| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:14 (1641-1647) Bild 267 / sid 7 (AID: v49322.b267.s7, NAD: SE/VALA/0382503) |
6v
Arffuid i Siötörph berätter att han gick well der i skogen 6 åhrz tidh sedan
her Carll först tijt kom och tå war samme engh friskt mulebete och war
icke inhegnet.
Oluff i Horsznäs seger att för än h:r Carll dijt kom lågh det engestycket
vthe för fäfot och h:r Carll den först inhegnade.
Wittnen hafua aflagdt edh att de haffua berättat sanningen om Stora
öö och icke osanningh, doch vederparten behållet framföra deras vitne
een annor gångh för än rätten her om något sententierar.
Item effter prästerna i Ryszby sade sigh icke wara fulmechtige att suara i
denne sak, skall dem giffuas copia aff samma ransakningh, ther medh
sökia capitulum om deras rådh i denne sak och antingen aff capitelz
männerna her till suara eller giöra någon fullmechtigh, men orsa
ken att thenne förbe:de wittne på Johan Michelszons vegner äre förhörde
är orsaken att vittnen äre gamble och kan skee icke öfftare tingföre
och nu för dödzfall skuld förhörde, doch parterna på både sidor her
effter lagligit process i denne sak förbehållen.
Sammadagh kom för rätta een mandråpare Joen Larszon i
Tutarit på frelsze och presenterade landzhöffdingens welborne
Bengt Bagges leijdebreff dat: 27 Decembris 1642 att komma
frij och felogh till detta tinget. Nu framkom Erich i Tutarit och kla
gade att be:te dråpare nu förleden påschadagah den 20 Aprilis förde sigh
i perlemente med 3 hans söner och lychtades inthet bätter än att drå
paren Joen Larszon högg een yxa i röggen på hans son Joen Erichson
att han fierde dagen om morgonen tideligen afsomnade, her om vitt
na Erich Knutzon i Gnusztorph trowärdigh man effter aflagdan edh
huilken war medh ner trättan och slagzmålet begyntes såszom och ner
dråpet skedde. Orsaken till dråpet är således som föllier:
Om påschadagh sedan som både den dräpne och dråparen hade varit
vidh sacramentet gingo alle tre Erichz söner i Tutarit vp i byen
nemligen Jeppe, Clasz och Joen Erichszöner att tigga påskägg, kom
mo och så till een ryttare som dem gästbudit hade, Jöran Cristoff
ferson be:d huilken gaff dem ööll så att de blefuo något drukne.
In emot afftonen kom dråparen Jon Larszon medh sin bolyxa på
axlen dijt gångandes på gården. Tå togh Jeppe honom dijt in medh
sigh och de drucko een stundh tillsammans medh semia. Vidh the
her Carll först tijt kom och tå war samme engh friskt mulebete och war
icke inhegnet.
Oluff i Horsznäs seger att för än h:r Carll dijt kom lågh det engestycket
vthe för fäfot och h:r Carll den först inhegnade.
Wittnen hafua aflagdt edh att de haffua berättat sanningen om Stora
öö och icke osanningh, doch vederparten behållet framföra deras vitne
een annor gångh för än rätten her om något sententierar.
Item effter prästerna i Ryszby sade sigh icke wara fulmechtige att suara i
denne sak, skall dem giffuas copia aff samma ransakningh, ther medh
sökia capitulum om deras rådh i denne sak och antingen aff capitelz
männerna her till suara eller giöra någon fullmechtigh, men orsa
ken att thenne förbe:de wittne på Johan Michelszons vegner äre förhörde
är orsaken att vittnen äre gamble och kan skee icke öfftare tingföre
och nu för dödzfall skuld förhörde, doch parterna på både sidor her
effter lagligit process i denne sak förbehållen.
Sammadagh kom för rätta een mandråpare Joen Larszon i
Tutarit på frelsze och presenterade landzhöffdingens welborne
Bengt Bagges leijdebreff dat: 27 Decembris 1642 att komma
frij och felogh till detta tinget. Nu framkom Erich i Tutarit och kla
gade att be:te dråpare nu förleden påschadagah den 20 Aprilis förde sigh
i perlemente med 3 hans söner och lychtades inthet bätter än att drå
paren Joen Larszon högg een yxa i röggen på hans son Joen Erichson
att han fierde dagen om morgonen tideligen afsomnade, her om vitt
na Erich Knutzon i Gnusztorph trowärdigh man effter aflagdan edh
huilken war medh ner trättan och slagzmålet begyntes såszom och ner
dråpet skedde. Orsaken till dråpet är således som föllier:
Om påschadagh sedan som både den dräpne och dråparen hade varit
vidh sacramentet gingo alle tre Erichz söner i Tutarit vp i byen
nemligen Jeppe, Clasz och Joen Erichszöner att tigga påskägg, kom
mo och så till een ryttare som dem gästbudit hade, Jöran Cristoff
ferson be:d huilken gaff dem ööll så att de blefuo något drukne.
In emot afftonen kom dråparen Jon Larszon medh sin bolyxa på
axlen dijt gångandes på gården. Tå togh Jeppe honom dijt in medh
sigh och de drucko een stundh tillsammans medh semia. Vidh the
7r
Vidh the så såto kom Erick Knutzson i Gnusztorph och lät kalla vth dråparen
Joen Larszon och i det de stodo och taltes vidh kom Jeppe Erichszon vth
gångandes. Tå sade Erick Knutzon till Jeppa, giff migh påskägg? Jeppe
suarade, iagh will giffua tigh itt ägg som ligger vth vidh weggen, tu skall
få tuå bijta af plomman. Erick Knutzon suarade haff det sielff.
