne pigor, den ena är han wigd 1.
wedh, den andra vthuissade han sakörer 40 Dr och inthet betalt:
Här till Suarer Juta Suennen, at Ländzmannen Nielß ij quin-
nalt, fick aff honom et par oxar för 12 RikzDr thet Nielß bekien-
ner, men iche för sakörer; Vtan beuiste at han hade honom oxarna
betalat, och giffuit honom rede peninger 17 Dr en koo för 18 Dr
rede peninger 9 Dr, en bössa för 3 Dr. Jtem rede peninger 6 Dr
Summa 22 Dr 8 öre, godt mynt thet öffriga nemligen 4 Dr
8 öre aff quittade i ij it annat geldh, her om äre de sams. Så
Restar för Juta Suennen Sakören 40 Dr.
Andra punchten är sålunda beuisat at Juta Suennen lät sig lega
till knecht, aff Ehrich Kiellaßon ij leaboda, och togh aff honom 80 Dr och
lätt på generall Mönstringh sigh för honom vpbära; När folcket fick
vptogh Rymde han Compagnijt, och gick ij bygden in till det bleff be-
uilliat, at dhe som Rymde wåro skulle fåå pardon, och siuda salt-
peter; När han derföre hade reckt handh, slogh han och thet ij wädret
och haffuer gådt olydigh ij tu åhr, och inthet giordt till saken.
3. När han hade satt borgan kom han ij perlementet vthi et vtferda
öll till Vddaß ij traherydt, om Söndagz morgonen för än lijket vt-
bars, fick han öll, när dhe kommo ifrån Kiörkan, och hade hållet
Måltijdh, kom Juta Suennen obuden, och hade en secka pipa och giorde
sigh en danß ij stugan; tå sade hußuerden förde Udde, Suen gack
uth medh tijt spell det är inthet seduanligit spela ij sådan gestebudh;
han wille inthet tå kastade vdde en kanna ådt honom och en annor
bonde en talerk , så att han gick wijdh golffuit; När han kom vp
lop han vth och bort ij gårdmannens stuga, togh en yxa och kom igen
och wille in ij stugan igen, Vdde hade lagdt kroken vppå när han
iche kom in, slogh han ij dörbolen 7 slagh medh yxehammaren, det
Ehrlighit folck sedt haffua och Suen Sielffuer bekienner.
4. Thet tildrogh sigh ij Traherydt till Laß Exingz ther Juta Suennen
och hans broder, håkon suenßon kiöpte öll När dhe wåro öfuerfulla
begynte Juta Suennen truga Laß Exingh och sade han hade fått honom en
mark, och derföre wille haffua öll, Laß Exingh sade Neij, at han inga
rymdh soldat, och för vtan thet han rymbdt haffuer, och fick
pardon haffuer han stat sigh för salpeters siudare, och haffuer
gådt ij tu åhr, och treßkaß och inthet giordt till saken, vtan besueket
sina löfftismen, bedriffuit allehanda motuilligheet så at hans
Löfftismen måtte fånga honom, och föra till Landzhöffdingen
och hans herlighet nu annor gångh sendt honom hijt till retten, och här
anklagat, för efterschreffne punchter.
Beuistes, at han haffuer besofuit thuenne pigor, den ena är han wigd 1.
wedh, den andra vthuissade han sakörer 40 Dr och inthet betalt:
Här till Suarer Juta Suennen, at Ländzmannen Nielß ij quin-
nalt, fick aff honom et par oxar för 12 RikzDr thet Nielß bekien-
ner, men iche för sakörer; Vtan beuiste at han hade honom oxarna
betalat, och giffuit honom rede peninger 17 Dr en koo för 18 Dr
rede peninger 9 Dr, en bössa för 3 Dr. Jtem rede peninger 6 Dr
Summa 22 Dr 8 öre, godt mynt thet öffriga nemligen 4 Dr
8 öre aff quittade i ij it annat geldh, her om äre de sams. Så
Restar för Juta Suennen Sakören 40 Dr.
Andra punchten är sålunda beuisat at Juta Suennen lät sig lega
till knecht, aff Ehrich Kiellaßon ij leaboda, och togh aff honom 80 Dr och
lätt på generall Mönstringh sigh för honom vpbära; När folcket fick
vptogh Rymde han Compagnijt, och gick ij bygden in till det bleff be-
uilliat, at dhe som Rymde wåro skulle fåå pardon, och siuda salt-
peter; När han derföre hade reckt handh, slogh han och thet ij wädret
och haffuer gådt olydigh ij tu åhr, och inthet giordt till saken.
3. När han hade satt borgan kom han ij perlementet vthi et vtferda
öll till Vddaß ij traherydt, om Söndagz morgonen för än lijket vt-
bars, fick han öll, när dhe kommo ifrån Kiörkan, och hade hållet
Måltijdh, kom Juta Suennen obuden, och hade en secka pipa och giorde
sigh en danß ij stugan; tå sade hußuerden förde Udde, Suen gack
uth medh tijt spell det är inthet seduanligit spela ij sådan gestebudh;
han wille inthet tå kastade vdde en kanna ådt honom och en annor
bonde en talerk , så att han gick wijdh golffuit; När han kom vp
lop han vth och bort ij gårdmannens stuga, togh en yxa och kom igen
och wille in ij stugan igen, Vdde hade lagdt kroken vppå när han
iche kom in, slogh han ij dörbolen 7 slagh medh yxehammaren, det
Ehrlighit folck sedt haffua och Suen Sielffuer bekienner.
4. Thet tildrogh sigh ij Traherydt till Laß Exingz ther Juta Suennen
och hans broder, håkon suenßon kiöpte öll När dhe wåro öfuerfulla
begynte Juta Suennen truga Laß Exingh och sade han hade fått honom en
mark, och derföre wille haffua öll, Laß Exingh sade Neij, at han inga
9v
Peningar tagit hade; Ther om bleffuo the kiffuandeß, tå föllo all quinn-
folcken på Juta Suennen och höllo, dy dhe reddes för hans bössa, tå slogh
han Laß Exingz hustru en gammall quinna vnder hörßlen, at hon
föll wijd golffuet, sedan togh en span och kastade ådt Laß Exingh, som
satt ij sitt högsäte, och intheet råkade, tå kom Vdde in ij stugan och badh Juta
Suennen stilla sigh, badh och at hans broder Håkon, wille hielpa och styra
honom, när Vdde inthet kunne råda honom, stegh han fram togh ij Laß
Exingh och help honom vth, så at han kom till at gömma sigh i it vthhuß.
När Juta Swennen gick vth, togh han it lijthet Kannestop och en rödh skåll, gick
ij andra stugan, och thet vpbrende, thetta bekienner Juta Suennen.
5. Klagadeß at en gångh Pedher ij wereboda, kom ifrån kiöpstadh gick han
in till aggalt, at tigga dricka, kom Juta Suennen om honom med en
kniff, och trugade aff honom Peningar 14 öra, och flera peninger åtte han
inthet; Tå bleff Juta Suennen frågat, huadh orsak han der till hade, tå
suarar han at en tijdh drak han hoß anders ij strette, begynte anders seija
at Jon ij Nygårdh hade slaget hans son in på buxhultet, och elliest giör ho-
nom orett på en fälla, och wåro ouenner, tå begynte anders bedia
honom antingen slå honom full hugh eller och skiuta honom ihiell, och
badh honom, derföre tijo RikzDr; När Juta Suennen nekadhe
begynte Anders ij Strette och hans son bidia honom at han thet
icke för någon skulle seija vthan tijga stilla, och loffuade honom
derföre en Dr Nu hade thetta stådt dem emellan intill han
fant Pedher på kiöpstadz wägen, och tå för samma sak trugade af
honom förde 14 öre; Men Anders nekar på thet högste, at
han aldrigh sådan ordh sagdt hade, och tilbiuder eedh och weriemåll, är
en trouerdigh man, och welbe Anders Grijps Landbo rettere.
6. beuistes; at Juta Suennen vtan orsak begynte vndseija en vngh
skreddare Nielß, ij Kieskhult beskyllandes honom haffua warit medh
at slaget honom thet tå iche kunna så beuisas, Lekewäll moste skred-
daren giffua honom 5 Dr på thet han måtte gåå för hans hoot frij
och säker thetta bekienner Juta Suennen.
7. Bleff beuisat at Juta Suennen, sende Vdde ij Traherydt till Jon
Pederß och och Jon ij Snöreßiö, och lätt seija them, huadh dhe iche wille
giffua honom Peninger, för thet parlementet, dhe hade sin emellan
tå skulle han slå aff them armer och ben; När Vdde kom till them
och sade them tijdander, suarade denne förde at dhe inthet hade slagit ho-
nom, och förty wille honom inga Peningar giffua; När Suen fick
dhe suaren igen, gick han tijt och trugade 4 Dr aff Jon är ½ Rdr
och Jon ij Snöresiöa 2 Dr detta bekienner Suen och inthet Nekar.
8. Beskyllades Juta Suennen hafua truffuat af en enfaldigh
SOldat, et par stöfflar, och fick honom igen et par skoor, gambla
Jtem en mössa, och et par handskar, wäff 6. alnar, och än tuin-
folcken på Juta Suennen och höllo, dy dhe reddes för hans bössa, tå slogh
han Laß Exingz hustru en gammall quinna vnder hörßlen, at hon
föll wijd golffuet, sedan togh en span och kastade ådt Laß Exingh, som
satt ij sitt högsäte, och intheet råkade, tå kom Vdde in ij stugan och badh Juta
Suennen stilla sigh, badh och at hans broder Håkon, wille hielpa och styra
honom, när Vdde inthet kunne råda honom, stegh han fram togh ij Laß
Exingh och help honom vth, så at han kom till at gömma sigh i it vthhuß.
När Juta Swennen gick vth, togh han it lijthet Kannestop och en rödh skåll, gick
ij andra stugan, och thet vpbrende, thetta bekienner Juta Suennen.
5. Klagadeß at en gångh Pedher ij wereboda, kom ifrån kiöpstadh gick han
in till aggalt, at tigga dricka, kom Juta Suennen om honom med en
kniff, och trugade aff honom Peningar 14 öra, och flera peninger åtte han
inthet; Tå bleff Juta Suennen frågat, huadh orsak han der till hade, tå
suarar han at en tijdh drak han hoß anders ij strette, begynte anders seija
at Jon ij Nygårdh hade slaget hans son in på buxhultet, och elliest giör ho-
nom orett på en fälla, och wåro ouenner, tå begynte anders bedia
honom antingen slå honom full hugh eller och skiuta honom ihiell, och
badh honom, derföre tijo RikzDr; När Juta Suennen nekadhe
begynte Anders ij Strette och hans son bidia honom at han thet
icke för någon skulle seija vthan tijga stilla, och loffuade honom
derföre en Dr Nu hade thetta stådt dem emellan intill han
fant Pedher på kiöpstadz wägen, och tå för samma sak trugade af
honom förde 14 öre; Men Anders nekar på thet högste, at
han aldrigh sådan ordh sagdt hade, och tilbiuder eedh och weriemåll, är
en trouerdigh man, och welbe Anders Grijps Landbo rettere.
6. beuistes; at Juta Suennen vtan orsak begynte vndseija en vngh
skreddare Nielß, ij Kieskhult beskyllandes honom haffua warit medh
at slaget honom thet tå iche kunna så beuisas, Lekewäll moste skred-
daren giffua honom 5 Dr på thet han måtte gåå för hans hoot frij
och säker thetta bekienner Juta Suennen.
7. Bleff beuisat at Juta Suennen, sende Vdde ij Traherydt till Jon
Pederß och och Jon ij Snöreßiö, och lätt seija them, huadh dhe iche wille
giffua honom Peninger, för thet parlementet, dhe hade sin emellan
tå skulle han slå aff them armer och ben; När Vdde kom till them
och sade them tijdander, suarade denne förde at dhe inthet hade slagit ho-
nom, och förty wille honom inga Peningar giffua; När Suen fick
dhe suaren igen, gick han tijt och trugade 4 Dr aff Jon är ½ Rdr
och Jon ij Snöresiöa 2 Dr detta bekienner Suen och inthet Nekar.
8. Beskyllades Juta Suennen hafua truffuat af en enfaldigh
SOldat, et par stöfflar, och fick honom igen et par skoor, gambla
Jtem en mössa, och et par handskar, wäff 6. alnar, och än tuin-
10r
gade honom at loffua, sigh 4 RikzDr och efter han iche mechtigh war honom
strax betala, måtte han gå till skogen, till deß hans wenner togo sigh
der aff, och badhe honom hålla ij fördragh, och ij samma Venningh, bleff han
fången, och fick inthet Rikzdalerna.
9.
10. Kom fram Karin Jönsdotter ij Isiöa, fattigh knechtaEnkia
och gaff honom skuldh, at hennes man skulle haffua sålt honom et
brundt stodh, och der på Vpbtt 2 Rdr; thetta kunne Juta Suen-
nen inthet beuisa; Vthan trij åhr effter Enkiones man ij fiendeland
dödh war, kom han ij Enkiones gårdh, och trugade aff henne en lij-
ten meßinghz kietell, en skintröga af hiortahudh, en Valmans trö-
ga, en blaggars skiorta; Jtem ifrån en annor Enkia en Jern-
stångh, en Ny kista om 5 Dr en hop garn, och hade ingen skell, vtan
trugade sigh thet till, aff dhe verielöße Enkiorna, dettta bekienner
Swen.
Jtem framkommo Anders Kellaßon, och Larß Nielßon ij Kesk-
hult, och effter aflagdan eedh Vitnade, at Jute Suennen, sende them till
Ländzmannen Nielß ij quinnalt, som honom tilförenne fångat
hade, och badh dhem seija honom, huar han iche wille gijffua honom
en valmanßklädningh, tå skulle han få rett ondt aff honom
Men egönom huadh medell, skiutande eller brendande sade han inthet
detta bekienner Suen.
11. Nielß humble en enfaldigh soldat kom till aggalt, der satt
Juta Suennen och togh hans Suerdh, och ij föracht sönderbrött ij 3 st.
detta bekienner Suen.
12. Kom fram för retten Per Skreddare, och klagade at Juta Suen-
nen hade trugat ifrån honom ij Mierydz gerdhe tijt han honom
lockade medh sigh; När dhe kommo ifrån byn drogh han sin knif
och sade, kom ij hogh tu haffuer kallat migh tiuff och skelm, du skall
giffua migh något therföre och röffuade ifrån honom en hatt, godh
för 7 marker it par handskar 26 öre et par Sölfuernåler, för en
Dr och krutflaska för 2 marker en kniff för 5 öre et ermekläde för
12 öre, en pungh medh peningar 13 öra, än peningar 7 öra
detta bekienner Suen.
13. Kom för retta Ingemar Vddaßon i Lindefelle och öfuertygade Juta
Swen, at han trugade af honom 4 och en halff marker Peningar, och effter
bonden hade slachttat och stodh och saltade kiött trugade han af honom it
bringestycke, och et annat stycke, bonden gick in ij stugan och satte sigh
ij högsättet, tå gick Suen effter spente vp bössan, huar han iche hade
fått effter sin begäran, hade han skotet Suen bekienner Penninger-
na och kiötet, men han nekar at han vpspente bössan.
strax betala, måtte han gå till skogen, till deß hans wenner togo sigh
der aff, och badhe honom hålla ij fördragh, och ij samma Venningh, bleff han
fången, och fick inthet Rikzdalerna.
9.
10. Kom fram Karin Jönsdotter ij Isiöa, fattigh knechtaEnkia
och gaff honom skuldh, at hennes man skulle haffua sålt honom et
brundt stodh, och der på Vpbtt 2 Rdr; thetta kunne Juta Suen-
nen inthet beuisa; Vthan trij åhr effter Enkiones man ij fiendeland
dödh war, kom han ij Enkiones gårdh, och trugade aff henne en lij-
ten meßinghz kietell, en skintröga af hiortahudh, en Valmans trö-
ga, en blaggars skiorta; Jtem ifrån en annor Enkia en Jern-
stångh, en Ny kista om 5 Dr en hop garn, och hade ingen skell, vtan
trugade sigh thet till, aff dhe verielöße Enkiorna, dettta bekienner
Swen.
Jtem framkommo Anders Kellaßon, och Larß Nielßon ij Kesk-
hult, och effter aflagdan eedh Vitnade, at Jute Suennen, sende them till
Ländzmannen Nielß ij quinnalt, som honom tilförenne fångat
hade, och badh dhem seija honom, huar han iche wille gijffua honom
en valmanßklädningh, tå skulle han få rett ondt aff honom
Men egönom huadh medell, skiutande eller brendande sade han inthet
detta bekienner Suen.
11. Nielß humble en enfaldigh soldat kom till aggalt, der satt
Juta Suennen och togh hans Suerdh, och ij föracht sönderbrött ij 3 st.
detta bekienner Suen.
12. Kom fram för retten Per Skreddare, och klagade at Juta Suen-
nen hade trugat ifrån honom ij Mierydz gerdhe tijt han honom
lockade medh sigh; När dhe kommo ifrån byn drogh han sin knif
och sade, kom ij hogh tu haffuer kallat migh tiuff och skelm, du skall
giffua migh något therföre och röffuade ifrån honom en hatt, godh
för 7 marker it par handskar 26 öre et par Sölfuernåler, för en
Dr och krutflaska för 2 marker en kniff för 5 öre et ermekläde för
12 öre, en pungh medh peningar 13 öra, än peningar 7 öra
detta bekienner Suen.
13. Kom för retta Ingemar Vddaßon i Lindefelle och öfuertygade Juta
Swen, at han trugade af honom 4 och en halff marker Peningar, och effter
bonden hade slachttat och stodh och saltade kiött trugade han af honom it
bringestycke, och et annat stycke, bonden gick in ij stugan och satte sigh
ij högsättet, tå gick Suen effter spente vp bössan, huar han iche hade
fått effter sin begäran, hade han skotet Suen bekienner Penninger-
na och kiötet, men han nekar at han vpspente bössan.
10v
14 Beuistes och för retten, at Juta Suen kom till Vdda ij Kläd-
dekull, och giorde sigh sak medh honom, och när han iche fick efter sin
villia, togh han en rödh Vllenskiorta, och medh kniffuen ifrån skar
den ena armen, och et skiört, och der medh gick sin koß; här till ne-
kar Suen, men han bleff rett öffuertygat, at det war hans gerningh
orsaken, ther ingen på samma tijdh war vtan han och hans broder Hå-
kon, och Håkon giorde ingen skalkheet, vtom hafuer godt röchte.
15. Beuiste och vnderfogten Sigfridh Mårtenßon, och Pedher Höck, att
den tijdhen Juta Suennen gaff sig vth för salpeters siudare, trugade han
sigh till af efterschreffne gårdar för han iche skulle graffua; vthj Korn
berga kåpr peninger 2 Dr och ij hallaböke 12 öre, kirstin ibm
1 Dr alt kåpermynt tetta bekienner Suen.
16. Jtem beuistes och at Juta Suen hade trugat ifrån Pedher ij
Räfuarit en ost godh för en halff RikzDr detta bekienner Suen
Jtem af en bonde Larß Perßon en Dr godt mynt; Jtem trugade
aff en söldat Trulß ij siuhult et par Nya skoor, godha för 3 Dr godt
Mynt, och hade welat trugat mehr aff honom, men trulß togh till
flychten och lop ådt skoghen.
Berettade och Peder Skreddare på en dansk Carlß vägnar Nielß ij
giäßhult, at Juta Suennen, kom till Nielß ij gießhulta gårdh Eme-
dan Nielß lågh på sin sängh, och hade Suen en Kniff ij handen och sade, der
du iche giffuer migh något skall iagh slå digh, trugade så af Nielß en
giordell godh för Penningar 12 öra;
Et par handskar goda för 12 öra, et par huijt skiefftade knifuer
goda för 10 öre, Sedan gick han till kråkerydt der Nielß hade
sit tilhåldh, och trugade af Nielß 4 alnar valman godt för 4 marker
Jtem en annan tijdh kom Suen till Nielß der han gick och slogh på
Engen hoß Påffuell ij hallarydt, och trugade aff honom en täleknif
godh för peninger 6 öre.
Berettade Juta Suen at han hade befrijat sigh med en
piga, ij Mieret, ij medlertijdh kom Nielß ij alenskiöp,
och hans son och sade Nielß ij alanskiöp till Suen at han
inthet skulle hafua pigan, vtan Nielß wille haffua mu-
ter aff Suen för han skule få pigan, ij medlertijdh gick
Suen vth, och lade sigh och aftogh sin tröga, och lade på bor-
det inne ij stugan, men när Nielß och hans son förre-
sto dädan om natten, togh Nielß och son, Suens tröga
medh sigh, doch icke oloffuandeß, dy hußwerden vitnade
dekull, och giorde sigh sak medh honom, och när han iche fick efter sin
villia, togh han en rödh Vllenskiorta, och medh kniffuen ifrån skar
den ena armen, och et skiört, och der medh gick sin koß; här till ne-
kar Suen, men han bleff rett öffuertygat, at det war hans gerningh
orsaken, ther ingen på samma tijdh war vtan han och hans broder Hå-
kon, och Håkon giorde ingen skalkheet, vtom hafuer godt röchte.
