| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:12 (1635-1640) Bild 422 / sid 10 (AID: v49320.b422.s10, NAD: SE/VALA/0382503) |
9v
Peningar tagit hade; Ther om bleffuo the kiffuandeß, tå föllo all quinn-
folcken på Juta Suennen och höllo, dy dhe reddes för hans bössa, tå slogh
han Laß Exingz hustru en gammall quinna vnder hörßlen, at hon
föll wijd golffuet, sedan togh en span och kastade ådt Laß Exingh, som
satt ij sitt högsäte, och intheet råkade, tå kom Vdde in ij stugan och badh Juta
Suennen stilla sigh, badh och at hans broder Håkon, wille hielpa och styra
honom, när Vdde inthet kunne råda honom, stegh han fram togh ij Laß
Exingh och help honom vth, så at han kom till at gömma sigh i it vthhuß.
När Juta Swennen gick vth, togh han it lijthet Kannestop och en rödh skåll, gick
ij andra stugan, och thet vpbrende, thetta bekienner Juta Suennen.
5. Klagadeß at en gångh Pedher ij wereboda, kom ifrån kiöpstadh gick han
in till aggalt, at tigga dricka, kom Juta Suennen om honom med en
kniff, och trugade aff honom Peningar 14 öra, och flera peninger åtte han
inthet; Tå bleff Juta Suennen frågat, huadh orsak han der till hade, tå
suarar han at en tijdh drak han hoß anders ij strette, begynte anders seija
at Jon ij Nygårdh hade slaget hans son in på buxhultet, och elliest giör ho-
nom orett på en fälla, och wåro ouenner, tå begynte anders bedia
honom antingen slå honom full hugh eller och skiuta honom ihiell, och
badh honom, derföre tijo RikzDr; När Juta Suennen nekadhe
begynte Anders ij Strette och hans son bidia honom at han thet
icke för någon skulle seija vthan tijga stilla, och loffuade honom
derföre en Dr Nu hade thetta stådt dem emellan intill han
fant Pedher på kiöpstadz wägen, och tå för samma sak trugade af
honom förde 14 öre; Men Anders nekar på thet högste, at
han aldrigh sådan ordh sagdt hade, och tilbiuder eedh och weriemåll, är
en trouerdigh man, och welbe Anders Grijps Landbo rettere.
6. beuistes; at Juta Suennen vtan orsak begynte vndseija en vngh
skreddare Nielß, ij Kieskhult beskyllandes honom haffua warit medh
at slaget honom thet tå iche kunna så beuisas, Lekewäll moste skred-
daren giffua honom 5 Dr på thet han måtte gåå för hans hoot frij
och säker thetta bekienner Juta Suennen.
7. Bleff beuisat at Juta Suennen, sende Vdde ij Traherydt till Jon
Pederß och och Jon ij Snöreßiö, och lätt seija them, huadh dhe iche wille
giffua honom Peninger, för thet parlementet, dhe hade sin emellan
tå skulle han slå aff them armer och ben; När Vdde kom till them
och sade them tijdander, suarade denne förde at dhe inthet hade slagit ho-
nom, och förty wille honom inga Peningar giffua; När Suen fick
dhe suaren igen, gick han tijt och trugade 4 Dr aff Jon är ½ Rdr
och Jon ij Snöresiöa 2 Dr detta bekienner Suen och inthet Nekar.
8. Beskyllades Juta Suennen hafua truffuat af en enfaldigh
SOldat, et par stöfflar, och fick honom igen et par skoor, gambla
Jtem en mössa, och et par handskar, wäff 6. alnar, och än tuin-
folcken på Juta Suennen och höllo, dy dhe reddes för hans bössa, tå slogh
han Laß Exingz hustru en gammall quinna vnder hörßlen, at hon
föll wijd golffuet, sedan togh en span och kastade ådt Laß Exingh, som
satt ij sitt högsäte, och intheet råkade, tå kom Vdde in ij stugan och badh Juta
Suennen stilla sigh, badh och at hans broder Håkon, wille hielpa och styra
honom, när Vdde inthet kunne råda honom, stegh han fram togh ij Laß
Exingh och help honom vth, så at han kom till at gömma sigh i it vthhuß.
När Juta Swennen gick vth, togh han it lijthet Kannestop och en rödh skåll, gick
ij andra stugan, och thet vpbrende, thetta bekienner Juta Suennen.
