| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:12 (1635-1640) Bild 66 / sid 30 (AID: v49320.b66.s30, NAD: SE/VALA/0382503) |
29v
Bengt feltpredicant vnder rytterna, uthi huilckens stugo dråpet
skedde, sålunda. Thett hende sigh tre veckor för jwl 1634 kom een cor
poral ifrån Tyszlandh Larsz Suenske b:d till her Bengt. Och efter dhe vo
ro kiende vhener, bödh her Bengt honom in och plägade honom vell, så
war och den som döden ledh Jon Jönszon huilcken åhret tilförenne hadhe
tient her Bengt ther och trask, ådt presten, hade och corporalen breff
till dråparens moder och broder ifrån Tyszlandh och efter dhe voro prestens
grannar bödh han dem till sigh at sielffue tala med corporalen. Och när dhe
hade drucket in till afftonen och corporalen war sin koosz redan, kom
drängen in aff lodan, tå sade her Bengt gack in till bordet och drick
medh. När dhe hadhe sittet een stund bödh dråparen drängen handen, säijandes
wij villiom förlichas om dett wij haffue osz emellan, drängen Jon Jönszon
som dräpen bleff suarade wij villiom inthet tala der om denne gången.
Tå suarade her Bengt, haffue i nogot krackell, så håller der med stil
la, och dhe talade inthet mher der om. När dhe hadhe sittit een stundh
wille presten gå i sängh och drängen Jon Jönszon klädde aff honom, och dråparen
medh sin hustru gick emot dörren och wille gå heem, och bleff ståndandesz vid
gruffuan, der stodh och prestens hustru och twå tienstepigor och talades vidh.
När drängen hadhe hulpet presten i sängh, togh han strumporne och ville
henga för vgnen och som han hade hängt strumporna ifrån sigh, antingen han
wille gå uth eller icke, det kan presten icke vitna, dy dhe hörde aldrigh
ett ordh, huarcken aff dråparen eller den dräpna, för än quinfolcken
frågade huar andra huem spiller ööll, och när dhe sågo till war drän
gen stungen i venstra armen offuan armbogan try styngh och der
med skildesz ådt, och dråparen gick hem, och flydde bådskiäraren till
drängen, och såret begynte helasz. Detta begaff sigh emot dett han
töchtesz vara färdigh, dristade han sigh effter tiugonde dagen gå på lo
gan och trask och der språng åhran vp och bloden förlop honom ifrån
den ene onszdagen till den andre onszdagen och tå vpgaff han anden.
ty ingen konst kunde hielpa eller stilla blodett och hadhe tå leffuat
i 9 weckor ifrån den tidhen han bleff stungen i armen. Haffuer och
den som dhöden ledh på sin sängh giffuit dråparen venskap aff altt
hierta, thet för:be her Bengt som honom med sacramenten tiente vitnar
och den dödesz slecht sielffue bekienna. Dråparen bekienner godwil
ligen och inthet protesterar emot protocollet.
skedde, sålunda. Thett hende sigh tre veckor för jwl 1634 kom een cor
poral ifrån Tyszlandh Larsz Suenske b:d till her Bengt. Och efter dhe vo
ro kiende vhener, bödh her Bengt honom in och plägade honom vell, så
war och den som döden ledh Jon Jönszon huilcken åhret tilförenne hadhe
tient her Bengt ther och trask, ådt presten, hade och corporalen breff
till dråparens moder och broder ifrån Tyszlandh och efter dhe voro prestens
grannar bödh han dem till sigh at sielffue tala med corporalen. Och när dhe
hade drucket in till afftonen och corporalen war sin koosz redan, kom
drängen in aff lodan, tå sade her Bengt gack in till bordet och drick
medh. När dhe hadhe sittet een stund bödh dråparen drängen handen, säijandes
wij villiom förlichas om dett wij haffue osz emellan, drängen Jon Jönszon
som dräpen bleff suarade wij villiom inthet tala der om denne gången.
Tå suarade her Bengt, haffue i nogot krackell, så håller der med stil
la, och dhe talade inthet mher der om. När dhe hadhe sittit een stundh
wille presten gå i sängh och drängen Jon Jönszon klädde aff honom, och dråparen
medh sin hustru gick emot dörren och wille gå heem, och bleff ståndandesz vid
gruffuan, der stodh och prestens hustru och twå tienstepigor och talades vidh.
När drängen hadhe hulpet presten i sängh, togh han strumporne och ville
henga för vgnen och som han hade hängt strumporna ifrån sigh, antingen han
wille gå uth eller icke, det kan presten icke vitna, dy dhe hörde aldrigh
ett ordh, huarcken aff dråparen eller den dräpna, för än quinfolcken
frågade huar andra huem spiller ööll, och när dhe sågo till war drän
gen stungen i venstra armen offuan armbogan try styngh och der
med skildesz ådt, och dråparen gick hem, och flydde bådskiäraren till
drängen, och såret begynte helasz. Detta begaff sigh emot dett han
töchtesz vara färdigh, dristade han sigh effter tiugonde dagen gå på lo
gan och trask och der språng åhran vp och bloden förlop honom ifrån
den ene onszdagen till den andre onszdagen och tå vpgaff han anden.
ty ingen konst kunde hielpa eller stilla blodett och hadhe tå leffuat
i 9 weckor ifrån den tidhen han bleff stungen i armen. Haffuer och
den som dhöden ledh på sin sängh giffuit dråparen venskap aff altt
hierta, thet för:be her Bengt som honom med sacramenten tiente vitnar
och den dödesz slecht sielffue bekienna. Dråparen bekienner godwil
ligen och inthet protesterar emot protocollet.
