| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:34 (1659-1671) Bild 3700 (AID: v205987.b3700, NAD: SE/VALA/0382503) |
22v
S.d. framträdde för tingsrätten wyrdige och wällärdhe man hr Larsz Sig
gonius pastor i Agunnarydh klageligen sig beswäradhe öfwer een ung dräng
Jöns Larson i Rommarehylte dhet han hafwer honom illa braverat, sijdwyrdat
och som wiljat öfwerfallit uthi itt bröllop i Ståckhult med undsägning på
lijff och lefwerne hwilket begyntes om lögerdags qwällen och fulkomna
des söndags qwällen aff orsak hr Larsz förmantee them fördrag hafwa
dantza om lögerdags qwällen, dher emoot prutade drängarna besynner
ligen Jöns Larson i Rommarehylte, dher till Jöns näkar, doch beropas dher
om på wittne som tillstädes woro, Jöns i Finnhult framkallades wärdens
fadher i gårdhen, gammal man på sin saligheet bekänner han föstes aff
Jöns Larson i Rommarehylte och Jöns i Böököna medh skrijande roopande
eeder och hootning, doch ingen mennisklig åkomma skedde om nattena
Jönsz Larson swarar han wiste ther intet aff uthan han och dhe andre
drängarna giordhe sig lustige uthe och inne effter sitt förra maneer, the
trodde intet någon skulle dher öfwer wredgas eller förtörnas och hwar så
händt bedz han ödmiukeligen före medh sina slächtingar.
Her Larsz omsijder genom goda wännersz förböhn för sin person
gifwer Jöns Larson till och öfwerseer medh honom denna gången, Jöns
Larson lofwar booth och bättring, dher med wänner och såthe åttskildes.
S.d. framhades för rätten Sune Månson i Wgglansrydh å frälse och an
klagadhes för dhet han hafwer slagit een dräng Bengt Haraldson itt stiung
i ryggen medh een knijff och tw slagh af een yxehammar och sedan i
wååras förlupit sin tiänst ifrån reutmästaren wälb. Johan Pålman
till Wgglansrydh, wijdare tillståsz honom war lofwat i löhn 3 rdhr ef
ter han tiänte hwar annan weeka och 2 par skoo, Sune swarar, slags
måhlet biuder han dyle wijdher, elliest tillbiudh Sune sig i sin förra
tiänst igen doch förwägradesz honom, hwar till säger reutmästaren
hans öfwerdådigheet kunne han intet länger thola.
Resolutio: Sune Månson böthe för knijfstiungh effter lagh 1 Sårm. B. X
och 13 Cap. för 2 st. blånadt 9 marker till treeskifftes, betahle målzäganden
medh balberarelöhn.
Men om tiänstz förlöpande bliffwer effter lagh 25 Cap. i Bygning:
B. i LL. Betahle löhnen som uthlofwat war eller blifwe i hans minne.
S.d. kom för rätten kom för rätten en gammal ryttare Andersz Nilsz
son i Nygårdh och klageligen gaf till känna hwadh för stoor olycka och be
swär han några åhr bort åth uthstått och lijdit hafwer, hwar egenom han
skall uthi stoor giäldh rååkad wara, begärandes rätten wille honom ther
om itt sanfärdigt bewijs meddeela? Altså bleff af nämbden som när
wararande almoge wittnat att dhenne ofwanbe:te Andersz Nilson hafwer
tiänt hans kongl maij:tt och kroonan i Swerige uthi 30 åhr och tå han
sielf icke förmåtte tiäna hafwer han hållit swänatiänare, i medler
tijdh och i warande tiänsten är han af rijksens fiender the danske
för Malmöö fångin hwaräst han är och illa handterader och medfarin
att han till dödedagen illa lyte och märkie bähr och näplig kan färdig blif
wa, han berättar och tå han wardt fängslader bleff han fördh till
Bermareholmen hwarest han i 20 weckorsz tijdh anhöltz, jämväl åth
skillige och månge rustningar i warande tiänster bortmist, han hafwer
och desz föruthan något mehr än itt åhr sedan lijdit stoor skadha af
wådeeldh, i dhet heela hans gårdh uthi een hast är i aska lagder, dher
egenom han mycket godt mist och sedan gårdhen icke medh ringa
wmhkostnadt upbygdt och såledhesz stor giäldh och skuldh inweckladht.
