Sunnerbo dombok 1656

Renoverad dombok
Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:19 (1655-1656) Bild 230 / sid 1 (AID: v49327.b230.s1b, NAD: SE/VALA/0382503)
0 Exhib. den 2 Martij A:o 657

Här begynnas domboken
aff
Sunnerbo häradt
Pro Anno
1656

Laghmann
H: K: M:tz wår alldranådigste herres och konungz
sampt Sweriges rikes troo man, rikz och krigz rådh,
feltmarskalch och laghman öfuer 10 häradtz laghsagu
i Smålandh dhen höghwelb: herre grefwe Gustaff
Adolph Leionhuffuudh, grefwe till Raszeborgh och
Halkensteen, friherre til Reipholtz Kirch, härre
till Kabärgh, Grefznäes och Sangnitz.

Landzhöffdinge
Edle och welb: h:r Gabriell Gyllenanker till
Brunsz: Eeknahollm och Ankersznäes

Häradzhöffdinge
Edle och welb: Nielsz Nielszon Lindegreen till Får
sa och Spåningzlandha, rikz häroldh och v: laghman i
10 häradtz laghsagu i Smålandh

Häradzfougde
Ehrligh och well:t Anders Larszon i Tärnhult

Laghläszare
Jönsz Håkonszon i Hulth

Thenna dombbook är aff migh
öffwersett: Jönekiöpingh den 2 Nov:
A:o 1657
Carolus Pauli
1
Anno 1656: den 17 och 18 Januarij, höltz Laga
tingh mädh Sunnerbo häradt uthi Liungby, öfuerwarandes Lands-
höfdingen öfuer Cronobärghs Lähn Edle och wälb: hr Gabrjell Gyllen An-
kar till Brunßholm, Eeknaholm och Ankarßnäes, Item Cronans 
Befallningsman Ehrligh och wäll:t Anders Larßon j Tärnhult, sampt
Nämbden,
                  Nämbden,
Pär Månson j Biärseridh,  Jon Jönßon j Rydh,    Måns Johanson i Ångelstadh,
Pär j Bräkentorph,          Börje j Långaskogh,    Åke j Ragnellekiöph, 
Joen i Bärgheem,          päder i Bärgheem,    Arfuedh j wiggåeßa
Sjmon j wästrhult.          Jon j Wärabärga.    Päder j Skinnerßböke.
 
Gårdar Bliffua nu Sålunda upbudne
1/3 aff ¼ j Biärβeridh 3
1/3 aff Groaridh 3
1/8 aff Sunnertorpa 3
1/12 j Miähla 3
½ parten af 5/8 j dragaridh 3
1 ½ fiärdingh i östragården i Ifla 3
millangården i Wäraberga 3
1/4 i södregården i Wännaridh 3
1/4 i Tranhult 3
Biärnhult i Nöttia sochn 3
1/9 i östregården i Horn 3
1/12 i Ingelszkiöph 3
14 skiäppelandh i Ingemars gårdh i Horn 3
1/4 i Holmseridh 3
13 skiäppelandh i Flobodha 3
1/3 i Siuhult 3
heelt Skiällesznäes i Liunga sochn 3 frelsze
Obbebodha 3
1/4 af ½ gården i Åmot 3
1/4 i Jöns Andersons gårdh i Ifla 3
1/4 i Torgh i Bärga sochn 2
½ millangården i Wännaridh 2
1/4 af Suen Suensons gårdh i Höreda 2
1/3 Niels Andersons gårdh i Bäk 2
1/12 som Jon Bängtzon i Äpplanäs hafuer i pant i Quänarp 2

 
2 2 tunnelandh i Rya 2
södregården i Nortorpa 2
1/3 i Ällaböke 2
1/4 i Matz gårdh i Gräszholma 2
1/8 i Fläszeridh 2
2 systerparter aff 1/4 i Kiöphult 2
½ wästreg: i Kalszhult 2
1/4 i Siögården i Haneba 2
½ gården i Fiäralt 2
½ Sijngöö 2
½ Kränkebodha 2
1/12 i södregården i Horn 2
1/4 i wästreg: i Boarph 2
1/4 i norreg: i Gräszhollma 2
½ gårdh 1/3 och 12 skiäppelandh i Hallaredh 2
8 skiäppelandh i östregården i Håå 2
1/8 af Storagården i Dragaridh 2
7 skiäppelandh i Ekenäes 2
28 skiäppelandh i Huleg: i Hallarph 1
1/6 uthj Harphollma 1
1/6 i Maresziö 1
2 tunnelandh i Rya 1
1/3 i Hökalt 1
1/3 i Bökhult 1
Mökelhult och Rönnerszkiöph 1
3/4 i norregården i Tråtteszlöff 1
½ gårdh i Röplösza som Måns åboer 1
1/8 i Mallmaridh 1
1/4 uthj Trålsztorph i Kånna sochn 1
1/3 i Hangåes 1
½ gårdh Röplösza som Niels åboer 1
gårdhdddd Sammadagh kom för retta Oloff i Dommaridh och besuärade sigh
öfuer Jöns Anderszon sin granne för dhet han hadhe hugget uthj bägges
dheras obytte skogh huarföre han Oloff kallat honom een tiuff
nämbdemannen Måns Johanson bekiändhe att Jöns hadhe hugget uthj
Olofz fägatu huarest dheras boskap plägar stå i stampe i een 
dunge, Jöns sadhe att Olof beskylladhe honom hafua stulet 2 st: ny
flagna hudher, Olof bekiändhe sigh så sagt hafua, jemwäll och Jöns hafua
emot förbudh reest öfuer gräntzen och till Loeszhult huilket och Jöns
tilstodh wara skiedt i fior Mickelszmäszo tidh, Oloff säger sigh intet
hafua några skiäll till att beskylla Jöns för hyderna uthan fältes nå
gra ordh skiedde thät när the krakeladhe, nämbden kunna intet fälla
Jöns för dhet han hadhe hugget i oskifft skogh, eij häller för dhet O
loff hadhe skiält Jöns och säger sigh icke hafua några skiäll dher till
män för dhet Jöns hadhe emot förbudh reest uthöfuer gräntzen för pesti
lentzien skull fältes han till 40 marker effet kongl. förbudh.
cronan 26 marker 5 8
häradzhöfdh 6 marker 5 8
häradet 6 marker 5 8
Och parterna blefue sedan sin emillan förliekta och huar widh
ähran behåldne.

Sammadagh framkommo för retta Gunnar och Suen i Alenszkiöph
och klagadhe öfuer Johan Speleman i Sånna för dhet han i wägen då dhe
skulle reesza åth Halmstadh wille dhem skadha giöra män icke då
träffadhe häller någon skadha giordhe, sadhe och att Johan hadhe kallat
Gunnar tiuff, ähn hafuer Johan för 3 åhr sedan skutet åth hans sohn
och litet tilförne stucket hans sohn uthj knäet medh fadrens egen kniff
uthj sin egen stugu män intet wore owähner då dhe komme tilhopa
uthan skiedde af bråddom skillnat thär om dhe och så länge sedan äro
förliekta blefne, när Johan wille skiuta Suen hafuer Suen slaget
Johan och taget böszan från honom emädan han Johan emot för
budh uthj fredeliga tidher hafuer gået medh byszan williandes skadha
giöra, ty dömdes samma bösza till Traheridz kyrka, Gunnar frisa
des för tiufz beskyllningen, parterna förliektes för rätten och
Johan tilsades aff h:r landzhöfdh: welb: Gabriell Gyllenanker att
dher han kommer medh sådana oroligheeter öfftare skall han ju
4
vthan skonszmåhll straffat blifua och såszom han är een dansk karll och
fins oroligh, bättrar han sigh icke snart tå skall han här ingalunda län
ge liden blifua uthan försyne sigh åth sin födobögdh till Danmark igen.

Sammadagh kom för retta Bothoph Nielßon i Kiöph och klagade öffuer
sin gårdman Sigge och hans Sohn Anders Siggaßon för dhet dhe hade
för Mickelßmeßo aff gammull affwundh och undsägningh skutet ho-
nom medh 3 lodh, så dhet eena gick genom ryggen, dhet andra sitter
uthi ryggen ähn quarr, dhet tredie gick genom wenstra armen, 
och dhet skiedde när han stodh på sitt arbete, fadren war tilstä-
des män icke Sohnen, och swaradhe, At Perlamentet war them emillan
kommet för någon skogh som the uille bränna påtaska på, mädan
Botolf stodh och högg kom Sigges sohn medh een bößa och frågadhe
huarföre står tu här och hugger dhet trädet förr ähn skogen
war bytter, då frågadhe Botolph om han drogh bößan för hans
skull, då undsadhe han honom medh sin fader. Sigges andre och mindre
sohn pär een ungh drängh om sina 12 häller 13 åhr förhördes
särskilt som bekiände, at när Botolph stodh och högg j skogen
kom bror hans och trätte medh honom om hygget, sedan gick han
heem efter byßan och skiöt åth Botolph, fadren gick bort om
Onßdagen tilförne och kom igen om Thorßdagen och war som
Han säjer intet thär. Niels j Språkzhult som icke är tilstädes
Hafuer waret hoos Botolph när han fick skadan, Botolph weet
inte huilken thera antingen Sigge eller hans sohn hafuer skutet
honom, män Sigge wänder giärningen in på sin sohn som straxt
effter giärningen giordes flydde sin koos, pålades fadren skaffa
sin sohn heem till nästa tingh att swara till saken dhet han medh hand
sträkningh för rätten uthlofuadhe så frampt han Sohnen j lefwan-
des liffwe är, Så skall och Niels j Språkzhult stämmas som weet
at wittna här om thätta Perlamente, aldenstundh fadren så högeli-
gen beplichtar sigh att han war borto stadder tå thenne giärningen
giordes och icke kom heem förr ähn skadan war skiedd, och fadren stäl-
te löffte och bårgen för sigh och att skaffa fram sohnen som sagt är,
ty blifuer och thänne saek dilationerat till nästa tingh.
 
5 Sammadagh tingfördes för retta Gudmundh i Kiällsziöa ogifft å
frelsze för dhet han hadhe lägrat Siszella Niels dötter ogifft som nu
ligger hemma på barnsängh och han är medh henne hemma förliekt
huarföre han och fältes till 40 marker effter thet 3 Cap: i Gifftm B:
f: huszbonden 13 marker 2 16
häradzhöfdh 6 marker 5 8
häradet 6 marker 5 8
målszäganden 13 marker 2 16
Och begifue sigh till prowesten och taga skrifft.

Sammadagh bleff aff h:r landzhöfdh: welb: Gabriell Gyllenanker alfuar
ligen publicerat att ingen må bära bösza i skogh eller till kyrka så
frampt dhen icke skall blifua till nästa kyrka förfallen heller och dhe
wederstyggelige store knifwerna, stora rönnepåkar och kyrkoyxor
huar till allmogen bejakadhe att wäll willia lefua sådan förargelsze
gewähr föruthan, hälst emädan ingen fahra är på färdhe.

Sammadagh bleff allmogen aff welb: h:r landzhöfdh: förehållet om
een broo som skulle nödwändigt byggas öfuer Laga åå widh Åhrhult i
Markaridh sochn huilket icke allenast skulle lända många präste
giäll här i häradet till ett märkeliget gagn, vthan och näst om
kringliggandes som äre Kinnewaldz och Albo härader för dheras
marknatzreszor åth Christianstadh thär ifrån att wända them
suenskom till nytta och fördeell och åth Halmstadh, effter uidlöff
tigt betänckiandhe förklaradhe nämbden och then allmoge nu till
städes är, sigh således att hela häradet låter framkiöra tim
ber till samma broo och komma thän till macht och sedan drage
Markaridz och Hallaridz sochn försorgh huru dhen må sedan århli
gen blifua widh macht hållen.

Sammadagh kom för retta Sohne i Thesåes och klageligen gaff till
kiänna huruledes Måns Nielszon i Hogårdztorpet hafuer kiört een
siukan oxe till Anundh i Grythult att han skulle säljan medh 7 oxar
som war medh den smittesamma boskapzsiukan behäfftat och sedan
Anundh hadhe sålt dhen medh dhe andre åth een kiöpman i Jönekiöpingh
6 och skulle ledas till mötet, wandt han intet länger ähn till Östra Liungh
thär han bleff bunden widh ett trää, thär släpte Måns i Östra Liungh
honom och i wägen widh oxen skulle drifua heem kom han till
Theszåes iblandh Sohnas fähiordh och sedan är för honon 10 nöt
dödh blefne, men samme oxe lefuer som säges hafua smittat boska
pen. Jon Anderszon i Östraby huilket ligger i wägen näer
oxen skulle drifua till Theszåes klagar och att samma oxe skolat
komma till hans boskaph och infecterat hans boskaph hwar aff
han hafuer mist 10 nöet. Här till swarar Måns Nielszon att
Torbiörn i Giäddebodha leegde et par oxar aff Måns Nielszon
och tå wiste ingen att thär war någon siukdom men sedermehra
hafuer dhen siukan sigh yppat, när dhet kom till Knutzmäszo han
dladhe Anundh sigh till samma oxar och tå war alt uthj Giädde
bodha siukan fördoldh, så att han intet wiste samma oxe wara
medh siukdomen behäfftat, män nu hålles Måns så widha skyll
digh att honom war witerliget att oxeerna som komme ifrån
Giäddebodha och såldhe bror sin war tå widh dhen tiden att
fäsiukan war i Giäddebodha och then boskapen som war igen
så wäll som then såldes stodh i fahra, om thenna tuistiga saek
att componera inrådde rätten att parterna skulle ingå een
wähnligh förliekningh förmedelst goda mäns interposition, dhet
dhe och giorde, alldenstundh samma boskapzsiuka mycket tager
öfuerhanden här i bögden uthan någons förwållandhe och Måns på
Hogårdztorpet tilsadhe Sohne i Theszåes 8 rdr till oprättelsze.

Sammadagh framtredde för retten Larsz Olofzon i Ekenäes huil
ken å sist håldna Hampnada tingh uthfäste een 6 manna edh
för dhe tuå hästerna som funnes i Ekenäsza giärde ihiäll
stungne, hwarföre han aff sina grannar hafwer waret mäst
misztänckter och tillwiter, och såszom the haffwa instän
digt stått thär på att han skulle wara then förste som skulle
gå edh altså praesenterar han sigh.
7 Edhgiärdzmännerna
Lars Olofzon, Jöns i Hohult, Lars i Köllebo, Kiälle på Bärgzgårdh,
Jönsz i Skölszbögdh, Niels i Brokhult. Edhen fullgiorde Larsz
Olofzon och blef för be:te 2 st: hästars ihiällstingande frikiendh.
I lika måtto framkom och Lars Jönszon i Ekenäs huilken och hafuer
för samma hästars dödzwållandhe fäst uth een 6 manna edh.
Edhemän
Lars Jönson i Ekenäes, Jöns i Ramnäes, Joen i Bårszhult,
Niels Jönson i Staret, Jöns i Skölszbögdh, Wästen i Kålenszkiöph.
I lika måtto fullgiorde Lars i Ekenäes edhen och blef för be:te
stars dödzwållandhe frikiändh.

Sammadagh saekfeltes een vngh drengh Zacharias Nielson i Ronbor
na å crono för mökränkningh medh Kirstin Bängtz dötter effter thet
3 Cap: i Gifftm B: 40 marker.
cronan 13 marker 2 16
häradzhöfdh 6 marker 5 8
häradet 6 marker 5 8
målszäganden 13 marker 2 16
Och quinfolcket är förliekt om sin förnedringh och drängen Zacha
rias hafuer hänne lofuat och tilsagt 1 koo, 1 tunna rågh och 1 rdr
och thätta till hiälp att födha barnet mädh.

Swen Åkason i Grittorph framkom för retta och gaff tilkienna
huruledes han för 3 åhr sedan bytte ett stodh ifrån sigh till Måns i
Oesz i Bärga sochn och Måns i Oesz gaff honom een häst igen, bägge
creaturen odugelige, dåch liekuell tå Måns hadhe redet ett styc
ke i heemawägen medh stodet ångrade han bytet och sende andre
dagen hästen heem igen, men stodet behölt Suen hoes sigh och hästen
som heemleddes blef och thär quarre och omsider äre bägge odugelige
creaturen huart effter annat dödhe blefne, thätta klander bleff
af nämbden för gået och skiäliget funnet att Suen i Grittorph
skall wedergiälla Måns i Oesz för sin skabbote häst 3 dr sm:t och
thär medh ware them klart emillan och emädan Suen hafuer hoes Chri
stiärn i Hålje 10 dr sm:t att fordra ty må hoes honom till Månsas
i Oesz afbetallningh 3 dr sm:t decorteras, dhe öfrige och resterande
7 dr sm:t må Suen i Gridtorph infordra när honom behagar.
8 Wällärde h:r Larsz Vbbeberg kyrckoheerde i Kånna fullmyndigh på sine egne
wägnar och tingskiötte sin broder Anders Jönson och hans hustru Bängta
Pärs dötter sin broderpart och therföre opburet 30 dr sm:t, ähn full
mächtigh på sin broders sahl: h:r Bängtz wägnar och hans barns och
tingskiötte förbe:te sinom broder then andre broderlåtten för 30 dr sm:t
ähn på dhen tredie sin broders h:r Anders lika så för hans broder
part 30 dr sm:t, ähn äger han sielf lika så stor broderlått.

Sammadagh bleff aff welb: h:r landzhöfdh: publicerat att dhen som
hyser eller herbärgerar någon witerligh förrymbdh soldat skall
hafua förwärkat sitt boo under cronan.

Länszmannen Jonas Arffuedzon i Iffla kräffuer aff sin granne Jönsz
Suenszon 3 dr sm:t på cronones rest huar till han nekar och säger sigh
hafua honom betalt i förledet åhr 655 efftersom dhe hafua räknat
sigh emillan, män Jonas föregifuer att dhe ännu stå oöfuerstrukne i hans
boek, Jöns beplichtar sigh be:te peningar hafua betalt men länszmannen
hafuer glömt uthstryka honom i boken, beropandes sigh på wittne som icke
ännu ära tilstädes, huarföre opskiötz dätta till nästa tingh.

Sammadagh framkom för retta Jon Jonson i Hoalt och vthfäste för
sin sohn een ungh drängh Johan Jonszon för mökränkningh han bedreff på
h:r maiorens Mustens frelszehemman i Bärgheem medh Malin Jons dötter
effter thet 3 Cap: i Gifftm B: 40 marker.
f: huszbonden 13 marker 2 16
häradzhöfdh 6 marker 5 8
häradet 6 marker 5 8
målszäganden 13 marker 2 16
Sedan uthlofuadhe fadren för sohnen till quinfolcket för hennes för
nedringh och barnet till vppehälle 1 koo och 1 tunna rågh och för alt
thätta gick fadren Joen i Hoalt i löffte mädh aldraförsta owäger
ligen bethala och thär mädh skulle drengen och quinfolcket wara
alldeles förliekte.

Gudmundh i Wreet framkom och praesenterade sigh för rätten att willia
swara sin kyrckoheerde m:r Päder Lannero huilken honom om theras osämja
hafuer stämma låtet och emädan klagaren icke kommer tilstädes kan
thenna saek eij uptagas.
9 Sammadagh vpstegh cronones befalningzman ehrligh och welförståndigh
Anders Larszon för rätten och gaff tilkiänna huruledes honom någon högh
måla saeköre effter kongl: håfrättz resolutioner äro påförde aff huilka han
icke kan mächtigh blifua, fördenskull begiärandes af rätten och nembden
wille honom thär oppå ett tingzbeuijs mäddeela huar medh han så mycket
krafftigare må beuisza att samma saeköre kunde blifua honom uthj
hans räkkenskap clarerande och afkortningz poster för godhe är
kiändhe och affskreffne.
Nembl:
1: Jönsz Pärszon i Tånneridh är effter dhen kongl: håfrättz resolution dat:
d 18 Jan: 655 för dubbelt hoor förklarat att böta till Jönekiö
pingz kyrckobygningh 160 dr sm:t, aff honom är exeqverat alt thät
han åtte och mehra till mädh som hans andra fattiga wähner hafwa
hulpet honom att summan är blefuen som uthlagt och betalat är
80 dr sm:t och dhe 80 dr som ännu restera finnes altz intet att tillgå
som fougden kan mächtigh blifua, måste fördenskull dhe 80 dr re
mitteras till afkårtningh.
2: Hans hoorkåhna Mätta Lars dötter i Rydh een uthfattigh och fånachtigh
menniskia huilken lefuer i stort samweetz quall är resolverat till 160 dr
för samma dubbelt hoor och aldenstundh att hon så wäll som hennes bolare
äro på leigde framkompne, ty för henne är ingen bårgen blefuen, och
förr ähn then kongl: Giötarikes håfrättz resolution öfuer henne ankom
hafuer hennas förre man Wiar Pärszon taget thenna samma sin hustru
Mätta Lars dötter och rymbdt medh henne öfuer gräntzen åth Danmark
huarest the sigh gårdamillan oppehålla medh tiggerj och icke fins
huarken quikt häller dödt, dr häller dr:s wärde effter henne att
bekomma, eij häller någon sin nu häller framdeles att förwänta, ähr
förtenskull billigt och skiäligt att samma saeköre må fougden i sin räk
kenskap och afkortningz påster godh giöras och afdragas.

Sammadagh tingfördes för retta Boo Gudmundzon i Liagården å frelsze
i Läsaredtz by huilken icke allenast hafuer tiänt krögaren well:t Lars
Suenszon i Liungby i 7 åhr uthan och tilförne i många åhr waret i krö
garegården lika som han hadhe thär waret opfödder och så förr
som nu sedan han bleff een gifft och gifuen man tå han kom i kröga
regården gået i kiöek och kiäller och waret hoes krögaren
och hans hustru ganska wäll betrodd, i synnerheet war han them
10 nyttigh att wisza i huszen, att taga wara oppå huadh som tiänliget war tå
store möten, vthskrifningar och tingh wore berammadhe i Liungby, thänne
Boo Gudmundzon är kommen i ett hårt quall för een stor påst mädh
åthskillige godha saker som blefue stullne ifrån Lars Suenszon och hans
hustru d 24 Jan; 1653, nbl: effter Lars Suenszons inlagde speci
fication och författadhe skrifftelige beswär huruledes han Boo Gud
mundzon sigh åthbahr tå han skall thätta godzet hafua stulet.
1 brun kaffz kiortell
1 grön bowijs kiortell
1 brun tripz tröja
2 st: sidentygz förklädhe
2 st: klädhe om 8 all.
1 rödh mösza
1 gran drelszduek
2 st: dukar medh öfuersöms lister
5 st: läreffts laken
5 st: läreftz hanklädhe
1 silfuerskeedh
2 st: örnagåetz war
1 groff tuåskieffter duek
Summa 125 1/4 dr sm:t
Een sanferdigh berättelse hurusåszom thet tildrogh sigh dhen nat
tan som dher bortstals några saker i Liungby d 24 Jan:
653 som följer, nembl:
Om söndagz afftonen effter mörkningen gick hustrun medh sälskapet uthj
dhen stugan dher som stals att lägga neder sina kläder dhe linne uthj dhen
eena kistan och dhe andre i een annor och då war Boo Gudmundzon
medh först så wäll som sidst och lyste och eblandh alt dhätta skiedde foor
han omkringh allestädes i stugan och sågh sigh om och hustrun frågadhe ho
nom huar effter han spanadhe, dher till han swaradhe, dhet är ett ordh
språek att dhen som leeter han finner, altszå ginge dhe allesammans in igen
och när dhe een liten stundh hadhe waret inne gick hustrun medh pigorna
åter uth igen på gården och då blefue dhe warsze honom i döran
inne medh then eene foten och armen men ingen tallte honom då nå
got till effter ingen trodde honom om sådant uthan han war betrodd
att gå bådhe dhär in och annorstädes, een stundh dher effter fick
sälskapet maet och dher effter såte och sunge några st: psalmer
så att dhet drögde in öfuer klåckan war 11 förr ähn dhe sompnadhe
och ähn tå satt han dher effter uthj bäncken och drack toback medh
11 ett liusz. När klåckan åter war 3 stegh hustrun op mädh sälskapet och
ingen antingen pigor eller drengerna wore warsze huart han togh wä
gen förr ähn om morgonen dager wardt, då frågade hustrun honom
medh förundran huar i Jeszu nampn han hadhe hållet sigh dher till han swara
dhe, joo jagh hafuer waret wedh quarnen och malet män icke alt wäll.
Hustrun frågadhe åter, huru då, joo jagh hafuer malet een ½ tunna
rågh gryn, där medh gick sälskapet till maten och emädan dhe åte
kom dhet migh före uthj sinnet, likasåszom een hadhe budet migh att gåå
uthj dhen stugun dher dhet stals som iagh och giordhe och strax blef iagh
warsze att järnen wore i fönsteret åstadh rördhe, dher medh iagh bleff
något illa till fridz och söekte allestädes i stugun om iagh kundhe
saekna något och kundhe då strax liekuell intet saekna, ringdhe altszå
effter hustrun och lät kalla hänne strax uth till migh och lät henne see
huru järnen woro åstadh rördhe och nästan i lika ordningh igen stälte 
der medh badh iagh hänne förnimma om hon något saekna kundhe, strax
begynte hon ransaka i klädeszkistan och war intet warsze något
wara borto förr ähn hon kom neder moth båttnen uthan dhet lågh
lika såsom hon hadhe lagt dhet om afftonen män så befant hon mädh
gråtandes tårar annars nbl: så att dhe bäste kläder som hon åtte
wore alt sin koes och i lika måtto befans dhet i dhen linnakistan
på båttnen dhe bäste wara borto män ofuan oppå i lika ordningh
som dhe wore lagdhe om afftonen, altså begynte wij att ransaka
widare oppe i stugan dher och icke spordes några goda tiender
uthan 2 st: kläder om 8 all: som och om afftonen bores uthj dhen
stugan och lades på bordet under een ny kappa och een kaer
bien råck wore och sin koes sampt een liten rödh plöszmysza
medh silfuersnören men dhes föruthan låge dher kläder oppe bådhe ett
slagh och annat öfuer ähn till 50 rdr:s wärdhe. När thätta alt war
skiedt ginge wij alle uthur stugun och då kom dhen gambla pigan
Elin åth honom och frågadhe honom sålunda, Boo, huadh i herrans
nampn wille i uthj stugan i afftons sedan wij wore tädan dher till
han swaradhe giordhe iagh dhet, thet mins icke iagh, sedan wiste iagh
bådhe grannerna och midt eget sälskap på alla orter att sökia
så wäll inne som uthom byen och på alla wägar att låta spana och
lysza, theszlikest och widh kyrckorna här närmast omkringh män
ingen hördhe om någon wägfarandhe främmat som sådant kundhe
hafua att mädh dragas, Boo lop och strax medh dhet andra säll
12 skapet att leeta dåch eensamber neder åth åhen uth medh een bäk och någon
skogh, att dhätta sandfärdigt är betygar iagh medh mitt eget nampn och
handh här under, af Liungby d 17 Jan: 656 Larsz Swenszon
I medler tidh thenne förbe:te Boo Gudmundzon sålunda war kommen i
roop och ryckte så hoes grannar som någrannar för thätta bort
stullna godzet att wara thär åth een sandskylliger tiuff höltz möte
och jordaransaekningh uthj Liungby näst förleden d 25 Novemb: och
ehuru befallningzmannen well:t Anders Larson medh krögaren Lars
Suenszon hadhe discurerat befaltes thet han Boo skulle sättias i järnen
tå föruägradhe vnderfougden sigh att hafua handklåfuerna så näh
ra till handz, sadhe fougden, iagh will well hindra honom så länge tu
fåer järnen till handz, Boo gick och wångladhe uth och in och war
mycket fuller och drucken, tå togh prophoszen Jon Gnällingh och
ladhe järnen på dhen eena handen, widh thet samma sadhe krögare
hustrun, Gudh låthe skie teckn om tu äst skyldiger, strax föll
Boo i golfuet och dånades, när han kom op hadhes han i een stugu
öfuer nattan och om morgonen widh klockan war 5 ungefähr tå
prophoszen Jon Gnällingh, länsmannen Jonas Arfuidzon och een
Boos slächtingh Gunnar i Hangåes, huilka giorde theras saligheetz
edh, tå the honom troligen och alfuarligen förmante till sannin
genes bekiännelsze, tå bekiändhe han runt uth att han war then
sandskyldige som godzet bortstaell, förwaradhe thet uthj een säck
och bar samma säck bort i een ängaladu emillan Läszaridt och
Grimmarp och then samma säcken och godzet som han tå hadhe nidför
waradt i een hoop höösmåle uthj een wrå i samma ängaladhe, män
ehuru ther effter är blefuet ransakat är thär altz intet funnet
mycket mindre teckn att thet skulle waret ther nidlagt, liten
stundh effter Boo thänne bekiännelsen giort hadhe begynte han gråta
och jämra sigh uthöfuer bekiänt hafua giort then giärningh han all
drigh giordhe föregifuandes på sigh sielff hafua luget i druckenskap,
häpenheet af thet han skrembder bleff, såsom och att tå han bekiände
sigh samma giärningh giort hafua war så öhr i hufuudet af ruset
att han iche wiste huadh han tallte häller swaradhe och altså nu på
thet högsta som tilförende nekar och sigh beklagar aldeles wara
obrottzligh och oskyldigh till samma bortstullna godz, öfuerheten och
rätten må giöra medh honom huadh the behaga, säger om thet kåstadhe
sielfue döden nu på stunden han bekiänner aldrigh then giärningh
13 han icke hafuer giort och ehuru han nu här uthinnan hafuer waret sielf för
wållandhe bracht sigh uthj thenna wåndan af thet han bekiände sigh till samma
bortstullna godz sanner tiufuer wara kommer thet rätten och nembden
mörkt före huadh the uthj thenna saek giöra och låta skola emädan såle
des tuenne bekiännelser framstälte och andragne blifua i thet att Boo
Gudmundzon tilförne hafuer bekiänt sigh till samma godz bortstulet hafua
och tå straxt litet thär effter widh samma stundh och ställe åter sagdt
sigh så tå som nu och alt håller ett ordaform att han thär till oskyldigh
är, så ehuru man effterfrågar är intet blefuet funnet huarken hoes
honom Boo sielff häller hoes någon annan huar han på päningh häller
päningz wärdhe föryttrat hafuer och emädan thänne mörka tiufsaek
nu således å första tinge är blefuen ventilerat och examinerat
huarföre hafuer nämbden befunnet skiäliget och betänckeliget att låtha
thenne Boo Gunmundzon åthniuta een stark nögachtigh bårgen emä
dan han herföre ärbiuder sigh till wärjemåhll till nästa tingh, tå
thenna saek skall widare som sigh wederböhr och må giöra låtha
åthskildt blifua.

Anno 1656 den 14 och 15 Julij höltz laga tingh
uthj Sunnerbo häradt och i Åby, närwarandes cronones befall
ningzman well:t Anders Larszon sampt häradtz nämbdh.

  Nämbden  
Pär Månszon i Biärsaridh Jon i Snälszböke Måns Johanson i Ångelstadh
Jon Jönson i Rydh Åke i Ragnellekiöp Arfuidh i Wiggåsza
Pär i Bräkentorph Joen i Bärgheem Börje i Långaskogh
Simon i Wästrhult Päder i Bärgheem Joen i Wärabärga

Gårdar bliffua sålunda nu vpbudne
1/4 i Torgh i Bärga sochn 3
½ millangården i Wännaridh 3
1/4 af Suen Suenszons gårdh i Höredha 3
1/3 i Niels Andersons gårdh i Bäk 3
1/12 i Quänarp som Jon Bängtzon i Äpplanäes hafuer i pant 3
2 tunnelandh i Rydh 3
södregården i Nortorpa 3
1/3 i Ällaböke 3
14
1/4 Matz gårdh i Gräszholma 3
1/8 i Fläszeridh 3
2 systerparter aff 1/4 i Kiöphult 3
½ wästregårdh i Kalszhult 3
1/4 i Siögården i Hanneba 3
½ gården Fiäralt 3
½ Singzöö 3
½ Kränckebodha 3
1/12 i södregården i Horn 3
1/4 i westregården i Boarp 3
1/4 i norregården i Gräszholma 3
½ gården i Miähla 3
½ gårdh, 1/3 och 12 skiäppelandh i Hallaridh 3
8 skiäppelandh i östregården i Håå 3
1/8 af Storagården i Dragaridh 3
7 skiäppelandh i Ekenäes 3
28 skiäppelandh i Holeg: i Hallarp 2
1/6 i Harpholma 2
1/6 i Maresiö 2
2 tunnelandh i Rydh 2
1/3 i Börkhult 2
Möckelhult och Rönnerszkiöp 2
3/4 i norregården i Tråtteszlöff 2
½ gårdh i Röplösza som Måns åboer 2
1/8 i Malmaridh 2
1/4 i Trålsztorp i Kånna sochn 2
1/6 i Hofdinge 1
1/5 i Rönninge 1
1/6 i Osznakiöp 1
1/4 i Abborraslätt 1
1/3 i Hangåes 1
½ gårdh i Röplösza som Niels åboer 1
½ millangården i Wännaridh 1
1/4 aff skattagården i Kånna 1

15 Sammadagh pub: om ett möte som welb: herren landzhöffdingen hafuer
låtet tilsäja förmedelst dheras högh excell:trs och n:drs Sweriges rikes
rådz uthgångne bref och nådigr befallningh att ihopa kalla så ridderskap
och adell som kyrckoheerder och någre bönder af huar sochn huilka
skola instella sogh uthj Wexiö nästkommande thorszdagh som blifuer d 17
Julij mädh åthwarningh att dhe som wederbordhe skulle sigh hörsamligen
dher effter rätta och sådan befallningh skyldeligen effterkomma.

