| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:12 (1635-1640) Bild 70 / sid 34 (AID: v49320.b70.s34, NAD: SE/VALA/0382503) |
33v
de sin emellan haft haffua uthi 13 årsz tidh at efter Clemet for
drade 47 dr koppermynt och Månsz Perszon icke wille beiacka
mher än till 12 dr derföre efter det war een gammall handell
och reckningh bleffuo dhe såledesz öffuer ens. Och emädan Clemet
hade lidet nogon schada aff Månszes handell, vttloffuade Månsz aff
godh willia 32 dr huit mynt, der med skall wara afftalat och
glömt alt dett krackell som dhe emellan sigh hafft haffua medh
eett och annat alt in till denna dagh, och huilcken parten
sijdermera klandrar denne förlichningh skall han uthlegga i
wijte 12 dr och ändå denne förlichningh hållasz fast.
Jönsz Oluffson i Eskelstörp bleff frijkiendh för det hemliga hum
memåll honom påfördt war nemligen at han på kiöpstadzuägen
ådt Dannemarck skulle hafua fåt hugg för otroheet, thet tå inthet
kunne beuiszas dy alle som folgdes ådt i wägen gåfuo drängen
itt godt witneszbördh.
Kom för retta Jon i Skogzgårdh fulmechtigh på Suen Ander
szons vegnar i Presteboda och tingskiötte Erick Jonszon i Tuta
rit, hansz hustru Ingridt Jeppa dötter ½ Prångaregår
den i Tutaridt kiörckeby och haffuer derföre vp:tt 45 dr huit
mynt för arff och etlöffue.
Kom för retta Anna Suensz i Borszna klagade at Jon i Nygårdh
hade pantat henne ifrån een kietell godh för 28 dr kopermynt
för broerödningh och der kietelen stodh nedsatt, gick een annor till
b:d Bengt i Liunga huilcken togh kietelen till sigh aff orsack att
Annasz war honom schyldigh bleffuen i Preuszen 8 dr, sedan tog Am
biörn i Östraby kietelen till sigh och betalte Bengt i Liunga för:be 8 dr
som hennes son var schyldigh, sedan skulle hon bekomma kiete
len igen.
Item bleff affsagdt at Johans i Öszhultt skall betala Jeppe i
Skerszhultt dhe 2 rdr som på Månszes vegnar i Wicksiö aff
honom anammade ty Jeppe kan fultyga att han tilförenne haffuer
betalt Månsz i Wicksiö.
drade 47 dr koppermynt och Månsz Perszon icke wille beiacka
mher än till 12 dr derföre efter det war een gammall handell
och reckningh bleffuo dhe såledesz öffuer ens. Och emädan Clemet
hade lidet nogon schada aff Månszes handell, vttloffuade Månsz aff
godh willia 32 dr huit mynt, der med skall wara afftalat och
glömt alt dett krackell som dhe emellan sigh hafft haffua medh
eett och annat alt in till denna dagh, och huilcken parten
sijdermera klandrar denne förlichningh skall han uthlegga i
wijte 12 dr och ändå denne förlichningh hållasz fast.
Jönsz Oluffson i Eskelstörp bleff frijkiendh för det hemliga hum
memåll honom påfördt war nemligen at han på kiöpstadzuägen
ådt Dannemarck skulle hafua fåt hugg för otroheet, thet tå inthet
kunne beuiszas dy alle som folgdes ådt i wägen gåfuo drängen
itt godt witneszbördh.
Kom för retta Jon i Skogzgårdh fulmechtigh på Suen Ander
szons vegnar i Presteboda och tingskiötte Erick Jonszon i Tuta
rit, hansz hustru Ingridt Jeppa dötter ½ Prångaregår
den i Tutaridt kiörckeby och haffuer derföre vp:tt 45 dr huit
mynt för arff och etlöffue.
Kom för retta Anna Suensz i Borszna klagade at Jon i Nygårdh
hade pantat henne ifrån een kietell godh för 28 dr kopermynt
för broerödningh och der kietelen stodh nedsatt, gick een annor till
b:d Bengt i Liunga huilcken togh kietelen till sigh aff orsack att
Annasz war honom schyldigh bleffuen i Preuszen 8 dr, sedan tog Am
biörn i Östraby kietelen till sigh och betalte Bengt i Liunga för:be 8 dr
som hennes son var schyldigh, sedan skulle hon bekomma kiete
len igen.
Item bleff affsagdt at Johans i Öszhultt skall betala Jeppe i
Skerszhultt dhe 2 rdr som på Månszes vegnar i Wicksiö aff
honom anammade ty Jeppe kan fultyga att han tilförenne haffuer
betalt Månsz i Wicksiö.
34r
Sammadagh klagade hustru Malin i Borszna at Jon i Ny
gårdh haffuer skeltt henne för een tiuff och kallat henne
kalfua tiuff, får och grijsza tiuff. Her om vitnade Erlandh
Anderszon prophoszen at han hörde dem tretta mycket hårdtt och
bruckade illack mundh på huar andra. Men han bekienner at
han icke hörde at Jon skelte henne för een tiuff, der på han giorde
sin lifflige eedh. Item beropar sigh hustru Maliln på itt annatt
vitne nemligen Börta i Opåckra. Der om berettade hennesz man
at hon inthet weet der om. Item beropar sigh på Ingeborgh i Liunga.