gonius pastor i Agunnarydh klageligen sig beswäradhe öfwer een ung dräng
Jöns Larson i Rommarehylte dhet han hafwer honom illa braverat, sijdwyrdat
och som wiljat öfwerfallit uthi itt bröllop i Ståckhult med undsägning på
lijff och lefwerne hwilket begyntes om lögerdags qwällen och fulkomna
des söndags qwällen aff orsak hr Larsz förmantee them fördrag hafwa
dantza om lögerdags qwällen, dher emoot prutade drängarna besynner
ligen Jöns Larson i Rommarehylte, dher till Jöns näkar, doch beropas dher
om på wittne som tillstädes woro, Jöns i Finnhult framkallades wärdens
fadher i gårdhen, gammal man på sin saligheet bekänner han föstes aff
Jöns Larson i Rommarehylte och Jöns i Böököna medh skrijande roopande
eeder och hootning, doch ingen mennisklig åkomma skedde om nattena
Jönsz Larson swarar han wiste ther intet aff uthan han och dhe andre
drängarna giordhe sig lustige uthe och inne effter sitt förra maneer, the
trodde intet någon skulle dher öfwer wredgas eller förtörnas och hwar så
händt bedz han ödmiukeligen före medh sina slächtingar.
Her Larsz omsijder genom goda wännersz förböhn för sin person
gifwer Jöns Larson till och öfwerseer medh honom denna gången, Jöns
Larson lofwar booth och bättring, dher med wänner och såthe åttskildes.
S.d. framhades för rätten Sune Månson i Wgglansrydh å frälse och an
klagadhes för dhet han hafwer slagit een dräng Bengt Haraldson itt stiung
i ryggen medh een knijff och tw slagh af een yxehammar och sedan i
wååras förlupit sin tiänst ifrån reutmästaren wälb. Johan Pålman
till Wgglansrydh, wijdare tillståsz honom war lofwat i löhn 3 rdhr ef
ter han tiänte hwar annan weeka och 2 par skoo, Sune swarar, slags
måhlet biuder han dyle wijdher, elliest tillbiudh Sune sig i sin förra
tiänst igen doch förwägradesz honom, hwar till säger reutmästaren
hans öfwerdådigheet kunne han intet länger thola.
Resolutio: Sune Månson böthe för knijfstiungh effter lagh 1 Sårm. B. X
och 13 Cap. för 2 st. blånadt 9 marker till treeskifftes, betahle målzäganden
medh balberarelöhn.
Men om tiänstz förlöpande bliffwer effter lagh 25 Cap. i Bygning:
B. i LL. Betahle löhnen som uthlofwat war eller blifwe i hans minne.
S.d. kom för rätten kom för rätten en gammal ryttare Andersz Nilsz
son i Nygårdh och klageligen gaf till känna hwadh för stoor olycka och be
swär han några åhr bort åth uthstått och lijdit hafwer, hwar egenom han
skall uthi stoor giäldh rååkad wara, begärandes rätten wille honom ther
om itt sanfärdigt bewijs meddeela? Altså bleff af nämbden som när
wararande almoge wittnat att dhenne ofwanbe:te Andersz Nilson hafwer
tiänt hans kongl maij:tt och kroonan i Swerige uthi 30 åhr och tå han
sielf icke förmåtte tiäna hafwer han hållit swänatiänare, i medler
tijdh och i warande tiänsten är han af rijksens fiender the danske
för Malmöö fångin hwaräst han är och illa handterader och medfarin
att han till dödedagen illa lyte och märkie bähr och näplig kan färdig blif
wa, han berättar och tå han wardt fängslader bleff han fördh till
Bermareholmen hwarest han i 20 weckorsz tijdh anhöltz, jämväl åth
skillige och månge rustningar i warande tiänster bortmist, han hafwer
och desz föruthan något mehr än itt åhr sedan lijdit stoor skadha af
wådeeldh, i dhet heela hans gårdh uthi een hast är i aska lagder, dher
egenom han mycket godt mist och sedan gårdhen icke medh ringa
wmhkostnadt upbygdt och såledhesz stor giäldh och skuldh inweckladht.
