| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:11 (1624-1634) Bild 381 / sid 16 (AID: v49319.b381.s16, NAD: SE/VALA/0382503) |
15v
Thuertt emott Vitnadhe Sthen i Malmarydtt at knechten
förbe:de Jonn i Balkarph, bekiendhe för honom, att dhe
danska män hadhe budhet honom 3 Rikzdlr at detta
vitna skulle.
Nu bleff Jacob Bagge frågat om han hadhe mheer i den-
ne sach at proponera än antecknat ähr, tå suarar han
neij, vthan begeradhe at hans wederparter Laße i Stö-
nia och Nilß Erlandßon i Moanäs en fougdekarll, och
Nils Anderßon i Onßiö, och Laße i Torßarydt, måtte
sigh förswara för Nils Pederßons dödh.
Derföre framsteltes Laße i Stönia och hans anhångh
som Nils Pederßon fångatt hadhe, och blefuo examinerade
och frågadhe huadh orsach dhe hade till at fånge dhen
danske mannen; Tå suarar han sig ingen annan or-
sach hafwa, än effter dhe danskes begeran som kommo till
honom medh ståthållarens breff på helsingborgh.
Jthem protesterar Laße i Stönia medh sitt anhångh som
fångadhe dhen danske mannen, at dhe jnthet slogo ho-
nom när han fångatt blef, vthan han gaff sigh goduilligen
till fånga; ther på han ladhe en 6 manna vitnesbördh,
Nemligen anders Nilßon, Pedher Anderßon, Anders ERich-
ßon, Larß Brodtzßon, Nils Anderßon, Thor Nilßon, vnder
deras bomerke, förmälandes at dhe togo honom Ehrligen
fången i Skinnebo gårdh, Eij heller föro illa medh honom
sedan dhe kommo i Tijra gårdh. Ther ifrån drogo dhe
till wreet i Synnerbo h:t tå framkom Laße i Vreet
och effter aflagden Edh vitnadhe, at samme fånge när
han kom i hans gårdh, tå hade han hiernen på dhen ene
handhen, och war widh helßan snackadhe och sua-
radhe huadh honom blef frågatt ådt sin fulla måltijdh
så at han jnthet klagadhe hafwa ondt i hans huuß
förbe:de Jonn i Balkarph, bekiendhe för honom, att dhe
danska män hadhe budhet honom 3 Rikzdlr at detta
vitna skulle.
Nu bleff Jacob Bagge frågat om han hadhe mheer i den-
ne sach at proponera än antecknat ähr, tå suarar han
neij, vthan begeradhe at hans wederparter Laße i Stö-
nia och Nilß Erlandßon i Moanäs en fougdekarll, och
Nils Anderßon i Onßiö, och Laße i Torßarydt, måtte
sigh förswara för Nils Pederßons dödh.
Derföre framsteltes Laße i Stönia och hans anhångh
som Nils Pederßon fångatt hadhe, och blefuo examinerade
och frågadhe huadh orsach dhe hade till at fånge dhen
danske mannen; Tå suarar han sig ingen annan or-
sach hafwa, än effter dhe danskes begeran som kommo till
honom medh ståthållarens breff på helsingborgh.
Jthem protesterar Laße i Stönia medh sitt anhångh som
fångadhe dhen danske mannen, at dhe jnthet slogo ho-
nom när han fångatt blef, vthan han gaff sigh goduilligen
till fånga; ther på han ladhe en 6 manna vitnesbördh,
Nemligen anders Nilßon, Pedher Anderßon, Anders ERich-
ßon, Larß Brodtzßon, Nils Anderßon, Thor Nilßon, vnder
deras bomerke, förmälandes at dhe togo honom Ehrligen
fången i Skinnebo gårdh, Eij heller föro illa medh honom
sedan dhe kommo i Tijra gårdh. Ther ifrån drogo dhe
till wreet i Synnerbo h:t tå framkom Laße i Vreet
och effter aflagden Edh vitnadhe, at samme fånge när
han kom i hans gårdh, tå hade han hiernen på dhen ene
handhen, och war widh helßan snackadhe och sua-
radhe huadh honom blef frågatt ådt sin fulla måltijdh
så at han jnthet klagadhe hafwa ondt i hans huuß
16r
Jthem frågadhe Laße honom, huarföre han fången war
tå suaradhe han, dhe skylla migh för en hest, Jagh hafwer
kiöpt i danmark, och hafwer ingen vitne.
