| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:19 (1655-1656) Bild 94 / sid 30 (AID: v49327.b94.s30, NAD: SE/VALA/0382503) |
29v
Anno 1655 den 29 Sept: continuerades medh dhenna saek
att examinera.
Sammadagh effter förrettat gudztiänst instälte sigh bägge parterna
uthj klåckarestugun i Hwitarydh dijt wittnen citerade wore, tå kallades
för rätten Niels Larszon och Jöns Jönszon huilka förehöltz hurusåsom
så h:s excell:s och n:des fullmächtigh som h:r wyrd:ht m:r Niels tuistade om
några bewijs dhe skola uthgifuit hafua, angående ett korsz som
dhe uthj een steen för 50 åhr sedan och uthj dheras unge åhr aff
dhem skall hugget hafwa, förmanandes dhem på dhät aldra flite
ligaste dhe wille om be:te korsz wittna huadh som sant war och
förr ähn dhe wittnadhe staffwades för dhem een hårdh edh dhen dhe medh
händer å bokz läggandhe friwilleligen giordhe och sadhe sigh rätt
sanningen bekiänna willia huilka och effter edhens afläggande
särskilt examinerade blefwe och således wittnade som här hoes
förmält warder. 1: Niels Larszon effter tilfrågan bekiän
de sigh hafua låtet skrifua bägge beuiszen om dhät korsz han
och Jöns Jönszon för 50 åhr sedan hugget hadhe men dhät be
wijs som m:r Niels hadhe dhät war aff honom siälff mädh egen handh un
derskrefuit, berättadhe ochså att bägge bewiszen wore sanna, ty
dhät bewijs som boekhållaren hadhe inlagt lyder att han och Jöns
hadhe hugget uthj een steen ett korsz dhet tilstår han ähn men
m:r Nielszas gifne bewijs lyder att dhen steenen m:r Niels hafuer
wist migh och dhet korszet hafuer iagh eller Jöns aldrigh huggit
och aldrigh seedt dhet förr ähn m:r Niels migh dhät wiste, alt
så kundhe bägge beuiszen intet wara emot hwar andra
sadhe och att dhen steenen som han hadhe hugget korszet uthj
war icke synnerliga stoer uthan så stor som man kunde
jemakeligen sittia oppå och hugga uthj. 2: Berättar och
widare att dhet war wäll 50 eller 60 åhr sedan dhetta
att examinera.
Sammadagh effter förrettat gudztiänst instälte sigh bägge parterna
uthj klåckarestugun i Hwitarydh dijt wittnen citerade wore, tå kallades
för rätten Niels Larszon och Jöns Jönszon huilka förehöltz hurusåsom
så h:s excell:s och n:des fullmächtigh som h:r wyrd:ht m:r Niels tuistade om
några bewijs dhe skola uthgifuit hafua, angående ett korsz som
dhe uthj een steen för 50 åhr sedan och uthj dheras unge åhr aff
dhem skall hugget hafwa, förmanandes dhem på dhät aldra flite
ligaste dhe wille om be:te korsz wittna huadh som sant war och
förr ähn dhe wittnadhe staffwades för dhem een hårdh edh dhen dhe medh
händer å bokz läggandhe friwilleligen giordhe och sadhe sigh rätt
sanningen bekiänna willia huilka och effter edhens afläggande
särskilt examinerade blefwe och således wittnade som här hoes
förmält warder. 1: Niels Larszon effter tilfrågan bekiän
de sigh hafua låtet skrifua bägge beuiszen om dhät korsz han
och Jöns Jönszon för 50 åhr sedan hugget hadhe men dhät be
wijs som m:r Niels hadhe dhät war aff honom siälff mädh egen handh un
derskrefuit, berättadhe ochså att bägge bewiszen wore sanna, ty
dhät bewijs som boekhållaren hadhe inlagt lyder att han och Jöns
hadhe hugget uthj een steen ett korsz dhet tilstår han ähn men
m:r Nielszas gifne bewijs lyder att dhen steenen m:r Niels hafuer
wist migh och dhet korszet hafuer iagh eller Jöns aldrigh huggit
och aldrigh seedt dhet förr ähn m:r Niels migh dhät wiste, alt
så kundhe bägge beuiszen intet wara emot hwar andra
sadhe och att dhen steenen som han hadhe hugget korszet uthj
war icke synnerliga stoer uthan så stor som man kunde
jemakeligen sittia oppå och hugga uthj. 2: Berättar och
widare att dhet war wäll 50 eller 60 åhr sedan dhetta
30r
korszet aff dhem högz, huilken säger sigh wara född i Hanger
och nu är in emot 70 åhr gammall. 3: Om ängen eller
dhen stridige hage sadhe han sigh slätt ingen kunskap hafua an
tingen dhen eene eller andre ägde hänne men sadhe sigh grant
kiänna steenen som han och Jöns hadhe hugget uthj om han finge
see honom, dhär mädh togh han affträdh.
