| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:12 (1635-1640) Bild 44 / sid 8 (AID: v49320.b44.s8, NAD: SE/VALA/0382503) |
7v
back om sigh och stack honom 9 styngh i kötet och 2 styngh sin broder som
hölt honom och aff itt styngh som han stack honom i armen och treffade een
förnemligh ådra, bleff han 8 weckor sedan dödh, som för:bet är, detta bekienner
dråparen sant wara. Omsider kom hansz hustru som dräpen bleff och skil
de dem ådt och bekienner och at dråpte så tilgick. Detta ährandet bleff
skutit till dhem 12 i nembdan, at ransacka och pröffua om dråparen
war trengder å retta liffznödh och kunde sigh eij annorledesz weria än at
han måtte honom aff dagar taga. Och när dhe hadhe omrustat tåå gåffuo the
sin [..] sålunda, att dråparen war icke trängder å retta liffznödh
vthan han haffuer det giordt aff harm och onska. Ty mädan dråparens
broder hölt den dräpne back i ryggen, war iu dråparen viszerligen försäkra
der at den dräpne kunde honom eij schada göra. Men dett den dräpne fattadhe
dråparen Bengt Suenszon i ryggen och holt honom tuert om armerna
menar retten at inthet annat der aff kan colligeras än at han dett giorde i
redhoga när dråparens broder kom honom så oförmodeligen på backen, me
nandesz sigh så kunna hålla honom at han framman till eller bröstgengesz
eij schulle kunna honom skada, ty hadhe dråparen varit ledigh och lösz och
Peder dråparensz broder hadhe alt framgent hullit den dräpne, viszerligen
hadhe han tå täncht at det hadhe platt warit giordt med hansz lijff ty drå
paren söchte [..] at betala honom dhe hugg han fick, men tuert om var Per
som dräpen bleff een dåre. at när han förmärchte at dråparen hade uthe
kniffuen och begynte sarga honom, det han honom eij sköt ifrån sigh, vthan
stodh och hölt honom och lät honom sticka sigh 9 styngh, doch alle kötsår och
inga i lijffuet, brede vidh detta finner man och bruth hoosz den dhöde, nem
ligen dett han hade satt sigh i sinnet gå till kyrko höra Gudz ordh, det var
priszligit men när han kom på kiörkowägen i den staden han skulle haffua
täncht på gudeligheet och Gudz fruchtan, haffuer han fört sigh tretta medh
dråparen med otidigt mundbruck, omsider och först giffuit uth hugg och
brutit konungensz fridh som dem emellan lyst, och såledesz samma fridh
föruerckat. Men lickwist kan detta inthet sluta at befrija dråparens
lijff medh, vthan efter dråparen aff berådde modh lop ifrån sine oxar och
emot honom på sin rätta wägh och togh hansz lijff, eij heller achtade konun
gensz fridh dem war emellan satt, dömsz han vara wärdh giffua lijff för lijff
efter dett 2 och 12 Capp i Dråp. i L.L. Anlångandesz målzäganderna så
låta dhe wreden falla och stella hembden Gudj och vnderdånligen supplicera
hölt honom och aff itt styngh som han stack honom i armen och treffade een
förnemligh ådra, bleff han 8 weckor sedan dödh, som för:bet är, detta bekienner
dråparen sant wara. Omsider kom hansz hustru som dräpen bleff och skil
de dem ådt och bekienner och at dråpte så tilgick. Detta ährandet bleff
skutit till dhem 12 i nembdan, at ransacka och pröffua om dråparen
war trengder å retta liffznödh och kunde sigh eij annorledesz weria än at
han måtte honom aff dagar taga. Och när dhe hadhe omrustat tåå gåffuo the
sin [..] sålunda, att dråparen war icke trängder å retta liffznödh
vthan han haffuer det giordt aff harm och onska. Ty mädan dråparens
broder hölt den dräpne back i ryggen, war iu dråparen viszerligen försäkra
der at den dräpne kunde honom eij schada göra. Men dett den dräpne fattadhe
dråparen Bengt Suenszon i ryggen och holt honom tuert om armerna
menar retten at inthet annat der aff kan colligeras än at han dett giorde i
