| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:35 (1672-1676) Bild 970 / sid 15 (AID: v206169.b970.s15, NAD: SE/VALA/0382503) |
14
skickade han sitt eget bud till gården, fördenskuld blef hr
Rosenskantz ijfrigh skickandes uth twa sine tienare gifwandes
dem i befaldning att de skulle taga honom med gewalt och
fengzlan så frampt han sielfwilliandes icke wille föllia, hwilcket
hr Rosenskantz bekiende sant wara, och då de kommo om natten
der soldaten låg på sin säng hafwa be:te Rosenskantz tienare taget
med gewalt honom der uthur och enär ha wille gå vth och (salvam
veniae) kasta sitt watn lagt een hästefieter kring hans been
der de först skulle slaget honom omkull i soopwråån dragandes
swärdet och stingandes honom igenom skiortan i buken ett
sting såsom och slåendes soldaten på det ena knääe wedh hestefiet
teren så att han een tijdh der effter halltade, der öfwer han
frambkallade till witnes Bengt Larszon i Thuna hwilcken med
hand å book eedel. witnade att några dagar sedan soldaten
Nills Swänszon wart fengzlader och förder på Rosenhullt kommer
be:te Bengt Larszon dijt som honom tillförende för sig till soldat
legt hafwer, då han får see soldaten stod han och högg vppå
wedekasten doch lijkwäll fengzlader kring föttren med ofwanbe.te heste
fiätter, då hafwer bonden samma gång frågat honom, hwarföre
ästu antastader? derföre är iag antastader swarade soldaten, att
herren will twinga penningar af mig, han gick och haltade
uthaff såhret som han hade fått af fietteren uthi det ena knät
berättandes och så att han tå han fengzlades hade ett sting som
war stucket snedt förr i buken bekommet, då detta war
berättat continuerade soldaten uthi sitt kiäremål williandes
för sanning ehrhålla att hr Rosenskantz tienare då the sålun
da tumulterade sloge de soldatens hustru öfwer handen ett
släng med een krooksabbel, i lijka måtto hans swärfader och swär
moder som komme inspringandes uthi stugan enär the hörde
Rosenskantz ijfrigh skickandes uth twa sine tienare gifwandes
dem i befaldning att de skulle taga honom med gewalt och
fengzlan så frampt han sielfwilliandes icke wille föllia, hwilcket
hr Rosenskantz bekiende sant wara, och då de kommo om natten
der soldaten låg på sin säng hafwa be:te Rosenskantz tienare taget
med gewalt honom der uthur och enär ha wille gå vth och (salvam
veniae) kasta sitt watn lagt een hästefieter kring hans been
der de först skulle slaget honom omkull i soopwråån dragandes
swärdet och stingandes honom igenom skiortan i buken ett
sting såsom och slåendes soldaten på det ena knääe wedh hestefiet
teren så att han een tijdh der effter halltade, der öfwer han
frambkallade till witnes Bengt Larszon i Thuna hwilcken med
hand å book eedel. witnade att några dagar sedan soldaten
Nills Swänszon wart fengzlader och förder på Rosenhullt kommer
be:te Bengt Larszon dijt som honom tillförende för sig till soldat
legt hafwer, då han får see soldaten stod han och högg vppå
wedekasten doch lijkwäll fengzlader kring föttren med ofwanbe.te heste
fiätter, då hafwer bonden samma gång frågat honom, hwarföre
ästu antastader? derföre är iag antastader swarade soldaten, att
herren will twinga penningar af mig, han gick och haltade
uthaff såhret som han hade fått af fietteren uthi det ena knät
berättandes och så att han tå han fengzlades hade ett sting som
war stucket snedt förr i buken bekommet, då detta war
berättat continuerade soldaten uthi sitt kiäremål williandes
för sanning ehrhålla att hr Rosenskantz tienare då the sålun
da tumulterade sloge de soldatens hustru öfwer handen ett
släng med een krooksabbel, i lijka måtto hans swärfader och swär
moder som komme inspringandes uthi stugan enär the hörde
15
hurusåsom de alarmade vthi hwilcket alarm the ihiälstucko
