| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:12 (1635-1640) Bild 60 / sid 24 (AID: v49320.b60.s24, NAD: SE/VALA/0382503) |
23v
och låte sigh legga om hoosz skiutzrettaren, der ifrån till Slettö
Ryholm, Åby, Liungby, Hamnada, Traherit etc till twå hestar och
frij fodrenschap och löper 11 mijll som dhe så wandrat haffua emot
skiutzfärdz ordinanzien. När desze kommo till Vlffzbeckz presta
gårdh och bodo at presten ville giffua sigh matt. Presten frågade huadh
dhe voro för slagz folck eller huad pasz dhe hadhe. Tå sade Månsz Jönszon läsz tu
i din bibell och achta intet efter mit pasz, iagh är sendh aff min öffuerst
at hempta nogon trådz ifrån Dannemarck. I medler tidh sende presten
budh till skiutzrettaren och badh honom han skulle grant pröffua de
rasz beskiedh för än han ladhe dem till häst. När dhe hadhe fått matt
frågade dhe om der war nogor smedh. Tå bleff dhem suarat at i samma
gårdh som skiutzrettaren bodde war och een smedh. När dhe kom
mo till skiutzrettaren begärade dhe omlägningh. tå suarade skiutz
rettaren haffuer her Erlandh läszit edertt pasz. Så suarade Månsz
Jönszon, jagh tror vist, iagh badh presten göra annat än läsza mitt
pasz, iagh måste fort uth at hempta godzet ådt min öffuerst. Men
han ville icke namgiffua öffuersten. Der med rede dhe sin koosz med sam
me hestar, När skiutzrettaren förnam dhe voro icke rätte i sitt ä
rande, tå begåffuo sigh tilsammans nogre bönder och kom så widt att
dhe voro i färde medh dem i Läszaritz gärde, nemligen skiutzretta
ren i Skepalt, Suen Åckaszon i Siöarit, Åcke Suenszon i Prestöp
Jönsz Perszon i Tonneritt Nilsz Gudmundszon ibm, Lasze i Rydh och
Trotte Suenszon i Fläszeritt. Och när dhe kommo tilsammans och
fångarna det förstodo öffuergåffuo dhe skiutzhestarna. Tå begynte
bönderna nalckasz dem nermer. Tå gåffuo dhe sigh till foten och öffuer
gåffuo sin trådz. Bönderna kommo flux i hälarna efter. Tå afflade
fångarna sin sido gewer på det dhe skulle vara desz färdigare att
fly. Men bönderna gåffuo sigh på ådtskillige orter och kringhuerf
uade fångarna, ropandesz dhe skulle giffua sigh ehrligen till fångna.
Tå suarade Månsz Jönszon tager migh inthet, jagh skall visserligen leg
ga een aff eder, det han bekienner. Suen Åckaszon i Siöarit och Trotte
i Fläszerit voro flux modige och begåffuo sigh in på fången Månsz Jönszon
Tå skulle fången sij sigh om, huru när bönderna voro efter dem, i det sam
Ryholm, Åby, Liungby, Hamnada, Traherit etc till twå hestar och
frij fodrenschap och löper 11 mijll som dhe så wandrat haffua emot
skiutzfärdz ordinanzien. När desze kommo till Vlffzbeckz presta
gårdh och bodo at presten ville giffua sigh matt. Presten frågade huadh
dhe voro för slagz folck eller huad pasz dhe hadhe. Tå sade Månsz Jönszon läsz tu
i din bibell och achta intet efter mit pasz, iagh är sendh aff min öffuerst
at hempta nogon trådz ifrån Dannemarck. I medler tidh sende presten
budh till skiutzrettaren och badh honom han skulle grant pröffua de
rasz beskiedh för än han ladhe dem till häst. När dhe hadhe fått matt
frågade dhe om der war nogor smedh. Tå bleff dhem suarat at i samma
gårdh som skiutzrettaren bodde war och een smedh. När dhe kom
mo till skiutzrettaren begärade dhe omlägningh. tå suarade skiutz
rettaren haffuer her Erlandh läszit edertt pasz. Så suarade Månsz
Jönszon, jagh tror vist, iagh badh presten göra annat än läsza mitt
pasz, iagh måste fort uth at hempta godzet ådt min öffuerst. Men
han ville icke namgiffua öffuersten. Der med rede dhe sin koosz med sam
me hestar, När skiutzrettaren förnam dhe voro icke rätte i sitt ä
rande, tå begåffuo sigh tilsammans nogre bönder och kom så widt att
dhe voro i färde medh dem i Läszaritz gärde, nemligen skiutzretta
ren i Skepalt, Suen Åckaszon i Siöarit, Åcke Suenszon i Prestöp
Jönsz Perszon i Tonneritt Nilsz Gudmundszon ibm, Lasze i Rydh och
Trotte Suenszon i Fläszeritt. Och när dhe kommo tilsammans och
fångarna det förstodo öffuergåffuo dhe skiutzhestarna. Tå begynte
bönderna nalckasz dem nermer. Tå gåffuo dhe sigh till foten och öffuer
gåffuo sin trådz. Bönderna kommo flux i hälarna efter. Tå afflade
fångarna sin sido gewer på det dhe skulle vara desz färdigare att
fly. Men bönderna gåffuo sigh på ådtskillige orter och kringhuerf
uade fångarna, ropandesz dhe skulle giffua sigh ehrligen till fångna.