Dher ifrån drogo dhe till Nils Thorßon i hesthullt, der Lå-
go dhe och een Natt, tå giorde Nils sin Edh at fången
hadhe hiernen på den ene handen Snackadhe och sadhe språåk
ådt och drack frijmodeligen, och sedan quadh, och icke kla-
gadhe öffwer någon hugh, lijtett eller stortt.
Ther ifrån Reste the till Pedher i Losiltt, ther Lågo dhe
och en Natt; Peder giorde sin Edh å book, at fången ådt
och drack frimodeligen sångh vackre danske Psalmer och
tree Lustigh, och icke klagadhe öffwer någon hugh eller
slagh. Och Peder frågadhe honom, huarföre han war
fången, då suaradhe han dhe skylla migh för en hest; men
iagh hafwer ingen hest stulett, men om han som iagh fijck
hesten af hadhe honom stulett weet iagh icke.
Ther ifrån till Kanarp ther Lågo dhe en Natt, tå vit-
nar anders i kanarph Effter Suuoren Edh at fån-
gen förbe:de Nilß Pederßon war frijmodigh ådt och
drack sina fulla maaltijdh quall och morgon och jnthet
klagadhe sigh ondtt vthan rechte dhem handh och tacka-
dhe för godtt herberge; Men när han hade ätitt togh
han i Snapsäcken ett ärmeklädhe, och ströck sigh om Munnen
några gånger.
Jthem kom för Retten faije Jonßon een Trouerdigh danneman
huilken satte fången på sin hest i gårdhen, och folgde till Tinget
i Jfla, at när dhe redho af gården hadhe fången jnthet ondt.
Men när dhe kommo på wägen, vdhom Ledett Begynte
han kasta vp, och höltt så fortt till han kom till nöttia, ther
tent han Juus och wermdhe sigh, och när dhe kommo vt
på wägen igen höltt han fortt medh vpkastandhe Len-
ge sedan han fijck vp, och tuingadhes swårligen, så
at dhe måtte legga honom, in vthj en gård i Jfla, at huila
sigh för än dhe fördhe hono på tingett, och när han
ther inkom war han siuk, at retten kunne honom jnthet
förhöra.
tå suaradhe han, dhe skylla migh för en hest, Jagh hafwer
kiöpt i danmark, och hafwer ingen vitne.
Dher ifrån drogo dhe till Nils Thorßon i hesthullt, der Lå-
go dhe och een Natt, tå giorde Nils sin Edh at fången
hadhe hiernen på den ene handen Snackadhe och sadhe språåk
ådt och drack frijmodeligen, och sedan quadh, och icke kla-
gadhe öffwer någon hugh, lijtett eller stortt.
Ther ifrån Reste the till Pedher i Losiltt, ther Lågo dhe
och en Natt; Peder giorde sin Edh å book, at fången ådt
och drack frimodeligen sångh vackre danske Psalmer och
tree Lustigh, och icke klagadhe öffwer någon hugh eller
slagh. Och Peder frågadhe honom, huarföre han war
fången, då suaradhe han dhe skylla migh för en hest; men
iagh hafwer ingen hest stulett, men om han som iagh fijck
hesten af hadhe honom stulett weet iagh icke.
Ther ifrån till Kanarp ther Lågo dhe en Natt, tå vit-
nar anders i kanarph Effter Suuoren Edh at fån-
gen förbe:de Nilß Pederßon war frijmodigh ådt och
drack sina fulla maaltijdh quall och morgon och jnthet
klagadhe sigh ondtt vthan rechte dhem handh och tacka-
dhe för godtt herberge; Men när han hade ätitt togh
han i Snapsäcken ett ärmeklädhe, och ströck sigh om Munnen
några gånger.
Jthem kom för Retten faije Jonßon een Trouerdigh danneman
huilken satte fången på sin hest i gårdhen, och folgde till Tinget
i Jfla, at när dhe redho af gården hadhe fången jnthet ondt.
Men när dhe kommo på wägen, vdhom Ledett Begynte
han kasta vp, och höltt så fortt till han kom till nöttia, ther
tent han Juus och wermdhe sigh, och när dhe kommo vt
på wägen igen höltt han fortt medh vpkastandhe Len-
ge sedan han fijck vp, och tuingadhes swårligen, så
at dhe måtte legga honom, in vthj en gård i Jfla, at huila
sigh för än dhe fördhe hono på tingett, och när han
ther inkom war han siuk, at retten kunne honom jnthet
förhöra.
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:11 (1624-1634) Bild 381 / sid 16 (AID: v49319.b381.s16, NAD: SE/VALA/0382503) |