Sunnerbo dombok 1695

Renoverad dombok
Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:40 (1694-1695) Bild 2090 / sid 89 (AID: v206256.b2090.s89, NAD: SE/VALA/0382503)
88
det är een skiortta och ett paar strumpor iagh haar fått till
min heder, sedan folgdes dhe åth nedh till lille broo, då Joen sade
det är intet wackert att du i dagh lät taga fästemöen ifrån
tigh, som nu med een annan förlofwat är, dher på Erick swa-
rade, iagh menar att iagh till henne intet haar frijat, men
du haar frijat tll henne, då Joen med Eed sigh bedyrade det
alldrigh giordt, då stijger Åke ned till Joen, fattar i Betzle
tygeln, i mening att hindra Oredan som på ferde war, men
Joen rycker hästen tillbakar, och Erick sade, migh synes som
du wille migh öfwerfalla, lijka som du plägar giöra, men det
lärer digh intet altijd lyckas, der effter reser Erick upp sin
kiäpp, och slåår Joen 2 slagh öfwer Näsan, sampt ett slag
wed örat, med den uthlåtenhet dher hoos, det skall du hafwa
för gammalt, men ey Nembde hwad det war, då stijger Åke
ned af broen, och fattar med Joen i betzlet, och wille
hielpa honom till rätta, och skillia honom ifrån Erick, 
hafwandes Åke sin kiäpp i samma hand med hwilcken han
fattade i betzlet, wed det samma kom hans eene hanske
honom ifrån, den han upptogh, medan fick Joen Åkes
kiäpp honom ifrån, den han doch strax från Joen återtogh,
bad Åke släppa sigh, elliest skulle han taga lijfwet af honom,
Åke swarade, det må tu giöra, men iagh släpper tigh intet,
Erick böd sigh Am å nyo willia slå Joen, men Per Jonßon
i Kråkeryd honom hindrade, då dhe den gången skildes åth
Sedan kastade Joen skiortan på Åke, och bad honom för-
wara henne, medan han togh skiorttan, wed Joen från den

  /: upp
89
upp till kyrckiomuren, der han stegh af hästen och bandt ho-
nom, åter mötte Joen i Hallaböke Åke, och wille gå till sine
trätebröder, då tager åke honom emot med macht, men Erik bad låta
honom gå, när Åke intet länger war mechtigh Joens uppsåt att
hindra, kommo the åter till samman, och fattade uthi hwar
annan att dhe gingo bägge omkull och hårdrogos, då Erikz bro-
der Joen gaf sigh ofwan på, men blef strax af Åke hin-
drader, wed det samma kom Jöns Larßon i Hallaryd gån-
gandes, och då bad Joen i Hallaböke att Åke wille hielpa
honom ifrån Erick, och Joen satte sigh på ståcken wed muren,
som dhe der såto, springer Joen åter upp, och fattar till een
stake, säijandes, nu will iag hoop iagdh miölpoßarne och Tiufun-
garne, iagh skall slå een att han skall luchta, Men Erick sade,
sägh migh och något af, detta haar iagh hördt, swarade Joen, du
är een tiuf; Erick frågade, hwad haar iagh stulit? der på
Joen swarade, du är en bielleTiuf;   Jöns Larßon i Hallaryd
bad Joen sättia sigh effter och lyda, då dhe låtet skildes åth, men
der effter kom Joen öfwer wästre kyrckomuhren in på kyrcko-
gården, hwarest han fattar een stång, när Åke det warße
blef, bad han Erick och deß broder Joen wachta sigh, dhe
bägge der till swarade således, wij hafwom nu gått alt ifrån
broen och hijt undan honom, will han gå på oß det må han
giöra, men här wela wij blifwa ståndandes, och när Joen ey
kom öfwer Södre- gick han till östre muren, då fattade Jöns
Larßon och Åke uthi Joen, och stilde honom, och när Åke och
Jöns folgt Joen sin koos, och kommo till bakar till kyrckio-
muren der han stegh af hästen, lågh der Joens knijf, den

  /: Jöns
Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:40 (1694-1695) Bild 2090 / sid 89 (AID: v206256.b2090.s89, NAD: SE/VALA/0382503)