Der om vitnar hon inthet och säger at hon det aldrigh hörde. Item
Märta i Morarp vitnar och det samma at hon ingen skelordh hör
de. Men Jon i Malebergh vitnar fast annorlunda och säger at Jon
i Nygårdh sadhe ådt henne, i skiäle både grijszer och lamb, dett
samma vitnar Larsz Algutszon i Höreda. Det samma vitnade her
Johan Petri i Lyngzåsza. Derföre bliffuer det beuiszligit at Jon i
Nygårdh haffuer skeltt henne. Och när om det lambet och grijsen
bleff ransackat fans ingen skäll till tiuffuerij, dy hon och
hennesz granne Långe Månsz trette om een kalff och hende sigh at
åhret tilförenne bortmiste hustru Malin een kalff och een skella
det andra åhret hade Långe Månsz een kalff med licka färgo och
inthet knijffzmärcke. Tå klandrade hustru Malin kalffuen och men
te at både kalff och skella hörde henne till. Månsz bekiende at
skellan hörde hustru Malin till och icke kalffuen och suor sigh
kalffuen till med sin egen eedh, doch uthan laga domb. Derföre
kan icke hustru Malin bindasz till tiuffuerij för kalffuen, vtan
kennesz derföre frij och Långe Månsz bör hemula sigh sigh kalfuen
till efter lagen. Grisen belångande berettedesz sålunda at
om wåren hadhe hustru Mallin 7 griszer och hennesz granne
Ingemar hadhe 14 str och dhe folgdesz ådt till skogen. Om hösten dhe
hemkommo var Ingemarsz grijszer alle tilstädesz. men alle 7
hustru Malinsz griszer borte. Tå kom hustru Malinesz legopiga
och sade denne grijsen som var eblandh Ingemarsz hörer eder vist till
hustru Malin sadhe viltu sueria grijsen hörer migh till, pigan
suarade jaa, i haffue giffuit honom korn på edert stugogolff ef
ter pigones berettan togh hustru Malin in grijsen. När det var
skedt, klandrade Ingemar grijszen. Tå försköto båden sigh till
gårdh haffuer skeltt henne för een tiuff och kallat henne
kalfua tiuff, får och grijsza tiuff. Her om vitnade Erlandh
Anderszon prophoszen at han hörde dem tretta mycket hårdtt och
bruckade illack mundh på huar andra. Men han bekienner at
han icke hörde at Jon skelte henne för een tiuff, der på han giorde
sin lifflige eedh. Item beropar sigh hustru Maliln på itt annatt
vitne nemligen Börta i Opåckra. Der om berettade hennesz man
at hon inthet weet der om. Item beropar sigh på Ingeborgh i Liunga.
Der om vitnar hon inthet och säger at hon det aldrigh hörde. Item
Märta i Morarp vitnar och det samma at hon ingen skelordh hör
de. Men Jon i Malebergh vitnar fast annorlunda och säger at Jon
i Nygårdh sadhe ådt henne, i skiäle både grijszer och lamb, dett
samma vitnar Larsz Algutszon i Höreda. Det samma vitnade her
Johan Petri i Lyngzåsza. Derföre bliffuer det beuiszligit at Jon i
Nygårdh haffuer skeltt henne. Och när om det lambet och grijsen
bleff ransackat fans ingen skäll till tiuffuerij, dy hon och
hennesz granne Långe Månsz trette om een kalff och hende sigh at
åhret tilförenne bortmiste hustru Malin een kalff och een skella
det andra åhret hade Långe Månsz een kalff med licka färgo och
inthet knijffzmärcke. Tå klandrade hustru Malin kalffuen och men
te at både kalff och skella hörde henne till. Månsz bekiende at
skellan hörde hustru Malin till och icke kalffuen och suor sigh
kalffuen till med sin egen eedh, doch uthan laga domb. Derföre
kan icke hustru Malin bindasz till tiuffuerij för kalffuen, vtan
kennesz derföre frij och Långe Månsz bör hemula sigh sigh kalfuen
till efter lagen. Grisen belångande berettedesz sålunda at
om wåren hadhe hustru Mallin 7 griszer och hennesz granne
Ingemar hadhe 14 str och dhe folgdesz ådt till skogen. Om hösten dhe
hemkommo var Ingemarsz grijszer alle tilstädesz. men alle 7
hustru Malinsz griszer borte. Tå kom hustru Malinesz legopiga
och sade denne grijsen som var eblandh Ingemarsz hörer eder vist till
hustru Malin sadhe viltu sueria grijsen hörer migh till, pigan
suarade jaa, i haffue giffuit honom korn på edert stugogolff ef
ter pigones berettan togh hustru Malin in grijsen. När det var
skedt, klandrade Ingemar grijszen. Tå försköto båden sigh till
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:12 (1635-1640) Bild 70 / sid 34 (AID: v49320.b70.s34, NAD: SE/VALA/0382503) |