redhoga när dråparens broder kom honom så oförmodeligen på backen, me
nandesz sigh så kunna hålla honom at han framman till eller bröstgengesz
eij schulle kunna honom skada, ty hadhe dråparen varit ledigh och lösz och
Peder dråparensz broder hadhe alt framgent hullit den dräpne, viszerligen
hadhe han tå täncht at det hadhe platt warit giordt med hansz lijff ty drå
paren söchte [..] at betala honom dhe hugg han fick, men tuert om var Per
som dräpen bleff een dåre. at när han förmärchte at dråparen hade uthe
kniffuen och begynte sarga honom, det han honom eij sköt ifrån sigh, vthan
stodh och hölt honom och lät honom sticka sigh 9 styngh, doch alle kötsår och
inga i lijffuet, brede vidh detta finner man och bruth hoosz den dhöde, nem
ligen dett han hade satt sigh i sinnet gå till kyrko höra Gudz ordh, det var
priszligit men när han kom på kiörkowägen i den staden han skulle haffua
täncht på gudeligheet och Gudz fruchtan, haffuer han fört sigh tretta medh
dråparen med otidigt mundbruck, omsider och först giffuit uth hugg och
brutit konungensz fridh som dem emellan lyst, och såledesz samma fridh
föruerckat. Men lickwist kan detta inthet sluta at befrija dråparens
lijff medh, vthan efter dråparen aff berådde modh lop ifrån sine oxar och
emot honom på sin rätta wägh och togh hansz lijff, eij heller achtade konun
gensz fridh dem war emellan satt, dömsz han vara wärdh giffua lijff för lijff
efter dett 2 och 12 Capp i Dråp. i L.L. Anlångandesz målzäganderna så
låta dhe wreden falla och stella hembden Gudj och vnderdånligen supplicera
8r
till den höglofflige k. hoffrett, dett rätten täckesz efter desz högwisza be
tänckande benåda dråparen liffuet och till peninge böther, i licka måtto
beder och häradet för honom efter han altidh haffuer varit een ödmiuck, stilla och
gudfruchtigh drängh, eij heller haffuer varit tilförenne beslagen med nogott
perlemente eller miszgerningh. Så är och her för retten beuist at den som
såren fick bleff dödh aff wanröcht och brist på bådskierere, dy han hadhe
ingen styngh i lijffuet vthan kötszår som well hade kunnat helasz. Drå
paren är fengzligh och tilstädesz.
Kom för retta Trulsz Nilszon i Törp och anklagade sin hustru Lusze So
nes dötter at hon haffuer låtit sigh lägra aff een gifft bonde, Sven
Åckaszon i Siöarit b:d. Men parterna som bliffua beskylte biuda hartt
neij för sigh och Trulsz haffuer sådane skell der till att dhe haffua varit
gestbudne aff welachtat Brådde i Markaritt till kiörkogångzöll
och när dhe haffua sutit een långh stundh på natten bleff Lusze Trulszes
hustru öffuer sigh drucken, gick uth och föll på gården, slogh sigh mycket illa
tå kommo Bråddesz tienstepigor och togo henne vp boro henne i een sängh at
soffua, och i samma stuga war beredt sängh till Suen Åckaszon hansz hustru
och barn. Och hosz Lusze Soneszdotter bleff lagd een annor hustru Lusze i Å
mon be:d. Omsider kom Suen Åckaszon med sin hustru och gingo till sängz, fram
emot hanegellet trängde Suen Åckaszon hielpa naturen och när han kom in
igen kunde han icke råcka sin retta sängh till sin hustru, ty der var mörckt
och karlen drucken, vthan kom till den sängen der dhe twå quinnor låge uthi
och lade sigh tuert i sängen om derasz fötter, tå wacknade Lusze i Åmon som
inthet war så möcket drucken och gick uthur sängen till Suen Åckaszons
hustru i andra sängen, och Lusze i Åmon säger offentligen at han henne
då lägrade. Men Lusze togh sigh ingen vitne aff dem i stugan wore, vthan för
töszade sacken i 2 månader. Lusze i Åmon står på festan foot, är allena och
will öffuertyga dem sådan groff miszgerningh, der emot vthfäste Suen
Åckaszon i Siöarit een 12 manna edh och Trulszes hustru i Törp Lusze
een 12 dannequinne eedh till nästa tingh.
