| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:34 (1659-1671) Bild 1890 (AID: v205987.b1890, NAD: SE/VALA/0382503) |
15v
Sammadagh framstältes Peder pederson i Wedhåsa änklingh bekänner sig lägrat
hafwa Elin Sunadotter i höö å frälse Elin är född aff ächta sängh, ty böte Germund
frostenson för mökränckningh 40 mk till 3 skifftes, fadrenom konungenom och hä-
radet effter lagh, Giffterm. B. 3 cap i LL. thenne äro hema förlichte för sina personer.
S.d. Bewitnades wijd godh troo och sanning af wälb Arffwid Sölfwerhiälm
till Biärkarydh och rönnähs, sampt häradz nämbd och grannar af samma bygd,
thet peder Jonson i Wedhåsen är råkat i olycko
om nogot Toobak, för hwilket han miste i Schåne både tobaak medh häst och sadel
wijd Helsingborgh, Nu bewitnas af Wälbemälte Arfwid Sölfwerhiälm å tinge.
Theßlikest af kyrkioheerden her Larß Siggonio pastore i Agunnaryd sampt
grannar och häradz nämbd aff samma bygd, dhet han b.te Peder Jonson uthi wedh-
åsen är uthfattigh och hafwer alzintet att böta medh som honom tilhörer, Sådant
the honom för sanning och rättwijsan skull icke kunne förwägra.
S.d. Åboerna i Snärhult och preßbygd förlijcktes för sina personer om
skogzbygge och nytta, bruke hwar med sämia som tillförena, opræiudicerat
förra häradz doom Anno 619 utgifwin.
S.d. framstältes Bengt Jonson i brusarp å frälse ogifft som hafwer Lägrat
Christhion Månsadotter af ächta sängh född, barn sammanafflat som är födt,
och the hema förlijckte. Ty böte Bengt Jonson 40 marker till 3 skifftes. fadrenom
kon. och häradet. Gifterm. B. 3 cap. i LL.
S.d. framträdde för tingzrätten dhen dräpnas fader Jönß pederson i
Wedhåsen med peder pederson i Wedhåsen fulmechtigh på dhen dräpnas hu-
strus wägnar h. inger oluff dotters, angifwandes om peder Jönsons i
nåckarp dråp. Nu instälte sigh till swars dråparen Jon Nilson i nåckarp
dhen dödas gårdman på Leigd med högwälb. hr Georg göldenstiernaß
breff daterat dhen 13 Aprilis Ao 664 feloger till och frå ting i kom-
ma i sitt behåld, Nu tillspordes om witnen, och emädan gästabudz folket
hwilket tå fanß uthi ett barsööl ther tillstädes, sompt waar sin kooß
sompt så druckit att the weta nu fögo aff, hwad trätta eller samtaal
föll them emellom, förr än skadan skedde, altså folgde dråparens egen frij-
willigh bekännelse, nu tillstå parterna först begge woro budne till sin gran-
ne Jönß Sånason i Nåckarp uthi itt barßööl både then dräpne och dråpa-
ren, till fadrar öfwer barnsens doop, efter barnet war siukt om een
ondzdagh, wijdare frijwilleligen bekänner dråparen, wid the suto hoos bor-
det ibland annat snack bad peder Jönson then nu dräpne sin gårdman
Jon Nilson dricka sigh till, medan wij äre Wenner, Jamen skulle Jon Nil-
son dråparen swara, om iagh icke dricker så brått, så kunne wij än tå
wara wenner, Men peder sade, om god wenskap, moste wij mötas åt först
annorstädes, mente wijd Lagh och rätta på ett annat ställe, Jon Nilson swarade,
Wij hafwom icke behooff tala eller iämka om wårt gårdzbruk här i barsöö-
let, dhe hafwa förbytt åckren med wår swärmoder, och hon hafwer sitt undan-
taak, ther på i nu qwijden, Lät wara sådant nu, migh och henne, peder Jon
son, nu döder swarade, iagh hafwer köpt halfwer gården, iagh will then
hafwa, strax swarades, thet tu hafwer köpt thet hafwer tu till bruk, men thet
min swärmoder hafwer fått till undantaak, med samtyckio och huß bondanom
16r
wälb. fruen på stumperedh, må hon behålla, ther emoot mente peder neij, om een lycka the
