| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:20 (1657-1658) Bild 164 / sid 5 (AID: v49725.b164.s5, NAD: SE/VALA/0382503) |
4v
Säiandes några gånger, och badh them icke förtäncke sigh, och j Thätta ruszeridtt
och drykenskap, kom knut trumpetter uth och hadhe en pipekanna öhll och Tree
röda skållar, och fick Thänne broder sin peder Månßon, att skänkia vthj, för
them, och knut föllgde H:r Zacharias vth aff gården att blåßa för them, allt emädan
begyntte Solldaten peder att wara ondligh, och krakella på Anders Pederson j
Liunga, och sade j förstå inteet, och allt höllt så många gånger thet thallet,
och tå giesterna woro vthe på gården, och solldaten j stugan wille han allt
vth och hadhe Mußqueten j handen, och bruckade thänne orden, här kommer
karllen, så att peder Carllßon, förde bete solldat, 4. gånger in igen om dörren
och tå han inttet kom vth egenom thän dörren, lup han 4 gånger vth egenom
een annor dör, och språngh om hußen och sade här kommer karllen som
skall ståå, och peder Carllßon bahr emot honom medh en kniff och stack
honom ett stingh, back på wänstra skullerbladet, hadhe knifwen slunttet
och taget litet in i kiötet, och peder Carllßon föregifwer han stötte honom
först medh Mußqueten, Män peder Månßon säger han sågh thet inttet,
och tå solldaten hade thet knifstinget aff peder Carllßon fådt, hallp peder
Månßon, peder Carßon på hästen, att han måtte rida sin koos, och solldaten
roptte säiandes att peder Carlßon, tu stack migh som een skiällm, och
peder Carllßon redh till solldaten, thär han på platzen stoodh, och slogh honom
ett munslagh, tå fick solldaten j håret, på peder som på hästen satt, och han
reedh omkringh några gånger, och allt hängdhe solldaten mädh peder Carll-
son j thet samma kom peders syster sohn daniell Johanßon, och hadhe een
small kiäp j handen , och slogh solldaten peder hindrichson tränne slängar öfwer
hufwudet förmenandes att willia skillia them åtth, mädan thätta på stoodh och
the alle tree samman wicklade wåro, höllt anders pederßon j Liunga på sin häst,
och kom rennandes j fullan springh medh een aff dhe storra knifwarna j handen,
Tå öfwergaff Peder Månßon i från them tree, och begaff sigh mot honom an-
ders som kom rennandes fick honom om armen han hadhe knifwen vthj
och höllt så hårdt att bådhe häst och karll kom omkull, män huru nu thänne
anders pederson bahr sigh ått, kom han ifrån peder månson löös, ty han war
j wåndan kommen, och war willrådze hwilken han kunde blifwa mäcktigh
att styra ty dhe woro månge, och han allena, och j samma häfftige buller, kom
thänne anders pederßon oförwärandes fram på solldaten, och stack honom
medh samma kniff, vnder och widh bröstbenet ändas j bueken att hålet
lyktas widh nafflen, att hans tarmar, honom all vthrunno j siorttan,
och tå han buckade sigh Littet nedh att see hwar skadan togh, stallp
han omkull, och bleff j sådan måtto, så redder, som han war vthj
en ynkeligh måtto inbuuren, till om måndagen tå klåkan war widh
och drykenskap, kom knut trumpetter uth och hadhe en pipekanna öhll och Tree
röda skållar, och fick Thänne broder sin peder Månßon, att skänkia vthj, för
them, och knut föllgde H:r Zacharias vth aff gården att blåßa för them, allt emädan
begyntte Solldaten peder att wara ondligh, och krakella på Anders Pederson j
Liunga, och sade j förstå inteet, och allt höllt så många gånger thet thallet,
och tå giesterna woro vthe på gården, och solldaten j stugan wille han allt
vth och hadhe Mußqueten j handen, och bruckade thänne orden, här kommer
karllen, så att peder Carllßon, förde bete solldat, 4. gånger in igen om dörren
och tå han inttet kom vth egenom thän dörren, lup han 4 gånger vth egenom
een annor dör, och språngh om hußen och sade här kommer karllen som
