| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:34 (1659-1671) Bild 1760 (AID: v205987.b1760, NAD: SE/VALA/0382503) |
2v
samma fölle drängsens och gullsmedens hattar aff, men Johan Jacobson hade dra-
gin wäria i handen och hugg till drängin Jöns pederson mitt öffuer huffuu-
dit banasårit, han föll nedh och dånades, Jacob skiött eftter honom öffuer ända
Jöns föll widhöpin, Då kom Jöns i wahre fram och togh Johan widh handen, och
badh honom gå sin koos, tu haffuer noch ondt giordt nu, såledis skildis the åth
drängin Jöns pederson låg dånader en lijten stund, omsidor kom up och gick till må-
rap lågh ther förste nattan, sedan gick han till hemanet tillfälle, ther bodde
en läkare, som han mente skulle kunna honom läkia, men tridie nattan efter
händt skade, afsompnade. Sedan inkallades Jöns anderson i öffuerakra, edeli-
gen bekänner han hörde eller sågh intet thetta slagxmålit i begynnelsen, eller hör-
de orsaken till trätan, utan sågh när drängin Jöns pederson slog till Johan
Jacobson öffuer härana medh karbinen, och widh han öfrade thet anden slagit
och skulle slå till, kom Jacob gullsmedh och fick i armen, och hindrade att
han icke fick slå honom tå mehr, Johan reser sig medh wärian i hand up, och
högg drängin Jöns pederson öffuer hufwudit, strax föll han omkull, tå budo
the andre Johan gå aff wägin sin koos till skogin, som bemält ähr.
Sist, eftter inkallades Jönson Bengt i ryßby widh sin siäl saligheet bekän-
ner, thet Johan Jacobson hade fått i handen en wredin widia, och slog på hä-
stin prestahustrun i ryßby redh uppå, hennes son Daniel sade, iag will intet
hafua min häst slagin medh wredne widian, häff ifrån tigh then fanen i wåld
Så begynte the rijda in på hwar annan, men Bengt berättar han badh Johan,
intet skiöta at träta medan the wore på kyrkiowägin, altså skildis the åth,
Johan redh fram till wälb: oluff Liliesparres frw, hon bannade honom, både
låta wäll och hålla sigh stilla, sägandes rijdh hoos migh, tig skall ingen
skada skee, men Johan acktade thet intet, utan redh litit afsides spände
pistole, widh Daniel kom eftter rijdandes medh lijkfärden, Sade Johan, rijdh
intet in till migh, iagh skiuter, Daniel swarade, skiut fanen, och togh moth
pistolen medh bara handen, i ty samma skiöt han pistolen aff och skadde Da-
niel, som förr ähr witnat, Elliest sågh han intet någon slå Johan widh
Daniel och Johan wore samman, och tå Daniels häst stupade, Sadilgiorden
gick aff, Daniel omkull, kom ring omkring Johan, och weet icke annat än han
tå fick hugg af folkit, men af hwem sågh han icke, Lijtit eftter komme Johan
och Daniel medh wäriorna tillsammans och Bengt Jönson med flere hulpe
till skilia them från hwar annan, han medh en smitt stake, och the andre
medh hwadh the funne för handen, widh the komme litit bätter fram, gick drän-
gin Jöns före åth på then ene sidan wägin, Johan redh eftter sählskapit,
the mötte hwar annan mitt på wägin, hwadh drängin Jöns sade hörde han
intet, utan han weste thet att han hade tiänt Daniel tillförena, tå hugg
han drängin Jöns slogh till Johan Jacobson första slagh medh karbinen
öffuer axlaan, och han seeg medh på thet ena knäet, Strax kom Johan
up igen medh wärian i handen och hugg till drängin Jöns pederson öf-
uer huffwudit, Jacob hölt medh om karbinen, drängin föll nedh till mar-
