| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:11 (1624-1634) Bild 261 / sid 11 (AID: v49319.b261.s11, NAD: SE/VALA/0382503) |
10v
taal om Jons hustru i Stafuallt. Ithem kom Ion i Staf
uallt fram och berättade at Pär Såneszon i Staffuallt hafuer
budit Oluff ij Grythullt enn tunna kornn thill dät han
wille wittna någott fallskt emott Jon i Staffuallt och
dett Ionn haffuer sigh tillförende befrijat fööre, deetta
Oluff i Grytthullt hafuer giortt sin saligheetz eedh på
lagbooken att Pär Såneszon kom till honom och fellde sådan
ordh som här effterföllier. Oluff tiänar icke tinn
sonn vthj Elmtarydh, Oluff swarade jaa, då sade Pär Så
neszonn till Oluff i Grytthullt, willt tu komma honom
till at sägha någott på Jonn och du willt wittna dätt
samma, will iagh giffua tigh enn godh tunna kornn, dåå
sade Oluff i Grytthullt, huadh gott haffuer du där aff min
sonn är ett barnn, och han weet inteet ondt medh Jonn i Staf
uallt, jagh fåår kornn huru Gudh will, iagh wittnar intet
fallskt på honom äller någor annor, nu faller Pär Såne
sonn till bönen, och målsäganderna bidia för honom,
dågh fälltes hann till bööto efter det 20 Capittell i Tingmå
la Ballkänn till bööto - 40 marker till 3skifftes.
håszbonden -
häredett -
häredzhöf -
Och sattes 3 oxar i wijthe, enn till hoszbonden enn till
Sunderboo häredz rätt, enn till de fatige, om han
oftare medh sådan lögnn angiffuande berättan medh bee
slagenn bliffuer.
Samma dagh ahnkom w: fru Annas breff på Dannes at
h: wälb: förwägrar sigh at komma till den synn som Måns
Pärszonn ij Torkillszhullt uthj långligh tijdh eszkatt hafuer
som siälffue innelagde hännes breff innehåller och förmäller.
Samma dagh kom för rätta enn bonde Jöns i Rydh klagade
på captenens Nills Buroks fändrich Jöns Tuffuedszon
at han hade taagitt hans häst och ridet honom ifrån hans
gåårdh och till Laholm och sedan tillbaakes ighenn up till
Liunga är 14 mill och war till samme bonde intet lagder
och när han kom tillbakes medh hästenn och bondenn sporde
huar capitenen waar drogh han till honom klagade och
sade huru hans häst medfaaren waar och badh honom stäl
la sigh till fridz, då swarade captenen, om duu
icke håller mundenn på digh skall iagh baasza digh medh
uallt fram och berättade at Pär Såneszon i Staffuallt hafuer
budit Oluff ij Grythullt enn tunna kornn thill dät han
wille wittna någott fallskt emott Jon i Staffuallt och
dett Ionn haffuer sigh tillförende befrijat fööre, deetta
Oluff i Grytthullt hafuer giortt sin saligheetz eedh på
lagbooken att Pär Såneszon kom till honom och fellde sådan
ordh som här effterföllier. Oluff tiänar icke tinn
sonn vthj Elmtarydh, Oluff swarade jaa, då sade Pär Så
neszonn till Oluff i Grytthullt, willt tu komma honom
till at sägha någott på Jonn och du willt wittna dätt
samma, will iagh giffua tigh enn godh tunna kornn, dåå
sade Oluff i Grytthullt, huadh gott haffuer du där aff min
sonn är ett barnn, och han weet inteet ondt medh Jonn i Staf
uallt, jagh fåår kornn huru Gudh will, iagh wittnar intet
fallskt på honom äller någor annor, nu faller Pär Såne
sonn till bönen, och målsäganderna bidia för honom,
dågh fälltes hann till bööto efter det 20 Capittell i Tingmå
la Ballkänn till bööto - 40 marker till 3skifftes.
håszbonden -
häredett -
häredzhöf -
Och sattes 3 oxar i wijthe, enn till hoszbonden enn till
Sunderboo häredz rätt, enn till de fatige, om han
oftare medh sådan lögnn angiffuande berättan medh bee
slagenn bliffuer.
Samma dagh ahnkom w: fru Annas breff på Dannes at
h: wälb: förwägrar sigh at komma till den synn som Måns
Pärszonn ij Torkillszhullt uthj långligh tijdh eszkatt hafuer
som siälffue innelagde hännes breff innehåller och förmäller.
Samma dagh kom för rätta enn bonde Jöns i Rydh klagade
på captenens Nills Buroks fändrich Jöns Tuffuedszon
at han hade taagitt hans häst och ridet honom ifrån hans
gåårdh och till Laholm och sedan tillbaakes ighenn up till
Liunga är 14 mill och war till samme bonde intet lagder
och när han kom tillbakes medh hästenn och bondenn sporde
huar capitenen waar drogh han till honom klagade och
sade huru hans häst medfaaren waar och badh honom stäl
la sigh till fridz, då swarade captenen, om duu
icke håller mundenn på digh skall iagh baasza digh medh
11r
ett wedträä. Omsidor lofuade han det at fendriken skulle
honom betaala och giffua honom [..] huilka peningar bon
den säger sigh intet bekommitt haffua.
