Sunnerbo dombok 1661

Renoverad dombok
Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:34 (1659-1671) Bild 970 (AID: v205987.b970, NAD: SE/VALA/0382503)
15v
Swaradhe dhen dräpne, Jag giffwer tin daler och tig alle der tilsende etc: och tå wil-
le dråparen gå in i sin stuga, och gick ått förstugan, tå språng Pedher framför
honom och in wthi stugan och sade tu stepper mig intedt som tu troor, tu gick
miß medh in j stugan, tå stood hanß broder mitt på gullfwit för honom, hwill-
ken genaste fattade honom i armarna och sade Jag tör stå tig j gällfwit, Jag ach-
tar tig ingen ting j werllden, tå stoodh han hårdt emoth och icke kunna gå om-
kull, tå sade han tu ståår mächta hårdt, han swarade Jag skall stå som een karll
Jag ähr i min egen stufwa, ther med kom een lego piga gunill Perßdotter och
badh them förlykes, hwillke skilldes åth, och Nillß satte sig på sätet och sade till sin
broder, tu finge wäll låta blifwa mig, Jag hafwer hullpit tig mycket godtt
Jag gaf tig rätt nu een dlr Jag för gifwa tig een dlr ther till, och tå språng å-
ter then dräpne till honom och fick wthi honom, och sade wy williom slååtz, Tå
skiöth han honom ifrån sigh och gick och satte sig wthi sitt högsäte, tå kom
han eftter och hof sig  in på honom och badh honom gå af thet sättedt. Ty
han war karll god  nock att sittia i högsätedt. han ägde een bohl i wäggen. Tå
flötte Nillß sig nedan in på gallbäncken och åther begynte the talas wedher
om oxa giälldet och pantningen, och sade sig willia hafwa mher ähn twå dlr,
Elliest hotade han honom willia ser hans hierta blodh och begynte fatta i ho-
nom lutade nedh weder bordedt, tog een öxa och wille hugga sin brodher, Tå
nappadeß the om yxen och kamme ifrån bordedt wth på gullfwit och Nillß
Nillson fick yxan wthaf honom och slog i en biällke och badh honom gå wth, 
men Per som war emällan döran och Nillß, swarade tu äst intedt god före att
köra mig wth och språng till honom och wille taga yxan igen j thedt samma
slag Nillß honom i brystedt och Peder föll in på honom, slog Nillß honom bak
på hufwudedt, att een liten hude eller kiöttflask blef lööß, ther medh Pedher
föll i gullfwedt, och blef liggandes till des Körkiofollket kom hem, hwar öf-
wer Nillß blef rädd, språng wth, och badh Pigan gunill ser till hwad Pedher ta-
ger sig före, och språng ther med åth skogen , swor och bad sig så sandt Gudh
hiellpa som thenne berättellse war sann.
 
Sedan frågadeß åklarna Joen i rydh och then dräpnaß hustru om the hade något
emoth samma berättellse. Respoario, swarade the Ney, och wetta alldrig antin-
gen hon ähr san eller ey, berätta och att then dräpne blef liggandes på gull-
wet ther han föll till thes Kiörkiofollkedt emoth afttonen kom hem, som hull-
pe wy honom och till sängh, hwarest han stadigdt blef liggandeß till löger
dagen ther eftter han afsompnade, then dödes hustru berättade att han gaf sig
i hufwudet och beropade sig på wittne, hwad then dödhe tå han låg siuk skall
berättat hafwa, Nembl: then dödas brodher, Ebbe Nillson i arfwyka hustru Ka-
rin i Steghult och Nillsas lego piga, gunill Perßdotter, hwillka alle eftter
aflagdh eedh seerskilt och hwar för sig wittnade. Ebbe berättade sig hafwa
frågadt then dräpne om han hade fått illa hugg af sin brodher Nillß; Ja nå-
got ästu wred på tin brodher; tå swarade han Ney, och sade Jag war siellf
wållande ther till, eftter som Jag siellf tog wp yxan, Tå frågade Ebbe om
han thet giorde, tå swarade han och sade, Ja Gud giorde Jag så, sade och att
Jag uhr intedt wred på min brodher. Jag will gifwa honom och alla
meniskior till som mig haf giort emoth, och hörde honom alldrig klaga öf-
wer sin broder, thett och hanß egen hustru Ingerdh Joenßdotter tillstår,
 