Sammadagh kom för retten Steen Håkonson och begiärade på welb:
Johan Gyllenswärdz wägnar een syn på Flattinge ägor emot fru So
phia Steenbock män effter han hadhe ingen fullmacht kundhe rätten
sigh dhär medh intet befatta.

Sammadagh instelte sigh för retten Nielsz Bengtzon på Bökelidan i
Bärga sochn och gaff tilkiänna att Niels Simonson i Botilszbodha i
Rydaholms sochn hadhe stucket Nielszas sohn Bengt Nielszon een stor skråm
ma i armen, perlementet tildrogh sigh således, Niels Simonsohn begynte
träta medh een bonde be:dh Suen Sohnason i Höreda och när dhe wore åth
skildhe hafuer Niels Simonson åter sprunget till och fattat Bengdt
Nilson i håret och sedan stucket honom uthj högra armen een stor
skråmma att senorna äro så förderfuadhe att han bär lyte dher aff
så länge han lefuer, män tilförne ingen owenskap till huar andra, dhesze
hafua och förliktz sin emillan och klagadhe intet widare dher på, frågades
huruledes dhe wore förlikte. R. Således att Bengt Nielszon skall
hafua aff Niels Simonson 22 rdr och betala balberaren, dher medh wore
dhe till fridz, skote saken sedan till rättens widare förklaringh, dhenne
saek förskiötz till häradz nämbdh och bleff således slutat att såsom Nielsz
Simonszon hadhe i oträngde måle sådan skadhe giort dher medh mongen man
förargat, kundhe man icke låtha saken medh dheras förliekningh beroa
uthan förlikningen blifuer i sitt wärdhe och som han giord är män
Niels Simonszon skall icke dhes mindre plichta effter lagh först för
fullsåhra effter thet 6 Cap: i Såram B: medh willia 20 marker såszom och för lyte
effter thet 7 Cap: eod: tit: att böta 6 marker.
cronan 8 marker 5 16
målszäganden 8 marker 5 16
häradzhöfdh 4 marker 2 8
häradet 4 marker 2 8
16 Sammadagh kom för retten Andersz Nielson i Bökelidan å frelsze och
bekiändhe sigh hafua besofuit een ogifft löeszkåhna be:dh Karin Måns dötter
Karin tilstodh saken och bekiändhe sigh förr hafua hafft lägerszmåll mädh
een annor drängh be:dh Swen Räff i Skiällsznäes och dherföre plichtat
altså saekfeltes Anders till böter 3 marker, sedan förwistes han och kåhnan
till prosten att taga widare beskiedd om kyrckoplicht.
f: huszbonden 12 öra
häradzhöfdh 6 öra
häradet 6 öra

Sammadagh hades för retten een ogifft kåhna Elin Knutz dötter be:dh
huilken tilförna hadhe hafft lägerszmåhll medh een gifft man be:dh Jochim
Snickare uthj Skien, såsom och medh een ogifft persohn Lars Larszohn
för huilka lägerszmåhll hon och bägge be:te karlar plichtat hadhe
nu är be:te kåhna berycktat waret medh barn och barnet heemligen
förkommet och ehuru flitigt hon är så af ländzmannen som och mån
ga andra här om tilfrågat och examinerat så hafuer hon likuist altidh
nekat sigh wara hafuandhe, allenast een gångh heemligen sigh bekiänt
för een prophosz att hon skulle låtet sigh lägra men sedermehra så
emot honom som alla andra stadigt nekat, när non nu aff rätten
här om medh flit är examinerat worden tå bekiände hon omsider
medh gråtandes tårar att hon hadhe hafft lägerszmåhll medh een ogifft per
sohn be:dh Jöns Suenszon i Maresziö huilket olofliga umgiänge hon be
gynte wårfrutidh i fastan och widh miszommars tidh hafuer hon för
löfft sigh af een tungh wedabörda och förgåtz fosteret, dhet räkna
des effter och befans hänne hafua waret medh be:te foster i 13 wekors
tidh, henne tilspordes huarföre hon icke hadhe dhet för någon oppen
barat, hon swaradhe effter dhet war ingen lieknelsze till något
barn och dhes föruthan tå dhet skiedde war ingen tilstädes som
hon kundhe dhet oppenbara, ty hennas moder war intet hemma
dheszföruthan skiemdes hon sådant att oppenbara uthan groff nedher
dhet uthj een kålgårdh, såsom nu ouist är när hennas omgiänge
medh drängen begyntes eller om dhet skiedde widh dhen tiden hon
sagt hafuer eller om fostretz fulbordan, dherföre war för godt an
sedt förskicka tuenne nembdemän Pär i Biärszaridh och Arfuidh i
Wiggåsza medh häradtz prophoszen Joen Nilson som strax skulle resa
till drängen och om dätta lägerszmåll grannerligen förhöra och
saken till nästa tingh till widare betänckandhe vpsattes
17 I medler tidh skulle kåhnan effter hon för barnamordh berychtat war fängzligh
förwaras såsom och förfaras hur medh fostretz skapnat war.

Sammadagh instelte sigh för retten welb: Jönsz Nederwudh och gaff till
kiänna att såsom han war citerat att swara sin brodher Carll Nederwudh war
han och willigh dhet effterkomma män såsom hans brodher nu intet war an
kommen och Jöns Nederwudh medh andra reutare wore stembde i morgon mädh
sina rustningar att mötas åth i Mohedha dherföre begiäradhe han få reesza
och lofuadhe sigh een annor gångh när han blifuer citerat willia sigh inställa
altså emädan han i cronones tiänst war och dhesföruthan han medh andra opbu
dader dherföre kundhe rätten honom icke hindra uthan hans begiäran effter
komme och han således togh affträdh.

Sammadagh instelte sigh för retten Ingebor Persz dötter i Jungfrugården
i Annerstadh och kiäradhe till Niels i Ikornarp att han skall hafua slaget hän
nas man Faie Pärszon så att han dher aff skall blefuet dödh, Niels tilstodh sigh
hafua medh een kiäp slaget Faie ett slagh öfuer weka lifuet och ett slagh baek i
sätet medh samma kiäp. Bengt Larszon i Ekanarp som giorde giästebudet
dher huggen wankades berättar att Faie hafuer sedermehra perlementat
och fått hugg aff een be:dh Pär Jäppasohn, dhenne Pär war intet tilstädes
sedan tilspordes Ingebor effter wittne, hon sadhe sigh inga wittne hafua som
hadhe seedt perlementet män wittne om huggen hadhe hon som war Jacob
Katt och Håkon i Kullagården sampt Jon Gnällingh och flere som intet
woro tillstädes, dhesze wittna allenast huadh Faie berättat hadhe män
om perlementet ingen kunskaph, Katten effter afflagdh edh wittnadhe
att 3 dagar effter Faie hadhe fått hugg kom Katten in till honom och
frågadhe huru han måtte, han sadhe sigh icke synnerligen må wäll, vthan
hafua waret uthj Ekanarp och fått wärre hugg ähn han tors bekiän
na, vpwiste sin sidha som war een stor blånat oppå och sadhe att een
bondhe hadhe slaget honom och tå lågh och Faie och spottadhe blodh huilken
och lågh siuk i 14 dagar, een månadt dher effter begaff Faie sigh på reesan
åth Stocholm och när han kom till Tälgie blef han dher dödh, be:te Katt be
rättadhe ochså att Faie hadhe mycket ondt af roszen och gått och stött sigh
medh een kiäp och förr dhen suagheten vndsluppet knechten, Jon Gnellingh
effter afflagdh edh berättadhe öfuan som Katten, sadhe och att tå Faje
blef upbudat medh andra knechtar till Callmara tå sadhe han sigh icke förmå
gå till Calmara för dhe huggen skull mehr wiste han intet berätta.
18 På andra sidan beropadhe sigh swaranden på wittne nbl: Pär Mårtenszon, Vdder i
Öeszlöff, Pär Suenszon i Ekanarph, Bengt Larszon i Ekanarp och många
flere som intet wore tilstädes, huilka effter aflagdh edh å boek wittnadhe
Päder Mårtenson wittnadhe och sadhe sigh hafua waret i Ekanarp i giäste
budh tå perlementet angick och tå kom Faie dijt och wille krefua peningar af
Bengt i Töttia som och dher war, tå gafz honom och hans sohn Pär Faiason
maet och dricka och dhe giorde sigh lustige, sedan badh Pär Mårtenson
Faie gå sin wägh och krefua sina giäldh dher giäldenären bodde, tå gick
Faie uth och mötte Niels Nielszon i Ekanarp, men huadh dhe dher talltes uidh
wiste Pär Mårtenszon intet, män tå Faie kom uth om farstuge döran drogh
han sin wärja, ropadhe och skrigadhe, skiällandes heela giästebudz laget för tiuf
war och skiälmar och i synnerheet ropadhe på Niels Nielszon och kalladhe 
honom swarte böffwell och som han stodh och högg i döran och ingen fick gå
uth eller in för honom, kom een hustru be:dh Brita Suens dötter och togh een
rafft hotadhe honom att han skulle gå bort eller skulle hon basza honom, tå
gick Faie af gården och neder om fägården, ropandes tå som förr på Niels Niel
son, kalladhe honom swarte böfwell, tå togh Niels en kiäp och lop till Faje
tå lop strax Pär Mårtenszon effter och när han kom uth hadhe Niels slaget swärdet
aff handen på Faie och bleff tå förbuden något slå honom sedan swärdet
war aff handen och således blefue dhe och strax åthskildhe, men seger sigh intet
hafua seedt Niels slå Faie. Niels Nielszon berättar sigh tilförne aldrigh
hafft någon träta mädh Faie uthan tå Faie gick mötte han honom i farstugan
och såsom Faie swor och läet illa badh Niels Nielson honom låtha well
och dherföre blef han wredh, drogh swärdet och fordradhe honom uth.
Vdder i Öszlöff berättadhe sigh intet widare weta om dhen handelen berätta
ähn allenast att Faie stodh uthan för döran ropadhe och skiälte dhem samp
telige giästebudzlaget för tiuffwar och skielmar och högg uthj mull
åszen och intet wiste när Niels och Faie wore tilhopa. Pär Suenson i Eka
narp wittnar allenast sigh hafua hördt om skiällandet och intet wiste
eller hördhe af slagzmåhlet. Bengt Larszon i Ekanarp sadhe att så
som Faie war inne i stugan mycket oroligh och sökte att stiffta
träta emellan hans giäster, togh han Faie i axlan och badh honom gå
i enn annor stugu och i farstugan mötte Faie Niels och tå begynte
Faie stöta Niels men Niels stötte igen och blefue dher medh åthskildhe
men strax Faie kom uth togh han swärdet och skiälte giästebudzlaget
för tiufuar och skiälmar och mante uth dhem och i synnerheet uthmante
Niels Nielson kallandes honom lille swarte bondhe kom uth och dhär
medh lop Niels som be:t är uth och kom i widlyfftigheet medh Faie, flere
wittne wore intet å färdhe, tå frågades huadh afskiedh han Fajhe på
19
sitt yttersta giort hadhe, swaradhe sigh dhät intet weeta, dhär medh blef saken
för dhen gången opsatt. Den 15 Julij kom åter Ingebor Pärs dötter
för rätten och bekiände sigh hafua goduilleligen förliktz medh Niels Nilson
och alt sitt klagemåll afstodh, badh rätten wille honom förskona och intet
mehr honom molestera, bägge gofue huar andra händerna om sin förlik
ningh men såsom sådana saker icke böra förlikas så absolute och
rätten war ouisz huadh bekiännelsze dhen dödhe på sitt yttersta giort
hadhe, ty fant rätten rådsampt här om låta i Vplandh dher han dogh
förfråga och sedan dhenna saek widare effter dhen dödes bekiännelsze
ransaka och medh domb afhiälpa.

Hans Krämmare, Måns Larson, Joen Suenson wore framme och wille
fullgiöra dhen edhgångh dhe uthfäst hadhe för dhe tuenne hästar som wore i
hiälstungne för Pär Larson och Måns Månszon i Håå, Pär Larson som
war tilstädes sadhe sigh intet stå effter någon edhgångh och såsom dhätta
war een slät saek och ingen tecken till att dhe skulle wara skyldige i
saken ändock dhe nogh praesenterade sigh för rätten och högeligen swore
hadhe och sina laggiärdzmän tilstädes som wille swäria, likuist
fant rätten skiäligen samma edhgångh effter dhet 24 Cap: Tingm B:
efftergifua och således sades ofuanbe:te Hans Krämmare, Måns Lar
son och Joen Suenson för samma saek aldeles fri medh mindre dhätta
bofuastycke på annat sätt och framdeles kan uppenbarat blifua.

Sammadagh kom för retten Botell Nielson och Besuärade sigh öfuer sin
Swåger Sigge Anderson, att han eller hans Sohn Anders Siggeson hadhe skutet
honom igenom ryggen medh ett lodh, ett igenom armen, och dhet tredie uthi
wänsta sidan, som ähn sitter ther qwarr, och såsom han j synnerheet
hadhe mißtancken om Sigge begiäradhe han att Nielß Suenson i Sproxhult
måtte wittna dher om huadh honom witerliget war, huilken och war till
städes och effter Edh å boek berättadhe, at Sigges sohn Anders
medh 2 sina bröder kom till Botell och Niels, dher dhe stodhe at hugga på een
biörk och sadhe till Botell huem hafuer gifuet tigh loff här hugga, Båtell
swaradhe och sadhe, här är ingen skoger bytter, wij fåm hugga bådhe, går
j och hugger medh, dhär medh ginge dhe från huar andra, dagen dher effter kom
åter Anders till hygget medh een Böβa och åter spordhe huarföre Bå
tell hugger dher och när dhe hadhe något bannatz gick Anders bort,
män een timme dhär effter small bößan, men huem som skiöt
 
20
wiste han inte, män som ofuanbe:t är war 3 lodh som skötes mädh och sedan gingo dhe
heem, och när dhe heem komme, kom Sigge aff sin gårdh mesh een böße och gick
in uthi hans stugu, män om Sigge eller hans Sohn hadhe skutet wiste man intet, 
män tå Botell war Inledd kom Sigge på gården ropadhe och sadhe, Nu hafuer du
fått dhet iagh lofuadhe digh, frågadhe och Niels huru skadhan war tagen, när Nils
dhet sadhe, badh Niels Sigge skaffa een balberare, men Sigge sadhe dhet må
så stå till j morgon. Båtell Insinuerade j rätten een zedell uthgifuen af
3 Redelige dannemän be:dh Erjck j Ingelßkiöp, pär Olufzon i Ekaret och
Suen Olufzon j wänneböke huilka witna at Sigge hadhe uthi ett Slåttra öell
Undsagt Båtell, draget een kniff och sagt dhenne skall wara hans dödh.
dhenne saek förskiötz till nämbden och således afsades, Alldenstundh Sigge
biuder Neij för sigh och ljkuist stora mißtankar om honom är, j dhet Sigge
hafer undsagt honom, 2 Funnet honom medh bößan. 3 Ropat och sagt fick tu dhet
iagh hafuer lofuat digh, altså må han sigh medh lagh befria, J medler tidh stelle borgen
för sigh såsom och wara förplichtat effter sin förrige lofuen wedh Liungby tingh
att skaffa sin Sohn fram, I medler tidh blef Båtell Nielson och Nielß
Suenson tagne uthi Konungz fridh att Sigge eller hans barn dhem ingen skade
må tilfoga wedh straff tilgiörandes som lagh sejer.

Sammadagh besuärade sigh Joen Gnellingh om wägarna att ehuru
well han seger allmogen till att dhe skola broa, achtas dhet af een deell gan
ska ringa och dherföre ära onda wägar, tå wille något huar ändskylla
sigh och omsider så af häradtz nämbdh som och omståendhe allmoge goduilleligen
beuilliat att dhen som icke kommer till broningh tå lagligen tilsagt war
der tå må prophossen uthan widare förfrågan uthpanta 3 marker för
treskheet och dhet så offta som någon sigh försummar.

Sammadagh instelte sigh för retten Jon Jönson stranridaren och
berättadhe hurusåsom han hadhe låtet arrestera 5 skållb toback
kostar 13 marker sm:t och dhet hoes Pär Anderszon i Åby, Pär swarar och
säjer well sandt wara att så skiedde men hans sohn Jöns hafuer honom
owetandes dhet uthlefrerat till Erick Kiöpare i Tutaridh som
tobaken ägdhe, wardt afsagdt att så Päder som hans sohn Jöns skola
citeras och stå huar andra till mundz och således sanningen uthletas
och saken afhiälpas kan.
I lika måtto skall och citeras Pär Joenszon och Måns Nielson i Östra
by för tobakz handell och dhet till nästa tingh.

Sammadagh besuärade sigh Larsz Jönson i Åby uthöfuer Månsas
effterlefuerska på Helsingztorpet hust: Ingeborgh att hennes stodh och
21 owahne gitter giör honom i hans uthängar een stor skadhe, ty blef h: Ingebårg
förmant att hon låter lägga häckte på dhet owana stodet och låter
hålla wallgångh medh gitterna att dhe ingen skadhe giöra, så frampt hon å
klagaren iche skall wedergiälla then skadhe ther af förorsakas.

Swen Bengtzon uthj Sponszråes blef anklagat af welb: Anders Kåse
olagligen hafua affträdt sin tiänst, Swen war citerat och intet kom tilstä
des dherföre skall böta 3 marker.
cronan 12 öra
häradzhöfdh 6 öra
häradet 6 öra

Måns Olofzon i Thorszåes sochn och Albo häradt klagadhe att honom war
något silff ifrån stulet och nu kiändhe igen ett korsz som Niels Jonson
i Miäret hadhe, ähn hadhe Niels och een kiädia som Måns meente war
hans, begiärandes få kiädian heem att taga wittne af dhem henne kiän
de att dhet war dhen bortstullna kiädian, dhet blef slutat att
Måns sätter pant för kiädian och kommer sedan igen een annor gångh
och beuisar om dhet war hans kiädia eller eij och tå skall rätten
widare här om resolvera.

Den 15 Julij continuerades medh tinget

Sammadagh inlades i retten dhen edle och welb: h:s h:r Steen Bielkes
friherres till Corpo, herres till Giäddeholm och Gräsziö krafftige under
sch:ne och försegladhe kiöpebreff dat: Vpsala d 22 Junij 1644 huar
uthinnan dhen welb: härre bekiänner sigh af fri willia och goet be
tenckiandhe hafua oplåtet, undt och försåldt till dhen edle och welb:
h:r Staffan won Klingspor welbestälter öfuerste leutnampt
för ett Smålandz regement cavallerj och hans k: huszfru dhen edla
och welb: fru fru [..] efftersch:ne thänne sin faste arfue
godz nbl: i Öszbo häradt och Kiäfsiö sochn Ståckaredh hemman 1 Suan
öö h: 1/4 Sunnerbo h:t Annerstadh sochn och Anderstadh kyrkoby Bärgzg:
h: 1 Kånna h: 1 Ångelstadh S: [..] Bolmstadh h: 2 medh alle dhes åhrlige
och sedhwanlige uthlagor och effter dhen lista som welbe:te öfuerste leut:
öfuer gifuen är för 2122 rdr in specie huilka 2122 rdr welbe:te härre
h:r Steen Biälke bekiänner sigh dhen sidsta päningh medh dhen första effter
sitt eget goda åthnöjo opburet och bekommet hafua, dherföre och
nu här medh tingskiötes och afhendes alle thesze förbe:te 6 och 1/4 hemman ifrån
welbe:te w: h:r h:r Steen Biälke och hans arfuingar så födda som ofödda och
fulkomligen här medh tilägnas in under welb: h:r öfuerst leut: Staphan von
Klingspor och hans w: k: huuszfru fru etc. och bägges theras ärfuingar
och effterkommandom till een euärdeligh, wäll, rätt och wälfången
ägendomb etc.
22 Sammadagh framkom för retten nembdemannen Peder Anderson i Breken
torp fullmyndigh på Jon Jonsons wägnar i Tutaridh och tingskiötte
sin stifsohn Jon Larson och hans hustru Märit Raszmus dötter
1/4 i Murareg: i Tutaridh för 60 rdr.

Sammadagh inlades i rätten krafftige och godhe skrifftelige författade
skrifuelser och nögachtige beuijs huruledes Jon Bengtzon och hans hu
stru Brita Olofz dötter hafua kiöpt af fordom länszmannen sahl:
Börje Bängtzon ½ Giötag: i Hålje och therföre hafuer Jon Bengtzon
betalt bådhe till Börje Bängtzon sielff för och effter ågången domb på
Ingelstadh tingh d 25 Sept: 655 till sahl: welbe:te Johan Strömfältz
fougdhe Bengt Nilson i Kulla i Albo häradt 69 dr 30 3/4 öre sm:t så
att thänne medh then förrige summan belöper sigh tilhopa 132 rdr
30 3/4 öre sm:t.

Sammadagh kom för rätten Jacob Pärson i Tånneridh och Lars Bör
geson ibm sampt h: Karin Hansza dötter ibm huilka äga tilhopa
Tånneridh och bekiände sigh wara förliekte om några ägor dhe
wore stridige om således att Lars Börgeson och h: Karin Hansza döt
ter efftergifua Jacob Person 3 lasz ängh uthj lade ängen, föruthan
thet han tilförne äger dher, såsom och 2 lasz hemma i giärdet
föruthan dhet Jacob hafuer dher tilförna, dhätta såsom dhe dhet goduille
ligen giort hafua begiäradhe dhe till större säkerheet dhenna för
likningh måtte skrifuas uthj protocollet och sedan medh häradtz domb
confirmeras och alldenstundh dhe dhätta goduilleligen och medh berådde
modhe giort hadhe, stodhe och för rätten gofuo huar andra händerna
ty dömbdes dheras förliekningh godh och gill till euärdeliga tider
att hållas och effterkommas, bägge parterna sielfuilliandes
uthfäste ett wite att dhen dhenna förliekningh will rygga skall gifua
5 dr till kyrckan och 5 dr till rätten och sedan böta för domquall
och ändock blifua widh huadh som nu giort är.

Sammadagh kom för rätten Anders Gunnarszon i Aszarekiöp i Ryszby S:
gifft man och på frelse godz boendes som bekiänner sigh hafua hafft
lägerszmåll medh een ogifft kåhna be:dh Märta Biörns dötter i Tiuhult
på crono boendes dhet kånan ochså bekiändhe, blefue dherföre dömbde
han att böta 80 dr och konan 40 dr och dhet effter kongl: maij:tz
strafordningh och sedan bägge stå oppenbara skrifft.
f: huszbonden 80 dr
häradzhöfdh 20 dr
häradet 20 dr
23 Sammadagh hades för retten een ogifft persohn be:dh Måns i Kiexnäs å
skatta som beskyllades hafua hafft lägerszmåhll medh een ogifft kåhna be:dh In
gredh Andersa dötter i Lönszhult på skatta, Ingredh war tilstädes hadhe
barnet och stodh hårt på att Måns war barnafadren, han nekadhe högeli
gen och såsom blef berättat att h:r Nielszas drängh i Piätteridh Måns
Jönszon skall wara berycktat för hänne, ty upsattes dhätta ährendet
till nästa tingh att Måns kan dhär om och så examinerat bliffwa.

Sammadagh hades för rätten Pär Pärszohn som tiänte uthj Liungby hoes
Suen Pärszon ogifft drängh som hadhe besofuit een änkia Swenborgh
Boes dötter i Suen Suenszons torp och således aflat barn medh hänne
bägge ära om saken föreente sakfältes dherföre Pär Pärson att böta
40 marker och sedan bägge gå till prosten och taga uidare beskiedd om skrifft.
cronan 13 marker 2 16
häradzhöfdh 6 marker 5 8
häradet 6 marker 5 8
målszäganden 13 marker 2 16

Pär Månszon i Röplösza ogifft karll hadhe besofuit een ogifft kåhna be:dh
Börta Lars dötter i Röplösza, bägge bekiändhe saken dherföre saekfeltes
han till böter 40 marker.
f: huszbonden 13 marker 2 16
häradzhöfdh 6 marker 5 8
häradet 6 marker 5 8
målszäganden 13 marker 2 16

Sammadagh framsteltes för retten kröiarens well:t Lars Bengtzons gam
ble drängh Boo Gunmundzon i Liagården i Läszaredt om huilken på sena
ste tingh i Liungby d 17 och 18 Jan: blef flitigt examinerat så uidha
som dhet sigh kundhe giöra låtha om dhet myckna godzet som ifrån Lars
Suenson bortstulet bleff d 24 Jan: 653 summan till 125 dr sm:t till
huilken tiufnat och myckna bortstullna godz förbe:te Boo Gunmundzon
hafuer sielf bracht sigh i then wåndan och i förstonne bekiänt sigh af tilfälle
som i föregångne ransakningen finnes bekiänt sigh ther åth sanner tiuf
wer wara. Protocollet om samma saek blef nu upläszet och par
terna så åklagaren som swaranden hadhe thär emot intet att säja
af huadh tilfälle och orsaek Lars Suenson i Liungby sålundha hadhe fått tanc
kan till dhenne Boo, händhe sigh att krögaren i Wernamo Swen Joenson war
kommen något tilförne till Liungby och som Lars Suenson och krögaren ifrån
Wernamo komme till att discurera om een drängh som skulle gå uth och såå, ta
ladhe Lars Suenson goet om sin drängh Boo, swaradhe Wernamo krögaren
talar tu gået om dhen Boo Gunmundzon, ja, jagh hafuer intet annat orsak till
24 och dhet repeterade några gånger, sadhe kröjaren ifrån Wernamo, tu
hafuer ingen orsaek eller må att tala goet om dhen tiufuen, tå ladhe Lars Suenson
sigh alt i förswar för honom men krögaren i Wernamo uthsadhe rundt uth åth
Lars Suenson att samme Boo Gudmundzon war dhen sanskyllige tiufuen som
hans godz bortstulet hadhe och han wille stå therföre och han repeterade
samma beskyllningh åthskillige och några gånger. Effter som Boo högeli
gen nekar och säger sigh oskyldigh wara och inga wittne wore som honom
till tiufnaden binda kundhe, jemwäll begiärer Boo att få befria sigh
medh een 12 manna edh, saken förskiötz till rätten och såsom Boo hadhe
tilförna bekiänt dhenna saek på sigh dherföre drogh rätten stort be
tänckiandhe att släppa honom till edhen, men såsom rätten war i dhen
meningh han ingen skulle få som wille swäria medh honom och dheszföru
than een mörk saek, att rätten icke häller fant skiäll att dömma honom
wara skyldigh till be:te tiufuiske witeszmåll, dherföre, bådhe att i medler
tidh få hugsza sigh i saken och dheszföruthan försökia om icke ännu något
om samma saek upspörjas kan, och jämwell att förnimma om Boes o
skyldigheet, ty tillätz Boo effter sin trägna begiäran uthfästa edhen till
nästa tingh och sigh medh 12 manna edh befria så wida han gitter.

Sammadagh kom för rätten Harall Trolle öfuerste drucken och obeskedeligh
och klagadhe på Anders Thorson i Böke och protesterade emot dhen förlikningh och
domb som emillan honom och be:te Anders afsagdh war tå tinget uthj Hampnada
stodh d 25, 26 och 27 Octob: 1654 säjandes dhen wara olagligh och dherföre
dhen intet hålla wille. Protesterandes och emot rätten att rätten hadhe för
haet och afuundh skuld dömbdt, stegh till och slogh i bordet och sedan medh ifuert
modh gick uth, ropade och rätten unsadhe, emot honom protesterades att han
för sådan ohöfligheet och rättz sidwyrdningh plichta skulle och ehuru well ho
nom förmantes medh höfligheet sitt kiäremåll andraga om han något hadhe
ty medh sin ohöfligheet kunde han intet annat ähn föra sigh i widlyfftigheet men han uille
intet låta rätta sigh uthan swor och bannades bådhe på rätten och sin weder
part. I medler tidh uplästes dhet protocoll som uthj saken emillan Trollen
och Anders Thorszon i Böke passerat war, tå hela rätten så well som
Trollens egen mågh och befallningzmannen well:t Anders Larson som och
hadhe waret tilstädes tå förlikningen skiedde och hulpet till att dhen
gick fort, huilka alla eenhelleligen bekiände aldeles så wara passerat
och frijuilleligen slutat som protocollet i bokstafuen lydher, dhet dhe medh sin
edh ärhålla wille om så behöfues, dhär medh Trollen gick wredh uth från
rätten och tå han uthkom ropadhe, swor och undsadhe bådhe een och annan
och såsom rätten för ett möte skull som i Wexiö hållas skulle måtte
25 skillias åth, dherföre nödgades rätten Trollens saek till een annor gångh up
sättia och dhär medh resignerades rätten för dhen gången.

