| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:12 (1635-1640) Bild 424 / sid 12 (AID: v49320.b424.s12, NAD: SE/VALA/0382503) |
11v
Nu bleff Juta Suennen tilfrågat, om han hade något at Jn-
uenda emot alla denne förtecknade klagomåll, der till han
Suarade neij, vndantagandeß horet, der emot protesterar han;
Tå frågadeß han hui han iche togh sigh någon ehrligh medell före at
föda sigh medh, her till suarade han at han brukade sin secka-
pipa, och hölt sigh till annat löst partij wijdh grentzen, som på sam-
ma sädt och wiß leffde, och mente thet hade inthet på sigh, effter han
är dansk födh, och der haffuer sin Slecht; Detta ährendet blef
effter Landzhöffingens Wälbne Bengt Bagges Befalningh taget
till Dombß. Så all then stundh, at Juta Suennen, är en leigdh
Knicht, och iche deß mindre rymdt ifrån Compagnijt på
resan, och hölt sigh på Grentzen, derföre han fick pardon och Vt-
loffuade giöra Cronan tienst, och Siuda salpeter, huilcken konst
han aldrigh hade lärt, och der medh besueket Cronan och sina
Löfftißmen, och sedan bedriffuit allehanda motwilligheet och
månge skalkastycken, ther vthöffuer nu klagas och ännu står
för retten och trugas, serdeles på them som honom fångat hafua
och på Ländzmannen Nielß ij Quinnalt, så at aff honom
är ingen bättringh at förmoda. Derföre bleff han effter thet
17. Cap ij Konungz balcken för Rymningh, och för thet han
af många Våldsamligheet taget, och rånt haffuer, och goduil-
ligen bekienner efter thet 40. Cap. ij Edzöre balcken dömd ifrån
Lijffuet, efter han en ret Rånsman är, och häredtz Nembdh
haffua thet vitnet; här haffua och warit några danske
men widh tinget, som haffua klagomåll emot Suen, men
effter the fruchta för honom, at han skall bliffua löß igen
haffua the inthet törß klagat. Ähr och hela häradz vnderdånige
Supplication, at der then höglofflige konungzlige retten fun-
no Christeligit, at benåda honom lijffuet, at han tå måtte
fhöras på annor ort och stelle, at han iche komme hijt ij hä-
radet igen, kommer han hijt tå syßlar han illa, och går
öffuer Grentzen til sit folck ij danmark, dy han är en vng
frijmodigh selle, som vell förmåtte giöra tienst, ther han
hade stelt sigh wäll.
uenda emot alla denne förtecknade klagomåll, der till han
Suarade neij, vndantagandeß horet, der emot protesterar han;
Tå frågadeß han hui han iche togh sigh någon ehrligh medell före at
föda sigh medh, her till suarade han at han brukade sin secka-
pipa, och hölt sigh till annat löst partij wijdh grentzen, som på sam-
ma sädt och wiß leffde, och mente thet hade inthet på sigh, effter han
är dansk födh, och der haffuer sin Slecht; Detta ährendet blef
effter Landzhöffingens Wälbne Bengt Bagges Befalningh taget
till Dombß. Så all then stundh, at Juta Suennen, är en leigdh
Knicht, och iche deß mindre rymdt ifrån Compagnijt på
resan, och hölt sigh på Grentzen, derföre han fick pardon och Vt-
loffuade giöra Cronan tienst, och Siuda salpeter, huilcken konst
han aldrigh hade lärt, och der medh besueket Cronan och sina
Löfftißmen, och sedan bedriffuit allehanda motwilligheet och
månge skalkastycken, ther vthöffuer nu klagas och ännu står
för retten och trugas, serdeles på them som honom fångat hafua
och på Ländzmannen Nielß ij Quinnalt, så at aff honom
är ingen bättringh at förmoda. Derföre bleff han effter thet
17. Cap ij Konungz balcken för Rymningh, och för thet han
af många Våldsamligheet taget, och rånt haffuer, och goduil-
ligen bekienner efter thet 40. Cap. ij Edzöre balcken dömd ifrån
Lijffuet, efter han en ret Rånsman är, och häredtz Nembdh
haffua thet vitnet; här haffua och warit några danske
men widh tinget, som haffua klagomåll emot Suen, men
effter the fruchta för honom, at han skall bliffua löß igen
haffua the inthet törß klagat. Ähr och hela häradz vnderdånige
Supplication, at der then höglofflige konungzlige retten fun-
no Christeligit, at benåda honom lijffuet, at han tå måtte
fhöras på annor ort och stelle, at han iche komme hijt ij hä-
radet igen, kommer han hijt tå syßlar han illa, och går
öffuer Grentzen til sit folck ij danmark, dy han är en vng
frijmodigh selle, som vell förmåtte giöra tienst, ther han
hade stelt sigh wäll.
