| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:12 (1635-1640) Bild 437 / sid 25 (AID: v49320.b437.s25, NAD: SE/VALA/0382503) |
24v
gårdhen 38 Dr sölffwermynt, Påffuell Nielßon på sin hustrus
Ingerdh Jonsdotters vägnar för en Sextondedell 36 Dr Per Olß
ij skaffta på sin hustrus Botill för en Tolfftedell, 56 Dr är 7½ skep-
pelandh, och belöpr en hell fierdingh, och en Sextondedell af allan gårdhen.
Kom för retta Elin ij Gößhult Enkia, och klagade at hennes Mågh
Ehrich en soldat, hade emot hennes willia taget ifrån henne it vng-
suin, om 1½ åhr, och bort sålt, till en annor soldat, Måns Suenß
för en Dr godt mynt, och han sålde Suinet tormar ij hampalt, för
6 Dr godt mynt, när grisen liten war gaff Enkian sin mågh för
grisen 3 Dr derföre hörde grisen henne retteligen till, och är henne
oret afhendh, derföre bleff afsagdt, at Ehrich skall skaffa Elin
sit suin igen.
Jtem berettar Trulß Håkanßon, at Suenß barn ij beteråß vttog
deraß får, och med thet samma kom it får eller gellingen medh
fåren till Suen ij beteråß, och Enkian Elin fick inthet gellingen
igen; Nu berettar Trullß at på samma tidh gellingen bortkom
hade Suen ferskt kiött vthi smedian, och skiuter sigh till per Olßon
ij skafta som stodh ij smedian, och will han skall wara en hans eda-
men; Suen biuder Neij för sigh och sit folck, och vthfeste en 12 Man-
na eedh, at huarken han, hans hustru eller barn stulo Nytta och
ij sin huß nidfiälade samma gellingh, och derföre vthfeste en 12
Manna eedh till Nästa tingh.
Jtem berettar och Suen at trulßes moder Elin som inthet brukar
af gården flår Näffuer, och trulß om Nattatijdh bortförde it Laß,
detta skall Suen framdeles beuisa.
Sammadagh kom för retta efter giffwen leigde af den hög-
loflige konungzlige hoffrett ij Jönekiöpingh, vthgången den 15
Octob: 1640, angående en dråpare laß Suen, som för try åhr
sedan ihielßlogh Pedher Suenßon ij Breckennetorp; Nu är
dråparen tillsuarß kommen, sampt hans åklagare, Nemligen
Enkian hustru Märit Anderßasdotter, och hennes slecht och Måhls-
man, och sat saken ij retten begärandes en retferdigh Ransakningh
och dom, dråparens absentia blef her på tinget Ransakat
den 6. Novembris 1638. bleff nu samma protocoll ij
hans praesentia vpläset, och lyder ordh ifrån ordh, som föllier.
Ingerdh Jonsdotters vägnar för en Sextondedell 36 Dr Per Olß
ij skaffta på sin hustrus Botill för en Tolfftedell, 56 Dr är 7½ skep-
pelandh, och belöpr en hell fierdingh, och en Sextondedell af allan gårdhen.
Kom för retta Elin ij Gößhult Enkia, och klagade at hennes Mågh
Ehrich en soldat, hade emot hennes willia taget ifrån henne it vng-
suin, om 1½ åhr, och bort sålt, till en annor soldat, Måns Suenß
för en Dr godt mynt, och han sålde Suinet tormar ij hampalt, för
6 Dr godt mynt, när grisen liten war gaff Enkian sin mågh för
grisen 3 Dr derföre hörde grisen henne retteligen till, och är henne
oret afhendh, derföre bleff afsagdt, at Ehrich skall skaffa Elin
sit suin igen.
