| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:19 (1655-1656) Bild 68 / sid 4 (AID: v49327.b68.s4, NAD: SE/VALA/0382503) |
3v
orden dhem emillan tå föllo wiste h:r Erick intet uthan dhet war
sandt att dhen dräpne bleff huggen emellan härerna som ofuanföre
förmält är och såsom dråparen intet sielff fick uth yxan altszå
stegh een piga Karin be:dh till och togh yxan aff ryggen och ge
nast bleff drängen inboren och tå sende strax h:r Erick effter
kalck och annor behör den dräpne mädh dhät högwerdiga sacra
mentet att besökia men förr ähn dhet skiedde hafuer h:r Erick frå
gat dhen dräpne om sitt tillståndh, tå hafuer han swarat att drå
paren hafuer giort emot migh som een skielm och om han icke hade
så hårdt och 3 gånger röckt på yxan tå hadhe iagh wäll kommet
migh före igen men berättadhe dhen dräpne tå för h:r Erick lika
såsom dråparen nu berättar att ingen träta hafuer dhem emillan
tilförende waret, beklagade allenast sin stora olycka han nu
för een så ringa tingh skull war råkader uthj, gaff sigh och så toleli
gen till fredz, heemstelte dhenna saek Gudh och wår nådiga öfuerheet
förlåtha dråparen och dhätta skiedde om afftonen ungefären try och
2 timmar dher effter affsompnadhe han som h:r Erickz skriffteliga
relation widare uthwiszar, flere wittne wore nu intet tilstädes iche
häller syntes wara aff nöden, hälst effter dråparen sin onda
giärningh friuilleligen bekiänner, ähn tilfrågades dhen dräpnes
fader och slächt om dhe stå effter dråparens liff, dhe swarade sigh
huarken wela eller kunna bedia för dråparen, hälst effter han
så mordiskt dhen dräpne aff daga togh, icke häller stå på sin rätt
uthan willia förskiuta dhen saken under Gudz och öfuerheetennes
doom, dhät berättades ochså att dhenne dråparen hafuer wa
ret een stilla drängh tilförne och aldrigh waret uthj något per
lamente, dhenna saek förskiötz till nämbden och aldenstundh dråpa
ren Jöns Faerszon hafuer ett öfuerdådigt dråp begånget och uthan
något lifznödh ganska ynkeligen ihiäll hugget Ebbe Simonson i
Skateboa och sedan fången å färska gärningh och flygande foot sam
ma dagh och dygne som han gärningen giorde, dherföre dömbdes han
ifrån lifuet effter dhät 2 Cap: i Dråpm B: medh willia, nåden heem
ställes uthj all underdånigheet till dhen högl: kongl: håfrätten nåd
gunstiga förklaringh och betänckiandhe.
sandt att dhen dräpne bleff huggen emellan härerna som ofuanföre
förmält är och såsom dråparen intet sielff fick uth yxan altszå
stegh een piga Karin be:dh till och togh yxan aff ryggen och ge
nast bleff drängen inboren och tå sende strax h:r Erick effter
kalck och annor behör den dräpne mädh dhät högwerdiga sacra
mentet att besökia men förr ähn dhet skiedde hafuer h:r Erick frå
gat dhen dräpne om sitt tillståndh, tå hafuer han swarat att drå
paren hafuer giort emot migh som een skielm och om han icke hade
så hårdt och 3 gånger röckt på yxan tå hadhe iagh wäll kommet
migh före igen men berättadhe dhen dräpne tå för h:r Erick lika
såsom dråparen nu berättar att ingen träta hafuer dhem emillan
tilförende waret, beklagade allenast sin stora olycka han nu
för een så ringa tingh skull war råkader uthj, gaff sigh och så toleli
gen till fredz, heemstelte dhenna saek Gudh och wår nådiga öfuerheet
förlåtha dråparen och dhätta skiedde om afftonen ungefären try och
2 timmar dher effter affsompnadhe han som h:r Erickz skriffteliga
relation widare uthwiszar, flere wittne wore nu intet tilstädes iche
häller syntes wara aff nöden, hälst effter dråparen sin onda
giärningh friuilleligen bekiänner, ähn tilfrågades dhen dräpnes
fader och slächt om dhe stå effter dråparens liff, dhe swarade sigh
huarken wela eller kunna bedia för dråparen, hälst effter han
så mordiskt dhen dräpne aff daga togh, icke häller stå på sin rätt
uthan willia förskiuta dhen saken under Gudz och öfuerheetennes
doom, dhät berättades ochså att dhenne dråparen hafuer wa
ret een stilla drängh tilförne och aldrigh waret uthj något per
lamente, dhenna saek förskiötz till nämbden och aldenstundh dråpa
ren Jöns Faerszon hafuer ett öfuerdådigt dråp begånget och uthan
något lifznödh ganska ynkeligen ihiäll hugget Ebbe Simonson i
Skateboa och sedan fången å färska gärningh och flygande foot sam
ma dagh och dygne som han gärningen giorde, dherföre dömbdes han
ifrån lifuet effter dhät 2 Cap: i Dråpm B: medh willia, nåden heem
ställes uthj all underdånigheet till dhen högl: kongl: håfrätten nåd
gunstiga förklaringh och betänckiandhe.
