| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:34 (1659-1671) Bild 1900 (AID: v205987.b1900, NAD: SE/VALA/0382503) |
16v
Samma ärande togh tingzrätten uthi noga betänckiande och öfwerwägande, ändock
then dräpne synes hafwa gifwit nogon oorsak till Wreden, först när han skiöt
hufwuden tillsammanß. 2. och satte sigh för när in på knäet, Lijkwijst kan
man icke finna eller see sann orsak att then dräpne hafwer trängdt drå-
paren af nogon Lijffznödh, sigh dräpa, uthan är skedt i druckis mål
af brådom skildnat, är och owijst. hwilken thera först drogh knijffwen.
Hwarföre slutades och dömdes dråparen Jon Nilson i Nåckarp efter gudz
och Sweriges Lagh. Gen. 9. Exod 21. Num 35. Deuter. 19. Then som utgiuter
mennisko blodh /: oskyldigt :/ hans blodh skal och af menniskom uthgutit war-
da, ty gud hafuer giordt menniskan effter sitt beläte, Item then som drä-
per sin nästa medh iern, skal döden döö, titt öga skal intet skona honom.
dråpm. B. 12 cap. 1 ss i LL. När dråpit af oträngdo giordt är, ryma
tå dråparen Landh, och få aldrigh fredh, för än han biuder rätt för sigh och
gifwa Målsägandenom så fulla böter, som honom åtnöger.
Men nu bidia målsäganderna höga öfwerheeten för dråparen om Lijffz för-
skoningh till boot och bättringh benådas, och äre blifwa sams, om een Wiß
summa till manßboot, hwar H. Kongl. Maij:tt will honom lijffwet benåda.
Sammaledes angofwos om twenne andre öfwerdådige dråp
här i häradhet.
Sammadagh framkom peder gummunson i Brealt uthi Lijhult sochn sorgeligen
gaff tillkänna dhet een Hallandsk Karl, Nilß anderson i ryskebo b:d. af Brarydz
sochn hafwer öfwerdådeligen påscha aftton dhen 9 Aprilis A.o 664 öfwerfallit ho-
nom medh slagzmål, så och hans fader uthi sin egen gårdh nembligen faderen
Gumme Ingemarson i Brealt, skurit sönder buken på honom, att hans inelfwer
utfölle, ther aff han annan dagh påska afsomnade, som grannarna af bygden
wetha witna, strax dråparen tagit flychtn heem till Halland, kanskee thör gå
hema i bygden. Ty begärar Målsäganden prophoßerna till hielp honom anta-
sta och grijpa Låta, som bewiliades eftter Lagh 8 Cap. 1 dråp. i L.L. Almogen till-
städes medh ödmiuk begäran, han må ingen annan fred niuta än hans onda gär-
ningh förtiänt hafwer, underdånigst remitteras till then kongligh hof-
rätz förklaringh.
S.d. angaffz dhet hände sigh Ao 663 dhen 26 Aprilis, Een b:d. Jönß Si-
monson i Söra bräkentorp war gangen up till klöfware i tutare sochn, sina
ärande, när han uthi sin heemresa andre dagen, dhen 27 Aprilis komma igen
till norraledh i tutaredz Giärde, sågh han hwar Steen Nilson uthi tutaryd
Länßman gick och ärde på sin åcker, tå stegh Jönß Simonson af stora wägen
och öfwer twå åckrar, och kom nedh till Steen Nilson, och frågade honom, om
han wille låta honom få sin bößa igen, som han och Calmare posten hadhe pantat,
så swarade Steen, när tu will betala the peninger, tu till Cronan skyldig är,
skall tu få din pant igen, och din bößa är nedsat i Ludde, men för får tu henne
intet igen, Tå swarade Jönß Simonson, tå skal iagh betala tigh för tu
pantade migh, togh så till bößan, Steen Week affsijdes uth med then ena
oxen, och sade, iagh weet attu är icke galen attu skiuter migh, så skut han
strax till honom, att han föll öfwer ända, och dräffade honom medh tu lodh
under thet högra skuldrobladet, och itt hagel togh i ryggbenet, och thet an-
17r
dra hagelet stannade i högre armen, sådant bekände Steen Nilson på
sitt yttersta när han annammade Sacramentet strax effter gaf up anden, som
fyra ährlige män witna på sin siäl saligheet med Compastore loci Dno christiano
Caroli Waselio, nembligen, Bengt Haraldson i tutare, Håkan pederson ibm, Se-
wedh Booson ibm Anders i murare gården, Hendrick i Horsnäß.