Jtem berettar Trulß Håkanßon, at Suenß barn ij beteråß vttog
deraß får, och med thet samma kom it får eller gellingen medh
fåren till Suen ij beteråß, och Enkian Elin fick inthet gellingen
igen; Nu berettar Trullß at på samma tidh gellingen bortkom
hade Suen ferskt kiött vthi smedian, och skiuter sigh till per Olßon
ij skafta som stodh ij smedian, och will han skall wara en hans eda-
men; Suen biuder Neij för sigh och sit folck, och vthfeste en 12 Man-
na eedh, at huarken han, hans hustru eller barn stulo Nytta och
ij sin huß nidfiälade samma gellingh, och derföre vthfeste en 12
Manna eedh till Nästa tingh.
Jtem berettar och Suen at trulßes moder Elin som inthet brukar
af gården flår Näffuer, och trulß om Nattatijdh bortförde it Laß,
detta skall Suen framdeles beuisa.
Sammadagh kom för retta efter giffwen leigde af den hög-
loflige konungzlige hoffrett ij Jönekiöpingh, vthgången den 15
Octob: 1640, angående en dråpare laß Suen, som för try åhr
sedan ihielßlogh Pedher Suenßon ij Breckennetorp; Nu är
dråparen tillsuarß kommen, sampt hans åklagare, Nemligen
Enkian hustru Märit Anderßasdotter, och hennes slecht och Måhls-
man, och sat saken ij retten begärandes en retferdigh Ransakningh
och dom, dråparens absentia blef her på tinget Ransakat
den 6. Novembris 1638. bleff nu samma protocoll ij
hans praesentia vpläset, och lyder ordh ifrån ordh, som föllier.
25r
Anno 1638 then 6 och 7 Novemb: stod laga tingh ij Synnerbo htt
widh rettan tingstedh hamneda, öffueruarandes Landzhöffdingen
öffr tijo häradz lagsago, Edle Welbne Bengt Bagge; Jtem befallningz-
mannen Welförståndigh Gudmundh Anderßon i Skeen.
Sammadagh kom för retta hustru Märidt Andersa d. ij breken-
netörp Enkia med sit andra barn, slecht och föruanter, och klaga-
de at en mönsterskriffuare vnder capten Johan Laurij Larß Suen-
ßon bdh haffr för it åhr sedhan ihielslaget hennes Man per Suenßon
ij Brekennetörp hemma ij sin egen gårdh, och är dråparen sålunda förorsa-
kat, som föllier; här om vitnade Anders Suenßon ij Brekenna-
törp, efter aflagdan eedh på sin hustrus Karines vägnar som tillstädes
war, när dråpet skedde sålunda; Thet hende sigh at förde mönster-
skriffuare drogh ij häradet till Lhändz och fierdingzman, at förfara
huadh knichter wåro döda, ij samma reesa kom han till fierdingz-
mannen Per ij Breckennatörp, om en söndagz morgon sielf an-
nan, med Capetenens son Alexander, der drucke dhe ij hast och sedan
redo till grannen förde Per Suenß och beddes tuå skiutzhester, bonden
hade hem hemtat hestarna achtandes sigh till kiörkan, och suarade Jaa
seijandes ij skola gerna fåå j thet samma drogh Larß Suenßon wer-
ian, och stak bonden bak på lönnorna, så at han iche lefde mehr ef-
ter, mher än it halft dygn, lekewell fick prest till sigh, giorde en
godh bekiennelße, och gaf dråparen wändskap thet hustrun bekienner
huadh belongande Alaxander på honom klagas inthet, dy han blottade
ingen weria, eij heller talade dhem it ondt ord till. Dråparen
kom genast på flychten, och som her berettas skall wara ij Tysklandh,
hoß folcket, doch vtan tienst, nu bleff den dråpnas hustru frågat,
om hon stodh efter dråparens lijff, när hon hade sig betäncht suarade hon
at hon steller samma sak till gudh och öfuerheten, och hon för sin person
inthet står efter hans lijff, vthan tigger ådt honom Konungens Nå-
der, Anders Suenßon ij brekennetorp den dråpnaß broder, sampt
hele slechten bedia på thet vnderdåligeste för dråparen at han måt-
te få nådher, och komma aff sin landzflychtigheet hem och giöra
bott och bättringh, och gifua hustrun och barnet fulla bott, Jtem
efter samma mönsterskriffuare /: vndantagandes detta fallet :/
haffuer först it skickeligit och roligit leffwerne, at ingen hafuer
honom något at beskylla. derföre haffuer och heredz nembdh,
och hela heradet bedet för honom, at der mögeligen skee kundhe, at
han tå måtte få Nådher, och niuta målzägandens vnderdånige
förbon till godhe, och komma hem ij Landet igen, Nu hafr
dråparens styffadher Nielß Olßon ij Elinge sampt hans Slecht
och förwanter, warit her för rettenn, och tilbiuda all billig medell
widh rettan tingstedh hamneda, öffueruarandes Landzhöffdingen
öffr tijo häradz lagsago, Edle Welbne Bengt Bagge; Jtem befallningz-
mannen Welförståndigh Gudmundh Anderßon i Skeen.
