| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:12 (1635-1640) Bild 431 / sid 19 (AID: v49320.b431.s19, NAD: SE/VALA/0382503) |
18v
Sammadagh kom för retta heigderidaren Sten, och ankla-
gade ij retten en skattebonde Suen Olßon ij Tuterydt och anklagadeß ij
retta haffua hugget en grön Ek på Thuna skogh och hemfördh,
derföre sachfeltes han for trät till peningr 3. Dr och för förbudet
till Peninger . . . . . . . . . . . . . . . 40 Dr . . .
derföre sachfeltes han for trät till peningr 3. Dr och för förbudet
till Peninger . . . . . . . . . . . . . . . 40 Dr . . .
Sammadagh tingfördes en Enkia Gunnill Suens dotter ij
boxebygdh en hußquinna, och anklagades wara kommen ij
röchte haffua skilt sigh widh barn och är röchtet sålunda förorsaket
at gunnill en dagh efter Middagh gick på wägen till beten der strax
hoß, och tå bleff hon så hastigt siuk, at hon lågh ij skogen om Natten;
den andra dagen om morgonen barnen gingo ij gerdet, at see om
iche ohegnat war på gerdet, finge dhe höra en Menniskia stoncka
och giffua sigh, och dhe gingo hem och sade för deraß moder Lisebett
Månsdotter, som är hustrun ij gården, och Lisebet gick strax på
wägen dijt gossen sade gunnill war, och tå mötte gunnil, kom
gångandes ij sin siukdom och mötte, och när dhe kommo in
emot gården, mötte them tuå karlar, Jönß ij Vglansrydztörp,
och Gudmundh ij samma törp, huilcka oföruarandes kommo till
måtte, när lisabet och hennes piga kommo ledandes medh gun-
nil, dy hon förmåtte sigh inthet, och Jöns folgde them in ij herber-
get, och bleff sittiandes ij dörren, och Lisebet kladde aff henne val-
manskiörtet, och hon hade en huijt serk, huijta stromper, och
nya skoo, thet klädde dhe af henne, och lade henne ij sengen, och Jönß
giorde sin eedh her å lagboken, at på hennes kläde syntes ingen
smitta eller det ringaste tecken, till barnfödsell; hustru lise-
bet, hustrun ij gården giorde och eedh, at hon aldrigh sågh någon lick-
nelße på gunnil, at hon skulle wara haffuandeß vtan hennes
kläder när dhe skulle tuetta, wåro frij och obesmittade och aldrig
syntes techen till lößachtigheet, och gunnill bleff liggandes en hell
månadt på sengen och lät hålla böner för sigh widh kiörkan, hade
och budh effter presten och vndfick sacramentet och inthet man-
folck stodh för henne ij tall och röchte; Effter sådana skeell blef
gunnill för mistancke för barnamordh frikiendh, in till
någor will festa fot, och henne någon sak tilluijta.
Kom för retta Jönß Biörnßon ij Ehlinge och feste en 6 manna
eedh, at han tilfyllest hade betalat anders Gudmundzons söster,
Ingrit Gudmundz en koo, och giffuit henne kåpermyntt
1½ Dr.
