| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:11 (1624-1634) Bild 355 / sid 10 (AID: v49319.b355.s10, NAD: SE/VALA/0382503) |
9v
Pigan war; När pigan icke kom heem, tänkte Måns hon war heem-
kommen till sin fadher, och om tißdagen sendhe budh dijtt, at hon skulle
komma heem. fadren Suarade att hon inthet war hemma; Då hendhe sigh
att fiorthon dagar ther effter war Torkill i Hökalt wid Siön att dragha
wadh, tå fant han pigan liggandes för een Skerfvdd i watnet, dödh
hafuandes för sigh ögnaklwft, och ingen wiste huru hon war dijt kommen,
män effter Pigones fader så wäll som slecht, äre i mißtanke, att Måns
skulle antingen slagit pigan, eller så hårdt hootat, at hon skulke i redd-
hoga lopet i Siön, eller der till hulpet, för huilken mißtanka måns fäste
een 12 manna Eedh till nästa tingh.
Sammadagh framstältes för retta een Ryttare hustru Nilla Nielßes doter
i Hölie i Berga Sochn, och bleef anklagat hafua bedrifuit eenfalt hoor med
een lößdrijfuare Anders Jönßon be:d thett för:de Nilla godwilligen be-
kenner, doch är iche barn afling kommen them emillan. Anders Jön-
ßonn är och på flöchten, och icke i borgen tagen. derföre bleef detta
ährendet vpsatt till widare ransakningh.
Jtem war och it löst taal vhtkommit, at een gift man anders Carlßon
i Quenarp, skall hafua besofuit för:de Nilla Nielßes doter, till huilket
taal man dhenne gången ingen saningh kan vhtleeta; dherföre satte
anders borgen till vidare ransaakningh vpsatt.
Samma dagh för rätta war kommen Peder Larßon i Jfla medh sin gamla
fader Lars Perßonn, klagandes, att för:de Peer Larßonns hustru Luße måns-
dotter, är kommen i roop och röchte, för een vng karll och munsterskrifuar
vnder manhaftig Hans Lhåre, Lhars Suenßen i Elinge, huilket röchte
sålunda är förorsakat; at för:de Lars Suenßon kom ifrån Calmar, och i heem-
reeßan til Jflaby, der Lars Perßonn boendes war, han bleef inbuden
till Ölß, och wäll anfången; dher satt och fö:de Luße och een annor hu-
stru för honom. Emott aftonen gick granhustrun der ifrån, Laßes
hustru gick till sina syßlor, och Laß Suenßonn och Luße blefuo sittiandes
i een benk; vthi skomrasket gick Laß Perßon i sengh, och badh tända
liuß vp: Schrifuaren suarade, at der behöfdes ingen liuß; När the
hade sittit een stund till mörkt war, folgdes dee ådt vht Laße satte
kommen till sin fadher, och om tißdagen sendhe budh dijtt, at hon skulle
komma heem. fadren Suarade att hon inthet war hemma; Då hendhe sigh
att fiorthon dagar ther effter war Torkill i Hökalt wid Siön att dragha
wadh, tå fant han pigan liggandes för een Skerfvdd i watnet, dödh
hafuandes för sigh ögnaklwft, och ingen wiste huru hon war dijt kommen,
män effter Pigones fader så wäll som slecht, äre i mißtanke, att Måns
skulle antingen slagit pigan, eller så hårdt hootat, at hon skulke i redd-
hoga lopet i Siön, eller der till hulpet, för huilken mißtanka måns fäste
een 12 manna Eedh till nästa tingh.
Sammadagh framstältes för retta een Ryttare hustru Nilla Nielßes doter
i Hölie i Berga Sochn, och bleef anklagat hafua bedrifuit eenfalt hoor med
een lößdrijfuare Anders Jönßon be:d thett för:de Nilla godwilligen be-
kenner, doch är iche barn afling kommen them emillan. Anders Jön-
ßonn är och på flöchten, och icke i borgen tagen. derföre bleef detta
ährendet vpsatt till widare ransakningh.
Jtem war och it löst taal vhtkommit, at een gift man anders Carlßon
i Quenarp, skall hafua besofuit för:de Nilla Nielßes doter, till huilket
taal man dhenne gången ingen saningh kan vhtleeta; dherföre satte
anders borgen till vidare ransaakningh vpsatt.