15. Beuiste och vnderfogten Sigfridh Mårtenßon, och Pedher Höck, att
den tijdhen Juta Suennen gaff sig vth för salpeters siudare, trugade han
sigh till af efterschreffne gårdar för han iche skulle graffua; vthj Korn
berga kåpr peninger 2 Dr och ij hallaböke 12 öre, kirstin ibm
1 Dr alt kåpermynt tetta bekienner Suen.
16. Jtem beuistes och at Juta Suen hade trugat ifrån Pedher ij
Räfuarit en ost godh för en halff RikzDr detta bekienner Suen
Jtem af en bonde Larß Perßon en Dr godt mynt; Jtem trugade
aff en söldat Trulß ij siuhult et par Nya skoor, godha för 3 Dr godt
Mynt, och hade welat trugat mehr aff honom, men trulß togh till
flychten och lop ådt skoghen.
Berettade och Peder Skreddare på en dansk Carlß vägnar Nielß ij
giäßhult, at Juta Suennen, kom till Nielß ij gießhulta gårdh Eme-
dan Nielß lågh på sin sängh, och hade Suen en Kniff ij handen och sade, der
du iche giffuer migh något skall iagh slå digh, trugade så af Nielß en
giordell godh för Penningar 12 öra;
Et par handskar goda för 12 öra, et par huijt skiefftade knifuer
goda för 10 öre, Sedan gick han till kråkerydt der Nielß hade
sit tilhåldh, och trugade af Nielß 4 alnar valman godt för 4 marker
Jtem en annan tijdh kom Suen till Nielß der han gick och slogh på
Engen hoß Påffuell ij hallarydt, och trugade aff honom en täleknif
godh för peninger 6 öre.
Berettade Juta Suen at han hade befrijat sigh med en
piga, ij Mieret, ij medlertijdh kom Nielß ij alenskiöp,
och hans son och sade Nielß ij alanskiöp till Suen at han
inthet skulle hafua pigan, vtan Nielß wille haffua mu-
ter aff Suen för han skule få pigan, ij medlertijdh gick
Suen vth, och lade sigh och aftogh sin tröga, och lade på bor-
det inne ij stugan, men när Nielß och hans son förre-
sto dädan om natten, togh Nielß och son, Suens tröga
medh sigh, doch icke oloffuandeß, dy hußwerden vitnade
11r
at dhe bytte tröger, och Suen fick igen en Valmanströga, jtem
fyra båckahuder, oredda, och tuå Baggahuder them Suen om
Morgonen, togh och bar till Mierret, det Suen omsijder bekiende.
17. Kom fram för retta Vdde Nielßon ij Traherydt, och sorgeligen
klagade, at oansedt förde Juta Suennen, är gifft karll, och
haffwer sin ächta hustru, der ij granhellet, ij stora aggalt, lekwell
klagar Vdde Nielßon at han lägrade hans dotter Karin Vddadotter
när hon förnam, at hon war medh barn, togh Suen henne medh sigh
och gingo ådt Danmark, till Gimßiö Sochn, ther seijes hon haffua
födt barn longefreddagh 1640; Men Suen nekar till heffden; icke
war heller Suen eller Karin ij tall eller röchte för huart annat när dhe
bortgingo, dy der wåro flere pigor ij föllie medh som ville ij dan-
mark taga tienst, och gingo medh willia bort och icke rymdhe.
Och effter Suen Nekar heffden medh Karin Vddadotter bleff han
frågat, huem hon wille wißa för sigh tå bekienner han at en bonde
gift Ehrich Nielßon bd ij Quarnagården på Crone Skall henne
besoffuit haffua, huilcket han sålunda will beuisa, at vthj et slå-
teröll, ij traherydt, fant han Ehrich Nielßon och henne liggandes ij
sengnen tilhopa, ij en lada, Ehrich Nielßon bekienner rummet
ij ladan, och Karin lågh näst in till honom. Ehrich Nekar heffden
Men rummet och tilfellet bekienner han. Jtem berettar Ju-
ta Suennen, at strax några dagar effter han fant them ij ladhan,
kom han till Ehrich Nielßon, på hans engh, der han laste it hölaß och
sade till honom tu lågh mechte well ij traherydh; Tå begynte dhe ta
las wijdh, och Ehrich bödh honom 2 Rdr at han skulle föllia Karin
ådt Danmark, men Ehrich nekar på thet högsta, at han inthet tall
hade medh Suen eij heller bodh honom några RikzDr; Men det
är beuißligit, at Juta Suennen togh kånan och gick ådt Dan-
mark medh, och flydde henne hemuist, ij gimßiö Sochn, der haffuer
hon födt barn, bekiendt at Juta Suennen är barnafadren, thet
kiörkeherden medh en Vnderschreffuen Zedell haffuer beuist, at
barnet föddes, lefde ij 3 dagar, sedan dödt och begraffuit vthj gim-
ßiö kiörkegårdh, Ehrich Nielßson ij Quarnegården som Suen be-
skyller, biuder lagh för sigh, detta vpsetties till man får wetta
huadh afskedh Suen giör, när thet trenger.
fyra båckahuder, oredda, och tuå Baggahuder them Suen om
Morgonen, togh och bar till Mierret, det Suen omsijder bekiende.
17. Kom fram för retta Vdde Nielßon ij Traherydt, och sorgeligen
klagade, at oansedt förde Juta Suennen, är gifft karll, och
haffwer sin ächta hustru, der ij granhellet, ij stora aggalt, lekwell
klagar Vdde Nielßon at han lägrade hans dotter Karin Vddadotter
när hon förnam, at hon war medh barn, togh Suen henne medh sigh
och gingo ådt Danmark, till Gimßiö Sochn, ther seijes hon haffua
födt barn longefreddagh 1640; Men Suen nekar till heffden; icke
war heller Suen eller Karin ij tall eller röchte för huart annat när dhe
bortgingo, dy der wåro flere pigor ij föllie medh som ville ij dan-
mark taga tienst, och gingo medh willia bort och icke rymdhe.
Och effter Suen Nekar heffden medh Karin Vddadotter bleff han
frågat, huem hon wille wißa för sigh tå bekienner han at en bonde
gift Ehrich Nielßon bd ij Quarnagården på Crone Skall henne
besoffuit haffua, huilcket han sålunda will beuisa, at vthj et slå-
teröll, ij traherydt, fant han Ehrich Nielßon och henne liggandes ij
sengnen tilhopa, ij en lada, Ehrich Nielßon bekienner rummet
ij ladan, och Karin lågh näst in till honom. Ehrich Nekar heffden
Men rummet och tilfellet bekienner han. Jtem berettar Ju-
ta Suennen, at strax några dagar effter han fant them ij ladhan,
kom han till Ehrich Nielßon, på hans engh, der han laste it hölaß och
sade till honom tu lågh mechte well ij traherydh; Tå begynte dhe ta
las wijdh, och Ehrich bödh honom 2 Rdr at han skulle föllia Karin
ådt Danmark, men Ehrich nekar på thet högsta, at han inthet tall
hade medh Suen eij heller bodh honom några RikzDr; Men det
är beuißligit, at Juta Suennen togh kånan och gick ådt Dan-
mark medh, och flydde henne hemuist, ij gimßiö Sochn, der haffuer
hon födt barn, bekiendt at Juta Suennen är barnafadren, thet
kiörkeherden medh en Vnderschreffuen Zedell haffuer beuist, at
barnet föddes, lefde ij 3 dagar, sedan dödt och begraffuit vthj gim-
ßiö kiörkegårdh, Ehrich Nielßson ij Quarnegården som Suen be-
skyller, biuder lagh för sigh, detta vpsetties till man får wetta
huadh afskedh Suen giör, när thet trenger.
11v
Nu bleff Juta Suennen tilfrågat, om han hade något at Jn-
uenda emot alla denne förtecknade klagomåll, der till han
Suarade neij, vndantagandeß horet, der emot protesterar han;
Tå frågadeß han hui han iche togh sigh någon ehrligh medell före at
föda sigh medh, her till suarade han at han brukade sin secka-
pipa, och hölt sigh till annat löst partij wijdh grentzen, som på sam-
ma sädt och wiß leffde, och mente thet hade inthet på sigh, effter han
är dansk födh, och der haffuer sin Slecht; Detta ährendet blef
effter Landzhöffingens Wälbne Bengt Bagges Befalningh taget
till Dombß. Så all then stundh, at Juta Suennen, är en leigdh
Knicht, och iche deß mindre rymdt ifrån Compagnijt på
resan, och hölt sigh på Grentzen, derföre han fick pardon och Vt-
loffuade giöra Cronan tienst, och Siuda salpeter, huilcken konst
han aldrigh hade lärt, och der medh besueket Cronan och sina
Löfftißmen, och sedan bedriffuit allehanda motwilligheet och
månge skalkastycken, ther vthöffuer nu klagas och ännu står
för retten och trugas, serdeles på them som honom fångat hafua
och på Ländzmannen Nielß ij Quinnalt, så at aff honom
är ingen bättringh at förmoda. Derföre bleff han effter thet
17. Cap ij Konungz balcken för Rymningh, och för thet han
af många Våldsamligheet taget, och rånt haffuer, och goduil-
ligen bekienner efter thet 40. Cap. ij Edzöre balcken dömd ifrån
Lijffuet, efter han en ret Rånsman är, och häredtz Nembdh
haffua thet vitnet; här haffua och warit några danske
men widh tinget, som haffua klagomåll emot Suen, men
effter the fruchta för honom, at han skall bliffua löß igen
haffua the inthet törß klagat. Ähr och hela häradz vnderdånige
Supplication, at der then höglofflige konungzlige retten fun-
no Christeligit, at benåda honom lijffuet, at han tå måtte
fhöras på annor ort och stelle, at han iche komme hijt ij hä-
radet igen, kommer han hijt tå syßlar han illa, och går
öffuer Grentzen til sit folck ij danmark, dy han är en vng
frijmodigh selle, som vell förmåtte giöra tienst, ther han
hade stelt sigh wäll.
uenda emot alla denne förtecknade klagomåll, der till han
Suarade neij, vndantagandeß horet, der emot protesterar han;
Tå frågadeß han hui han iche togh sigh någon ehrligh medell före at
föda sigh medh, her till suarade han at han brukade sin secka-
pipa, och hölt sigh till annat löst partij wijdh grentzen, som på sam-
ma sädt och wiß leffde, och mente thet hade inthet på sigh, effter han
är dansk födh, och der haffuer sin Slecht; Detta ährendet blef
effter Landzhöffingens Wälbne Bengt Bagges Befalningh taget
till Dombß. Så all then stundh, at Juta Suennen, är en leigdh
Knicht, och iche deß mindre rymdt ifrån Compagnijt på
resan, och hölt sigh på Grentzen, derföre han fick pardon och Vt-
loffuade giöra Cronan tienst, och Siuda salpeter, huilcken konst
han aldrigh hade lärt, och der medh besueket Cronan och sina
Löfftißmen, och sedan bedriffuit allehanda motwilligheet och
månge skalkastycken, ther vthöffuer nu klagas och ännu står
för retten och trugas, serdeles på them som honom fångat hafua
och på Ländzmannen Nielß ij Quinnalt, så at aff honom
är ingen bättringh at förmoda. Derföre bleff han effter thet
17. Cap ij Konungz balcken för Rymningh, och för thet han
af många Våldsamligheet taget, och rånt haffuer, och goduil-
ligen bekienner efter thet 40. Cap. ij Edzöre balcken dömd ifrån
Lijffuet, efter han en ret Rånsman är, och häredtz Nembdh
haffua thet vitnet; här haffua och warit några danske
men widh tinget, som haffua klagomåll emot Suen, men
effter the fruchta för honom, at han skall bliffua löß igen
haffua the inthet törß klagat. Ähr och hela häradz vnderdånige
Supplication, at der then höglofflige konungzlige retten fun-
no Christeligit, at benåda honom lijffuet, at han tå måtte
fhöras på annor ort och stelle, at han iche komme hijt ij hä-
radet igen, kommer han hijt tå syßlar han illa, och går
öffuer Grentzen til sit folck ij danmark, dy han är en vng
frijmodigh selle, som vell förmåtte giöra tienst, ther han
hade stelt sigh wäll.
12r
Sammadagh kom för retta Nielß Jacobßon ij Marka-
rydh, Ländzman ij hallarydz Sochn, och Jon ij Snelßböke
Nembdeman, fulmyndige på Johans vägnar ij Harpßholmen
och på Laßes vägnar ij Ulffuarydt, och på Nielßes vägnar ij Lock-
hult, och på Ehrlandz och Jacobß, och deraß söster Suenborgh ij
Rörum ij Gydinge häradt; och tingskiötte Suen Jonß ij
Wekaboda, och hans hustru Gunnill, all deras arffuepart ij
Wekaboda gårdh, och derföre vpbtt Johan ij Harpholmen fyra,
skeppelandh Jordh ij Harpholmen, och der till med 14 Dr sölfuer-
mynt, för hans arffuelot ij wekaboda, Laße ij Ulfuarydt för
sin arffuelott 41 Dr Jtem alle Suen Jonßons halffsyskonne,
Nielß ij Lekehult, Ehrlandh, Jacob och Suenborgh i Rörum Vp-
buret 80 Dr Sölffuermynt, och haffuer Suen Jönßon Sielff
sin arffuelot ij samma gårdh, så at han medh arff och kiöp äger
1/4 på tuå sösterlotter när.
Sammadagh kom för retta Åke Suenßon ij Flesserydt
Skattebonde, huilken för tu åhr widh paß, sedhan lägradhe
en ogifft kåna, Elin bdh, hon bleff tingfördh, och haffwer sin
sak försonnt, Åke som gifft war togh flychten, nu lade han
her ij retten den höglofflige konunghzlige hoffretz vthöffuer
Giötarijken, frij leigde breeff, giffuit j Jönekiöpingh den
15. Maij 1640 ther vthi förmäles, at han må frij komma
för retten och söker ij sit behåldh igen; huarföre och effter förde
Åke Suenßon sin synd goduilligen bekienner, bleff han efter
gudhz lagh sagd ifrån lijffuet; Then som hor bedriffuer medh
någon manß hustru, han skall dödhen döö, både horkarlen
och horkånan, derföre at han medh sin nästes hustru hor
bedriffuit haffuer; När domen afsagd war gaffz han efter
leigde breffuit frij från retten ij sit behåldh igen. Denne
förde Åke Suenßon haffuer kostat på Knechterij ij godt mynt
156 Dr der igönom han är fallen ij så stoor skuldsaker, at
han sigh icke förmår lösa, och thet war största orsak till hans
flychtighet; förmår Nepligen nogre bote peningar
wppehålla, dy han är slet hußfattigh.
rydh, Ländzman ij hallarydz Sochn, och Jon ij Snelßböke
Nembdeman, fulmyndige på Johans vägnar ij Harpßholmen
och på Laßes vägnar ij Ulffuarydt, och på Nielßes vägnar ij Lock-
hult, och på Ehrlandz och Jacobß, och deraß söster Suenborgh ij
Rörum ij Gydinge häradt; och tingskiötte Suen Jonß ij
Wekaboda, och hans hustru Gunnill, all deras arffuepart ij
Wekaboda gårdh, och derföre vpbtt Johan ij Harpholmen fyra,
skeppelandh Jordh ij Harpholmen, och der till med 14 Dr sölfuer-
mynt, för hans arffuelot ij wekaboda, Laße ij Ulfuarydt för
sin arffuelott 41 Dr Jtem alle Suen Jonßons halffsyskonne,
Nielß ij Lekehult, Ehrlandh, Jacob och Suenborgh i Rörum Vp-
buret 80 Dr Sölffuermynt, och haffuer Suen Jönßon Sielff
sin arffuelot ij samma gårdh, så at han medh arff och kiöp äger
1/4 på tuå sösterlotter när.
Sammadagh kom för retta Åke Suenßon ij Flesserydt
Skattebonde, huilken för tu åhr widh paß, sedhan lägradhe
en ogifft kåna, Elin bdh, hon bleff tingfördh, och haffwer sin
sak försonnt, Åke som gifft war togh flychten, nu lade han
her ij retten den höglofflige konunghzlige hoffretz vthöffuer
Giötarijken, frij leigde breeff, giffuit j Jönekiöpingh den
15. Maij 1640 ther vthi förmäles, at han må frij komma
för retten och söker ij sit behåldh igen; huarföre och effter förde
Åke Suenßon sin synd goduilligen bekienner, bleff han efter
gudhz lagh sagd ifrån lijffuet; Then som hor bedriffuer medh
någon manß hustru, han skall dödhen döö, både horkarlen
och horkånan, derföre at han medh sin nästes hustru hor
bedriffuit haffuer; När domen afsagd war gaffz han efter
leigde breffuit frij från retten ij sit behåldh igen. Denne
förde Åke Suenßon haffuer kostat på Knechterij ij godt mynt
156 Dr der igönom han är fallen ij så stoor skuldsaker, at
han sigh icke förmår lösa, och thet war största orsak till hans
flychtighet; förmår Nepligen nogre bote peningar
wppehålla, dy han är slet hußfattigh.
12v
Sammadagh kom för retta Nielß y Signeßhult, huilc-
ken är kommen ij rop och röchte, at för 14 åhr sedan, haf-
wa slaget Håkan ij Domarydt medh en staka, så at han 8 da-
gar ther efter bleff dödh, efter som tilförenne på tinget ij
Berga sochnestugo then 10 Aprilis 1640. Ther Nielß Offa-
ßon tå framfordo sin Witne, efter Håkonnes sidsta bekien-
nelße, Nu framförde Nielß Ottaßon sin Witne, efter som
han them den 10 Aprilis uprecknade; först Otto och hans
hustru Elin, denne aflade dyr eedh at dhe her om wille be-
retta Sanningen, och sålunda bekienna at the wiste sin
piga efter hester ij Skogen, Pigan mötte Håkan ij domaridt
och hans Selskap tå sat Håkan på wangnen, och icke förmåtte
siälff kiöra, och oxarna stego aff wägen ij Kornet och der
gingo till pigann Kom igen medh hestarna och hon sade för sin
hußbonde, at åkeren war illa medfaren, När Håkan kom
fram ij gården stegh Otto för oxarna, seijandes du haffuer giort
skada ij mine åkrer, tu skallt betala, Håkan stegh aff hesten och
satte sig på en sten och sade iagh är så siuk at iagh inthet förmår och
iagh haffuer aldrigh fyrk, tå sade ottes hustru låter bliffua honom
han är illa siuk; och Otte gick der ifrån, tå kom Nielß
Ottaßon hem aff gerdet och hade sedt skadan och war harmse och
hade it litet trää ij handen och sadhe tu skalt betala skadan,
hans moder sade, han haffuer inga peningar, tå sade Nielß hafuer
haffuer han iche Peningar tå skall han betala medh ryggen,
öffrade träätt ij wädret, tå togh gårdhquinnan Tyret Uthj honom
och moderen togh om trät, och haffuer aflagdt eedh at han inthet
slogh honom litet eller stoort, samma eedh haffua och förutan
deras förde 7 Witne Suoret at Nielß Ottaßon inthet slogh Håkan
ij domaridt litet eller stort: Her förutan Uthuißade Nilß
Ottaßon en 12 Manna eedh her öffuan på at han inthet rör-
de widh Håkan, eller honom slogh, och icke är wållandes ij hans
död.
Pedher Ottaßon y Signeßhult, ungh drängh, bleff anklagat
haffua besoffuit en piga Bengta Jons dotter och aflat barn
medh henne thet hon födt haffuer och båden bekienna och efter
dhe inthet stode efter huart annat, at fulborda ächtenskap
blef han sachfelt Efter thet 3 Cap ij gifto balck till 40 .
13r
Sammadagh kom för retta Nembdamannen försichtigh
Pedher Bengtzon ij Trötteßlöff, fulmyndigh på Malin
Jönsdotters vägnar ij wäre; Jtem Landzmannen
Börge Bengtzon ij hollie, fulmyndigh på karin Jönsdotters
wägner ij Klöffuarydt, och Tingskiötte anna knut dotter
ij flattinge och hennes son Anders Anderßon, en halff skatta-
gårdh, ij flatinge ij dörarpa sochn, och derföre vpbtt wnga
oxar för 9 RikzDr en bryggepanna för elloffue Dr koper-
mynt, sedan reda Peninger, alt reknat ij kopermynt 160
gör ij godt mynt 80 Dr och för etlöffuet godt mynt 13 Dr.
Sammadagh tingfördes Ehrich kiöpare ij Tuterydt, och bleff
anklagat effter predikan endat war ij tuterydt om en
Söndagh, sedan dhe woro inkomna ij klockarestugan, kom-
mo han och Jacob ij Prestetörp ij ordh, och aff brådom skildnat
och Ehrich giorde Jeppe it litet blodwijte ij handen medh en kniff
och ingen mehr skada skedde, deföre sachfeltes Ehrich ij tutarydt
för såramåll till Penningar 6 Dr
Cronan . . . . . . 2 Dr
Kiörkan . . . . . . 2 Dr
häradet . . . . . 1 Dr
häradzhöffdingen . . 1 Dr
Cronan . . . . . . . . . . 13 dlr 5 Ör 16
Målsäganden . . . . . . . . 13 dlr 5 Ör 16
Häradet . . . . . . . . . . 6 dlr 2 Ör 8
Häradshöffdingen . . . . . . 6 dlr 2 Ör 8
Kom för retta Gudmundh y Hiorserydht, och giorde en 6-
Manna eedh, at huarken han eller hans folck, slogo en hest
förderffuat för them uthi Glamshult
Edemen
Gudmundh ij Hiorserydt Gudmundh ij Ormalt
Jönβ ij Bierserydt Pedher ij Bierserydt
Nielβ ij Wåköna Hans ij Fothalt
Edhen bleff lagligen gången, coh Gudmundh frijkiendh at
han ingen hest hade förderffuat för them ij Glamshult.
