Sunnerbo dombok 1669

Renoverad dombok
Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:34 (1659-1671) Bild 3510 (AID: v205987.b3510, NAD: SE/VALA/0382503)
3v
2 Sedan till then andre punct framkalladis flere wittne Joen i Högagårdh af
 
Torpa Sochn, och peder Swänson i skeen, Eedeligen bekände, dhet Lars
Elfwing öfuerföll kyrkioheerden hr Joran d. 14 septembris 668, uthi prä-
stastufwan, medh elack mundbrwk, sägandes han skulle låta taga
kappan af hr Jöran, och betala honom hwar han h inte eller mötte ho-
nom, skulle han stöta nijdh honom, om han stodo för höga altaret:
orden sadis kommer Lars icke neij före.
3 dher effter in kallades peder Jönson i Romborna och Zachris nielson
  ibm, effter aflagdh eedh, bekänna samma ordh om undsägningen
4
Wijdare Eedeligen bekänna, Zachris nilson och peder Jönson, dhet
 
Lars Elfwing sände them till kyrkioheerden, hr Jöran d 17 Novemb:
och lät fråga om hr Jöran wille lysa för honom och hans qwinfolk om 
söndagh. dher till hr Jöran swaradhe, när han hafwer itt ährligit bewijs
och paß ifrån sina föräldrar och födobygdh, så wäl som hon från sin
tiänst i Bleeken, kan han lysa för them till rätt ächtenskaps fullbor-
dan och icke förr, Lars swaradhe medh een sådan unsägning; hwadh
hr Jöran icke wille wija them, skulle han stöta nijdh honom, fast om
dhet wore in för höga altaret.
Åke Sunason i Brogårdhen fram kallades eedeligen bewittnar,
samma dag peder och Zachris wore i Prästegårdhen, kom han tijdt, så
och strax effter Lars Elfwing, han sadhe till hr Jöran, i skolen gifwa
mig paß: hr Jöran swaradhe, dhet samma paß tu hafuer hafft hijt,
kan tu hafwa hädan, tu äst intet i min tiänst: du sadhe Lars iag
motte hafwa paß; dher till hr Jöran swaradhe tu trugar mig intet
till att gifwa tig paß, dhen tig hafuer stadt, Capitein Mårtin Linnerot
gifwe tig paß. Noch om sijder begäradhe, hr Jöran, gifwer mig paß
sådant som iag hafuer förtiänt; dher till hr Jöran swaradhe, tig är intet
nyttig mitt paß, tu hafuer intet så myckit berömmeligen stält tig
här, dher medh gick närmare fram, och näfwade swärdit i fästit med
högra handen, i ty samma språngh Ryttaren Åke up ifrån bordit
och bahr emoot lars Elfwing, förhindrade honom och the bure i halsana
och i hårit tillhoopa, och om sijder åtskildes. J ty skulle Lars säga,
iag achtar ingen menniska; Åke swarade, iag weet tu måhr ach-
ta konungin och Landzhöfdingen, än tillspordis Lars Elfwing,
om the orden, han Achtar ingen menniska, ther till Lars swa-
rar, dhe wore wore ju alle så stoore, the kunne achta sig sielfwa
wijdare fram kalladis Jöns pederson i Romborna Ryttare, Johan
olufson i Lillarp, Joseph i samma gårdh, och Johan Nilson, eedeligen
bekiänna samma odh dhet Lars Elfwing sadhe: tu skall hr Jöran
gifwa mig paß, tog af sig handsken på högre handen och nappadhe i
swärdfästit, och gick närmare fram medh wredz moodh, i ty sam
ma språng Ryttaren åke up emoot honom, the i halsana och hårit
på hwar annan, och sade Lars iag achtar ingen menniska, nu
swarar Lars, han sadhe, här achtar iag ingen menniska, thet
war inga barn.
 
  4 dhen 19
  Novemb.
4r
4 dhen 19 November wände Lars Elfwing till Nyttia, emedan hr
 
Joran låter bruka stombnen sig till halfnadh, sände han tijt sin
dräng Måns olufson, dher kom Lars Elfwing åth honom, och fick
till een wede yxa, och hade så när huggit honom ther ihiäl, hadhe han icke
kommit till flychten, och qwinfolken förtagit Lars, af orsak att
Måns war medh att häfwa honom uthaf prästa stufwan till h[..]
na.
5 och 6. punct: kan Lars intet näka till han hadhe fuller ondt i sinnet
  och tänkt till att göra them ondt, men kom intit weder.
7 Johan i lillarp klagar, när han wille kräfia sin lånta räfwagarn
 
igen, länte han huus i gårdmansens stufwa i romborna, dher
bleff han af Lars öfuerfallin med hugg och slag, een tand uthur
munnen, itt ref sönder i sijdan, och hårdragin, och refwen
öfuer tijo skråmmer i ansichtet, doch Johan gömde sig först
undan i itt baakhuus, sedan undlopp Johan honom på sidstone.
8 dher effter framkom Jöns Erichson i romborna klagar, Lars
 
Elfwing hafwer öfuer fallit honom på hans egna ägor i åcker och äng,
olofwandes huggit 3 Ekor på han skattafrälse ägor; tå the thet
wille förhindra, giorde Lars sig galen, så och een annor gångh
slagit Jöns Erichson itt blodwijte i hufwudit med een steen,
och beeth fingeren sönder på hans son Johan Jönson, för dhet
han och Jöns Erichsons hustroo Karin Bengdtzdotter, krafde
sin lånta kappa igen, som sweptis om barnit, ledde han hän
ne bort till een dyngepööl, och öste watn på hännes hufwedh med
een skåål, hade så när qwafdt hänne, ditta biuder Lars intet
neij före, uthan moste tillstå sin galenskap.
Noch tillstår han slog een tiggerska uthan all gifwin orsaak nå-
gra blånader, doch förlijktes medh hänne, hon blef liggandes
ther af i 3 dygn.
Såsom och slagit een lööskona Brita i Brusarpa torp med een
kiäpp tu slag, som Lars tillstår skedde i hastig ifrigheet, hon kom
tijt effter hon war skyldh till hans qwinfolk, att skiöta hänne
som låg i barnsängh, men tå hon krafde hårdt betalningh för
sitt omack, gaf han hänne af een kiäpp.
Simon Månson i Romborna fram kalladis Edeligen bekändhe,
det Lars Elfwing war tijdeligen uppe, hörde han det roopadis och
sadis, iag gifuer alla menniskor tusendes d. och iag gifuer mig sielf
fahnen, eller wår herre, och then iag troor på beware mig och
hielpe mig: Lars swarar, fast thet säges iag hörer fahnen till,
men iag swaradhe mig sielf, dhen Gudh iag troor på, dhen beware
mig och hielpe mig, dhet är then heliga treefaldigheet.
 
Ther näst klagas af gewaldigaren m:tt Mårtin hendrichson
och Jöns månson i hallarp länsman, på een gammal mans
wägnar, som intet orkar till tinget, dhet dhenne Lars Elfwing
hafuer öfuerfallit Jöns Erlandzson i nyttia gråhåret och gammal
man uppå sin nattasängh i norregårdhen i Romborne,
slagit honom tu slag i hufwudit, bråket hufwud skalm, så och
tu reef sönder i sijdan, hwilket skedde 3 weckor för Juul A:o 668.
Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:34 (1659-1671) Bild 3510 (AID: v205987.b3510, NAD: SE/VALA/0382503)