Tå suarade Månsz Jönszon tager migh inthet, jagh skall visserligen leg
ga een aff eder, det han bekienner. Suen Åckaszon i Siöarit och Trotte
i Fläszerit voro flux modige och begåffuo sigh in på fången Månsz Jönszon
Tå skulle fången sij sigh om, huru när bönderna voro efter dem, i det sam
24r
ma han vende sigh språngh Suen Åckaszon till och fick i böszan med
fången Månsz Jönszon ty han hade böszan spent och war beredh at skiu
ta fruchtandesz för böszan. Tå slepte Suen Åckaszon böszan med dhen ene
handen och stötte fången Månsz för munnen med yxan sedan togh honom
i halszen, i det samma dhe voro så tilhopa hölt Månsz Jönszon med både
händerna om böszelåszen och som han sågh at bönderna föllo honom an
skött han ådt hopen vnder armen på Suen Åckaszon och var licka
tilfridz huem dett råcker och treffade Trotte i Fläszerit vnder ar
men vpådt skuldrarna at han aldrigh itt ordh talade vthan bleff
strax dödh och dråparen bleff fången strax vidh licket och Oluff
Hemmingszon kom den dagen till skogen och dagen efter bleff fången
och både nu stå för retta och bekienna som föreskriffuit står.
Item beretter fången Oluff Hemmingszon at när dhe hadhe kom
mit uthur ögnesynen förste gången för bönderna och dhe kommo se
dan tilhopa tå sadhe fången Månsz Jönszon till den andra sin stal
broder Oluff, jagh hadhe så när skutit een bonde ihiell, men iagh an
grar iagh giorde det icke. Oluff suarade, der giorde tu rett
uthi, at tu inthet skött. Item hade bönderna tagit på dem 3 pasz
der med dhe mente sigh koma fort, der aff itt kan nogorledesz gillas
men dhe andre tw äre falske och lögnachtige, thet Månsz Jönszon bekien
ner. Item berättasz at bonden som skuten bleff sadhe till dråpa
ren, ästu een erhligh karll så legg bort din hacke, och giff tigh
ehrligen till fången, det skall ingen slå tigh, ästu rätter i ditt ähran
de så skall tu slippa, huar icke så williom wij ehrligen fånga tigh.
men han suarade går inthet efer migh, iagh skall wist taga een för migh
det i måge wist lita på, detta bekienner Månsz Jönszon at det war
hansz fulla vpsåt. Och efter protocollet är bekiendt och san
färdigt befunnet och inthet mer är i denne sack inwenda, bleff
han tagen till skerskodan och domb. Huadh belångande Månsz Jönszon
så bekienner han godwilligen at han är een förrymdh knecht, och hafuer
låtet sigh vtleija aff een i Viersta sochn i Albo h:tt Till det andra
bekienner han offentligen at han på sin orette pasz hafuer luget
sigh frij fodrenskap ifrån Öhr i Albo h:tt och till Vlffzbeck är 11 mijll
fången Månsz Jönszon ty han hade böszan spent och war beredh at skiu
ta fruchtandesz för böszan. Tå slepte Suen Åckaszon böszan med dhen ene
handen och stötte fången Månsz för munnen med yxan sedan togh honom
i halszen, i det samma dhe voro så tilhopa hölt Månsz Jönszon med både
händerna om böszelåszen och som han sågh at bönderna föllo honom an
skött han ådt hopen vnder armen på Suen Åckaszon och var licka
tilfridz huem dett råcker och treffade Trotte i Fläszerit vnder ar
men vpådt skuldrarna at han aldrigh itt ordh talade vthan bleff
strax dödh och dråparen bleff fången strax vidh licket och Oluff
Hemmingszon kom den dagen till skogen och dagen efter bleff fången
och både nu stå för retta och bekienna som föreskriffuit står.
Item beretter fången Oluff Hemmingszon at när dhe hadhe kom
mit uthur ögnesynen förste gången för bönderna och dhe kommo se
dan tilhopa tå sadhe fången Månsz Jönszon till den andra sin stal
broder Oluff, jagh hadhe så när skutit een bonde ihiell, men iagh an
grar iagh giorde det icke. Oluff suarade, der giorde tu rett
uthi, at tu inthet skött. Item hade bönderna tagit på dem 3 pasz
der med dhe mente sigh koma fort, der aff itt kan nogorledesz gillas
men dhe andre tw äre falske och lögnachtige, thet Månsz Jönszon bekien
ner. Item berättasz at bonden som skuten bleff sadhe till dråpa
ren, ästu een erhligh karll så legg bort din hacke, och giff tigh
ehrligen till fången, det skall ingen slå tigh, ästu rätter i ditt ähran
de så skall tu slippa, huar icke så williom wij ehrligen fånga tigh.
men han suarade går inthet efer migh, iagh skall wist taga een för migh
det i måge wist lita på, detta bekienner Månsz Jönszon at det war
hansz fulla vpsåt. Och efter protocollet är bekiendt och san
färdigt befunnet och inthet mer är i denne sack inwenda, bleff
han tagen till skerskodan och domb. Huadh belångande Månsz Jönszon
så bekienner han godwilligen at han är een förrymdh knecht, och hafuer
låtet sigh vtleija aff een i Viersta sochn i Albo h:tt Till det andra
bekienner han offentligen at han på sin orette pasz hafuer luget
sigh frij fodrenskap ifrån Öhr i Albo h:tt och till Vlffzbeck är 11 mijll
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:12 (1635-1640) Bild 60 / sid 24 (AID: v49320.b60.s24, NAD: SE/VALA/0382503) |