| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:14 (1641-1647) Bild 265 / sid 5 (AID: v49322.b265.s5, NAD: SE/VALA/0382503) |
4v
breffuet men der han icke löser innan natt och åhr effter lagen skall
detta andra kiöpet gå fort och Peder ingen tilltalan hafua meer till
samme halfue gårdh.
Sammadagh kom för rätta Suen Börgeszon i Fiskerydt klagade att
för 2 åhr sedan är itt elacht röchte vtkommet på hans dotter och
vtspridt att hon skulle hafua dansat naken huar öffuer han är möck
kit bekymbret att sådant vhanröchte skall på hans hwsz fördt varda
och förmenar thetta wara oskyldigt hans dotter påfördt, kan lekuell
icke bliffua frij för onda menniskors taal vtan dichta sigh wijszor der
om och giöra sigh stoort löije der aff. Detta till att förlegga vt
feste Suen Börgeson een 6 manna eed till morgons att hans dotter
iche hafuer dansat naken.
Sammadagh bleff efter den högtähr: konungzligh hoffrettz i Gö
tarijken resolution ransakat aff huad tillfälle dråparen
Priszbo Jöszen slap sitt fengelsze. Så bekenner Jöns Vddaszon i
Traheridt sielff att han togh fången aff vnderfoudens hender förty
han war så illa sargader att han inthet kunne settias vthi häffto och emot
det han begynte läckias hade honom fängzligh huarföre de dansche
loffuade honom betallningh. Sedan bleff han beueckt aff be:te Priszbo
Jöszens trägna och höga edelige beplichtelszer och för ingen annor or
sak skuld än att han trodde hans loffuen, lät honom gå lösz. Eenn
dagh hende sigh att Jöns Vddason medh allt sitt selskap gick vth på sin
åker att skära. Tå gick och dråparen Priszbo Jöszen medh och satt hoosz
hans barn på een reen. Ner han förnam att ingen achtade vppå
honom gick han sin koosz ådt skogen och Jönsz wiste inthet der aff
för än han frågade barnen huar han war. Altså besuek dråparen
Jönsz Vddeson. Men de dansche som målzäganderne våro och her
öffuer tillförenne mest klagat hafua, giffua sigh nu wäll tilfridz
effter the hafua gifuit dråparen wenskap och läta honom gå frijtt
och säckert vthe hoosz sigh i Danmark. Haffuer och be:te Jönsz
Vddason kostat möckit både på een och annan, innan som vtan gränt
tzen på det han skulle få fången igen, såsom och sielf giort månge
reeser och omkostnader men hafuer doch inthet kunnat vträtta.
Dråparen bleff efter högt: hoffrättz resolution biltogh lagder
på detta tingh medan han icke kunne fångas och nu är i Danmark.
detta andra kiöpet gå fort och Peder ingen tilltalan hafua meer till
samme halfue gårdh.
Sammadagh kom för rätta Suen Börgeszon i Fiskerydt klagade att
för 2 åhr sedan är itt elacht röchte vtkommet på hans dotter och
vtspridt att hon skulle hafua dansat naken huar öffuer han är möck
kit bekymbret att sådant vhanröchte skall på hans hwsz fördt varda
och förmenar thetta wara oskyldigt hans dotter påfördt, kan lekuell
icke bliffua frij för onda menniskors taal vtan dichta sigh wijszor der
om och giöra sigh stoort löije der aff. Detta till att förlegga vt
feste Suen Börgeson een 6 manna eed till morgons att hans dotter
iche hafuer dansat naken.
Sammadagh bleff efter den högtähr: konungzligh hoffrettz i Gö
tarijken resolution ransakat aff huad tillfälle dråparen
Priszbo Jöszen slap sitt fengelsze. Så bekenner Jöns Vddaszon i
Traheridt sielff att han togh fången aff vnderfoudens hender förty
han war så illa sargader att han inthet kunne settias vthi häffto och emot
det han begynte läckias hade honom fängzligh huarföre de dansche
loffuade honom betallningh. Sedan bleff han beueckt aff be:te Priszbo
Jöszens trägna och höga edelige beplichtelszer och för ingen annor or
sak skuld än att han trodde hans loffuen, lät honom gå lösz. Eenn
dagh hende sigh att Jöns Vddason medh allt sitt selskap gick vth på sin
åker att skära. Tå gick och dråparen Priszbo Jöszen medh och satt hoosz
hans barn på een reen. Ner han förnam att ingen achtade vppå
honom gick han sin koosz ådt skogen och Jönsz wiste inthet der aff
för än han frågade barnen huar han war. Altså besuek dråparen
Jönsz Vddeson. Men de dansche som målzäganderne våro och her
öffuer tillförenne mest klagat hafua, giffua sigh nu wäll tilfridz
effter the hafua gifuit dråparen wenskap och läta honom gå frijtt
och säckert vthe hoosz sigh i Danmark. Haffuer och be:te Jönsz
Vddason kostat möckit både på een och annan, innan som vtan gränt
tzen på det han skulle få fången igen, såsom och sielf giort månge
reeser och omkostnader men hafuer doch inthet kunnat vträtta.