23r
Han hafwer och i några åhr stådt giästgifware embete före och nu uthi then
danske fegden aff the swänsske officerare stoor giästning ledit, effter store
landzwägen om wintertijdh ligger uthmedh hans gårdh och weet sig nu
på intet tiänligare sätt att uphielpa än uthi största underdånigheet
h: kongl: maij:tt wår allernådigste konung och herre sin nödh sup
plicera och andraga och om någon hielp i sin stoora olycka och mootgång
sig till wprättelse wnderdånigst anhålla. Ty kunne rätten dhenne
attest skäligen eij förwägra uthan och för honom som een gammal chro
nones tiänare underdåneligen förböhn fälla, att detta såleddes etc.
S.d. uplästes itt kiöpebreeff uthgiffwet af w:tt Petter Erlandson uthi
hwilket han bekänner sig aff berådde moodhe hafwa uplåtit och såldt
sin k. frände gästgiffware w:tt Nilsz Nilson i Markarydh och hans k.
hustroo Ingier Gunnadotter een halff gårdh uthi Markarydh sochn
Ooszhult ben:d och dherföre bekommit 220 dhr s.mt och een häst så god
som 20 rxdhr hwilka päningar och häst han bekänner sig till fulla nöijo
bekommit haffwa, begärandes rätten wille detta kiöp med domb och
skiöte confirmera och all then stundh sådant frijwilleligen skiedt är och
gårdhen lagbudin och lagstånden, dy dömdes detta kiöp krafftigt och
gilt till ewärdeliga tijdher och således afhändes etc.
S.d. uplästess itt testamentz breff uthgifwet af Jöns Trulson och Kijrstin
Jönszdotter i Wreet och Odensiö sochn uthi hwilket the bekänna sigh
aff rätt echtenskaps kärleek hafwa slutat och samsatt sig att ther Gudh alz
mechtig icke täcktes beskära them barn och blomma tillsammans tå
skall then som längst aff them lefwer all theras ägendomb för hwar
andras arfwingar oklandrat behålla, bådhe löst och fast, dhetta testamente till
större krafft haffwer kyrkioheerden uthi Odensiö och andre redelige män
underskreffwet och bewittnat, begärandes rätten sådan dheras wilje wille pro
tocollera och så wijda lag medgiffwer bekräffta hwilket them bewiljades.
Att detta således etc.
S.d. angaff Påfwelsz brodher i Hyltåckra Jonas Simonson och nämbde
man Jon i Horn att Påfvel i Hyltåckra och hans hustroo Karin Nilszdotter
hafva af wälbetäkt och berådde modhe testamenterat hwar andra all sin
egendom i löst och fast, såledesz att then som längst leffwer skall alt behålla
och ingens arfwinge hafva macht ther emoot qwällja uthan i lijffstijdhen be
hålla och dhen längst leffwer skal låta sin maaka effter sitt ståndh sampt
rådh [..] hederligen begrafva, när och dhen dhör skole bägges arfungar
låta honom med wederböhrligit manier komma till graffwa och sedan skiffte
huadh effterlefvenskap å färde wara kan. Dhetta rätten effter parterna
nas begäran protocollerade och ingen till praejuditz eller förfångh sin rätt
och dhet till mehra stadfästelse hafver häradzhöfdingen etc.