Sammadagh kom för retta hustru Märidt Andersa d. ij breken-
netörp Enkia med sit andra barn, slecht och föruanter, och klaga-
de at en mönsterskriffuare vnder capten Johan Laurij Larß Suen-
ßon bdh haffr för it åhr sedhan ihielslaget hennes Man per Suenßon
ij Brekennetörp hemma ij sin egen gårdh, och är dråparen sålunda förorsa-
kat, som föllier; här om vitnade Anders Suenßon ij Brekenna-
törp, efter aflagdan eedh på sin hustrus Karines vägnar som tillstädes
war, när dråpet skedde sålunda; Thet hende sigh at förde mönster-
skriffuare drogh ij häradet till Lhändz och fierdingzman, at förfara
huadh knichter wåro döda, ij samma reesa kom han till fierdingz-
mannen Per ij Breckennatörp, om en söndagz morgon sielf an-
nan, med Capetenens son Alexander, der drucke dhe ij hast och sedan
redo till grannen förde Per Suenß och beddes tuå skiutzhester, bonden
hade hem hemtat hestarna achtandes sigh till kiörkan, och suarade Jaa
seijandes ij skola gerna fåå j thet samma drogh Larß Suenßon wer-
ian, och stak bonden bak på lönnorna, så at han iche lefde mehr ef-
ter, mher än it halft dygn, lekewell fick prest till sigh, giorde en
godh bekiennelße, och gaf dråparen wändskap thet hustrun bekienner
huadh belongande Alaxander på honom klagas inthet, dy han blottade
ingen weria, eij heller talade dhem it ondt ord till. Dråparen
kom genast på flychten, och som her berettas skall wara ij Tysklandh,
hoß folcket, doch vtan tienst, nu bleff den dråpnas hustru frågat,
om hon stodh efter dråparens lijff, när hon hade sig betäncht suarade hon
at hon steller samma sak till gudh och öfuerheten, och hon för sin person
inthet står efter hans lijff, vthan tigger ådt honom Konungens Nå-
der, Anders Suenßon ij brekennetorp den dråpnaß broder, sampt
hele slechten bedia på thet vnderdåligeste för dråparen at han måt-
te få nådher, och komma aff sin landzflychtigheet hem och giöra
bott och bättringh, och gifua hustrun och barnet fulla bott, Jtem
efter samma mönsterskriffuare /: vndantagandes detta fallet :/
haffuer först it skickeligit och roligit leffwerne, at ingen hafuer
honom något at beskylla. derföre haffuer och heredz nembdh,
och hela heradet bedet för honom, at der mögeligen skee kundhe, at
han tå måtte få Nådher, och niuta målzägandens vnderdånige
förbon till godhe, och komma hem ij Landet igen, Nu hafr
dråparens styffadher Nielß Olßon ij Elinge sampt hans Slecht
och förwanter, warit her för rettenn, och tilbiuda all billig medell
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:12 (1635-1640) Bild 437 / sid 25 (AID: v49320.b437.s25, NAD: SE/VALA/0382503) |