Sammadagh kom för retta Nembdamannen försichtigh
Pedher Bengtzon ij Trötteßlöff, fulmyndigh på Malin
Jönsdotters vägnar ij wäre; Jtem Landzmannen
Börge Bengtzon ij hollie, fulmyndigh på karin Jönsdotters
wägner ij Klöffuarydt, och Tingskiötte anna knut dotter
ij flattinge och hennes son Anders Anderßon, en halff skatta-
gårdh, ij flatinge ij dörarpa sochn, och derföre vpbtt wnga
oxar för 9 RikzDr en bryggepanna för elloffue Dr koper-
mynt, sedan reda Peninger, alt reknat ij kopermynt 160
gör ij godt mynt 80 Dr och för etlöffuet godt mynt 13 Dr.
Sammadagh tingfördes Ehrich kiöpare ij Tuterydt, och bleff
anklagat effter predikan endat war ij tuterydt om en
Söndagh, sedan dhe woro inkomna ij klockarestugan, kom-
mo han och Jacob ij Prestetörp ij ordh, och aff brådom skildnat
och Ehrich giorde Jeppe it litet blodwijte ij handen medh en kniff
och ingen mehr skada skedde, deföre sachfeltes Ehrich ij tutarydt
för såramåll till Penningar 6 Dr
Cronan . . . . . . 2 Dr
Kiörkan . . . . . . 2 Dr
häradet . . . . . 1 Dr
häradzhöffdingen . . 1 Dr
13v
och effter ingen kiörkefrijd war bruten och sochnen ingen tienst
mist hade, bleff Ehrich för widare straff ij denna sak, frijkiendh,
ty knechterne som bulrede på kiörkegården, wåro ij Jöne-
kiöpingh.
mist hade, bleff Ehrich för widare straff ij denna sak, frijkiendh,
ty knechterne som bulrede på kiörkegården, wåro ij Jöne-
kiöpingh.
Sammadagh bleff Uptaget her för retten, befalningzman-
nens Welachtat Larß Anderßons, och Nembdemans Witneß-
bördh, om Thuenne damar en haffuer fordom legat till Ormalt
den öffrige damen till Gunnalt, huilcka damar lenge hafua
öde legat, och slet förfaldne; Nu will bonden ij Ormalt bygga
och haffuer fördt sit timber Uptill gunnalte dam och will
der bygga, och inthet will bygga sin egen dam, huilcken och fordom
haffuar warit bygdt, öffuer hela ån; och Gunnalta dam
sammaledes öffuer ån ij begge landet; derföre bleff afdömdt
at Ormalt skall bygga sin gambla dam och heffd, och gunnalt
sin gambla dam, och heffd, dy ingen må bryta samma heffdh
som så gammalt är.
Sammadagh tingfördes Nielß Ehrichzon ij Alenskiöp och
hans Son Påffuell Nielßon, huilcka wåro ij mistanckar
haffua stulet 8 stycken gull från en Secreterare Petrus
Smalsius, then tijdh han geste ij alanskiöp och skulle Resa ådt
danmark; Nu är gullet speijat, och Påffuel Ehrichßon haf-
wer thet her ij retten inlagdt men thuenne gull haffuer han
förytrat, ij Laholm hoß en gullsmedh, för 8 Dr danske
Peninger them han inthet kan få igen, dy gulsmedhen haffuer
them vpsmidt, och Påffuell förnött Penningarna och haf-
wer them nu inthet tilstädes. Nu bekienner Påffuel at
hans söster Elin Nielßdotter stall gullet om Natten
vthur wådsecken som bunden war widh sadelen, och sadeln
hengde ij farstugan Ehlin bekende, at när hon hade folgdt
sina föräldrar ij sengh medh it liuß, gick hon medh samma
liuß till sadelen, och effter der war ingen låß för wådsecken,
sågh hon sit tilfelle, vplöste remmen, och togh pungen vp
och vttogh 8 stycken gull, och bekienner pungen war nä-
stan full med gull; och är beuisat aff det breff
förytrat, ij Laholm hoß en gullsmedh, för 8 Dr danske
Peninger them han inthet kan få igen, dy gulsmedhen haffuer
them vpsmidt, och Påffuell förnött Penningarna och haf-
wer them nu inthet tilstädes. Nu bekienner Påffuel at
hans söster Elin Nielßdotter stall gullet om Natten
vthur wådsecken som bunden war widh sadelen, och sadeln
hengde ij farstugan Ehlin bekende, at när hon hade folgdt
sina föräldrar ij sengh medh it liuß, gick hon medh samma
liuß till sadelen, och effter der war ingen låß för wådsecken,
sågh hon sit tilfelle, vplöste remmen, och togh pungen vp
och vttogh 8 stycken gull, och bekienner pungen war nä-
stan full med gull; och är beuisat aff det breff
14r
welborne Landzhöffdingen her Gustaf Leijonhuffuudt
hijt nedher skriffuit haffuer, at Petrus Smalsius iche mehr
mist haffuer än 8 stycken gull; och effter detta är en vp-
penbar, och bekiendh sak och hälaren och stiälaren ähre lijka godhe
och Påffuell som hade manßförståndh togh alt gullet och sigh till
Nytta, förytrade dy alt gullet war ytrat i Laholm, och hans
söster Ehlin iche fick der af så godt som it hårbåndh, thet dhe bå-
den bekienna; Thenne förde Påffuel Nielßon och hans söster
Elin Nielßdotter, bleffuo efter thet 6. Capitell ij tiuffue-
balcken, dömde Påffuell till galga och green, och Elin mista
huffuudet, och graffues vnder galgen, effter gammal
rett och seduenia, medh mindre dhe få aff Konungens Nå-
dher, at dhe måge lösa liffuet.
Sammadagh kom för retta Nielß Jonßon ij helle-
böke och klagade at hans gårdman, Mattis hade med en
Jernstångh, slagit honom den venstra armen af, sedan på
ryggen fyra eller flere slagh, och it kötsår ij armen med en knif,
och beskyllas en annor gårdman Nielß Jonßon för knifzhug-
get, och han Nekar, och feste en 6. manna eedh, at han iche stak
Nielß Jonßon, men för det Mattis slogh armen aff, sachfeltes
han efter thet 6. Cap i Såra: Balcken, med villia till peng:r
20 Dr
Cronan . . . . . . 12. Dr 10 Ör. 16.
häradet . . . . . . 3. Dr 2. Ör. 16.
häradzhöffd. . . . . 3. Dr 2. Ör. 16.
Och för fyra slagh med Jernstången, för huart 3 D
är tilhopa 12 Dr.
Cronan . . . . . . 4 Dr -: -:
Häradete . . . . . . 1. Dr -: -:
h.höffd. . . . . . . 1. Dr -: -:
hijt nedher skriffuit haffuer, at Petrus Smalsius iche mehr
mist haffuer än 8 stycken gull; och effter detta är en vp-
penbar, och bekiendh sak och hälaren och stiälaren ähre lijka godhe
och Påffuell som hade manßförståndh togh alt gullet och sigh till
Nytta, förytrade dy alt gullet war ytrat i Laholm, och hans
söster Ehlin iche fick der af så godt som it hårbåndh, thet dhe bå-
den bekienna; Thenne förde Påffuel Nielßon och hans söster
Elin Nielßdotter, bleffuo efter thet 6. Capitell ij tiuffue-
balcken, dömde Påffuell till galga och green, och Elin mista
huffuudet, och graffues vnder galgen, effter gammal
rett och seduenia, medh mindre dhe få aff Konungens Nå-
dher, at dhe måge lösa liffuet.
Sammadagh kom för retta Nielß Jonßon ij helle-
böke och klagade at hans gårdman, Mattis hade med en
Jernstångh, slagit honom den venstra armen af, sedan på
ryggen fyra eller flere slagh, och it kötsår ij armen med en knif,
och beskyllas en annor gårdman Nielß Jonßon för knifzhug-
get, och han Nekar, och feste en 6. manna eedh, at han iche stak
Nielß Jonßon, men för det Mattis slogh armen aff, sachfeltes
han efter thet 6. Cap i Såra: Balcken, med villia till peng:r
20 Dr
Cronan . . . . . . 12. Dr 10 Ör. 16.
häradet . . . . . . 3. Dr 2. Ör. 16.
häradzhöffd. . . . . 3. Dr 2. Ör. 16.
Och för fyra slagh med Jernstången, för huart 3 D
är tilhopa 12 Dr.
Cronan . . . . . . 4 Dr -: -:
Häradete . . . . . . 1. Dr -: -:
h.höffd. . . . . . . 1. Dr -: -:
14v
Sammadagh tingfördes Welbne Suikart Nirodz
Rytmestarens enskijlte tienare Larß Månßon i Fagridt
huilcken hade belägradt en Knichta Enkia Botill Jönßd.
Kånan är dödh, Men Larß Månßon vtfeste för lägerßmål
40 Rdr.
Cronan . . . . . . . 13 Dr 2 ör 16.
Målzäganden . . . . . 13 Dr 2 Ör 16
Häradet . . . . . . 6 Dr 5. Ör. 8
häradzhöffd. . . . . . 6 Dr 5. Ör 8
Kom för retta Ehrlandz hustrus ij Skinnelßböke ij Hynne-
rydz Sochn, och beuiste at Nielß i Beckarydt war henne
skyldigh 18½ Dr. j medler tidh sattis Nielß Jonßon it Tyn-
nelandh åker ij pant för samma geldh, huilcket truffuidt
ij Gunnalt igen löste åkeren aff Nielß och skulle haffua be-
talet Ehrlandh samma geldh, det inthet skedt är, derföre blef
afsagdt, at fångeman skall gå till fångeman och Nielß ij Becka-
rydt betala Ehrlandh, och Nielß gå till sin pant igen ij Gun-
nalt.
Sammadagh kom för retta hustru Kirstin ij Rydh ij Gö-
terydz Sochn fordom Jönß Perßons hustru ij Borset hen-
nes barns faderfader Peder ij Borßit sampt förde Qirstin-
nes barns moderbroder Laß Simonßon ij Stauffrit ij Göterydz
Sochn, med flera Jöns Perßons slecht, å fäderne och möder-
ne, och klagade at en bed Jon Gudmundzon ij Weka ij förgång-
ne åhr 1639. Påscha onsdagh ihielßlogh förde Qirstinnes man
Jönß Perßon, efter huilcken hon haffuer try små Suenbarn
och haffuer dråpt sigh sålunda för orsakers som föllier: dråparen
är på leigde framkommen, som är till att see af den höglofflige
konungzlige hoffretz öffuer Göterijken leigde breff, Dat:
den 9. octobris 1639. Thet tildrogh sigh at Jon ij weka
förde Näffuer till Ryttmestergården askenäs, der drack
han sigh öffuerdrucken när han skulle rijda ther ifrån låg
hans wägh öffuer askenäßa Smedabroar, och der gingo tre
härer; Jöns som dråpen bleff, hade leigdt den ena smedian
och han war honom skyldigh 4 RijkzDr som han stodh ij
Löffte före för en annor man, Jon ij Weka stegh af hesten,
och gick in egönom Smedian, dy wägen lågh ij egönom
Smedian, Jon ij Weka frågade Jöns om han iche wille
Rytmestarens enskijlte tienare Larß Månßon i Fagridt
huilcken hade belägradt en Knichta Enkia Botill Jönßd.
Kånan är dödh, Men Larß Månßon vtfeste för lägerßmål
40 Rdr.
Cronan . . . . . . . 13 Dr 2 ör 16.
Målzäganden . . . . . 13 Dr 2 Ör 16
Häradet . . . . . . 6 Dr 5. Ör. 8
häradzhöffd. . . . . . 6 Dr 5. Ör 8
Kom för retta Ehrlandz hustrus ij Skinnelßböke ij Hynne-
rydz Sochn, och beuiste at Nielß i Beckarydt war henne
skyldigh 18½ Dr. j medler tidh sattis Nielß Jonßon it Tyn-
nelandh åker ij pant för samma geldh, huilcket truffuidt
ij Gunnalt igen löste åkeren aff Nielß och skulle haffua be-
talet Ehrlandh samma geldh, det inthet skedt är, derföre blef
afsagdt, at fångeman skall gå till fångeman och Nielß ij Becka-
rydt betala Ehrlandh, och Nielß gå till sin pant igen ij Gun-
nalt.
Sammadagh kom för retta hustru Kirstin ij Rydh ij Gö-
terydz Sochn fordom Jönß Perßons hustru ij Borset hen-
nes barns faderfader Peder ij Borßit sampt förde Qirstin-
nes barns moderbroder Laß Simonßon ij Stauffrit ij Göterydz
Sochn, med flera Jöns Perßons slecht, å fäderne och möder-
ne, och klagade at en bed Jon Gudmundzon ij Weka ij förgång-
ne åhr 1639. Påscha onsdagh ihielßlogh förde Qirstinnes man
Jönß Perßon, efter huilcken hon haffuer try små Suenbarn
och haffuer dråpt sigh sålunda för orsakers som föllier: dråparen
är på leigde framkommen, som är till att see af den höglofflige
konungzlige hoffretz öffuer Göterijken leigde breff, Dat:
den 9. octobris 1639. Thet tildrogh sigh at Jon ij weka
förde Näffuer till Ryttmestergården askenäs, der drack
han sigh öffuerdrucken när han skulle rijda ther ifrån låg
hans wägh öffuer askenäßa Smedabroar, och der gingo tre
härer; Jöns som dråpen bleff, hade leigdt den ena smedian
och han war honom skyldigh 4 RijkzDr som han stodh ij
Löffte före för en annor man, Jon ij Weka stegh af hesten,
och gick in egönom Smedian, dy wägen lågh ij egönom
Smedian, Jon ij Weka frågade Jöns om han iche wille
15r
betala honom Penningarna; Jöns Suarade iagh haffuer inga
Peningar, iagh haffuer en koo, som löser, den will iagh giffua tigh
Men iche hafuer iagh Peningar; der om bleffuo the trettandes
och dråparen, säger at Jöns trugades och spottade på honom, och drå-
paren togh genast till Qniffwen, stak honom it styngh ij halsen,
och widh han wende sigh det andra slaget ij ryggen, så at han tree
wekor thereffter bleff dödh, och then dråpne giorde skrifftemåll,
för presten, och bekiende, at thet så tillgick som antechnat står
thet hans hustru bekienner; Retten kan ingen vitne få, dy ther
wåro inga när, vthi the andre smederna war folck, men efter
Vatnet dreff flux och susade, Qunde ingen höra eller merka
huru trettan begyntes, vtan måtte ådtlijta huadh dråparen
bekienner och then dräpne ij sin suagheet; detta ährendet bleff
stelt till rettens sentens och dom, och Nembden förelagdt effter
thet 2. och 12. Cap ij dråp: Balcken, medh willia, skoda thens dö-
das brådt, och om dråparen war trengder eller iche, och när
dhe hade omröstat, gåffuo the ordet, at effter deras bäste skeell och
samwet, kunna dhe ingen skuldh finna hoß then döda, och be-
tyga at dråparen aff galenskap, och vtan all nödh, aff wellust
haffuer thetta dråp begånget, och för then skuldh iche hafua skell
at befrija dråparens lijff, Efter förbde thuenne vpläsna
Capitell.
Hwadh belongande then dråpnes hustru, hon är gifft, och hon
så well som den dråpnas fader och Nembste slecht ståå
her för retten, och bekienna at dhe inthet för deras Målzägande
rett, så widt han sigh strecker stå effter hans lijff, vthan gerna
see at han får nåder, och the en skeligh bot, om thet syntes Christeli-
git, ty dråparen thetta fallet vndantagandes, haffuer aldrigh
warit ij något parlemente, vtan en godh beskeligh danneman
then it godt nampn haffuer, och effter Slechten sålunda qua-
lificerat är derföre haffuer och häradz Nembdh och häradet
bedit för dråparen, orsaken medh honom ingen odygd, eller
ofuerdådighet befunnen är.
Peningar, iagh haffuer en koo, som löser, den will iagh giffua tigh
Men iche hafuer iagh Peningar; der om bleffuo the trettandes
och dråparen, säger at Jöns trugades och spottade på honom, och drå-
paren togh genast till Qniffwen, stak honom it styngh ij halsen,
och widh han wende sigh det andra slaget ij ryggen, så at han tree
wekor thereffter bleff dödh, och then dråpne giorde skrifftemåll,
för presten, och bekiende, at thet så tillgick som antechnat står
thet hans hustru bekienner; Retten kan ingen vitne få, dy ther
wåro inga när, vthi the andre smederna war folck, men efter
Vatnet dreff flux och susade, Qunde ingen höra eller merka
huru trettan begyntes, vtan måtte ådtlijta huadh dråparen
bekienner och then dräpne ij sin suagheet; detta ährendet bleff
stelt till rettens sentens och dom, och Nembden förelagdt effter
thet 2. och 12. Cap ij dråp: Balcken, medh willia, skoda thens dö-
das brådt, och om dråparen war trengder eller iche, och när
dhe hade omröstat, gåffuo the ordet, at effter deras bäste skeell och
samwet, kunna dhe ingen skuldh finna hoß then döda, och be-
tyga at dråparen aff galenskap, och vtan all nödh, aff wellust
haffuer thetta dråp begånget, och för then skuldh iche hafua skell
at befrija dråparens lijff, Efter förbde thuenne vpläsna
Capitell.
Hwadh belongande then dråpnes hustru, hon är gifft, och hon
så well som den dråpnas fader och Nembste slecht ståå
her för retten, och bekienna at dhe inthet för deras Målzägande
rett, så widt han sigh strecker stå effter hans lijff, vthan gerna
see at han får nåder, och the en skeligh bot, om thet syntes Christeli-
git, ty dråparen thetta fallet vndantagandes, haffuer aldrigh
warit ij något parlemente, vtan en godh beskeligh danneman
then it godt nampn haffuer, och effter Slechten sålunda qua-
lificerat är derföre haffuer och häradz Nembdh och häradet
bedit för dråparen, orsaken medh honom ingen odygd, eller
ofuerdådighet befunnen är.
15v
Sammadagh kom för retta Estridt Gunnasdotter
ij Bökhult, huilcken är besoffuen aff Asser ij Skaarp vngh
drängh, huilcken sak hon lagligen haffuer försonat. Nu kla-
gar hon at en gammal Soldat Per Larßon ij Bökhult
Gunnas gårdman skeller henne för en tuebröders hora
och sosteren hennes bd Gunnill för Rytmestere hora;
När han bleff frågat huadh skell han hade till sådant skel-
lande, tå suarar han at en Enkia Gunnil Bengtz hade beret-
tat för honom, at hon fant them på it Wangnskylß slinde
tilhopa liggandes; Men Enkian Nekar på thet högsta at hon
thet aldrigh sagdt haffuer, och driffuer honom ordet ij Mun-
nen; Omsider bekiende Per Larßon, at han ingen mißger-
ningh wet med förde Quinfolck vthan thet som vppenbart
är. Och effter her till finnes ingen skell bleffuo dhe her
för retten frijkiende, och per Larßon sachfeltes för läpe-
geldh, effter stadgan till 9 Dr
Cronan . . . . . . 6 Dr -: - :
häradet . . . . . 12 öra -: -:
h.höffd. . . . . . 12 öre -: -:
Sammdagh tingfördes en Vngh drängh Per Jonßon
ij horn, och bleff anklagat haffua besoffuit en piga
ij samma gårdh Ingeborgh Sonesdotter och afflat barn
medh henne; och effter intet ächtenskap är vtloffuat
sackfeltes han till Peninger . . . . . . 40 Dr.
Cronan . . . . . 13 Dr 2 Ör. 16.
Målzäganden . . . 13 Dr 2 Ör. 16.
häradet . . . . . 6 Dr 5 ör. 8.
häradzhöfd . . . . 6 Dr 5. Ör. 8.
ij Bökhult, huilcken är besoffuen aff Asser ij Skaarp vngh
drängh, huilcken sak hon lagligen haffuer försonat. Nu kla-
gar hon at en gammal Soldat Per Larßon ij Bökhult
Gunnas gårdman skeller henne för en tuebröders hora
och sosteren hennes bd Gunnill för Rytmestere hora;
När han bleff frågat huadh skell han hade till sådant skel-
lande, tå suarar han at en Enkia Gunnil Bengtz hade beret-
tat för honom, at hon fant them på it Wangnskylß slinde
tilhopa liggandes; Men Enkian Nekar på thet högsta at hon
thet aldrigh sagdt haffuer, och driffuer honom ordet ij Mun-
nen; Omsider bekiende Per Larßon, at han ingen mißger-
ningh wet med förde Quinfolck vthan thet som vppenbart
är. Och effter her till finnes ingen skell bleffuo dhe her
för retten frijkiende, och per Larßon sachfeltes för läpe-
geldh, effter stadgan till 9 Dr
Cronan . . . . . . 6 Dr -: - :
häradet . . . . . 12 öra -: -:
h.höffd. . . . . . 12 öre -: -:
Sammdagh tingfördes en Vngh drängh Per Jonßon
ij horn, och bleff anklagat haffua besoffuit en piga
ij samma gårdh Ingeborgh Sonesdotter och afflat barn
medh henne; och effter intet ächtenskap är vtloffuat
sackfeltes han till Peninger . . . . . . 40 Dr.
Cronan . . . . . 13 Dr 2 Ör. 16.