Anno 1656 den 24 Julij som war dagen för Jacobj dagh war een
lagkallat syn berammat och hållen emillan h: excell:s och n:ds dhen höghwelb: h:s h:r
Thure Sparres friherres till Cronobärgh, herres till Erikstadh och Kaflåes
Sueriges riketz och håfrätz rådz sampt laghmans öfuer Callmara lähns bönder
uthj Thorsedtz by på dhen eena sidan kärandhe och Huitaridz prästegårdz
fullmächtigh på dhen andra sidan swarandhe, tå för ähn någon syn begyntes
insinuerade sigh för rätten å höghbe:te h:s excell:s och n:ds h:r Thure Sparres ueg
nar H: K: M:tz wår allernådigste herres och konungz troo tiänare och häradzhöf
dinge uthj Närcke edle och welb: Erick Erickzon Lagerquist berättandes
sigh wara fullmächtigh giord å h:s excell:s och n:ds wegnar tillika medh h:s excell:s och
n:ds boekhållare ehrligh, achtat och welbetrodd Peder Anderson dhen synen 
beuista och be:te tuistige saek lagligen uthföra och dom afhenda, vpuisandes
dher öfuer sin fullmacht dat: Arnö d 30 Junij 656. I lika måtto instälte
sigh för rätten så h:s wyrd:ht m:r Christiernus pastor och praepositus uthj Annerstadh
som och h:s wyrd:ht m:r Niels Rubenius pastor och praepositus uthj Huitaridh och berätta
dhe m:r Christiern sigh i lika måtto wara fullmächtigh giord af h:s ehrewyrd:ht bis
copen i Wexiö och samptlige dhe höglärdhe och wyrdige härrar uthj Wexiö consisto
rio, nu som tilförna dhenna action icke allenast beuista uthan och så wida hoes ho
nom stodhe till att giöra saken å prästegårdens wägnar defendera, jäm
well och effter sakzens concluderande och noga förhör een änteligh domb afhandla
inlefrerandes sin fullmacht dat: Wexiö d 19 Junij 656. dheszlikest instälte
sigh å cronones wägnar ehrligh och well:t Mårten Hindrickzon huilken berättadhe
att såsom befallningzmannen war siuk och eij sielff förmåtte dhen actionen bi
wista dherföre hafuer han honom i sitt ställe fullmächtigat praesenterandes sin full
mackt dat: Tärnhult d 22 Julij 656. När nu således parterna medh nögachi
ge fullmachter hadhe sigh instält begiäradhe h:r häradzhöfdh: på sin herre princi
pals wägnar att retten wille hans förmeente skiäll, märke och praetension
först skiärskådha och således wiste nämbden först neder uthj Huitaridz
klockaregatu, dher stodh een stoer steen dhen dhe kalladhe Korszhall huarest
bägge parterna samdes uthj män dher ifrån begyntes striden ty h:r Lager
quist wille in uthj stridige ängan till een nys opfunnen steen liggandes hoes
een lite backe dhen han kallade Liungbacken huilken ligger rätt norr i
från be:te Korszhall och dhen stenen hadhe tilförena för 12 åhr sedan waret
af häradtz nämbdh besichtigat och icke ogillat, altså ginge wij effter h:r Lager
quistz begiäran först till hans steen wedh Liungbacken och nembden icke
26 annat kundhe see eller dömma ähn att dhen war af skalckar nyligen till att
föruilla rågången ophuggen, i medler tidh wij wore hoes samma steen kom
een h:s excell:s och n:ds bonde fram Hindrick Anderson be:dh och beskylladhe m:r
Niels att han hadhe till att förnya märket refuet måszet af steenen
och låtet bära watn dher på och tuettat märket reent och således
märket förfalskat, well:t Päder Anderson som berättades hafua waret
tilstädes tå sådant skulle wara skiedt huilken och här om tilfrågades
och tå giorde m:r Niels för sådan beskyllningh fri, m:r Niels protesterade
högeligen emot be:te Hindrick och begiäradhe att han för sådan grof be
skylningh plichta måtte, berättadhe och m:r Niels att dhet stodh i huars
mans mun att dhen Håkon i Näset som först sejer sigh hafua funneet dhen
steenen skall och sielf hafua dhet kårset ophugget och dherföre förled
ne 655 tå om dhenna saek examinerades welat sin stiffader Swen
Månson i Feringe förleda och bringa till att säja dhet korset wara
hugget af een smedh i Kiärragården, altså frågades effter be:te Håkon i
Näset huilken intet war tilstädes icke häller fick rätten honom sedan
ehuru flitigt han fordrades fram, dherföre och stora misztanckar om
honom fölle, sedan beledsagades nämbden ifrån be:te Liungbackes steen
och till een bäk dhe kalladhe Biurbäk och ändock h:s excell:s och n:ds full
mächtigh wille gå neder till een bäk som uthj dhen stridiga ängan lågh
och i förstonne dher gripa ståndh, lika som dher hadhe waret bäcken och
rätta skildnaden, likuist war bådhe han och dhe andre h:s excell:s och
n:ds tiänare och bönder aldeldes ouisze och icke på något sätt kundhe
beuisa dhär någon sin waret någon skildnat förr, män m:r Niels protes
terade och högeligen att effter dher aldrigh hafuer waret någon skildnat
vthan löpa åthskillige små bäckar af näset och dijt uthj ängan dher h:r
Lagerquist wille hafua skildnaden att dhet och måtte icke för något
laggilt märke achtas, altså frågade h:r Lagerquist bönderna medh flit
om dhe hadhe några wittne eller kunna beuisa dher någon tidh hafua uaret
någon rätt skildnat emillan Thorset och prästegården, när dhe dheet
intet kundhe beuisa måste h:r Lagerquist tå gå widare fram och see till
huar Biurbäk änteligen måtte wara och skildnaden wara borde och
tå berättadhe Thorsingerne att dhenne Biurbek hadhe sitt uthsprungh aff
een siö som ligger uidh Erickstadh be:dh Wiöstren och dher gåer be:te bäk
heelt öpen och sedan löper dhen ifrån och up uthj dhen stridige ängan huilket
och åthskillier Thorsetzboernas ägor ifrån Huitaridz, m:r Niels tilstodh
well att uedh be:te siö är een bäk dhe kalla Biurbäk men samma bäk är
allenast ett litet stycke öpen och åthskillier Thorsetz ägor ifrån Erikstadz
och medh hans weetskap icke widare gåer uthan dher Thorsetzboerna sadhe
wara bäk dhär är intet annat ähn mader och gröna walder som ingen
27 bäk är uthj, altså fant rätten för godt att besichtiga be:te Biurbäkz begynnelse
och uthsprungh och sedan see huru widha Thorsetzboernas berättelse befans rich
tigh wara eller eij. När wij dherföre komme till siöen tå funne wij och een
öpen grop män effter dher war mycket wådt och hela nämbden dhen intet kundhe
följa effter dherföre förordnades några af nembden som folgdhe h:s excell:s och
n:ds tiänare som gropen uthuisa skulle, huilka komme och berättadhe att dhen
Biurbäk iche gick mehr ähn ett litet stycke öpen och sedan war intet annat ähn
gröna maden, såsom och kiärr och moraesz och ingen bäk dhet dhe på sin
edh beuittnadhe sant wara. Sedan wij hadhe besichtigat h:s excell:s och
n:ds fullmächtiges förmeente rågångh begiärade m:r Christiernus och m:r Niels att wij
wille prästegårdens skiäll och rågångh besee, altså wiste m:r Niel osz
först till een tuär giärdeszgårdh som kom ifrån Huitaridz bys äger och
gick up uthj näset, dher ifrån wille han up uthj sin kalfuehage uthj een stor
steen, dhen nembden besichtigade och befunne wara heelt odugligh helst
och effter han war olagligh och h:s excell:s och n:ds fullmächtigh dhen heelt och hållet
betygade odugligh, besynnerligen hadhe h:s excell:s och n:ds fullmächtigh medh sigh
een drängh som tilförna uthj prästegården tiänt hadhe huilken uiste nemb
den att h:s wyrd:ht m:r Niels hadhe flytt sin giärdeszgård ett gået stycke ifrån
sitt förrige ställe och in på Thorsedtz ägor och dher af så well som een deell
af sin ängh giort een kalfuahage dhet icke allenast m:r Niels tilstodh sigh medh
böndernas weetskaph och så giort hafua i dhen förhopningh att h:s excell:s 
och n:de dhet skulle willia framdeles consentera uthan och ögonskinligen
syntes håell och stafränder effter dhen giärdeszgården förr stått hadhe
och therföre h:r Lagerquist högeligen protesterade att samma intäkt måtte
uthan upskoff läggas uthj sitt förrige läge och till Thorsetzboernas mark
igen, dhet och m:r Nies strax så frampt icke annars wara kan belofuadhe
sigh giöra willia, sedan wiste m:r Niels osz till dhen steenen han först wille
ifrån Korszhall i Klockaregatan, tuert öfuer ett torpz ägor, h:s excell:s och n:ds
bönder hadhe nyligen intaget uthj huilken steen war gammalt korsz huggit
och ehuru well dhetta kors för 12 åhr sedan war af nämbden synt och tå
medh gammalt måsz wexit så är dhet likuist nu af skalckar uprensat
att dher knapt något måsz uthj kårset synas kan, och dädan wiste osz m:r Nielsz
fram till Klockaregatan till Korszhall och således ändades synen.
Den 26 Julij examinerades om be:te stridige saek widare, tå fordrades alla
wittnen som förmåtte tilhopa komma och förr hadhe wittnat i be:te saek att dhe
skulle icke allenast sin wittnesbördh förklara uthan och berätta huadh
dhem tilfrågat blifuer. 1: Hades för rätten Suen i Feringe och för honom op
lästes dhet protocoll som om hans wittneszbördh i förledne åhr och i dhenna
saek hållet war och frågades om han tå så uittnat hadhe som uthj
28 protocollet förmältes eller om han ähn bestodh samma wittneszbördh. R. Han be
kiändhe så hafua wittnat som uthj protocollet förmältes widh huilken uittnesz
bördh han och stadigt in till sin dödh förblifua uille. Niels Knutzon tilstodh i
lika måtto sin förrige wittneszbördh allenast han uille giärna wria sin
ouisza meningh han tå hadhe om ängan således att dher han tilförne bekiände
sigh iche weeta huarföre prästarentan kortades för Thorsedtzboerne
uthan meente at dhet war för ängan så uille han nu säja änteligen ua
ra för ängan men omsider slöt att blifua widh sin förrige meeningh och så
ledes fulkommeligen ouisz om dhen prästaräntans kortande huarföre
dhet skiett är. Sammaledes wittnadhe och Arfuedh Månson när han hadhe
hört protocollet om sin förr gifne uittnesbyrdh opläsas, sadhe han, dhet war
sant hwart dhet ordh dher stodh uthj och badh sigh så Gudh hiälpa till liff och siäll.
Att nu rätten dhesto wiszare om dheras wittneszbördh wara måtte, dherföre
effter stridige ängan lågh så när och icke war widlyfftigh begreepen
gick häradzhöfdh: medh några af nämbden sampt bägge parterna och
förnimma huru widt pastores tilförne hade slaget dher uthj och huarest
dhen bäkken ligger som dhe hadhe tilförne wittnat och talt om, huilka
uittne först enhälleligen bekiände att dhenne bäk som ligger i stridige än
gan och Thorsetzboerne kalla Biurbek dheh hafuer aldrigh waret achtat
för någon skildnat emillan Thorsetzboerne och prästegården, mycket
mindre waret något förhinder eller förbudh att iche prästerne ju all
tidh hafua hafft fridt låta gå dhär öfuer och slå sin ängh, icke heller hafua
Thorsetzboerne någon tidh rådt till be:te bäk och ligger dhen bäkken dhe
hafua wittnat om oppe i ängan och longt bort öfuer dhen bäkken Thorsetz
boerne wille kalla Biurbäk. 2: Wittnadhe dhe om ängan således
att hon hafuer well räkt så långt bort som hon nu giör men tå war hon medh
skogh så trångh att hon intet kundhe slåes all uthan är sedermehra uprödd
och af prästen mycket förbettrat. 3: Berättadhe dhe och att giärdesz
gården hafuer tilförne på dhen norra sidan gått ifrån dhen tuergiär
deszgården m:r Niels sin rågångh begynte och nu flytt in uthj sielfua
ängan och således dhet som intet hafuer dogdt att giöra ängh aff dhet är giort
kalfuahage aff, sadhe och att m:r Niels hadhe een stor deell af sin kalfuahage
af Thorsetzboernes mark intagit huilka och berätta äfuen som dhen tiä
naren h:r Lagerquist med sigh och förr i prästegården tiänt hadhe, att
giärdeszgården hadhe stått rätt ifrån tuärgiärdeszgården och i samma
ställe som drängen i förgår uthuiste som löper ifrån be:te tuergiärdesz
gårdh södost och så widarre i strek åth dhen korszstenen m:r Niels sigh op
på beropa, huar till m:r Niels iche häller neka kundhe. Sedan hades een
h:s excell:s och n:ds bonde Bängt Pärson i Nygård för rätten, dhen h:r
29 Lagerquist begiäradhe måtte edeligen examineras huadh wetenskap han om
dhenna saek hadhe huilken framkallat och effter flitigh förmaningh om sanningz
bekiännande så och edz afläggande bekiände sigh wara född i Liungby och
sedan wara opfödd och bodt i Thorset huilken och war öfuer 80 åhr gammall
sadhe tå han opföddes hörde han Thorsetzboerne aldrigh klandra på dhen stri
dige ängan, sedan effter åthfrågan bekiändhe och att giärdeszgården
stodh widh dhen tuärgiärdeszgården som Arfuedh Månson och Niels Knutzon
hadhe wittnat om huarest och pastor sin rågångh begynte. 2: Wittnadhe
han och sigh aldrigh hafua hört eller wist af någon Biurbäk ligga uthj
stridige ängan, icke heller hafua Thorsetzboerne tå han opföddes aldrigh
stämbdt eller sagt sigh hafua att quällia på be:te ängh mycket mindre tå nå
got quall dher på giort. 3: Frågades huadh wetenskap han hadhe om dhen
steenen som ligger uthan torpet och m:r Niels sigh påberopar. R. Tå sadhe
han att han och några andra gåszar för 14 åhr sedan hadhe dhen först op
funnit tå syntes korset wara longesedan huggit och ett gammalt korsz
war. 4: Frågades huarföre han dhet korset för m:r Niels oppenbarade.
R. Sadhe sigh hafua waret uthj een likpredikan och tå af be:te predikan
blefuen bemärkt m:r Niels som så oskyldigt af Thorsedtzboerne blef
förfolgd samma steen till underrättelse oppenbara och kunde han icke
hafua något roligt samweet förr ähn han hadhe samma steen för m:r
Niels oppenbarat, berättadhe och uthj sin opfödelses tidh hafuer huarken
han eller hans fader wist af dhen steenen eller någor annan skildnat
uthan prästen altidh hadhe sin ängh och ualdh. 5: Frågades om någon
prästaränta uidh dhen tiden blef kortat för Thorsingerne och för
be:te ängh. R. Sadhe sigh aldrigh uthj sin eller sin faders tidh hört eller
wist någon prästarenta kortas, vthan Thorsetzboerne dhen så well
som andra uthgiorde och prästen hadhe sin ängh aldeles oqualdh och icke
dhet ringaste om henne någon prästarenta nämbdes, dher medh togh han
affträdh. I medler tidh opuiste m:r Niels een gammall boek som prästa
ränterne hadhe waret skrefne uthj och dher medh beuiste att Thorsetzboerne
hadhe för många åhr sedan gifuet lika prästaränta emot Ingelstadh och
flera gårdar, Måns Johanson och Jon Annerson 2 nämbdemän som nu här
tilstädes wore berättadhe att dhenne steenen som ligger bort om h:s
excell:s och n:ds h:r Thure Sparres torp och m:r Niels sigh beropar oppå att
dhe medh tå warande laghläsare sahl: Niels Eskilson och hela Sunnerbo
nämbdh hafua för 12 åhr sedan waret på een syn och tå seedt dhenne stee
nen och tå war korszet alt öfuerwexit medh smått måsz som smått ragg
eller rusammet, wittna och att dhät tå syntes wara ett gammalt
30 korsz och nu kunde giörligen see att be:te kors war af skalckar uprensat
måszen bortreffwen, dheszlikest berättadhe och dhe 6 nämbdemän som
förledne åhr wore af rätten skickadhe att be:te kors besichtiga att korset
är och sedermehra mycket skaffwit och förändrat dhet dhe medh sin edh
om så fordrades ärhålla wille. H:r Lagerquist begiärade att een
gammall man Sante be:dh måtte examineras, tå berättades dhenne Sante
hafua waret een gammall fougdekarll een oroligh sälle, många
skalckestycken bedrefuit och bödt offta sina peningar, klagade och så
nu m:r Niels att dhenne Sante giör honom ingen rätt för någon prästa
ränta och wille intet att han skulle wittna, icke dhes mindre mädan Sante
hadhe allenast bödt för slagzmåll tillät rätten honom aflägga sin edh
och sedan wittnade sigh wara född i Kiärragården i Huitaridh och sigh
hafua hört säjas att prästaräntan för Thorsingerne hafua waret
kortat för hästehagen, dhen nu är dhen stridige ängan men seder
mehra bekiändhe han att dhe i Thorsedt och Ingelstadh gofue altidh
lika stor prästaränta till dhes dhe uthj Thorsedt wunne några ägor
ifrån Ingelstadh och ängan säjer han sigh ingen wetenskap hafua, antin
gen hon är uthuidgat eller eij, icke heller hadhe han någon uetenskaph
om stenerna som parterna sigh påberopadhe, berättadhe och om
Biurbäcken att han intet wiste om dhen war uthj ängan, vthan säjer
att i ängan dher löper så många bäckar ihoop medh huar andra
och iche weet huadh dhe heeta, män att een bäk kallas Biurbäk dhet
wiste han well, mehr uiste han intet berätta, togh altså affträdh.
Ähn producerade h:s excell:s och n:ds h:r Thure Sparres fullmächtige ett
wittne be:dh Niels Jonson barnfödd i Dörarp huilken effter aflagd edh
å boek uittnade att tå han war på sitt 8 åhr giäste han i Klockaregården
och gick och laesz i prästegården, tå hörde han uell kalla dhen lille
bäcken widh Korszhall ligger Biurbäk men aldrigh hörde eller
förstodh han att samma bäk war någon skildnat emillan prestegården
och Thorset men om ängan, prästaräntan eller några andra ägor
wiste han ingen beskiedd om, dher medh togh han affträdh.
Sedan frågade rätten h:s excell:s och n:ds h:r Thure Sparres fullmächtige
och omstående tiänare om han eller dhe något wittne hade att beuisa
Thorsetzboerne hafua någon tidh rådt till dhen bäcken dhe kalla
Biurszbäk som ligger uthj dhen stridige ängan eller att dhe kunde beui
sa att dhe någon tidh af euigheet hafua waret ägare till dhen stridige
ängan. R. Neij, wiste ingen kunskap dher om, mehr ähn m:r Nilszas
31 egen attest och sedermehra giorde contract och m:r Nielszas eget breff dher widh dhe
sigh hölle och alldeles påberopadhe, samma skriffter blefue och strax upläszne men m:r Niels
protesterade nu som förr emot sine uthgifne skriffter och sadhe dhem wara af oueten
heet för rädhåga skull alt uthgifne och hadhe sitt bästa fundament att uthgifua
samma attest af h:s excell:s och n:ds h:r Thure Sparres egen relation om be:te ängh män
om han nu sedermehra hafuer af andra som saken bättre wist hafua ähn m:r Nielsz fått
underrättelsze, dherföre hafuer han och sedan för dhet förtreet han af Thorsetzbo
erne ledh som och för rättuisan skull måst sökia prästegårdzens rätt och bästa att
defendera, m:r Christiernus nu som förr högeligen emot be:te m:r Nilszas attest och skriff
ter protesterade beropandes sigh på förr giorde protest wedh tinget och sadhe att
m:r Niels icke war mächtigh een annars ägendomb bortgifua, dheszföruthan nu
[..] mången redeligh man som bådhe all sin lifztidh hafuer tiänt som och bodt så i Thorsedt
som och i Huitaridh och om dhes beskaffenheet bättre kunskap hafft ähn m:r Nielsz
och dherföre begiäradhe att m:r Nilszas wittne som iche är mehr ähn ett måtte så
många trouärdige mäns wittne icke praeiudicera, parterna beropade sigh
på sina documenter och inlagdhe skiäll, dhär medh concluderade dhe saken och begiä
radhe dom och således togo affträdh.
Samma saek togz uthj noga betänckiandhe och medh flit uplästes så förrige protocoll
wedh tinget medh dhes tilhörige documenter så well som dhetta protocoll
mädh alla påberopadhe wittneszbörder och wart rättens eenhelleliga meningh
att aldenstundh åthskillige uprichtige redelige och trowärdige män som
hafua deels tiänt så i prästegården som och uthj Thorsedt, deels och i
Thorsedt och Huitaridh upfödde och uthj sin ållder dher bodt och uistat
hafua, alla medh een mun effter aflagdh edh och trogen förmaningh bekiänna
att dhen Biurbäcken som Thorsingerne willia hålla för rätt skildnat emäl
lan sina och prästegårdzens äger, aldrigh hafuer waret brukader för någon
skildnat här uthj dhenna stridige ängan, uthan allenast emellan Erikstadh
och Thorsedt huarest och bäcken gåer reen, män sedermehra är ingen
bäk uthan kiärr och madh, män uthj then stridige ängan är well åthskilli
ge bäckar hwar om och åthskilligt om dhes nampn wittnas och ehuru
som nampnet är, så komma liekuist wittnen öfuerens att dher aldrigh hafuer
waret hållitz för någon skildnat emällan bägge gårdarna.
2: Komma och alla wittnen öfuerens att på dhenne stridige ängan hafuer aldrigh waret
något quall förr ähnnu m:r Nielsz är här pastor bleffwen.
3: Kunna och Thorsetzboerne icke på något sätt beuisa att dhe eller dheras
förfäder någon tidh af euigheeet hafua ägdt dhen stridige ängan utan
willia dhet beuisza förmedelst att pastores skola till wederlagh för
samma ängh efftergifuit sin prästaränta, dåch komma wittnen mästedeels
32 öfuereens att ingen prästaränta är afkortat derföre några willia och wäll seija att någon prästeränta
skall wara kortat men weeta intet hwarföre antingen för ängen, hagen eller mulabete men synes wa
ra mäst troendes att dhet är skiedt för mulabete skull efftersom
kyrckoheerden haffwer före hafft sin boskaph uppe i näset huarest
ähn synes huar broen hafuer ligget som boskapen hafuer gået öfuer män
nu gåer ingen boskaph dijt uthan på een annor ort män dhet
må wara huru dhät will så kunna liekuist Thorsetzboerne icke
beuisza att dhe någon sin aff euigheet haffwa hafft någon häfdh uthj
prästegårdzens ängh som nu tuistas om.
4: Ehuru well om sådan prästaräntas affkortandhe m:r Nielsz
haffwer uthgiffwet sin attest så hafuer han sigh på sin edh förkla
rat att han dhet af oförståndh giort hadhe och mehrändels dhen berät
telse af h:s excell:s och n:ds h:r Thure Sparre hadhe att så skulle wara
huilken och sedermehra medh stränga breff hafuer honom förmådt att uthgifua
samma attest och när han sedermehra är om saken bättre informerat
worden och af gamble trowärdige män här om vnderrättat, hafuer
han icke allenast hafft ondt samweet för samma attest skull
vthan och efftertänkt på allahanda sätt dhen döda och krafftlöes giö
ra och om intet annorledes hadhe skiedt hadhe han tänkt dhen mädh
een skrifft på sitt yttersta likasåsom mädh ett trowärdigt testa
mente ogilla och dödha.
5: Haffwer och så cronones befallningzman på cronones wägnar
såsom och m:r Christiernus Osaengius på consistorij wägnar emot
samma attest högeligen protesterat att dhen icke måtte fram för så
många trowärdige mäns wittneszbörder gillas hälst och effter dhen
war effterkommandom uthj sin rätt mycket praeiudicerligh altså
och emädan samma ängh af uhrminnes tidher hafuer lydt till prästegården
kundhe rätten icke annars giöra ähn dömma henne dhär till euärdeliga
tidher förblifua och dhet effter dhet 1 Cap: i Jord B: och 26 Cap: i
Bygn B: L: L:
6: Huadh dhen steenen anlanger som Thorsetzboerne beropa sigh på
och ligger widh dhen Liungbacken uthj stridiga ängan, dhen blifuer och aff
intet wärdhe män den steenen m:r Niels opuist hafuer såsom dhen ligger i
rätt strek ifrån tuärgiärdeszgården som ängiagiärdeszgården böer
stå uthj såsom dhen är een gammall steen som för många åhr sedan
33 är korsat och jemuell tilförna af häradz nämbdh synt och icke ogillat
altså kan man icke häller nu ogilla honom uthan låtha blifua i sitt wär
de att framdeles om någon irringh widare kundhe af een eller annor
upkomma, tå till rättelsze wara kan, författades altså een sådan domb
i saken som här hoes förmäles, män när parterna blefue framropade
läte dhe sigh förnimma wara på een godh wägh att förlikas, altszå
gafz dhem dilation till andre dagen tå bägge begiäradhe domb, hälst
och effter fougden på cronones wägnar icke understodh sigh någon för
liekningh ingå, dheszföruthan ochså parterna förmeente förswarligast
wara hafua een domb att hålla sigh wedh, afsades dherföre domen.
Vthj dhen tuistige saek emällan h:s excell:s och n:de h:r Thure Sparre
frihärre till Cronobärgh, härre till Erickstadh och Kafflåes
Sueriges rikes och håfrättz rådh sampt laghman öfuer Callmara
lähn på dhen eena sidan kärandhe så och the ehrewyrdige och
höglärdhe härrar uthj Wexiö consistorio sampt wyrdigh och
wällärdhe m:r Niels i Huitaridh på dhen andra sidan swarande
angåendhe een ängh östan prästegården belägen såsom och nå
gon intäkt som tuistas om, är thätta rättens äntelige sentens
och domb afsagdh i Huitaridh d 26 Julij Anno 1656.
Vthaff framteedde skiäll och documenter jämwell edelige trouär
dige wittneszbörder och annor godh underrättelse som in actis fin
nas kan man iche see Thorsetzboerna medh någon rätt kunna thala
på dhen ängan som nu tuistas om, altså ärkiännes be:te ängh som hon aff
uhrminnes tidher altidh hafuer lydt och ligget till prästegården, bör och
nu här effter dhär under till ewärdeliga tidher förblifua och således dhen
bäcken som gåer uthj stridige ängan och Thorsetzboerne kalla Biurbäk
wara så wida dhen ängan räcker ett krafftlöest skiäll och aff intet
wärdhe män såsom klarligen är beuist att giärdeszgården som gåer up
uth medh ängian ifrån dhen tuärgiärdesgårdh som står widh dhen madan som
Thorsetzboerne willia kalla Biurbäk är till een deell flytt in uthj ängan
och dher giord een kalffuahage aff sedan hafuer och m:r Niels bekiändt sigh
medh een deell aff Thorsetz ägor och uthmark hafua samma kalffuehage
något uthuidgat, dherföre erkiändes m:r Niels icke allenast skyldigh sin
ängagiärdeszgårdh uthj sitt förriga ställe upsättia vthan och effter sin egen
tilsäjelse plichtigh dhet han widare hafuer in taget ähn be:te giärdeszgårdh
är begrepit hafuer innan Michaelis dagh att uthläggia och dhätta
alt medh rätta. Actum ut supra.
34 Emot dhänne domb är i rättan tidh appellerat under een laghmans wi
dare skiärskådan och ransakningh, dher emot h:s wyrd:ht m:r Chri
stiärn som och hans wyrd:ht m:r Nielsz högeligen protesterade emot
Thorsetzboerne på hinder, skadha och omkåstnat som allaredo anuende
äre eller här effter anuändas kunna, så well som emot alle andre
förflugne iniurier, wåldzwäerkan och tilfogat orätt, jemuell annat
som dhe mädh skiäll kunna hafua att praetendera oppå, i lika
måtto protesterade h:s excell:s och n:ds fullmächtige emot all hinder
skadha och omkostnat. Män förr ähn appellationen skiedde
bleff sex stycke nämbdemän skickadhe up till m:r Nielszas kalffua
hage och tå förordnadhe h:r Lagerquist och boekhållaren några
som på sin herre principals wägnar tillika mädh m:r Nielszas
vthskickadhe skulle upstaka huarest giärdeszgården förr stået
hadhe, dijt m:r Niels och skulle wara förobligerat giärdeszgården
att flyttia och således i sitt förrige ställe igen upsättia, huilka
samptelige effter förrättat saek komme tilbaka och wore dher
om eenige och sams. Att dhätta således är ransakat
examinerat, synt och afdömpt wittnar häradzhöfdingen
bredhe widh laghläsaren uthj be:te häradt mädh sine nampns
vnderskrifuandhe och signeters förseglandhe och jämwäll mädh
häradtz eget secret dhet stadhfäster.
35 Anno 1656 den 30 Sept: höltz ett extraordinarie
tingh uthj Sunnerbo häradt, Giöteridh sochn och i Kiäskhult, när
warandesz cronones befallningzman ehrligh och well:t Andersz
Larszon i Tärnhult sampt eedsworen nämbdh.

  Nämbden  
Päder Månszon i Biärsaridh Jon i Snelszböke Arfuedh i Wiggåsza
Joen i Rydh Börje i Långaskogh Joen i Bärgheem
Päder i Skinnarszböke Simon i Westrhult Joen i Wärabärga
Pädher i Bärgheem Johan i Lillaridh Erick i Ingalszkiöp

Sammadagh framkom för retta Torbiörn Eskielson i Toreszholma
och klageligen gaf tilkiänna huruledes Jon Suenszon i Bökewekan
å frelsze hafuer hans sohn een skomakare drängh Niels Torbiörn
sohn ihiälslaget, be:te dråpare Jon Suenszon är på welb: härren
landzhöfdh: h:r Gabriell Gyllenankers leigdebreff dat: Eknaholm
d 14 Martij 1656 kommen till dhätta tingh och effter leigdebrefuetz in
nehåldh 14 nätter i sitt behåld igen, dråpet skall således wara till
gånget som följer. Först framkallades Anundh Jönszon i Brokhult
och hans halfbroder Jöns Jonszon i Brokhult, Item Niels Jonszon i
Staeredt och Jon Jönszon i Brokhult, huilken giästebudet giorde
dhär dråpet skiedde och blefue huar för sigh serskilt sedan dhe
edhen å laghboken aflagt hadhe förhörde, Anundh Jonszons witt
neszbördh är sålunda att han hadhe om afftonen seent lagt sigh i
högsätet och säjer dråparen hadhe först gået in geent emot
i Joen Jönszons stugu, tå skulle the först hafua waret i giästa
budz stugan och tå the som snarast hadhe waret thär inne, tå
hadhe dråparen sagdt åth Anundz moder, här äro kompne 3 kar
lar ifrån Hallaridz sochn, iagh fruchtar dhe gå effter mitt lijff,
och badh Anundz broder een soldat Niels som nu är i Callmara
hiälpa sigh i dhänna affton och blifua honom een trogen broder
och dhen dräpne och dhe tuenne som medh honom i sälskap wore E
rick Pärszon een drängh i Linnefälla och een annor dansk drängh
Jäppe i Kroxeböke wore ingångne före i Anundz stugu och litet
dher effter kom dråparen Joen Suenszon och tå frågadhe dhen
dräpne åth dråparen säjandes, äre wij godha wähner, swara
de dråparen så paszligh, tu slogh migh liekuell och gaf migh
36 intet dherföre och tå gick dråparen uth och som honom tykte synas skulle
bägge karlerne stått honom emot före i farstugan huilket intet så war
uthan som förmenas spökerj och dher medh gick dråparen in i stugan
och tå förlikte Anundh them på och dråparen och thän dräpne stodhe
och talades widh och Anundh gick från dhem och ladhe sigh i högsätet
män huru orden föllo dhem emillan thet Anundh intet trodde så illa skulle
waret, stack Jöns Suenson honom Niels Torbiörnson i bröstet och
hiärtat medh knifuen ett dödzstyngh att han som döder blef allenast
icke orkadhe mehr ähn famladhe och drogh sin knif och wille stinga
honom igen män han föll omkull och gaf op andan och förmåtte intet
mehr thala icke ett ordh. Jöns Joenszon een drängh wittnade
att dhen siste och tredie gången dhen dräpne kom in i stugan hadhe
han satt sin knif under lifgiordelen tå togh han dhen och satte ho
nom på andra sidan, i dhet samma kom dråparen och hadhe ähr
nat gå bort och icke wiste att dhen dräpne war dher i stugan
uthan welat gå undan honom och sågh thär in, tå sadhe een drängh
Höka Erick be:dh och ropade in dråparen igänom döran seian
des kom in Joen wij äro godha wänner, tå gick Joen in och
dhe handsloges, i medler tidh giorde Anundh them till wänner, lik
well förr ähn thet skiedde gick dhen dräpne och hölt alt om knif
skafftet och Jöns badh honom att han intet så giöra skulle, dhet
han sadhe sigh eij häller giöra wille män litet dher effter förlik
tes dhe som sagt är, tå the hadhe något krakelat och warade
intet längre ähn Joen Suenson stack Niels Torbiörnszon till dödz
medh knifuen män ifrån dhet the förliktes och skadan skiedde
hörde han them intet träta men sedan han skaden fått hadhe, seger
Jöns att han sågh at dhen dräpne hadhe sin knif dragen i högra
handen och slidan i then wänstra och sprangh ett heller tu språngh
effter honom förr ähn han stalp omkull och dråparen kom igä
nom döran åth skogen. Niels Jönszon i Staeredt wittnar
således att han och hans hustru hadhe lagt sigh i een sängh i hans
stugu ther dråpet skiedde widh thet samma kom then dräpne och
läte op döran och frågade är Lindåsza Joen här inne, sadhe
Niels neij han är uth gången, tå swor then dräpne een hårdh
edh säjandes, alt skall iagh gå så nära iagh seer huar han är
37 Andre gången kom åther dhen dräpne först medh bägge hans stalbrö
der, litet dher effter kom dråparen igänom een annor dör ähn
the inkompne wore och the gofue sigh emot honm, män Niels gaff
icke så noga acht effter huadh the sigh i theras krakeell företogo
män dhet hörde han huru dhet poffadhe tå han slogh till honom medh
knifuen och strax i dhet samma som dråparen war bortlopen
språngh han af sin sängh op och fick i den dräpne säjandes, bedh
Gudh annamma tin skiäll titt glaes är uthrunnit och strax
afledh han igänom döden, om förlikningh och annat hörde han
intet uthan af små trätemåhll. Nu framkallades Jon Jön
szon i Brokhult som giästebudet giorde huilken wittnar såle
des att tå han förnam thänne dråpare war tijt kommen och
effter the hadhe waret goda wenner ty badh han honom gå in
till sigh, dhet han i förstonne honom förwägradhe och klagade att
han för rädhåga skull intet tordes wara hemma ty han fruch
tade för dhen dräpne altidh och altidh förr ähn dhen dräpne till
giästebudz gården kom hörde han dråparen säja sigh wara
mycket rädd för några karlar som såto och drucko i Klöx
hult huarest dhen dräpne högeligen dråparen på lifuet
unsadhe ehuar han honom finna kundhe och dhätta dråpet
berättas wara förorsakat aff een gammall afwundh som 
war them emillan, i dhe dhen dräpne hadhe tiänt dråparen
för een skomakaredrängh och drängen hadhe tilförne stunget husz
bonden i armen medh een knif och thet hadhe alt stått them oför
liekt emellan till nu skadan skiedde men huru dråpet be
gyntes eller huadh ordh them emillan tå föll wiste han intet
ty dhet skiedde icke i hans stugu, dråparen beropar sigh hö
geligen på wittne och föregifuer huru dhen dräpne hade för
skaffat sigh stalbröder och till dhen ände söekt effter honom
ifrån thän eena gården till then andre och af dhen eene sochnen
i dhen andre, drucket, hotas och undsagt dråparen på lif
wet och icke funnet honom förr ähn thär i giästebudz gården
Brokhult dher dätta dråpet skiedde, så emädan högeligen af
nöden är att man får wittnen fram huarest dhen dräpne
hadhe drucket och huru han dråparren hotat och vnsagt hafuer
38 Ty blef thänna dråpsaek upsatt allenast på några få dagar här effter
extraord: tingh blifuer tijt be:te wittnen ställas och stemmas skola, i medler tidh
berättades af alle man att dhen dräpne war een stor öfuersittare och
aldrigh kunde någonstädes dricka uthan han skulle perlementera.

