Sunnerbo dombok 1664

Renoverad dombok
Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:34 (1659-1671) Bild 1890 (AID: v205987.b1890, NAD: SE/VALA/0382503)
15v
Sammadagh framstältes Peder pederson i Wedhåsa änklingh bekänner sig lägrat
hafwa Elin Sunadotter i höö å frälse Elin är född aff ächta sängh, ty böte Germund
frostenson för mökränckningh 40 mk till 3 skifftes, fadernom konungenom och hä-
radet effter lagh, Giffterm. B. 3 cap i LL. thenne äro hema förlichte för sin psoner.
 
S.d. Bewitnades wyd godh troo och sanning af wälb Arffwid Sölfwerhiälm
till Biärkarydh och rönnåhs, sampt häradz nämbd och grannar af samma bygd,
thet peder Jonson i Wedhåsen dhet peder Jonson i Wedhåsen är råkat i olycko
om nogot Toobak, för hwilket han miste i Schåne både tobaak me häst och sadel
wyd Helsingborgh, Nu bewitnas af Wälbemälte Arfwid Sölfwerhiälm å tinge.
Theßlikest af kyrkioheerden her Larß Siggonio pastore i Agunnaryd sampt
grannar och häradz nämbd aff samma bygd, dhet han b.te Peder Jonson uthi wedh-
åsen är uthfattigh och hafwer alzintet att böta medh som honom tilhörer, Sådant
the honom för sanning och rättwysan skull icke kunne förwägra.
 
S.d. Åboerna i Snärhult och preßbygd för lycktes för sina personer om
skogzbygge och nytta, bruke hwar med sämia som tillförena, opræiudicerat
förra häradz doom Anno 619 utgifwin.
 
S.d. framstältes Bengt Jonson i brusarp å frälse ogifft som hafwer Lägrat
Christhion Månsadotter af ächta sängh född, barn sammanafflat som är födt,
och the hema förlyckte. Ty böte Bengt Jonson 40 till 3 skifftes. faderno
kon. och häradet. Gifterm. B. 3 cap. i LL.
 