Målzäganden . . . 13 Dr 2 Ör. 16.
häradet . . . . . 6 Dr 5 ör. 8.
häradzhöfd . . . . 6 Dr 5. Ör. 8.
Sammadagh tingfördes en Ungh drängh Pedher Månßon
ij wrå ij törpa Sochn, huilcken haffuer belägrat en tienste pi-
ga, Suenborgh Jons dotter, och afflat barn med henne thet
hon födt haffuar, och parterna äre förlichta och Peder
Månßon sachfeltes till Peningar 40 dlr.
Cronan . . . . . . 13 Dr 2. ör. 16.
Målzäganden . . . . 13 Dr 2 Ör. 16.
Häradeet . . . . . . 6 Dr 5 ör. 8.
h.Höffdingen . . . . . 6 Dr 5 Ör. 8.
Sammadagh tingfördes af befalningzmannen Kirstin Ehrichz d. ij Mar-
ßiö, som war belägrat, af en Dansk Carll Trulß bdh och afflat barn
Cronan . . . . . . 13 Dr 2. ör. 16.
Målzäganden . . . . 13 Dr 2 Ör. 16.
Häradeet . . . . . . 6 Dr 5 ör. 8.
h.Höffdingen . . . . . 6 Dr 5 Ör. 8.
Sammadagh tingfördes af befalningzmannen Kirstin Ehrichz d. ij Mar-
ßiö, som war belägrat, af en Dansk Carll Trulß bdh och afflat barn
Trulß Römde öfuer grentzen, Kirstin är ij Mareßiö hoß sin fader
och efter det är Mökrenkan, bleff Kirstin denna gångh för saköre
frijkiendh.
och efter det är Mökrenkan, bleff Kirstin denna gångh för saköre
frijkiendh.
16r
Nembden,
Anders ij Berghem, Peder Bengtzon ij trotteßlöff, Pr Månß ij Syndre,
Jon Jönßon i Rydh, Nielß Bengtzon ij horn, Gißle ij Tranhult,
Mattis ij Lunden, Knut Torßon i Bolmarydt, Jon ij Snelßböke
Åke j Ranguillakiöp, Oluff ij Skeckarp, Per Johanß ij Juddult,
Anno 1640 then 8 och 9 Septembris, stodh laga tingh
och Jorde Ransakningh medh Synnerbo häradt wijdh rettan ting-
stadh Hamneda, öffueruarandes Landzhöffingen på Cro-
nebergh, och öffuer deß Lhän Edla Welbne Bengt Bagge till
Berga och Langnöö; Jtem befalningzmannen her ij häradet
Ehrboren och Welförståndigh Larß Anderßon ij Sken, häradz-
skriffuaren welachtat harall Throlle, sampt häredznembdh.
nebergh, och öffuer deß Lhän Edla Welbne Bengt Bagge till
Berga och Langnöö; Jtem befalningzmannen her ij häradet
Ehrboren och Welförståndigh Larß Anderßon ij Sken, häradz-
skriffuaren welachtat harall Throlle, sampt häredznembdh.
Nembden,
Anders ij Berghem, Peder Bengtzon ij trotteßlöff, Pr Månß ij Syndre,
Jon Jönßon i Rydh, Nielß Bengtzon ij horn, Gißle ij Tranhult,
Mattis ij Lunden, Knut Torßon i Bolmarydt, Jon ij Snelßböke
Åke j Ranguillakiöp, Oluff ij Skeckarp, Per Johanß ij Juddult,
Gårdar Upbiudeß
| 1/4 aff Bierßerydt ij Wrå Sochn | 2 |
| 1/4 och en fembtingh af en annor ¼ ij Brokhult | 2 |
| 1/8 aff Ehrlandz gårdh ij huitterydt | 3 |
| 1/4 af näst den Syndersta gården ij berghem | 2 |
| alt foglasångh frelße ij Agunnarydhz S. | 3 |
| ½ lilla Boarydt ij Ryßby Sochn | 4 |
| 1/4 af Hiorßerydt ij samma Sochn | 3 |
| 1/6 aff Ormalt ij samma Sochn | 3 |
| 1/6 af Hijhult ij samme Sochn | 3 |
| ½ af Håknehult ij samma Sochn | 2 |
| 1/3 af Strömmakiöp ij Goterydz S. | 2 |
| 1/9 aff Heßlult ij Göterydz Sochn | 2 |
| 1/8 af Boxhult ij samma Sochn | 2 |
| 5 skeppelandh ij törstens gårdh ij horn | 2 |
| 1/3 af Bierßgårdhen ij berghem | 2 |
| En halff Tolfftingh aff Stefferidt j Nöttia Sochn | 2 |
| ½ aff Haggeßhult ij torpa Sochn | 2 |
| 3/4 af sken ij Andersta Sochn | 2 |
| ½ Norregården ij Åby | 2 |
| all mellangården ij mißterult | 2 |
| ½ Mierret ij traherydtz Sochn | 2 |
| 1/6 af skallagården ij Flattinghe | 2 |
16v
| halfannan Siettingh ij fiäralt, westergården | 1 |
| ½ siettingh ij Ingelskiöp | 1 |
| 1/5 af Tiböke ij hynneridz Sochn | 1 |
| 1/4 af gößhult Syndersta gården | 1 |
| 1/4 aff Starseholmen ij hallarydz sochn | 1 |
| Siu skeppelandh och 16 Laß engh ij Suenßhult ij hynnerydz s. | 1 |
| ½ Stenßhult ij pieterydz Sochn | 1 |
| 9 Skeppelandh ij Nåtkiöp ij Torpa Sochn | 1 |
Sammadagh vtfeste Påffuell Nielßon och hans söster Elin
Nielßdotter ij Alenskiöp, för det gull dhe stulet hade ifrån
en Secreterare, der geste en Natt, effter den högloflige ko-
nungzlige rettz Resolution, först Målzäganden sit igen, sedan
böta tredubbelt lopr 126 RikzDr
Cronan . . . . . . 42. RikDr -: -:
Målzäganden . . . . 42. RDr -: -:
häradet. . . . . . 21. Rdr -: -:
häredzhöffd. . . . . 21. Rdr -: -:
Åke Suenßon ij fleßerydt för enfalt hor, med en kåna Elin bd
Cronan . . . . . . 53. Dr 10. Ör. 16.
häradet . . . . . . 13. Dr 21 1/3 Ör. -:
häredzhöffd. . . . . 13. Dr 21 1/3 Ör. -:
Jeppe Oluffzon ij Onßiö frelßes bonde för enfalt hor medh
Botill Arffuidzdotter.
Cronan . . . . . . 53. Dr 10. Ör. 16.
häradet . . . . . . 13. Dr 21 1/3 Ör. -:
häredzhöffd. . . . . 13. Dr 21 1/3 Ör. -:
Botill Arffuidzdotter för samme sak
Cronan . . . . . . 26. Dr 21 1/3 :-
häradet . . . . . . 6. Dr 21 1/3 :-
häredzhöffd. . . . . 6. Dr 21 1/3 :-
Sammadagh kom för retta Gunne ij Näßia Unna-
rydhz och Weßbo häredt, på sin hustrus Ingeborges wägnar, Oluf
ij Syndrenäß på sin hustrus wägnar Elin, Peder ij Torarp
ij onßiö Sochn, på sin hustrus wägnar Kierstin, och talade till
deras hustrus fader Lasse ij Wrett om deraß mödernes arff
thet laße med godhe iche will låta them bekom; her till suarar
17r
Larß at han haffuer giftt 5. barn et medan hustrun leffde
och 4. medan han Enklingh war, af oskifto boo, och giffuit
dem ij bodzdell Kor quigor och stuther 36. stycken; der ebland
skall den ogifte skolepoiken, haffua deße bodzdell; och säger
at när then bodzdelles war uthgiffuen, åtte han iche mehr igen än
en koo, ij Quickt; her emot seija barnen at Laße hade månge
geldh at inkreffia, och elliest it welbehåhlet bohag, dy dottrarna
finge inthet kläde kiöp och ingen kläder byttes; Nu är Laße
gången å andra gifto, och haffuer nu annor barne kull, och in-
thet är undanskiftt, derföre sendeß tree aff Nemben ut at för
lijka them, om arfuit; När dhe Kommo in, gåffuo the tilkienna
at dhe wåro wäll öffuerens, at barnen skulle behålla den hem-
giften dhe fåt hade, sedan huadh lößöra, och geldh som fans ij förrådh,
skulle med såt och semie bytas dem Emellan.
Pedher ij Räffualt åtte en heell gårdh ij Räfualt och en tridingh ij Hiorß
bergh, och en fierdingh ij ornefelle, han hade eftter sigh tree Söner och
fem dottrar:
Effter hans dödh byttes Jorden, at de tree bröderna och deraß söster
gunnill, skulle behålla hele gården ij Räffualt, En soster brijta fick
hiorßberga, Jtem Karin fick och ther sin lott, Bengta fick ij örne-
felle, och Christion ij skaarp fick och sin dell ij Örnefelle.
denne foreschriffne tree bröder, Jöns, Mattis och Peder löste uth
deraß söster gunnill, så at dhe åtte hele gården huar en tridingh,
omsider sålde Mattis Jönse 1/6 så at han åtte halffue gården.
Sedan kiöpte Bencht Bugge ij skaarp den andra siettingen
der till han sålde sin hustrus Christions Jordh ij ornafelle, och hafr
der på lagafångz breff, giffuit af Nielß siöbladh 1625 och derföre
giffuit 62 dlr; Noch haffuer Bencht sålt den 1/6. Sten ij Hökalt
haffuer Pedhers barn ij Räfualt lößeretten, doch bliffuer laga
fångz breffuit ij sitt fulla krafft och esse in till Jorden bliffuer
fall, men bliffuer den siettingen medh gode fall, tå dömes löße
retten Peders barn i Räffualt till, och ingen annor.
Sammadagh kom för retta Åke ij Rangnillakiöp, och
klagade at per perßon ij grythult, fant en bjsuerm ij hans
kohaga, uthi en holl Eckestobba, när han reste hem ifrån Wexiö
mönstringh, och seger han fant Suermen tu slungokast, utan
för hagan, och folgde till holet, ther bijn in krope; och åtte dager
17v
Kom för retta Ländzmannen Laße ij Stönia fulmyndigh på
ther effter drogh Per ij Grythult dijt och Åke i Rangnilla
kiöp owetandes togh bin af stubban, och inskemlade uthi en bij
skekningh, och hemförde och bijn lefua ännu; Effter trät war
fornt bleff han frij för Eken Men om bin bleff sålunda afsagdt
at Åke skall taga bistocken till sigh, och den achta som sin egen; och
när dhe Suerma skall Pedher haffua en Swerm; Sedan skola
de ligga cronan och Åke till godhe halffparten till cronan och half
parten till Åke ij Rangnillakiöp.
Kom för retta Esbiörn Börgeßon ij Abborraslet, ungh dräng
och bleff anklagat haffua besoffuit en piga Kirstin Jonsdotter ij
Skölgzbygd, och afflat barn med henne; thet the båden bekienna;
han hafuer förlicht sig med Kirstin efter hennes Nöge, och nu uthfeste
effter thet 3 cap. Ij gifto Balcken till Peningr 40 dlr
Cronan 13 dlr 5 Ör 16
Målsäganden 15 dlr 5 Ör 16
Häradet 6 dlr 2 Ör 8
Häradzhöffdingen 6 dlr 2 Ör 8
Kom för retta Ländzmannen Laße ij Stönia fulmyndigh på
Bengtz vägnar ij Torarp, Item på Bonde Ehrichßons vägnar
i Baufraböke, Item på Elins vägnar i Bråna, och tingskiöt-
te deraß broder Suen ij Losilt, och hans hustru Kirstin Knutz-
dotter deraß arfueloter, uthi en fierdingh ij Losilt, och derföre
upbtt Nemligen Bengt godt söfuermynt, 23 dlr Bonde
Ehrichßon 22 dlr, Elin Riks dlr 10 st och en tynna korn
Item giffuit sin söster Ingerdh för en halff sösterlot godt mynt
5 dlr så at Suen med sin egen arffuelot och kiöp äger en hell
Fierdingh af Loßilt.
Kom för retta Laße ij Stönia fulmyndigh på Anondz vägnar
ij Rydh, Item på Jöns Ehrichzons vägnar ij Hundshult, Item på
Arffuidhz hustrus vägnar Sissa Ehrichz dotter, på Ingerdh Ehrichs
dotters vägnar, Ingerdh anlongande hennes halffua sösterlot, och
tingskiötte Måns ij Loßylt, och hans hustru Elin Knuts dotter
deraß arfueloter, Uthi en fierdingh ij Loβilt, och derförr upbtt
Nemligen Anundh godt mynt 20 dlr Jon Ehrichson 20 dlr
Sißela Ehrichz dotter 26 dlr och Ingerdh för sin halfua sösterlot
10 dlr, så at deras broder Måns med arff och kiöp äger en hell
fierdingh af Losilt.
18r
Kom för retta Laße ij Stönia fulmechtigh, på Per Jonßons
wägnar ij Moßlunda, anlongande hans hustrus bördh Kirstin Nilß-
dotter, och tingskiötte Måns Stenßon ij Hiorserydt, och hans hustru Ka-
rin Nanna dotder, en fierdingh aff Hiorßerydt, och derföre upbtt
gold mynt Siutijo dlr.
Kom för retta Larß ij Stönia fulmyndigh på Nielß Perßons
hustrus wägnar Elin Peders dotter ij Torsakulla ij danmark,
Item på Per Suenßons hustrus vägnar Kirstin Pedersdotter, och
tingskiötte Per Perßon ij Hiorserydt, och hans hustru Johanna Peders
dotter deras arffueloter uthi en fierdingh ij Hiorserydt, och derföre
upbtt Elin Peders 21 dlr, Kirstin Peders dotter, 20 dlr och
sielff arfft till 20 dlr så at han äger en hell fierdingh af Hior-
serydh.
Kom för retta Börge Bengtzon y Hollie fulmyndigh på Gyre-
tes vägnar y Broo, och på barbrå peders dotters wägnar
Ölßiöa, och tingskiötte per suenßon ij Vennarydh och hans hu-
stru Gunnar Håkannes d. theres arffueloter ij halffue Venne-
ryds gårdh, och derföre upbtt, gyrret godt mynt 24 dlr och gun-
nar 24 dlr och haffuer peder Suenßon sielff sin arffuelot utj
en fierdingh ij samma gårdh, så at han äger halffua gården.
Kom för retta Nielß Ottaßson ij Singeßhult, och giorde en 12 man-
na eedh, at han iche war wållandes ij Håkannes dödh ij domarit
huilken för 14 åhr sedan är dödh bleffuen, deßa ähro hans edemen.
Niels Ottaßon ij Signeßhult Larß ij Stönia Nielß Larß j Bierserydh
Gunnar j Hesthult Gudmund ij Ormalt Mårthen ij Skogarydt
Gudmundh ij Stråhult Jon ij Ormalt Niels ij Hesthult
Jon ij Skiftarydt Jon ij Norrtörpa Måns ij Böket
Detta är eedhen, Jagh beder migh så gudh hielpa, och thet helga Evange-
lium, och alle helge domar iagh ahåller at iagh iche slogh Håkon ij dom-
maridt litet eller stoort, och förty eij williandes eller wållandes
ij hans dödh, så sant migh gudh hielpe Till lijff och siell, Edemenner
na suore huar sin lastom, iagh beder migh så gudh hielpa, som ottas
eedh är rhen och icke mehn denna eedh bleff lagligen giordh och gången
och Nielß Ottaßon för Håkannes dödh ij domarit frijkiendh.
18v
Sammadagh kom för retta heigderidaren Sten, och ankla-
gade ij retten en skattebonde Suen Olßon ij Tuterydt och anklagadeß ij
retta haffua hugget en grön Ek på Thuna skogh och hemfördh,
derföre sachfeltes han for trät till peningr 3. Dr och för förbudet
till Peninger . . . . . . . . . . . . . . . 40 Dr . . .
derföre sachfeltes han for trät till peningr 3. Dr och för förbudet
till Peninger . . . . . . . . . . . . . . . 40 Dr . . .
Sammadagh tingfördes en Enkia Gunnill Suens dotter ij
boxebygdh en hußquinna, och anklagades wara kommen ij
röchte haffua skilt sigh widh barn och är röchtet sålunda förorsaket
at gunnill en dagh efter Middagh gick på wägen till beten der strax
hoß, och tå bleff hon så hastigt siuk, at hon lågh ij skogen om Natten;
den andra dagen om morgonen barnen gingo ij gerdet, at see om
iche ohegnat war på gerdet, finge dhe höra en Menniskia stoncka
och giffua sigh, och dhe gingo hem och sade för deraß moder Lisebett
Månsdotter, som är hustrun ij gården, och Lisebet gick strax på
wägen dijt gossen sade gunnill war, och tå mötte gunnil, kom
gångandes ij sin siukdom och mötte, och när dhe kommo in
emot gården, mötte them tuå karlar, Jönß ij Vglansrydztörp,
och Gudmundh ij samma törp, huilcka oföruarandes kommo till
måtte, när lisabet och hennes piga kommo ledandes medh gun-
nil, dy hon förmåtte sigh inthet, och Jöns folgde them in ij herber-
get, och bleff sittiandes ij dörren, och Lisebet kladde aff henne val-
manskiörtet, och hon hade en huijt serk, huijta stromper, och
nya skoo, thet klädde dhe af henne, och lade henne ij sengen, och Jönß
giorde sin eedh her å lagboken, at på hennes kläde syntes ingen
smitta eller det ringaste tecken, till barnfödsell; hustru lise-
bet, hustrun ij gården giorde och eedh, at hon aldrigh sågh någon lick-
nelße på gunnil, at hon skulle wara haffuandeß vtan hennes
kläder när dhe skulle tuetta, wåro frij och obesmittade och aldrig
syntes techen till lößachtigheet, och gunnill bleff liggandes en hell
månadt på sengen och lät hålla böner för sigh widh kiörkan, hade
och budh effter presten och vndfick sacramentet och inthet man-
folck stodh för henne ij tall och röchte; Effter sådana skeell blef
gunnill för mistancke för barnamordh frikiendh, in till
någor will festa fot, och henne någon sak tilluijta.
Kom för retta Jönß Biörnßon ij Ehlinge och feste en 6 manna
eedh, at han tilfyllest hade betalat anders Gudmundzons söster,
Ingrit Gudmundz en koo, och giffuit henne kåpermyntt
1½ Dr.
hoß, och tå bleff hon så hastigt siuk, at hon lågh ij skogen om Natten;
den andra dagen om morgonen barnen gingo ij gerdet, at see om
iche ohegnat war på gerdet, finge dhe höra en Menniskia stoncka
och giffua sigh, och dhe gingo hem och sade för deraß moder Lisebett
Månsdotter, som är hustrun ij gården, och Lisebet gick strax på
wägen dijt gossen sade gunnill war, och tå mötte gunnil, kom
gångandes ij sin siukdom och mötte, och när dhe kommo in
emot gården, mötte them tuå karlar, Jönß ij Vglansrydztörp,
och Gudmundh ij samma törp, huilcka oföruarandes kommo till
måtte, när lisabet och hennes piga kommo ledandes medh gun-
nil, dy hon förmåtte sigh inthet, och Jöns folgde them in ij herber-
get, och bleff sittiandes ij dörren, och Lisebet kladde aff henne val-
manskiörtet, och hon hade en huijt serk, huijta stromper, och
nya skoo, thet klädde dhe af henne, och lade henne ij sengen, och Jönß
giorde sin eedh her å lagboken, at på hennes kläde syntes ingen
smitta eller det ringaste tecken, till barnfödsell; hustru lise-
bet, hustrun ij gården giorde och eedh, at hon aldrigh sågh någon lick-
nelße på gunnil, at hon skulle wara haffuandeß vtan hennes
kläder när dhe skulle tuetta, wåro frij och obesmittade och aldrig
syntes techen till lößachtigheet, och gunnill bleff liggandes en hell
månadt på sengen och lät hålla böner för sigh widh kiörkan, hade
och budh effter presten och vndfick sacramentet och inthet man-
folck stodh för henne ij tall och röchte; Effter sådana skeell blef
gunnill för mistancke för barnamordh frikiendh, in till
någor will festa fot, och henne någon sak tilluijta.
Kom för retta Jönß Biörnßon ij Ehlinge och feste en 6 manna
eedh, at han tilfyllest hade betalat anders Gudmundzons söster,
Ingrit Gudmundz en koo, och giffuit henne kåpermyntt
1½ Dr.
19r
Kom för retta, Märit Andersa dotter ij Brecknatörp Enkia
huilckens man Pedher för try åhr sedan, bleff ihielslagen aff en
Mönsterskriffuare Lasse Suenßon ij Böke ij Lihultz Sochn, och
Nu hade med sigh sin salige mans broder Anders Suenßon och
sin egen broder Anders Andersson; Jtem sin retta erkorede och til-
satte Målsman Pedher ij brecknetörp, och her in för welborne
Landzhöffdingen och hela retten, aff frij willia, felte en underdå-
nigh och ödmiuk förbön för förde dråpare Laße Suenßon
som ij try åhr haffuer warit flychtigh och på frije fötter, at han
måtte der mögeligen skee kunde, få nåder och för målzägandens
förbön Niuta lijffuet
Kom for retta Jacob ij Borßna, och talade till sin granne Måns
Elofßon, för it par soler Måns haffuer upslettet, Under sina
skor, ther till Måns iche kan Neka; Utan säger sin fångeman
en drängh Nielß, som tiente ij lagmanßrydh, der huderna blef
wo barkadhe; Jönß Nielßon ij lagmanßrydh, Witner at goßen
är tiuffachtigh, och haffuer stulit från honom och drängen är wth
häradz, och på en herregårdh lagmanßrydh, och kan iche förekommas.