30r
Desze ähre den dödesz åcklagare, hansz moder Anna Larsz dötter,
hansz morbroder Andersz Larszon, och hennes farbroder Inge Suen
hansz morbroder Andersz Larszon, och hennes farbroder Inge Suen
szon i Gafflö och flere aff slechten. Nemligen Suen Jonszon i Dom
marit och den dräpnes syster Ingeborgh Jönszdötter. Nu
bleffuo denne för:be aff retten tilfrågade om dhe ville stå efter
dråparens liff, tå haffua the offentligen suaradt att efter såren
woro ringa och well hade kunnat heelasz ther han hadhe hållt sigh
ifrån grofft arbete, och olyckan slogh der till, såsom och efter the
bleffuo vänligen förlichte för än han dödh bleff, kunna dhe icke
trachta efter dråparens lijff, vthan på det vnderdånligeste remit
tera sacken till den högloffligen konungzlige hoffretz höguisza betän
ckande och fast än then dödesz slecht haffua sigh så widt resol
uerat at dhe icke tracka effter dråparens lijff, lickuell voro dhe
aff retten een rättfärdigh domb begärandesz på för:be dråpare, at
hansz lijff måtte antingen verias eller fällasz, derföre bleff för
nembden vpläset dett 12 Cap. i Dråp. B. och dem pålagdt sin emel
lan ransacka och skerskoda thens dödesz bråt och om dråpa
ren giorde dråpet trängder och aff retta liffznödh. Och när dhe
hadhe omröstat gåffuo dhe ordet fram ifrån sigh, dömmandesz den
dödhe frij at dhe ingen schuldh finna hoosz honom, vthan dråparen
i ondt vpsåt och aff wellust giorde den dräpna såren i armen.
ther aff han sedan ledh döden, derföre kunna dhe icke befrijia drå
parensz liff, efter det 2 och 12 Capp. i Dråp. B. i L.L.
Och oansedt denne dom som för:bet affsagd är lickwell synes den
ne ringa retten at her skulle waara medell och skäll at dråparen
kunde få nåder. 1. Effter den dräpne emot bådskierarens förbudh
i otidh gaff sigh till grofft arbete och tröske, der ådran som
sargat war och lickwell i 8 weckor stådt stilla vpsprångh och
sedan så styfft werckade at ingen kunde then stilla eller bota
vthan blodet gick så länge at han måtte lidha dödhen, synesz retten
at han sielff var orsack till sin dödh. Andra medelet at dråpa
ren giorde medh honom förlickningh för än ådran vpsprangh och
sedan dete samma stadfestade på sin sängh, när han bleff besöcht
och der på ledh döden, thet hansz egen moder och slecht bekienna. Och
för det tridie at målzäganden icke står på sin högsta rett, uthan
låter hembden falla. Och sidst at dråparen haffuer det vitnesz
marit och den dräpnes syster Ingeborgh Jönszdötter. Nu
bleffuo denne för:be aff retten tilfrågade om dhe ville stå efter
dråparens liff, tå haffua the offentligen suaradt att efter såren
woro ringa och well hade kunnat heelasz ther han hadhe hållt sigh
ifrån grofft arbete, och olyckan slogh der till, såsom och efter the
bleffuo vänligen förlichte för än han dödh bleff, kunna dhe icke
trachta efter dråparens lijff, vthan på det vnderdånligeste remit
tera sacken till den högloffligen konungzlige hoffretz höguisza betän
ckande och fast än then dödesz slecht haffua sigh så widt resol
uerat at dhe icke tracka effter dråparens lijff, lickuell voro dhe
aff retten een rättfärdigh domb begärandesz på för:be dråpare, at
hansz lijff måtte antingen verias eller fällasz, derföre bleff för
nembden vpläset dett 12 Cap. i Dråp. B. och dem pålagdt sin emel
lan ransacka och skerskoda thens dödesz bråt och om dråpa
ren giorde dråpet trängder och aff retta liffznödh. Och när dhe
hadhe omröstat gåffuo dhe ordet fram ifrån sigh, dömmandesz den
dödhe frij at dhe ingen schuldh finna hoosz honom, vthan dråparen
i ondt vpsåt och aff wellust giorde den dräpna såren i armen.
ther aff han sedan ledh döden, derföre kunna dhe icke befrijia drå
parensz liff, efter det 2 och 12 Capp. i Dråp. B. i L.L.
Och oansedt denne dom som för:bet affsagd är lickwell synes den
ne ringa retten at her skulle waara medell och skäll at dråparen
kunde få nåder. 1. Effter den dräpne emot bådskierarens förbudh
i otidh gaff sigh till grofft arbete och tröske, der ådran som
sargat war och lickwell i 8 weckor stådt stilla vpsprångh och
sedan så styfft werckade at ingen kunde then stilla eller bota
vthan blodet gick så länge at han måtte lidha dödhen, synesz retten
at han sielff var orsack till sin dödh. Andra medelet at dråpa
ren giorde medh honom förlickningh för än ådran vpsprangh och
sedan dete samma stadfestade på sin sängh, när han bleff besöcht
och der på ledh döden, thet hansz egen moder och slecht bekienna. Och
för det tridie at målzäganden icke står på sin högsta rett, uthan
låter hembden falla. Och sidst at dråparen haffuer det vitnesz
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:12 (1635-1640) Bild 66 / sid 30 (AID: v49320.b66.s30, NAD: SE/VALA/0382503) |