Sunnerbo dombok 1657

Renoverad dombok
Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:20 (1657-1658) Bild 163 / sid 4 (AID: v49725.b163.s4, NAD: SE/VALA/0382503)
3v
Pederßon, bägge å frällße, och huru theris ordh förste gången j Öllsmåhllet, föll
kom Thänne yngre halffbroderen peder pederson igen sedan han war bort
gången, och gick in j Stugun, Thär peder pederson satt j högßätet och slogh 2.
Slagh medh Näffwen j bordett och mantte honom vth, och gick på dörren
vth j farstugun, effter föllgier broderen som j högsätet satt medh een yxa,
och höggh honom ett fullßåre j sidan, och ett vnner armen, och effter såsom
bägge bröderna ähro för thätta sin emillan förlichte, och han som skadan fååt hafr
beder för honom och thär hoos bekienner att them emillan ingen gammull
affwundh häller illwillia inttet hafwer emillan waret vthan Thänne,
skadan tillkom aff bråddan skillnat ty bleff Peder Sackfällt effter Thet
6. Cap j såramåhla B. för twenne fullsår hwart 20 marker ähr 40 marker
                                       h: hußbonden   .   .   . __ 13 marker. 2.16.
                                          Mållßäganden   .   .  __ 13 marker. 2:16.
                                          häradet   .   .   .   .   __  6 marker   5:8.
                                          häradzhöfdingen   .  __  6 marker   5:8.


Samma dagh opstegh Nämbdemannen Åke i Rangellkiöph
J från Rätten, och klageligen gaff tilliänna huruledes M:r Johan Banebergh,
Bårdskiärare j Tumhullt, hafwer Skiällt Åcke på Agunnaredh kyrkiogårdh,
i hella församblingens Närwaru, för een Tiuff hwillken ährerörige groffwe
beskyllningh, Åke qwider och gifwer sigh Myket öfwer, och be:te Banebergh
Nekar thär inttet till vthan tillståår Åke så skiällt hafwa, och föregifwer
han theße ähro hans sageßmän, Clemet i Rydh, arfwedh j bråna och pedher
humble i granhullt, och Nills froason på Ällmtarydh, jtem Peder Månson j
Rommarehyllta, hwillka nu alle ähro icke tillstädes, män banabergh som
nu ståår på resande foot, och kanskie på Togh, och kommer här på äwentyr
inttet Mehr, lekwäll måste man hafua then som be:te banebergh sigh påbe-
ropar Tinghstämbde, att hwar för sigh, att Exammineras och affhöras, hwadh
The här till willie säia, och tillståå män Johan Banebergh betygar thätta, att
han weet inttet Tiufwastycke medh honom, eij häller något sådant sedt
medh honom, vthan hördt thätta efter The antecknade Nämbdemännerna, och
hwar man vng och gammal så fattig som rijk, gifwa åke j Rangellkiöp
ett gådt redskaffans och ährliget lofordh, och hwadh thätta krackelett widh
kommer som så emillan banebergh och Åke invittat ähr, aff mißförstånd
och illewillia kan man inttet tänkia Åke om att sådant oerestyke
 
4r
som baneborgh hafwer kastat åcke före, och emädan baneberg beropar sigh
på sageßmän måste man skiuta sacken op till man fåår them fram.


Sammadagh framkom för Rätten, Ingredh Oluffz dotter, medh
sin Mans broder, Erlandh hindrichßon een wuxen Tienste drängh, hoos
M:r Nills j hwittaredh, och klageligen gaff Tillkienna huruledis nu för
en Månatz Tidh sedan, hans broder Peder Hindrichson j dommaret, en soll-
dat är bleffwen j sin hemreßa ifrån Generall Munstringen j wäxiöö, j broo j
berga
Sochn, Jiällßlagen om een Söndagh effton, aff peder Carlßon j fallnaueka,
Anders pederson på Thefället j Liunga by, och daniell Johanßon j Ryßby, kyr-
kioherdens H:r Johan Colliander Sohn, dråpet hafwer sigh således tilldraget,
som föllier, Arfwedh Månßon j broo hwarest dråpett skiedde, och hans broder
Peder Månßon twänne warachtige Män, som och tå när wåro skadan skiedde,
affladhe en högh och dyran eedh att The skulle wittna och bekiänna bahra sannin-
gen, och åklagaren ehrkiänna thänne twänne wittnen goda och emot them inttet
hafwer att Exipiera, och Knut Månßon j broos bekiennellße och wittnesbyrdh är thänne
att om Lördags afftonen hadhe han några sine grannar hoos sigh, och plägat them,
wäll om Söndagen war knutz förrige hustrus broder H:r Zacharias j Ryßby, kom-
men till berga och giorde Tienst, och effter gudztienstens förrättande bödh Knutt
H:r Zacharias ham, och flere som han hadhe j sällskaph medh sigh, och som the
såtte till Målltidz, kom thänne peder hindrichßon och Tijtt och hadhe sitt gewär,
och som solldaten Jnkom, sadhe han siellff, här kommer Cronones kar, och Crono-
nes gewär, och ladhe Musquethen ifrån sigh, och Knut badh honom gåå till bortz
på ett styckie kiödt, och brödh, och een gångh dricka, och solldaten swaradhe,
sigh inttet hungrigh wara, ty knutz hustru hadhe gifwet honom öhll och math,
mädan folk war widh kyrkio, och emädan knut giernna wille pläga sin swå-
ger och giester, och the wille alla sin koos, hördhe han icke thet ringaste ord
kastas, häller någon thala eet ondt ordh till solldaten, och såßom H:r Zacharias
hade satt sigh till häst, och wille medh sina Camrater rida fordt sin koos, gick
arffwedh Trumpettare op på een wagn, och blåste för sin swåger H:r Zachris
som borttredh, och the medh honom wore till ähra, Män tå knut Trumpetter
j gården igen inkom war dråppet skiedt, och mera weet han inttet wittna.
Nu föllgier arfwedh Månßons wittnesbyrdh, således, att solldatten
kom in som berättat är, och Knut Trumpettare badh honom gåå till bordz
mädh, och solldaten war Mykett drucken, och [..] hadhe ett ordasät,
Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:20 (1657-1658) Bild 163 / sid 4 (AID: v49725.b163.s4, NAD: SE/VALA/0382503)