Nu är dråparen Jönß Simonson flychtigh worden till Helsingöhr i danmark,
målzäganderna med närwarande Almoge ödmiukeligen begära tolika öfwerdå-
diga dråpare må Liusas biltoge, när the komma igen i Landet, om the icke eliest
få them grijpa och fast taga, hwilket dråpmål togz uthi betänckiande effter
1 dråpm. B. 7 cap i LL. och Gudz Lagh, Gen. 9. Exod 21. Num. 35 Deut. 19.
een öfwerdådigh dråpare skal dräpas ty han skämmer och orenar Landet.
Item, om nogor aff haat, slår sin nästa hans siäl ihiäl, och flyr in uthi nogra frij
städer, så skola the älste uthi hanß stad, sända tijt och låta hämpta honom
tädan, och få honom i blodhhämpnarens händer, och han skal dräpas, tin ögon
skola intet skona honom, attu skilier thet onda ifrån tigh.
dhes till mera wißo att så är å tinge klagat, Witnat, bekändt, och dömdt. betygas.
S.d. framkom Larß Åkason i bockeboda och begärar uth fylla een tolf man-
na uthwißan edh, hwilken lofwar och swärier widh gudh och hans helga ordh att
thet fårit Anders Oluffson i älmtåsa will kännas weder, är hemfödt hoos hans
får i skeppebo, eller i bockeboda, och icke lagt märke å märke uthan är rätt
ägande till thet fåret som Anders Oluffson will wederkänna, bidiandes sigh
så sant Gud huldan till Lijff och siäl.
Ther hoos inskreffwes Larß Åkasons edhkynde, Anders boson i stahult, Bengt
Anderson i stahult, Törbiörn i giäddeboda Jönß Jönson i skeppeboda, Swen
Jonson i Stahult, Larß Jonson i Stahult, Jon pederson i ibm Jönß Jonson
ibm, Swen Hendrichson i Traboda, Månß i bockeboda, Oluff pederson ibidem
peder Månson i birkeråß. Eden, Juramentum Credulitatis frijmodeligen
fyltes, och Larß åkason i bockeboda frijsades, Och Larß Åkason behåller sitt hem
födo får.
Eliest efter the ära hemma förlijckte för sine personer, så och föregifwer
Anders Oluffson han hafwer icke beskyllat Larß Åkason för nogon tiuff
sielf uthan omilda sagesmän och förförare, han hafwer allenast frågat
effter sitt får, och allenast tänckt thet war hans får. Hwaremot till öffwer-
flödh framkallades Jönson i skeppeboda, medh hand å book edeligen bekände
thet han hafwer upfödt och märckt thetta samma fårit som nu är twistat
om, och thet är födt aff larß Åkasonß får, och the thet rätt märckt, bidian-
des sigh så sant Gudh huldan till Lijff och siäl, hanß hustru Karin ieppa-
dotter hafwer samma bekännelse om b.te får.
S.d. Angaff Wälb Mårten Linnerodt Capitein, thet peder Jacobson
i Kanarp obeskedeligen kraffde honom betalningh för itt borgat räffskin
aff hanß son, och Wijdh them wäxte ondh ordh them emellan, för han icke
fick sin lofwade betalningh, drogh han sin knijff, men ingen mer skadha
skedde, altså swaraß är hött, med ingo bött.
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:34 (1659-1671) Bild 1900 (AID: v205987.b1900, NAD: SE/VALA/0382503) |