Men effter Måns oloffzon är trouerdigh, och aldrigh beslagen med
tiuffwuerij, derföre bleff Måns ij borstna tillåten, at festa en 12
Manna eedh, at han icke skar eller stall det läret af Jacobß huudh
eller wiste at det war af hans huudh taget; till it annat Tingh.
Item klagar och hustru Malin, at Kirstin Månßes ij borsna,
haffwer sagdt för hennes dotter, Karin Jacobßdotter, at hon skulle
haffua sönderskuret it huffuudhkläde, och it litet armaklädhe
som hörde Anna ij östraby till, Men huffuudhklädet hörde
Elin Olufz ij boarydt till; för detta skarßtalet, feste hustruu
Malin en 6 manna edh till it annat Tingh.
Item klagade hustru Malin, at Måns elofzon slogh henne it
slagh medh en staka öffuer armen, så at ther syntes blådnet
effter, huilket skedde, ij Månßes egen gårdh, derför uthfeste
Måns 6 dlr.
Målzäganden . . . . . . 3 dlr -: -:
f. hußbonden . . . . . . 2 dlr -: -:
Häradet . . . . . . . . 4 öre -: -:
Heredahoffdingen . . . . 4 öre -: -:
Hustru Malin hade slagit måns med en rock, skall böta lijka
medh Måns eller quitta Målzägande retten.
19v
och all den stundh detta ährendet, war ringa, och owenasaga, gin-
go dhe vt ifrån retten, och medh them sendes en Nembdeman Pedher
Bengtzon ij trotteßlöff, at försökija om dhe kunde förlikaß; När
Pedher Bengtzon inkom bekiende han parterna wåro förlichta; och
ij wijte satt it par oxar til retten, at huilcken som afbryter skall
them betala, Jacob ij borstna, och Måns ibm, kommo in för ret-
ten, och bekiende dhe wåro förlichte, och än till öfuerflödh, rechte
hender samman her för retten, och Jakade till wijtet.
Sammadagh tingfördes den fången Suen en förrymdh soldat
och effter den högloflige konungzlige hoffretz ij Göterijken, Resolu-
tions domb; bleff frågat, om han med godhe wille bekienna hef-
den och barnet medh Karin Vddzdotter, som han folgde ådt dan-
marck; Suen Nekar på thet högsta till samme gerningh, och
wijter in på Ehrich Nielßon, och han Nekar och. Huadh belon-
gande den konungzlige retz befalningh, at skriffua Landzhöf-
dingen ij danmark till, at samme kåna, måtte komma in
öffuer grentzen, och stå Suen till mundz. Så hafwer Landz-
höffdingen pålagdt kånones fadher Vdda ij traherydt, at dra-
ga vth ij danmark och vpsökia sin dotter karin, och erfara ij
huadh slotz Lhän, hon kunne finnas, och thet sedan för honom be-
retta, så wille han sedan skriffua den Stådthållaren till; Men
Vdde berettar, at han inthet haffuer funnet sin dotter, eller
spordt huar hon är eller ij huadh Slotz Lhän, derföre haffuer
Landzhöffdingen inthet kunnat her om skriffua effter Landzhöf-
dingen hafr någre Resor om sådan ährender skriffuit till dan-
mark, och iche är werdigh få en bokstaff tilbakers igen, vthan
dhe bedia at någon skall komma der vt, och klaga dhem än så will
dhe skaffa dhem rett, men iche tillåta dem föras hijt in öffwer
Grentzen; horet belongande så kan retten der på ingen domb
falla, efter Suen näkar och will der på döö, at han är der-
före frij; och för den skuldh bliffuer vpskoff med Ehrich Nielß
som Suen haffuer horet tilluist, in till hans sidsta bekiennelße
håller han fort, tå skall Ehrich sigh sedan lagligen weria, eller
fellas, Sedan bleff frågat om her wåro nu några af dhe dan-
ske men tilstädes, som her wåro senast, och sade sigh hafua klage-
måll; Så wåro her inga denna gången tilstädes, och inga
flere klagemåll, än tillförenne förhörde ähro.
go dhe vt ifrån retten, och medh them sendes en Nembdeman Pedher
Bengtzon ij trotteßlöff, at försökija om dhe kunde förlikaß; När
Pedher Bengtzon inkom bekiende han parterna wåro förlichta; och
ij wijte satt it par oxar til retten, at huilcken som afbryter skall
them betala, Jacob ij borstna, och Måns ibm, kommo in för ret-
ten, och bekiende dhe wåro förlichte, och än till öfuerflödh, rechte
hender samman her för retten, och Jakade till wijtet.
Sammadagh tingfördes den fången Suen en förrymdh soldat
och effter den högloflige konungzlige hoffretz ij Göterijken, Resolu-
tions domb; bleff frågat, om han med godhe wille bekienna hef-
den och barnet medh Karin Vddzdotter, som han folgde ådt dan-
marck; Suen Nekar på thet högsta till samme gerningh, och
wijter in på Ehrich Nielßon, och han Nekar och. Huadh belon-
gande den konungzlige retz befalningh, at skriffua Landzhöf-
dingen ij danmark till, at samme kåna, måtte komma in
öffuer grentzen, och stå Suen till mundz. Så hafwer Landz-
höffdingen pålagdt kånones fadher Vdda ij traherydt, at dra-
ga vth ij danmark och vpsökia sin dotter karin, och erfara ij
huadh slotz Lhän, hon kunne finnas, och thet sedan för honom be-
retta, så wille han sedan skriffua den Stådthållaren till; Men
Vdde berettar, at han inthet haffuer funnet sin dotter, eller
spordt huar hon är eller ij huadh Slotz Lhän, derföre haffuer
Landzhöffdingen inthet kunnat her om skriffua effter Landzhöf-
dingen hafr någre Resor om sådan ährender skriffuit till dan-
mark, och iche är werdigh få en bokstaff tilbakers igen, vthan
dhe bedia at någon skall komma der vt, och klaga dhem än så will
dhe skaffa dhem rett, men iche tillåta dem föras hijt in öffwer
Grentzen; horet belongande så kan retten der på ingen domb
falla, efter Suen näkar och will der på döö, at han är der-
före frij; och för den skuldh bliffuer vpskoff med Ehrich Nielß
som Suen haffuer horet tilluist, in till hans sidsta bekiennelße
håller han fort, tå skall Ehrich sigh sedan lagligen weria, eller
fellas, Sedan bleff frågat om her wåro nu några af dhe dan-
ske men tilstädes, som her wåro senast, och sade sigh hafua klage-
måll; Så wåro her inga denna gången tilstädes, och inga
flere klagemåll, än tillförenne förhörde ähro.
20r
Sammadagh kom för retat Pedher Olßon, fordom be-
falningzman ij Wexiö, och framlade den högloflige konungz-
lige hoffretz ij Götarijken Promoriall, Landzhöffingen
Welborne Bengt Bagge till skriffuit med befallningh, han wil-
le på Pedher Olßons wägnar, och ij hans wederpartz näruaro, Vp-
taga, thuenne Vitne her ij Sonnerbo häradt, angående några tomp-
ter ij Wexiö stadh. Oppå Gudmundh Krokz vägnar, war
fulmechtigh welachtat Theophilus, Slotz secreterar. på Crone-
bergh. först framkom Sten Månßon ij Maråß, och effter aflagdan
eedh, witnade och sålunda berettade at åhr 1627. tå Rikzdagen stodh
ij Stockholm folgde han Peder Olßon dijt, förty han hade tient honom
för en Suentienare, och warit på några tågh, för honom när detta
skedde, och är en trowärdigh man, och trogen skattdragare; När
dhe wåro stadde ij Stockholm, sende han Måns Petrj effter per Olßon,
han togh Oluff Holgerßon med sigh, och sina Dcoumenter, och gick till ho-
nom; När dhe hade tallas widh en stundh, frågade her Måns huem
hade giffuit honom tilståndh, at bygga hans tompt ij Wexiö, Peder
Olßon suarade, Antonius Swartz, haffuer thet giordt, och här är
hans fulmacht, och fick her Måns fulmachten, then han honom
affhende och stack j sin snapsek, och sedan behölt. Sedan framförde
Pedher Olßon it annat vitne Måns Perßon ij Replösa bofast man
Ehrligh och vitneßfördh, och efter aflagdan eedh Vitnade och berettade
at ij Wexiö, för än Pedher Olßon begynte bygga, vplaß han för
timbermennerna her Månß fulmacht, at then lydde på 400
Dr; Mehr wet han inthet ij denna sak at Vitna.
Sammadagh kom för retta Bengt Olßon ij hörda, och giorde
en 12 Manna eedh, at den vnge drängen, Jöns Jeppaßon iche
bleff dödh, aff dhe hugh och handawerk som Bengt Olßon lade på honum
ij sin egen stuga.
Edmen.
Bengt Olßon sielff, hindrich Person ij åby, Knut Jonßon ij Ople,
Larß Perßon ibm, Jöns Halff ij Spånghyttan, Nielß Hindrichzon ibm,
Hindrich Olßon i berghem, Giermundh ij Kieringe, Anders Jonßon ij berghem,
Arffuit Andßon ibm, Per Jonßon ibm, Bengt Sonaßon.
Edheformen lyder så Jagh bedher migh så gudh hielpa, och thet
heliga Ewangelium, och alla gudz ordh iagh hört haffwer, och gudhz
falningzman ij Wexiö, och framlade den högloflige konungz-
lige hoffretz ij Götarijken Promoriall, Landzhöffingen
Welborne Bengt Bagge till skriffuit med befallningh, han wil-
le på Pedher Olßons wägnar, och ij hans wederpartz näruaro, Vp-
taga, thuenne Vitne her ij Sonnerbo häradt, angående några tomp-
ter ij Wexiö stadh. Oppå Gudmundh Krokz vägnar, war
fulmechtigh welachtat Theophilus, Slotz secreterar. på Crone-
bergh. först framkom Sten Månßon ij Maråß, och effter aflagdan
eedh, witnade och sålunda berettade at åhr 1627. tå Rikzdagen stodh
ij Stockholm folgde han Peder Olßon dijt, förty han hade tient honom
för en Suentienare, och warit på några tågh, för honom när detta
skedde, och är en trowärdigh man, och trogen skattdragare; När
dhe wåro stadde ij Stockholm, sende han Måns Petrj effter per Olßon,
han togh Oluff Holgerßon med sigh, och sina Dcoumenter, och gick till ho-
nom; När dhe hade tallas widh en stundh, frågade her Måns huem
hade giffuit honom tilståndh, at bygga hans tompt ij Wexiö, Peder
Olßon suarade, Antonius Swartz, haffuer thet giordt, och här är
hans fulmacht, och fick her Måns fulmachten, then han honom
affhende och stack j sin snapsek, och sedan behölt. Sedan framförde
Pedher Olßon it annat vitne Måns Perßon ij Replösa bofast man
Ehrligh och vitneßfördh, och efter aflagdan eedh Vitnade och berettade
at ij Wexiö, för än Pedher Olßon begynte bygga, vplaß han för
timbermennerna her Månß fulmacht, at then lydde på 400
Dr; Mehr wet han inthet ij denna sak at Vitna.
Sammadagh kom för retta Bengt Olßon ij hörda, och giorde
en 12 Manna eedh, at den vnge drängen, Jöns Jeppaßon iche
bleff dödh, aff dhe hugh och handawerk som Bengt Olßon lade på honum
ij sin egen stuga.
Edmen.
Bengt Olßon sielff, hindrich Person ij åby, Knut Jonßon ij Ople,
Larß Perßon ibm, Jöns Halff ij Spånghyttan, Nielß Hindrichzon ibm,
Hindrich Olßon i berghem, Giermundh ij Kieringe, Anders Jonßon ij berghem,
Arffuit Andßon ibm, Per Jonßon ibm, Bengt Sonaßon.
Edheformen lyder så Jagh bedher migh så gudh hielpa, och thet
heliga Ewangelium, och alla gudz ordh iagh hört haffwer, och gudhz
20v
helga sacramente, som iagh her till annamma haffuer, och än her
effter annamma achtar, komme migh aldrigh till tröst eller hug-
nat, her eller ij thet tilkommande lijffuet, om Jönß Jeppaßon
iche bleff dödh, aff retta sott, och icke aff mitt handauerk, eller J wål-
lande så see migh gudh hull till liff och siell.
Hans Edemen suoro huar sins lästom, iagh bedher migh så Gudh
hielpa, som Bengt Olßons eedh är rehn och iche Mehn, Effter förde
Edeform, och gångh lagh bleff Bengt Olßon för Jönß Jeppaßons dödh
frikiendh.
Kom för retta Måns Jönßon ij Siuhult, och klagade at Anders
Jonßon, och Nielß Jonßon hade skelt honom för en billatiuff, thet
the honom ännu, her för retten förbrå, derföre vthfeste Måns
Jönßon en 6. Manna eedh, at han iche stall en bill ifrån Jon Månß
ij Siuhult.
Jtem sade Oluff Jonßon, at Månßes hustru Kirstin Pedersd.
stall tuå kakor ifrån tuffua ij Siuhult.
Jtem klagade Kirstin ij Siuhult, at thuenne Pigor Kirstin
och Christion, öffuerfallo henne på Kiörkewägen, frågandes hen-
ne, om thet iche war deraß huffuudkläde, som kirstin hade på
huffuudet; tå löste hon af sigh huffuudklädet, och lät dhem see
och skådha; J thet samma togo dhe huffuudklädet och lopo sin koß,
föregiffuandes at Christion som war Kirstines tienstepiga, hade
taget hufwudklädet ij tuettan, och inthet fick det ifrån sigh; her
om haffua dhe lenge sedan warit förlichte, men thet hafuer iche
för warit tingfördh, derföre bleff thet ther widh som för war
giordt;
Jtem vthfeste Oluff Jonßonför et kniffzhugh, han slogh Måns
Jönßon ij ryggen, och war it kötsår, Peninger _ _ _ 6 Dr.
Cronan . . . . . . 4. Dr.
Häradet . . . . . . 1. Dr.
häredzhöffd. . . . . 1. Dr.
effter annamma achtar, komme migh aldrigh till tröst eller hug-
nat, her eller ij thet tilkommande lijffuet, om Jönß Jeppaßon
iche bleff dödh, aff retta sott, och icke aff mitt handauerk, eller J wål-
lande så see migh gudh hull till liff och siell.
Hans Edemen suoro huar sins lästom, iagh bedher migh så Gudh
hielpa, som Bengt Olßons eedh är rehn och iche Mehn, Effter förde
Edeform, och gångh lagh bleff Bengt Olßon för Jönß Jeppaßons dödh
frikiendh.
Kom för retta Måns Jönßon ij Siuhult, och klagade at Anders
Jonßon, och Nielß Jonßon hade skelt honom för en billatiuff, thet
the honom ännu, her för retten förbrå, derföre vthfeste Måns
Jönßon en 6. Manna eedh, at han iche stall en bill ifrån Jon Månß
ij Siuhult.
Jtem sade Oluff Jonßon, at Månßes hustru Kirstin Pedersd.
stall tuå kakor ifrån tuffua ij Siuhult.
Jtem klagade Kirstin ij Siuhult, at thuenne Pigor Kirstin
och Christion, öffuerfallo henne på Kiörkewägen, frågandes hen-
ne, om thet iche war deraß huffuudkläde, som kirstin hade på
huffuudet; tå löste hon af sigh huffuudklädet, och lät dhem see
och skådha; J thet samma togo dhe huffuudklädet och lopo sin koß,
föregiffuandes at Christion som war Kirstines tienstepiga, hade
taget hufwudklädet ij tuettan, och inthet fick det ifrån sigh; her
om haffua dhe lenge sedan warit förlichte, men thet hafuer iche
för warit tingfördh, derföre bleff thet ther widh som för war
giordt;
Jtem vthfeste Oluff Jonßonför et kniffzhugh, han slogh Måns
Jönßon ij ryggen, och war it kötsår, Peninger _ _ _ 6 Dr.
Cronan . . . . . . 4. Dr.
Häradet . . . . . . 1. Dr.
häredzhöffd. . . . . 1. Dr.
21r
Anno 1640 dhen 17 och 18 Novembris
Stodh laga tingh ij Sönnerbo hd widh rettan tingstadh Ham-
nedha, Öffueruarandeß på Landzhöffdingens Welborna
Bengt Bagges vägner, och ij hans stelle fulmechtigh Edla och
Welbördigh Pedher Månßon lod til Hielmsenga; Jtem befal-
ningzmannen ther sammastädes Ehrboren och förståndigh Larß
Anderßon ij SKeen, sampt häradz Nembdamen.
Bengt Bagges vägner, och ij hans stelle fulmechtigh Edla och
Welbördigh Pedher Månßon lod til Hielmsenga; Jtem befal-
ningzmannen ther sammastädes Ehrboren och förståndigh Larß
Anderßon ij SKeen, sampt häradz Nembdamen.
Nembden.
Pedher Johanßon ij Juddult, Peder Månßon ij Synderwrå,
Nielß Bengtzon ij Horn, Mattiß ij Lundhen,
Gisle ij Tranhult, Knut Torßon ij bolmarijt
Jon Jönßonij Rydh, Jon ij Snelßböke,
Oluff ij skeckarp, Anders ij berghem,
Måns Johanßon ij Angelstadh, Åke ij Rangnillekiöp.
Gardar upbiudeß.
| 1/4 af bierserydt j Wrå Sochn | 3 |
| 1/4 af en femtingh aff en annor 1/4 ij brokhult | 3 |
| 1/4 aff näst then Synderste gårdhen ij berghem | 3 |
| 1/3 aff Strommakiöp ij göterydz Sochn | 3 |
| 1/8 aff boxhult ij götarydz sochn | 3 |
| 5 skeppelandh aff törstens gårdh ij horn | 3 |
| 1/3 aff biersgården ij berghem | 3 |
| En halff tolfftingh af Staffrilt ij Nöttia Sochn | 3 |
| ½ heggeßhult ij torpa Sochn | 3 |
| 3/4 aff Sken ij Andersta sochn | 3 |
| ½ Norregården ij Åby | 3 |
| All Mellangårdhen ij mistrult | 3 |
| ½ Mierret ij traherydz Sochn | 3 |
| 1/6 af Skattagården ij flattinge | 3 |
| halfannan Siettingh af Vestre gården ij fiäralt | 2 |
| ½ siettingh ij Ingelßkiöp | 2 |
| 1/6 af Tjböke ij hynnerydz sochn | 2 |
| 1/4 af Synderste gården ij Gößhult | 2 |
| 1/4 af Starseholmen ij Hallarydz Sochn | 2 |
| Siu skeppelandh och 16 Laß engh ij Suenßhult | 2 |
21v
| ½ Stenßhult | 2 |
| 9 skeppelandh ij Råakiöp | 2 |
| 3/8 af Wela ij hallarydz Sochn | 1 |
| 1/4 och en Sextondedell aff Söra gresholma | 1 |
| En broderlot aff Per Nielßons ½ gårdh ij Ößiö | 1 |
| 1/4 aff Syndra gården ij osnakik ij Pieterydz Sochn | 1 |
| 1/3 aff Totabolet | |
| ½ Isiöa ij Hamneda sochn | 1 |
| 1/12 af fagrilt ij göterydz Sochn | 1 |
| ½ Saxanäß ij Lihultz Sochn | 1 |
| 1/9 af heßlult ij hynnerydz Sochn | 1 |
| 1/4 aff prångaregårdhen ij Tuterydt | 1 |
| 1/4 ij Misterult | 1 |
| 1/8 aff Gößhult | 1 |
| 1/8 ij exhult | 1 |
| ½ Kiöpet ij hynnerydz Sochn | 1 |
| 1/3 af Ekenäs | 1 |
| 1/5 aff Siuhult | 1 |
| 1/6 aff Ingelskiöp | 1 |
| 1/3 aff mistrult | 1 |
| 1/6 af hökalt ij hynnerydz sochn | 1 |
| halff annan fierdingh aff Sproxhult ij s: sochn | 1 |
| 3/4 af Göshult ij Traherydz Sochn | 1 |
| 1/6 af Siögården ij Horn | 1 |
| 1/4 aff Beckarydt | 1 |
| 1/3 af quänarp | 1 |
| 1/6 aff Stackarp ij Torpa Sochn | 1 |
| 1/8 af Raffualt ij Hynnerydz Sochn | 1 |
| 1/6 aff skreckarp ij torpa Sochn | 1 |
| 1/4 aff beteråß ij Traherydz Sochn | 1 |
| 1/6 af ågårdhen j Nöttia Sochn | 1 |
| 1/4 af Lindefalla ij Hallarydz Sochn | 1 |
| 1/6 aff Stokhult ij Agunnarydz S. | 1 |
| 1/4 aff Årbohult ij Hallarydh Sochn | 1 |
22r
Sammadagh tingfördes en skattedrängh Jönß Ander-
ßon ij Aplanäß ogifft, och sachfeltes för löndskeläger, med en
Lößkåna Kirstin Suenßdotter, kånan skall finnaß ij
Ößbo häradt, men Jönß Anderßon vthfeste för lönskelägge
3 Dr
Cronan . . . . . . . . 2 Dr -: -:
häradet . . . . . . . . 2 Dr -: -:
häredzhöffd. . . . . . . 2 Dr -: -:
Kom för retta Måns Bondaßon, och på sin hustrus Vägnar,
| 1/4 aff heßhult ij Wråå Sochn | 1 |
| 1 hell gårdh ij Skallebodha | 1 |
| Stådhållaren Ehrich Oxe låter vpbuida Linßhult ij Nötta S. | 1 |
| 1/4 af toreßholma ij Hallerydz s. | 1 |
| Langhult låter welbna Nielß Siöbladh, vpbiuda med sit torp | |
| bde Christians torp vpbiudes ij Slechten | 1 |
| 1/2 gårdh ij tomaridt ij hynnerydz sochn | 1 |
| 1/[..] af bökhult ij traherydz Sochn | 1 |
| 1/3 af quinnalt ij traherydz s. | 1 |
| alt Linhult ij traherydz Sochn | 1 |
| 1/4 aff Östra toresholma | 1 |
Sammadagh tingfördes en skattedrängh Jönß Ander-
ßon ij Aplanäß ogifft, och sachfeltes för löndskeläger, med en
Lößkåna Kirstin Suenßdotter, kånan skall finnaß ij
Ößbo häradt, men Jönß Anderßon vthfeste för lönskelägge
3 Dr
Cronan . . . . . . . . 2 Dr -: -:
häradet . . . . . . . . 2 Dr -: -:
häredzhöffd. . . . . . . 2 Dr -: -:
Kom för retta Måns Bondaßon, och på sin hustrus Vägnar,
Karin, berettade at hennes fadher Åke och hans hustru Inge-
borgh ij Rydh, hade sigh tilpantat, af Kierstin Eskelß Jordh ij Rydh
för Peningar ij godt mynt, för 56 Dr Så bleff först Inge-
borgh Åkes dödh, så ärfde Karin halfft det gellet, effter sin Moder,
22v
Nemlig 28 Dr, dernäst sålde Åke en Skreddare Per
Jonßon sit geldh, ij JOrdhen för 28 Dr Så giorde och Per Jonßon
kiöp med Måns Bondaßon om sit geldh, sålunda, at Per Jonßon
skulle behålla Jorden, och betala Måns Bondaßon 28 Dr ther på
han iche mehr bekommet haffuer än 4 RijkzDr och 5 alnar hem
giordt lärufft, och Nu treskas Per Jonßon, och inthet will betala, Vtan
för andra bedriffter håller sigh vndann, och intet will komma till
retta och Suara; och effter Måns Bondaßon är trengder man
haffuer han tagit sina Peningr igen af Jon ij Weka, och satt Åbo på
Jorden, Nu vndseger Per Jonßon honom som Jorden brukar
derföre bleff afdömdt, at Ländzmannen skall liusa kongens
fredh, öffuer bonden, som brukar Jorden, och then behålla intill
Per Jonßon betalar gellet.