skall ståå, och peder Carllßon bahr emot honom medh en kniff och stack
honom ett stingh, back på wänstra skullerbladet, hadhe knifwen slunttet
och taget litet in i kiötet, och peder Carllßon föregifwer han stötte honom
först medh Mußqueten, Män peder Månßon säger han sågh thet inttet,
och tå solldaten hade thet knifstinget aff peder Carllßon fådt, hallp peder
Månßon, peder Carßon på hästen, att han måtte rida sin koos, och solldaten
roptte säiandes att peder Carlßon, tu stack migh som een skiällm, och
peder Carllßon redh till solldaten, thär han på platzen stoodh, och slogh honom
ett munslagh, tå fick solldaten j håret, på peder som på hästen satt, och han
reedh omkringh några gånger, och allt hängdhe solldaten mädh peder Carll-
son j thet samma kom peders syster sohn daniell Johanßon, och hadhe een
small kiäp j handen , och slogh solldaten peder hindrichson tränne slängar öfwer
hufwudet förmenandes att willia skillia them åtth, mädan thätta på stoodh och
the alle tree samman wicklade wåro, höllt anders pederßon j Liunga på sin häst,
och kom rennandes j fullan springh medh een aff dhe storra knifwarna j handen,
Tå öfwergaff Peder Månßon i från them tree, och begaff sigh mot honom an-
ders som kom rennandes fick honom om armen han hadhe knifwen vthj
och höllt så hårdt att bådhe häst och karll kom omkull, män huru nu thänne
anders pederson bahr sigh ått, kom han ifrån peder månson löös, ty han war
j wåndan kommen, och war willrådze hwilken han kunde blifwa mäcktigh
att styra ty dhe woro månge, och han allena, och j samma häfftige buller, kom
thänne anders pederßon oförwärandes fram på solldaten, och stack honom
medh samma kniff, vnder och widh bröstbenet ändas j bueken att hålet
lyktas widh nafflen, att hans tarmar, honom all vthrunno j siorttan,
och tå han buckade sigh Littet nedh att see hwar skadan togh, stallp
han omkull, och bleff j sådan måtto, så redder, som han war vthj
en ynkeligh måtto inbuuren, till om måndagen tå klåkan war widh
5r
10 förMiddagen och all Menneskligh hiellp vthe war affleedh egenom döden,
och be:te Anders pederß kom strax effter gierningen war giordh till skogen och
gåår flycktigh, Män peder Carllßon är j medlertijdh bortagen bleffwen,
och daniell Johanßon hwillken hadhe giffwet thän dräpne någre slängar medh
en small knaggigh kiäp är och flycktiger, Nu gifwa den dräpnes åcklagare
tillkienna, att peder Carllßon j fallneweka skall hafwa stunget honom j
skullerbladet, och stinget skall wara gånget egenum in j Jifwet, så som och
att j hufwudet skall wara giordt stingh med kniff, them förmena åklagar-
en skulle wara dödzsåår, hwarföre emädan rätte dråparen som man håller
före, och inttet annat troo tänckia kan, ähn anders pederson så och daniell
johanßon j Ryßby, hwillken war medh att slå thän som döder bleff, någre
slängar medh thän knaggige kieppan öfwer hufudet, ähro flycktige, och åklagarna
begiära att Lijket måtte optagas troligen och noga ransacka om thäße skador,
och hwillket som j åklagarnes närwaru och påseende kan pröfwas wara
rätta dödesåren, om thän dödzskadan war tillkommen aff anders pederßon allena
häller och the stingen peder Carllßon stack honom kunna och räknas för döde-
liga stingh, ty bleff bewilliat, lijket skall optagas synas, och ransackas, aff
hans wörd:tz M:r Nills j hwittaredh, nämdemännerna Måns Johanßon j angell-
stadh, Joen Anderson j Berghem, Peder Anderßon j berghem, och några andra
trowärdige dannemän, och peder Carllßon åttniute på ahnfordran sin nögachtige
borgen, och såßom the andre twenne flycktige, låtha sigh förnimma om lägdhe
allså kunde the jmedlertidh, fåå thän åttniuta, och alla tree som hafwa buret
hugh på thän dräpne, komma åklagaren till swars på nästa tingh.
