| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:14 (1641-1647) Bild 268 / sid 8 (AID: v49322.b268.s8, NAD: SE/VALA/0382503) |
7v
Erickszon honom på åkren huilken lop ifrån sine bröder flux effter drå
paren, i det samma kom och dråparens hustru och mötte sin man på
samma åker och de kastade tillijka ådt huar andra medh huar sin sten
men kasten drabbade inthet ty dråparen slogh effter deh dräpne
medh yxhammaren men råkte inthet heller ty hustrun hindrade ho
nom såszom och Erick Knutzson försatte slaget medh en käpp han
hade i handen. Tå språngh Joen Erichszon som dräpen bleff tillbakers
try sprijngh och kastade yxan handlöst ådt dråparen huilken yxa
han togh i gården medh sigh /huilken yxa han togh i gården medh sigh ther
the drucko/. Men Erick Knutzson slogh bort kastet medh staken att det
giorde ingen skada och togh vp yxan. Tå kom Joen Erichszon then dräpne
och togh om yxan medh honom och ville haffua henne igen. Vidh the röchtes
om yxan kom Clasz den dräpnes broder medh een knijff i handen och
sade, tu håller min broder som tiuff, Erick Knutzon suarade, det skall
tu aldrigh beuijsza, iagh tager fridh så möckit iagh förmår, slepte der medh
yxan och den dräpne kastade yxan ifrån sigh och Erick Knutzon gick
åter till Joen Erickszon och sade till honom hålt stilla? den dräpne sua
rade, iagh skall aldrigh sleppa honom den tiuffuen för han skiöt min fader.
Widh detta skedde ibland them så vittnade een vngh piga Kirstin Larsz dötter
som och var medh på åkren att Jeppe kastade een steen ådt dråparen
men råkte honom inthet, strax slogh dråparen honom itt yxhammars
hugg, strax slogh Clasz till dråparen i härarna medh een sten och
dråparen slogh ådt honom igen medh yxhammaren men råkte honom
inthet, der medh bleff Clasz stilla och Jeppe gick sin koosz medh Erick
Knutzon. Tå kom then dräpne Joen Erickszon och kastade een sten
ådt dråparen och drabbade honom i härarna. Dråparen kastadhe
ådt honom een sten igen och råkte honom på axlen. Tå togh Joen
Erickszon som dräpen bleff vp een sten och slogh dråparen i huff
uodet att bloden gick strax vth. Dråparen slogh honom igen medh en
sten i axlen. Den dräpne lätade strax efter een annor sten.
Men dråparem folgde för fort effter medh yxan att han inthet fick
wända sigh om vtan högg honom emillan axlarna medh yxan
och ryggen öffuantuert. Strax togh dråparen vth yxan och flydde.
Nu frågades parterna på både sidor om de hade något emot detta
som vittnat war i denne sak? Suarade de neij, vtan målzägan
dne protesterar att dråparen icke hade behöfft påschedagh taga
sin yxa på axlen att gå vp i byn medh, menar altså han war be
rådder till ondt och dråparen seger att hans söner icke skulle
paren, i det samma kom och dråparens hustru och mötte sin man på
samma åker och de kastade tillijka ådt huar andra medh huar sin sten
men kasten drabbade inthet ty dråparen slogh effter deh dräpne
medh yxhammaren men råkte inthet heller ty hustrun hindrade ho
nom såszom och Erick Knutzson försatte slaget medh en käpp han
hade i handen. Tå språngh Joen Erichszon som dräpen bleff tillbakers
try sprijngh och kastade yxan handlöst ådt dråparen huilken yxa
han togh i gården medh sigh /huilken yxa han togh i gården medh sigh ther
the drucko/. Men Erick Knutzson slogh bort kastet medh staken att det
giorde ingen skada och togh vp yxan. Tå kom Joen Erichszon then dräpne
och togh om yxan medh honom och ville haffua henne igen. Vidh the röchtes
om yxan kom Clasz den dräpnes broder medh een knijff i handen och
sade, tu håller min broder som tiuff, Erick Knutzon suarade, det skall
tu aldrigh beuijsza, iagh tager fridh så möckit iagh förmår, slepte der medh
yxan och den dräpne kastade yxan ifrån sigh och Erick Knutzon gick
åter till Joen Erickszon och sade till honom hålt stilla? den dräpne sua
rade, iagh skall aldrigh sleppa honom den tiuffuen för han skiöt min fader.