5. Klagadeß at en gångh Pedher ij wereboda, kom ifrån kiöpstadh gick han
in till aggalt, at tigga dricka, kom Juta Suennen om honom med en
kniff, och trugade aff honom Peningar 14 öra, och flera peninger åtte han
inthet; Tå bleff Juta Suennen frågat, huadh orsak han der till hade, tå
suarar han at en tijdh drak han hoß anders ij strette, begynte anders seija
at Jon ij Nygårdh hade slaget hans son in på buxhultet, och elliest giör ho-
nom orett på en fälla, och wåro ouenner, tå begynte anders bedia
honom antingen slå honom full hugh eller och skiuta honom ihiell, och
badh honom, derföre tijo RikzDr; När Juta Suennen nekadhe
begynte Anders ij Strette och hans son bidia honom at han thet
icke för någon skulle seija vthan tijga stilla, och loffuade honom
derföre en Dr Nu hade thetta stådt dem emellan intill han
fant Pedher på kiöpstadz wägen, och tå för samma sak trugade af
honom förde 14 öre; Men Anders nekar på thet högste, at
han aldrigh sådan ordh sagdt hade, och tilbiuder eedh och weriemåll, är
en trouerdigh man, och welbe Anders Grijps Landbo rettere.
6. beuistes; at Juta Suennen vtan orsak begynte vndseija en vngh
skreddare Nielß, ij Kieskhult beskyllandes honom haffua warit medh
at slaget honom thet tå iche kunna så beuisas, Lekewäll moste skred-
daren giffua honom 5 Dr på thet han måtte gåå för hans hoot frij
och säker thetta bekienner Juta Suennen.
7. Bleff beuisat at Juta Suennen, sende Vdde ij Traherydt till Jon
Pederß och och Jon ij Snöreßiö, och lätt seija them, huadh dhe iche wille
giffua honom Peninger, för thet parlementet, dhe hade sin emellan
tå skulle han slå aff them armer och ben; När Vdde kom till them
och sade them tijdander, suarade denne förde at dhe inthet hade slagit ho-
nom, och förty wille honom inga Peningar giffua; När Suen fick
dhe suaren igen, gick han tijt och trugade 4 Dr aff Jon är ½ Rdr
och Jon ij Snöresiöa 2 Dr detta bekienner Suen och inthet Nekar.
8. Beskyllades Juta Suennen hafua truffuat af en enfaldigh
SOldat, et par stöfflar, och fick honom igen et par skoor, gambla
Jtem en mössa, och et par handskar, wäff 6. alnar, och än tuin-
10r
gade honom at loffua, sigh 4 RikzDr och efter han iche mechtigh war honom
strax betala, måtte han gå till skogen, till deß hans wenner togo sigh
der aff, och badhe honom hålla ij fördragh, och ij samma Venningh, bleff han
fången, och fick inthet Rikzdalerna.
9.
10. Kom fram Karin Jönsdotter ij Isiöa, fattigh knechtaEnkia
och gaff honom skuldh, at hennes man skulle haffua sålt honom et
brundt stodh, och der på Vpbtt 2 Rdr; thetta kunne Juta Suen-
nen inthet beuisa; Vthan trij åhr effter Enkiones man ij fiendeland
dödh war, kom han ij Enkiones gårdh, och trugade aff henne en lij-
ten meßinghz kietell, en skintröga af hiortahudh, en Valmans trö-
ga, en blaggars skiorta; Jtem ifrån en annor Enkia en Jern-
stångh, en Ny kista om 5 Dr en hop garn, och hade ingen skell, vtan
trugade sigh thet till, aff dhe verielöße Enkiorna, dettta bekienner
Swen.
Jtem framkommo Anders Kellaßon, och Larß Nielßon ij Kesk-
hult, och effter aflagdan eedh Vitnade, at Jute Suennen, sende them till
Ländzmannen Nielß ij quinnalt, som honom tilförenne fångat
hade, och badh dhem seija honom, huar han iche wille gijffua honom
en valmanßklädningh, tå skulle han få rett ondt aff honom
Men egönom huadh medell, skiutande eller brendande sade han inthet
detta bekienner Suen.