Sammadagh kom för retten Ingeborgh Helsingz dötter i Weila och nu
som förr klagadhe öfuer dhet oförmodeliga dödzfall som på hennes sohn
Pär anträffat war, begiärandes rätten wille här om ransaka och
till een richtigh ändskaph förhiälpa och nu som förr drager stora
misztanckar och förmeenar att Eskiell Håkonszon i Hallaböke
skall dhet dråp begådt, Eskiell war och här tilstädes och högeli
gen till be:te dråp nekadhe, hänne tilspordes om hon hadhe något uittne
som hadhe seedt honom Eskiell hafua slaget hennes sohn, hon swa
radhe sigh inga wittne hafua men effter han hadhe tiänt honom
meente hon han hadhe giort dhät, dheszföruthan sade hon att een
quinna be:dh Kirstin i Klöxhult skulle weeta dher af, dhet hon
sielfkrafdh på sin edh betygadhe, hadhe altszå inga wittne wi
dare att beropa sigh på och såsom dhetta är een mörk saek
och ingen kundhe någon san baneman upspörja, dherföre hafuer rät
ten på förrige tingh resolverat att alla brumen som tå wore
i sälskap mädh skulle citeras till dhätta tinget, frågades altszå
om dhe wore tilstädes och således motte wittna huadh dhe seedt
och hördt hadhe uthj dhenna saken, tå kommer för rätten Bengt i
Kimmelszbögdh, Joen i Torszholma, Niels i Ulfbärga, Niels i Hår
hult, Jacob i Heggedabögdh, Måns i Kroxbögdh, Pär i Linåes,
Jöns i Skiölszbögdh, Gudmundh i Hårhult, Suen i Skåperet, Jo
han Speleman, frågadhe huem som liket hadhe besichtigat. R.
Liket hadhe waret tredie dagen effter dhen dödes frånfälle
besichtigat af Anders i Kimmelszbögdh, Sohne i Årbohult och
Pär Carlszon, dhe wittnadhe att liket war blådt och syntes som
dhet hadhe waret trampat af hestskoo och war blådt bådhe på
bryst och låhr, såsom och waret sprängdh. Eskiell bekiänner
sigh att hans häst hadhe trampat prästadötteren och såsom dhen
39 dödhe ledde hennas häst, dherföre beskylladhe dhe honom Eskiell lika
som han dherföre skulle slaget dhen dräpne, men ingen rätt bane
man wille eller wiste dhe framwisza, till att upfinna sanningen
skrämbdes dhe alla och sadhe om dhe icke wille säja hwen dhen dräp
ne hadhe slaget skulle dhe och alla huar för sigh mädh edh befria
män ehuru man medh flit här om ransakadhe kundhe ingen sann
baneman upfinnas, män alldenstundh dhen dräpne tiänte Eskiell
droge alla stor tuifelszmåll om honom, besynnerligen effter
Eskiels häst hadhe trampat prästens dötter på foten och
dhen dräpne ledde hennas häst, men ingen hadhe seedt Eskiell
slå honom uthan allenast war dhet misztanckar, somblige wille
och meena att uthj dhet swermeriet dhe hadhe redit druckne och
kreszat kunde dhen dräpne waret oförmodeligen af sigh sielff
omkull fallen och således trampader af hästerna och effter dhet
beropades på h: Kirstin, dherföre sendes effter hänne att hon
måtte wittna huadh hon wiste här om. H: Kristin i Klöxhult kalla
des till wittne och swor högeligen sigh icke weta huem som war rätta
banemannen eller hadhe kunskaph huem dhen dräpne hiälslaget
hafuer och såsom saken war heelt mörk och ingen wille bekiänna
huem dråpet giort hadhe, icke dhes mindre står målszägaren
hårdt dher på att Eskiell Håkonszon i Hallaböke skall hafua ska
dan giort, dheszlikest komma och samptelige närwarandes som
tå tillstädes wore öfuerens och säga att thalet hafuer waret uth
spritt om Eskiell och willia lika såsom säja honom wara
banemannen, dherföre pålades honom sigh som således i uppen
bart ryckte kommen är mädh een 12 manna edh befria
dhen han och goduilleligen uthfäste.

Sammadagh vpstegh nembdemannen Börie Kråek i Långaskogh
fullmyndigh för Jon Larszon i Miäret och i hans ställe på Niels Erick
sons wägnar i Alenszkiöp och tingskiötte underfougden ehrligh och
welförståndigh Swen Nielszon i Kyllhult och hans hustru Elin Nielsza
dötter [..] i Alenszkiöp för 75 dr sm:t them Börje Kråek cave
ar före redeligen wara betalte.
40
I lika måtto framwiste och Swen Nielszon godhe bewijs och quittobreff
på [..] i förbe:te gårdh att han hafuer betalt giäldh effter Niels Erikzons
sohn Påffwell Nielszon nembl: till Sigge i Ekhult 53 ½ dr sm:t
till Jon Larszon i Miäret 24 dr sm:t och ingen fins som quäljer på
dätta kiöp, Niels Erickszons sohn Erick i Quarnagården står här
för rätten och samptycker tingskiötningen och bekom 1 rdr i effte
löfue och beuisar Suen Nielszon hafua såldt sin arfuaiord i Rökla
och inlöst thänna jorden mädh och blifuer 1/8 af Alenszkiöpa gårdh huilket
blifuer så wida på fäderne för hans arfuingom förståndet.

Sammadagh bleff beuilliat och samptyckt att söskonen begge
Aszer Nielszönner och flere som hafua till att klandra och påtala om
jordh att lösza af huart annat i Flobodha att dhe nu skola komma
huar andra till mötes nästkommande söndagh 8 dagar till som
blifuer d 12 Octob: och tå giöra thär på ett slut och ändskaph
och huar förbehållit att lösza och kiöpa som lagh seger, broder
broders låth och syster systers låth och huilket söskonet som
förmenar sigh något hafua att praetendera och stämbningen försum
mar må ingen annan honom thär ifrån trängia.

Nembdemannen Jon Annerson J Bergheem Fullmyndigh på Nielß
Swenßons wägnar j Kiäringelidha och bekiände sigh hafua sålt
Giermundh Nielßon och hans hustru Johanna Jons dötter ¼ j
Siöbodha och therföre opburet 107 dlr Sm:t 8 öre, och Jon An-
derßon witnar, lofura och will Stå therföre at huar pä
ningh dhen siste med dhen förste redeligen betalt är.

Joen Jonson i Ramnäes fullmyndigh på Nielsz Månsons hu
stru Johanna wägnar i Weigla och tingskiötte Lars Jönszon i
Ekenäes, Kirstin Pers dötter 1/6 i norregården i Ekenäes
för 50 dr sm:t.
41 Sammadagh hades för retten Ingierdh Persz dötter een ogifft
kåhna och anklagades för dhet hon hafuer låtet sigh lägra, be:te kåna
bekiändhe att Niels Torbiörnszon som ihielslagen är war bar
nafaderen och han war ogifft, annor barnafader wille hon
intet bekiänna, dhenna saek förskiötz till prosten att låta henne
stå uppenbara skrifft.
I lika måtto hades och een annor ogifft kåna för rätten An
na Jöns dötter i Weila huilken i lika måtto bekiände på
dhen dräpne Niels Torbiörnszon att hon hafuer hafft lägersz
måll medh honom, dhenna saek förskiötz i lika måtto till pro
sten att hon får medh uppenbara skrifftermåll plichta.

Sammadagh kom för retten Gunne Nielson i Boa och beretta
dhe att hans sohn Suen Gunnaszon een ogifft drängh hadhe hafft
lägerszmåhll medh een ogifft kåna be:dh Kirstin Jöns dätter i Tor
marszbögdh, han saekfältes effter dhet 3 Cap: i Gifftm B: 40 marker
faderen caverade för böterna.
cronan 13 marker 2 16
häradzhöfdh 6 marker 5 8
häradet 6 marker 5 8
målszäganden 13 marker 2 16

Sammadagh angaff Nielsz Nielson i Markarydh några karler
som hafua för några åhr sedan uthj dhen dyra tiden waret uedh 
Christianstadh och kiöpt någon spannemåll och dhen oförtul
lat infört, nembl: Lasze i Engabäck infört rågh 2 ½ tunna, Pä
der i Rydh infört 2 tunnor, Niels i Ulfuaridt 1 tunna, Suen i
Gräszholmen 1 tunna, begiärandes dhe måtte plichta, i me
dler tidh tilstodh Niels att all spannemålen hafuer hoes tull
plaszerne waret angifuen och welat tullen afleggia
men effter dhe icke reeste medh spannamålen till rätte tull
plaszen dherföre wille dhe sigh icke medh bara tullen låtha
åthnöja, dher dhe swaradhe somblige wore well een mihll
42 vthan tullplaszen och icke kunde föra sädan fram och tilbaka, een
deell meente och sigh icke wara skyldige något plichta effter span
nemåll som införes står icke uthj tullord:, berättades och ett
bref wara för dhätta på Hambnada tingh praesenterat och gifuet aff
dheras excell:tzier och n:dr rikz och cammerådh att dhe skulle blifua fri
för tull på spannemåhll, dherföre dhet och dher widh till widare
ransakningh förblifuer.

Steen Suenson i Holmana kiärade till een ryttare hustru Estredh
Andersdötter j Åmot och fordradhe af henne 6 dlr: hon swarade och
upwiste een zedell som hennes man hadhe uthgifuet tå han reeste
åth pålandh, dheruthinnan han bekiänner att dhenne Steen är
honom skyldigh för tullen, såsom och bekiändhe at ryttaren hadhe födt een
häst 6 weker a 3 mkr löper altßå högre dhet ryttaren hafuer
at fordra ähn Steen, dherföre blifuer ryttare hustrun för
hans widare anspråk j dhetta måhl fri.
 
Sammadagh kom för retten Tomas i wiualt och androgh att
dhet war för några åhr sedan stulet ifrån honom åthskillige
pertzeler sölf och kläde, huar af sedermehra är funnet något
hoes Åstredh Månson j Skarp, begiäradhe dherföre Thomas att
han wille berätta huru han hadhe fått samma godz, Åstredt seger
at een främmat Karll hafuer kommit och mött honom, och dhen
hafuer gifuet honom een särk dher uthj war några matwaror
som ifrån Thomas stulne wore men intet Sölf igen fått, seger sigh
ingalunda kiänna honom som särken uthgaff, och således icke wi-
ste någon fångesman at framwißa, Åstredt begiärer sigh medh
Lagh befria, berättadhe och at Thomas hadhe fått igen Kiortler
och andra saker af be:te tiufua godz uthaf Jon Matzon j Hesthult
een Soldat och dherföre hadhe bort sökia honom, Thomas till
stodh sigh hafua fått af Jon Matzon 2 Kiortlar, men Soldaten
är rymbdh. Såsom Åstredt enständigt stodh på sin förra
 
43
Meeningh at Särken war honom af een okend Karll gifuen, och be-
giäradhe sigh laghligen ifrån tiufnaden befria, berättades och ho-
nom wara een redeligh man hadhe och sina Laggiärßmän till
städes, dherföre han dhem fram hadhe, Nbl: Måns Erlandzon j
Skinnerßböke, Suen Suenson j Skarp, Jon Anderson Ibm, pär
Nielson Jbm, pär bengtzon Jbm, Sjmon Anderßon j Skarp, huilka
tilljka medh Åstredt giordhe sin Edh å boek, at Åstredt waer
aldeles oskyldigh, dherföre dömbdes han fri för alt widare
åthall j dhenna saek, at ingen skall hafua macht honom något
häruthinnan Molestera eller tilthala wedh straf tilgiörandes
som lagh seger.
 
Gunne Suenson i Högahylte klageligen gaff tillkienna,
at een fåhle war för ett åhr sedan förkommen, dhen han nu
hafuer igen funnet hoes Niels Suenßon i Åßa, huilken nu wä-
grar sigh dhen igen lefrera, Niels berättar sigh och hafwa
mist een fåle och icke weet om dhet är hans, men Gunne
beropadhe sigh på wittne sin gårdman Laße j Högahylte
huilken framkom och berättadhe att han kiände grant
fålen igen och dhet är Gunnes, Suen j Boalt och pär j
fieralt berättadhe också att dhet war Gunnes fåle,
Blef dherföre afsagt at Gunne skall taga sin fåle igen
effter han medh wittne beuißar dhet wara hans och så söker
sedan Niels sin fåle huar han honom upspörja kan, J me-
dler tidh dhe här för rätten stodhe förljktes dhe, at Gunne
skall gifua Niels för dhet han hafuer födt hästen 1 dlr och dher
medh wara godha wänner och intet quall mehr här på blifwa
tog och dher medh affträdh.
 
Sammadagh gaff Månß Olofzon i Opparidh tillkienna nå
got godz wara stulet ifrån honom för 4 åhr sedan och nu
funnet igen 2 Korß af sölff hoes Niels Jonson i Miärhult,
 
44 Nielsz berättar att han hafuer låtet giöra dhet eena korszet i Halm
stadh dher på han een attest af een gullsmedh Ludvich Jönszon hade
dhet andra hadhe han kiöpt af een tiuff be:dh Ingemar huilken
war een uppenbara tiuff men sedermehra hafuer Niels be
kiändt sigh hafua kiöpt bådhe korszen af tiufuen, Måns Olofzon
seger att tå han kiöpte korszen war ingen länck uthj uthan
blåtta korszen män föruthan dhät kiöpte han aff be:te tiuff
een nålakiädia och sadhe sigh intet mehr af honom kiöpt hafua
Måns begiäradhe att sölfueret måtte wiszas gullsmeden i
Halmstadh att han måtte säja och wittna om han dhet giort hadhe
Niels berättadhe att ehuru well han sadhe läncken som korset
hängdhe oppå waar giordh i Halmstadh, bekiändhe han nu att
han hadhe allenast låtet giöra een deell af kiädian i Halm
stadh och een deell kiöpt af een ryttare dhen han sadhe sigh
icke kiänna, Måns inladhe i rätten ett trouärdigt bewijs
att dhet eena korset war medh alla märke rätt och beuiszliget
att dhe war hans sölff till huilka märke Niels icke neka
kundhe uthan bekiändhe sandt wara, beklagadhe sigh wara
nåkot owiterligen uthj een sådan handell och således godh
willeligen gaf Måns sitt sölfuer igen som han således aff
tiufuen kiöpt hafuer, nbl: 2 korsz, een kiädia i dhet eena
korset, nock een liten sölflänck medh 2 nålar uthj, ett fin
gerne förgylt, dher medh wore dhe föreente, dåch så att Måns
söker dhet honom ähn resterer dhet bästa han kan och dher
framdeles kan beuiszas att Niels i Miärhult antingen hafuer
waret i rådh medh att stiähla be:te sölff eller öfuertygas
witerligen hafwa medh uppenbahra tiufwar handlat
och således kan beuiszas något olofliget dhär medh föröff
wat skall dhenna saek stå honom öppen och tå dherföre
laghligen plichta.
45 Dhen 1 Octob: continuerades medh tingett

Sammadagh kom för rätten Jöns Jonszon i Ällinge och besuära
dhe sigh öfuer sin granne Gunnar ibidem att han giör olagliga inta
ger begiärandes rätten wille dhem medh een syn åthskillia, ho
nom beuilliades syn till i morgon som blifuer d 2 Octob:

Sammadagh kom för retten Jon Gunmundzon i Weka klagade
på sin gårdman Joen Jonszon att han hafuer buret ett liusz uthj 
sin egen ladha at laga sädh och tå är oförmodeligen eelden
löes blefuen och upbränt så well sin egen som sin gårdboes
bådhe ladher och heela gården och intet lempna mehr ähn een
liten nattstugu som och alt förderfuat bleff och mästedeles
af all sin ägendomb miste, begiärandes att Jon Jonszon måtte
uprätta honom sin skadhe, Joen beklagadhe sin olycka och sa
dhe dhet alt af oförståndh skiedt wara, badh om förlåtelsze,
han hadhe icke förmodat att eldhen skulle blefuit löes uthan
han till att rädda sin sädh för wätha af eenfaldigheet gået
medh ett lius på ladet och icke bättre lyckatz ähn att elden
togh i taket och således all hans ägendomb i aska lagdh
och ehuru well Joen i förstonne stodh hårt på sin rätt
likuist lät han sigh till förlikningh wara benägen, dherföre
begiärades pastor och andra godha män wille dheras
saek dhem emillan jämcka och serdeles effter dhet af misz
förståndh skiedt war, kundhe dhe förlikas wre godt, huar
och icke tå will rätten framdeles sigh här på förklara.

Sammadagh hades för rätten een ogifft kåna Kierstin
Pärsz dötter i Weka huilken bekiändhe sigh hafua hafft lä
gerszmåhll medh een gifft man och soldat Ingemar Pärszon i
Askenäes be:dh, soldaten är rymbdh, Kierstin skall böta
46 40 dr och stå uppenbara skrifft eller mista ryghuden effter K: M:tz straf
ordningh.
f: huszbonden 26 dr 21 8
häradzhöfdh 6 dr 21 8
häradet 6 dr 21 8

Sammadagh kom för retten een ogifft kåna Nilla Nielsz dotter i
Burhult som bekiändhe sigh hafua hafft lägerszmåll medh een gifft man be:dh
Niels Siggaszon i Waraböke huilken är rymbdh, Nilla skall och
effter strafordningen böta 40 dr eller mista ryghuden och stå
uppenbara skrifft.
f: huszbonden 26 dr 21 8
häradzhöfdh 6 dr 21 8
häradet 6 dr 21 8

Sammadagh kom för retten Jon Jonson i Ramnäes, Lars Jönson i
Ekenäs, Harald Jönson i Staeridt, Niels Jönson ibm, Jöns Torsten
szon i Romerhyltan, Niels i Kopparebögdh, Pär Johanszon i Lillarydh,
Johan Erlandzon ibm, Måns Nielszon i Rydh i Hambna sochn, be
rättadhe att Niels Siggaszon i Wareböke een gifft man hafuer
hafft lägerszmåll medh een ogifft kåna be:dh Nills Niels dötter
Niels Siggaszon hafuer tilförne hafft lägerszmåll medh een ogifft
kåna be:dh Kirstin och dherföre bött. Nu begiära ofuansch:ne
män att rätten wille dhenna saek afdömma så willia dhe
wara löfftesmän för böterna, altszå effter K: M:tz straford
ningh dömbdes Niels Siggaszon för dhet han hafuer andre gången
hoor bedrefuit böta 160 dr, män kan dhät och betygas som
nu någorlunda grunkas att Niels något widare medh lägersz
måhll sigh förseedt hafwer skall han och dheföre effter
strafordningen plichta.
f: huszbonden 106 dr 21 8
häradzhöfdh 26 dr 21 8
häradet 26 dr 21 8
47 Sammadagh hades för retten een löszkåna be:dh Kirstin Jönsz dotter i
Rydh huilken hafuer låtet sigh lägra aff een gifft man be:dh Swen Joen
szon, be:te Swen är een dansk man och berättas wara gifft men huadh
sant är weth man intet effter han är rymbdh till Danmark. blef afsagt
att dhet skall ransakas om han är gifft eller eij och sedan will
rätten sigh här på widare förklara.

Bengt Arffuedzon i Rijszhult een ogifft karll bekiende sigh
hafua lägrat een ogifft kåna be:dh Ingiär Jons dötter, Ingiär så
well som han tilstå lägerszmålet, Bängt saekfeltes att
böta 40 marker.
f: huszbonden 13 marker 2 16
häradzhöfdh 6 marker 5 8
häradet 6 marker 5 8
målszäganden 13 marker 2 16

Simon Tuason i Wisziö sochn i Dannemark gaff tillkienna
att Trufuedh i Harpholm och Lasze ibm sampt Niels ibm hafua
låtet uthäfua något höö uthaf een ängalada, dhesze ofuanbe:te
Trufued, Lasze och Niels wore citerade och sigh absenterade
dherföre böte dhe huardhera 3 marker.
cronan 6 marker
häradzhöfdh 1 ½ marker
häradet 1 ½ marker

Sammadagh instelte sigh för retten Larsz Jönson i Ekenäes
och hans swåger Eskiell Giermundzon uthj Jonszkiöp och bägge
bekiändhe att ehuru well tilförne war gifuet tingskiöte på
1/3 i norregården i Ekenäs och nu sedermehra är på innewa
rande datum åter gifuet tingskiöte på 1/6 i be:te Ekenäsza
gårdh, så tilstå dhe nu att the äro bägge lika rådande i be:te gårda
kiöp och tingskiöte och på dhet framdeles medh be:te bref icke
något qwall  eller oricktigheet komma kan begiäradhe dhe att
dhänna dheras bekiännelsze måtte i protocollet antechnas och
dhem dher af ett bewijs mäddelas huilket och dhem beuillia
des.
48 Sammadagh instelte sigh för retten Nielsz Gunmundzons hustru
i Yttragårdh hust: Anna Matz dötter och gaff tilkiänna att
hon hadhe testamenterat sin sösterdötter Ingeborgh Simons dötter
all dhen löeszöre som effter hennas dödh falla kan, huilket
hon berättar wara hennas rätta aflinge, mannen Niels Gud
mundzon war och tilstädes och dhet samptyckte och bägge be
giäradhe samma testamente måtte till större säkerheet att
dhet oryggeligen hållas skulle och så i protocollet inskriff
was och för godt ärkiännas huilket lyder ordh ifrån ordh
som följer.
För alla godha män som dhätta breff läszandes eller hörandes
wara bekiänner iagh Anna Mathisza dötter i Yttragårdh
och här medh sandfärdeligen betygar dhet iagh hafwer medh
moget och noga betänckiandhe hoes migh beslutit att testa
mentera min sösterdötter Ingeborgh Simons dötter som nu är
hoes migh all dhen löeszöre som faller till arfz effter min dödh
effter dhet är aflinge godz och dhet för efftersch:ne orsaker,
Först att hon är ett fattigt och faderlöst barn, till dhet andra
hafuer hon waret een rundh tidh een trogen och lydigh
tiänarinna hoes migh, och nu till dhet tredie kommer hon
på dätta sättet uthj ecktenskap medh min k: mans eende sohn
som ähr osz och lydigh och altidh till tiänst, vthj anseande hafuer
iagh till dhet fiärde att iagh nu ålldrigh är och hafuer inga barn
att hålla migh in till dher min man något dödeliget oppakom
me, uthan förmenar migh nu således kunna hafua hoes dhem uthj
min lifztidh boningh och heemuist och på dhät dätta mitt goda
upsået och testamente må framdeles ständigt och krafftigt
blifua begiärer iagh tiänstödmiukeligen af dhen ährebare och
lofl: rätten att han dätta bredhe widh wittnen ratificerar och
bekräfftar, datum tinget Kiäskhult d 30 Sept: A:o 1656.
Nicolaus Collinus Giötherydensis Johan Gisaszohn Rampn
49 När nu dätta testamentet war upläszet frågades om h: Anna hadhe
sin ägendomb erfft eller förwärffwat, tå swarades, hwadh
goet hon hadhe dhet war hennas eget affwell och således råd
de dhär medh giöra huadh hon wille och dheszföruthan testamen
terade hon icke någon willfremmat uthan sin egen sösterdötter
huilken och henne een longligh tidh troligen tiänt hadhe och
jemwäll belofuat sigh ytterligare all ödhmiuk ähra och
tiänst att beuisza och således dhätta testamente wäll för
tiänt dhet hon och begiäradhe rätten wille handhaffwa
altså bleff beuilliat samma testamente i protocollet in
skrifwa och een attest här om mäddeeltes.

Stranridaren Jönsz Jönson anklagade een be:dh Torsten
Nielszon i Wiszliunga een dansk man att han hadhe infört
öfuer gräntzen ett halfft liszlb toback begiärandes dhet måtte
honom påläggias effter ordningen plichta, Torsten Nielszon
begiäradhe slippa mädh dubell tull och badz före, rätten
kundhe icke uthan bliffwa widh sielfua placatet och såle
des dömmer tobaket wara confischerat och sedan
böta 40 marker till compag: och stranridaren.

Sammadagh insinuerade i retten Larsz Tykason i Häll
singborgh een skrifft huaruthinnan han sigh högeligen beswä
radhe att förledne åhr 1655 d 8 Octob: hafuer han reest
till Swerige effter een tiänstepiga och tå bracht mädh
sigh något toback till 2 ½ lb huilket toback mädh een
gullringh och tullzedell stranridaren Jöns Jönszon
honom mädh gewalt afftogh, såszom och nödgat honom
gifwa sigh een handskrifft på 10 dr.
50 Jönsz Jönszon swaradhe sigh well hafua taget tobaken af honom
såszom och gullringen bekommet för dhet han skulle skona ho
nom mädh 10 dr straff män Lars seger sigh hafua gifuet
ringen för dhet han skulle få sitt toback igen men sedan
stranridaren fick ringen hafuer han behållet bådhe ringh
och toback, ähn upwiste stranridaren een handskrifft
som Lars Tykaszon honom på 10 dr för böter samma tidh
uthgaff, Lars seger sigh wara twungen dhen skrifften att uth
gifua och dher han dhen icke hadhe uthgifuet tå fruchtadhe han
sigh älliest blifua i fängelsze insatt dhär medh han undsades,
stranridaren beropadhe sigh på wittne att h:r Johan Lynxi
us skall här om dhenne handelen hördt hafua. I medler
tidh berättadhe ochså Lars Tykaszon att tå han medh to
baken upreeste hafuer tullnären Giur i Böekhult
taget tull för tobaken och tå hafwer Lars frågat Giur
om han måtte reesza medh tobaken fritt uthj Swerige och
dhär medh handla, tå swaradhe tullnären ja fritt om dhet
wore till Stochollm och gaff honom sin tullzedell dher på
samma zedell haffwer stranridaren honom och så ifrån
taget, stranridaren bekiendhe een zedell taget haffwa
män icke dhen uthan een gammall tullzedell, såszom
tullnären Giur i Böekhult nu icke är tillstädes
och hans wittnesbördh höghnödigh dherföre waer
afsagt att Giur skall citeras till ett annat tingh och
således förnimmas hwadh han häruthinnan wiste att
berätta och rätten sedhan här på så mycket sä
krare dömma kan.
51 Sedan anklagadhe stranridaren Jöns Jönszon ofuanbe:te Lars
Tykaszohn att han hafuer ähn sedermehra infördt ett partj
toback dhet han willl framdeles bewisza.
2: Klagar och att Lars Tykaszon haffwer nu på tingz
gården beskyllat Jöns Jönszon och Lars Jönszon för röff
ware och förmenar honom i så måtto hafua förseedt sigh
emot dhen 31 artich: uthj siötullordinantzien. Lars Ty
kaszon nekar sigh till dhet första icke hafua något toback
sedhermehra infördt, till dhät andra nekar Lars sigh icke
hafua beskyllat stranridaren för röffware, icke häller
beskyllat accisskriffwaren i Lagaholm Lars Jonszon nå
got olofliget, altszå beropadhe stranridaren sigh på
wittne, nembligen vnnerfougden Swen Nielszon och Haraldh
i Staeridt huilka blefue framkalladhe och effter edz aff
läggiandhe bekiände således, Suen seger att han hördhe
Lars säja till stranridaren, tu hafuer röffwat migh
mitt godz ifrån, Haraldh wittnar efuän dhet samma.
män Lars seger effter han hadhe tullat för godzet och dhet
sedhan blef honom afhändt förstodh han icke bättre ähn
han måtte så kalla honom ty i Dannemark sadhe han om
een hadhe således taget förtullat godz från någon kundhe
han wäll uthan skadhe något sådant hafua att säja
män står nu och ändskyller sigh icke wetat här medh haff
wa giort illa och dherföre badz före och seger att han
sådant aff oförståndh giort haffwer, badh rätten icke
wille uptaga dhe orden widare ähn för obetänckte och
förflugne ordh och förhielpa honom till sin rätt, ty tå
tobaken togz honom ifrån tå war intet förbudh giordt
52
vthan honom loff gifuet aff tullnären dhär medh att handla
och således förmenar han att stranridaren hafuer giort
honom förnär, stranridaren protesterade på sin full
mackt och tobakz privilegium begiärandes Lars så
för toback som beskylningen måtte plichta, saken up
sattes till nästa tingh.

Pär Pärszon i Sånna i Traheridz sochn war citerat till
tinget att swara Johan Lekare och kom intet till
städes saekfeltes till 3 marker.
cronan 12 öra
häradzhöfdh 6 öra
häradet 6 öra

Erlandh Eskielson ogifft haffuer besoffuet een lösz
kåhna be:dh Elin Jäppa dötter blef saekfelt till 3 marker
dherföre hans bröder Joen Eskielszon och Torsten E
skielson i Isziöa caverade och böta skola.
cronan 12 öra
häradzhöfdh 6 öra
häradet 6 öra

Den 3 Octob: Continuerade medh Tinget
 
Sammadagh kom för rätten Sigge j Kiöpet och giorde sin
Edh å boek at han icke hadhe waret j rådh medh dhen som
hadhe skutet Båtell Nielßon, icke heller sielff skutet ho-
nom, hans Edhgiärßmän wore, Gunne Torkelßon j Häst-
hust, Niels Nielßon, Jon i Flahult, pär Gunneßon j
Hästhult, Anders Arfuedson j Ößhult, Steen Suenßohn j
 
53
Holmana, Säßom han nu sin Edh laghligen giort hadhe, ty dömb-
des Sigge alldeles fri, män effter Sigges Sohn Anders Sig-
geßon hadhe gjort gärningen som alla Edhgiärßmänner
na witnadhe, dherföre skall giöras flit han kan fångas och
sedan Examineras och dömmas.

Sammadagh kom för retten Anders Månson een ogifft
karll i Nåtalt som hadhe utfäst lagh för een löeszkåna och
skiöka Elin i Hambra, sigh således belofuat befria intet
lägerszmåll medh hänne hafft hafua, seger sigh och ingen edh
kunna gå uthan bekänner saken dherföre skall han böta 3 marker.
cronan 12 öra
häradzhöfdh 6 öra
häradet 6 öra

Sammadagh wart beuilliat Joen i Weka att så frampt
någon forn eek fans uthj hans giärde tå måtte han hänne
nederhugga, dåck skall eken först af nämbdemännerna 3
eller 4 och af ländzmannen besichtigas och om skie kan medh
skogewachterne och sedan een forn eek saklöst hugga.

Joen Gudmundzon och Joen Jonszon i Weka bewilliades
breff att tigga i brandstöff.

Dhär mädh ändades dätta extraord: tingh.
54 Anno 1656 den 3 Octob: höltz ett extraord: tingh uthi Sunner
bo häradt och i Miäret, närwarandes vnderfougden Suen Nilszon i Kyll
hult sampt häradz nämbdh.

  Nembden  
Pär Månson i Biärsaridh Joen i Rydh Åke i Ragnellekiöp
Arfuedh i Wiggåsza Peder i Brekentorp Börje Kråek
Jon i Bergheem Simon i Westrhult Päder i Bärgheem
Jon i Wärabärga Pär i Kinnerszböke Johan i Wiksziö

Sammadagh framkom nembdemannen Jon Nilszon i Wäraberga
för rätten och bekiändhe sigh att hafua giort ett fulkomliget jorda
byte medh Eskiell Månson i Ifla i så måtto att Jon Nilson gifuer Eskill
och hans hustru Ingredh Suens dötter 3/8 mindre 1 ½ skiäppeland i östregår
den i Iffla för 14 skiäppelandh mindre 1/4 skiäppeland i södregår
den i Hellerna och thär till medh hafuer Joen Nielson opburet och
på samma byte bekommit 66 rdr och 1 tunna rågh.

Sammadagh framkom Jon Nielson i Wäraberga för retten fulmyn
digh på Jon Nilsonsz wägnar i Runkarp och tingskiötte Jöns Anderson
och hans hustru Brita Suensdötter 1/4 i östregården i Iffla för
78 rdr och 2 rdr i efftelöffue.

Sammadagh framkom för retten nembdemannen Simon i Westrhult fulmyndigh
på Jöns Jönsons hustrus wägnar i Rydh Elin Pärs dötter och tingskiötte
Jon Pärson i Bäckaridh och hans hustru Märit Suens dötter 1/8 i norre
gården i Bäckaridh för 55 dr sm:t Item war och Simon fullmyn
digh på Jöns Jönsons wägnar i Håå och tingskiötte förbe:te Jon Päderson
1/8 dhär sammastädes för 55 dr sm:t och tilförne äger 1/4 och mädh
kiöp och arff äger ½ gården.

Sammadagh framkom för retten nembdemannen Börie Kråek fulmyn
digh på Wolmar Jonsons wägnar i Siuhult och tingskiötte Måns Mån
son och hans hustru Anna Clemetz dötter 1/6 i Ståckhult för 80 dr
sm:t, 1 koppergryta om 14 marker, 1 koo i efftelöfue, medh ett gammalt
obygdt torpaställe som aff ålder thär till legat hafuer, han hafuer
kiöpt af sin hustrus broder Suen Clemetzon [..] hemmanet
be:dt och therföre gifuet honom 16 rdr.
55 Sammadagh kom för retten een dansk man be:dh Larsz Tykason och begiä
radhe att tullnären Diur i Böekhult i Piätteridz sochn måtte examine
ras huadh han wiste att berätta om dhet tobaek som stranridaren
Jöns Jönson hadhe för ett åhr sedan honom ifrån taget, altså effter
aflagdh edh medh handh å boek sampt trogen förmaningh om sannin
gens bekiännelse, bekiändhe och wittnadhe Diur som följer. 1: Säger
och bekiänner Diur sigh hafua taget tull för samma tobaek som
war 2 ½ lb. 2: Bekiänner sigh och hafua gifuet honom tullzedell
på samma tobaek. 3: Bekiänner Diur att han hafuer på dhen tidh
om intet förbudh på tobaken hördt, mycket mindre dher om i någon
måtto wist tobaken wara förbuden och dherföre hafuer han och gifuit
Lars Tykason loff till att reesa up i Swerige medh tobaken så långt
han wille effter ingen wiste aff något förbudh. 4: Sadhe sigh och icke
weta att Lars Tykasohn hadhe något mehr tobaek sedan dhet blef för
budet infört och så länge som icke något förbudh war giort kundhe
han ingen wägra effter sedhwanen dher medh handla. Dhär medh togh han
affträdh.

Ösziöboerne sampteligen så well som Miäretz åboer wore för retta och
sigh emot huar andra högeligen klagadhe för dhet Miäretz åboer bruka sitt hög
ge på Ösziö skogh och ehuru högt dhe protesterade kundhe ingen upuisa någon
sin herres fulmacht dhär på klandra, thala eller swara huilket dhem
tuenne reesor af rätten tilsagt är, dherföre nödgades rätten saken till
nästkommande walbormeszo tingh upskiuta och ähn ytterligare pålades
frelsze åboerna förskaffa sina herrers och huszbönders fulmacht
och om någon kommer widare uthan fullmacht och giör oliudh och ta
lar på saken skall dhen plichta effter lagh, parterna uthlofuadhe
förskaffa fullmacht och togo dhär medh affträdh.