Tå sade dråparen som stodh der jempte, still Jeppe, tui skam, att tu
skalt haffua sådant snack till een fastandes man? Jeppe suarade det
kommer tigh inthet vidh, tu får medh itt vth medh väggen som skall
vara fyra bijta vthi. Tå slogh Jeppe sin hatt vidh jorden seijandes till
dråparen, jagh redz inthet för tigh. Dråparen sadhe, huadh troo du
vilt medh tina kniffuar och blänchte ådt honom medh sin yxa.
Tå begynte Jeppes bröder Clasz och Joen som och stodo på gården
att taga sigh aff denna trätta, kastade hårde ordh på huar andra och
bruchte mundh elacker som han inthet mins berätta. Tå sade Joen
Larszon dråparen till Erick Knutzon, kom wij welliom gå hädan, iag
vill inthet trätta medh them, iagh haffuer warit till Gudz bordh idagh.
Tå suarade Jeppe seijandes till sine bröder, det är i wår hemwägh,
welliom wij gå medh, gingo der medh itt litit stycke ifrån gården,
begynte strax skälla på huar andra. Erickz söner kallade dråparen
Rona tiuff och Rona rasen /ty han är aff Rona slächte/ och dråpa
ren kallade dem igen kiöpare tiuffuar. Tå sade dråparen vellien
i gå medh så will iagh wenda om, iagh will inthet föllia eder, gich
så till bakersz igen samma wägh vp i gården igen. Tå wende Erickz
söner medh och sade wij wele föllia medh, wij haffue samma wägh, åter
begynte de skiffta onda munnar oppå huar andra. Tå sade Erich Knutz
szon till dråparen Jon Larszon, kom wij wele gå hädan. Han suarade,
iagh vill gå medh. Der medh ginge de sin koosz itt godt stycke nider ifrån
gården. Tå begynte Erichz söner skrika som stodo igen på gården.
Dråparen Jon Larszon sågh sigh om seijandes: kom kom än en gångh efter
migh, gingo altså fort sin wägh. Tå kommo Erikz söner fort
efter och som dråparen kom in emot sin åker hade han achtat stanna
ty dråparens styffader ropade ådt honom, gack vth på din åker och sij
så till huadh tu kant giöra. Denne orden vittnade Jöns Jeppaszon
efter aflagdan edh att dråparens styffader Joen Ron sade, han stodh
itt godt stycke ifrån wägen och detta ansågh. Men Erick Knutzon sadhe,
wij welliom gå fort, du hafuer warit illa framme för dem till
förenne. Dråparen sade, iagh vill så giöra, gingo så fort fram om en
annor åker, in på dråparens åker, tå hinte den dräpne Joen
Joen Larszon och i det de stodo och taltes vidh kom Jeppe Erichszon vth
gångandes. Tå sade Erick Knutzon till Jeppa, giff migh påskägg? Jeppe
suarade, iagh will giffua tigh itt ägg som ligger vth vidh weggen, tu skall
få tuå bijta af plomman. Erick Knutzon suarade haff det sielff.
Tå sade dråparen som stodh der jempte, still Jeppe, tui skam, att tu
skalt haffua sådant snack till een fastandes man? Jeppe suarade det
kommer tigh inthet vidh, tu får medh itt vth medh väggen som skall
vara fyra bijta vthi. Tå slogh Jeppe sin hatt vidh jorden seijandes till
dråparen, jagh redz inthet för tigh. Dråparen sadhe, huadh troo du
vilt medh tina kniffuar och blänchte ådt honom medh sin yxa.
Tå begynte Jeppes bröder Clasz och Joen som och stodo på gården
att taga sigh aff denna trätta, kastade hårde ordh på huar andra och
bruchte mundh elacker som han inthet mins berätta. Tå sade Joen
Larszon dråparen till Erick Knutzon, kom wij welliom gå hädan, iag
vill inthet trätta medh them, iagh haffuer warit till Gudz bordh idagh.
Tå suarade Jeppe seijandes till sine bröder, det är i wår hemwägh,
welliom wij gå medh, gingo der medh itt litit stycke ifrån gården,
begynte strax skälla på huar andra. Erickz söner kallade dråparen
Rona tiuff och Rona rasen /ty han är aff Rona slächte/ och dråpa
ren kallade dem igen kiöpare tiuffuar. Tå sade dråparen vellien
i gå medh så will iagh wenda om, iagh will inthet föllia eder, gich
så till bakersz igen samma wägh vp i gården igen. Tå wende Erickz
söner medh och sade wij wele föllia medh, wij haffue samma wägh, åter
begynte de skiffta onda munnar oppå huar andra. Tå sade Erich Knutz
szon till dråparen Jon Larszon, kom wij wele gå hädan. Han suarade,
iagh vill gå medh. Der medh ginge de sin koosz itt godt stycke nider ifrån
gården. Tå begynte Erichz söner skrika som stodo igen på gården.
Dråparen Jon Larszon sågh sigh om seijandes: kom kom än en gångh efter
migh, gingo altså fort sin wägh. Tå kommo Erikz söner fort
efter och som dråparen kom in emot sin åker hade han achtat stanna
ty dråparens styffader ropade ådt honom, gack vth på din åker och sij
så till huadh tu kant giöra. Denne orden vittnade Jöns Jeppaszon
efter aflagdan edh att dråparens styffader Joen Ron sade, han stodh
itt godt stycke ifrån wägen och detta ansågh. Men Erick Knutzon sadhe,
wij welliom gå fort, du hafuer warit illa framme för dem till
förenne. Dråparen sade, iagh vill så giöra, gingo så fort fram om en
annor åker, in på dråparens åker, tå hinte den dräpne Joen
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:14 (1641-1647) Bild 267 / sid 7 (AID: v49322.b267.s7, NAD: SE/VALA/0382503) |