Sammadagh tingfördes en skattabonde, Jon Larßon ij Linhult,
huilken är mistäncht haffua besoffuit en Enkia, Karin Per
Korps och har her ij retten framlagdt, Capelanens ij Åß, her Peder
Knutzons Zedell, at samma kåna kom her ifrån Sönnerbo härad
till Karaby ij Åß Sochn, ij Weßbo häredt, ther födde hon barnet, och för
än han wille Christna barnet, frågade han effter barnafadren, tå
bekiende hon först på Jon Larßons son ij Lindhult, tå sade Peer
till Kånan förde Karin tu liuger; tå bekiende, hon vthtryck-
ligen, at Jon Larßon sielff är barnafadren, på sådan bekiennelße
Christnade han barnet, Prestens Zedell Daterat ij Karaby then 2 Sep-
tembris 1640. Vpsatt till bätter Ransakningh.
Sammadagh kom för retta Jon ij Nygårdh, och framförde efter-
skriffne Vitne, Nemligen Pedher Bengtzon och Knut ij Selleberg
huilka afflade her på tinget dyre eedh, at dhe stodho hoß Jon ij Nygårdh
på Wernamo Marknat, och hörde at Larß Jönßon ij Jönekiöping
kiendeß widh det gellet, hans drängh Knut Suenßon honom på
Larß Jönßons wägnar skyldigh war, och Larß Jönßon gaff Jon ij Ny-
gårdh till lega it Jernstycke, widh paß it pundh her på aflade dhe
eedh på boken, at thet är så ij sanningh skeedt som förbt är.
Jonßon sit geldh, ij JOrdhen för 28 Dr Så giorde och Per Jonßon
kiöp med Måns Bondaßon om sit geldh, sålunda, at Per Jonßon
skulle behålla Jorden, och betala Måns Bondaßon 28 Dr ther på
han iche mehr bekommet haffuer än 4 RijkzDr och 5 alnar hem
giordt lärufft, och Nu treskas Per Jonßon, och inthet will betala, Vtan
för andra bedriffter håller sigh vndann, och intet will komma till
retta och Suara; och effter Måns Bondaßon är trengder man
haffuer han tagit sina Peningr igen af Jon ij Weka, och satt Åbo på
Jorden, Nu vndseger Per Jonßon honom som Jorden brukar
derföre bleff afdömdt, at Ländzmannen skall liusa kongens
fredh, öffuer bonden, som brukar Jorden, och then behålla intill
Per Jonßon betalar gellet.
Sammadagh tingfördes en skattabonde, Jon Larßon ij Linhult,
huilken är mistäncht haffua besoffuit en Enkia, Karin Per
Korps och har her ij retten framlagdt, Capelanens ij Åß, her Peder
Knutzons Zedell, at samma kåna kom her ifrån Sönnerbo härad
till Karaby ij Åß Sochn, ij Weßbo häredt, ther födde hon barnet, och för
än han wille Christna barnet, frågade han effter barnafadren, tå
bekiende hon först på Jon Larßons son ij Lindhult, tå sade Peer
till Kånan förde Karin tu liuger; tå bekiende, hon vthtryck-
ligen, at Jon Larßon sielff är barnafadren, på sådan bekiennelße
Christnade han barnet, Prestens Zedell Daterat ij Karaby then 2 Sep-
tembris 1640. Vpsatt till bätter Ransakningh.
Sammadagh kom för retta Jon ij Nygårdh, och framförde efter-
skriffne Vitne, Nemligen Pedher Bengtzon och Knut ij Selleberg
huilka afflade her på tinget dyre eedh, at dhe stodho hoß Jon ij Nygårdh
på Wernamo Marknat, och hörde at Larß Jönßon ij Jönekiöping
kiendeß widh det gellet, hans drängh Knut Suenßon honom på
Larß Jönßons wägnar skyldigh war, och Larß Jönßon gaff Jon ij Ny-
gårdh till lega it Jernstycke, widh paß it pundh her på aflade dhe
eedh på boken, at thet är så ij sanningh skeedt som förbt är.
23r
Kom för retta Pedher ij Malmarit, och kierradhe till Eno-
wall hans granne, hans kiendz wijdh en Sugga, som han säger wa-
ra hans eget; Och Enowalß fader hade giffuit honom till
hemgift, och säger det är hans Swin, och haffuer thet nu handa
Emellan, och hemulat ij sin huß, derföre bleff afsagdt effter
det 16 Cap. ij Tiuffua balcken, at Enoualß fadher och han skulle
festa en 12 Manna eedh och weria och försuara; om sider
bleff bewilliat at boo skulle gåå lagh med 6 man och hemula
Suinet, huilcken eedh han Wthfeste.
Jtem beskyllade Per ij Malmarit, at Boo eller hans Sonn
Enowall haffua bortburet it stenmarke, som lågh Emellan
deras Engar, och effter thet båda är frelße, bleff afsagdt at deße
effterschreffne dannemen, Börge ij tomarijt som ij Malmarit
Lenge bodt haffwer, Nielß ij Kier, och Nielß ij Westrult, deße
skola gåå till Malmarit, och bese lägenhet, och sedan Vitna
om thet haffuer warit marke, eller om grannarna haffua
rettat sigh der effter eller iche.
Sammadagh kom för retta Asser Perßon ifrån Jönekiö-
pingh, och på welachtat Måns Jonßons vegnar fordom
fogde ij Sunnerbo häradt framlade hans fulmachtz Zedell Dat:
Jönekiöpingh den 29. Octob: 1640 och kieradhe till Per Nielß
ij Yalt, fordom Ländzman och hans vpbördzman om 395 Dr, som förde
Ländzman säger sigh haffua leffuererat welachtat Gudmundh
Anderßon och Måns Jonßon ij hans Rekningh haffuer godhe tient
och med honom afdraget, och Gudhmund Anderson, ij Någre åhr haffr
wederkiendz, och vppenbarligen bekiendt, sigh af per Nilßon be-
kommit haffua; Men nu berettar Asser Perßon, at Gudmundh
Anderßon på Jönekiöpingz Rådhuß, sigh annorlunda betäncht,
och Nekar till samma Peninger orsaken, at der på fans iche gud-
mundh Anderßons quittens; här till suarar Per Nielßon, att
när han för 6 åhr sedhan giorde sin Reckenskap togh Månß Jonß
till sigh 19 Quittenser och Per Nielßon något quittens hade, war
Gudmundh Anderßons quittens på förde Peningar, der iblandh
och samme Peninger stodo okrefde och ij stilla ståndh ij fhem åhr
eller något öffuer och Per Nilßon inthet bleff tiltalat för än
sedhan Måns Jonßon och Gudmundh begynte tretta. Nu
begerer Måns Jonßon at Per Nielßon måtte giöra en 12 Man-
na eedh at han Redeligen haffuer betalat Gudmundh Anderson
wall hans granne, hans kiendz wijdh en Sugga, som han säger wa-
ra hans eget; Och Enowalß fader hade giffuit honom till
hemgift, och säger det är hans Swin, och haffuer thet nu handa
Emellan, och hemulat ij sin huß, derföre bleff afsagdt effter
det 16 Cap. ij Tiuffua balcken, at Enoualß fadher och han skulle
festa en 12 Manna eedh och weria och försuara; om sider
bleff bewilliat at boo skulle gåå lagh med 6 man och hemula
Suinet, huilcken eedh han Wthfeste.
Jtem beskyllade Per ij Malmarit, at Boo eller hans Sonn
Enowall haffua bortburet it stenmarke, som lågh Emellan
deras Engar, och effter thet båda är frelße, bleff afsagdt at deße
effterschreffne dannemen, Börge ij tomarijt som ij Malmarit
Lenge bodt haffwer, Nielß ij Kier, och Nielß ij Westrult, deße
skola gåå till Malmarit, och bese lägenhet, och sedan Vitna
om thet haffuer warit marke, eller om grannarna haffua
rettat sigh der effter eller iche.
Sammadagh kom för retta Asser Perßon ifrån Jönekiö-
pingh, och på welachtat Måns Jonßons vegnar fordom
fogde ij Sunnerbo häradt framlade hans fulmachtz Zedell Dat:
Jönekiöpingh den 29. Octob: 1640 och kieradhe till Per Nielß
ij Yalt, fordom Ländzman och hans vpbördzman om 395 Dr, som förde
Ländzman säger sigh haffua leffuererat welachtat Gudmundh
Anderßon och Måns Jonßon ij hans Rekningh haffuer godhe tient
och med honom afdraget, och Gudhmund Anderson, ij Någre åhr haffr
wederkiendz, och vppenbarligen bekiendt, sigh af per Nilßon be-
kommit haffua; Men nu berettar Asser Perßon, at Gudmundh
Anderßon på Jönekiöpingz Rådhuß, sigh annorlunda betäncht,
och Nekar till samma Peninger orsaken, at der på fans iche gud-
mundh Anderßons quittens; här till suarar Per Nielßon, att
när han för 6 åhr sedhan giorde sin Reckenskap togh Månß Jonß
till sigh 19 Quittenser och Per Nielßon något quittens hade, war
Gudmundh Anderßons quittens på förde Peningar, der iblandh
och samme Peninger stodo okrefde och ij stilla ståndh ij fhem åhr
eller något öffuer och Per Nilßon inthet bleff tiltalat för än
sedhan Måns Jonßon och Gudmundh begynte tretta. Nu
begerer Måns Jonßon at Per Nielßon måtte giöra en 12 Man-
na eedh at han Redeligen haffuer betalat Gudmundh Anderson
23v
förde Peningr. doch för än Edhen bliffuer gången är billigt
at Gudmundh Anderßon stemmäß at staffua eedhen om sigh eliest
iche retter Per Nielßon vthfestes edhen her widh tinget. Men efter
dhet är vppenbart och witterligit at Gudmundh haffuer samma
Peninger tilförenne weder kiendz, synes billicht at han der-
widh stadigt bliffuer, och iche med blotta Neij sigh der ifrån ledher.
Sammadagh rechte Jacob Jönßon ij borstna, och Jon ij Nygårdh
Welborne Pedher Månßon lodh till hielmsenga handh at dhe om
tiugonde dagz marknadt 1641 skola sigh ij Jönekiöpingh finna
Lhåta, och giöra fulkomligh rechningh och afskeedh med welachtat
Måns Jonßon, och med honom Clarera, huadh dhe medh retta bliffua
skyldige, deßlikest Jönß Nielßion ij lagmanßrydh loffuade och vth thet
samma, och rechte Welbne Pedher Månßon lodh ther på sin handh.
Jtem Pedher Carlßon ij Cronebodha.
Sammadagh kom för retta Börge ij Longaskogh fulmyndig
på Nielß Eskelßons wägnar ij Stenßhult, och tingskiötte wellerdh
her Nielß ij Pieterydh, en fierdingh aff Westra Stenßhulta gårdh som
war Nielß Eskelßons retta mödernes arff, och derföre vpbtt
godt mynt 80. Dr och för etlöffuet en RikzDr och är detta kiöp
giordt Anno 1634 medan hustru Gertrudh Carllßdotter lefde
och skall tingskiöttningen förståß på första gifftan.
Sammadagh kom för retta Nielß Bengtzon ij horn och
framlade ij retten, en gammall kiöpe zedell, Daterat 1631
förmälandeß at Jon ij skiölßbygd, med sin hustrus karines sam-
tycke, hafuer sålt Jönß Jonßon, och Jon Jonßon 3½ skeppeland
at Gudmundh Anderßon stemmäß at staffua eedhen om sigh eliest
iche retter Per Nielßon vthfestes edhen her widh tinget. Men efter
dhet är vppenbart och witterligit at Gudmundh haffuer samma
Peninger tilförenne weder kiendz, synes billicht at han der-
widh stadigt bliffuer, och iche med blotta Neij sigh der ifrån ledher.
Kom för retta Stenn ij horsia,och berettade, at han för Någon
tidh sedhan miste en Söfuerskedh, huilken är bespeijat, hoß Anders
ij Staffrilt, bleff och Trotte ij Röminge bespeijat, och skedhen uppbar
huilken skedh,Anders sedhan undanstak, och icke wett sin hemulßman
utan Nembner en piga, huilken icke nu war tilstädes, derföre
satte Anders borgen, at innan 3 wekor sin hemulßman före
komma.
Sammadagh rechte Jacob Jönßon ij borstna, och Jon ij Nygårdh
Welborne Pedher Månßon lodh till hielmsenga handh at dhe om
tiugonde dagz marknadt 1641 skola sigh ij Jönekiöpingh finna
Lhåta, och giöra fulkomligh rechningh och afskeedh med welachtat
Måns Jonßon, och med honom Clarera, huadh dhe medh retta bliffua
skyldige, deßlikest Jönß Nielßion ij lagmanßrydh loffuade och vth thet
samma, och rechte Welbne Pedher Månßon lodh ther på sin handh.
Jtem Pedher Carlßon ij Cronebodha.
Sammadagh kom för retta Börge ij Longaskogh fulmyndig
på Nielß Eskelßons wägnar ij Stenßhult, och tingskiötte wellerdh
her Nielß ij Pieterydh, en fierdingh aff Westra Stenßhulta gårdh som
war Nielß Eskelßons retta mödernes arff, och derföre vpbtt
godt mynt 80. Dr och för etlöffuet en RikzDr och är detta kiöp
giordt Anno 1634 medan hustru Gertrudh Carllßdotter lefde
och skall tingskiöttningen förståß på första gifftan.
Sammadagh kom för retta Nielß Bengtzon ij horn och
framlade ij retten, en gammall kiöpe zedell, Daterat 1631
förmälandeß at Jon ij skiölßbygd, med sin hustrus karines sam-
tycke, hafuer sålt Jönß Jonßon, och Jon Jonßon 3½ skeppeland
24r
Jordh ij brokhult, för 28 Dr för arff och etlöffuet; Jtem
haffuer och Anderß ij Sterseholmen med sin hustrus Ingerds samp-
tycke, sålt Jönß Jonßon, och Jon Jonßon 3½ skeppelandh ij brok-
hult, och derföre Vpbtt 28 Dr för arff och etlöffuet, och giordt
gambla Jönß ij Brokhult fulmyndigh bortskiöta Jorden, Jtem
framlades och en kiöpe zedell effter samma Dato, ther Vthi Nielß
Ehrlandzon ij loushult, med sin hustru Segridz Jaa och samtycke
haffuer sålt förde Jönß Jonßon, och Jon Jonßon 3½ skeppelandh
ij brokhult, för 27 Dr; Nu är gamble Jönß of gammall och
iche tingföör, haffuer förthenskuldh giordt Nielß Bengtzon ij
horn på sina vägner fulmyndigh at bortskiöta Jorden ifrån
denna förde och tilegna in vnder Jönß Jonßons, och Jon Jonßons
barn, huar halffparten till Ewerdeligh ägendom.
Kom för retta Jon ij Snelßböke, fulmyndigh på Laß Bondaßons
haffuer och Anderß ij Sterseholmen med sin hustrus Ingerds samp-
tycke, sålt Jönß Jonßon, och Jon Jonßon 3½ skeppelandh ij brok-
hult, och derföre Vpbtt 28 Dr för arff och etlöffuet, och giordt
gambla Jönß ij Brokhult fulmyndigh bortskiöta Jorden, Jtem
framlades och en kiöpe zedell effter samma Dato, ther Vthi Nielß
Ehrlandzon ij loushult, med sin hustru Segridz Jaa och samtycke
haffuer sålt förde Jönß Jonßon, och Jon Jonßon 3½ skeppelandh
ij brokhult, för 27 Dr; Nu är gamble Jönß of gammall och
iche tingföör, haffuer förthenskuldh giordt Nielß Bengtzon ij
horn på sina vägner fulmyndigh at bortskiöta Jorden ifrån
denna förde och tilegna in vnder Jönß Jonßons, och Jon Jonßons
barn, huar halffparten till Ewerdeligh ägendom.
Kom för retta Jon ij Snelßböke, fulmyndigh på Laß Bondaßons
wägnar ij Stockholt, och all hans söskonnes wägnar, och tingskiötte
Swen Swenßon ij Notalt en Nijondedell af Notallt och derföre
Upbtt uthi godt mynt till 20. Riksdlr. Jtem 11 dlr danska.
Item Rikz markestycke danska 40 st. it förgylt huffuudh Sölfuer
Noch 14 lodh för 8 dlr. Item it sengakläde och it skiorte lärufft.
Item fulmyndigh på Swen Swenßons Söskennes wägnar och ting-
skiötte alle deraß arffueloter ifrån them och in under Suen Suen-
son och derföre upbtt Laße ij Lönßhult 8 dlr. sit broderbarn
Mattis ij Ramshult 8. dlr Gunnill ij Hiorßberga, 4 dlr Bo-
till ij Holmana 4. dlr sin söster dotter Kirstin ij Sproxhult 2 dlr
Bengta ij Clasön 2 dlr Kirstines barn ij Snelßböke, Suenbrandh
och Ingredh 2 Dr. Suen och Pedher 2 Dr Suenborgh ij Kåsarp
och Ingredh 2 Dr. Suen och Pedher 2 Dr Suenborgh ij Kåsarp
4 dlr; haffuer och Suen giffuit sin Sampsöskenne för en liten
lot ij samma gårdh, som hans fadher kiöpte af her Oluff ij tofhult
alle tilhopa Peningar 11 dlr öre 4 och hafuer Suen Suenßon
sielf arftt till 8 dlr och skall detta breff förståß på Suen och
hans barn, med första giftan, och belöper en hell fierdingh
af hela gårdhen.
Kom för retta Nielß ij Quinnalt fulmyndigh på effternes
wägnar, och bekiende at dhe haffua sålt Anderß Torßon och In-
gerdh, Olufz dotter, deraß Arffueloter, ij Söra greßholma, och
derföre vpbtt Jon ij Altaböke för en Sextondedell, ij allan
Kom för retta Nielß ij Quinnalt fulmyndigh på effternes
wägnar, och bekiende at dhe haffua sålt Anderß Torßon och In-
gerdh, Olufz dotter, deraß Arffueloter, ij Söra greßholma, och
derföre vpbtt Jon ij Altaböke för en Sextondedell, ij allan
24v
gårdhen 38 Dr sölffwermynt, Påffuell Nielßon på sin hustrus
Ingerdh Jonsdotters vägnar för en Sextondedell 36 Dr Per Olß
ij skaffta på sin hustrus Botill för en Tolfftedell, 56 Dr är 7½ skep-
pelandh, och belöpr en hell fierdingh, och en Sextondedell af allan gårdhen.
