| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:15 (1648-1649) Bild 66 / sid 22 (AID: v49323.b66.s22, NAD: SE/VALA/0382503) |
21v
så eblandh honom oåtsport bort hwart honom Behagade, hwilket alt
Juncheren denn enne tidhen efter den andra tillgaff och förlååte. Nu hän-
de sigh att och tildrog i Sommarß att Juncheren war medh sin tienare
stadder i qwäniarp hadhe han taget sina saker, och som hustrun i går-
den sågh honom willia åter Juncheren oåtsport gåå bort föregif-
wandeß han wille gåå till Juncherns moder på Vglanßryd sadhe
hustrun i gården, adam gåår intet bort som i pläga giöra dätt
bekommer idher illa en gång Junchern slår idher derföre, Män han
gik likwäll sin kooß, litet thereffter frågade Junchern effter drän-
gen swaradhe hustrun iag må bekienna han gick sin kooß en liten
stund sedan, tå bleff Juncheren wredh lät Sadla hästen och sade
nu dät icke wara en lätfärdig boff så giör han den ene gången
så giör han den andra han tör sadhe han gåå till Vglanßrydh i min
kammar och taga bort mina Saker, lät sadla hästen och tog sin wär-
ia på sig och redh flux effter hinte honom 1/4 wäg derifrån på
andra sidhan ößiöby, och ingen Meniska såg dät häller war der
hoß, vthan då både hußbonden och drängenn och som Juncher Polla-
man berättar att när han hinte honom på Sandwägen, tilsporde
hon honom hwj han så olofwandeß bortgåår, och slogh honom
medh Smalakieppen i dätt skulle drängen som Juncheren före-
giffwer burit in vnder honom och satt på hästen wredet honom
aff hästen och drängen skulle hafwa fått Junchern vndher sig taget
Swärdet ifrån honom och som Junchern slap löß och kom op fik han
swärdet igen och slogh honom öfwer hufudet och stukit honom i
wänstra axlen, at dätta är effter Juncherenß egen munteliga
berättelße och icke något witne som wett häller haffwer seet
dätta wara så skiett på wigwallen, män dätta är sant att
Juncheren hadhe hulpet drängen, och ledde den siälff fram till Nilß
Perßonn i Ößiö, och då blödde drängen i axlen och länte honom en
häst och förde honom till röninge der han låg i 2 Nätter och lätt
Stämma blodet och förbinna honom som bådhe Juncheren och dräng
Juncheren denn enne tidhen efter den andra tillgaff och förlååte. Nu hän-
de sigh att och tildrog i Sommarß att Juncheren war medh sin tienare
stadder i qwäniarp hadhe han taget sina saker, och som hustrun i går-
den sågh honom willia åter Juncheren oåtsport gåå bort föregif-
wandeß han wille gåå till Juncherns moder på Vglanßryd sadhe
hustrun i gården, adam gåår intet bort som i pläga giöra dätt
bekommer idher illa en gång Junchern slår idher derföre, Män han
gik likwäll sin kooß, litet thereffter frågade Junchern effter drän-
gen swaradhe hustrun iag må bekienna han gick sin kooß en liten
stund sedan, tå bleff Juncheren wredh lät Sadla hästen och sade
nu dät icke wara en lätfärdig boff så giör han den ene gången
så giör han den andra han tör sadhe han gåå till Vglanßrydh i min
kammar och taga bort mina Saker, lät sadla hästen och tog sin wär-
ia på sig och redh flux effter hinte honom 1/4 wäg derifrån på
andra sidhan ößiöby, och ingen Meniska såg dät häller war der
hoß, vthan då både hußbonden och drängenn och som Juncher Polla-
man berättar att när han hinte honom på Sandwägen, tilsporde
hon honom hwj han så olofwandeß bortgåår, och slogh honom
medh Smalakieppen i dätt skulle drängen som Juncheren före-
giffwer burit in vnder honom och satt på hästen wredet honom
aff hästen och drängen skulle hafwa fått Junchern vndher sig taget
Swärdet ifrån honom och som Junchern slap löß och kom op fik han
swärdet igen och slogh honom öfwer hufudet och stukit honom i
wänstra axlen, at dätta är effter Juncherenß egen munteliga
berättelße och icke något witne som wett häller haffwer seet
dätta wara så skiett på wigwallen, män dätta är sant att
Juncheren hadhe hulpet drängen, och ledde den siälff fram till Nilß
Perßonn i Ößiö, och då blödde drängen i axlen och länte honom en
häst och förde honom till röninge der han låg i 2 Nätter och lätt
Stämma blodet och förbinna honom som bådhe Juncheren och dräng