16r
men Ebbe bekände och att then dräpne icke war rätt wäll till sitt förståndh
hustru Karin wittnadhe äfwen som Ebbe, och säger ther hooß, tå Prästen war
ther och skulle besöka honom med Sacramentet, tå fragade han honom, om han
wille gifwa sin brodher Nillß Nillß till, Ja af alt hierta Jag hafwer intedt ondt
emoth honom. Han måtte wäll gå hem till mig, eftter ty wy äfwem twå
kößliga brödher, och såsom han tå syntes willia bättras, wpsattes medh sacramen-
tet till adre dagen, Men i Medler tydh om lögerdagz morgonen blef han dödh Nillsas tiän-
ste piga gunill som war hemma i gården tå trättan angick tillfrågades
om Nillß Nillsans Relation och berättellse war sann. Rx Swarade hon war intedt
altyd hooß och weeth icke therföre om att så war paßerat. Men tree gånger
hadhe hon skilldt them åth, och tå altjd tog Pedher i Nillß först, och mante sin
brodher slåtz med sigh, berättadhe och, att tå Ebbe hanß brodher wthi hans swag
heet besöckte honom, frågade hustru Karin then dräpne om han kundhe honom,
han swarade; hwarföre skulle Jag icke kunna honom, thett ähr min brodher
Ebbe i arfwyka, och i thett ofriga wittnadhe hon som Ebbe och Karin, allenast
nekar sig hofwa hördt hwadh Prästen frågade eller swaradhes, Sidst bekän-
dhe och dråparen, att han hadhe ingen åkomma Nillß Nillßon blånadt eller
blodhwythe af Pedher bekommit, men af Pedherß Ryckiande och krammande
war han Nillß mycket belfwen öm om armarna. fragades altså eftter fler
wittne tå funnes inga som hadhe warit tillstädes, tå dråpet skedde, men
många hafwa kunnadt hafwa hördt om hanß ofwanbete berättellse, ähn
frågadeß mållßäganderne om the på intedt sätt kunne bewysa annorle-
des wara medh dråpit paßerat, ähn som dråparen nu berättat hafwer.
hwillka swarade sigh ingen annor kundskap wetta, ännu berättat ähr, wy-
dare frågades mållßägaderna på sina och barnßenß wägrar, om the såt
eftter draparenß liff, hwillka swarade och sade, sig wara med dråparen om een wiß
Summa päningar förlickte, och således wthi dhenne märka saak icke kunna ståå
eftter hanß liff, thes för uthan ähr och then dräpneß hustru een fattig quinna,
som sitter med många små barn och altså kan få af dråparen någon hiellp
till sitt och theraß wederhålld, Elliest ähn then så i skyllskap och Swåger
skap bebundne och tycker för uthan thetta i then slächten wara sorg noch in-
kommin, ther före hon tillyka med hennes fadher odmiukeligen bedia för dråparen
war wägade, och såsom mållßägaderna icke hadhe något Excipera emoth then
dräpnaß bekännellse, wthan then alldeles tillstå och beiaka och icke weta
till att bewisa annorledes wara paßerat ähn ofwanb.t ähr, theß föruthan
finneß och inga andra wittne som kunna Nillß öffwertyga på annadt
sätt wara paßerat och tillgångit ähn förb.t ähr, och således kunne Rätten
icke annat finna ähn then dräpne hafwer trängdt dråparen till att
wäria sigh och på dedt sättit giort nödwarnß dråp. 2.) hafwer then
dräpne Pedher Nillson warit ordsaken till thetta perlement, gått obedhin in
i stugan, begynt trättan bådhe inne och uthe 3.) Inne i stugan fattadt
sin brodher i axlarna skakadt och Rist honom och fordrat honom uth att
 
Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:34 (1659-1671) Bild 970 (AID: v205987.b970, NAD: SE/VALA/0382503)

Ryd