Widh detta skedde ibland them så vittnade een vngh piga Kirstin Larsz dötter
som och var medh på åkren att Jeppe kastade een steen ådt dråparen
men råkte honom inthet, strax slogh dråparen honom itt yxhammars
hugg, strax slogh Clasz till dråparen i härarna medh een sten och
dråparen slogh ådt honom igen medh yxhammaren men råkte honom
inthet, der medh bleff Clasz stilla och Jeppe gick sin koosz medh Erick
Knutzon. Tå kom then dräpne Joen Erickszon och kastade een sten
ådt dråparen och drabbade honom i härarna. Dråparen kastadhe
ådt honom een sten igen och råkte honom på axlen. Tå togh Joen
Erickszon som dräpen bleff vp een sten och slogh dråparen i huff
uodet att bloden gick strax vth. Dråparen slogh honom igen medh en
sten i axlen. Den dräpne lätade strax efter een annor sten.
Men dråparem folgde för fort effter medh yxan att han inthet fick
wända sigh om vtan högg honom emillan axlarna medh yxan
och ryggen öffuantuert. Strax togh dråparen vth yxan och flydde.
Nu frågades parterna på både sidor om de hade något emot detta
som vittnat war i denne sak? Suarade de neij, vtan målzägan
dne protesterar att dråparen icke hade behöfft påschedagh taga
sin yxa på axlen att gå vp i byn medh, menar altså han war be
rådder till ondt och dråparen seger att hans söner icke skulle
8r
haffua lupit effter honom in på sin egen åker, der han mente sigh
boort haffua fridh och den dräpne i så måtto bliffua ogill.
Derföre bleff detta ährandet skutit till nembden effter det 17 Cap:
i Såram: Balk: medh villia och det 37 Cap: i Edzöre Balken om dhen
dräpne schulle blifua ogill effter det skedde på dråparens åker?
Huilka ner the hade omröstat gåffuo sin meningh således tillkenna
att den dräpne icke kan för den skuld bliffua ogill att dråpet skedde
på dråparens åker ty det war ingen plogh eller byrda timma som
lagen fodrar vtan een dyr helig dagh oppå huilken de hade bordt
warit stilla i sin husz vthi gudeligheet, eij heller war dråparen dher
stadder att giöra något arbete. Sedan bleff dråpet öffuerwäget
effter det 12 Cap: i Dråpm: Balken och det nembdenne föreläset
om dråparen war aff retta lijffznödh trängder och kunne icke på
andre sätt vndwijka denne gerningh på sielffua wigwallen,
såszom och skåda den dödes brått? Och ner nembden hade sigh her
om betänkt gåffuo de sådane beskedh ifrån sigh, oansedt de finna
stoor skuld hoosz den döda, lekuell kunna the icke på deras samvetz
vegnar befrija dråparens lijff efter förbe:de cap: för effter:ne skääl
skuld ty 1. ner de begynte trätta hafuer han giffuit Erichz söner lijka
ondh mund och kallat dem kiöpare tiuffuar. 2. Icke flydt eller gådt
vndan medh något alffuar vtan sedt sigh om tillbakers, blänckt medh
yxan och sagt kom kom. 3. Icke welit lydt sin hustru och gått sin koosz
vthan förbidat sine ouenner på sin åker och giffuit sigh i offenteli
git wapnskiffte, först medh den ene, så medh den andre, att de alle
fingo nogh aff honom. 4. Huggit den dräpne back i röggen
tå han ingen fhara hade af honom der han elliest wäll hade kunnet
lönt honom medh yxhammaren. 5. Hade dråparen godt till
fälle fly vndan der han elliest hade welat. 6. Står målzäganden på
sin rätt och will lagligen hempnas. Och oansett detta således afsagt
war synes denne nidrige rätten cristeligit att dråparen benåddes
lijffuet för desze skäll skuldh: 1. Haffuer Erickz son Jeppe begynt
medh ohöffueska ordh öfuerfalla dråparen der till de tuå andre hulpit
haffua och kallat honom Rona tiuffuen. 2. Ner dråparen ville
gå aff gården der de drucko, folgdt medh och brukat ondh mundh på
huar andra och ner dråparen wände om till gården igen, gått efter
honom medh slemme mundbruk. 3. Haffuer then dräpne i ondt
vpsåt taget een yxa aff gården medh sigh och strax begiffuit sigh
boort haffua fridh och den dräpne i så måtto bliffua ogill.
