| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:17 (1652-1653) Bild 254 / sid 30 (AID: v49325.b254.s30, NAD: SE/VALA/0382503) |
29v
mäen som finnes så wijdha sluteligen och skriffteligen wara för
fattat, så haffwer och Jöns Joenszohn aff sin höghwelb: fru och
huszbondhe waret effterlåtet i många åhr een gårdh Ingellstadh
och een qwarn dher sammastädes wedh ett gået wilkor uthan nå
gon affgåendhe skatt at åthniuta och possidera huilken gåffwa
högwelb: fruen för een tidh sedan haffwer aff serdeles or
saeker revocerat och återkallat ähndock Jöns Joenszohn in
till thenne dagh samma Ingelstadz gårdh och qwarn intet hafuer
welat affstå uthan förmenar sigh hafwa så starka breff op
på samma gårdh och qwarn at the icke lätteligen skulle kun
na ogillas uthan medh them will sökia rätten, så emädan
Tåfftaholms säteszgårdh för thätta hafuer waret bort aren
derat men nu warder brukat aff härren sielff, ähr för
tenskull högwelb: fruens sohn härr Carll Pärszohn för kort
tidh sedan hijt nedh kommen gården sielff at beboa och bru
ka, såszom och hafuer welbe:te högwelb: fruen sin sohn och
härren tillskreffwet och honom i fullmackt giffwet
thet han ju änteligen skulle wederkiännas be:te Ingelstadz
gårdh och qwarn, ty haffwer welb: härren åthskillige tider
låtet Jöns Joenszon sådant förnimma och sändt honom budh thet han
skulle affståå qwarnen och sända qwarnhuusznyckelen till
härregården, thet han intet hafuer weelat effterkomma.
Är förtenskull Jöns Joenszohn eendagh gången till härregården
och kommen sielff i tahll medh härren och tå the hafua discu
terat om qwarnen hafuer Jöns Joenszon protesterat på sine
breff han hade på samma qwarn, ehuru orden them emillan
äro faldhne hafuer härren skiält Jöns Joenszon för een gammull
tiuff huilket härren här för rätten tilståer och seger han kan
och will sådant well bewijsza at Jöns Joenszon hade bordt för
10 åhr sedan wara uphängder, näst förgången d 27 Septemb:
war h:r Carll reden ifrån Tofftahollm och till Ingelstadh by
hwarest ett hemman under Tofftahollm är beläget och tå han
fattat, så haffwer och Jöns Joenszohn aff sin höghwelb: fru och
huszbondhe waret effterlåtet i många åhr een gårdh Ingellstadh
och een qwarn dher sammastädes wedh ett gået wilkor uthan nå
gon affgåendhe skatt at åthniuta och possidera huilken gåffwa
högwelb: fruen för een tidh sedan haffwer aff serdeles or
saeker revocerat och återkallat ähndock Jöns Joenszohn in
till thenne dagh samma Ingelstadz gårdh och qwarn intet hafuer
welat affstå uthan förmenar sigh hafwa så starka breff op
på samma gårdh och qwarn at the icke lätteligen skulle kun
na ogillas uthan medh them will sökia rätten, så emädan
Tåfftaholms säteszgårdh för thätta hafuer waret bort aren
derat men nu warder brukat aff härren sielff, ähr för
tenskull högwelb: fruens sohn härr Carll Pärszohn för kort
tidh sedan hijt nedh kommen gården sielff at beboa och bru
ka, såszom och hafuer welbe:te högwelb: fruen sin sohn och
härren tillskreffwet och honom i fullmackt giffwet
thet han ju änteligen skulle wederkiännas be:te Ingelstadz
gårdh och qwarn, ty haffwer welb: härren åthskillige tider
låtet Jöns Joenszon sådant förnimma och sändt honom budh thet han
skulle affståå qwarnen och sända qwarnhuusznyckelen till
härregården, thet han intet hafuer weelat effterkomma.