Sammadagh wart widare ransakat om dhet lägersmåll som Månsz
Jonson beskyllades hafua hafft medh Ingred Anders dötter, frågades om
Måns wille tilstå lägerszmålet men han nekadhe nu som förr högeligen
dåck kundhe icke neka sigh hafua ligget i sängh medh hänne i 8 dagar men hansz
syster lågh dher medh, ähn bekiänner han sigh hafua ligget hoes henne een
natt uthj Ormakulla och såsom kåhnan war berychtat för een annor
be:dh Måns Jonszon frågades huadh skiäll till thet talet war, be:te
Måns sadhe och alldeles neij, icke häller hadhe någon seedt något oloffliget
56 omgiänge medh dhem, hadhe och kyrckoheerdens bewijs att han hadhe troligen
tiänt och aldrigh något olofliget af honom förstått, dhet frågades
när dhet olofliga umgiänge medh Måns Jonson begyntes, R. tree
wekor för Michaelis och pingelszdagh 1656 fick hon barnet är
37 wekor, män tå kånan war eensligh uthj ett lofft een natt medh Måns Jönson
och elliest folgdhe hänne ett stycke på wägen dhet skiedde 8 dagar effter Laurentj
dagh blef altså räknat och fans wara 40 wekor, dhär ifrån och till dhen
tidhen hon födde, men till att änteligen förnimma om Måns Jonson icke uile
bekiänna wille rätten skrämma honom och sadhe, om han icke bekiänner
skulle han hafuas i fängelse, dhet halp intet uthan han eenständigt nekadhe
altså till ett proff och sanningen att förnimma beuilliades honom effter
sin trägne begiäran medh 6 manna edh sigh befria till nästa tingh, Månsz
uthfäste edhen och togh affträdh, wart och afsagt att Måns Jönszon
skall och så komma till nästa tingh att man får honom nogare exami
nera, dhär medh togo dhe affträdh.

Sammadagh kom för retten ländzmannen Börie Kråek i Långaskogh
och nu som tilförna högeligen klagadhe att Biörstorpa boerna hafua
uthj några åhrs tidh illa hamblat och ihiälslaget Kråkens och fleres
boskaph och offtast dhem i så måtto stor orätt tilfogat, vpwiste och rät
tens förrige resolution uthj dhenna saek gifuen 1649 d 15 Jan: så
well som een resolution 1654 d 27 Octob: af innehåld att Biörstorpa boer
ne ära tilsagde hafua laggilla giärdeszgårdar på sina ängar och således
förekomma widlyfftigheet, i lika måtto hafua parterna satt wite sin
emillan aff ingen skulle giöra dhen andra någon oförrätt, Biörstorpa
boerne framstege till swars och nekade sigh aldeless hafua någon
boskaph slagit eller elliest någon orätt giort, sadhe sigh och haf
ua laggilla giärdeszgårdar men besuärade sigh att ehuru well dhe
hadhe satt up een stuga wedh be:te ängh att någon kundhe boo dher och
achta ängerna så är likuist samma stuga så well som een lada nu i
sommar för dhem upbränd men huem dhet giort hadhe wiste dhe intet
icke häller kundhe dhe någon tilägga. Blef altså afsagt och bägge
parterna wore sams om att 6 nämbdemän skola gå till skogzägor
ne, först syna giärdeszgårderne om dhe ära laggilla eller eij, ära
dhe icke laggilla och kunna giöra fredh skola dhe upbrännas och
giöras god dugliga giärdeszgårdar igen, såsom och dhen som här medh
57 befinnes för medelst sina olaglige giärdeszgårdar hafua dhenna oreda
förorsakat, tå wara fallen till witet, dher och Kråken och hans interessenter
begiära, må Biörstorperna sigh laghligen befria, efftersch:ne nembdemän
skola syna, Åke i Ragnellekiöp, Jon i Rydh, Simon i Westrhult, Jon i
Wärabärga, Jon och Per Anderson i Bärgheem, huilka skola synen i
werket ställa nästkommande d 17 Octob: innewarandhe åhr.

Sammadagh gaff Suen Haralszon i Kalff klageligen tilkiänna att Anders
Pärson i Möklhult will tilwälla sigh någon aff Kalfz skogh som han aff
uhrminnes tidher ägdt hafuer, Anders Pärszon swaradhe och sadhe att
Möklhult hafuer offtast ligget odhe och tå til äfuentyrs skogen honom ifrån
kommen, resoluerades att så frampt dhe icke kunna förlikas måge dhe för
skaffa sina herrars och huszbönders fullmachter, sedan will rätten dhär dhe
begiära dhenna saek medh een laga syn och domb åthskillia, i medler tidh må
huar bruka sin ägendomb som dhe ära wahna.

Sammadagh kom för rätten Suen Åkason och klagade sigh undsäjas aff
Swen Clemetzon på lijff och lefuerne och dhet uthan någon orsaek, begiäran
des han måtte tagas i konungz fredh, bleff altså tilsagt länszmannen
han skulle låtha Swen weta huadh klagat är och att han war i fredh
tagen, dhär dhen freden brytes skall straf påfölja som lagh säger.

Jöns Suenszon i Iffla och Jonas Simonszon förliktes om 3 dr som Jonas
fordrar af Jöns således att Jöns betalar 6 marker och Jonas efftergifuer 6 marker
dhär på gofue dhe huar andra handen och förliktes.

Sammadagh framstege för rätten samptelige jordägarne uthj Iffla by
och klageligen gofue tilkiänna att dhe hafua på sina egne ägor intaget några
små kalfuehagar och dhät på dheras uhrminnes ägor och såsom dhe hafua een action
emot welbe:te Trulsz Kåsze om een annor skogh Klabeen be:dh huar på häradtz
syn och domb ågången är, dher emot Trulsz Kåsze hafuer appellerat, män appel
lationen intet fulfolgdt, dherföre söker Kåszen och så nu på huariahanda sätt han
kan dhem förolämpa, begiärandes rettens adsistens men såsom förrige actio
nen ähnnu beroor uthj sine förrige terminis och ouist huru dher medh will blif
wa, ty blef dhenna klagan så länge opskuten och dhe måge sökia uidare
adsistens att sielfua huffwudsaken må till een behörligh ändskaph
60 Pär Trottason i Extorp så well som hans grannar besuäradhe sigh öffwer
Bängt Steenson i Bolmingaridh att han hafuer een hundh som biter fåer och
gitter begiärandes han måtte dherföre plichta, Bängt war intet
tilstädes dherföre sendes budh till honom medh ländzmannen att hunden skall
dödas eller rättar man sigh effter dhet 46 Cap: i Bygn B:

Den 7 Octob: continuerades medh tinget

Sammadagh framkom för rätta nämbdemannen Arfuedh i Wiggåsza
fullmyndigh på Påfuels och sina systrars, Estredh, Gunnell, Ingerd
Gunna dötters barns wägnar i Bökhult och tingskiötte Bängta
Olofz dötter all theras arfuelåth i Stora gården i Skiäckarp och
therföre opburet 40 dr sm:t, 14 al: lärefft och 1 rdr i efftelöfue och
blifuer bådhe medh kiöp och arff 1/8 i Storegården i Skiäckarp.

Sammadagh framkom för rettten Börie Suenson i Lunnarph full
myndigh på sin broders Hans Suensons barns wägnar Botell, Karin och
Niels Hanson och tingskiötte Gudmundh Suenson och hans hustru Ilin
Anders dötter 1 ½ fiärdingh i Niels Bosons gård i Boarp för 190 rdr
och thes föruthan är han ägandhe att han medh kiöp och arff äger ½ går
den ½ fiärdingh på 2 tunnelandh när.

Nämbdemannen Jon Annerszon i Bärgheem fullmyndigh på Hanszas barns
wägnar i Lunnarp Niels, Botell och Karin och tingskiötte Börje Suen
son och hans hustru Hillegiärd Bähna dötter och i så måtto bytte att
Börie hafuer gifuet barnen all sin arfueiord i wästregården i Bärg
heem och 1/3 af 1/4 i Niels Bosons gård i Boaridt och 60 rdr till medh
för 1/4 i skattegården i Kånna och 1/4 i Lunnarp, i lika måtto Börjes
brodher Jöns Suenson hafuer och aldeles samptyckt och beiakat dätta
kiöp.

Nämbdemannen Jon Annerszon i Bärgheem fullmyndigh på Ingredh Månsza
dötters wägnar i Bärgheem och tingskiötte Anders Anderszon och
hans hustru Gunnell Jons dötter 1/6 i wästregården i Bärgheem för
63 rdr och medh förrige lagafånget på 1/6 äger nu 1/3 i samma gårdh.
61 Sammadagh kom för retten leutnampten Joseph Oesz och så på sina
som och sin moders h: Kirstin Jörans dötters wägnar i Nöttia kiära
dhe till Jon i Balkarp att han skall hafua giort sin moder wåldz
wärkan, saken berättar han således wara passerat, een be:dh Bängt
Höek i Balkarp kom till hans moder och badh hon wille gifua honom
ett stop öell, så wille han gifua henne igen ett lasz wedh, och i medler tidh
Bengt satt och drack kom Jon i Balkarp och hans broder Suen Gum
mason i Extorp in och sadhe till Bängt, sitter tu här gudfar, will tu
gifua migh dricka mädh tigh, R. Ja men giärna suaradhe Bängt
sedhan sadhe han, will tu betala min broder Suen Gummaszon sina
rotapeningar, R. Ja men när han betalar migh dhet han är migh
skyldigh så will iagh betala honom dhet iagh är honom skyldigh men
här hafuer iagh inga päningar, han sadhe rätt nu skall  tu bethala och
will icke du betala honom så skall iagh betala tigh, dher medh fick Jon
uth sin kniff, Bängt fick och uth sin kniff och boro tilhopa, tå stegh
h: Kirstin up och sadhe till Joen, huadh will tu här giöra, iagh hafuer
bestått Bängt huus och hemfridh, låter blifua honom oslagen i min
huus, Jon sadhe neij, jagh skall see hans hiärta förr ähn iagh gåer uth, jagh
råder så mycket om stugan som i giöre, tå wille hon skillia dhem åth
män Jon togh hänne i sin skiniacka och slogh henne emot spisen att jak
kan som war ny sprak dher aff, sedan kom h: Kirstins piga och
drängh och fördhe Jon emot döran och h: Kirstin kom åter badh Jon
gå uth, tå togh åter Jon henne och slogh henne emot trappan att
hon intet förmåtte uthan hiälp upstå och dher medh hadhes Jon uth på
gården, huarest Jons skriadhe och ropadhe, dher medh gick han och hans
broder sin färdhe, men uthj samma perlamente blef h: Kirstins
drängh Pär Knutzon medh een kniff skadd i dhen högra handen, tuert
öfuer handen een skråmma att han intet förmåtte på en tidh något
arbeta, een tidh dher effter kom h: Kirstins drengh Anders Hå
konson hadhe någon höör att kiöra, på be:te höör lasz war Joseph
Oesz dötter een liten flicka om sina 7 åhr och satt och åkte, tå
kom Joen medh een rönnepåek och lät illa, sejandes tu Josephz
tåsza, nu är far din fanen i wåld och tu skall komma effter rätt nu
dåck skiedde ingen skadhe uthan een be:dh Lars i Bölminge skildhe
dhem åth.
62 Sedan framstegh honom till swars be:te Jon i Balkarp, bekiände sigh well
hafua kommet i stugan och fått dricka medh Bängt och i medler tidh kom
hans broder Swen in och krafdhe sina rotapäningar, tå swarade Bängt
när du betalar dhen kiäringen dhet tu war henne för 2 gryter
skyldigh skall iagh bethala tigh ty hon war dödh och Bängt war hännes
arfuinge, tå seger Jon sigh hafua bedit Bängt betala sigh medh dhen
kopparen han kundhe ha, och dhen will han i synnerheet betala, men
Bengt språngh strax up och togh Suen i brickan och drogh uth honom
Swen och strax fick Bängt uth knifuen och Jon fick uth sin knif igen
och skiöt Bängt ifrån sigh och sadhe, k: gudfader lät blifua migh
och dhär medh drogo dhe uth Jon och weet sigh icke hafua rördt någon
menniskia icke häller ropat tå han kom uth. Sedan tilspordes
Jon om han hadhe kallat Josepz dötter tåsza han sadhe sigh dhet intet
weta, effter han war så drucken att han intet wiste huad han sadhe
vthan förskiöt sigh till wittne som war drängen som kiörde höörlaszet
så well som Lars i Böllminge huadh dhe wille wittna uille han bestå,
blef afsagt att Lars Arfuedzon i Böllminge och drängen skolla
stämmas och wittna om Jon i Balkarp hafuer kallat Josepz barn
tåsza, 2: Om drängen eller Swen weta uittna att Joen togh h:
Kirstin och kastadhe henne i spisen eller moth trapperna och
huadh mehr kan nödigt wara sedan will rätten sigh her på förklara.

Sammadagh framträdde för rätten wyrdigh och wällärde man m:r Pe
trus Lannerus kyrckoheerde i Odensziö och klageligen gaf tilkiänna
om dhe åthskillige månge försmädelige beskylningar han här till
hafuer ledit af een sin orolige sochnebonde be:dh Gudmundh Pärson i
Wreet dansk man huilken hafuer bodt här i Swerige i några åhr
bårt åth och altidh lefuat i kijff och trätomåll medh grannar och
någrannar, för 2 eller tränne åhr sedan hafuer han af sitt förhär
dadhe onda hiärta emot sin wyrdige kyrkoheerde sigh upsatt och
honom bådhe munteligen och skriffteligen söekt medh alla tilfälle
huruledes han kyrkoheerdens wyrdiga nampn och ämbete måtte
förolämpa till spott och wahnheder och dher till först giort sigh een
orsaek af een säger eller huuszklocka huilken m:r Peder till
hörde och war ofärdigh och kom m:r Päder i handell medh thenne
63 Gudmundh i Wreet effter han war wahn att reesza uthj dhe danske
städerna, ty blef kyrckoheerden medh honom sams att Gudmundh
skulle taga samma huuszklåcka medh sigh och föra dhen till Helsingöer
eller Kiöpenhampn till några vhrmakare som dhet wärket bota
och färdigt giöra kundhe, i medler tidh dhet så påstodh och Gud
mundh kom till kyrkoheerden igen berättadhe och sadhe honom att
han hadhe fått klockan till een godh mästare i Kiöpenhampn, dåck
fördhe intet beuijs thär på heem medh sigh uthan hans lösza berättelse
och blotta ord, säjandes sigh hafua giort sams medh mästaren och till
sagt honom 7 rdr i arbetzlöhn och omsider tå pestilentzien någor
ledes thär i Kiöpenhampn stillades lågh be:te Gudmund i Wreet
kyrkoheerden träget effter att willia hafua päningar och färdas
åth Kiöpenhampn sitt ährande och medh dhet samma heemskaffa klåc
kan och ehuru well kyrckoheerden drogh något betenckande huadh
han widare dher på wåga skulle för Gudmundz ouiszheet skull
liekuell omsider för hans trägenheet fick han Gudmundh 6 rdr i
kopparm:t 15 marker st: på huar rdr beräknat. Thätta warade åter een
godh tidh att kyrkoheerden m:r Päder war af bådhe medh klocka och peningar
och tå han fordradhe och hölt Gudmundh före att låta sigh få sitt
gagn igen blef honom intet annat uthan medh een sleem, skamfull mund
swarat och warade dhätta så een tidh bort åth, förr ähn Gudmundh
blef högeligen och alfuarligen af befallningzmannen och rätten pålagt
att skaffa m:r Päder sin klåcka igen, dhet han dåck ganska trögt
wille effterkomma män på sidlycktonne giorde och tå han hadhe heem
bracht klockan uthj sochnen och hon war uphängdh i een stuga be
fans wärket wara öfuan så ofärdigt som tilförne och tå bleff
tuisten större ähn parterna emillan tilförne war, kyrckoheerden
war sina päningar och klåckan quitt och klockan war ofärdigh huil
ket giörligen beuistes, thär om ländzmannen Suen Larson i Moanäes
och gamble ländzmannen Lars Pärson i Stönia edeligen wittnadhe
och af thätta tilfället att kyrkoheerden m:r Päder wille hafua sina
5 rdr och klåcka igen af Gudmundh emädan han intet hadhe giort
klåcka färdigh, thäste wärre och obeskeedeligare upsatte sigh be:te
Gudmundh emot kyrckoheerden, färdades till Wexiö, sätter sigh
till på sitt danska språk och skrifuer een smädeskrifft dat: Wexiö
64 d 8 Feb: 656 så illa som han haer lärdt, bestående uthj 16 puncta
och framteer dhen uthj dhet wyrdige dom capitelet i Wexiö emot
sin ährlige och wyrdige kyrckoheerde, dhär uthinnan han m:r Päder
på dhet högsta iniurierar och samma blamer eller smädeskriffter
hafuer dhen ehrewyrdige herren biszcopen medh sina consistorial:
försendt till praepositum uthj Anderstadh wyrdige och wällärde m:r
Christiernum Osaengium thär uthöfuer att ransaka, huilken ransakningh
h:s wyrdigheet m:r Cristiärn hafuer förrättat d 23 Martij 656
uthj några ährlige och förståndige mäns närwaro i Odensiö präste
gård och alle Gudmundz oskiälige klage puncter funnet af null och
intet wärdhe huilkens wyrdige m:r Cristiärns ransakningh är lagd ad
acta och såsom Gudmundh hafuer oskiäligen iniurierat welbe:te m:r Pe
trum Lannerum på sin hedher och ähra huilket icke är till att lidha
och dherföre saken ifrån dhet wyrdige Wexiö capitulo remitterat
hijt till häradtz tingh i Sunnerbo d 11 Julij 656 medh dhes angående
documenter att giöra dher oppå ett wederbörliget uthslagh och
be:te documenter ära i parternas närwaru och påhöran för
sittiandhe rätten opläszne och sedan af all thes innehåldh stält under
rättens och nämbdens domb, aldenstund be:te Gudmundh är till
förna af een och annor tilrådd och styrkt att rätta sigh emot sin
kyrkoheerde och sin brått hoes honom afbedia, thet han hafuer intet låtet
gået sigh till sinnes eller welat effterkomma vthan blefuet uthj
sitt oroliga sinne beståndigh, huarföre och ehuru well be:te Gud
mund Pärszon i Wreet well bordhe plichta effter presterskap
sens welfångne privilegier 22 punct och dhet 31 Cap: i Konungz B:
liekuell tycker rätten om be:te Gudmundh Pärszons grofue och
obeuiszlige beskylningar och förseandhe så wida för mångens
omståendhe förböner skiäligt wara att låta Gudmund böta för
ehrerörige beskylningar effter lagh och förnembligast finsz
uthj hans egen skrefna inlaga, then första, dhen andre och siunde
puncten ährerörigh witeszmålll som han huarken mächtar häller
gitter beuisa, then tolffte och flere puncter wore well wärde
han skulle plichta före män blifuer nu allenast widh dhet som
grofuast är nbl: dhe tre ährerörige beskylningar som uthj
65 actis fins och således aff rätten och eedsworne nämbden saekfält effter
dhet 20 Cap: i Tingm B: L: L: för huar ährerörigh beskylningh 40 marker och
owägerligen bethala wyrdige kyrkoheerden m:r Petro Lannero sina
uthfådde 5 rdr i sådant myntz wärde som Gudmundh annammadhe så
som och sin säger igen tilställa. Så gifuer och nämbden tilkiänna att
thänne Gudmundh för 12 åhr sedan af sin oroligheet blef saekfält
att han tiluitte sin gårdman een tiuffsaek och icke mächtadhe beuisa
så fins och ibland acterna ett bref af inspectoren öfuer saltpeter
siuderna wäll:t Lars Nielson dat: Böekhult d 30 Martij
656 huaruthinnan be:te inspector kallar be:te Gudmundh i Wreet
oroligh, skamfull, lögnachtigh, lättferdigh och bedrägare och re
monstrerar af huadh sådant skiedt är af huilket breff Gudmundh be
giärer een copiam dhet och honom effterlätz huadh han kan dhär
medh uthrätta må han försökia. Summa på Gudmundz saekörer i
thenne process 120 marker.
f: huszbonden 40 marker
åklaganden 40 marker
häradzhöfdh 20 marker
häradet 20 marker

Sammadagh kom för rätten Boo Gudmundzon som war beskyllat
af Lars Suenszon i Liungby hafua stulet något godz för honom och be
giärade sigh lagligen befria helst effter han tilförna hadhe uthfäst
sin edh och nu hadhe sina edhgiärdzmän tillstädes och såsom Boo
tilförna hadhe i dryckenskaph bekiänt sigh hafua be:te pertzedler
borttagit, ty discurerades om och Boo emot sin egen bekiännelse
måtte edhen tillåtas och effter widlöfftigt samtaell och förhör om
sakzens begynnelsze och aflop fant rätten skiäligt effter Boo
wart för misztanka först fängzlat medh handklofuar och tå i fängelsze
hotat medh wärre fängelsze, nbl: medh Hampnada kista om han icke
wille bekiänna, men wille han bekiänna lofuades honom aff
Larsz Suensons hustru att han skulle slippa och intet straff få.
2: När han och fängzlades war han så drucken och yr i hufuu
det at han intet kundhe stå uthan föll omkull. 3: Ähn
han tilförna af huadh siukdom weet man intet bådhe i kyrka och annor
städes så besuemmat at han är omkull fallen och således ouist om
han i sådan yrheet något på sigh luget hafuer. 4: Är och ingentingh medh
66 honom i handen funnet eller hoes honom taget. 5: Bekiänner och hans fordom
huszbonde Lars Suenson som nu skall wara stulet ifrån att han aldrigh till
förna hafuer förstått af honom Boo annat ähn dhet ährliget och goet är
huilken och sedan han war een liten poike dher i Liungby tiänt hafuer
6: Wiste och icke häller nu någon annan medh honom annat än ährliget
och gået uthan fast mehr alle man tyktes honom wara oskyldigh.
7: Hafuer han och nu sina laggiärzmän som honom befria uillia, Larsz
Suenson inkallades först och frågades om han hadhe några wittne el
ler annor san kiännetecken huar medh han kundhe tilbinda Boo
någon tiufnat, huilken swarade sigh inga uittne eller annor tygh hafua
ähn förr sagdhe ära. 8: Är dätta een mörk saek att ouist är om
han är skyldigh eller eij och uthj een så tuiflachtigh och mörk saek
syntes rätten bättre samueeth hafua låta honom gå lagh och sigh om
han kundhe befria ähn een oskyldigh fälla. 9: Ähr han och af prästerna alfua
ligen förmant sanningen bekiänna men står stadigt på sin oskyldigheet
och nekar, edhgiärdzmännerna ära Jon Jonson i Ösiö, Sohne Jönszon
i Sommarsäte, Jon Pärszon i Läsaret, Niels Pärszon i Läsaret, Bengt
Månson i Ösziö, Måns Knutzon i Ösziö, Erich Suenson i Ösziö, Bängt
Jönson i Sommarsäte, Suen Jönson i Kånna, Jöran Trulszon, Jöns i Haalt
Altså stältes een sådan hårdh edh för Boo som här hoes förmäles huilken
för Boo och hans eedgiärdzmän uplästes och frågades om dhe medh
goet samweet dhen edhen swäria uille. R. Alla medh een mund swarade
ja och om dhet wore ähn wärre edh wille dhe swäria medh honom, effter
dhe wiste han war oskyldigh, altså effter maneerligt wijs giordes eden
först af Boo och sedan effter seduanan af eedgiärdzmännerna confir
merades, edhen lyder som följer.
Jagh Boo Gudmundzon swärg wedh Gudh och hans heliga evang: att iagh är
oskyldigh och icke hafuer stulet ifrån Lars Suenszon i Liungby dhet godz som
han mist hafuer och migh nu tiluidt är och icke häller weet huem dhet stulet
hafuer elle huar be:te tiufnat är wägen tagen, icke häller waret i rådh
medh någon annan at stiäla be:te godz uthan är aldeles oskyldigh för be:te tiufuerj
så sant migh Gudh hiälpe till lijff och siäll. Alldenstundh Boo hafuer sigh
lagligen befriat wara oskyldigh för be:te godz som är stulet ifrån Lars
Suenson i Liungby, dherföre dömmer och rätten honom för be:te beskylningh
aldeles fri så frampt Gudh framdeles icke på något annat sätt
dhet oppenbara täckes, dåck förskiötz dhenna saek ytterligare
till dhen höghl: kongl: håfrätz widare och nådgunstige förklaringh.
67
Sammadagh framkom Jon Bengtzon j Femsit och wäßbo Häradt och 
gaf tilkiänna huruledes at nu i siste danske feigdhe thänne Jon bengtzon
och hans granne Anders j Jkornehult hadhe förwarat något godz j sko-
gen j een kista j kläder och Sölff till 100 dlr huilket blef bortstulet
thäta påstodh wäll ähn 10 åhr, och ehuart the hörde eller sporde efter
sådant godz them ifrån stulet war kundhe the intet upspana förr ähnnu
för ett åhr sedan the förnumme een sådan kiortell hoes peders hustru j
Hiorseredh, huilken fick samme kiortell aff sin fader Niels j Skoga-
redh till heem gifft och tå Jon Bengtzon j Femsit kom till peder j
Hiorseredh och frågadhe eftter samma kiortell, ladhe han intet dulßmåll
thär på och sadhe sina kiännetecken at thet war samme Kiortell, män
thär till swaras at quinnans fader Niels j Skogaredh kiöpte samma Kior-
tell j danska feigden af een dragon Bengt i Sänne, huilken rymbdhe
ett åhr efter feigden stillat bleff, Kiortelen hafuer peder i Hiorßeridh
behållen och will then intet uthan lößen ifrån sigh lefrera, Rätten döm-
mer Målßäganden till at taga saeklöst sin Kiortell igen, efter thet
23 Cap: j Tiuff B: L:
 
Sammadagh kom för räten Åke j Boarit och klagade att ehuru wäll
han aldrigh hadhe tingskiött eller afhändt sigh 5 skieppeland uthj Fagret i
Liunga S: så är likuist samma jord honom ifrån, Sigge i Waraböke til
stodh sigh 1/4 och 5 skiäpper hafua bortskiött men intet mehr dhet han
beuiste medh sielfua skiötet gifuet 1645 d 18 Novemb: Män Påfuell
Månson i Ifla som possiderade så 1/4 och dhe 5 skiäppeland som klan
drades om upuiste ett faste bref och uille beuisa att han hadhe fått
skiöte på alt, skiöteszbrefuit dat: 1645 d 18 Nov: Här om 
skall ransakas till nästa tingh.

Jöns Erickzon i Rönninge fordrar på sin b:rs Håkon Erikzons
wägnar 2 rdr 7 öra af Hindrich Suenson i Kånna, Hindrich säger sigh
ingen kunskap om samma skull hafua uthan sadhe om hans sohn gifuer beuijs
under någon officerares nampn och signäte tå uill Hindrich god
uilleligen betala.

Suen i Dragaridh een ogifft karll kom för rätten och bekende sigh hafua
besofuit een ogifft kåna Ingelöf Månsza dötter. R. Suen skall böta för
mökrenk: 40 marker.
cronan 13 marker 2 16
häradzhöfdh 6 marker 5 8
häradet 6 marker 5 8
målszäganden 13 marker 2 16
68 Jönsz Månson i Råesz klagar att Suen Larszons hustru i Sänne Ingiärd be:dh hafuer
slaget hans hustru Ingret Jöns dötter, be:te Ingiärd säger sigh hafua gådt
och kiördt Ingiärdz boskap af sin ängh, tå hafuer Ingiärdh sagt åth Ingret
will icke du slå af dhet så will iagh slå af dhet och bar åth och wille
slå Ingret, Ingret begynte att löpa men när hon kom till sin
farstuga hinte Ingiärdn henne och ryckte henne baklänges emot
een quarn och stötte henne emot een quarnbinge att hon fick åthskilli
ge bloduite och sedan togh hänne i håret och drogh henne golfuet
fram och tilbaka, stötte henne i bröstet och så illa hamblade henne
att hon blef liggandes dher, een be:dh Broer wittnar skriffteligen sigh
hafua sedt tå Ingret war slagen att hon war illa medfaren och ehu
ru Ingiärdz man wille neka till dhetta slagzmålet så moste han
likuist bekiänna sigh hafua budet henne för slagzmålet 1 rdr och
ett paer skoor, hon kundhe icke häller medh edh sigh befria, bleff
dherföre saekfelt för 5 blånader effter dhet 10 Cap: i Såram B:
medh willia att böta 15 marker, älliest hafua parterna förliktz att
Suen gifuer Ingret till förlikningh 1 rdr föruthan dhet hon allaredo
hadhe fått 2 rdr och satte dhe uite sin emellan att dhen dhenna förlikningh
bryter skall böta 40 marker halfparten till sochnakyrkan och halff
parten till rätten.
f: huszbonden 5 marker
åklagaren 5 marker
häradzhöfdh 2 ½ marker
häradet 2 ½ marker

Sammadagh blef h: Ingret Jöns dötter i Råesz och Anders i Sänne för
likte att Anders skall gifua sin söster för dhen praetension hon hadhe
på Sänne gård 5 rdr dher af 2 rdr ära betaladhe, dhe 3 som restera
dhem skall Anders betala tll nästkommande Martinj, sedan skall
all widare praetension dhär medh uphäfuen warda, parterna gofue
dher öfuer huarandra händerna och togo affträdh, wite satte dhe
sin emillan att dhen som bryter skall böta 10 dr till rätten
och kyrckan.
69 Anno 1656 den 9 Octob: stodh ett extraord:
tingh uthj Sunnerbo häradt och i Dommaridh, närwarandes cro
nones befallningzman well:t Anders Larszon i Tärnhult
sampt häradtz nämbdh.

  Nämbden  
Måns Johanson i Ångelstadh Joen i Rydh Arfuedh i Wiggåsza
Joen i Bärgheem Simon i Westrhult Pär i Bärgheem
Jon i Wärabärga Pär i Skinnarszböke Joen i Wiggåsza
Jöns i Fallnaweka Anders i Åby Erland i Ikornarph

Sammadagh effter tingzliusningen bleff först prostetingh hållit

Sammadagh kom för rätten Måns Jonszon i Halsziö och klagadhe att
Steen Håkonszon hafuer länt ett bälte af honom och Lars Jönszon i
Halsziö gået godh dherföre, blef afsagt att Lars Jönszon som
hafuer gået i löffte skall och betala bältet och wara skyldigh lefre
ra dhät igen till Thomeszmäszo näst kommande och sökie sedan
Lars Steen Håkonszon dhet bästa han gitter.

Sammadagh gaff Hans Person på Tofftaholm tillkienna att
han håller häst för Hålan, klagar sigh icke blifua sina uthlagor
mechtigh af h:r Bängt een prästman dher boer, h:r Bengt be
kiände sigh inga uthlagor hafua aflagt för 1656 men beklagade
sigh mycket hafua bygdt, dikat och annor omkostnat på samma
gårdh anuendt och nu will Hansz Pärszon trängia uth honom
af gården och sådan omkostnat intet wdergiälla will, blef af
sagt att h:r Bängt skall betala Hans Pärszon sina uthlagor uthan
någon greensäjelsze, omkostnaden anlangande som h:r Bengt prae
tenderar oppå äre dhe goduilleligen förlikte om som m:r Nielsz i
Huitaridh och corporalen Pär Håkonson berättadhe, således att h:r
Bängt skall inga flere uthlagor gifua för 1656 ähn 16 rdr och
dhem Thomae dagh nästkomande lefrera, dhe öfrige uthlagor hafuer
Hansz alldeles efftergifuit för praetensionen på bekostnaden, h:r Bängt
åtalar, Steen Håkonson som tiänte för h:r Bängtz gårdh A:o 1655 war
något oeensze medh h:r Bängt om ett par stutar men omsider och så well
förlikte och Steen för be:te åhr aldeles effter sitt nöje betalt är och
sin praetension om stutarna efftergifuet.
70 Anders Santaszon i Linhult berättadhe att hans granne Pär Pärszon
i Hylteboa hadhe af honom enn stut at födha huilken är i båszen
dödh blefuen, dherföre förfrågadhe han sigh om Pär skulle samma
stut betala och aldenstundh Pär Pärszon medh sin edh bestodh
att stuten icke af wanrökt eller af hugg och slagt war um
kommen dherföre blef han Pär Pärszon frisagder men huden
skall han Anders Santaszon hafua igen, dhär medh dhe uore sams
och affträdde.