Dråparen bleff efter högt: hoffrättz resolution biltogh lagder
på detta tingh medan han icke kunne fångas och nu är i Danmark.
5r
Andre dagen continuerades medh lagtinget.
Kom för rätta Larsz Pederszon i Engabeck klagandes att en hoop löstt
partij hafua vttspridt itt röchte om honom att han skulle haffia flagit
itt stodh som bleff dödt för honom och oansett han seger sigh therföre
aldeles wara frij, lickuell blifuer han icke olackat af onda menniskor
huarföre till att försuara sitt nampn och röchte vtfäste han goduilligen
een 6 manna edh att giöra sigh frij för samma tillmäle.
Framkom för rätten Joen Person i Nygårdh och presenterade ifrån
Jönekiöpingz rådstugo rätt een affskedz zedell dat: 1642 den 17
Januarij der vthi förmäles att Larsz Jönszon inwånare ther samme
städes will icke för godt erkenna det Knut i Sällebärgh Jons broder
hafuer edeligen vittnat medh honom emot i een skuldsak. Så
oansett denne ringe rätt icke kände sigh skyldigh något widare her
utinnan att giöra vtan det borde bliffua vidh det som giort war
aldenstund tå strax icke exciperades, leckuell på det Joen i Nygårdh
icke skall bliffua i sin skuldfodringh förhindrat eller fåfängeligen vppe
hållen ty framförde han nu tuenne andre ehrlige och opartijske
vittne nemligen Oluff Bängtzon och Sone i Angzhult huilka edeli
gen medh hand å book suoro att det wara sanfärdigt som tillfören
ne war antecknat her på tinget den 17 Novemb: 1640
huilket nu för dem vplästes.
Wellachtat Brådde Jacobszon i Markarit presenterade i retten een
vpskoffz dom dat: Jönekiöpingz rådhwsz den 10 Octobris 1642
förmälandes att Jönsz Perszon will betalla de 100 rikzdr ner Brådde
hafuer fylt den eedh han sigh tilbudet haffuer att giöra. Altså var
be:te Brådde nu tillstädes medh sine lagmän och wille eden fulborda
föregiffuandes sigh och i godh tidh hafua her om sin fullmecht: Jacob
Augustszon tillschriffuit att han skulle significera Jöns Pederszon
om tidhen på tinget men lekuell är ingen kommen på Jönsz
Pedersons sijdo. Huarföre bleff nu aff rätten denne gången såle
des slutat att der Jöns Person i Jönekiöpingh icke kommer tillstä
des neste häredtztinget eller hans wisza ombudh tå skall icke desz
mindre Brådde bliffua tillåtet eeden fulborda. Doch skall
Kom för rätta Larsz Pederszon i Engabeck klagandes att en hoop löstt
partij hafua vttspridt itt röchte om honom att han skulle haffia flagit
itt stodh som bleff dödt för honom och oansett han seger sigh therföre
aldeles wara frij, lickuell blifuer han icke olackat af onda menniskor
huarföre till att försuara sitt nampn och röchte vtfäste han goduilligen
een 6 manna edh att giöra sigh frij för samma tillmäle.
Framkom för rätten Joen Person i Nygårdh och presenterade ifrån
Jönekiöpingz rådstugo rätt een affskedz zedell dat: 1642 den 17
Januarij der vthi förmäles att Larsz Jönszon inwånare ther samme
städes will icke för godt erkenna det Knut i Sällebärgh Jons broder
hafuer edeligen vittnat medh honom emot i een skuldsak. Så
oansett denne ringe rätt icke kände sigh skyldigh något widare her
utinnan att giöra vtan det borde bliffua vidh det som giort war
aldenstund tå strax icke exciperades, leckuell på det Joen i Nygårdh
icke skall bliffua i sin skuldfodringh förhindrat eller fåfängeligen vppe
hållen ty framförde han nu tuenne andre ehrlige och opartijske
vittne nemligen Oluff Bängtzon och Sone i Angzhult huilka edeli
gen medh hand å book suoro att det wara sanfärdigt som tillfören
ne war antecknat her på tinget den 17 Novemb: 1640
huilket nu för dem vplästes.
Wellachtat Brådde Jacobszon i Markarit presenterade i retten een
vpskoffz dom dat: Jönekiöpingz rådhwsz den 10 Octobris 1642
förmälandes att Jönsz Perszon will betalla de 100 rikzdr ner Brådde
hafuer fylt den eedh han sigh tilbudet haffuer att giöra. Altså var
be:te Brådde nu tillstädes medh sine lagmän och wille eden fulborda
föregiffuandes sigh och i godh tidh hafua her om sin fullmecht: Jacob
Augustszon tillschriffuit att han skulle significera Jöns Pederszon
om tidhen på tinget men lekuell är ingen kommen på Jönsz
Pedersons sijdo. Huarföre bleff nu aff rätten denne gången såle
des slutat att der Jöns Person i Jönekiöpingh icke kommer tillstä
des neste häredtztinget eller hans wisza ombudh tå skall icke desz
mindre Brådde bliffua tillåtet eeden fulborda. Doch skall
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:14 (1641-1647) Bild 265 / sid 5 (AID: v49322.b265.s5, NAD: SE/VALA/0382503) |