11. Nielß humble en enfaldigh soldat kom till aggalt, der satt
Juta Suennen och togh hans Suerdh, och ij föracht sönderbrött ij 3 st.
detta bekienner Suen.
12. Kom fram för retten Per Skreddare, och klagade at Juta Suen-
nen hade trugat ifrån honom ij Mierydz gerdhe tijt han honom
lockade medh sigh; När dhe kommo ifrån byn drogh han sin knif
och sade, kom ij hogh tu haffuer kallat migh tiuff och skelm, du skall
giffua migh något therföre och röffuade ifrån honom en hatt, godh
för 7 marker it par handskar 26 öre et par Sölfuernåler, för en
Dr och krutflaska för 2 marker en kniff för 5 öre et ermekläde för
12 öre, en pungh medh peningar 13 öra, än peningar 7 öra
detta bekienner Suen.
13. Kom för retta Ingemar Vddaßon i Lindefelle och öfuertygade Juta
Swen, at han trugade af honom 4 och en halff marker Peningar, och effter
bonden hade slachttat och stodh och saltade kiött trugade han af honom it
bringestycke, och et annat stycke, bonden gick in ij stugan och satte sigh
ij högsättet, tå gick Suen effter spente vp bössan, huar han iche hade
fått effter sin begäran, hade han skotet Suen bekienner Penninger-
na och kiötet, men han nekar at han vpspente bössan.
strax betala, måtte han gå till skogen, till deß hans wenner togo sigh
der aff, och badhe honom hålla ij fördragh, och ij samma Venningh, bleff han
fången, och fick inthet Rikzdalerna.
9.
10. Kom fram Karin Jönsdotter ij Isiöa, fattigh knechtaEnkia
och gaff honom skuldh, at hennes man skulle haffua sålt honom et
brundt stodh, och der på Vpbtt 2 Rdr; thetta kunne Juta Suen-
nen inthet beuisa; Vthan trij åhr effter Enkiones man ij fiendeland
dödh war, kom han ij Enkiones gårdh, och trugade aff henne en lij-
ten meßinghz kietell, en skintröga af hiortahudh, en Valmans trö-
ga, en blaggars skiorta; Jtem ifrån en annor Enkia en Jern-
stångh, en Ny kista om 5 Dr en hop garn, och hade ingen skell, vtan
trugade sigh thet till, aff dhe verielöße Enkiorna, dettta bekienner
Swen.
Jtem framkommo Anders Kellaßon, och Larß Nielßon ij Kesk-
hult, och effter aflagdan eedh Vitnade, at Jute Suennen, sende them till
Ländzmannen Nielß ij quinnalt, som honom tilförenne fångat
hade, och badh dhem seija honom, huar han iche wille gijffua honom
en valmanßklädningh, tå skulle han få rett ondt aff honom
Men egönom huadh medell, skiutande eller brendande sade han inthet
detta bekienner Suen.
11. Nielß humble en enfaldigh soldat kom till aggalt, der satt
Juta Suennen och togh hans Suerdh, och ij föracht sönderbrött ij 3 st.
detta bekienner Suen.
12. Kom fram för retten Per Skreddare, och klagade at Juta Suen-
nen hade trugat ifrån honom ij Mierydz gerdhe tijt han honom
lockade medh sigh; När dhe kommo ifrån byn drogh han sin knif
och sade, kom ij hogh tu haffuer kallat migh tiuff och skelm, du skall
giffua migh något therföre och röffuade ifrån honom en hatt, godh
för 7 marker it par handskar 26 öre et par Sölfuernåler, för en
Dr och krutflaska för 2 marker en kniff för 5 öre et ermekläde för
12 öre, en pungh medh peningar 13 öra, än peningar 7 öra
detta bekienner Suen.
13. Kom för retta Ingemar Vddaßon i Lindefelle och öfuertygade Juta
Swen, at han trugade af honom 4 och en halff marker Peningar, och effter
bonden hade slachttat och stodh och saltade kiött trugade han af honom it
bringestycke, och et annat stycke, bonden gick in ij stugan och satte sigh
ij högsättet, tå gick Suen effter spente vp bössan, huar han iche hade
fått effter sin begäran, hade han skotet Suen bekienner Penninger-
na och kiötet, men han nekar at han vpspente bössan.
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:12 (1635-1640) Bild 422 / sid 10 (AID: v49320.b422.s10, NAD: SE/VALA/0382503) |