| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:12 (1635-1640) Bild 416 / sid 4 (AID: v49320.b416.s4, NAD: SE/VALA/0382503) |
3v
at han war slagen och illa medfaren; åter fiorton dagar ther
Effter kom han till kiörkan, och klagade thet samma, och åtte dagar
för Knutzmeßo bleff han döder.
En dansk man Albrect Kremmare, war ij stugan hoß Bencht
Olßon, när detta slagzmållet skedde, och vitner at när den vnge
drängen kom in ij stugan, språngh genast Bencht ifrån bordet
togh honom ij håret, och förde vp ij en wrå drogh honom illa ij håret
så at drengen ropade och badh honom sleppa sigh, men Bengt hölt
fort intill en tienstequinna skilde them ådt.
Jtem framkom tienstequinnan, som tiente hoß Bengt Olßon
när detta parlamentet skedde Ingeborgh Jönsdotter ehrligh och
oberöchtet quinna, och sålunda berettar, när Bengt Olßons suer-
moder bleff siuk war ingen rådh medh barnet; derför sende hon
drängen Jöns Jeppaßon hem med barnet, och drängen togh en
piga som folgde honom och baar barnet, När de inkommo
ij stugan, lade hon barnet ij en sengh, tå språngh Bengt genast
ifrån bordet, med kniffuen ij handen, tå togh quinnan knif-
wen ifrån honom, tå togh han drängen ij håret och stötte honom
omkull, ij en sengh, slogh med Näffuan och hårdrogh illa och
han skijlde them ådt, och drängen kom vth, och pigan medh som
barnet baar, effter henne kastade han tuå stenar, och inthet
råkade, drängen lop ij Måns Knutzons gårdh till vndsätningh
och Måns gick till Bengt och vpletade hans mössa, och fick honom
igen; och ledsagde honom heem och strax lades drängen nidh
och ij samme siukdom dödh: Nu är slechten ij stoor mistanke
at han skall wara wållandes ij drängzens dödh, orsaken när
lijket skiöniades fans det wara suart på bröstet och halsen;
Men annor tecken sågo dhe inthet icke heller bleff drängen ij
sin siukdom frågat om han beskyllade Bengt Olßon för sin
dödh, vtan alt sådant är aff Slechten för Summat; Men icke
deß mindre effter Bengt Olßon haffuer giordt ont, och öfuer-
fallet honom med hugh och slagh vtan all orsak, och sålunda
fördt sigh sielff ij stor mistanke; och bliffuer han om tingfördh,
och med vitne öffuertygat, at han trachterade drängen illa, tilbiu-
der han sielff en 12 manna eedh, at göra sigh frij, at drängen icke
bleff dödh aff hans hugh eller handawerk, vthan af then starka siu-
kan, och huffuudhsprengh som modren och dhe andre ij samma
gårdh bleffuo döda aff, när han således haffuer giordt sigh frij, låter
drängens slecht sigh ådtnöja; derföre vthfeste Bengt Olßon een
12 Manna eedh till Nästa tingh.
Effter kom han till kiörkan, och klagade thet samma, och åtte dagar
för Knutzmeßo bleff han döder.
En dansk man Albrect Kremmare, war ij stugan hoß Bencht
Olßon, när detta slagzmållet skedde, och vitner at när den vnge
drängen kom in ij stugan, språngh genast Bencht ifrån bordet
togh honom ij håret, och förde vp ij en wrå drogh honom illa ij håret
så at drengen ropade och badh honom sleppa sigh, men Bengt hölt
fort intill en tienstequinna skilde them ådt.
Jtem framkom tienstequinnan, som tiente hoß Bengt Olßon
när detta parlamentet skedde Ingeborgh Jönsdotter ehrligh och
oberöchtet quinna, och sålunda berettar, när Bengt Olßons suer-
moder bleff siuk war ingen rådh medh barnet; derför sende hon
drängen Jöns Jeppaßon hem med barnet, och drängen togh en
piga som folgde honom och baar barnet, När de inkommo
ij stugan, lade hon barnet ij en sengh, tå språngh Bengt genast
ifrån bordet, med kniffuen ij handen, tå togh quinnan knif-
wen ifrån honom, tå togh han drängen ij håret och stötte honom
omkull, ij en sengh, slogh med Näffuan och hårdrogh illa och
han skijlde them ådt, och drängen kom vth, och pigan medh som
barnet baar, effter henne kastade han tuå stenar, och inthet
råkade, drängen lop ij Måns Knutzons gårdh till vndsätningh
och Måns gick till Bengt och vpletade hans mössa, och fick honom
igen; och ledsagde honom heem och strax lades drängen nidh
och ij samme siukdom dödh: Nu är slechten ij stoor mistanke
at han skall wara wållandes ij drängzens dödh, orsaken när
lijket skiöniades fans det wara suart på bröstet och halsen;