een hund, thet hr Rosenskantz intet nekade till, föregifwandes
som han skulle beetet hans tienare i beenet men att soldaten och hans
swärfader bekommo något hugg eller blodwijte samma gångh
soldaten fengzlades will han bewijsa med sin då warande tienares
och vthskickades att fengzla honom Anders Peerszonz attest som
fins sub lit. E., icke heller kunde soldaten och swärfadren med witne
fulleligen bewijsa således wara tillgånget föregifwandes ingen uthaff
grannarnar, icke heller någon annan främmande warit der samma
gång tillstedes effter såsom sådant passerade om nattetijd som
kunde der om någon relation och underrettelsze giöra men sielfua
acten remonstrerar som skulle det således wara tillgånget,
be:te hr Rosenskantz tienare sedan detta war öfwerstådt läggia dee
fiätteren kring soldatens been hwilcken hade inga andra strumpor då
att hafwa vppå föttren effter såsom hans dhe han hadhe vppå resan
ifrån Hallmstad woro uthaff ijsz och snöö öfwerladdade att
han dem intet bruka kunde, fördenskull nödgades hustrun taga
fällen uhr sängen och swepa kring föttren och sedermehra kiöra
soldaten till Rosenskantz men enär de komma vppå gården Rosen
hullt möther dem hr Rosenskantz säijandes warer wällkommen
eders excell:tz welborne herre hwilcket hr Rosenskantz bekiende
sant wara. men wille inwända som skulle det warit hans skiämpt.
Soldaten bekiende wijdare att hr Rosenskantz skulle då spåttat
honom i ansichtet och på axlen, der till hr Rosenskantz eenstendigt
neekade doch tillståendes att hans frw intercederade för soldaten
att han skulle slippa fängelszet men måste lijkwist der sittia så
lenge och in till desz soldaten föruthan de ofwanbe:te 5 rdl:r som
uthi handskrifften skulle wara specificerade måste ranzonera sigh
med siw dal:r smt hwilcket hr Rosenskantz intet kunde förneeka
een hund, thet hr Rosenskantz intet nekade till, föregifwandes
som han skulle beetet hans tienare i beenet men att soldaten och hans
swärfader bekommo något hugg eller blodwijte samma gångh
soldaten fengzlades will han bewijsa med sin då warande tienares
och vthskickades att fengzla honom Anders Peerszonz attest som
fins sub lit. E., icke heller kunde soldaten och swärfadren med witne
fulleligen bewijsa således wara tillgånget föregifwandes ingen uthaff
grannarnar, icke heller någon annan främmande warit der samma
gång tillstedes effter såsom sådant passerade om nattetijd som
kunde der om någon relation och underrettelsze giöra men sielfua
acten remonstrerar som skulle det således wara tillgånget,
be:te hr Rosenskantz tienare sedan detta war öfwerstådt läggia dee
fiätteren kring soldatens been hwilcken hade inga andra strumpor då
att hafwa vppå föttren effter såsom hans dhe han hadhe vppå resan
ifrån Hallmstad woro uthaff ijsz och snöö öfwerladdade att
han dem intet bruka kunde, fördenskull nödgades hustrun taga
fällen uhr sängen och swepa kring föttren och sedermehra kiöra
soldaten till Rosenskantz men enär de komma vppå gården Rosen
hullt möther dem hr Rosenskantz säijandes warer wällkommen
eders excell:tz welborne herre hwilcket hr Rosenskantz bekiende
sant wara. men wille inwända som skulle det warit hans skiämpt.
Soldaten bekiende wijdare att hr Rosenskantz skulle då spåttat
honom i ansichtet och på axlen, der till hr Rosenskantz eenstendigt
neekade doch tillståendes att hans frw intercederade för soldaten
att han skulle slippa fängelszet men måste lijkwist der sittia så
lenge och in till desz soldaten föruthan de ofwanbe:te 5 rdl:r som
uthi handskrifften skulle wara specificerade måste ranzonera sigh
med siw dal:r smt hwilcket hr Rosenskantz intet kunde förneeka
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:35 (1672-1676) Bild 970 / sid 15 (AID: v206169.b970.s15, NAD: SE/VALA/0382503) |