Sammadagh angaff befallningzmannen well:t Anders Larson att
några wore saekfälte till päninga böte som intet hadhe att böta
medh, nbl: Jöns Swenszon i Flattinge fäldt til böter 1655 för
5 st: eker att böta till cronan 50 dr huilken och nu intet hafuer
att böta medh och han således icke kan på cronans wägnar något få
begiärandes dhet måtte om hans förmögenheet ransakas, tå
wittnadhe så nämbden som all omståendhe allmoge att be:te karll
war en barfattigh man som ingen tingh äger eller dhet ringaste
hadhe att böta mädh uthan huadh wår aldranådigste öfuerheet täc
kes medh honom giöra eller huadh straff han för sin brott skall stå
hafuer man uthj all vnderdånigheet att förwänta.
Pär Pärszon i Wahre är och sakfelt till cronan att böta 20 dr
bleff i lika måtto om honom wittnat att han äger icke ett lefuan
des dugliget creatur eller dhet ringaste han kan böta mädh.
Een hoorkåna be:dh Sisza Joens dötter hafft lägerszmåll medh Måns i
Kallhult, wittnades att hon är een uthblottat människa äger ingen
tingh och således icke kan sina böter ärläggia, hon är sakfält
böta till cronan 26 dr 21 1/3 öre.
Ähn ära uthj Nockarp saekfälte 4 personer för tingstämbningh
huardera till cronan 12 öra men såsom förmedelst orätt
berättelsze blefue dhe saekfälte och sedermehra befans
hafua laga förfall och tuenne siuka och tuenne wore för
reeste åth Danmark och intet wiste aff någon stämbningh
dherföre dhe och icke häller böta kunna.
71 Sammadagh kom för retten Jon Person, broder wedh Månsz
Pärszon i Helsingztorpet sampt Pär Mickelson som är Månszas
broderson på sin och sina bröders Jon Mickelsons, Måns Mic
kelsons och dheras söstrers Ingredh Mickels dötters, Kierstin
Mickels dötters, Märit Mickels dötters och Gunnell Mickels
dötters wägnar och gofuo tilkiänna att ofuanbe:te Måns Pärson i
Helsingztorpet är uthj innäwarande åhr widh höste tiden dödh
blefuen och nu wille dhe begiära att såsom Måns och hans hu
stru inga barn sin emillan hadhe dherföre få erfua honom,
dhem framstegh till swars Månszas hustru h: Ingeborgh Olofz
dötter i Helsingztorpet och berättadhe att hennes sahl: man och
hon hafua huar andra testamenterat att dhen som längst lefdhe
skulle i sin lifztidh behålla dheras ägendomb, inladhe och uthj
rätten sielfua testamentz brefuet huilket är tilförne för rätten
uthj Hampnada uthgifuit och lyder ordh ifrån ordh som följer.
Anno 1655 den 26 Julij höltz laga tingh medh Sunnerbo hä
radt wedh rättan tingstadh Hampnada, närwarandes cronones be
fallningzman ehrligh och wäll:t Anders Larszon i Tärnhult sampt
häradz edhsworme nämbdemän.

  Nämbden  
Pär Månson i Biärsaridh Jon i Snelszböke Jon Jönszon i Rydh
Päder i Bräkentorph Måns i Ångelstadh Åke i Ragnellekiöph
Börje i Långaskogh Joen i Bärgheem Arfuedh i Wiggåsza
Päder i Bärgheem Simon i Westrhult Jon Nielszon i Iffla

Sammadagh kom för retten ländzmannen öfuer Huitaridz preste
giäll Simon Nielszon i Borszna och framuiste i rätten ett skriffte
liget författat förbundh som tuenne ährlige gamble barnlö
se dannefolck Måns Pärszon på Helsingztorpet och hans hust:
Ingeborgh Olofz dötter sigh emillan effter ett moget och friuil
ligt godt betänckiande giort hafua nu uthj sin höga ålder
domb och hafua bägge ährlige gamble folck huilka hafua lef
wat tilhopa ähn 40 åhrs tidh uthj een godh sämja, enigheet
72 och kiärligheet och oansedt dhe i förstonne hadhe litet att settia boo medh
hafuer dåck liekwell Gudh igänom dheras stora flitigheet dhem medh
mycket godt welsignat huar uthaf dhe bägge intet hafua funnetz
obenägne att hulpet dheras slächt och wårdnader på bägge si
dor, förbe:te Måns Pärszon hafuer och uthj een ganska longligh tidh
och många åhr tiänt för een ährlig och tapper ryttare och e
somofftast wågat sitt lijff i fiändelandh dhet mången ährligh man
som honom kiänner beuittnar och när han således är heemkommen
af sina mödosamme tågh och reszor hafuer han funnet sin hustrus
största och högsta flit för sigh i huuszhållet, sådant gifuer them
ährlige gamble folcken som nu här näst nalkas till dödzens
brädd ett efftertänckiandhe huadh dhe till een åminnelsze effter
huar andra kunna hafua att åthniuta och fördenskull huart
annat testamentera lofua och tilsäja dheras löeszörer och
aflinge jordh att lefuer mannen hustruns lijff uthöfuer tå behåller
han bohaget tilhopa ograverat af hustruns arffwingom
i lika måtto lefuer och quinnan sin mans lijff uthöfuer tå blifuer
bohaget under hennas förswar tilhopa odeelt och omoleste
rat af mansens arfuingom män enär Gudh hafuer kallat
dhem bägge här ifrån tå blifuer bohaget så löeszörer som aflinge
jordh begges theras arfua heemfallet effter lagh och laga stadga
och emädan förbe:te gamble gode folck Måns Pärszon på Helsingz
torpet och han hustru Ingeborgh Olofz dötter hafua fliteligen
anhållit att dhetta testamente måtte uthj theras häradtz domboek
intechnat blifua hafuer rätten och nämbden effter lagh icke funnet
sådant oskiäligt huilket och häradzhöfdh: sampt laghläsa
ren medh dheras nampn och signäte bekräffta såszom och häradz
nämbdh medh theras sedwanliga häradz insigell betyga, actum
Anno die loco et tempore ut supra.
 Jönsz  Håkonszon
När detta testamente war upläszet förskiötz saken till rätten
att dömma om dhet bordhe gillas eller eij och såsom dhet befans
all dheras ägendomb wara afflinge och icke något arfuegodz
och jemwäll icke någondhera slächten till praeiuditium giort
73 vthan allenast i bägge personers lifztidh hållas och sedan bägges
arfuingar till arfz heemfalla bör, dheszföruthan medgifuer lagh
att man må medh afflinge iordh giöra huadh man will som dhet 9
Cap: i Jord B: uthwisar. I lika måtto blef beuist att huadh dhe
ägdhe i löeszöra dhet är och alt afflinge, altszå kunde rätten
för dhesze och dhe skiäll i testamentet fins dhet icke ogilla u
than dömmes krafftigt och gilt doch så att effter hennas dödh
skall hennes ägendomb falla så hennas sahl: mans som och hen
nas arffwingar till erfz effter lagh.

Jon Jönson i Gieszhult praesenterade för retten een attest
gifuen af h:s wyrd:ht m:r Niels i Huitaridh och kyrkones sex
män thär sammastädes uthj huilken förmäles att Jöns Jonszon i
Gieszhult hadhe länt sin fader Jon Jönszon i Ingelstadh 20 rdr
och tå waret sams att Jon Jönszon skulle gifua åhrligen så
länge peningerna wore borte 1 rdr uthj interesse och 2 rdr
för dhet dhe 1 åhr hadhe waret borte, är nu sedan samme attest
uthgafz 20 åhr altså löper dhet 22 rdr i interesse och capitall
20 rdr är tilhopa 42 rdr och såsom förbe:te 20 rdr stodh een
skattegård i Ingelstadh i pant, dherföre wille nu Jon Jönszon
dher af blifua betalt, män hans medharfuingar praesenterade
sigh betala peningerna igen, altszå emädan gården war
allenast pantsatt och icke kunde beuiszas peningarne på
kiöp wara lefrerade, dherföre blef afsagt att när Jon Jönson
får sitt capitall och interesse tå må gården gå till arfuingerne
igen och dela sedan så dhem eene som dhen andre per quota effter
lagh.

Ingredh Pers dotter klagade på Arffuedh Jonson i Giäshult att han
hadhe lofuat hänne 8 rdr att föda hennes barn mädh som han hade
rådt henne medh, huilken och nu intet will betala henne, pastor i
Huitaridh sampt många trowärdige män wittnadhe att dhe såle
des wore förlikte, ty dömbdes Arffwedh plichtigh be:te
8 rdr betala.
74 Sammadagh bleff afsagt att Joen Jönszon i Giäshult skall gifua
Ingredh Pärs dötter 1 dr i koalega för dhet han hafuer hafft een nyt
tigh koo som hennes war.

Sammadagh klagade h: Beata Nielsz dotter i Giäszhult att
hennas man Jöns Joenszon hadhe länt sin systerman Pär Anderson i
Quänarp på åthskillige tider 14 rdr dhem hon nu intet kan igen be
komma, i medler tidh ära bägge Jöns och Pär döda blefne, dher
före framstegh Pers hustru Elin Jons dötter i Quänarp och sadhe
sigh hafua betalt 8 rdr dhät och h: Beata tillstodh och såsom
hustru Beata hadhe gået godh för sin mågh Måns Matheszon tå
han kom till Quänarp att boo att hon skulle clarera för dhet
han bodde dher och när Måns wille ifrån be:te Quänarph tå
blef Måns sams medh h: Elins man som hon sedermehra hade fået
Jöns Bängtzon be:dh att Måns skulle gifua 6 rdr för dhet han
hadhe bodt dhär och dhem skulle h: Elin och hennas man korta
uthj dhe 14 rdr som Jöns Joenszon h: Beatas man hade länt
h: Elins man, Anders Carlszon i Quänarp och Knut Pär
son ibm effter aflagdh edh å boek wittnadhe att dhe icke alle
nast hade hört h: Elin och hennas man sampt Måns h: Beatas
mågh således wara sams uthan och att een annor h: Beatas
mågh Jöns Pärson i Tråtteszlöff bekiände att hans suärmo
der h: Beata war dhär medh wäll till fridz, dhet frågades
h: Beata om hon på sin edh kunde sigh befria att hon icke
hadhe gået godh för sin mågh Måns eller bedit h: Elins man
att Måns måtte få komma till Quänarp, dhet hon förklarade
sigh icke giöra kunna uthan således måtte tilstå sigh hafwa
kommit sin mågh dijt och mågen Måns är nu flytt till Rydaholms
sochn till Skriperidt, saken förskiötz till rätten och tå är
kiändes hustru Elin wara fri för dhe 6 rdr och h:
Beata söke sin mågh igen dhet bästa hon gitter, sedan prae
tenderade h: Beata interesse på ofuanbe:te peningar, tå blef h: Beata och h:
Elin sams att h: Elin skall gifua för interesse 9 marker, dher medh h: Bea
ta och Elin wore sams, gofuo huar andra händerna och togo
affträdh.
75 Sammadagh lätt reuttmestaren welb: Johan Gyllenswärdh inläg
gia uthj rätten een supplication af innehåldh och begiäran att såsom han
hadhe een långligh action emot höghwelb: fruen Sophia Steenbock och
han tilförna offtast hadhe eskat een syn på Tofftaholms, Dörarpz och
Flattinges ägor att hwar måtte weta sin ägendomb, begiäradhe
altszå att rätten wille een syn på be:te ägor förordna och högwelb:
fruen Sophia Steenbock dhär om tilskrifua. R. Synen kan nu
intet beuillias uthan skall tilskrifuas h:s excell:s h:r Gustaf Bondhe
och fru Sophia Steenbock att dhe sigh på dhätta kiäremåll igänom
sin fullmächtigh förklara willia, uthskrefz dherföre 2 bref af
innehåldh som vnnersch:ne copier innehålla och förmäla.
Höghwelb: och n:ge h:r h:r Gustaff Bonde, höghmächtige patron
e:ds excell:s och n:de är iagh undertiänligen förorsakat worden mädh
dhenna min ödhmiuka skrifuelsze upwachta och vnderdånligen
gifua tilkiänna hurusåsom welb: Johan Gyllenswärdh nu uthj
een longligh tidh hafuer äskat een syn på Tofftaholms, Flattinge och Dö
rarpz ägor, förmedelst ett torph han meenar sigh medh skiäll hafua att
tala på, såsom och att huar kunde få weeta huadh enom medh rätta
tilhörer och såsom rätten icke hafuer waret om sakzens beskaffen
heet underrättat och han Gyllenswärdh trägit anhållit om adsistens
altså hafuer och rätten intet mindre kunnat giöra ähn meddeela honom
een citation på e:ds excell:s och n:ds swärmoder dhen höghwelb: fru Sophia
Steenbock att hennas frudömme wille låtha sigh behaga giöra någon
fullmächtigh som blefue om be:te Gyllenswärdz praetention och ägor
well informerat, serdeles huadh rätt han kan hafua att tala oppå
och således för rätta kunde disputera emot Gyllenswärdh antingen
få blifua wedh urminnes häfdh om hon kan beuiszas eller och
saken under een häradtz syn komma låtha, huilket ännu intet
som sigh borde är i wärket stält och såsom iagh något för dätta
hafuer bekommet e:ds excell:s och n:ds breff att iagh skulle låta dhenna
saken wara migh angelägen och hänne i bästa måttan befordra
altså hafuer iagh sådan e:ds excell:s och n:ds willie i dhet fallet troligen
och giärna welat effterkomma och medh bästa fogh Gylllenswärdh
uppehållit och rådt honom till att förlikas medh höghwelb: fruen
huar till han och icke hafuer funnetz obenägen, dåch är ähnnu
76 ingen tingh åthgiort uthan saken uthj sine förrige terminis beroar, män
att saken iche länger så stå måtte uthan häller till een rättmätigh änd
skaph bringas, ty är åthskillige bref höghwelb: fruen här om tilskreff
wen åthwarnat och citerat, dheszlikest hafuer iagh och nu för een nödh
torfft ärachtat e:ds excell:s och n:de här om dhenna ringa relation
och påminnelsze om be:te saek giöra, medh then undertiänstligeste till
försicht att e:ds exell:s och n:de sin k: swärmoder här uthinnan in
råder antingen på något sätt saken förlika eller och een full
mächtigh förordna som henne laghligen uthförer på dhet man
uthj hennas frånwaru som laghligen citerat är icke något döm
ma skall huilket man effter lagh är plichtigh att giöra, jagh
tillika medh rätten skolom be:te fullmächtigh uthj alt dhet som för
swarlliget och lagh liekmätigt är troligen adsistera, hafuer och
e:ds excell:s och n:de migh något annat att befala skall iagh som een
trogen och willigh tiänare effter yttersta förmögenheet dhet
effterkomma, recommenderandes etc. datum Dommaridt d 9
Octob: Anno 1656
Höghwelb: fru Sophia Steenbock, högtähradhe fru och be
forderrinna
Höghwelb: fruen kan sigh noksampt påminna hurusåszom welb:
Johan Gyllensuärdh uthj een rund tidh och som offtast hafuer beswä
rat sigh om några skogzäger och således begiärat een laga syn
på Tofftaholms, Dörarpz och Flattinges ägor och som iagh förnim
mer orsaken i synnerheet wara ett torp han klandrar oppå
såsom och att huar och een måtte weta huadh honom medh rätta
tilhörer och såsom höghwelb: fruen är uthj be:te ägor högst rå
dandhe altså hafuer man och intet kunnat här uthinnan något re
solvera förr ähn höghwelb: fruen är här om tilskrefuen och
lagligen citerat worden huilket och effter be:te Johan Gyllen
swärdz trägna anhållandhe några reeszor skiedt är och såsom
be:te Gyllenswärdh nu som förr om syn och ändskap af rätten
flitigt anhåller och man kan eij uthan wilfara dhen som
rätten sökier, ty hafuer rätten ähn ytterligare welat höghwelb:
fruen om dhätta kiäremåhll påminna och således oppå h: k: m:tz
77 wår aldranådigeste herres och konungz wägnar här medh tilhåller och
citerar höghwelb: fruen att hon medh breff och zegell sin fullmächtigh in
ställer till Sunnerbo häradtz nästkommandhe åhr 1657 ordinarie
walborsmäszo tingh som tå hållas skall så frampt i medler tidh sa
ken medh godhe eij förlikas kan, hafuandes och tå medh sigh alla dhe
skiäll och documenter som hon förmeenar sigh för be:te Johan Gyl
lensuärdz praetension rättmäteligen förswara kunna, intet
tuiflandes medh mindre rätten medh största flit skall saken så exa
minera och sedan afdömma som lagh och sakzens beskaffenheet 
medgifuer, dhär och dhenna stämbningh blifuer uthan laga förfall försutten
tå rättar man sigh effter lagh och wederparten huadh rätt mädh
gifuer wederfaras skall. Befalandes etc. Af Dommaridt
d 9 Octob: Anno 1658.
Oppå tingzrettens wägnar
Nielsz Nielszon
Lindegreen
Dhät blifuer och h:r reuttmästaren oppå lagdt dhenna stämbningh i
tidh framskaffa och om dhes lefreringh nöghachtigh attest
förskaffa.

Sammadagh kom för retten Pär Jeppason, sade sigh haffua
såldt ett paer oxar åth Bängt Jonszon i Jönekiöpingh och dher
före hafuer Jöns Bängtzon i Quänarph gådt godh att dhe skulle
blifua betalte, oxarne kostadhe 17 rdr dher af han hadhe fått
6 rdr 11 resterade, Jöns Bängtzon framstegh honom till swars
nekadhe och sadhe sigh icke hafua caverat för päningerne, icke
heller kunde Pär Jäppaszon honom medh wittne öfuertyga. R. Dhet
pålägges Pär Jäppaszon att beuisa Jöns Bängtzon hafua caverat
för Bängt Jonson och dhet innan nästa tingh, sedan will rätten
sigh widare dher på förklara.

Hustru Karin Begtz dotter i Åby klagar sigh iche blifua mech
tigh sin betallningh för dhet hennes man rider för Hult, Jöns i
Hult suarade sigh wara skyldigh och willia betala, wart dherföre
afsagt att han hänne skall betala 8 rdr innan 8 dagar och icke
lenger oppehålla hänne medh sin betallningh mädh mindre han
will pantat blifua.
78 Anders i Cronobodha klagadhe att Pär Joenszon på Backegården
war stämbdh honom till swars och intet kom dherföre skall Pär
böta 3 marker.
cronan 12 öra
häradzhöfdh 6 öra
häradet 6 öra

Anders Larson i Guddarph klagar att Oloff Nielson i Höllmin
ge är skyldigh hans syster h: Sara Lars dotter i Guddarp 7 rdr
dhär på är betalt 4 skieppor sädh à 1 dr sm:t, begiärandes han 
måtte betala huadh ähn resterar nbl: 6 ½ dr sm:t, Olof wille
well säja sigh något mehr hafua betalt till Olof i Salwara
nbl: 2 rdr dhet Anders eller hans syster intet bestå wille
dherföre blef Olof Nielszon dömbdh att bethala dhe 6 ½ dr som
ähn resterar och dhet till allehelgonatidh men Olof berättar
och hafua betalt een ståhlstångh för 2 rdr dhet han intet kunde
beuisza, blef afsagt om Olof dhet kan innan nästa tingh beuisa
tå skall h: Sara betala honom dhet tilbaka igen.

Sammadagh kom Swen i Giökeboda för retten och medh een zedell
gifuen af Anders Jonszon i Åbbebodha beuiste sigh medh sin suärfader Larsz
Olofzon wara saekfälte fär een eek 10 dr och 3 marker och blefue så
sams att Suen skall uthläggia dubbelt af böterna och suärfadren
tredingen men nu berättar Suen att han hafuer sina tuå delar betalt
dherföre så frampt dhet så sant och beuiszliget är tå må dhen tredie
deelen uthsökias hoes samptlige ärfuingerne nbl: 14 marker 2 1/3 öre
så frampt dhe allarede dhet icke betalt hafua, i medler tidh blifuer
Suen för dhen tredingen fri men hafua ärfuingerne någon lagligh
ändskyllan förebära tå söke thet uthföra för rätta.

Börie i Quäniarph ländzman kom för retten och bekiende sigh
hafua borgat een häst af Lars Pärszon i Jönekiöpingh för 18 ½
rdr, dhenne Lars hafuer och kiöpt åthskillige paer oxar så af Broer
i Höszlänga för 14 ½ rdr som och Joen i Hangretz för 13 rdr och
79 Johan i Ågården för 12 rdr, dhesze alle hafua hafft inwiszning
af Lars till Börje att blifua betalte för oxar af ofuanbe:te häste
päningar, Börie bekiänner sigh hafua gået godh för ofuanbe:te
peningar, allenast säger Börje att Broer och Lars hafua een räch
ningh sin emillan och Lars Pärszon i Jönekiöpingh hafuer sagt att
han hafuer sielff betalt. altszå wille Börie wara för dhen posten
fri, blef afsagt effter Börie goduilleligen bekiänner sigh hafua
gådt godh och accepterat att willia betala ofuanbe:te bönder
moste han dhet och effterkomma, dock skall Bror först beuisza
att han något hafuer att fordra af Lars Pärszon och sedan blfua be
talt, och söke sedan Börie Lars Pärszon dhet bästa han gitter.

Sammadagh kom för retten leutnampten Joseph Osz och nu inspector
öfuer tionden och gaf tilkiänna att een gård Elmåsza är i jorde
boken infördh liggia uthj Bärga sochn män i många åhr waret
wahn att föra sin tionde till Huitaridz kyrkohärbärge effter
dhet ligger i samma giäld och är dhär till när beläget, be:te Elmå
sa boerne gå och mäst till Huitaridz kyrka dher dhe sina sto
larum och lijklägerstadha hafua, nu är be:te Huitarydz sochns
tionde till krigz staten förordnat och Bärga sochns tionde till
[..] staten i Giötheborgh och således disputera be:te stater
sin emillan antingen Elmåsza skall tinna till dhen kyrkan
och sochn som gården ligger uthj nbl: Bärgia eller och till
dhen sochn dhe ära wana att tinna till nbl: Hwitaridh och så
ledes må weta huem tionden hafua skall begiärandes dher
öfuer rättens förklaringh huilken saek förskiötz till nämbden
huilka effter noga betänckiande icke annat kunde finnna skiäligt
ähn att tionden bör giöras af be:te gård till dhen sochnen han ligger
uthj nbl: till Bärja och således bör heemfalla till then stat som
Bäria anslagen är, dåck uill man om dhenna saek uthj all underdå
ningh widare sigh hoes dheras excell:r och n:dr rikz och cammerådh förfrå
ga och dheras excell:rs och n:drs nådige resolution och änteliga uthslagh
förnimma, i medler tidh blifuer tionden sequestrerat till dhes någon
resolution dher ifrån komma kan.
80 Jöns Bängtzon i Quänarph saekfeltes för dhet han icke kom An
ders Pärszon i Åby till swars 3 marker.
cronan 12 öra
häradzhöfdh 6 öra
häradet 6 öra

Sammadagh giorde Trotte i Hult och Oloff i Dommaridh een
wänligh förliekningh sin emillan att Tråtte skall bruka Olofz
jordh i Hult och dherföre giöra skatt och skuld till widaare a
handlingh.

Sammadagh berettade Jönsz i Dommaridh att hans fader
Anders Gudmundzon hadhe kiöpt af sin morbroder Anders Larson
1/4 i Dommaridh, sedan bytte medh een be:dh Anders Suenszon
som hadhe leegt 1/4 uthj be:te gårdh 1 åcker emot 1 åcher, dhet
byte wille Jöns nu rygga, dhet blef beuittnat att dätta byte
hafuer waret uthj bådhe skiffte och kiöp oklandrat och i många
åhr och snart 20 åhr men nekas högeligen att Anders Suenszon
hafuer bytet giort uthan skall wara skiedt af sielfua jordägan
derna och dhet här effter häfdat och brukat och således
bytt att een åcher be:dh Tallebärgz åcher dhen är bytt för een
annor åcher Trulszåcher be:dh. I medler tidh dhe så här om dispu
terade blefue dhe förmedelst inrådh af rätten och flere goda
män wänligen och well förliekte således att Jöns skall
behålla Tallbärgz åcher och helfften Wästra åcher och Oloff
skall behålla halfue Trulszåcher på sätt och wijs som förr
bytt ähr och waret hafuer och på dhet Jöns skall sigh däste bätt
re åthnöja så hafuer Olof af een godh willia och medh berådde mode
ähn tå efftergifuit Jöns een åcher Syrestycket be:dh och een
annor åcher Lille Wätingh be:dh, dhesze åchrar euärdeligen att behålla
och ingen sedan effter dhenna dagh hafua macht att klandra på
huar andras äger i ängh, åcker eller tompt uthan wedh dhänna
förlikningh och sedan andra äger dhe nu föruthan dhesze innehafua
ewärdeligen possidera och behålla, dher öfuer gofuo dhe hwar
81 andra händerna för sittiande rätten och bägge upsatte wite mädh
huar andra att dhen som dhenna förlikningh klandrar skall böta
till kyrkan 4 rdr och till rätten 4 rdr och ähn tå bliffua
widh thet som nu giort och förlikt är, dhenna förlikningh begiä
radhe parterna måtte icke allenast i protocollet intechnas
uthan och medh een domb confirmeras och såsom alt laghligen
och friuilleligen giort är ty dömbdes dhenna förlikningh godh och
gill till ewärdeliga tidher hållas och effterkommas.

Sammadagh klagade h: Ingeborgh sahl: Andersz Larsons i Domma
ridt att Jöns hadhe brukat ett st: åcher som hennas war, dher öfuer
blefue dhe altszå förlikte att Jöns skall få af samma åkers sädh
een tredingh och h: Ingebor behåller tuädeelen och dher medh
wara åthskildhe.

Jönsz Jonson, Nielsz Perszon och Jon Bengtzon i Dommaridt
hafua sålt någon åcher som Jöns Annerszon i Dommaridt tilhörer
dhen skola dhe deela mitt i tu och dhes sädhe taga halfparten huar
dhera, dher medh dhe wore till fridz och togo affträdh.

Oloff Månson i Dommarit kärade till Gunmundh i Hörsedt på
skatta att han hafuer skiält honom Oloff för een tiuff, Gudmundh
säger dhet wara skiedt af druckenszmåll och i wrede, sadhe sigh
intet weta medh honom annat ähn godt och såsom han sin ordh genast
för tinget rättadhe dherföre saekfeltes han effter dhet 43 Cap:
i Tingm B: till 3 marker.
cronan 12 öra
häradzhöfdh 6 öra
häradet 6 öra
82 Sammadagh angaff Jönsz i Dommaridt att ehuru wäll han och hans
grannar dhe hafua olika äger medh huar andra i by, likuist skier medh
gärdeszgårderna een stor olikheet således att dhen minst bruek
hafuer måste mäst giärda, begiärandes dhet måtte rättas dhem emil
lan, parterna blefue sams och af rätten afsagt att såsom uthj
Dommaridtz skattagård ära 4 fiärdingar dherföre skola opar
tiske män mäta aller giärdeszgården och så deela honom att
alla få lika giärdeszgård som han hafuer äger till och dhe giärdesz
gårdar som dhe finna ogilla dhe skola nederhuggas och laggilla
igen upsättias, hoo häruthinnan fins försummeligh skall upfyl
la all dhen skadhe dher af praetenderas, skall och sedan böta effter
lagh för försummelsze, dhär om dhe wore eensze, dhe satte och
godwilleligen wite sin emillan att dhen sin giärdeszgård icke
förfärdigar effter lagh och nästa wårtidh, dhen skall och wara
fallen till 2 rdr kyrckan een och rätten 1 rdr.

Samptelige byarne uthi Dommaridh och Ikornarph alla
medh een mun ropadhe och begiärade få blifua wedh ett sådant
afskiedd som medh skattegården om giärdeszgårdernars förfär
digande afsades och förlikt war, att dhen som iche hafuer lagh
gilla giärdeszgårdar på dhen tidh lagh säger böte och rätte
som ofuanbe:t är, men huru mycket huar äger giärda dhet
wiste huar sin giärdeszgårdh och dher uedh förblifua wille.

Larsz Jönson och Andersz Perszon i Åby praetenderade på
något arff effter Anderszas fadersyster h: Kirstin Anders
dötter som hadhe Anders Larszon till man, hon blef dödh
barnlöes och Anders Pärszon säger intet wara undanskifft
förr ähn Anders begaff sigh uthj annat ächtenskap medh Inge
bor Anders dötter, tå framstegh h:s wyrdh:t m:r Niels i
Hwitaridh och Erlandh i Ikornarp som på sin edz plicht
83 wittnadhe att Anders Larszon och hans hustrus bröder Ambiörn
Anderszon, Pär Swenszon i Wännaridt, Karin ibm och Pär An
derson i Åby wore tilhopa och om samma arff alldeles förlik
tes att Anders Larszon skulle gifua för be:te arff ett för alt een
brygge kiätell och sedan ingen praetension dher på hafua att åtala.

Huadh andra handlingar om Dommaridh praetenderas serdeles
om gårdakiöp effter ther fans många skriffter och qvittentzier
som för tidz kortheet icke kundhe som wederborde upläszas
och ransakas, iche häller wore wittnen tillstädes, dherföre
wore parterne som dhet anginge sams att h:s wyrd:ht m:r
Nielsz i Hwitaridh uthj parternas närwaru vpläszer
alla dheras skriffter dhenna saek angåendhe och see till att
dhet kan dhem emillan componeras och i wänligheet förlikas
dhet rätten hälst önskar, dher dhet icke skie kan skola alla
interessenterna och wittnen dhenna saek angående komma till
ett annat tingh så saken ransakas och afdömmas kan.
84 Anno 1656 den 13 Octob: stodh ett extraordinarie
tingh uthj Sunnerbo häradt och i Lunden, närwarandes crono
nes befallningzman wäll:t Anders Larszon sampt häradz
nämbdh.

  Nämbden  
Jon Jönszon i Rydh Måns Johanszon i Ångelstadh Åke i Ragnelkiöp
Jon i Bärgheem Pär i Bräkentorph Simon i Westrhult
Börje Kråek Jon i Wäraberga Pär i Bärgheem
Pär i Skinnerszböke Joen i Wiggåsza Måns i Skeeda

Sammadagh kom för retten Gunne i Miöhult och kiärade till
Pär i Iffla att han hadhe fått een stut af Jon Knutzon i Piggaboda
14 åhr sedan, dhet berättades af trowärdigt folck att Joen i
Piggaboda war Pärs swärfader i Iffla och Jon hadhe gifuit
honom Pär samma stut huilken han och oklandrat behållit hafuer
uthj 14 åhr, dhet och Lars Jonszon i Stockaredt som war be:te Jons
sohn i Piggaboda medh sworen edh bekiände och wittnade sandt
wara, sadhe och sigh eller sina söskon intet dher på klandra, dherföre
dömbdes Päder i Iffla för widare åtalan af Gunne eller någon
annan i dhenna saek wara alldeles fri.

Sammadagh kom för retten Måns Jonson i Kiexnäs och såsom
han hadhe uthfäst een 6 manna edh för dhen kånan Ingredh
han war beskyllat hafua hafft lägerszmåll medh altszå praesen
terade han och nu sina laghgiärdzmän, nbl: Jöns Froaszon i Lönsz
hult, Jon i Hålszakra, Joen ibm, Jöns i Ormakulla, Suen Joen
son i Froafälla, begiärandes få sigh medh edh laghligen befria,
som nu edhgiärdzmännerne stodhe och skulle swäria kom
kånan Ingredh och bekiände sigh att ehuru well hon hade sagt
sigh hafua hafft lägerszmåll medh Måns Jonszon så war han
likuist oskyldigh för hänne och aldeles fri för hennas um
giänge men hon bekiände att een annor be:dh Måns Jönson i
Hökalr war rätte barnafaderen huilken och war stämbd till
85 rätten och nu tillstädes friuilleligen bekiände sigh hafua hafft lägersz
måll medh be:te kåna, bägge hafua tilförna för sådan miszgerningh
waret oberycktadhe och såszom kånan giorde Måns Jonszon fri
och lagh medgifuer att gifuen edh är så godh som gången ty blef ho
nom edhen upgifuen och Måns Joenszon alldeles frisagder
men Måns Jönszon effter egen bekiännelsze sakfeltes för mö
kränkningh 40 marker.
cronan 13 marker 2 16
häradzhöfdh 6 marker 5 8
häradet 6 marker 5 8
målszäganden 13 marker 2 16

Sammadagh framhades för retten een kåna be:dh Elin Knutz
dötter och i lika måtto dhen ogiffte drängen Knut Jönszon huil
ken tilfrågades om han hadhe hafft lägerszmåhll medh ofuanbe:te E
lin huar till han icke neka kundhe uthan friuilleligen bekien
de dherföre han och saekfeltes till 3 marker.
cronan 12 öra
häradzhöfdh 6 öra
häradet 6 öra
Sedan frågades huru medh fostret befans, tå wittnadhe dhe
som dhet seedt hafua att dher hon hadhe grafuit neder dhet
förmeente fostret, dhet wara skiedt wedh een aleroet uthj
een kållgårdh och dher fans allenast een liten klut uthj
huilken salva reverentia för höflige öron att säja, fans såsom
enn blolefuer och icke något barn dhet Erick Jonszon och
ländzmannen Jöns Månszon sampt Jon Månszon i Maresziö
Erlandh Anderszon i Yiarp och Jöns Jonszon ibm wittna
dhenna saek förskiötz till häradtz nämbdh om dhe kunde befria
Elin för barnamordet huilka effter flitigt omhoxandhe
och betänckiandhe eenhälleligen öfuereens komme att ehuru
well hon hadhe för ingen uppenbarat dhet hon hade miszgåttz
barn och ett strängt mandat af wår aldranådigste herre
och konungh om barnamördersker uthgånget är att huilka
86 som sigh icke uppenbara wara haffwande eller läggia barnet i
löhn dhe skola till döden straffadhe blifua, huilket mandat och
pub: bleff upläszet, likuist emädan uthj samma mandat står
om dhet pröffwas fostret wara fullgångit tå skulle intet
hielpa hennes föregifuande om hon födde eenszligh och ingen
dher om uppenbaradhe, nu är pröfuat henne allenast waret
medh fostret i 13 wekors tidh och att dhet icke war annat ähn
som ofuanbe:t är blodlefuer och icke medh något barn framgången
2: Hafuer hon icke medh willia något barn födt uthan tå hon
skulle uptaga een wedabyrda blefuet dher så förswagat
att hon dher aff hafuer förgåtz mädh barnet.
3: Ähr dätta een mörk saek och således synes tryggeligare wa
ra heemställa dhen under Gudz domb ähn dömma henne ifrån
lifuet, dherföre kunde dhenna ringa rätten henne icke till
något barnamordh condemnera uthan heller befria men så
som hon fiärde gången hafuer sigh lägra låtet och dätta är een
groff och förargeligh saek ty will dhenne rätten hafua denna
saek till then högl: kongl: håfrättens nådige och widare förkla
ringh undertiänstligen remitterat och dhes nådige uthslagh
ödhmiukeligen förwänta, kånan hafuer och högeligen sworet
och giort bägge drängerna fri att dhe intet hafua waret i
rådh medh hänne något foster förgiöra och dhe intet hafua wist
att hon hadhe förgåtz mädh något barn.

