| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:12 (1635-1640) Bild 415 / sid 3 (AID: v49320.b415.s3, NAD: SE/VALA/0382503) |
2v
ij denna domß krafft at ingen ehoo han är skall denne eedh
quellia, eller her Johan något förekasta om förbe kiörke-
peninger, wijdh 3 marker för häradzhöffdinge dom bruth.
Sammadagh bleff effter den högloflige konungzlige hoffretz ij
Gotarijken affsagde domb på nytt Ransakat, om Gunilla
Jönsdotters dödh som sigh sielff stupade ij Brunnen. Och för-
mäles at det skall bätter Ransakas; 1. för huilcken hon bekiende
att thet ångrade henne thet hon giordt hade 2. huru diup Brunnen
war, 3. om tiortelen war bunden öffuer huffuudet 4. Om
inthet vatn togz ij brunnen ij dhe 3. dagar hon ther lågh. 5. om thet
war hennes kniff som fans ij weggen, 6. om någon fremmat
war hoß bonden om söndagen och huem thett war. her på
föllier häradz Ransakningh, som någre af Nembden Nemligen
Jon ij snelßböke, och Per Person ij gunghult, vnderfogten Sig-
fridh Mårtenßon, Per Hök ij lindefelle, Per Ingemarßon
ibm, deße vitnade efter aflagdan eedh. Det första för huem
hon bekiende, at thet ångrade henne thet hon hade giordt, så kan
der om ingen synnerligh sanningh vtleta, dy om söndagen tala-
de hon ingen med, vtan sin moder, för henne bekiende hon
inthet vtan grätt, thet modern bekiendt haffuer. 2. diupet
ij Brunnen är ifrån Jorden till Båtnen 6 alner, och vatnet
war tree alnar diupt, 3. tiortelen war icke bunden om huf-
uudet, vtan hon hade hectat lintiortelen öffuer huffuudet
när hon stupte sig der nidh. 4. ij the tree dagar hon lågh wthj brun-
nen, togo så well the som gårdhfolcken wåro, som de sielffua
deres vatn ij brunnen. 5. om kniffuen war hennes, som
fans ij wäggen, ther emot är inthet Jäff. 6. om någon war
hoß om söndagen när the kommo ifrån kiörka fremmat
Så war der ingen, vtan en tienstepiga, och hon baar sielff
fram maten, och inthet gick till bordz, wtan gick wth, och syn-
tes aldrigh sedan för än hon fans ij brunnen.
Sammadagh kom för retta Simon Nielßon ij Kalsnäß
En Ryttere, och klagade, at Nielß Westenßon ij Rydh, som bodde
ij Kalsnäs och bleff aff Ryttaren der ifrån driffwen, skall haffua
öffuerfallet honom på Agunnarydz kiörkegårdh, slogh ådt ho-
nom wtan för kiörkegården medh it Jernstycke, och icke drab-
quellia, eller her Johan något förekasta om förbe kiörke-
peninger, wijdh 3 marker för häradzhöffdinge dom bruth.
Sammadagh bleff effter den högloflige konungzlige hoffretz ij
Gotarijken affsagde domb på nytt Ransakat, om Gunilla
Jönsdotters dödh som sigh sielff stupade ij Brunnen. Och för-
mäles at det skall bätter Ransakas; 1. för huilcken hon bekiende
att thet ångrade henne thet hon giordt hade 2. huru diup Brunnen
war, 3. om tiortelen war bunden öffuer huffuudet 4. Om
inthet vatn togz ij brunnen ij dhe 3. dagar hon ther lågh. 5. om thet
war hennes kniff som fans ij weggen, 6. om någon fremmat
war hoß bonden om söndagen och huem thett war. her på
föllier häradz Ransakningh, som någre af Nembden Nemligen
Jon ij snelßböke, och Per Person ij gunghult, vnderfogten Sig-
fridh Mårtenßon, Per Hök ij lindefelle, Per Ingemarßon
ibm, deße vitnade efter aflagdan eedh. Det första för huem
hon bekiende, at thet ångrade henne thet hon hade giordt, så kan
der om ingen synnerligh sanningh vtleta, dy om söndagen tala-
de hon ingen med, vtan sin moder, för henne bekiende hon
inthet vtan grätt, thet modern bekiendt haffuer. 2. diupet
ij Brunnen är ifrån Jorden till Båtnen 6 alner, och vatnet
war tree alnar diupt, 3. tiortelen war icke bunden om huf-
uudet, vtan hon hade hectat lintiortelen öffuer huffuudet
när hon stupte sig der nidh. 4. ij the tree dagar hon lågh wthj brun-
nen, togo så well the som gårdhfolcken wåro, som de sielffua
deres vatn ij brunnen. 5. om kniffuen war hennes, som
fans ij wäggen, ther emot är inthet Jäff. 6. om någon war
hoß om söndagen när the kommo ifrån kiörka fremmat
Så war der ingen, vtan en tienstepiga, och hon baar sielff
fram maten, och inthet gick till bordz, wtan gick wth, och syn-
tes aldrigh sedan för än hon fans ij brunnen.
Sammadagh kom för retta Simon Nielßon ij Kalsnäß
En Ryttere, och klagade, at Nielß Westenßon ij Rydh, som bodde
ij Kalsnäs och bleff aff Ryttaren der ifrån driffwen, skall haffua
öffuerfallet honom på Agunnarydz kiörkegårdh, slogh ådt ho-
nom wtan för kiörkegården medh it Jernstycke, och icke drab-
3r
bade, och Ryttaren drogh sin weria, och Nielß Westeßon sin kniff
doch skedde ingen skada blånadt eller blodwijte, wthan dhe röchte
huar annan, och effter Nielß förbröt sigh på Ryttaren, och honom
för angrep, sachfeltes han effter det 13. Cap. ij Edzöre balcken till
Peningar _______ 9. Dr är frelße.