22r
Jfrån den gården wore kompne ifrån, strax sade Junchern bodh
effter Bårdskierare lätt förbinna honom ty han hadhe wäll kunnat
bliffwet häladher igen och war icke någon dödzskada, Men ehuru
wäll ther till brukadeß tienlige Medell så giorde han och icke sigh
förhölt som honom aff bårdskiäraren war befahlt vthan war
orolig och sprang ådran op aff hanß oßynlighet och bloden förlop
honom och leffde Månat och 1 dagh ifrån dät han bleff Skadat
och lät sigh giöra dellachtig aff thet helliga alltareß Sacramen-
te och giorde jn i dödzstunden en godh bekiennelße, och huadh fol-
ken der i gården hörde honom bekienna om Slaxmåhlet dätt
haffwa de effter aflagdan edh här för rätten witnat, sålunda,
först herr Oluff som honom besökte, och witnar SÅlunda att hwad
widkommer dett hanß hußbonde haffwer giffwet honom dödz ska-
dan och huru dät tillgånget war dät haffwer han bekient för
gårdfolkenn som nu framkallaß och åtskilde Examineras
ähn Jon i qwäniarp hemma i den gården ther den dräpne lågh
effter afflagden edh witnar sålunda att han icke hörde aff honom
annat thalaß, vthan han gaff före han fik den skadan för han lop så
offta ifrån honom, mehra hafwer tätta witnet ike att Berätta.
Jtem Peder i qwäniarp och samma gårdh som Juncheren hölt till hoß
och i samma Stugu som drängen låg som Skadden war sedan han i
Rätten hadhe legat i Röninge, witnar och i lika måtto som den förre
att han gaff thet till Skullden att han fik huggen för han så offta
bortlop, Men när Juncheren war hemkommen och borstade sit håår
och drängen medh honom föll Sandh och löst håår aff hufudet,
Jtem Jönß i Röninge hwilket låg i wägen för än han hemkom till qwä-
narp bofast man witnar Sålunda att samma dag Juncheren kom til-
baka igen medh drängen bleff han der i 2 Nätter, och tå eblandh annat
beklagade drängen sig att han war orsaken till sin Skada aff dät han
lop oloffwandeß bort, och sedan när hußbonden hinte honom, gaff han
sig vnder honom och fik honom i Såndan vnder sigh.
effter Bårdskierare lätt förbinna honom ty han hadhe wäll kunnat
bliffwet häladher igen och war icke någon dödzskada, Men ehuru
wäll ther till brukadeß tienlige Medell så giorde han och icke sigh
förhölt som honom aff bårdskiäraren war befahlt vthan war
orolig och sprang ådran op aff hanß oßynlighet och bloden förlop
honom och leffde Månat och 1 dagh ifrån dät han bleff Skadat
och lät sigh giöra dellachtig aff thet helliga alltareß Sacramen-
te och giorde jn i dödzstunden en godh bekiennelße, och huadh fol-
ken der i gården hörde honom bekienna om Slaxmåhlet dätt
haffwa de effter aflagdan edh här för rätten witnat, sålunda,
först herr Oluff som honom besökte, och witnar SÅlunda att hwad
widkommer dett hanß hußbonde haffwer giffwet honom dödz ska-
dan och huru dät tillgånget war dät haffwer han bekient för
gårdfolkenn som nu framkallaß och åtskilde Examineras
ähn Jon i qwäniarp hemma i den gården ther den dräpne lågh
effter afflagden edh witnar sålunda att han icke hörde aff honom
annat thalaß, vthan han gaff före han fik den skadan för han lop så
offta ifrån honom, mehra hafwer tätta witnet ike att Berätta.
Jtem Peder i qwäniarp och samma gårdh som Juncheren hölt till hoß
och i samma Stugu som drängen låg som Skadden war sedan han i
Rätten hadhe legat i Röninge, witnar och i lika måtto som den förre
att han gaff thet till Skullden att han fik huggen för han så offta
bortlop, Men när Juncheren war hemkommen och borstade sit håår
och drängen medh honom föll Sandh och löst håår aff hufudet,
Jtem Jönß i Röninge hwilket låg i wägen för än han hemkom till qwä-
narp bofast man witnar Sålunda att samma dag Juncheren kom til-
baka igen medh drängen bleff han der i 2 Nätter, och tå eblandh annat
beklagade drängen sig att han war orsaken till sin Skada aff dät han
lop oloffwandeß bort, och sedan när hußbonden hinte honom, gaff han
sig vnder honom och fik honom i Såndan vnder sigh.
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:15 (1648-1649) Bild 66 / sid 22 (AID: v49323.b66.s22, NAD: SE/VALA/0382503) |