Ithem framkom Jöns Anderszonn i Baszeråås klagade på fen
drikenn sampt enn munsterschriffuar Johan Gudmundzon och än
tå enn ander, at när captenen wiste them åt Danmark, ahn
hålla om de förrymde knechtar, hosz de dansche ståthållerne
at de måtte uthur Danmark föriagas, när de kommo till
Baszeråås rido de oåmlagde, up i gårdenn, och kommo inn
i stugunn, trugade hustrun at hon skulle låna them hästhar,
hutrun frägade om de wååro dijt lägde eller huadh be
skiedh dee hade at tagha häster, och när hon förnam them
ingenn beschiedh haffua, föruägradhe hon them hästhar, män de
gingho inn i stughonn, togho ifrån hustrun i bondans frånuaaro, enn
gryta och där medh rido alle sin kosz, dågh togho de hästen medh
wålld, och när de drogho af lop bondans dotter effter dem
och folgde dem inn mott Danmark, badh och tigde, at de wille
släppa hästenn, och om sidor när honn intet orkade länger
föllgia frågade hon huar hännes fader schulle fåå hästenn ighenn
de sade uthj Markarydh och kastade gryttan på marken, och
rido der medh aff, först till Laholm, Engellholm och Halm
stadh, sedann wägenn tillbaaka åt Markarydh. Och de andre
hästar de tuå hade hörde Anders i Yxnäs och Nills ij Saxnäs
till, och när de hade fullbordat reesann kommo de till Mar
karydh och der leffrerade hästarnar, sedan de dem 22 mill
ridett haffua, hestarna wåro så farne at de littet eller
intet gagn medh däm sedan giort haffua.
Ithem effter aflagdh eedh klagade Nills Nilszonn i Gräsholma
at Nills Buroks munsterschriffuar Johan Gudmunszonn
och enn prästesonn Jonas Andrae kommo ridandes till Gräsz
holma och sade sigh entligenn willia hafua häst, aff honom och
han swarade sigh intet hafua någon häst, uthan allenast enn och
han ståår i rede på åkeränn, de gingo till och togho hästenn
män när bondenn sade sigh willia klagha, gåfuo the honom enn
halff mark päningar bondan antingen han wille eller icke
måsthe släppa till hästenn och taga dän halfua marken, och så
gingo de uthj andre gårdhenn och togho Påfuells häst och han för
wägrade them, sägandes at de hade giffuit Nills i Kyllhullt
päningar at han skiuszar för them, män han slap intet
honom betaala och giffua honom [..] huilka peningar bon
den säger sigh intet bekommitt haffua.
Ithem framkom Jöns Anderszonn i Baszeråås klagade på fen
drikenn sampt enn munsterschriffuar Johan Gudmundzon och än
tå enn ander, at när captenen wiste them åt Danmark, ahn
hålla om de förrymde knechtar, hosz de dansche ståthållerne
at de måtte uthur Danmark föriagas, när de kommo till
Baszeråås rido de oåmlagde, up i gårdenn, och kommo inn
i stugunn, trugade hustrun at hon skulle låna them hästhar,
hutrun frägade om de wååro dijt lägde eller huadh be
skiedh dee hade at tagha häster, och när hon förnam them
ingenn beschiedh haffua, föruägradhe hon them hästhar, män de
gingho inn i stughonn, togho ifrån hustrun i bondans frånuaaro, enn
gryta och där medh rido alle sin kosz, dågh togho de hästen medh
wålld, och när de drogho af lop bondans dotter effter dem
och folgde dem inn mott Danmark, badh och tigde, at de wille
släppa hästenn, och om sidor när honn intet orkade länger
föllgia frågade hon huar hännes fader schulle fåå hästenn ighenn
de sade uthj Markarydh och kastade gryttan på marken, och
rido der medh aff, först till Laholm, Engellholm och Halm
stadh, sedann wägenn tillbaaka åt Markarydh. Och de andre
hästar de tuå hade hörde Anders i Yxnäs och Nills ij Saxnäs
till, och när de hade fullbordat reesann kommo de till Mar
karydh och der leffrerade hästarnar, sedan de dem 22 mill
ridett haffua, hestarna wåro så farne at de littet eller
intet gagn medh däm sedan giort haffua.
Ithem effter aflagdh eedh klagade Nills Nilszonn i Gräsholma
at Nills Buroks munsterschriffuar Johan Gudmunszonn
och enn prästesonn Jonas Andrae kommo ridandes till Gräsz
holma och sade sigh entligenn willia hafua häst, aff honom och
han swarade sigh intet hafua någon häst, uthan allenast enn och
han ståår i rede på åkeränn, de gingo till och togho hästenn
män när bondenn sade sigh willia klagha, gåfuo the honom enn
halff mark päningar bondan antingen han wille eller icke
måsthe släppa till hästenn och taga dän halfua marken, och så
gingo de uthj andre gårdhenn och togho Påfuells häst och han för
wägrade them, sägandes at de hade giffuit Nills i Kyllhullt
päningar at han skiuszar för them, män han slap intet
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:11 (1624-1634) Bild 261 / sid 11 (AID: v49319.b261.s11, NAD: SE/VALA/0382503) |