Sammadagh kom för retten Suen, Jon, Jöns och Jösze i Nåckarph
och excuserade sigh att dhe hadhe waret deels i sin frånwaru
stämbde till Ingelstadh tingh uthj förledne åhr, deels och wore siu
ke och icke förmåtte komma till be:te tingh och således tuenne
wore uthreeste till marknat och 2 wore siuka huilket och
ländzmannen i Elmptåsza såsom och nänbdemannen Åke i
Ragnellekiöp dhet beuittnadhe sandt wara, dherföre begiärade
dhe blifua fri för dhe 3 marker som dhe uthj Ingelstadh blefwe 
saekfelte till, dheras ändskyllan beuittnades sann och här
således antecknat bleff.
87 Bengt och Andersz i Tutaridh klagade att Jönsz Jeppason, Hå
kon Pärszon och Anders Jonszon i Tutaridh, Giermundh Suenszon och
Steen Månszon i Gnustorph och Erick Kiöpare hafua nu för
een kort tidh sedan gått bort i dheras allemenningz skogh och
reffuit uth någon påtaska och spilt för dhem huilken vnge
fären kan wara wärdh 3 marker, såsom dhe här till intet neka
kundhe dherföre dömbdes dhe att betala skadan igen och sedan
böta för spillningh 3 marker effter dhet 25 Cap: i Byggn B:
cronan 8 öra
målszäganderne 8 öra
häradzhöfdh 4 öra
häradet 4 öra
I medler tidh blef af samptelige jordägarna och åboeerne
slutit att dhe skola alla låtha blifua skogen ohuggen och ingen
hafua macht någon mehr bränna ähn till huszbehoff och
ingen påtaska bränna förr ähn skogen deelt blifuer och satte
dhe sin emillan goduilleligen wite dhen som här emot bryter
skall böta i wite 40 marker medh mindre dhe goduilleligen på annat
sätt framdeeles kunna sigh föreena.

Bengt i Tutaridh kiärade till Oloff i Gnustorph att han
hadhe länt een skiedh af honom att settia i pant för sigh huilken
skiedh kostadhe 2 rdr dhet och Oloff tilstodh dherföre wart
afsagt att Oloff skall innan een månat betala skiedan i
gen eller dherföre gifua 2 rdr.

Sammadagh kom för retten Axell Jönson och klagade på
Jöns Jonszon att han hadhe een gångh suttet och bekiänt sigh
hafua funnet något godz som Axels fader skulle hafua i skogen
bortgiömt, Jöns Jonszon swarade att han för 12 åhr sedan war
uthj Tanackra och skulle fria och som han icke hade något
godt i förrådh satt han och lögh på sigh sielff och skräpte
88 af att han hadhe funnet Axels faders päningar på dhet pigan skulle
få behagh till honom män nu nekar han högeligen till samma saek
och swergh sigh wara oskyldigh, begiärade få uthfästa lagh för
sin oskyldigheet och sigh befria, effter dätta är een gammall
saek och skiedd för många åhr sedan och nu är 14 åhr sedan
fadern blef dödh och således ouist huru dätta är sant eller
eij, ty wart afsagt att Axell Jönszon skall sigh well betänc
kia och medh sådan ouisz saek icke befatta män will han läg
gia honom till tå giöre dhet skriffteligen och sin klagan medh
skiäll och wittne uthföra, sedan will rätten sigh här på widare
förklara.

Jönsz på Löfuinztorpet och Bengt i Pinkatorpet bleffue
eensze medh huar andra om någon giärdeszgård som skillier
Jönszas hage ifrån Pinkatorpet att Jöns skall i be:te giärdesz
gårdh som skillier dheras ägor åth giärda dubbelt emot
Bängt, dher medh dhe wore eensze och togo affträdh.

Jönsz Jahanson i Ramskogh een ogifft drengh kom för retten och
bekiändhe sigh hafua besofuit een ogifft kåna Anna Håkons
dötter i Tutaridh, bleff dherföre saelfelt att böta 40 marker.
cronan 13 marker 2 16
häradzhöfdh 6 marker 5 8
häradet 6 marker 5 8
målszäganden 13 marker 2 16

Andersz i Tutarydh bleff anklagat för dhet han
hadhe drifuit arbete på store bönedagen, Anders war citerat
och instelte sigh intet, dherföre han saekfeltes att böta 3 marker och
sedan citeras till nästa tingh.
cronan 12 öra
häradzhöfdh 6 öra
häradet 6 öra
89
Sammadagh kom för retten heideridaren Jahan Person och gaff
tilkiänna att Knut och Pär i Strätte hadhe huggit een swedia och
dheruthinnan brändt 6 st: böker och 2 st: eker, Pär i Strätte
war förrymbdh men Knut war tilstädes och sadhe samma trädh
tilförna hadhe waret swedda af wådeldh huilka och icke
ännu ära förderfuadhe, nämbdemannen Åke i Ragnellekiöp
berättadhe sigh hafua seedt löff på be:te böker och icke wäll
wiste om dhe wore förbrände eller eij, dherföre upsattes dhenna
saek till nästkommandhe wåår att man fåer syna huru widha bökerne och
ekerne ära skadadhe eller eij, sedan will rätten sigh här på förklara.
Pär Jonszon i Synneråå och så hugget 2 st: böker i samma fälla huil
ka och till be:te tidh skola synte blifua.

Sammadagh war affsagt att 6 st: nembdemän skola tillika medh
heideridaren syna några eker på Flattinge och Hörda skoger, nbl:
Måns Johanszon, Pär och Joen i Bärgheem, Pär i Bräkentorp, Måns
i Gnustorph, Anders Pärszon i Åby.

Sammadagh war afsagt att Börie Kråek, Jon i Rydh, Simon i
Westrhult, Jon i Wäraberga, Johan och Jon i Wigsziö skola syna
dhe eker som welb: Jöran Galle klagar om uthj Stafhult och
granneligen förfara på huars ägor ekerne hugne äre och dhär
om giöra rätten framdeles relation.

Sammadagh kom för retten h: Anna i Hyalt och besuärade
sigh öfuer sin sohn Simon Jönson ibm att han hadhe 1/3 uthj be:te Hyalt
att bruka huilken hon wille giärna hafua igen, tå blef beuittnat
att h: Annas man och hon hadhe 7 barn huilka och uthj sitt äch
tenskaph hadhe kiöpt dhen fiärdingen, altså kom henne icke
mehr ähn een tredingh tll och dhe andre tuå låtter komma
be:te 7 ärfuingar till huilka stodhe fritt dhen sin emillan deela
90 när dhem bäst behagadhe, i medler tidh till dhes någon deelningh står
blef slutat att sohnen brukar be:te tredingh och modren tuädeelen
dåch ingens af söskonens rätt här medh praeiudicerat.

Jöran Arffuedzon i Mårarph klagade till Mathis i Lunden att
han hadhe uthlagt för dhen omkostnat som anwändes på Mathisas
sohn i Lunden Joen Mathiszon huilken blef dräpen i Danmark
wedh pasz 4 åhr sedan nbl: 23 dr huar oppå Jöran upwiste
een domb i Dannemark uthgifuen att Mathes war skyldigh
bethala Jöran Arfuedzon igen be:te 23 dr, i medler tidh dhe så
här om disputerade förliktes dhe således att Mathis skall
gifua Jöran ett för alt 15 dr sm:t och dher medh skola dhe på
bådha sidor wara eensze och well förlikte, dher öfuer dhe och
gofue huar andra händerna och således åthnögdes och
dhär mädh togo affträdh.

Sammadagh androgh Torsten Bengtzon een saek emot Måns i Skieda
och Anders Jonszon i Skieda att dhe för 14 dagar sedan hadhe ord
kastas om een lejopoike som Anders leigdt hadhe och Måns
förtröt att Anders honom sedan statt hadhe, uthj samma snak
sadhe Anders till Måns Gudh förlåthe edher, om i hadhe icke wa
ret så hadhe iagh ähn kunnat hafft dhen gåszen som druncknadhe
för 3 åhr sedan, och bägge blefue ifriga på huar andra och sade
om dhe komme för rätten skulle een gifua mans both, Månsz
berättar wäll sandt wara att han af druckenskaph och
wrede hadhe well ordkastas medh sin mågh för dhet han stadde
hans drängh ifrån honom men ingen orsaek hafft att skiälla
huar andra, ty dhen tidh som gåszen drunknadhe wore så
Månszas dotter som och hans sohn och ähn tå een liten flicka
som folgdes åth att draga noot, tå hafua the rodt uth till een isz
91 och när dhen eene skiepzänden stötte oppå iszen sanck dhen andre än
den neder och alla tillhopa kommo i siön och tå kommo dhe 3 up
män poiken hadhe stora stöfflar och intet kundhe hiälpa sigh, ty blef han borta,
dhe andra hadhe och blefuet borte om icke Anders Jönson i Wäraboda
hadhe kommit och rodt till dhem medh ett annat skiep och holpit dhem up,
samma saek förskiötz till häradz nämbdh och såsom dhet klarligen
befans att dhen olyckan om poikens drunknandhe war af een
oförmodeligh olycka sigh uthan någons wållande tilldragen, dherföre
kan dhen icke högre aestimeras ähn een annor oförmodeligh hän
delsze och olycka och dhesföruthan kunde ingen öfuertyga Månsz
i någon måtto wara orsaek eller skyldigh här till, dherföre bleff
och Måns för samma beskyllningh alldeles frikiändh.

Sammadagh kom för retten Måns i Skieda och Bengt Larson i
Boaridt och upwiste een förlikningh giordh aff häradzhöfdh: Jönsz
Håkonson, Peder i Bräkentorp, Åke i Ragnellekiöp, Simon i Ottarp och Anders i Elmp
tåsza angående några intächtär dhe intaget hadhe och tilstodhe
sigh wedh be:te förlikningh förblifua willia, förlikningen är skiedd
1653 d 28 Maij och som dhe tilstodhe sigh dher widh willia förblifua
annoterades på förlikningen och parterna togo affträdh.

Sammadagh framkom för retten Mathis Nielson i Lunden och
tiltaladhe h: Ingebor på Helsingztorpet förmenandes hennes sahl:
man Måns Perszon skulle waret Mathis skyldigh några peningar,
Mathis framlade een rächningh vnderskrefuen af ståtholla
ren sahl: welb: Päder Månszon Lodh till Hielmszängia som
ther uthöfuer hafuer waret till wittnes 1636 d 11 Februarij
huaruthinnan Måns Pärszon på Helsingztorpet är blefuen
skyldigh Mathis Nielson 23 rdr, Item 10 swenska dr och 8 rdr
och therföre hafuer hafft jordh i pant i Erlandh Pärszons gårdh
i Höreda, nu framwiszer h: Ingeborg sahl: Måns Pärszons ett
92 lagafångz breff dat: 1639 d 20 Martij uthgifuit af laghläszaren
sahl: Niels Eskielson huaruthinnan befans att Mathis Nielson
som tå satt i nämbden bekiänner sigh hafua opburet emot fö
resch:ne poster nbl: 20 rdr ähn 10 swenska dr och 20 lodh silff
för 8 rdr och i så måtto är Mathis fulkommeligen betalt och rächte
Mathis Nielson h: Ingeborgh sahl: Måns Pärszons handhen och
uthlofuadhe henne för widare qwall och åthall fri, men såsom
Mathis i Lunden quider uthöfuer att wara för när skiedt att förbe:te
Erlandh Pärszon skall hafua honom inwist till Måns på Hel
singztorpet hoes huilken han hadhe ingen mehra tillgångh ähn
förbe:te summa war, thär om nu Mathis sökie sin man be:te Er
landh som nu i Möre stadder är dhet bästa han gitter.

Mathis i Lunden gaff tilkienna att för några åhr sedan han
war ländzman uthmålte han 1 tunna tionde spannamåll och then
förordnades på Ingemar i Tranhult att föra, tå war Ingemar
intet hemma uthan till Helsingborgh förreest huarföre blef sam
ma tionde tunna låthen i een tom kista i kyrckan stodh, till
Ingemar fick hämpta dhen tädan, någon tidh dher effter Inge
mar drogh till kyrckan att willia taga tionden blef han i
kistan intet annat warsze ähn muszefråt och skiälle och
lät tå samma korntunna otagen quarre ligga så illa rådder
som then war, parterna blefue medh hooprechta händer wän
ligen förlikte att draga halff skaden huar dhera.

Mathis i Lunden twistade medh sin swåger Jon i Nygårdh
om een fåle för 36 åhr sedan, bleff dömbdt för een förte
gen saek, alldenstundh Mathis samma saek alldrigh
haffwer tilförendhe andraget för rätta i så långh
ligh tidh.
93 Mathis i Lunden beswärade sigh ähn yterligare öffwer sin swå
ger Joen i Nygårdh att han Joen skulle förnöja och betala på Bengt
Jonsons wägnar i Jönekiöpingh 40 dr kopm:t huilket skulle hafua
sigh förorsakat af een inwiszningh Mathis hadhe fått aff foug
den Harall Trolle till Joen i Nygårdh som tå war ländzman,
Jons mågar som här för theras swärfader Joen i Nygårdh
fullmächtige äro Anders Nielson och Päder Bängtzon tilstå
och bekiänna att han togh sigh samma 40 dr på att betala, nu
frågas huru dhet är betalt, mågarna swara som the mee
na och tänckia att theras swärfader emädan han war
ländzman skall samma 40 dr kopm:t hafua afdragit i hans
uthlagor, dock kundhe dhet huarken medh wittne häller
quittobreff bewisza huilket mågarna ännu förmeena
sigh giöra kundhe när the bätter få ransaka thär om
huarföre gifz Joen och hans mågar dilation till nästa tingh
om the kunna föra bewijsz oppå, kundhe dhe dhet giöra medh skiäll
och beskiedd bliffwe godt och well, huar och icke måste
Joen i Nygårdh betala föreskreffne 40 dr koppermynt
till Mathis Nielszon i Lunden, Jons mågar begiäradhe Mat
his måtte giöra sielff sin edh dhet han be:te 40 dr aff
uthlagorna intet innehölt häller afkortadhe, dhet Mathis
och friwilleligen giordhe, huilket skiedde Jons mågar till nöje
och fördy måste Joen i Nygårdh thesze 40 dr kopm:t Mathis
i Lunden bethala. Ähn klagar Mathis att han 1639 betala
dhe dubbelt mantals och boskapz päningar, först togh up
bördzmannen som förordnat war Clemet Clemtetzon nbl: 3 dr
sm:t som hans qvittans dher på förmäler d 23 Maij 1643
och åter hafuer länszmannen Jon i Nygårdh samma 3 dr för sam
ma åhr uthkrafft, blef resolverat att Joen i Nygårdh skall
be:te 3 dr sm:t till Mathis i Lunden återgiälla som i så måtto
för ett åhr dubbelt betalter är.
94 Ähn klagadhe Mathis i Lunden att för 18 åhr sedan fordom welborne
landzhöfdingen Bängt Bagge hadhe hafft sina hästar ett nattläger
hoes Mathis i Lunden, förmeente han att effter Joen i Nygårdh war
ländzmannen på dhen tiden skulle han samma förtäringh bethala
huilket icke nu synes skiäligt att wara ett så gammalt ähren
dhe be:te Joen i Nygårdh mädh att beswära uthan rätten befin
ner dhet aff intet wärdhe.

Mathis i Lunden kiärade till Päder Gunmundzon i Quarnagården
att han war honom skyldigh 17 ½ marker sm:t för några åhr sedan, thär
på Mathis upbar tuå dagar effter nyåhrs dagh 2 räffskin
för 14 marker och ½ lb talgh och 4 öre för dhe 2 ½ marker som räff
skinnen intet giorde föllest, nu seger Mathis neij att han togh
dhem allenast att föryttra i Dannemark och icke på kiöp uthan
förde skinnen heem igen och någon tidh dher effter sendhe Mathis
skinnen heem igen, tå ther war kommen mått uthj dhem, och
blefue förderfuadhe, ty Mathis hadhe borgat een tunna rågh
åth Peder Gunmundzon och stodh i giäll för dhen i Halmstadh
och i så måtto togh Mathis räffskinnen mädh sigh att yttra dhem
män icke på kiöph, liekuäll blefue skinnen hengandes på
Päder Gunmundzons wägg och förderffwades, nembden dömb
dhe Mathis lijdha skadhe på 6 marker och Peder Gunmundzon ho
nom betala 7 ½ marker sm:t.

Sammadagh kom för retten sahl: Hindrichz söhner i Synneröö
Joen, Måns, Anders Hindrickz söhner och bekiände att theras
sahl: fader hadhe i sin lijfztidh såldt dhen edle och welb: sahl:
h:r Carll Hårdh till Skiämmingefors och Deranäes och hans
wälb: fru fru Beatha Kyle ½ Synneråes gårdh för 90
rdr för kiöp och efftelöfwe.
95 Sammadagh framtredde för retten kyrckoheerden wyrdige och
wällärde h:r Johan Lynxius i Ryszby fullmyndigh på sahl:
Måns Olofzons som fordom bodde i Ottarph barns wägnar
Oloff, Ingewall och Päder och tingskiötte Simon Nielszohn
och hans hustru Karin Swens dötter be:te halfua skattahem
man Ottarp för 80 rdr i sölff och päningar, i wehngåfwa
och alt tilhopa räcknat.

Mathis i Lunden klagar sigh haffua betalt ållengiäldh
för 13 st: swijn som hördhe Joen i Nygårdh till och samma
ållengiäll war 14 marker dhem han nu fordrar igen, Joens hu
stru i Nygårdh h: Anna Jöns dötter tillstår wäll att ållen
giället för swinen betaltes aff Mathis men hennes man
seger hon dhet hafua betalt Mathis igen och såsom dhet är
nu 20 åhr sedhan samma ållengiäld uthgafz och han alldrigh
förr krafft Joen, dheszföruthan hafwer Joen i Nygårdh i me
dler tidh waret ländzman och Mathis well kunnat hafft
godh lägenheet att korta samma giäldh uthj sina uthlagor
om han hadhe hafft något att fordra, jämwäll är dhätta
een gammall saek som består i inga wittne, dherföre sadesz
Joen och hans ärfuingar för be:te skuldfordran alldeles frij.

Ähn fordrar Mathis i Lunden Jon i Nygårdh 20 dr [..]
dhet Mathis mädh een ricktigh qvittens beuiste, dherför bleff
afsagt att Jons ärfuingar skola be:te 20 dr betala.

Ähn praetenderade Mathis i Lunden på 13 marker han hade betalt
Jon i Nygårdh för een ödeszfiärdingh i Mårarph för A: 1632
d 10 Feb: och bewiste mädh een zedell så sandt wara
blef afsagt att Mathis skall sökia bewijs hoes Haraldh
Trolle om någon afkortningh på förbe:te åhr är bestått
sedan kan widare här på förklaras.
96 Ähn pratenderar Mathis i Lunden på een soldate tilldeelningh som
befallningzmannen Harall Trolle mädh een zedell hadhe inuist
Mathis till Joen i Nygårdh, effter zedelen war richtigh och ländz
mannen Simon i Ottarph wittnadhe wara så sandt, dherföre
dömbdes Jons ärffwingar att bethala een tilldeelningh nämbl:
9 marker sm:t.

Ähn praetenderar Mathis i Lunden på 2 tunnor spannamåhll som
Mathis haffwer betalt på Jons wägnar i Nygårdh och dhät
uthj Callmara för 15 åhr sedan, om samma saek bleffwe dhe
förliekte att Jons arfuiungar skola betala een tönna spanna
måll till Mathis i Lunden och dhär medh wara om dhen saken
förliekte.

Sammadagh kom för retten Mathis i Lunden och kiärade till
Johans i Ramskogh att han hadhe länt Johans 12 rdr dher på
bekommit uthj vnderpant Johans jordh i Horsznäes och
satt jordabrefuet i vnderpant, nu nekar icke Johan att
Mathis ju hafwer uthlänt 12 rdr män seger att Mathis
är betalt samma päningar i Horsznäsza jordh men kundhe
dhet intet beuisza. Bleff afsagt att Johan skall mädh
wittne beuisza att Mathis är på något sätt betalt och
dhet innan nyåhrs tingh 1657, kan han dhet giöra ware
fri, hwar och icke tå moste Johan betala.

Sammadagh kom för retten h:r Johan Lynxius kyrkoheerde
uthj Ryszby och gaff tilkiänna att ett kyrkobuller war sigh
uthj Ryszby tilldraget i så måtto att een gammall stohll
uthj Ryszby kyrka hadhe hördt till Jacob Jönszons gårdh i
Borszna, samme stoll war så stoer att pastores och kyrkones
sex män hafua funnit skiäligt låta bygga honom till
97 twenne stolar, dhen eene till gården och den andre till fremmande
folck att stå uthj, när dhet war bestält kom Jacob Pärszon
och hans swåger Niels Jacobszon uthj kyrkan och stälte sigh
uthj bägge stolarne främst, dhär näst kom Jöns i Boaridt
som hadhe loff att stå uthj dhen eene och badh Jacob stiga åth
sigh, när Jacob dhet intet wille giöra gick Jöns till h:r Jo
han Colliandrum och klagade sigh huilken och admonerade dhem
till enigheet män Jacob bleff ståndandes dherföre och Jöns
gick uth aff kyrckan och Niels Jacobszon mädh, i medler
tidh war något sorll uthj kyrckan så att pastor måtte gå
aff kyrckan och predika på kyrckogården, fredagen
dher effter som war weke bönedagen berättadhe h:r Johan
Colliander således att effter predikan kom h: Malin sahl: Ja
cob Jönszons hustru i Borszna och skulle gå af kyrckan
sadhe hon dhenne stolen skall huggas uth, h:r Johan sadhe
biszcopen hafuer befalat stolen skall byggas, dherföre skall
han stå till dhes han laghligen blifuer uthdömbdh, tå knäpte
h: Malin för näszan på h:r Johan och sadhe, skall tu bygga
osz stolar till prongh, tå kom Måns i Skiedha och badh h:
Malin inteet så bähra sigh åth, tå swarade h: Malin, kom
tu Skieda bisp, tu skall well giörat, söndagen dher effter
kom praepositus uthj Agunnarydh att ransaka här om huilken
och nu war tillstädes och berättadhe att adelen och heela
församblingen begiäradhe hon h: Malin måtte hållas ifrån
församblingen och icke allom till förargelsze stå dher, tå
skickadhe praepositus budh mädh kyrckoheerden såszom och
mädh hennas mågh och sohn att hon wille sigh för dhenne gången
aff kyrckan absentera, ähndock hon bleff prosten owetan
des inneståandes. När h:r Johan och sendhe budh mädh
klåckaren hon skulle gå uth, sadhe hon när h:r Johan går före
100 och sidst skulle Börje Pärszon i Lueridt wara Mathiszas man
och honom bethala, dhet och nu närwarandes parter fri
willeligen tilstodhe och i medler tidh tilstodhe Pädhers
arffwingar i Gietabodha att dhe hadhe betalt Trulsz i
Näes sina peningar och således Päders löffte fullgiort att
Trulsz dher åthnögdes huilka arfuingar och så bekiändhe
sigh wara åther igen fyllest betalte så att dhem åthnögdes och
intet widare wille medh dhen saken hafua att bestella
män Mathis i Lunden säjer nu att dhet är well sandt
att han haffwer betalt Päder i Gietabodha be:te skuldh
men klagar dheszföruthan att Börje skall och hafwa på
nytt betalt Päder i Gietabodha be:te skuld och dhet emot
Mathiszas willie och på dhet sättet säjer Mathis att Peder
i Gietabodha hafwer fått mehr ähr honom bordhe 36 rdr huar
till Peders arffwingar högeligen neka och säja att
dhet skall alldrigh kunna beuiszas, icke heller hadhe Mat
this nu några andra bewijs sin berättan att verificera,
dhenna saek togz uthj betänckiandhe och således afsades
att såsom Mathis icke ähn hafuer kunnat beuisza Pä
ders arfuingar i Gietabodha att Peder hafuer mehr pä
ningar emottagit ähn honom bordhe, dherföre pålades Mat
this sitt kiäremåhll medh goda skiäll och wittne beuisza
och dhet medh dhet aldraförsta så frampt han dhet will åth
niuta, i medler tidh blifua be:te erfuingar för be:te kiäre
måll fri och omolesterade och söke Mathis i medler tidh sin
rätta fångesman Börje i Lueridt som honom om sin betall
ningh försäkrat hafuer dhet bästa han kan och gitter och
således kan saken best upliust och affhulpen blifua.
101 Sammadagh kom för retten Jon i Bökewekan som hadhe
för någon tidh sedan ihiälslaget Niels Torbiörnszon och hade sina
wittne att beuisza huru dhen dräpne nembl: Niels Tor
biörnszon hadhe undsagdt honom förr ähn han råkadhe i olyc
ka för honom, tå hades för rätta Giur Eszbiörnszon i Böek
hult, Lars Torkelszon i Hökalt och Måns Aszerszon i Bö
kewekan huilka effter trogen förmaningh medh handh å boek
sin edh affladhe och wittnadhe som följer, Giur Eszbiörn
son wittnadhe således, dhen dräpne war i Klöxhult förledne
655 nyåhrs affton och ibland annat han taladhe sadhe han sigh
willia gå till dråparens gårdh som bodde i Bökewekan
frågandes om dråparen hadhe något ööll, hotandes på ho
nom effter han hadhe tilförna stunget dråparen Jon igänom
armen, sadhe han att Jon skulle betala honom för dhet omak
han hadhe att stinga honom huilken och hadhe een dansk och
een annor karll medh sigh i följe huilka frågadhe effter loo
och krut och finge altså något krut men loo hadhe dhe
intet, sedan ginge dhe till Hökalt, altså war och Lars Tor
kelszon i Hökalt tilstädes och wittnadhe således att dhen
dräpne Niels Torbiörnszon kom till honom tå gick han
aff och ahn ifrån dhen eena stugan i dhen andra, fick
mat och dricka och i medler tidh skiöt han af sin bösza
och ladde henne igen och wille gå sin koes men Lars badh
honom töffwa öfuer nattan, Niels swarade iagh skall sö
kia up Jon i Bökewekan förr ähn iagh sofuer, ty han
skall gifua migh 10 marker för dhet iagh hafuer hafft omaek att
stinga honom igänom armen, gick altszå sin färdhe och een
gåsze be:dh Åke Pärszon som tiänte Lars motte följa honom
att wisza Niels och dhen danske som hadhe huar sin bösza igä
nom skogen, tå sadhe Niels till gåszen medan dhe ginge på
102 wägen att Joen skall betala honom 10 marker för dhet han hadhe stuckit
honom. Måns Aszerszon i Bökewekan wittnar att Niels
kom till Bökewekan dher dråparen bodde medh dhen danske
och een annor, tå frågadhe Nielsz om Jon war hemma, sade
Måns neij, ähn hans hustru. R. Neij, tå frågade Niels
huar Jon war. R. Han war gången åth Giötheridz sochn
frågadhe hwar dher. R. Till Romnahyltan, tå badh Niels
wisza sigh wägen åth Brokhult som lågh i wägen åth
Romnahyltan, Måns badh Niels blifua quarr öfuer nattan,
men Niels wille intet uthan badh wisza sigh wägen, tå nu
Niels gick sin färde, sadhe han om Jon kommer heem
säger han hafuer par läster som ära mina, ändåk sadhe
han om iagh kommer ihoop medh honom så får tu well spör
iat dhär medh gick han sin färde och åth Brokhult, dher
fant han Joen och tå lyckades dhet intet bättre ähn att
effter widlöfftigt taell som förbe:t är stack Joen Niels
i bröstet medh een kniff att Niels strax dher effter bleff
dödh. Så häradtz nämbdh som andra trowärdige män
berättadhe att dhen dräpne hafuer waret een stoer perlemen
temakare, stucket och slaget åthskillige giort många
boffwestycken och waret een öfuersittare att ingen tor
des omgåes medh honom, stått på kyrkogården och skutet
in summa alt ondt thalas om honom, målszägaren är medh
dråparen förliekt och bekiänner samma sohn war mycket
oroligh, altså står han intet på sin rätt uthan beder vn
derdånligen att höga öffwerheeten wille benåda dråparen
liffwet. Dhänna saek skiötz till nämbden huilka effter fli
tigt ransakandhe och noga förhör alla draga stor medhynkan
öfuer dråparen att han skulle så olyckeligen och oförmode
103 ligen råka ihoop mädh een så öfwerdådigh booff och oansedt
dhen dräpne bådhe haffwer undsagt och söekt effter drå
paren ifrån dhen eene gården, in ifrån dhen eena sochnen
till dhen andra, förr ähn han fick dhen skadhen och således
sielff waret een stor orsaek till sin dödh, icke dhes mindre,
men aff actis icke kan pröfuas att dhen dräpne hafuer sigh
synnerligen förfört på dråparen sedan dhe een gångh wo
re förliekte, vthan allenast hållet knifuen under beltet och
i handen män intet söekt skada dråparen uthan kan skie
hafft någon ondh intension huilket icke giör tilfyllest, dherföre
kundhe rätten icke befria Joen hafua sitt lijff förwärkat
och således dömbdes effter Gudz lagh Gen: 9 v 6 dhen som uth
giuter människio blodh hans blodh skall af människom uthgutet
warda, så och Sweriges lagh dhet 12 Cap: i Dråpm B: L: L:
dåch heemställes dhenna saek uthj all underdånigh ödhmiukheet
uthj dhen höghl: kongl: håffrättz nådiga betänckiandhe om han
icke må lifuet benådas för effterföljandhe skiäll skull.
1: Hafuer dhen dräpne waret een oroligh och öfuerdådigh männi
skia som alla sina dagar hafuer giärna perlementat dhet hans
egen fader för sittiandhe rätten bekiändhe.
2: Haffwer dhen dräpne söekt gårdatals effter dråparen,
frågat effter loo och krut och vndsagt honom att han skall beta
la för dhet han före hadhe stunget honom.
3: Haffwer dråparen nästan intet tordtz wara hema för dhen
dräpnes hoet uthan hållet sigh undan här och dher i bygden
huilken och tilförena aff dhen dräpne är mädh een kniff
igänom armen stungen.
104 4: Hafwer dhen dräpne sagdt att om han finner dråparen skall dhet well
spörjas dher aff man hans onda intension nogsampt förnimma kan.
5: Ähr dråparen strax giärningen giordes på fria fötter och
således medh fri leigdhe till tingz kommen och ähnnu på
fria fötter stadder ähr.
6: Ståer målszmannen icke på sin rätt uthan beder för honom.
7: Tå han tänckte gå bort war han rädder och meente sticka
sigh vndan uthj een annor stugu och war dhen dräpne dhär
inne och tå ropadhe honom in och synes lika som uthj rädd
hoga dhett dråph giort hafwa.
8: Hafuer dråparen ett goet beröm att han altidh hafuer hållet
sigh wäll och är een sachtmodigh och stilla man.
105 Anno 1656 den 14 Novemb: höltz ordina
rie häradtz tingh uthj Sunnerbo häradt och i Liungby, närwaran
des landzhöfdingen wälb: h:r Gabriell Gyllenanker till Brunsz
holm, Ankersznäs och Eeknaholm, sampt häradz nämbdh.