Är förtenskull Jöns Joenszohn eendagh gången till härregården
och kommen sielff i tahll medh härren och tå the hafua discu
terat om qwarnen hafuer Jöns Joenszon protesterat på sine
breff han hade på samma qwarn, ehuru orden them emillan
äro faldhne hafuer härren skiält Jöns Joenszon för een gammull
tiuff huilket härren här för rätten tilståer och seger han kan
och will sådant well bewijsza at Jöns Joenszon hade bordt för
10 åhr sedan wara uphängder, näst förgången d 27 Septemb:
war h:r Carll reden ifrån Tofftahollm och till Ingelstadh by
hwarest ett hemman under Tofftahollm är beläget och tå han
30r
hadhe kallat uth bonden och tallt medh honom reedh herren medh
sina tiänara nedh åth giärdet till quarna hemmet, sende han een
sin tiänare Hans be:dh till Jöns Jonszon och lät begiära nyckelen
till qwarnhuszet, i medler tidh satt Jöns Jonszon och drack medh sina
söhner Carll och Jonas, så och tuenne andra unge ogiffta persohner
Johan Ollszohn och Thore Jönszon huilka alla woro well beskiänkta
flux rinner them argt och ondt i sinnet, läte sadla hesterna
och lada pistolerna, bewäpnade sigh på thet hastigaste och
satte sigh till at ridha, ladda een stoer böszahake then finge
the een gosze at bähra men goszen baer intet bösan medh
sigh, een lejodrengh Oloff be:dh togo dhe och medh sigh huilken ha
de een yxa på axlan at Jöns Joenszon kom sielff siätte, för
uthan then eene hans drengh som stodh wedh qwarnan, till
herren medh iffwert och drucket modh huilket Jöns
Joenszohn och nu tillstodh såsom och bekiände at han sina söhner
hade störkt och rådt at dhe medh honom uthj dhätta onda opsåtet
skulle fölgia medh sin fader och tå the kommo tillhopa så nähra
begynte dhe strax skiälla huar andra och the skiälte herren
för skielm och unge skielm, theszlikest honom och hans fölgie
för skielmar och hunszfottar, sampt huadh mehra otidigt
tå hafuer kunnat wanckat, när Jöns Joenszohn bleff
här om tilsporder kan han ther till eij neka uthan sejer
at tå herren skiälte them, skiälte the herren och hans
medhfölgie igen, huilka skiälszordh tå esomofftast skulle
aff them waret repeterade och föröfuadhe och dhes för
uthan berättadhe herren och sigh alldeles förklarade aldrigh
uthj någon ondh intention hafua redet tijt uthan allenast
som förbe:t är at bemächtiga sigh quarnen och tå han för
nam Jöns Joenszohn medh sina söhner och drängaar woro fulla
och gallna och i så ondt modh kompne dijt tå wende här
ren om och reedh heem igen, dhet härren widare sigh i sin
bifogadhe klageskrifft förklarar och tå herren reedh dher
ifrån säger han at Jöns Jonsohn skall hafua redet till een
sina tiänara nedh åth giärdet till quarna hemmet, sende han een
sin tiänare Hans be:dh till Jöns Jonszon och lät begiära nyckelen
till qwarnhuszet, i medler tidh satt Jöns Jonszon och drack medh sina
söhner Carll och Jonas, så och tuenne andra unge ogiffta persohner
Johan Ollszohn och Thore Jönszon huilka alla woro well beskiänkta
flux rinner them argt och ondt i sinnet, läte sadla hesterna
och lada pistolerna, bewäpnade sigh på thet hastigaste och
satte sigh till at ridha, ladda een stoer böszahake then finge
the een gosze at bähra men goszen baer intet bösan medh
sigh, een lejodrengh Oloff be:dh togo dhe och medh sigh huilken ha
de een yxa på axlan at Jöns Joenszon kom sielff siätte, för
uthan then eene hans drengh som stodh wedh qwarnan, till
herren medh iffwert och drucket modh huilket Jöns
Joenszohn och nu tillstodh såsom och bekiände at han sina söhner
hade störkt och rådt at dhe medh honom uthj dhätta onda opsåtet
skulle fölgia medh sin fader och tå the kommo tillhopa så nähra
begynte dhe strax skiälla huar andra och the skiälte herren
för skielm och unge skielm, theszlikest honom och hans fölgie
för skielmar och hunszfottar, sampt huadh mehra otidigt
tå hafuer kunnat wanckat, när Jöns Joenszohn bleff
här om tilsporder kan han ther till eij neka uthan sejer
at tå herren skiälte them, skiälte the herren och hans
medhfölgie igen, huilka skiälszordh tå esomofftast skulle
aff them waret repeterade och föröfuadhe och dhes för
uthan berättadhe herren och sigh alldeles förklarade aldrigh
uthj någon ondh intention hafua redet tijt uthan allenast
som förbe:t är at bemächtiga sigh quarnen och tå han för
nam Jöns Joenszohn medh sina söhner och drängaar woro fulla
och gallna och i så ondt modh kompne dijt tå wende här
ren om och reedh heem igen, dhet härren widare sigh i sin
bifogadhe klageskrifft förklarar och tå herren reedh dher
ifrån säger han at Jöns Jonsohn skall hafua redet till een
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:17 (1652-1653) Bild 254 / sid 30 (AID: v49325.b254.s30, NAD: SE/VALA/0382503) |