prutade, Eliest swarade Jon dråparen wij wiliom intet mer tala ther om, uthan
Wij Wiliom tala om att wara wenner, och gå till Sacramentet om nästkommande
Söndagh, Wij hafwom nu ööl och maat att lusta oß wijdh, sedan kyrkioherden hr
Larß i Agunnaryd war sin kooß rest, gingom Wij uth på gården, komme åter
in igen och sattom oß här och ther på säten eller bänckarna, Tå wärlden Jönß
Sunason kom in igen, togh Jon Nilson, then nu dräpne, i honom, bad och sadhe,
Ther är idert säte i högstolen, men iagh ion och een annan ung karl Jönß Å-
kason satte oß på sätit, wände ryggen till bordet, och iagh sade till Jönß Åka-
son, iagh är onder på tigh Jönß, om thet är sant tu hafwer warit uppe hooß
hußbonden och klagat på migh, Jönß Åkason swarade, Jagh är äfwen så onder
på thet samma talet, som är ingen sanningh, tå togh peder Jönson, then nu drä-
pne, begges wåre hufwudh, Jonß Åkasonß, och mitt och slogh them tillsammans,
Jagh Jon steegh strax up och satte mig i norrabänck till ingemar som drack
migh till, peder Jönson kom effter och satte sigh in på mitt högra knä, tå skiöt
iagh honom ifrån migh, och wij både blefwom wrede, och stecknade, Jon och peder
fingo uth sina kniffwar, och Jon Nilson drabbade peder under wenstre skil-
drobladet emellan reffwan, bana sårit att han leffde ther effter på nijondhe
dygnet, och affsomnade, gaff och Jon Nilson sann dödzsaak, och Jon är sedan flych-
tigh worden, dråparen säger then nu dräpne Peder Jönson hade och uth sin knif
dragin, men ingen skada giorde, ther med then gångin, Eliest gifs tilkänna then
dräpne, peder Jönson, slutade sitt taal, och sade iagh skiuter alt i Gudz och
öfwerheetenes händer tå han annammade Sacramentet. Ther näst framkalla-
des Ingemaar Ingemarson i Nåckarp medh hand å book edeligen bekändhe
så Wyijda han sågh mijnß och hörde, hwad samtaal thenne i förstone hadhe
hörde han icke så noga, uthan när kyrkioherden war sin koos rest her Lars i
Agunnarydh, Jon war ingången före åth, peder satte sigh in till honom på sätit,
tå Ingemar drack Jon nilson till, så sade Jon, jagh må tå sättia migh hos tigh
på bäncken, strax efter kom peder Jönson, then nu döde, och satte sig in till Jon,
kanskee nogot på knäet, Jon flutte sigh undan, hwad the mer taltes wijdh
fattade han icke, uthan hustrurna pederß och Jonß kijffwade om gårdzbru-
ket, thet blifwer intet Wärr än thet är, i ty samma kommo begge karlarna
jon och peder med knijffwarna tillsammanß och skadan skedde, peder
bleff af Jon stuckin baak i wänstre sijdan, nedan skuldrobladet, dödzsårit,
och skedde i sådan hastigheet, att han icke bleff warse hwilken thera först drog
sin knijff, och bar åth then andra, uthan the skildes åt med thet ena stiungit,
och peder leddes af migh heem till sin gårdh, Jon Nilson hades uth kom
undan, skaden eller dråpit skedde dhen 6. Maij. som kyrkioherden her
Larß Siggonis skriffteligen bekänner, hwad then dräpne på sitt yttersta
bekände när han annammade Sacramentet, gaf han alt i gudz och öffwer-
heetenes händer.
Ther effter inkallades Wärden igården, Jönß Sunason bekänner på sin siäl
saligheet thet han weet om onda trätan eller samtalet intet wijst att be-
rätta emädan han bleff så drucken, war och utgången tå skadan skedde,
Ingemar weet och att witna, thet quinfolken hårdt orkastades, sticknade
och männerna, päders hustru sade till Jonß om gårdz ruket, thet
blifwer intet wärr än thet är och Jönß togh afträd.
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:34 (1659-1671) Bild 1890 (AID: v205987.b1890, NAD: SE/VALA/0382503) |