hoß, och tå bleff hon så hastigt siuk, at hon lågh ij skogen om Natten;
den andra dagen om morgonen barnen gingo ij gerdet, at see om
iche ohegnat war på gerdet, finge dhe höra en Menniskia stoncka
och giffua sigh, och dhe gingo hem och sade för deraß moder Lisebett
Månsdotter, som är hustrun ij gården, och Lisebet gick strax på
wägen dijt gossen sade gunnill war, och tå mötte gunnil, kom
gångandes ij sin siukdom och mötte, och när dhe kommo in
emot gården, mötte them tuå karlar, Jönß ij Vglansrydztörp,
och Gudmundh ij samma törp, huilcka oföruarandes kommo till
måtte, när lisabet och hennes piga kommo ledandes medh gun-
nil, dy hon förmåtte sigh inthet, och Jöns folgde them in ij herber-
get, och bleff sittiandes ij dörren, och Lisebet kladde aff henne val-
manskiörtet, och hon hade en huijt serk, huijta stromper, och
nya skoo, thet klädde dhe af henne, och lade henne ij sengen, och Jönß
giorde sin eedh her å lagboken, at på hennes kläde syntes ingen
smitta eller det ringaste tecken, till barnfödsell; hustru lise-
bet, hustrun ij gården giorde och eedh, at hon aldrigh sågh någon lick-
nelße på gunnil, at hon skulle wara haffuandeß vtan hennes
kläder när dhe skulle tuetta, wåro frij och obesmittade och aldrig
syntes techen till lößachtigheet, och gunnill bleff liggandes en hell
månadt på sengen och lät hålla böner för sigh widh kiörkan, hade
och budh effter presten och vndfick sacramentet och inthet man-
folck stodh för henne ij tall och röchte; Effter sådana skeell blef
gunnill för mistancke för barnamordh frikiendh, in till
någor will festa fot, och henne någon sak tilluijta.
Kom för retta Jönß Biörnßon ij Ehlinge och feste en 6 manna
eedh, at han tilfyllest hade betalat anders Gudmundzons söster,
Ingrit Gudmundz en koo, och giffuit henne kåpermyntt
1½ Dr.
19r
Kom för retta, Märit Andersa dotter ij Brecknatörp Enkia
huilckens man Pedher för try åhr sedan, bleff ihielslagen aff en
Mönsterskriffuare Lasse Suenßon ij Böke ij Lihultz Sochn, och
Nu hade med sigh sin salige mans broder Anders Suenßon och
sin egen broder Anders Andersson; Jtem sin retta erkorede och til-
satte Målsman Pedher ij brecknetörp, och her in för welborne
Landzhöffdingen och hela retten, aff frij willia, felte en underdå-
nigh och ödmiuk förbön för förde dråpare Laße Suenßon
som ij try åhr haffuer warit flychtigh och på frije fötter, at han
måtte der mögeligen skee kunde, få nåder och för målzägandens
förbön Niuta lijffuet
Kom for retta Jacob ij Borßna, och talade till sin granne Måns
Elofßon, för it par soler Måns haffuer upslettet, Under sina
skor, ther till Måns iche kan Neka; Utan säger sin fångeman
en drängh Nielß, som tiente ij lagmanßrydh, der huderna blef
wo barkadhe; Jönß Nielßon ij lagmanßrydh, Witner at goßen
är tiuffachtigh, och haffuer stulit från honom och drängen är wth
häradz, och på en herregårdh lagmanßrydh, och kan iche förekommas.
Men effter Måns oloffzon är trouerdigh, och aldrigh beslagen med
tiuffwuerij, derföre bleff Måns ij borstna tillåten, at festa en 12
Manna eedh, at han icke skar eller stall det läret af Jacobß huudh
eller wiste at det war af hans huudh taget; till it annat Tingh.
Item klagar och hustru Malin, at Kirstin Månßes ij borsna,
haffwer sagdt för hennes dotter, Karin Jacobßdotter, at hon skulle
haffua sönderskuret it huffuudhkläde, och it litet armaklädhe
som hörde Anna ij östraby till, Men huffuudhklädet hörde
Elin Olufz ij boarydt till; för detta skarßtalet, feste hustruu
Malin en 6 manna edh till it annat Tingh.
Item klagade hustru Malin, at Måns elofzon slogh henne it
slagh medh en staka öffuer armen, så at ther syntes blådnet
effter, huilket skedde, ij Månßes egen gårdh, derför uthfeste
Måns 6 dlr.
Målzäganden . . . . . . 3 dlr -: -:
f. hußbonden . . . . . . 2 dlr -: -:
Häradet . . . . . . . . 4 öre -: -:
Heredahoffdingen . . . . 4 öre -: -:
Hustru Malin hade slagit måns med en rock, skall böta lijka
medh Måns eller quitta Målzägande retten.
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:12 (1635-1640) Bild 431 / sid 19 (AID: v49320.b431.s19, NAD: SE/VALA/0382503) |