4r
Sammadagh hades för retten een ogifft kåhna Börta Bengtz dotter
be:dh heemwist uthj Dörarpa sochn och Flattinge, tå anklagadhe länszmannen
Johan Olofzon hänne att hon hafuer waret beröktat wara medh barn
och dherföre hafuer länzmannen medh Bängt Brorszon och Jacob Giermund
sohn fahret till hänne att taga hänne uthj stark bårgen, tå hafuer hon
icke allenast sigh bekiänt hafua hafft lägerszmåhll medh een dansk man
be:dh Hans Krämmare uthan och tå bekiänt sigh wara medh barn, se
dermehra hafuer hon berättat sigh intet wara medh barn uthan sadhe
sigh wara aff medh be:te barn förr ähn hon togz i borgen, dherföre be
fruchtadhe länzmannen att hon skulle hafua mördat barnet och altszå
wille taga hänne i starkare borgen, tå grät hon och sadhe sigh sin
förriga berättelsze aff häpenheet giort hafua, altszå tilspor
des kåhnan om hon tilstodh dhen danske mannen Hans Krämmare
war rätta barnafadren, dher till hon swaradhe ja, och sadhe att
dhät oloffliga umgiänget förorsakades att be:te danske man reeste några re
szor till Wärnamo att sälja tobaek och tå han kom till dhen ryttaren
som han war inhyszes hoes och sitt heemwist hadhe blef han altidh dhär 3
eller 4 nätter i sender och tå lockadhe han henne och som hon berättar lof
wadhe hänne ächtenskaph och sedermehra 9 eller 10 wekor sedan hon war
bleffwen medh barn berättar hon sigh hafua suttet och wäffwet och
tå skall een troesimme som hon wäfuer mädh brustet och hon således fal
lit emot wäffwen och sigh illa stött och strax gick hon uth och skulle
gifua een koo, tå klöff hon up på een stiga och skulle klyffwa öfuer ett
skiffte och in uthj ett huus hwarest foderet war och tå som hon war på
stigan, bruste tuenne spolar i tu på be:te stige och tå säger hon att hon föll
så hårdt och stötte sigh att hon strax om afftonen och uthj ladan bleff aff mädh
barnet och ingen hafuer waret hoes tå hon barnet födde uthan hon al
lena och heemligen födt och dhät uthj ladan uthj 14 dagar uthj halmen
giömdt, bekiänner sigh och att hon för ingen menniskia hafuer uppenbarat
att hon war hafuandhe förr ähn hon födde, icke häller sedan dhet för någon
welat bekiänna förr ähn 14 dagar sedan barnet war födt och hustrun i
gården dher hon bodde, nämbl: Holgers hustru i Flattinge, när hon kunde för
märkia huru dhät stodh till medh hänne och således sagt åth kåhnan, dhe säja
du hafuer giort aff medh barnet, tå måste hon bekiänna att dhät så sandt
war män een annor hustru Jöns Börgeszons i Flattinge hafuer tilförna
be:dh heemwist uthj Dörarpa sochn och Flattinge, tå anklagadhe länszmannen
Johan Olofzon hänne att hon hafuer waret beröktat wara medh barn
och dherföre hafuer länzmannen medh Bängt Brorszon och Jacob Giermund
sohn fahret till hänne att taga hänne uthj stark bårgen, tå hafuer hon
icke allenast sigh bekiänt hafua hafft lägerszmåhll medh een dansk man
be:dh Hans Krämmare uthan och tå bekiänt sigh wara medh barn, se
dermehra hafuer hon berättat sigh intet wara medh barn uthan sadhe
sigh wara aff medh be:te barn förr ähn hon togz i borgen, dherföre be
fruchtadhe länzmannen att hon skulle hafua mördat barnet och altszå
wille taga hänne i starkare borgen, tå grät hon och sadhe sigh sin
förriga berättelsze aff häpenheet giort hafua, altszå tilspor
des kåhnan om hon tilstodh dhen danske mannen Hans Krämmare
war rätta barnafadren, dher till hon swaradhe ja, och sadhe att
dhät oloffliga umgiänget förorsakades att be:te danske man reeste några re
szor till Wärnamo att sälja tobaek och tå han kom till dhen ryttaren
som han war inhyszes hoes och sitt heemwist hadhe blef han altidh dhär 3
eller 4 nätter i sender och tå lockadhe han henne och som hon berättar lof
wadhe hänne ächtenskaph och sedermehra 9 eller 10 wekor sedan hon war
bleffwen medh barn berättar hon sigh hafua suttet och wäffwet och
tå skall een troesimme som hon wäfuer mädh brustet och hon således fal
lit emot wäffwen och sigh illa stött och strax gick hon uth och skulle
gifua een koo, tå klöff hon up på een stiga och skulle klyffwa öfuer ett
skiffte och in uthj ett huus hwarest foderet war och tå som hon war på
stigan, bruste tuenne spolar i tu på be:te stige och tå säger hon att hon föll
så hårdt och stötte sigh att hon strax om afftonen och uthj ladan bleff aff mädh
barnet och ingen hafuer waret hoes tå hon barnet födde uthan hon al
lena och heemligen födt och dhät uthj ladan uthj 14 dagar uthj halmen
giömdt, bekiänner sigh och att hon för ingen menniskia hafuer uppenbarat
att hon war hafuandhe förr ähn hon födde, icke häller sedan dhet för någon
welat bekiänna förr ähn 14 dagar sedan barnet war födt och hustrun i
gården dher hon bodde, nämbl: Holgers hustru i Flattinge, när hon kunde för
märkia huru dhät stodh till medh hänne och således sagt åth kåhnan, dhe säja
du hafuer giort aff medh barnet, tå måste hon bekiänna att dhät så sandt
war män een annor hustru Jöns Börgeszons i Flattinge hafuer tilförna
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:19 (1655-1656) Bild 68 / sid 4 (AID: v49327.b68.s4, NAD: SE/VALA/0382503) |