S.d. framträdde för tingzrätten dhen dräpnas fader Jönß pederson i
Wedhåsen med peder pederson i Wedhåsen fulmechtigh på dhen dräpnas hu-
strus wägnar h. inger oluff dotters, angifwandes om peder Jönsons i
närkarp dråp. Nu instälte sigh till swars dråparen Jon Nilson i näckarp
dhen dödas gårdman på Leigd med högwälb. hr Georg göldenstiernaß
breff daterat dhen 13 Aprilis Ao 664 feloger till och frå ting i kom-
ma i sitt behåld, Nu tillspordes om witnen, och emädan gästabudz folket
hwilket tå fanß uthi ett barsööl ther tillstädes, sompt waar sin kooß
sompt så druckit att the weta nu fögo aff, hwad trätta eller samtaal
föll them emellom, förr än skadan skedde, altså folgde dråparens egen fry-
willigh bekännelse, nu tillstå parterna först begge woro budne till sin gran-
ne Jönß Sånason i Nåckarp uthi itt barßööl både then dräpne och dråpa-
ren, till fadrar öfwer barnsens doop, efter barnet war siukt om een 
ondzdagh, wydare frywilleligen bekänner dråparen, wid the suto hoos bor-
det ibland annat snack bad peder Jönson then nu dräpne sin gårdma
Jon Nilson dricka sigh till, medan wy äre Wenner, Jamen skulle Jon Nil-
son dråparen swara, om iagh icke dricker så brått, så kunne wy in tå 
wara wenner, Men peder sade, om god wenskap, moste wy mötas åt först
annorstädes, mente wyd Lagh och rätta på ett annat ställe, Jon Nilson swarade,
Wy hafwom icke behooff tala eller iämka om wårt gårdzbruk här i barsöö-
let, dhe hafwa förbytt åckren med wår swärmoder, och hon hafwer sitt undan-
taak, ther på i nu qwyden, Lät wara sådant nu, migh och henne, peder Jon
son, nu döder swarade, iagh hafwer köpt halfwer gården, iagh will then
hafwa, strax swarades, thet tu hafwer köpt thet hafwer tu till bruk, men thet
min swärmoder hafwer fått till undantaak, med samtyckio och huß bondano
16r
wälb. fruen på stumperedh, må hon behålla, ther emoot mente peder ney, om een lycka the
                      prutade, Eliest swarade Jon dråparen wy wiliom intet mer tala ther om, uthan
                      Wy Wiliom tala om att wara wenner, och gå till Sacramentet om nästkommande
                      Söndagh, Wy hafwom nu ööl och maat att lusta oß wydh, sedan kyrkioherden hr
                      Larß i Agunnaryd war sin kooß rest, gingom Wy uth på gården, komme åter
                      in igen och sattom oß här och ther på säten eller bänckarna, Tå wärlden Jönß
                      Sunason kom in igen, togh Jon Nilson, then nu dräpne, i honom, bad och sadhe,
                      Ther är idert säte i högstolen, men iagh ion och een annan ung karl Jönß Å-
                      kason satte oß på sätit, wände ryggen till bordet, och iagh sade till Jönß Åka-
                      son, iagh är onder på tigh Jönß, om thet är sant tu hafwer warit uppe hooß
                      hußbonden och klagat på migh, Jönß Åkason swarade, Jagh är äfwen så onder
                      på thet samma tallt, som är ingen sanningh, tå togh peder Jönson, then nu drä-
                      pne, begges wåre hufwudh, Jonß Åkasonß, och mitt och slogh them tillsammans,
                      Jagh Jon steegh strax up och satte mig i norrabänck till ingemar som drack
                      migh till, peder Jönson kom effter och satte sigh in på mitt högra knä, tå skiöt
                      iagh honom ifrån migh, och wy både blefwom wrede, och stecknade, Jon och peder
                      fingo uth sina kniffwar, och Jon Nilson drabbade peder under wenstre skil-
                      drobladet emellan reffwan, bana sårit att han leffde ther effter på nyondhe
                      dygnet, och affsomnade, gaff och Jon Nilson sann dödzsaak, och Jon är sada flych-
                      tigh worden, dråparen säger then nu dräpne Peder Jönson hade och uth sin knif
                      dragin, men ingen skada giorde, ther med then gångin, Eliest gifs tilkänna then
                      dräpne, peder Jönson, slutade sitt taal, och sade iagh skiuter alt i Gudz och
                      öfwer heetenes händer tå han annammade Sacramentet. Ther näst framkalla-
                      des Ingemaar Ingemarson i Nåckarp medh hand å book edeligen bekändhe
                      så Wyda han sågh mynß och hörde, hwad samtaal thenne i förstone hadhe
                      hörde han icke så noga, uthan när kyrkioherden war sin koos rest her Lars i
                      Agunnarydh, Jon war ingången förråth, peder satte sigh in till honom på sätit,
                      tå Ingemar drack Jon nilson till, så sade Jon, jagh må tå sättia migh hos tigh
                      på bäncken, strax efterkom peder Jönson, then nu döde, och satte sig in till Jon,
                      kan sker nogot på knäet, Jon flutte sigh undan, hwad the mer taltes wydh
                      fattade han icke, uthan hustrurna pederß och Jonß kyffwade om gårdzbru-
                      ket, thet blifwer intet Wärr än thet är, i ty samma kommo begge karlarna
                      jon och peder med knyffwarna tillsammanß och skadan skedde, peder
                      bleff af Jon stuckin baak i wänstre sydan, redan skuldrobladet, dödzsårit,
                      och skedde i sådan hastigheet, att han icke bleff warse hwilken thera först drog
                      sin knyff, och bar åth then andra, uthan the skildes åt med thet ena stiungit,
                      och peder leddes af migh heem till sin gårdh, Jon Nilson hades uth kom
                      undan, skaden eller dråpit skedde dhen 6. May. som kyrkioherden her
                      Larß Siggonis skriffteligen bekänner, hwad then dråpne på sitt yttersta
                      bekände när han annammade Sacramentet, gaf han alt i gudz och öffwer-
                      heetenes händer.
 
                      Ther effter inkallades Wärden igården, Jönß Sunason bekänner på sin siäl
                      saligheet thet han weet om onda trätan eller samtalet intet wyst att be-
                      rätta emädan han bleff så drucken, war och utgången tå skadan skedde,
                      Ingemar weet och att witna, thet quinfolken hårdt orkastades, slicknade
                      och männerna, päders hustru sade till Jonß om gårdz bruket, thet
                      blifwer intet wärr än thet är och Jönß togh afträd.
Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:34 (1659-1671) Bild 1890 (AID: v205987.b1890, NAD: SE/VALA/0382503)