ken och dånades, så både the andre Johan gå sin koos, men när Jöns pederß
kom sig något före igen, gick han till mårarp, mehr weste intet han ther om witna
och aff stegh
3r
när bemälte witne såledis sin berättilse hade aflagdt, tå frågades dråparen hwar-
före han sigh så öffuerdådeligen på kyrkiowägin hade förhållit? huilken swara-
de, iagh bleff wredh på Daniel, eftter han kallade mig Sippa, oansedt ingen af then-
ne witnen sådan ord hördt hade, Likwist kunne Daniel icke neka thet ordet sagt
haffua, och berättade att han så allestädis kallat warder af sine Cammerater
och mente så intet ondt ther medh, Nu fram stegh för Rätten m:tig Major Josep
oos sägandes thet ordet ähr utkommit aff Ryttemästaren Carl Rytterskiöld
han kallade Johan Jacobson i skiämptwijs Sippa, om thet ordet hafuer han of-
ta fächtat medh sina Cammerater, eftter han intet wille hafua sådant kläkis-
nampn, Elliest kan man icke underlåta oansedt dråparen wille föregif-
ua, thet andra hafua myckit slagit honom, kunne han Lijkwist ingen öfuertyga
mehr än then dräpna, som slogh honom medh karbinen, och the som medh stän-
ger eller stakar wille skilia them åth; neka sigh och icke hafua slagit honom, utan
medh all flijt sökt parterna till att åtskilia och perlementit förhindra,
Nu eftter som inga flere witne wore tillstädis, frågades dens dräpnas fader
om han war medh dråparen förlikter, eller om han stodh eftter hans lijff?
Hwilken swarade sig hwarken wara förlikt, eller wille någon förlikning
medh honom göra, helst eftter han hade hans son, så öffuerdådeligen på
kyrkiowägin ihiälslagit, och ändock både dråparen och flere både honom för
Gudz skull förlåta sigh och fälla för honom förbön, wille han sig icke ther
till bequemma, utan skiöt saken till Gudh och höga öffuerheten, ther medh
toge parterna afträdh och saken skiötz till nämbden.
Resolutio: Tingzrättens domb folgde.
1. Emädan såsom dråparen Johan Jacobson hafuer af lust och hambngerug
1. Emädan såsom dråparen Johan Jacobson hafuer af lust och hambngerug
heet, utan sann lijfsnödh, först skutit åth sin nästa på kyrkiowägh.
2. Emoth gode rådh och styrkio, dragit sitt swärd, fächtat, och sist öfuer-
dådeligen huggit then dräpna medh harms och wredis hande huffwudit sön-
der banasårit. 3. Tå gullsmedin hölt honom
4. Står och målzäganden på sin rätt och begärar domb.
Ty giffue dråparen Johan Jacobson Lijff för lijff eftter Gudz och Sweriges Lagh
Gen 9. Exod. 21. Levit. 23. Num 35. Then som utgiuter mennisko blodh
hans blodh skall och af menniskiom utgutit warda, förty Gudh haffuer giordt
menniskian eftter sitt beläte, item then som slår ena menniskio af hant medh iärn, så
att hon dör, then skall döden dö, tin ögon skula intet skona honom.
Om han kan fångas, när hans Leigd ähr uthe Edzöris B: 13 cap 21. 24.
och 1. dråpm. B. 12 cap. 1 ss i LL.
Till yttermera wißo, att så ähr å tingo ransakat witnet och dömbdt
betygas.
S.d. framkom för tingzrätten Oluff Pederson i rataryd och begärde fylla en
trigge manna utfästen edh, thet han icke weeth thet skiutit skiärseantens Erichz i
madesiö hustru köpte af honom för 4 rix dlr och aldrig kommit honom sedan till
gagn och godo. Bediandes sig så sant Gudh huldan till lijff och siäl hans
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:34 (1659-1671) Bild 1760 (AID: v205987.b1760, NAD: SE/VALA/0382503) |