S.d. kom för rätten Jöns Jönson i Gåarydh och praesenterade een
obligation uthgifwen af wälb: Oluf Siöbladh uthi hwilken han bekän
ner sig wara skyldig 100 rxdhr in specie 292 dhr 16 öre s:mt och
dherföre satt i pant sin gårdh Yxnääs som räntar åhrligen 30 med con
dition som obligation uthwijsar.
danske fegden aff the swänsske officerare stoor giästning ledit, effter store
landzwägen om wintertijdh ligger uthmedh hans gårdh och weet sig nu
på intet tiänligare sätt att uphielpa än uthi största underdånigheet
h: kongl: maij:tt wår allernådigste konung och herre sin nödh sup
plicera och andraga och om någon hielp i sin stoora olycka och mootgång
sig till wprättelse wnderdånigst anhålla. Ty kunne rätten dhenne
attest skäligen eij förwägra uthan och för honom som een gammal chro
nones tiänare underdåneligen förböhn fälla, att detta såleddes etc.
S.d. uplästes itt kiöpebreeff uthgiffwet af w:tt Petter Erlandson uthi
hwilket han bekänner sig aff berådde moodhe hafwa uplåtit och såldt
sin k. frände gästgiffware w:tt Nilsz Nilson i Markarydh och hans k.
hustroo Ingier Gunnadotter een halff gårdh uthi Markarydh sochn
Ooszhult ben:d och dherföre bekommit 220 dhr s.mt och een häst så god
som 20 rxdhr hwilka päningar och häst han bekänner sig till fulla nöijo
bekommit haffwa, begärandes rätten wille detta kiöp med domb och
skiöte confirmera och all then stundh sådant frijwilleligen skiedt är och
gårdhen lagbudin och lagstånden, dy dömdes detta kiöp krafftigt och
gilt till ewärdeliga tijdher och således afhändes etc.
S.d. uplästess itt testamentz breff uthgifwet af Jöns Trulson och Kijrstin
Jönszdotter i Wreet och Odensiö sochn uthi hwilket the bekänna sigh
aff rätt echtenskaps kärleek hafwa slutat och samsatt sig att ther Gudh alz
mechtig icke täcktes beskära them barn och blomma tillsammans tå
skall then som längst aff them lefwer all theras ägendomb för hwar
andras arfwingar oklandrat behålla, bådhe löst och fast, dhetta testamente till
större krafft haffwer kyrkioheerden uthi Odensiö och andre redelige män
underskreffwet och bewittnat, begärandes rätten sådan dheras wilje wille pro
tocollera och så wijda lag medgiffwer bekräffta hwilket them bewiljades.
Att detta således etc.
S.d. angaff Påfwelsz brodher i Hyltåckra Jonas Simonson och nämbde
man Jon i Horn att Påfvel i Hyltåckra och hans hustroo Karin Nilszdotter
hafva af wälbetäkt och berådde modhe testamenterat hwar andra all sin
egendom i löst och fast, såledesz att then som längst leffwer skall alt behålla
och ingens arfwinge hafva macht ther emoot qwällja uthan i lijffstijdhen be
hålla och dhen längst leffwer skal låta sin maaka effter sitt ståndh sampt
rådh [..] hederligen begrafva, när och dhen dhör skole bägges arfungar
låta honom med wederböhrligit manier komma till graffwa och sedan skiffte
huadh effterlefvenskap å färde wara kan. Dhetta rätten effter parterna
nas begäran protocollerade och ingen till praejuditz eller förfångh sin rätt
och dhet till mehra stadfästelse hafver häradzhöfdingen etc.
S.d. kom för rätten Jöns Jönson i Gåarydh och praesenterade een
obligation uthgifwen af wälb: Oluf Siöbladh uthi hwilken han bekän
ner sig wara skyldig 100 rxdhr in specie 292 dhr 16 öre s:mt och
dherföre satt i pant sin gårdh Yxnääs som räntar åhrligen 30 med con
dition som obligation uthwijsar.
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:34 (1659-1671) Bild 3700 (AID: v205987.b3700, NAD: SE/VALA/0382503) |