12r
Sammadagh kom för retta Nielß Jacobßon ij Marka-
rydh, Ländzman ij hallarydz Sochn, och Jon ij Snelßböke
Nembdeman, fulmyndige på Johans vägnar ij Harpßholmen
och på Laßes vägnar ij Ulffuarydt, och på Nielßes vägnar ij Lock-
hult, och på Ehrlandz och Jacobß, och deraß söster Suenborgh ij
Rörum ij Gydinge häradt; och tingskiötte Suen Jonß ij
Wekaboda, och hans hustru Gunnill, all deras arffuepart ij
Wekaboda gårdh, och derföre vpbtt Johan ij Harpholmen fyra,
skeppelandh Jordh ij Harpholmen, och der till med 14 Dr sölfuer-
mynt, för hans arffuelot ij wekaboda, Laße ij Ulfuarydt för
sin arffuelott 41 Dr Jtem alle Suen Jonßons halffsyskonne,
Nielß ij Lekehult, Ehrlandh, Jacob och Suenborgh i Rörum Vp-
buret 80 Dr Sölffuermynt, och haffuer Suen Jönßon Sielff
sin arffuelot ij samma gårdh, så at han medh arff och kiöp äger
1/4 på tuå sösterlotter när.
Sammadagh kom för retta Åke Suenßon ij Flesserydt
Skattebonde, huilken för tu åhr widh paß, sedhan lägradhe
en ogifft kåna, Elin bdh, hon bleff tingfördh, och haffwer sin
sak försonnt, Åke som gifft war togh flychten, nu lade han
her ij retten den höglofflige konunghzlige hoffretz vthöffuer
Giötarijken, frij leigde breeff, giffuit j Jönekiöpingh den
15. Maij 1640 ther vthi förmäles, at han må frij komma
för retten och söker ij sit behåldh igen; huarföre och effter förde
Åke Suenßon sin synd goduilligen bekienner, bleff han efter
gudhz lagh sagd ifrån lijffuet; Then som hor bedriffuer medh
någon manß hustru, han skall dödhen döö, både horkarlen
och horkånan, derföre at han medh sin nästes hustru hor
bedriffuit haffuer; När domen afsagd war gaffz han efter
leigde breffuit frij från retten ij sit behåldh igen. Denne
förde Åke Suenßon haffuer kostat på Knechterij ij godt mynt
156 Dr der igönom han är fallen ij så stoor skuldsaker, at
han sigh icke förmår lösa, och thet war största orsak till hans
flychtighet; förmår Nepligen nogre bote peningar
wppehålla, dy han är slet hußfattigh.
rydh, Ländzman ij hallarydz Sochn, och Jon ij Snelßböke
Nembdeman, fulmyndige på Johans vägnar ij Harpßholmen
och på Laßes vägnar ij Ulffuarydt, och på Nielßes vägnar ij Lock-
hult, och på Ehrlandz och Jacobß, och deraß söster Suenborgh ij
Rörum ij Gydinge häradt; och tingskiötte Suen Jonß ij
Wekaboda, och hans hustru Gunnill, all deras arffuepart ij
Wekaboda gårdh, och derföre vpbtt Johan ij Harpholmen fyra,
skeppelandh Jordh ij Harpholmen, och der till med 14 Dr sölfuer-
mynt, för hans arffuelot ij wekaboda, Laße ij Ulfuarydt för
sin arffuelott 41 Dr Jtem alle Suen Jonßons halffsyskonne,
Nielß ij Lekehult, Ehrlandh, Jacob och Suenborgh i Rörum Vp-
buret 80 Dr Sölffuermynt, och haffuer Suen Jönßon Sielff
sin arffuelot ij samma gårdh, så at han medh arff och kiöp äger
1/4 på tuå sösterlotter när.
Sammadagh kom för retta Åke Suenßon ij Flesserydt
Skattebonde, huilken för tu åhr widh paß, sedhan lägradhe
en ogifft kåna, Elin bdh, hon bleff tingfördh, och haffwer sin
sak försonnt, Åke som gifft war togh flychten, nu lade han
her ij retten den höglofflige konunghzlige hoffretz vthöffuer
Giötarijken, frij leigde breeff, giffuit j Jönekiöpingh den
15. Maij 1640 ther vthi förmäles, at han må frij komma
för retten och söker ij sit behåldh igen; huarföre och effter förde
Åke Suenßon sin synd goduilligen bekienner, bleff han efter
gudhz lagh sagd ifrån lijffuet; Then som hor bedriffuer medh
någon manß hustru, han skall dödhen döö, både horkarlen
och horkånan, derföre at han medh sin nästes hustru hor
bedriffuit haffuer; När domen afsagd war gaffz han efter
leigde breffuit frij från retten ij sit behåldh igen. Denne
förde Åke Suenßon haffuer kostat på Knechterij ij godt mynt
156 Dr der igönom han är fallen ij så stoor skuldsaker, at
han sigh icke förmår lösa, och thet war största orsak till hans
flychtighet; förmår Nepligen nogre bote peningar
wppehålla, dy han är slet hußfattigh.
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:12 (1635-1640) Bild 424 / sid 12 (AID: v49320.b424.s12, NAD: SE/VALA/0382503) |