Länsmannen Jöns Nillson j qwinnallt, anklagar en soldat Joen
Pederson j Olofzkiöpp, och Nills Månßon en tienste drängh, på askenäes
sätteßgårdh, för otilbörliget Lefwerne j Giötterydz, kyrkio på Läck-
taren mädan Troon Sångz, bägge woro druckne gångne om Söndagen till
kyrkan, solldaten war ingången j een stholl på Läcktaren och stodh thär
före askenäs drängen, och tå drängen kom och wille och ståå därmed
begyntte the att stötas och skiufwas, och solldaten fick drängen j håret
och j samma buller bleff ett förargeliget oliudh, att sången stillades,
och bägge wille nidh aff Läcktaren, och j samma färde ropade drängen
[..], och när the räcknades widh hadhe the taget hwar andra tree gånger
och be:te Anders pederß kom strax effter gierningen war giordh till skogen och
gåår flycktigh, Män peder Carllßon är j medlertijdh bortagen bleffwen,
och daniell Johanßon hwillken hadhe giffwet thän dräpne någre slängar medh
en small knaggigh kiäp är och flycktiger, Nu gifwa den dräpnes åcklagare
tillkienna, att peder Carllßon j fallneweka skall hafwa stunget honom j
skullerbladet, och stinget skall wara gånget egenum in j Jifwet, så som och
att j hufwudet skall wara giordt stingh med kniff, them förmena åklagar-
en skulle wara dödzsåår, hwarföre emädan rätte dråparen som man håller
före, och inttet annat troo tänckia kan, ähn anders pederson så och daniell
johanßon j Ryßby, hwillken war medh att slå thän som döder bleff, någre
slängar medh thän knaggige kieppan öfwer hufudet, ähro flycktige, och åklagarna
begiära att Lijket måtte optagas troligen och noga ransacka om thäße skador,
och hwillket som j åklagarnes närwaru och påseende kan pröfwas wara
rätta dödesåren, om thän dödzskadan war tillkommen aff anders pederßon allena
häller och the stingen peder Carllßon stack honom kunna och räknas för döde-
liga stingh, ty bleff bewilliat, lijket skall optagas synas, och ransackas, aff
hans wörd:tz M:r Nills j hwittaredh, nämdemännerna Måns Johanßon j angell-
stadh, Joen Anderson j Berghem, Peder Anderßon j berghem, och några andra
trowärdige dannemän, och peder Carllßon åttniute på ahnfordran sin nögachtige
borgen, och såßom the andre twenne flycktige, låtha sigh förnimma om lägdhe
allså kunde the jmedlertidh, fåå thän åttniuta, och alla tree som hafwa buret
hugh på thän dräpne, komma åklagaren till swars på nästa tingh.
Länsmannen Jöns Nillson j qwinnallt, anklagar en soldat Joen
Pederson j Olofzkiöpp, och Nills Månßon en tienste drängh, på askenäes
sätteßgårdh, för otilbörliget Lefwerne j Giötterydz, kyrkio på Läck-
taren mädan Troon Sångz, bägge woro druckne gångne om Söndagen till
kyrkan, solldaten war ingången j een stholl på Läcktaren och stodh thär
före askenäs drängen, och tå drängen kom och wille och ståå därmed
begyntte the att stötas och skiufwas, och solldaten fick drängen j håret
och j samma buller bleff ett förargeliget oliudh, att sången stillades,
och bägge wille nidh aff Läcktaren, och j samma färde ropade drängen
[..], och när the räcknades widh hadhe the taget hwar andra tree gånger
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:20 (1657-1658) Bild 164 / sid 5 (AID: v49725.b164.s5, NAD: SE/VALA/0382503) |