Hußbonden _____ 4 Dr
häradet ________ 1½ Dr
Heredzhöffd._____ 1½ Dr
Kom för retta Peder Anderßon ij Åby, och gaff tilkienna, at
han war kommen ij mistanckar, sampt och hans Slecht, at Bengt
Olßon, ij höreda skall wara kommen ij röchte, at haffua slaget
en drängh Jönß Jeppaßon, så at han sedan der aff skulle taga döden;
och är sålunda tilgånget, at drängzens fader Jeppe på Brenneß-
lijda, bleff siuk, och dödh, en tijdh der effter hustrun, och denne drän-
gen: Det tildrogh sigh at Bengt Olßon åtte Jöns Jeppaßons söster
till hustru, then bleff dödh, och hade effter sig it spätt barn, det togh
Jöns Jeppasons moder, som war deß mormoder till sigh, När
hon bleff siuk, och en hop aff gårdhz folcket, och dhe hade ingen rådh
med barnet, togh Jöns Jappaßon barnet, och hembaar till fadren
förde Bengt Olßon, och ehuru dhe talades wijdh, klagade per An-
derßon effter drängzens berettan, at Bengt Olßon togh honom
i håret, sedan slogh med henderna, och hade honom omkull ij Ben-
ken, slogh medh Näffuan och bankade med knän, och kom dermed
vthur stugan, kom han bort vthi Månßes gårdh j höreda, som war
Bengt Olßons granne, han berettade, effter afflagdan eedh, at när
Jöns Jeppaßon kom ij Månßes gårdh, war Måns ferdigh och wille gå
ij bastuga, och sade kom och bada medh, Jöns suarade, gudh nåde mig,
iag bader aldrigh mehr, Bengt Olßon haffuer så slagit migh, at iagh
inthet förmår huarken bada eller fååt matt, han hade lopet ifrån
Mößan, och Månß togh honom ij håret, och det föll af stora toffar
wijdh golfuet; Jöns Jeppaßon gick ij Bengtz gårdh, och wille taga
sina oxar, tå kom Bencht Olßon medh it wedaträ, Jöns lop
sigh tilhielp, så at han icke fijck mehra hugg, tå gick Måns Knutzon
dijt och vpletta hans mößa och togh hans oxar och halp honom der
ifrån: Någre dagar der effter kom Jöns Jeppaßon till kiör-
kan, och genast klagade för sin farbroder förde Per Anderßon
doch skedde ingen skada blånadt eller blodwijte, wthan dhe röchte
huar annan, och effter Nielß förbröt sigh på Ryttaren, och honom
för angrep, sachfeltes han effter det 13. Cap. ij Edzöre balcken till
Peningar _______ 9. Dr är frelße.
Hußbonden _____ 4 Dr
häradet ________ 1½ Dr
Heredzhöffd._____ 1½ Dr
Kom för retta Peder Anderßon ij Åby, och gaff tilkienna, at
han war kommen ij mistanckar, sampt och hans Slecht, at Bengt
Olßon, ij höreda skall wara kommen ij röchte, at haffua slaget
en drängh Jönß Jeppaßon, så at han sedan der aff skulle taga döden;
och är sålunda tilgånget, at drängzens fader Jeppe på Brenneß-
lijda, bleff siuk, och dödh, en tijdh der effter hustrun, och denne drän-
gen: Det tildrogh sigh at Bengt Olßon åtte Jöns Jeppaßons söster
till hustru, then bleff dödh, och hade effter sig it spätt barn, det togh
Jöns Jeppasons moder, som war deß mormoder till sigh, När
hon bleff siuk, och en hop aff gårdhz folcket, och dhe hade ingen rådh
med barnet, togh Jöns Jappaßon barnet, och hembaar till fadren
förde Bengt Olßon, och ehuru dhe talades wijdh, klagade per An-
derßon effter drängzens berettan, at Bengt Olßon togh honom
i håret, sedan slogh med henderna, och hade honom omkull ij Ben-
ken, slogh medh Näffuan och bankade med knän, och kom dermed
vthur stugan, kom han bort vthi Månßes gårdh j höreda, som war
Bengt Olßons granne, han berettade, effter afflagdan eedh, at när
Jöns Jeppaßon kom ij Månßes gårdh, war Måns ferdigh och wille gå
ij bastuga, och sade kom och bada medh, Jöns suarade, gudh nåde mig,
iag bader aldrigh mehr, Bengt Olßon haffuer så slagit migh, at iagh
inthet förmår huarken bada eller fååt matt, han hade lopet ifrån
Mößan, och Månß togh honom ij håret, och det föll af stora toffar
wijdh golfuet; Jöns Jeppaßon gick ij Bengtz gårdh, och wille taga
sina oxar, tå kom Bencht Olßon medh it wedaträ, Jöns lop
sigh tilhielp, så at han icke fijck mehra hugg, tå gick Måns Knutzon
dijt och vpletta hans mößa och togh hans oxar och halp honom der
ifrån: Någre dagar der effter kom Jöns Jeppaßon till kiör-
kan, och genast klagade för sin farbroder förde Per Anderßon
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:12 (1635-1640) Bild 415 / sid 3 (AID: v49320.b415.s3, NAD: SE/VALA/0382503) |