Sunnerbo dombok 1648

Renoverad dombok
Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:15 (1648-1649) Bild 8 / sid 6 (AID: v49323.b8.s6, NAD: SE/VALA/0382503)
5v Wälb: Anderß Siöbladh noget serdeles emot Larß Bengtßon, angå-
ende horßberga, eller serdeles gårdzräntan oppå Grimmarp
och derföre ingen tienst giordt, dett stånde wälb: Junckeren An-
ders Siöbladh frijtt medh Larß Bengtßon lagligen uthföra.

Sammadagh framkom Manhafftigh Corneten Cristopher wikman j åmot
fullmechtigh på Edla och wälb: fru Brijta Lilliesparres vegnar
till Askenäs, och anklagade Larß Bengtßon j Grimmarp å frälße,
huilken haffuer nu förleden den 6. Decembris skolat redit till aske-
näs sätesgårdh att kräffia nogot giäldh aff wälb: frun, och tagit
medh sigh en dragone officerare bdh Cristopher Frögdenbergh, och
en bonde wijdh Nampn Jönß Sonaßon j Jffla, och är fruens högeli-
ge klaga, dett Larß Bengtßon haffuer bedriffuit stoor wåldzwärkan,
och henne mycket bedröffuat som består j Effterschne punchter.
1. först när Larß Bengtßon kom till gården medh sitt medfollie, be-
klagades han haffua kiört fruns hästar uth på marken, och lätt
sina hästar j Rummen igen, sworet och skickat sigh illa, han skulle
haffua höö och haffre, ööl om natten, j dhe onde andars Nampn.
2. Nappade han opp en Stöör den lågh på gården, och slogh hunden
trij slagh öffuer ryggen som stodh j bandh, och bleff liggandes, doch
icke dödh.
3. Språng han in ij Stugan som han anklages, j Stufuan skreek och
ropade ööl och maat på bordet j ottantusende Nampn, och iagh
skall haffua pant eller peninger för än iagh drager af gården.
4. När nu Larß så stälte sigh, gaff frun gode ordh och badh honom stäl-
la sigh tillfridz, och sade tåler eder, är iagh eder peninger skyldigh
så will iagh huadh j winne medh Lagh och Rätt betala eder, och klagar
dett Laße togh till sin Pistol, och sadhe Jagh skiuter tigh ihiäl tin dieff-
uell, och tå måste frun och Barnen löpa aff gården.
5 ähn wijste wälb: frun aff den gården hon war uthj tillbaka heem sin
Amma, och badh Larß Bengtßon icke så ställa sigh, vthan wara
roligh, då togh Larß Bengtßson henne j Näsan och wreedh henne om
kringh att hon fälte barnet j gollfwet.
   Hertill swrara och bewijsar Larß Bengtßon emot deße klage-
       punchter.
1. framkallades en gammal tienstedrängh, och afflade eed å book
och Vitnar att han icke sågh om Larß Bengtßson kiörde fruns
hästar uth, men dett bewistes att Larß ledde sin häst in, annorledes
kan om hästarne inthet bewijsas för sanningh, uthan stodo j stallen öffuer
natten.
6r
2. att han slogh hunden j bandh dett neka han inthet till medh een
målstake 2: slagh, doch bleff han oskadder och kom sigh igen.
3. att han schulle sprunget in j stugan ropat j attantusendh
Nampn ööl och maat på bordet, her på kan ingen vitne
föras heller bewijsas.
4. att Larß Bengtßon schulle hött frun med en Ladd pistol, kan
inthet bewijsas, huarken aff Legofolket eller nogon annan,
men för redhoga skull effter frun sågh Larß Bengtßon wredh,
gick hon medh barnen bort j en annor gårdh lithet der ifrån
5. att Larß Bengtßon schulle haffua wredit fruns amma j Näsan
tå hon bleff insändh j Stugan att bedia Larß Bengtßon icke wara
så obeskedeligh så bekiänner Larß Bengtßn och bewijses, doch
blödde icke näsan, eij heller blånade.
Larß Bengtßon uthfäste en 12: Manna eedh, att han icke wreder
redh till gården, att han j ordh eller gerningar schulle förtönna
wälb: fru Brijta Lilliesparre hennes barn eller hußfolck, vthan
i acht och Meningh att medh fogligheet kräffia peningar.   

Sammadagh kom Jönß Anderßon j Elmhult för rätta och bewiste medh
godh vitne och skiäl, att han hadhe betalt 10 Dlr godt mynt för Jönß
i åhrshuffuudt som han hooß en dansk kiöpman j Cristianstadh hade
sagdt godh före, och nu är bådhe Jönß j Åhrshufuudt och hans hustru
dödh, och arffuet är bytt effter dem, och deße 10: dlr stå obetalta;
Bleff affdömdt för Rätten att arffwingarna skola betala deße
återstående 10 Dlr till Jönß j Elmhult.

Sammadagh bleff för Rätten affsagdt, att den Koo som j 2 åhr
haffuer warit hooß Nilß j Hyalt, må Nilß ottaßon j Signes
hult saklöst återtaga, emedan dett är itt mißförståndh att
koen schulle gå j annans mans giäld, som doch ingen rätt med
giffuer.
 
Samma dagh framkom Ingeborgh Månsadotter j Säingsiöö och kä-
rade till Nilß Suenßon j Säingsiö, och bewiste att hon ännu äger
till marker dlr Jordh j gården. Bleff aff Rätten dömdt, att der han icke
betaler henne 12: dlr må henne Jorden så mycken tilmätin bliffua.
 
Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:15 (1648-1649) Bild 8 / sid 6 (AID: v49323.b8.s6, NAD: SE/VALA/0382503)