Men annor tecken sågo dhe inthet icke heller bleff drängen ij
sin siukdom frågat om han beskyllade Bengt Olßon för sin
dödh, vtan alt sådant är aff Slechten för Summat; Men icke
deß mindre effter Bengt Olßon haffuer giordt ont, och öfuer-
fallet honom med hugh och slagh vtan all orsak, och sålunda
fördt sigh sielff ij stor mistanke; och bliffuer han om tingfördh,
och med vitne öffuertygat, at han trachterade drängen illa, tilbiu-
der han sielff en 12 manna eedh, at göra sigh frij, at drängen icke
bleff dödh aff hans hugh eller handawerk, vthan af then starka siu-
kan, och huffuudhsprengh som modren och dhe andre ij samma
gårdh bleffuo döda aff, när han således haffuer giordt sigh frij, låter
drängens slecht sigh ådtnöja; derföre vthfeste Bengt Olßon een
12 Manna eedh till Nästa tingh.
4r
Kom för retta Nielß ij Kylhult, och Klagade at Nielß ij
Alandzkiöp, haffuer på Traherydz Kiörkegårdh, uthj wredhe
skeelt honom för tiuff, och tilbiuder festa lagh; Så all den
stundh Nielß ij Alenskiöp retter sin ordh, och bekienner at han
inthet tiuffuastycke wet medh Nielß ij Kylhult, Så effter
han rettade sin ordh å första tingh, bleffuo båda parter-
na frij kiende, och saklöse och welförlichte.
Sammadagh bleff upläset Landzhöffdingens uthöffuer
Örebro Slotz Lhän, Edle Welborne her Gustaff Leijon-
huffuudz breff, Daterat den 13 Martin 1640 der utj
han begärer, at Landzhöffdingen welborne Bengt Bagge
wille Ransaka effter 8 stycke fransyske gulldh som kallas
Pistoletter, som en secreterare Petrus Smalsius hade mist aff
sin wådsäk, vthi Nielßes gårdh ij Alenskiöp, ther han geste om Nat-
ten, när han reste ådt Danmark; så är her om sålunda Ransa-
kat at Påffuell Nielßon haffuer hafft någon guldh at wexla med
och budet Nielß Erlandßon ij Lönhult it stycke guldh för tolgh, och war
som honom tychtes, såå stort som en Suensk Dr andra
Resan badh honom gullsmedh Måns ij Håå it stycke gull, der-
före han begerade 3 RikzDr och haffuer gulsmeden bekiendt
at huar han hade warit stadh wijdh Peninger, hade han gerna
löst guldet. Jtem berettas och effter en bonde ij danmark
Anders ij yxnalt bdh at Påffuell Nielßon och hans broder
Ehrich Nielßon wåro hoß honom, och budho vth gull at wexla
när han sigh förwägrade, bådhe honom bekienna, at dhe finge
gullet af honom. Jtem kom för retta hederligh wellerdh
her Johan Capelan ij Giöterydt trouerdigh man, och efter af-
lagdan eedh, sålunda berättade at Påffuel Nielß kom till honum
wijdh traherydt, effter Predikan, och togh honom afsides bort-
om et huß, och togh vp en Peningh rödh stoor som en Suensk
mark, som honom tychte, der på stodh it latinisk ordh Vnda
och der vnder våger eller böllier, frågandes om han wiste
huarföre han war godh seijandes, han kommer ifrån Hyn-
derydz Sochn, och kiöpte min hest, och gaff migh der ij betal-
ningh; Nu är beuisat at Påfuell ingen hest såldhe;
sin wådsäk, vthi Nielßes gårdh ij Alenskiöp, ther han geste om Nat-
ten, när han reste ådt Danmark; så är her om sålunda Ransa-
kat at Påffuell Nielßon haffuer hafft någon guldh at wexla med
och budet Nielß Erlandßon ij Lönhult it stycke guldh för tolgh, och war
som honom tychtes, såå stort som en Suensk Dr andra
Resan badh honom gullsmedh Måns ij Håå it stycke gull, der-
före han begerade 3 RikzDr och haffuer gulsmeden bekiendt
at huar han hade warit stadh wijdh Peninger, hade han gerna
löst guldet. Jtem berettas och effter en bonde ij danmark
Anders ij yxnalt bdh at Påffuell Nielßon och hans broder
Ehrich Nielßon wåro hoß honom, och budho vth gull at wexla
när han sigh förwägrade, bådhe honom bekienna, at dhe finge
gullet af honom. Jtem kom för retta hederligh wellerdh
her Johan Capelan ij Giöterydt trouerdigh man, och efter af-
lagdan eedh, sålunda berättade at Påffuel Nielß kom till honum
wijdh traherydt, effter Predikan, och togh honom afsides bort-
om et huß, och togh vp en Peningh rödh stoor som en Suensk
mark, som honom tychte, der på stodh it latinisk ordh Vnda
och der vnder våger eller böllier, frågandes om han wiste
huarföre han war godh seijandes, han kommer ifrån Hyn-
derydz Sochn, och kiöpte min hest, och gaff migh der ij betal-
ningh; Nu är beuisat at Påfuell ingen hest såldhe;
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:12 (1635-1640) Bild 416 / sid 4 (AID: v49320.b416.s4, NAD: SE/VALA/0382503) |