Derföre bleff detta ährandet skutit till nembden effter det 17 Cap:
i Såram: Balk: medh villia och det 37 Cap: i Edzöre Balken om dhen
dräpne schulle blifua ogill effter det skedde på dråparens åker?
Huilka ner the hade omröstat gåffuo sin meningh således tillkenna
att den dräpne icke kan för den skuld bliffua ogill att dråpet skedde
på dråparens åker ty det war ingen plogh eller byrda timma som
lagen fodrar vtan een dyr helig dagh oppå huilken de hade bordt
warit stilla i sin husz vthi gudeligheet, eij heller war dråparen dher
stadder att giöra något arbete. Sedan bleff dråpet öffuerwäget
effter det 12 Cap: i Dråpm: Balken och det nembdenne föreläset
om dråparen war aff retta lijffznödh trängder och kunne icke på
andre sätt vndwijka denne gerningh på sielffua wigwallen,
såszom och skåda den dödes brått? Och ner nembden hade sigh her
om betänkt gåffuo de sådane beskedh ifrån sigh, oansedt de finna
stoor skuld hoosz den döda, lekuell kunna the icke på deras samvetz
vegnar befrija dråparens lijff efter förbe:de cap: för effter:ne skääl
skuld ty 1. ner de begynte trätta hafuer han giffuit Erichz söner lijka
ondh mund och kallat dem kiöpare tiuffuar. 2. Icke flydt eller gådt
vndan medh något alffuar vtan sedt sigh om tillbakers, blänckt medh
yxan och sagt kom kom. 3. Icke welit lydt sin hustru och gått sin koosz
vthan förbidat sine ouenner på sin åker och giffuit sigh i offenteli
git wapnskiffte, först medh den ene, så medh den andre, att de alle
fingo nogh aff honom. 4. Huggit den dräpne back i röggen
tå han ingen fhara hade af honom der han elliest wäll hade kunnet
lönt honom medh yxhammaren. 5. Hade dråparen godt till
fälle fly vndan der han elliest hade welat. 6. Står målzäganden på
sin rätt och will lagligen hempnas. Och oansett detta således afsagt
war synes denne nidrige rätten cristeligit att dråparen benåddes
lijffuet för desze skäll skuldh: 1. Haffuer Erickz son Jeppe begynt
medh ohöffueska ordh öfuerfalla dråparen der till de tuå andre hulpit
haffua och kallat honom Rona tiuffuen. 2. Ner dråparen ville
gå aff gården der de drucko, folgdt medh och brukat ondh mundh på
huar andra och ner dråparen wände om till gården igen, gått efter
honom medh slemme mundbruk. 3. Haffuer then dräpne i ondt
vpsåt taget een yxa aff gården medh sigh och strax begiffuit sigh
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:14 (1641-1647) Bild 268 / sid 8 (AID: v49322.b268.s8, NAD: SE/VALA/0382503) |