| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:40 (1694-1695) Bild 2300 / sid 131 (AID: v206256.b2300.s131, NAD: SE/VALA/0382503) |
130
uppå tillfrågan sigh på sin stuguqwinnas och brorhustruns Merta
Åkesdotters wittnesmåhl beropade, hwilcken uppå Rettens reqvi-
sition, sedan hon till sanningens uthsäijande alfwarligen war
förmant, Eedeligen wittnade som föllier.
Om Natten emillan d 6 och 7.de April, klagade Brijta sigh ondt,
föregifwandes hennes passion bestå af blind, eller att hon sin natur
ey hielpa kunde, hwar på hon om Morgonen i half daghningen
gått uth effter att see hwart Brijta taget wägen, effter hon een stund
tillförenne war uthgången, hwilcken hon och mötte wed förstugu
gafwelen, då Brijta bad Mertta gå med sig tillbakars in
igien åth stugan, det hon giorde, men straxt der effter tager
Mertta på sigh sin tröija att gå uth och fälla fram /: S. V. :/
sine Swijn, wed uthkomsten blef hon warße att humblegårdz-
ledet war öppet, då henne straxt een Suspicion inföll, der förr
hon dijt gick, och fick i det samma höra barnet gråta, men
wiste i begynnelßen intet hwad det war, uthan gick till
mullbäncken der det lågh och fick det see, hwar på hon gie-
nast skyndade sigh neder till sin gårdman Lars och hans
hustru, hwilcka henne tillbakar folgde dijt barnet lågh,
det dhe på mullbäncken funno å sijdes liggiande, med litet
mull öfwerströdt, och een steen så stoor som een hand
på låhret lagd, den dhe aftogo, men ansichtet war baart,
der effter dhe boro det samma in i stugan, hwilcket qwinnorne
reent twettade, som sedan af Lars döpt blef, och lefde den
dagen öfwer inn till afftonen.
H. Brijta Andersdotter effter aflagd Eed giorde lijka rela-
tion som den förra Mertta, och att dhe fuller förstått Brijta
| /: haf- |
131
hafwande warit, men hon på tillfrågan det ey bekienna welat,
uthan föregifwit att hon sin rächning mist gienom det hon warit
i Siön een gång när hon kommit från Ugglansryd, hwar af
hon så illa förskräckt blefwit, att hennes maghe der igienom
uppståckat, men när barnet blef inburet, begynte hon Jem-
merligen att gråta, och sin synd beklaga.
Mannen Jöns Swenßon af Retten tillfrågades, hwad hon honom
swarat, när han henne tillsport huru med henne föreweste, be-
rettar han att hon äfwen för honom angifwit när han kiende
buken wara stor, att hon det fått när hon gått från Ugglans-
ryd och warit neder i Siön, och intet förstod henne på annat
sätt hafwande förr än han med brennewijnet uhr byen hemkom,
och gårdqwinnorna hade barnet att lögha.
Jöns Swenßon elliest af Retten tillspordes om han wille henne åter-
taga, der till han alldeles nekade, men saken Gudz och höga öfwerhetens
omdöme understellte; TingzRetten tillsporde och Kåhnan Brijta
uthi hwad intention hon öfwerhölgt barnet med mull och steenar
pålagt; Resp. att det i hennes Ångest skiedde, då hon och
i medler tijd bad Gud hielpa sigh ifrån detta bekymbert, och wijdare
beskied hoos henne war der om intet att inhempta.
Och såsom i denne saak intet mehra war att påminna, togz den
af Retten uthi noga öfwerwägande, pröfwandes skiähligt der
öfwer således Sententiera och döma som föllier.
Resolutio,
Ehuruwehl Kåhnan Brijta Bengtzdotter i Tuhna, fostret ey alldeles
mördat och sigh uthi sielfwa gierningen brotzligh giordt, doch lijk-
wehl, såsom intentionen warit swåhr, och med twenne Ehrlige
| /: dan- |
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:40 (1694-1695) Bild 2300 / sid 131 (AID: v206256.b2300.s131, NAD: SE/VALA/0382503) |