Sammadagh tingfördesz een drängh Gudmund Jönszon i Vttersznäsz på
frelsze och bleff anklagat haffua besoffuit een ryttere hustru Märitt
Oluffzdötter i Vttersznäsz och på frelsze och aflat barn med henne, dett dhe bå
tänckande benåda dråparen liffuet och till peninge böther, i licka måtto
beder och häradet för honom efter han altidh haffuer varit een ödmiuck, stilla och
gudfruchtigh drängh, eij heller haffuer varit tilförenne beslagen med nogott
perlemente eller miszgerningh. Så är och her för retten beuist at den som
såren fick bleff dödh aff wanröcht och brist på bådskierere, dy han hadhe
ingen styngh i lijffuet vthan kötszår som well hade kunnat helasz. Drå
paren är fengzligh och tilstädesz.
Kom för retta Trulsz Nilszon i Törp och anklagade sin hustru Lusze So
nes dötter at hon haffuer låtit sigh lägra aff een gifft bonde, Sven
Åckaszon i Siöarit b:d. Men parterna som bliffua beskylte biuda hartt
neij för sigh och Trulsz haffuer sådane skell der till att dhe haffua varit
gestbudne aff welachtat Brådde i Markaritt till kiörkogångzöll
och när dhe haffua sutit een långh stundh på natten bleff Lusze Trulszes
hustru öffuer sigh drucken, gick uth och föll på gården, slogh sigh mycket illa
tå kommo Bråddesz tienstepigor och togo henne vp boro henne i een sängh at
soffua, och i samma stuga war beredt sängh till Suen Åckaszon hansz hustru
och barn. Och hosz Lusze Soneszdotter bleff lagd een annor hustru Lusze i Å
mon be:d. Omsider kom Suen Åckaszon med sin hustru och gingo till sängz, fram
emot hanegellet trängde Suen Åckaszon hielpa naturen och när han kom in
igen kunde han icke råcka sin retta sängh till sin hustru, ty der var mörckt
och karlen drucken, vthan kom till den sängen der dhe twå quinnor låge uthi
och lade sigh tuert i sängen om derasz fötter, tå wacknade Lusze i Åmon som
inthet war så möcket drucken och gick uthur sängen till Suen Åckaszons
hustru i andra sängen, och Lusze i Åmon säger offentligen at han henne
då lägrade. Men Lusze togh sigh ingen vitne aff dem i stugan wore, vthan för
töszade sacken i 2 månader. Lusze i Åmon står på festan foot, är allena och
will öffuertyga dem sådan groff miszgerningh, der emot vthfäste Suen
Åckaszon i Siöarit een 12 manna edh och Trulszes hustru i Törp Lusze
een 12 dannequinne eedh till nästa tingh.
Sammadagh tingfördesz een drängh Gudmund Jönszon i Vttersznäsz på
frelsze och bleff anklagat haffua besoffuit een ryttere hustru Märitt
Oluffzdötter i Vttersznäsz och på frelsze och aflat barn med henne, dett dhe bå
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:12 (1635-1640) Bild 44 / sid 8 (AID: v49320.b44.s8, NAD: SE/VALA/0382503) |