Kom för retta Elin ij Gößhult Enkia, och klagade at hennes Mågh
Ehrich en soldat, hade emot hennes willia taget ifrån henne it vng-
suin, om 1½ åhr, och bort sålt, till en annor soldat, Måns Suenß
för en Dr godt mynt, och han sålde Suinet tormar ij hampalt, för
6 Dr godt mynt, när grisen liten war gaff Enkian sin mågh för
grisen 3 Dr derföre hörde grisen henne retteligen till, och är henne
oret afhendh, derföre bleff afsagdt, at Ehrich skall skaffa Elin
sit suin igen.
Jtem berettar Trulß Håkanßon, at Suenß barn ij beteråß vttog
deraß får, och med thet samma kom it får eller gellingen medh
fåren till Suen ij beteråß, och Enkian Elin fick inthet gellingen
igen; Nu berettar Trullß at på samma tidh gellingen bortkom
hade Suen ferskt kiött vthi smedian, och skiuter sigh till per Olßon
ij skafta som stodh ij smedian, och will han skall wara en hans eda-
men; Suen biuder Neij för sigh och sit folck, och vthfeste en 12 Man-
na eedh, at huarken han, hans hustru eller barn stulo Nytta och
ij sin huß nidfiälade samma gellingh, och derföre vthfeste en 12
Manna eedh till Nästa tingh.
Jtem berettar och Suen at trulßes moder Elin som inthet brukar
af gården flår Näffuer, och trulß om Nattatijdh bortförde it Laß,
detta skall Suen framdeles beuisa.
Sammadagh kom för retta efter giffwen leigde af den hög-
loflige konungzlige hoffrett ij Jönekiöpingh, vthgången den 15
Octob: 1640, angående en dråpare laß Suen, som för try åhr
sedan ihielßlogh Pedher Suenßon ij Breckennetorp; Nu är
dråparen tillsuarß kommen, sampt hans åklagare, Nemligen
Enkian hustru Märit Anderßasdotter, och hennes slecht och Måhls-
man, och sat saken ij retten begärandes en retferdigh Ransakningh
och dom, dråparens absentia blef her på tinget Ransakat
den 6. Novembris 1638. bleff nu samma protocoll ij
hans praesentia vpläset, och lyder ordh ifrån ordh, som föllier.
Ingerdh Jonsdotters vägnar för en Sextondedell 36 Dr Per Olß
ij skaffta på sin hustrus Botill för en Tolfftedell, 56 Dr är 7½ skep-
pelandh, och belöpr en hell fierdingh, och en Sextondedell af allan gårdhen.
Kom för retta Elin ij Gößhult Enkia, och klagade at hennes Mågh
Ehrich en soldat, hade emot hennes willia taget ifrån henne it vng-
suin, om 1½ åhr, och bort sålt, till en annor soldat, Måns Suenß
för en Dr godt mynt, och han sålde Suinet tormar ij hampalt, för
6 Dr godt mynt, när grisen liten war gaff Enkian sin mågh för
grisen 3 Dr derföre hörde grisen henne retteligen till, och är henne
oret afhendh, derföre bleff afsagdt, at Ehrich skall skaffa Elin
sit suin igen.
Jtem berettar Trulß Håkanßon, at Suenß barn ij beteråß vttog
deraß får, och med thet samma kom it får eller gellingen medh
fåren till Suen ij beteråß, och Enkian Elin fick inthet gellingen
igen; Nu berettar Trullß at på samma tidh gellingen bortkom
hade Suen ferskt kiött vthi smedian, och skiuter sigh till per Olßon
ij skafta som stodh ij smedian, och will han skall wara en hans eda-
men; Suen biuder Neij för sigh och sit folck, och vthfeste en 12 Man-
na eedh, at huarken han, hans hustru eller barn stulo Nytta och
ij sin huß nidfiälade samma gellingh, och derföre vthfeste en 12
Manna eedh till Nästa tingh.
Jtem berettar och Suen at trulßes moder Elin som inthet brukar
af gården flår Näffuer, och trulß om Nattatijdh bortförde it Laß,
detta skall Suen framdeles beuisa.
Sammadagh kom för retta efter giffwen leigde af den hög-
loflige konungzlige hoffrett ij Jönekiöpingh, vthgången den 15
Octob: 1640, angående en dråpare laß Suen, som för try åhr
sedan ihielßlogh Pedher Suenßon ij Breckennetorp; Nu är
dråparen tillsuarß kommen, sampt hans åklagare, Nemligen
Enkian hustru Märit Anderßasdotter, och hennes slecht och Måhls-
man, och sat saken ij retten begärandes en retferdigh Ransakningh
och dom, dråparens absentia blef her på tinget Ransakat
den 6. Novembris 1638. bleff nu samma protocoll ij
hans praesentia vpläset, och lyder ordh ifrån ordh, som föllier.
25r
Anno 1638 then 6 och 7 Novemb: stod laga tingh ij Synnerbo htt
widh rettan tingstedh hamneda, öffueruarandes Landzhöffdingen
öffr tijo häradz lagsago, Edle Welbne Bengt Bagge; Jtem befallningz-
mannen Welförståndigh Gudmundh Anderßon i Skeen.
Sammadagh kom för retta hustru Märidt Andersa d. ij breken-
netörp Enkia med sit andra barn, slecht och föruanter, och klaga-
de at en mönsterskriffuare vnder capten Johan Laurij Larß Suen-
ßon bdh haffr för it åhr sedhan ihielslaget hennes Man per Suenßon
ij Brekennetörp hemma ij sin egen gårdh, och är dråparen sålunda förorsa-
kat, som föllier; här om vitnade Anders Suenßon ij Brekenna-
törp, efter aflagdan eedh på sin hustrus Karines vägnar som tillstädes
war, när dråpet skedde sålunda; Thet hende sigh at förde mönster-
skriffuare drogh ij häradet till Lhändz och fierdingzman, at förfara
huadh knichter wåro döda, ij samma reesa kom han till fierdingz-
mannen Per ij Breckennatörp, om en söndagz morgon sielf an-
nan, med Capetenens son Alexander, der drucke dhe ij hast och sedan
redo till grannen förde Per Suenß och beddes tuå skiutzhester, bonden
hade hem hemtat hestarna achtandes sigh till kiörkan, och suarade Jaa
seijandes ij skola gerna fåå j thet samma drogh Larß Suenßon wer-
ian, och stak bonden bak på lönnorna, så at han iche lefde mehr ef-
ter, mher än it halft dygn, lekewell fick prest till sigh, giorde en
godh bekiennelße, och gaf dråparen wändskap thet hustrun bekienner
huadh belongande Alaxander på honom klagas inthet, dy han blottade
ingen weria, eij heller talade dhem it ondt ord till. Dråparen
kom genast på flychten, och som her berettas skall wara ij Tysklandh,
hoß folcket, doch vtan tienst, nu bleff den dråpnas hustru frågat,
om hon stodh efter dråparens lijff, när hon hade sig betäncht suarade hon
at hon steller samma sak till gudh och öfuerheten, och hon för sin person
inthet står efter hans lijff, vthan tigger ådt honom Konungens Nå-
der, Anders Suenßon ij brekennetorp den dråpnaß broder, sampt
hele slechten bedia på thet vnderdåligeste för dråparen at han måt-
te få nådher, och komma aff sin landzflychtigheet hem och giöra
bott och bättringh, och gifua hustrun och barnet fulla bott, Jtem
efter samma mönsterskriffuare /: vndantagandes detta fallet :/
haffuer först it skickeligit och roligit leffwerne, at ingen hafuer
honom något at beskylla. derföre haffuer och heredz nembdh,
och hela heradet bedet för honom, at der mögeligen skee kundhe, at
han tå måtte få Nådher, och niuta målzägandens vnderdånige
förbon till godhe, och komma hem ij Landet igen, Nu hafr
dråparens styffadher Nielß Olßon ij Elinge sampt hans Slecht
och förwanter, warit her för rettenn, och tilbiuda all billig medell
widh rettan tingstedh hamneda, öffueruarandes Landzhöffdingen
öffr tijo häradz lagsago, Edle Welbne Bengt Bagge; Jtem befallningz-
mannen Welförståndigh Gudmundh Anderßon i Skeen.
Sammadagh kom för retta hustru Märidt Andersa d. ij breken-
netörp Enkia med sit andra barn, slecht och föruanter, och klaga-
de at en mönsterskriffuare vnder capten Johan Laurij Larß Suen-
ßon bdh haffr för it åhr sedhan ihielslaget hennes Man per Suenßon
ij Brekennetörp hemma ij sin egen gårdh, och är dråparen sålunda förorsa-
kat, som föllier; här om vitnade Anders Suenßon ij Brekenna-
törp, efter aflagdan eedh på sin hustrus Karines vägnar som tillstädes
war, när dråpet skedde sålunda; Thet hende sigh at förde mönster-
skriffuare drogh ij häradet till Lhändz och fierdingzman, at förfara
huadh knichter wåro döda, ij samma reesa kom han till fierdingz-
mannen Per ij Breckennatörp, om en söndagz morgon sielf an-
nan, med Capetenens son Alexander, der drucke dhe ij hast och sedan
redo till grannen förde Per Suenß och beddes tuå skiutzhester, bonden
hade hem hemtat hestarna achtandes sigh till kiörkan, och suarade Jaa
seijandes ij skola gerna fåå j thet samma drogh Larß Suenßon wer-
ian, och stak bonden bak på lönnorna, så at han iche lefde mehr ef-
ter, mher än it halft dygn, lekewell fick prest till sigh, giorde en
godh bekiennelße, och gaf dråparen wändskap thet hustrun bekienner
huadh belongande Alaxander på honom klagas inthet, dy han blottade
ingen weria, eij heller talade dhem it ondt ord till. Dråparen
kom genast på flychten, och som her berettas skall wara ij Tysklandh,
hoß folcket, doch vtan tienst, nu bleff den dråpnas hustru frågat,
om hon stodh efter dråparens lijff, när hon hade sig betäncht suarade hon
at hon steller samma sak till gudh och öfuerheten, och hon för sin person
inthet står efter hans lijff, vthan tigger ådt honom Konungens Nå-
der, Anders Suenßon ij brekennetorp den dråpnaß broder, sampt
hele slechten bedia på thet vnderdåligeste för dråparen at han måt-
te få nådher, och komma aff sin landzflychtigheet hem och giöra
bott och bättringh, och gifua hustrun och barnet fulla bott, Jtem
efter samma mönsterskriffuare /: vndantagandes detta fallet :/
haffuer först it skickeligit och roligit leffwerne, at ingen hafuer
honom något at beskylla. derföre haffuer och heredz nembdh,
och hela heradet bedet för honom, at der mögeligen skee kundhe, at
han tå måtte få Nådher, och niuta målzägandens vnderdånige
förbon till godhe, och komma hem ij Landet igen, Nu hafr
dråparens styffadher Nielß Olßon ij Elinge sampt hans Slecht
och förwanter, warit her för rettenn, och tilbiuda all billig medell
25v
för dråparen at dher han Niuter Nådher willia dhe vthstå och full-
göra alt thet dråparen kan för denne sak, på dömdt bliffua, ko-
nungen Målzäganden, och häradet; Men effter dråparen är på
flychten och frije fötter, kunne retten iche döma på saken, vtan al-
lena ransaka, och ransakningen till dhen höglofflige konungzlige
hofret ij Götarijken, försenda, föruentandes her på en Nådigh för-
klaringh.
Anno 1640 then 8. och 9. Septembris stodh laga tingh och Jor-
de Ransakningh medh Synnderbo häradt, wijdh rettan tingstadh
hamneda, öffueruarandeß Lhandzhöffdingen på Cronebergh och
öffuer dheß Lhänd Edle Welbne Bengt Bagge till Berga och Lång-
nö, Jtem befalningzmannen her ij häradet Ehrboren och För-
ståndigh Larß Anderßon ij sken, heradzschriffuaren welachtat
Harall trolle, och samma Nembdeman.
Kom för retta Märit Andersadotter ij Brekinnetörp Enkia
huilckens man Pedher för try åhr sedan bleff ihielslagen af en
Mönsterschriffuare Laße Suenßon ij böke ij Lijhultz Sochn, och nu
hade med sig sin Salige manß brodher, Anders Suenßon, och sin egen
brodher Anderß Anderßon; Jtem sin retta erkorede och tillsatte
Målzman Pedher ij brekennetörp, och her in för Welbne Landz-
höfdingen och hele retten aff frij willia felte en vnderdånigh och öd-
miuck förbön för förde dråpare Laße Suenßon som ij try åhr hafr
waridt flychtigh, och på frije fötter, at han måtte der mögeligen skee
kunde få Nådher och för målzägandes förbön Niuta lijffuet.
När protocollet, om sielffua dråpet war vpläset och vitnen på
nyt ij dråparens presentia förhörde, bleff han frågat om han om
Protocollet, eller Vitnen hade några insagor eller om han någor
annor vitne hade at framföra; ther till han suarade Neij, och of-
fentligen bekiende, at protocollet rett war och han hade ther iembt
inthet at Jnuenda, vthan faller till föga, och beder om Nådher; Till
det andra, bleffuo åklagarna tilfrågade, serdeles then dråpnas
hustru, med sina adherenter, om dhe wille wara stendige, ij de-
raß förra meningh och ordh, dhe hafua ij dråparens frånuaro hafft
för retten, och bedet för dråparen, ther till dhe Suarade Ja. och efter
parterna ij thenna act, inthet mehr hade at inuenda, bleff saken tagen
göra alt thet dråparen kan för denne sak, på dömdt bliffua, ko-
nungen Målzäganden, och häradet; Men effter dråparen är på
flychten och frije fötter, kunne retten iche döma på saken, vtan al-
lena ransaka, och ransakningen till dhen höglofflige konungzlige
hofret ij Götarijken, försenda, föruentandes her på en Nådigh för-
klaringh.
Anno 1640 then 8. och 9. Septembris stodh laga tingh och Jor-
de Ransakningh medh Synnderbo häradt, wijdh rettan tingstadh
hamneda, öffueruarandeß Lhandzhöffdingen på Cronebergh och
öffuer dheß Lhänd Edle Welbne Bengt Bagge till Berga och Lång-
nö, Jtem befalningzmannen her ij häradet Ehrboren och För-
ståndigh Larß Anderßon ij sken, heradzschriffuaren welachtat
Harall trolle, och samma Nembdeman.
Kom för retta Märit Andersadotter ij Brekinnetörp Enkia
huilckens man Pedher för try åhr sedan bleff ihielslagen af en
Mönsterschriffuare Laße Suenßon ij böke ij Lijhultz Sochn, och nu
hade med sig sin Salige manß brodher, Anders Suenßon, och sin egen
brodher Anderß Anderßon; Jtem sin retta erkorede och tillsatte
Målzman Pedher ij brekennetörp, och her in för Welbne Landz-
höfdingen och hele retten aff frij willia felte en vnderdånigh och öd-
miuck förbön för förde dråpare Laße Suenßon som ij try åhr hafr
waridt flychtigh, och på frije fötter, at han måtte der mögeligen skee
kunde få Nådher och för målzägandes förbön Niuta lijffuet.
När protocollet, om sielffua dråpet war vpläset och vitnen på
nyt ij dråparens presentia förhörde, bleff han frågat om han om
Protocollet, eller Vitnen hade några insagor eller om han någor
annor vitne hade at framföra; ther till han suarade Neij, och of-
fentligen bekiende, at protocollet rett war och han hade ther iembt
inthet at Jnuenda, vthan faller till föga, och beder om Nådher; Till
det andra, bleffuo åklagarna tilfrågade, serdeles then dråpnas
hustru, med sina adherenter, om dhe wille wara stendige, ij de-
raß förra meningh och ordh, dhe hafua ij dråparens frånuaro hafft
för retten, och bedet för dråparen, ther till dhe Suarade Ja. och efter
parterna ij thenna act, inthet mehr hade at inuenda, bleff saken tagen
26r
till dombß; och för Nembden bleff vpläset thet 12. Cap. ij dråp
Balcken, medh willia och dhem förhållet, både thens dödaß brådt,
och skerskoda, om dråparen war trengder, och giorde thetta dråpet,
aff retta lijffz nödh, eller aff wellust. och när dhe hade omröstat
gåffuo dhe ifrån sigh ordet, at effter vpläsna acter, och bekiendh
gerningh, finna the ingen skuldh eller brådt hoß then dödha, litet
eller stoort, vthan hefinna dråparen ij dryckenskaps galenheet
vthan nödh haffua dråpet bedrifuit, och derföre iche kunna be-
frija hans lijff, effter förde Cap vtan huar hans iche Niuter
Nådher moste han Rymma landh och her ij Suerige mista sin
frijdh. Nu tyckes denne ringa retten her finnes Några
skiiell, at dråparen kunne benådas. 1. Målzägandens förbön
2. dråparen bleff iche fången å samma dagh och dygn, vtan haffuer
ij try åhr warit Landzflychtigh, 3. dråparen och then dräpne ha-
de aldrigh hafft något ouenskap sin emellan, och nepligen seedt
huar annan för än den gången, och Mannen war frij,
och gudh lät honom vnderliga falla ij hans hender, aff obe-
rådt modh 4. bekienna åklagarna, at såret war så litet
at om dödzstundhen iche hade warit för handen, hade thet så-
ret kunnat helas för it marka werdhe, men blodhet förlop
honom så hastigt, så at huadh medell ther till brukadheß som
bloden stilla plegar kunde inthet hielpa; 5. then dräpne fich skell
och skriftermåll gaff dråparen fulkombligh wendskap, och för-
mante sin hustru, at hon inthet skulle trachta effter dråparens lijff,
thet her Johan ij Ryßby hans kiörkeherde her för retten ij åklagar-
ens näruaro, vitnade, och dhe bekiende. 6. dråparen finnes
botferdigh och blödigh med gråtandes tårar tigger nådher är och
Brukeligh Karll, och der han skulle leggas biltogh, och fly till dan-
mark, ij denne tijdhz lägenheet, tyckes Nembdhen thet iche wara
rådeligit, derföre faller Nembden och hela häradet för honom
in för then högstährade konungzlige hofrett, en vnderdånigh
förbön, orsaken at dhe tilförenne emot honom ingen klage-
måll hört eller spordt haffua.
Balcken, medh willia och dhem förhållet, både thens dödaß brådt,
och skerskoda, om dråparen war trengder, och giorde thetta dråpet,
aff retta lijffz nödh, eller aff wellust. och när dhe hade omröstat
gåffuo dhe ifrån sigh ordet, at effter vpläsna acter, och bekiendh
gerningh, finna the ingen skuldh eller brådt hoß then dödha, litet
eller stoort, vthan hefinna dråparen ij dryckenskaps galenheet
vthan nödh haffua dråpet bedrifuit, och derföre iche kunna be-
frija hans lijff, effter förde Cap vtan huar hans iche Niuter
Nådher moste han Rymma landh och her ij Suerige mista sin
frijdh. Nu tyckes denne ringa retten her finnes Några
skiiell, at dråparen kunne benådas. 1. Målzägandens förbön
2. dråparen bleff iche fången å samma dagh och dygn, vtan haffuer
ij try åhr warit Landzflychtigh, 3. dråparen och then dräpne ha-
de aldrigh hafft något ouenskap sin emellan, och nepligen seedt
huar annan för än den gången, och Mannen war frij,
och gudh lät honom vnderliga falla ij hans hender, aff obe-
rådt modh 4. bekienna åklagarna, at såret war så litet
at om dödzstundhen iche hade warit för handen, hade thet så-
ret kunnat helas för it marka werdhe, men blodhet förlop
honom så hastigt, så at huadh medell ther till brukadheß som
bloden stilla plegar kunde inthet hielpa; 5. then dräpne fich skell
och skriftermåll gaff dråparen fulkombligh wendskap, och för-
mante sin hustru, at hon inthet skulle trachta effter dråparens lijff,
thet her Johan ij Ryßby hans kiörkeherde her för retten ij åklagar-
ens näruaro, vitnade, och dhe bekiende. 6. dråparen finnes
botferdigh och blödigh med gråtandes tårar tigger nådher är och
Brukeligh Karll, och der han skulle leggas biltogh, och fly till dan-
mark, ij denne tijdhz lägenheet, tyckes Nembdhen thet iche wara
rådeligit, derföre faller Nembden och hela häradet för honom
in för then högstährade konungzlige hofrett, en vnderdånigh
förbön, orsaken at dhe tilförenne emot honom ingen klage-
måll hört eller spordt haffua.
Sammadagh bleff hustru Gyret ij Broo förhördh, om
it credens, som en Borgare Jon Marthenβon hade länt
af Welbne Pedher Månβon Lodh till hielmsenga, och sedan
sat hustru gyret ij pant för 13 Rikz dlr. Item war och Jöns
26v
Sammadagh kommo för retta, wellachtat Jöns Nielßon, och Jon
ij Nygårdh, och talades widh om en tuistigh sak, dhem war emellan
om it geldh, vthj Jönekiöpingh angående Per Nielßon, tå bekien-
de Jöns Nielßon ij lagmanßrydh, at han iche haffuer betalat, Jon ij
Nygårdh en Peningh på dhe oxar Per Nielßon Påteslagare fick aff
Jon ij Nygårdh, ej heller war ther till bedhen, såsom iche heller war
widh Wernamo när oxarna vthfinges; derföre måtte Jon ij
Nygårdh sökia Per Nielßon om geldh, och Per Nielßon söker sin
Man, och fordrar sin betalningh aff Jöns Nielßon.
Kom för retta Måns Jönßon ij Siuhult, och lät vpschriffua sitt
Laggerßkynne att göra sigh frij, at han iche stall en bill ifrån Jon
Månßon ij SIuhult, Jtem at hans hustru iche stall 2 kakor ifrån
tuffua ij Siuhult.