  Nämbden  
Pär Månson i Biärsaridh Joen i Rydh Måns Johanson i Ångelstadh
Pär i Brekentorph Åke i Ragnellekiöp Börje Kråk i Långaskogh
Arfuedh i Wiggåsza Joen i Bärgheem Simon i Westrhult
Pär i Bärgheem Joen i Wärabärga Pär i Skinnerszböke

Gårdar bliffwa nu sålunda vpbudne
28 skiäppelandh i Holeg: i Hallarph 3
1/6 i Harphollma 3
1/6 i Maresziö 3
2 tunnelandh i Rya 3
1/3 i Hökalt 3
1/3 i Böekhult 3
Möckelhult och Rönnerszkiöp 3 frelsze
3/4 i norreg: i Tråtteszlöff 3
½ gårdh i Röplösza som Måns åboer 3
1/8 i Mallmaridh 3
1/4 i Trållstorph 3
1/6 i Hoffdinge 3
1/5 i Rönninge 2
1/6 i Osznakiöph 2
1/4 i Abborraslätt 2
1/3 i Hangåes 2
½ gårdhen i Röplösza som Niels åboer 2
½ millangården i Wännaridh 2
1/4 aff skattag: i Kånna 2
1/12 i Elofzkiöph 1
½ gårdh mindre 4 skiäppelandh i Pontanszbögd 1
1/8 i Joen Jonszons gårdh i Ramnäes 1
½ östragården i Boarph 1
106 1/8 i Klint 1
1/8 i östregården i Gräszhollma 1
10 skiäppelandh i Diäkneg: i Östreby 1
Joen Pärszon och hans söskones jordh i Östraby 1
1/8 i Hällerna 1
20 skiäppelandh i Hageredt 1
1/6 i Osznakiöp 1
1/4 i söndreg: i Bärgheem 1
½ gårdh i Biörstorp 1
4 skiäppelandh i Haszlhult 1
1 gårdh i Tylstorp 1
3/8 uthj Joen Algutzons g: i Höreda 1
1/7 uthj Jon Jonsons ½ gårdh i Ingelstadh 1
1/8 uthj millang: eller stora skatteg: i Tråtteszlöff 1
och 1/4 aff andre åttingen 1
107 Sammadagh kom för retten h: Gunnell Johansz dötter i
Fläszeridh och beklagadhe att hennas man Åke Swenszon hafwer
för hoor och annor last såldt bådhe sin och hennes jordh uthj
Fläszeridh till Jacob Bråddaszohn i Markaridh begiärandesz
att hon måtte få behålla sin deell och att intet tinghskiöte
mäddeeles förr ähn dhen saken laghligen uthfördh bliffwer
wardt afsagt att dhät skall skriffwas Jacob Bråddaszon
till och förnimma om dhenna saeken om han hafuer kiöpt
aller gården eller een deell och om tingskiöte är meddeelt
och sedan wedh nästa tingh skall dhenna hustrun få widare
beskiedd, skrefz altså brefuet och lyder som följer.
Wähnligh helszan sampt wellfärdz lyckönskan af Gudh alzmächtigh
godhe wähn well:t Jacob Broddaszon i Markarydh, wij
kunne edher icke förhålla hurusåszom een quinna be:dh
hust: Gunnell Johans dötter i Fläszeridh hafuer waret
här på Sunnerbo häradtz tingh och klageligen gifuet till
kiänna att hennas man Åke Swenszon för hoor och an
nor last skull hafwer bortsålt så sin som hennas jorda
låth i Fläszeridh till edher och som hon sin deell icke hafuer
förwärkat begiäradhe hon och dhen få behålla och på be:te
kiöp i medler tidh intet tingskiöte mäddeela såszom
rätten om dhenna saek icke fyllest är vnderrättat dher
före hafuer rätten för godt funnet edher här om tilskrifwa
mädh begiäran i wille ställa be:te h: Gunnella klagelöesz
eller och åthminstonne rätten här om een fullkommeligh re
lation giöra och dher saken icke så föreweter att i kunde
godhwilleligen mädh hänne förlikas. Blifwe i och här
mädh citerade till nästa tingh som i Sunnerbo hols uthj
108 tillkommandhe åhr, hänne till swars stånda och tå edra documenter
be:te gårdh angåendhe dher praetendera och sedan rättens uthslagh för
wänta, Gudj befallandes wähnligen aff Liungby d 14 Novemb: 656
oppå tingzrettens wägnar
Nielsz Nielszon
Lindegreen

Sammadagh kom för retten Ingeborg Helsingz dotter i Weigla
och begiäradhe vthslagh uthj dhen saken hon haffwer emot
Eskiell Håkonszon i Hallaböke huilken på förrige tingh uthfä
ste edh att han icke war baneman till hennas sons Pär Pär
szons dödh som bleff i hast dödat och ingen weet någon wisz
baneman.
Eskiell Håkonszon kom för rätten och beswäradhe sigh att
såsom allmogen några dagar hafwer här warit vppe
hållen, altszå hafwa och några aff hans eedgiärdzmän
för olägenheet att uppehålla sigh bortgånget, hadhe åtta
tillstädes, begiäradhe dhe måtte få sin edh affläggia eller
och effter dhe andre hadhe gådt bort för sin otåligheet effter
som dhe nu mädan jordaransakningen och vthskrifningen
hadhe uthj tree dagar påstått icke förmåtte sigh längre
här att vppehålla, begiärandes att saken måtte till nä
sta tingh dilationeras att han kundhe tå sina eedgiärdzmän
åter tilhopa bringa och ehuru wäll Eskiell effter lagh
nu bordhe gådt sin edh liekwist effter jordaransakningh
och vthskriffningh hafwer länge påstått och eedgiärdzmän
nerna ytterst i häradet wore hemma och icke förmått
sigh längre vppehålla eller tidhen afbidha dherföre syntes
skiäligt gifua Eskiell dilation till nästa tingh.
109 Sammadagh kom för retten welborne herren landzhöffdingens
kock Elias Erickzon och högeligen klagadhe att een be:dh Nielsz
Jonszon i Låmmakulla i Agunnarydz sochn hadhe skurit honom
medh een kniff een stoer skråmma öfwer handen huiket hafuer
sigh så tildraget att kåcken stodh i kiöket att förrätta
sin tiänst, tå kom Niels dijt in och förhindradhe honom, Elias
badh honom gå uth män effter han godhwilleligen dhet intet giöra
wille dherföre sköt Elias Niels medh een liten raka och 
tå togh Niels kniffwen och skar be:te Elias een stoer skråm
ma öfwer heela handen, när dhe sin emillan hadhe een stundh
discurerat blefue dhe sams att Niels Joenszon skall giffwa
Elias i förlikningh 3 rdr män för såramåhlet dömbdes
Niels att böta 6 marker effter dhet 10 Cap: i Såram B: medh willia.
cronan 2 marker
målszäganden 2 marker
häradzhöfdh 1 marker
häradet 1 marker

Sammadagh kom för retten Larsz Jönson i Boaridt welb:ne
Baltzer Nymans tiänare och kiäradhe till welb: Johan Gyllen
swärdz fougde Swen Jonson att han hadhe gifuet honom 9 ½ rdr
för dhet han skulle taga tuenne sin herres mantall i vth
skriffningen uthj rota mädh sin herres bönder och hålla
dhem fri för knecht, i medler tidh är een aff samma man
tall nembl: Joen Knutzon i Baszaråes uthskrefuen och
såsom Swen Jonson i så måtto intet hafuer kunnat praestera
dhet han loffwat hafuer begiäradhe Lars Jönszon få sina
9 ½ rdr tilbaka igen, sedan må bonden wara knecht och
få sina rotapäningar, Suen Jonszon kundhe intet neka
medh mindre han dhe 9 ½ rdr hadhe emottaget, wille och well
ändskylla lika som han skulle giffwit knecht men befans
110 icke dhär medh rätteligen wara prosederat att welborne härren
landzhöffdingen åthnögdes. Dhenna saek förskiötz till
häradtz nämbdh huilka eenhälleligen dömbdhe att Suen Joen
szon skall giffwa Lars Jönszon sina päningar igen, nbl: 9 ½ rdr
helst och effter welb: h:r landzhöfdh: som vthskreff sadhe in
gen förändringh mädh knechten skie kunna, dher medh
togo dhe affträdh.

Sammadagh kom för retten Larsz Tykaszon een dansk man
och begiäradhe att såszom han förmeente sigh wara för nähr
skiedt af stranridaren om något toback som honom aff
händt war och tilförena klagat är, begiärandes dherföre
uthslagh i saken, så aldenstundh stranridaren icke nu war
citerat eller nu tillstädes dherföre war afsagt att man skall
skrifua inspectoren Anders Jönszon Hambn till att han söker
dhetta remediera, huar dhet icke skier skall stranridaren
citeras och dömmas i saken och welb: h:r landzhöfdh: rådde
huilket och rätten förmeente wäll för många orsaker
skull wara bäst att dhätta medh godhe förliktes och förr ähn
domb afsades dhetta ährendet be:te inspector att öfuerwäga heem
stella och hans swar förbidha, altszå skrefz Andes Jön
szon till således som följer.
Ehreboren och well:t h:r inspector h:r Anders Jönszon
Hampn, tilförlåtelige godhe wehn,
Wij kunne edher wänligen eij vnderlåta hurusåsom stran
ridaren wäll:t Jöns Jönszon är förledne åhr 1655 wedh
pasz uthj Octob: månadt kommen om bordh medh een dansk
man be:dh Lars Tykasohn huilken hafuer hafft ett partj toback
att förselja, samma toback mädh een ringh och tullzedelen
111 hafuer be:te stranridare ifrån Lars Tykaszon lika som confischerat
godz borttagit, Lars Tykaszon hafuer sedermehra här för
rätten beuist mädh tullnären att tobakz ordinantzien war tå
intet publicerat eller något förbudh på tobakz handell giort
uthan tullnären icke allenast taget tull för tobaken uthan
och gifuet Lars Tykasohn fritt reesza up i Swerige tobaken
att försälja, som mädföljandhe act aff protocollet widare mädh
huadh mehra passerat är uthwiszar och såszom dhen danske man
nen om gewalt och orätt hårdt klagar och man seer nästan [..]
dhen saken skall rätt handteras, huadh domb här på fällas
kundhe, dherföre hafuer wälb: herren landzhöfdh: så wäll som rätten funnit
högnödigt och rådsampt dhenna saek medh dhes beskaffenheet h:r in
spectoren tilkiänna gifua och honom råda att han henne medh maneer
och på bästa sättet förlikar och icke till doms komma låther ty
man kan icke annat see ähn honom är förnär skiedt och bör haf
wa sina warer igen, sist begiäres att weta om stranrida
ren nu effter sitt eget tycke förlika och taga af dhem han be
slår som han will effter många ära som klaga här öfuer och
man weet icke egenteligen huadh privat afskiedd eller
fullmackt han hafuer, rätten är skyldigh och willigh att giöra
honom all möjeligh adsistens. Han wille och så låta weta om
stranridaren hafuer tillståndh uptaga uthan lagh och domb alt
huadh han finna kan, män kommer dhet alt för rätta så kundhe
rätten gifua een pub: domb på huadh som förbrutit blifuer
och således dhen meenige man icke hafua orsaek klaga öfuer orätt
och giewalt som nu mycket skier, huadh h:r inspectoren sigh här
på förklarar hafuer rätten medh dhet första att förwänta och be
fahle honom här medh och altidh Gudh alzmächtigh wähnligen, aff
Liungby d 14 Novemb: A:o 1656.
Oppå tingzrättens wägnar
Niels Nielszon
Lindegreen
112 Sammadagh affsades aff welb: herren landzhöffdingen på kongl:
Maij:tz wägnar att dhen som säljer ööll eller brännwijn
widh kyrkorne serdeles för predikan skola hafua föruär
kat ölet eller brännewinet till kyrkan och sedan böta
40 marker. Män effter predikan må någon till störkia för
swagheet skull ett stoep öll kiöpa och dhär medh gå sin koes
kiöper han mehr tå böte säljaren och kiöparen som sagt är.

Krögaren i Dörarp klagadhe och att hans grannar falla uthj
hans ämbete, sällja öll och bränneuijn och hans näringz
medell afskiära, wart altså i lika måtto afsagt att ingen
skall sigh uthj dhet fallet förgripa wedh straff tilgiörandes
som krögareordningen innehåller om någon dher mädh
beslagen warder.

Sammadagh kom för retten welb: Erich Anderson Oxes
fougde Suen Börgeson kiärade till fordom fougden på Stensz
näes Torsten Jonson att han war betrodd hela Steensznäsa
gård och honom all dhes ägendomb i löst och fast sampt
quickt och dödt till inventerat och i medler tidh hafuer han
förkommet af inventario 10 st: båcker, 3 st gamla giäsz
och 20 st: gåszungar. Torsten framstegh och swarade först
om bockarna och sadhe att dhet war 6 st: och såsom han
brukadhe gården till helfftena altså kom herren 3 st: till
och honom 3 huilka alla 6 slachtades, dhe 3 st: som herren
tilkom blefue af herrens egne tiänare Gulbrandh och
Suen Vlfspegel förtärdhe huilka wore dher dhen eene 4 dhen
andre 9 dygn, dätta rättaren Håkon på Holmen sampt
torparna under Stensznäs wittnade aldeles om bockarna
och tiänarna wara sant som bekiändt är, altså blifuer han
113 Torsten för bockarna han beskylles före af rätten frisagder,
dhe 3 st giäsz tilstår Torsten och will dhem betala, gåszungar
na ära dödha och af räffwar borttagne dhet Lars Giszlaszon
på Stensznäes wittnadhe och såsom Torsten icke bättre kunde herrens
gåszungar ähn sina förwara blef han för dhem och rettens widare
molest här om frisagder.
2: Klagas att Torsten hafuer reffwit bort een bygningh nbl: badstugu,
bryghuus och kiölna och sedan taget 14 rdr aff bönderna till att up
sättia på sin umkostnadt een ny bygningh igen. Torsten suaradhe 
dhär till således att sahl: welb: Anders Griph hadhe skrefuit sina
bönder till att dhe skulle rifua nedher dhen bygningen som är
klagat om och sedan aff samma timber upbygga ett annat huusz
igen effter samma bygningh war odugligh, dherföre hafuer Torsten
accorderat medh bönderna att han skulle taga sigh dhen bygnadhen
oppå, dhet han och giorde och fick för sin möda och omkostnat
allenast 14 ½ dr sm:t, altså hafuer han och sielf låtet nederrifua
dhet stora huset och upsatt ett litet och dätta tilstår Tor
sten, säger och om han icke kan beuisza att sådant war afskiedat
wille han wara skyldigh ähn nu kiöre timber till ett nytt huusz
igen och dhet låtha upbygga, rätten ärkiänner Torsten
skyldigh effter sin egen bekiännelsze skaffa bewijs om
samma bygningh huru wida hon skulle förfärdigas eller dher
han dhet icke kan giöra wara skyldigh effter egen beloff
ningh een ny bygningh upsättia.
3: Ähn beswäradhe sigh be:te fougde att han hadhe sin herres order
att låta för 3 åhr sedan bygga een ny broo wedh Stensznäes
altszå hafuer Torsten sigh oppå tagit samma broo förfärdiga
och dherföre af huar gårdh 16 öra sm:t opburit och såszom
han sin loffwen intet hafuer effterkommit dherföre måste han
rättaren sielff af andra medell broer förfärdiga och
begiärade dhe 16 öra tilbakars igen, Torsten bekiänner
sigh well hafua taget 14 marker och effter sitt löffte giort bron
114 färdigh, nekar sigh hafua accorderat om brokaren uthan giort så mycket
som uthlofuat war, effter taell och geenszwar blef afsagt att såsom
bönderna hadhe accorderat medh Torsten huilka nu intet wore tilstädes
altså om dhe bönder hafua sigh något att besuära att Torsten icke
hafuer giort skiäll för dhe 14 marker effter afftaell måge dhe då sielfua
klaga och mädh wittne sin klagan verificera, sedan will rätten
sigh widare dher på förklara.
4: Klagas att Torsten i dhen tiden han hafuer bodt på Stensznäes hafuer
han låtet nederröta huus och giärdeszgårdar som honom war 
hender emillan betrodde, bådhe i mahngårdh, ladugårdh och om
kringh ägorna, Torsten swarade och sadhe sigh icke kunna neka
att huszen wore illa forna, sadhe och att dhe wore elacka tå
han kom dijt, måste och nu bekiänna att taken wore förderfua
dhe. Welb: Erick Anderszon Oxe begiärade rätten wille
förordna några af rätten som wille hålla een husasyn och skåda huru
medh gården handlat war, huilket och beuilliades och förordna
des af nämbden dhär till Pär i Bräkentorp, Åke i Ragnelle
kiöp, Simon i Westrhult och Jon i Rydh att dhe dher om förfara
och weta giöra noga relation om be:te syn, dhesze nämbde
män skola och besichtiga huru många eker hans bönder dher
omkringh olofuandes huggit hafua och dher om så noga ransa
ka som dhe mädh edh om påfordras ärhålla kunna, när
och synen skall angå skall Torsten wara tilstädes, tå husza
synen hålles och honom några dagar dher om förr uth förstendiga.
I lika måtto skola och bönderna som nu klagas på hafua eker
huggit när dher om synes skola och så wara tillstädes och se
dan een opartisk som dätta rättrådeligen antechnar och upskrif
wer, rätten till widaare vnderrättelsze.

Sammadagh kom för retten welb: h:r Erich Andersons Oxes trä
gårdzmästare Önnert Suenszon och kärade till Torsten Jonson
att han hadhe beskyllat honom för een tiuf och skiälm, Torsten
wille giärna neka här till och sade sigh hafua waret mycket
115 drucken och icke minnas huadh talt war, män h:r Erick Oxe som
nu tilstädes war berättadhe att han sielff hadhe hördt att Torsten
hadhe beskyllat Önnert för tiuff, huilket skiedde på Stensznäes
dhet welbe:te h:r Erick Oxe mädh sin liflige edh goduilleligen
och sielffmant bekräfftadhe tå och Torsten måste tillstå att han
för misztanckar skull beskylladhe Önnert för tiuff, sadhe sigh
och nu dhät mycket ångra och intet annat weta medh Önnert
ähn ähra och gået, badh om förlåtelsze och rättadhe sin ordh
gienast här för rätten, dherföre saekfeltes Torsten effter dhet 43
Cap: Tingm B: till att böta 3 marker och Önnert sades alldeles
frij för beskyllningen att ingen må honom för dhenna saek widare
beszwära wedh straff tilgiörandes som lagh säger.

Sammadagh komme för retten een stoer deell aff menige
man af Sunnerbo häradt och androgo efftersch:ne klagemåll medh ödh
miuk begiäran dhe måtte sigh uthj sina högnödige beswär och kiäre
måll hulpne blifua.
1: Dhe som boo oppå reuttare eller soldate hemman bekla
ga sigh högeligen att reutterne och soldaterne tuinga them till
att gifua sigh så mycket som frelsze och andra rotar sin e
millan aff fruchtan för knechten goduilleligen blifua sams
om att uthgifua, nbl: 2, 3 eller 4 rdr, vppå dhenna
puncht blef dhem strax af welb: h:r landzhöfdh: swarat
att dhe skola förmedelst dhen kongl: krigzrättz breff te dato Stoc
holm d 13 Aug: 1656 slippa medh een dr sm:t.
2: Dhet klagas och aff een deell att ehuru well dhe uthgiöra
sina fulkommelige uthlagor till knechterne så bliffwa dhe
liekwist på nytt aff befallningzmannen tuingadhe be:te
uthlagor afläggia och således måste för ett åhr dubbelt
uthlagor sigh till största ruin och undergångh uthgiöra.
3: Klagas och af några att om dhe bruka på någon ödeszgårdh
antingen een fiärdingh mehr eller mindre och effter sitt bruk
58 Anno 1656 den 6 Octobris höltz ett extraordinarie 
tingh uthj Sunnerbo häradt och i Bärgheem, närwarandes cronones
befallningzman ehrligh och well:t Anders Larson sampt häradz nämbdh.

  Nämbden  
Pär Månson i Biärsaridh Arfuidh i Wiggåsza Måns Johanszon i Ångelstadh
Jon i Rydh Pär i Bräkentorp Jon i Bergheem
Pär i Bärgheem Jon i Wärabärga Pär i Skinnarszböke
Jon Pärson i Wiggåsza Nielsz Nilson i Bäk Anders Jonson i Bäk

Sammadagh hades för retten dhen ogiffte drängen Jönsz Suenszohn
be:dh som offtabe:te kåna hadhe beropat sigh oppå hafua hafft lägersz
måll mädh, be:te Jöns tilstodh och sade sigh een gångh hafua hafft omgiänge
medh hänne, badh om förlåtelsze, huilken och blef för sitt oloflige umgiänge
effter egen bekiännelsze sakfelt till 3 marker, kånan wardt widare exami
nerat om hon icke hadhe hafft lägerszmåll medh flere, hon bekiände sigh
hafua hafft lägerszmåll medh een ogifft karll be:dh Knut Jönszon huilken
nu intet war tilstädes, swor och förbannade sigh medh inga flere hafua
att beställa, tå frågades effter hennes foster dhe som dher effter
hafua på dhet ställe hon bekiändhe dhet hafua nedergrafuit och nu
ransakat sadhe sigh dhet intet funnet hafua, altså och emädan några
dagar här effter skall stå ett extraord: tingh uthj Lunden, dherföre be
faltes prophoszen tillika medh länszmannen reesza mädh kånan att be
sichtiga fostret och hon sielff måtte uthuisza huar dhet war nedergraf
uit, i medler tidh skulle och dhenne Knut Jönszon citeras och här om
examineras.

Sammadagh kom för rätten leutnampten Joseph Oesz och gaff till
kiänna att Lars i Stönia war Harall Trolle skyldigh 92 dr 20 ½ öre
jemuell fordrar interesse 63 dr huilket giör tilhopa 155 dr 20 ½ öre
Lars framstegh honom till swars och meente han war intet så mycket
skyldigh, beuiste sigh hafua betalt först fisk för 8 dr 8 öra, 2 st: silff
skeeder 6 dr, noch betalt Trollens sohn Anders 11 ½ mark och stämningz pä
ningar, stodhe ähn inne hoes bönderna som Trollen måtte sielf uthtaga
3 dr, ähn hafuer Lars bekommit till undsättningh af åthskillige bönder
som hafua dubbelt uthlagt sina rotapenningar och Trollen
59 skyldigh att restituera och upwiste een häradtz domb att Harall Trolle war
dhem skyldigh nbl: 81 dr, blifuer altszå summan som Lars förmenar sigh betalt
hafua 101 dr 4 öra, frågades effter bönderna som rotapäningerna
efftergifuit och länt hafua om dhe dhet wille tilstå, kallades altszå
fram Erick i Baffra huiken tilstodh 4 ½ dr, Jönsas hustru i Nan
narp 4 ½ dr, Niels Ottaszon tilstodh sigh willia effterlåta Lars i Stönia
korta dhe rotapäningar han hafuer wunnet aff Harall 6 rdr eller 9 dr
sm:t, Pär Månszon i Biärsaridh 4 rdr, Niels Ottason består för Jon
Nilszon och Jöns i Mäste 6 dr, Pär i Måszlundha 3 dr, effter icke
flere wittne wore tilstädes som kundhe här om bekiänna och uittna
dherföre tå Joseph Oesz förnam bönderna wille stå bij medh Lars
och Trollen på dhet sättet betala, tå wart Joseph Oesz iffrigh
och heelt obeskeedeligh, tråszadhe, swor och påckadhe, bådhe att han
wille sökia widare och högre rätt, och dhes föruthan om han ähn
blefue betalt medh rotapäningar tå wille han icke häller restitue
ra Lars i Stönia sitt gårda breff han i pant hadhe af Lasze, uthan
alt måtte effter hans willia gå, för sådan Joseph Oesz stora obe
skeedeligheet skull kundhe rätten sigh medh samma saek intet widare
för dhenne gången befatta, hälst effter ingen förmaningh till sachtmo
digheet och tingz liudh hoes Joseph Oesz hiälpa kundhe, dherföre nöd
gades rätten dhenna saek opskiuta till nästa tingh att wälb: h:r landzhöfdh:
kan på sin myndigheet icke allenast imponera Joseph Oesz silentium vthan
och exequera huadh afdömbdt blifuer. Och såsom Joseph Oesz således
giorde rätten sidwördningh och oliudh å tinge och heelt obeskeedeligh sigh
anstelte, skall han, tå welb: h:r landzhöfdh: kommer dherföre effter lagh
plichta, Lars i Stönia praetenderade och emot Trollen dhet han uthj 11 åhrs
tidh hadhe giäst honom alt för hårdt, fått af honom sölfskeeder rdr och
annat och jemuäll i många wekor medh sina tiänare dher giäst och intet betalt
protesterade nu och begiäradhe sin betallningh.

Sammadagh hades för rätten Pär Jonszon i Norret een ogifft drängh huil
ken bekiändhe sigh hafua hafft lägerszmåll medh een ogifft kåna Sisza Biörnsz
dötter i Norret, Pär Jonson saekfeltes till 40 marker.
cronan 13 marker 2 16
häradzhöfdh 6 marker 5 8
häradet 6 marker 5 8
målszäganden 13 marker 2 16
98 skall iagh gå effter, dhet h:r Johan och nu för rätten tillstodh, hon sadhe
h:r Johan giör af affwundh och icke blifwer widh sanningen,
män samma söndagh om afftonen gick Niels Jacobszon och länte
een yxa och gick up tillika medh sin swåger och högge uth
bäncken, dhät dhe och nu tilstodhe, män sadhe att h:r Johan
Colliander hadhe giffwet dhem loff dhär till, h:r Johan är nu
intet tillstädes och dheszföruthan hafwer episcopus dhär
om ransakat, dherföre will rätten dhätta så wida upskiu
ta till dhes h:r Johan kommer tillstädes och man får för
nimma huru wida episcopus slutat hafwer.

Sammadagh kom för retten Mathis i Lundh och kiärade till Jon Person i
Östraby om een skuld som een diäckne Oloff Pärszon be:dh hadhe länt
päningar aff een skrifware Joen Anderszon be:dh nembl: 20 rdr och dher
före satt ett gårdabreff i pant som lyder på tuå fämpte deelar uthj
Östraby huilket kiöpebreff han ännu hafuer, Mathis upwiste sin
fullmackt dhesze päningar att fordra af diäcknens broder Jon
Pärszon i Östraby, fullmachten dat: Berketorph d 9 Octob:
1652. I lika måtto upwiste han ett breff af diäcknen Oloff
gifuit, vthj huilket diäcknen bekiänner skullden wara 20 rdr
dat: 1644 d 21 Maij, dheszlikest ett breff dat: d 24 Febru:
1648, ähn bekiänner Oloff mädh ett breff dat: Stochollm
d 17 Maij 1649 att han är skyldigh och will bethala.
Thät samma han Anno 1650 mädh ett bref bekiänner och begiä
rer dilation mädh betallningen, Joen Pärszon bekiänner sigh
hafua bedit Mathis i Lunden lösza till sigh sin broders breff
och handskrifft, så wille han honom igen betala, dheszföruthan
hadhe Joen ärfft sin broders ringa löeszöra och någon jordh
dherföre kunde rätten icke befria Joen vthan wara skyll
digh att bethala bådhe capitalet och interesse, i medler tidh
99 bleffwe dhe wähnligen och well förliekte, således att Mathis
efftergiffwer interessen och Joen Pärszon skall betala sielf
wa capitalet nembl: 21 rdr och dhät i sölff och huadh mynt
han kan åstadh komma och i medler tidh till dhes dhet
blifwer betalt skall Mathis hafua Jons jordh han äger i
Östraby i fullkommeligh pant och dhen eij affträda förr
ähn han fullkommeligen betalt är, dhär öfuer dhe gofue huar
andra händerna och wore wäll förlikte och såsom dhe såle
des ära wähnligen förliekte dherföre lefreradhe Mathis
Joen igen sielfua pantebreffwet såsom och 9 st: andra
breff som diäcknen deels sielff och deels andra som dhen
saken angå skrefuit hadhe, huilka alla 9 st: breff här
mädh dödas och krafftlösze giöras, parterna sin emellan
well eensze blefue och dhär mädh togo affträdh.

Sammadagh kom för retten Mathis i Lunden och kiärade
till Päders arffwingar i Gietebodha Niels Pärszon, Jäppe
i Gieddebodha, Jöns Åkaszon i Nåckarp och Lasze i Beten,
Oloff i Nätzlebacken, Erlandh Pärszon i Marsziö sochn i
Bärgzrydh och Pär Perszon i Gietabodha och sadhe att Bör
ie Pärszon i Lueridt i Rydaholms sochn war trängder
om päningar och således upspanat hoes Truls i Näes
att få päningar aff Truls till låns på löffte eller pant
altszå effter flitigh begiäran gick Mathis i Lunden till
Pär i Gietabodha och badh honom ställa sigh i löffte hoes
Truls för 80 rdr dhät och Pär giorde medh wilkår och
förordh att Pär skall wara Trulszas man och Mathis i
Lunden skulle wara Päders löfftesman i Gietabodha
giärna willia skatta så slippa dhe intet medh sin skyldige skatt, uthan
dhet blifuer af regementzskrifuaren inwist till samme ödeszgårdh så
många knechter som till een heell och besitten gårdh, huilka
knechtar uthan någon skonszmåll taga af dhen fattige mannen som
1/4 brukar heela gårdzens uthlagor lika som han aller gården
brukat hadhe och dher medh blifuer åboen utharmat och gården
sedhan aller ödhe.
4: Klagar och allmogen högeligen om then oordningh regementz skrifuar
ne föröfua i dhet att dhe icke alla åhr låtha gårdernars åboer åth
niuta sine wisze deputerade soldater uthan altidh och huart åhr
skier ombyte och dhe som blifua dhem tildeelte dhe samsättia sigh
gå till bonden, uthpanta uthlagorne mehr ähn dhem bör, giöra
och bonden stor giästningh, draga dher medh sin färde och ingen
rätt mehr får på dhem men behölle dhe alle åhr samme så
kunde bonden i medler tidh för orätt och giewalt klaga och
andra åhret dher effter få korta, huadh af dhet förr åhret
ähr för mycket borttagit.
5: I lika måtto klages och på reutterne att dhe komma 6, 10
eller 12 i bondens gårdh, giöra bonden stor giästningh och sedan
effter sitt eget behagh uthpanta bådhe åhrlige wisze som och
andra extraord: owisze uthlagor och pärtzeler och serdeles
oskiälige rotapäningar, önskandes någon wisz upbördsman måtte
soldate och reuttare hemman förordnas som dhes uthlagor
upfordra kunde eller någon annor godh förordningh giöra
att sådan oförrätt måtte instelt och förtagen blifua.
6: Beklaga sigh och många som på små förmedladhe hemman boen
des äre att ehuru well dhe sina förmedlingar hafua åthnutit
så länge dhe giorde sin skatt till cronan så blifua dhe lik
uist nu sedan dhe äre androm donerade och bortförlänte
tuungne giöra fyllest skatt och dher igänom nu så utharmade
att om dhe icke få niuta sin förmedlingh måste dhe sin
skattarätt låta fara, gårdarna öfuerfgifua och ödeläggia.
7: Begiära och alla i gemeen att dhe måtte få åthniuta dhen för
medlingh dhe hafua hafft tå dhe till cronan skattadhe.
8: I lika måtto klagas och att uthj krigz jordeboken finnes
någre hela hemman som ära för förmedlingen skull icke upför
dhe mehr ähn för halfua hemman som medföljandhe lista uth
wiszar, samma förmedlingh få dhe intet åthniuta, dherföre
dhes åboer sigh högeligen beklaga.
9: Ytterst klagar och dhen menige man uthj hela häradet att
dhe uthj senaste danske feigden hafua een stor deell af sin ägen
domb och wälfärdh till cronones krigzfolck förstrekt och
sigh dher medh icke ringa utharmat, begiärandes underdånligen
och ödhmiukeligen att såsom hennes k: m:t fordom wår aldra
nådigste drottningh som och sedermehra h: k: m:t wår aldra
någdigste nu regerande herre och konungh hafua sigh på förrige
rikzdagar aldranådigst förklarat att allmogen skulle uthj
sina fordringar förhielpas att welb: h:r landzhöfdh: wille
låta sigh af gunstigh affection emot gemeene man dhem uthj sine
skiälige fordringeer widare förhiälpa.
Ofuanbe:te puncter lofuadhe welb: h:r landzhöfdh: så wida
möjeliget är huariom och eenom hoes höga öfuerheeten befor
dra willia. Dätta så på tinget wara passerat och
klagat wittnar häradzhöfdh: medh egen handh och signäte
Actum Anno die et loco ut supra
vppå tingzrettens wägnar
Niels Nielszon
Lindegreen
Copia af listan på dhe förmedladhe reuttare hemman som hä
radtz skrifuaren hafuer inlagt i rätten och till landzhöfdh: tilli
ka medh sielfue beswärs punchterne d 10 Decemb: innewarande
åhr öfuersende ähra.

Kållakiöph 1

hela i jord: förmed: ½ i ouist
Lönhult ½
Skatteboda ½
Kiölabodha ½

Skiölszbögdh 1
Kopparebögdh 1
Sohne ibm 1

hela i jord: förmed: ½ i ouist
Slagarekiöp ½
Ibidem ½

halfft allenast Näes ½

Giöszkiöp 1
Bårszhult 1
Ibidem 1

hela i jordeb: förmed: ½ i ouist
Wäraberga ½
Ibidem ½

Weka 1
Kieskhult 1
Askenäes 1
Hellhult 1
Snörhult 1
Rydh 1
Ramnäes 1
Ibidem 1

heelt i jordeb: förmedlat ½ i ouist
Juddult ½

Flere saker komme för dhenne gången icke för rätta, dherföre
rätten i herrans nampn resignerades och huariom och enom
önskades lycka på sin reesza och dher medh togo dhe sampteli
gen affträdh.

Till yttermehra wiszo och sanningz stadfästelsze att sålunda wara oppå
tingen troligen och rättrådeligen ransakat, wittnat, swarat
och afdömbdt betygar häradzhöfdingen sampt lagläsaren i be:te
häradt medh sine egne vndersch:ne händer och signäter brede wedh
dhe tolff edhsworne i häradz nämbdh medh theras sedhwanliga hä
radz insigell Actum ut supra
Nils Nilszon
Lindegreen

Jönsz Håkonszon
[..]

Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:19 (1655-1656) Bild 230 / sid 1 (AID: v49327.b230.s1b, NAD: SE/VALA/0382503)