Sedan inkallades Jöns Jönszon een gammall och trowärdigh man,
sadhe sigh wara född uthj Sanna i Hangers sochn och nu
wara 80 åhr gammall och sadhe när Stångebro slagh stodh war
han 16 åhr gammall, effter flitigh förmaningh om sanningens be
kiännelsze wittnadhe han som fölgier: 1: Sadhe han sigh icke min
nas rummet dhär steenen ligger som han och Niels högge uthj
2: Icke häller mins om dhät war korsz eller elliest hokket
uthj honom men om han få see honom kan han grant kiänna
honom igen, sadhe och att be:te steen icke war större ähn een kun
de sittia på honom och hokka uthj, män om dhe stridige ägor
sadhe han sigh slätt ingen kundskaph haffwa och såszom man
ingen fullkommeligh kunskaph eller wiszheet om samma korsz
bekom altszå emädan bägge sadhe sigh kiänna dhen stenen som
dhe hadhe hugget uthj altszå fant rätten för godt och förord
nadhe sex nämbdemän som tillika mädh be:te Niels Larszon och
Jöns Jönszon sampt een h:s excell:s och n:ds tiänare, så och h:s
wyrd:ht m:r Christiern uthj Anderstadh att gåå medh be:te tuenne
män och förnimma om dhe hadhe hugget antingen uthj dhen stee
nen h:s excell:s och n:ds fullmächtigh beropadhe sigh på eller i ste
nen m:r Niels sigh på beropadhe, huilka och ginge dijt och
strax komme tilbaka och haffwer Niels Larszon och Jönsz
Jönszohn mädh högan och dyran edh sielfkraffdhe sworet
och budet sigh så sant Gudh hiälpe till liff och siällt att dhe
och nu är in emot 70 åhr gammall. 3: Om ängen eller
dhen stridige hage sadhe han sigh slätt ingen kunskap hafua an
tingen dhen eene eller andre ägde hänne men sadhe sigh grant
kiänna steenen som han och Jöns hadhe hugget uthj om han finge
see honom, dhär mädh togh han affträdh.
Sedan inkallades Jöns Jönszon een gammall och trowärdigh man,
sadhe sigh wara född uthj Sanna i Hangers sochn och nu
wara 80 åhr gammall och sadhe när Stångebro slagh stodh war
han 16 åhr gammall, effter flitigh förmaningh om sanningens be
kiännelsze wittnadhe han som fölgier: 1: Sadhe han sigh icke min
nas rummet dhär steenen ligger som han och Niels högge uthj
2: Icke häller mins om dhät war korsz eller elliest hokket
uthj honom men om han få see honom kan han grant kiänna
honom igen, sadhe och att be:te steen icke war större ähn een kun
de sittia på honom och hokka uthj, män om dhe stridige ägor
sadhe han sigh slätt ingen kundskaph haffwa och såszom man
ingen fullkommeligh kunskaph eller wiszheet om samma korsz
bekom altszå emädan bägge sadhe sigh kiänna dhen stenen som
dhe hadhe hugget uthj altszå fant rätten för godt och förord
nadhe sex nämbdemän som tillika mädh be:te Niels Larszon och
Jöns Jönszon sampt een h:s excell:s och n:ds tiänare, så och h:s
wyrd:ht m:r Christiern uthj Anderstadh att gåå medh be:te tuenne
män och förnimma om dhe hadhe hugget antingen uthj dhen stee
nen h:s excell:s och n:ds fullmächtigh beropadhe sigh på eller i ste
nen m:r Niels sigh på beropadhe, huilka och ginge dijt och
strax komme tilbaka och haffwer Niels Larszon och Jönsz
Jönszohn mädh högan och dyran edh sielfkraffdhe sworet
och budet sigh så sant Gudh hiälpe till liff och siällt att dhe
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:19 (1655-1656) Bild 94 / sid 30 (AID: v49327.b94.s30, NAD: SE/VALA/0382503) |