Edemen.
Måns Jönßon Sielff, Per Haralson ij Ekenäs, Jöns Månson ij ramneß
Nielß Ehrlandzon i Siuhult, Jon Jonß ij Ramnäs, Tuffue ij Siuhult
och efter thet är it ringa ährende, och thet är it hastigt ordh, bleff eden
vpgiffuen, och Måns och hans hustru till ähra, och godhe nampn
frijkiendh.
Sammadagh bleffuo Per och Suenske thuenne bröder förlich-
ta, om then fördell och förkofringh, dhe hade medan dhe wåro ij deraß
faders brödh, af slögom, och annor förtienst, sålunda at efter Peders
ij geβhult, Bengt Girmundßon ij Åby, och Per girmundson ij torset
Interesserade ij samma pant för 13 Rdlr Noch beuistes at gudmundh
Anderßon hade budet hustru Gyret sin quota: thet honn bekien-
ner Men efter intherssenterna iche finge tillijka deraß betalningh,
bleff panten ståendes; omsider dröjde Jon Mårtenßon uthi 3 åhr
och inthet betalade, iche deß mindre förde hustru Gyret panten tree Resor
till wernamo Marknat, och hembödh panten, När Jon Mårtenßon
iche förmåtte lösa panten, bodh han at hon wille sättia panten ij Halm-
stadh hoß Christiern Grym, doch iche mher än it stycke af credensitt
Nemligen sielffua ölkaret, dhe andre parterna haffua dhe andre gel-
denärer hoß sigh; derföre är så beslutet, at Jon Mårtenßon och hustru
Gyret skola föllias ådt till Halmstadh och Jon Mårtenson betala sielfua
gellet, och hustru Gyret göra panten löß, efter hon derföre ähr schrifuen.
Sammadagh kommo för retta, wellachtat Jöns Nielßon, och Jon
ij Nygårdh, och talades widh om en tuistigh sak, dhem war emellan
om it geldh, vthj Jönekiöpingh angående Per Nielßon, tå bekien-
de Jöns Nielßon ij lagmanßrydh, at han iche haffuer betalat, Jon ij
Nygårdh en Peningh på dhe oxar Per Nielßon Påteslagare fick aff
Jon ij Nygårdh, ej heller war ther till bedhen, såsom iche heller war
widh Wernamo när oxarna vthfinges; derföre måtte Jon ij
Nygårdh sökia Per Nielßon om geldh, och Per Nielßon söker sin
Man, och fordrar sin betalningh aff Jöns Nielßon.
Kom för retta Måns Jönßon ij Siuhult, och lät vpschriffua sitt
Laggerßkynne att göra sigh frij, at han iche stall en bill ifrån Jon
Månßon ij SIuhult, Jtem at hans hustru iche stall 2 kakor ifrån
tuffua ij Siuhult.
Edemen.
Måns Jönßon Sielff, Per Haralson ij Ekenäs, Jöns Månson ij ramneß
Nielß Ehrlandzon i Siuhult, Jon Jonß ij Ramnäs, Tuffue ij Siuhult
och efter thet är it ringa ährende, och thet är it hastigt ordh, bleff eden
vpgiffuen, och Måns och hans hustru till ähra, och godhe nampn
frijkiendh.
Sammadagh bleffuo Per och Suenske thuenne bröder förlich-
ta, om then fördell och förkofringh, dhe hade medan dhe wåro ij deraß
faders brödh, af slögom, och annor förtienst, sålunda at efter Peders
27r
fördell war, något bätter, skulle Pedher giffua sin brodher Suen-
ska RikzDr 10 st der vthi hans thuenne söstrer skola haffua deras lott;
Sedan skola bådhe brodherna bruka 4 Skeppelandh, och dertill engh ådt
deras modher, och effter hennes dödh alle barnen taga lijka arff.
Kom för retta Jöns ij Mistrult, och Åke ij Flesserydt fulmyndige på
Suen Girßons hustrus vägnar Johanna; och tingskiötte welachtat
Brådde ij Markarydt och hans hustru Ingerdh Törstensd. en åttingh aff
hela gårdhen flesserydt för Peningar 86 RikzDr och Nielß Simonß
som är Suenß styffzon etlöffue Rogh 1 Tna. Jtem fulmyndige på
Estridt Suensdotters vägnar och bekiende hon hade Vpbtt för 1/8 dell,
Sölffuermynt 98. Dr. Jtem på haralß barns wägnar anlongande deras
mödernes Jordh Nemligen 1/8. dell ij Flesserydt, och vpbtt sölfuermynt
90. Dr. Jtem på laß Perßons hustrus kirstin haralßdotters vägnar
och bekiende hon sålt hade sin lot ij flesserydht; Jtem på Jöns Nielßons
Nielß Nielßons och dheras sösters vägnar Oluff och Kirstin Nielßdotter
ij Markerydt, och haffuer Laß Perßon på sin hustrus vägnar, vpbtt
för en halff Sextondedhell 16. RikzDr. och dhe andre parterne för
en halff Sextondedell 23 Suenska slagne Dr och en RikzDr. Sum-
ma vthgiffuit 243 2/3 RikzDr och en tynna rogh, och belöper ½ går-
den vndantagandes en Sextondedell.
Sammadagh kommo för retta efterskriffne Nembdemen
Jon ij Snelßböke, och Knut ij bolmarydt, och vnderfogten Sigfredh
Mårtenßon, huilcka af Landzhöffdingen welbne Bengt Bagge
och hela retten commanderade wåro, at efter Ehrborne och försichtigh
Mester Månßes begäran, Syna tanßiö halfue gårdh, ther Jon Larßon
hade boandeß warit, huru han war hållen eller besitten, tå witna-
de the, at ij stugan war halfue golffuet bort rotet, bordh och benckar
borte, vngnen nidfallen, och tacket förderffuat af dråp, framstu-
gan förderffuat, deßlikest herberge och annor små huß slet nider-
rotne, all husen ij ladhe gårdhen weggar och tack förderffuat, så och
Mester Måns måtte mest alt aff Nyo bygga, Kiellaren hade han
giordt till Suinahuß, och iche deß mindre ther ifrån fördt en stoor
hop Näffuer, såsom och någre stycken syller, war och gierdes gårdhen
sleet förderffuat.
Nielß Jöranßon ij Andersta vthfeste en 6. Manna eedh, at han
inga Peninger länte Måns ij hultagården, sedan han war vthschrif-
uen vtan try åhr tilförenne; Nu bleff Måns ij hultagården
vthschriffuen 1630. Så belöpr 13. åhr sedan Nielß Jöranßon vth-
ska RikzDr 10 st der vthi hans thuenne söstrer skola haffua deras lott;
Sedan skola bådhe brodherna bruka 4 Skeppelandh, och dertill engh ådt
deras modher, och effter hennes dödh alle barnen taga lijka arff.
Kom för retta Jöns ij Mistrult, och Åke ij Flesserydt fulmyndige på
Suen Girßons hustrus vägnar Johanna; och tingskiötte welachtat
Brådde ij Markarydt och hans hustru Ingerdh Törstensd. en åttingh aff
hela gårdhen flesserydt för Peningar 86 RikzDr och Nielß Simonß
som är Suenß styffzon etlöffue Rogh 1 Tna. Jtem fulmyndige på
Estridt Suensdotters vägnar och bekiende hon hade Vpbtt för 1/8 dell,
Sölffuermynt 98. Dr. Jtem på haralß barns wägnar anlongande deras
mödernes Jordh Nemligen 1/8. dell ij Flesserydt, och vpbtt sölfuermynt
90. Dr. Jtem på laß Perßons hustrus kirstin haralßdotters vägnar
och bekiende hon sålt hade sin lot ij flesserydht; Jtem på Jöns Nielßons
Nielß Nielßons och dheras sösters vägnar Oluff och Kirstin Nielßdotter
ij Markerydt, och haffuer Laß Perßon på sin hustrus vägnar, vpbtt
för en halff Sextondedhell 16. RikzDr. och dhe andre parterne för
en halff Sextondedell 23 Suenska slagne Dr och en RikzDr. Sum-
ma vthgiffuit 243 2/3 RikzDr och en tynna rogh, och belöper ½ går-
den vndantagandes en Sextondedell.
Sammadagh kommo för retta efterskriffne Nembdemen
Jon ij Snelßböke, och Knut ij bolmarydt, och vnderfogten Sigfredh
Mårtenßon, huilcka af Landzhöffdingen welbne Bengt Bagge
och hela retten commanderade wåro, at efter Ehrborne och försichtigh
Mester Månßes begäran, Syna tanßiö halfue gårdh, ther Jon Larßon
hade boandeß warit, huru han war hållen eller besitten, tå witna-
de the, at ij stugan war halfue golffuet bort rotet, bordh och benckar
borte, vngnen nidfallen, och tacket förderffuat af dråp, framstu-
gan förderffuat, deßlikest herberge och annor små huß slet nider-
rotne, all husen ij ladhe gårdhen weggar och tack förderffuat, så och
Mester Måns måtte mest alt aff Nyo bygga, Kiellaren hade han
giordt till Suinahuß, och iche deß mindre ther ifrån fördt en stoor
hop Näffuer, såsom och någre stycken syller, war och gierdes gårdhen
sleet förderffuat.
Nielß Jöranßon ij Andersta vthfeste en 6. Manna eedh, at han
inga Peninger länte Måns ij hultagården, sedan han war vthschrif-
uen vtan try åhr tilförenne; Nu bleff Måns ij hultagården
vthschriffuen 1630. Så belöpr 13. åhr sedan Nielß Jöranßon vth-
27v
fick sina Peninger, så slutes effter mandatet, at en RikzDr tå gelt
till 628 6½ Dr. kåpar Peninger, men sedan för 1629, och alt se-
dan 14 Dr.
Sammadagh tingfördes en gammal man Jon Matzon ij hal-
laböke, och bleff anklagat wara kommen ij röchte och rop för sin
tienstepiga Ingerdh Gißlesdotter, medan hon honom tiente; Nu
haffuer hans son Mattis Jonßon besoffuit samma quinfolck, och lof-
uat henne ächtenskap thet han will fulborda; Men nu haffuer Nils
Jonßon ij hallaböke kallat Jon en horebasare, derföre skall han
stemmas till nästa tingh, och detta blef vpsat till bettre Ransakning.
Kom för retta Jon Jönßon ij Rydh fulmyndigh på Asser Jonßons
hustrus Märit Gudmundz dotters vägnar; Jtem på Jönß
Biörnßons vägnar och hans söskonne; Jtem Sijssa och Gunnill
Biornßdotters vägnar, och tingskiötte Beritta Giermundz dotter
ij Horn all hennes arffuelot ij törstens gårdh j horn, och derföre
vpbtt RikzDr 26. stycken, och 2. skepper korn, Jöns Biornß
och hans söskonne för 2. skeppelandh de efter sin faderbroder
arft haffua medh alt theras fadher fått haffuer, godt mynt 14 Dr.
Kom för retta Börge ij Longaskogh fulmyndigh på alla thenne
till 628 6½ Dr. kåpar Peninger, men sedan för 1629, och alt se-
dan 14 Dr.
Sammadagh tingfördes en gammal man Jon Matzon ij hal-
laböke, och bleff anklagat wara kommen ij röchte och rop för sin
tienstepiga Ingerdh Gißlesdotter, medan hon honom tiente; Nu
haffuer hans son Mattis Jonßon besoffuit samma quinfolck, och lof-
uat henne ächtenskap thet han will fulborda; Men nu haffuer Nils
Jonßon ij hallaböke kallat Jon en horebasare, derföre skall han
stemmas till nästa tingh, och detta blef vpsat till bettre Ransakning.
Kom för retta Jon Jönßon ij Rydh fulmyndigh på Asser Jonßons
hustrus Märit Gudmundz dotters vägnar; Jtem på Jönß
Biörnßons vägnar och hans söskonne; Jtem Sijssa och Gunnill
Biornßdotters vägnar, och tingskiötte Beritta Giermundz dotter
ij Horn all hennes arffuelot ij törstens gårdh j horn, och derföre
vpbtt RikzDr 26. stycken, och 2. skepper korn, Jöns Biornß
och hans söskonne för 2. skeppelandh de efter sin faderbroder
arft haffua medh alt theras fadher fått haffuer, godt mynt 14 Dr.
Kom för retta Börge ij Longaskogh fulmyndigh på alla thenne
efterskriffnes vägnar och bekiende at the haffua sålt och upplåtet
Jon Perßon i Fotaboll och hans hustru Märitta Börges dotter
alla deraß arfueloter ij Fotabolß gårdh ij Pieterydz Socken, och derföre
upbtt Anders Jönßon ij Bökön, på sin hustrus Kirstin Berges d. Veg
nar, för 6 skeppelandh och därföre upbtt godt mynt 24 dlr och it
hufvudklädes lärufft för etlöffuet. Knut person ij Kolborsit på
sin hustrus wägnar Mechtila Börges d. för 6 skeppelandh godt
Mynt 24 dlr och för etlöffuet och 4 lodh skeedh. Item Nw her på
tinget den 17 septembris, på en wenligh forlijchningh på thet hon
godhuilligen skulle giffua skiötet fick hon godt mynt 18 dlr Arffuid
Börjeßon ij Fotaboll för sin lot godt mynt 43 ½ dlr. för sin halfua
arfuedell i Fotaboll; Item welb. Arffuidh Perßon Kåse till oshult
som hade sigh gårdhen tilpantat, af Oluff Börgeßons arfuelot för 25. dlr
hermedh äger Jon tuedellen aff gårdhen medh sin hustrus arffuepart.
Kom för retta en Enkia Ingerdh Jacobßdotter och klagade at hon hade leigdt gißle
ij Ifla it par oxar allena för foret, och han suelte ihiell then ena oxen
derföre bleffuo dhe så ther för retten förlichta, at gisell skulle låta henne få
huden igen, och giffua henne der på specie Rdr 3 st till Nyåhret at betala
Kom för retta en Enkia Ingerdh Jacobßdotter och klagade at hon hade leigdt gißle
ij Ifla it par oxar allena för foret, och han suelte ihiell then ena oxen
derföre bleffuo dhe så ther för retten förlichta, at gisell skulle låta henne få
huden igen, och giffua henne der på specie Rdr 3 st till Nyåhret at betala
28r
Kom för Rätta Edla Welbördigh, och Sl: Anders Olßons till Säby,
Landbofogte, welachtat Trulß ij näß, och inlade ij retten it fult och fast kiöpe-
breff, gifuit aff welbördigh man, Suen Stråle till huitarydt, och aff honom
förseglat, och vnderschriffuit, sampt af hans brodher Per Stråle, och welbör-
digh Anderß Suenßon till Alarp, daterat dhen 12. Aprilis 1633. deß
Jnnehåldh, att welbte Suen Stråle bekienner sigh af frij willia hafua
sålt then Edle Welborne, och nu mher hoß gudh Saligh anders Olßon
oxehuffuudh till Säby, en sin retta arffuegårdh Hårekiöp ij pietterydz
Sochn, Rentar Smör 5. lb. med Städie fodernöt och alla andra
vthlagor ij större och smerre persegler, och derföre vpbtt godt sölfr-
mynt femhundrade Dr huilka 500 Dr han bekienner sigh redeligen
bekommet haffua, derföre tingskiöttes håreskiöp med all deß ren-
ta och rettigheet, ifrån welbete Suen Stråle hans barn och arfuinger
födda och ofödda, och tillegnades in vnder bete Anders Olßons oxehufuudh
till säby, och hans kiere efterlåtne Enkia, Edla och Welbne fruu
Margretta lillia, och deß arffuingar till Ewerdeligh lagfången ägen-
dom.
Kom för retta Jon Jönßon ij Rydh fulmyndigh på her Jons vägner
ij Runckarp, och på Simons vegnar ij hultåkra, och på Per Pålßons
vägner ij hengarp, och bekiende dhe hade sålt Nielß Ehrlandzon ij Lönß
hult, och hans hustru Segridt Jonsdotter, och Gunne Ehrlandzon ij
Keskhult, och hans hustru Karin Eskelßdotter, en hell tridingh aff Nor-
re gårdhen ij Keskhult, och derföre vpbtt specie Rdr ithundrade fö-
rtijo, och 3 skedhar en huar broderen, huar skeedh om 4 lodh.
Kom för retta Jon Suenßon ij Biörstorp trouerdigh danneman och be-
rettade, at Sl. Ebbe ij Hiulßnäs, vthfick 40 Dr och haffuer detta gellet
sigh sålunda förorsakat, at Suen Nielßon ij hallerna länte Eskell ij hal-
larna 40 Dr När Jon Suenßon, bleff knicht wille han hafua sin
betalningh, tå togh Eskell 20 Dr af Ebbe ij hiulßnäs, och 20 Dr aff
Jon ij horn; Ebbe togh till sigh dhe 20 Dr, af Jonta ij horn; och Ebbe
togh ij pant ij hallerna en halff fierdingh. Om sidher togh Suen ij
Beckarydt samma geldh till sigh, at betala, Ebbe ij hiulßnäs, och fick så
en ij bohugh samma halffua fierdingh ij hellerna ij pant; Nu
tuiflas antingen gellet war 40 Dr eller 20 Dr tå giordhe Jon ij
Bohugh eedh på boken at gellet war rett 40 Dr och Suen ij beckarydt
hade runde konungz Dr ij sin handh ij hamnedha kiörke, och sade
till Jonn ij bohugh her haffuer tu 40 Dr will tu haffua
Landbofogte, welachtat Trulß ij näß, och inlade ij retten it fult och fast kiöpe-
breff, gifuit aff welbördigh man, Suen Stråle till huitarydt, och aff honom
förseglat, och vnderschriffuit, sampt af hans brodher Per Stråle, och welbör-
digh Anderß Suenßon till Alarp, daterat dhen 12. Aprilis 1633. deß
Jnnehåldh, att welbte Suen Stråle bekienner sigh af frij willia hafua
sålt then Edle Welborne, och nu mher hoß gudh Saligh anders Olßon
oxehuffuudh till Säby, en sin retta arffuegårdh Hårekiöp ij pietterydz
Sochn, Rentar Smör 5. lb. med Städie fodernöt och alla andra
vthlagor ij större och smerre persegler, och derföre vpbtt godt sölfr-
mynt femhundrade Dr huilka 500 Dr han bekienner sigh redeligen
bekommet haffua, derföre tingskiöttes håreskiöp med all deß ren-
ta och rettigheet, ifrån welbete Suen Stråle hans barn och arfuinger
födda och ofödda, och tillegnades in vnder bete Anders Olßons oxehufuudh
till säby, och hans kiere efterlåtne Enkia, Edla och Welbne fruu
Margretta lillia, och deß arffuingar till Ewerdeligh lagfången ägen-
dom.
Kom för retta Jon Jönßon ij Rydh fulmyndigh på her Jons vägner
ij Runckarp, och på Simons vegnar ij hultåkra, och på Per Pålßons
vägner ij hengarp, och bekiende dhe hade sålt Nielß Ehrlandzon ij Lönß
hult, och hans hustru Segridt Jonsdotter, och Gunne Ehrlandzon ij
Keskhult, och hans hustru Karin Eskelßdotter, en hell tridingh aff Nor-
re gårdhen ij Keskhult, och derföre vpbtt specie Rdr ithundrade fö-
rtijo, och 3 skedhar en huar broderen, huar skeedh om 4 lodh.
Kom för retta Jon Suenßon ij Biörstorp trouerdigh danneman och be-
rettade, at Sl. Ebbe ij Hiulßnäs, vthfick 40 Dr och haffuer detta gellet
sigh sålunda förorsakat, at Suen Nielßon ij hallerna länte Eskell ij hal-
larna 40 Dr När Jon Suenßon, bleff knicht wille han hafua sin
betalningh, tå togh Eskell 20 Dr af Ebbe ij hiulßnäs, och 20 Dr aff
Jon ij horn; Ebbe togh till sigh dhe 20 Dr, af Jonta ij horn; och Ebbe
togh ij pant ij hallerna en halff fierdingh. Om sidher togh Suen ij
Beckarydt samma geldh till sigh, at betala, Ebbe ij hiulßnäs, och fick så
en ij bohugh samma halffua fierdingh ij hellerna ij pant; Nu
tuiflas antingen gellet war 40 Dr eller 20 Dr tå giordhe Jon ij
Bohugh eedh på boken at gellet war rett 40 Dr och Suen ij beckarydt
hade runde konungz Dr ij sin handh ij hamnedha kiörke, och sade
till Jonn ij bohugh her haffuer tu 40 Dr will tu haffua
28v
Peningarna för din Jordh ij Beckarydt, eller den halfua Fierdin-
gen i hellerna, så skall Ebbe haffua Peningarna, och tu panten der-
före dömbdes gellet rett wara 40 Dr huilket Enkian ij hellerna
Gunnil Eskelßdotter och hennes Söskonne bhör betala, och sedan be-
hålla deras Jordh.
Nilß Eskelß
gen i hellerna, så skall Ebbe haffua Peningarna, och tu panten der-
före dömbdes gellet rett wara 40 Dr huilket Enkian ij hellerna
Gunnil Eskelßdotter och hennes Söskonne bhör betala, och sedan be-
hålla deras Jordh.
Nilß Eskelß
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:12 (1635-1640) Bild 413 / sid 1 (AID: v49320.b413.s1, NAD: SE/VALA/0382503) |