Samma dagh för rätta war kommen Peder Larßon i Jfla medh sin gamla
fader Lars Perßonn, klagandes, att för:de Peer Larßonns hustru Luße måns-
dotter, är kommen i roop och röchte, för een vng karll och munsterskrifuar
vnder manhaftig Hans Lhåre, Lhars Suenßen i Elinge, huilket röchte
sålunda är förorsakat; at för:de Lars Suenßon kom ifrån Calmar, och i heem-
reeßan til Jflaby, der Lars Perßonn boendes war, han bleef inbuden
till Ölß, och wäll anfången; dher satt och fö:de Luße och een annor hu-
stru för honom. Emott aftonen gick granhustrun der ifrån, Laßes
hustru gick till sina syßlor, och Laß Suenßonn och Luße blefuo sittiandes
i een benk; vthi skomrasket gick Laß Perßon i sengh, och badh tända
liuß vp: Schrifuaren suarade, at der behöfdes ingen liuß; När the
hade sittit een stund till mörkt war, folgdes dee ådt vht Laße satte
10r
sigh på hästen, red på gården, och Luße folde medh, deslikest hennes mans
bröder Måns Larßonn een vng dräng, huiken folgde till brooledet, och der
stood och såg efter them. När the kommo it stöcke ifrån gården, wijste the
ifrån sig skiutzfäntan; då tänkte måns, huad monne the wilia taga
före; när the kommo vp itt steenkast när gården der Luße war heema,
togo dee af theras rätta wägh, een rheen emillan tuå åkrar, och alt bort
afsides nid i een diup Engiaholla, vnder tuå appellar, der stegh Laß
Suenßonn af hästen, och lät gåå i een maa, och dee satte sigh vndher
thrän: och måns Larßon gick efter och lurade på huad the skolle taga
sig före, och kom i hastigheet på een hög åckerreen, och stod så godt som
öfuer dhem, män antingen dee lågo eller såto kunne han i mörkret
icke wäll see, män han bekenner här för retten att dee lågo, och parter-
na neeka. Män Luße Måns dotter bekenner att han badh Skiutz-
fhäntan gåå i från sig på åkerreenen.
Jtem klagade och Peder Larßon i Jfla, at een annor vng karll Joen
Soneßonn i Bårßhult, huilken är syskonnebarn wid Laß Suenßonn,
skall och wara kommen i röchte för hans hustru Luße Månsdotter; orsa-
ken föregifues der af wara kommit, at jon Soneßon hade hemuist i een
annor gård i Jfla hoos sin broder, och achtade befrija för:de Lußes syster, och för
den skull söchte tillfälle på åtskillelige rum att tala medh henne; der af
mången tog mistanka. först seger han att Luße skulle hämpta in een Span
wattn, och satte spannen på Brönkaret, och gick i battstugan til Jon Soneß
och när hon ike kom in medh watnet, wistes en annor piga vht efter
wattnet, Jngerd bed huilken tiänar i kexßlenääs, och när hon hade tagit
wattnet och kom in, sade hon för matmoderen, att Jon och Luße stodo och tala-
des wid i Battstugan; Luße bekenner de stodo i battstugoskiälet, mit
för brunden.
Andra tillfället gick Luße till Brogårdhen, der
war hon een heel natt, och inthet gick heem till sina syßlor, och der war och
Jon Soneßon, der af the finge een högre mißtanka, at om morgonen
sedan vptänt war, lade han sig på sängen hooß Luße, och folket gick på
golfuet.
Tridie reeßan wijstes efter Luße i byn, att hon skulle gåå heem så fant
Pigan them ståndandes tillhooopa på een wägh, och Luße förböd pigan seija
dett för sin suärfhader.
Och alldenstund, att Lußes Månsd: man icke kan wara för nögd;
vthan han får lagh af sin hustru, jämwäll af dem som för henne beröch-
tadhe äre, och iche will henne i sin echta säng godh koma, för än dhen eedh
bröder Måns Larßonn een vng dräng, huiken folgde till brooledet, och der
stood och såg efter them. När the kommo it stöcke ifrån gården, wijste the
ifrån sig skiutzfäntan; då tänkte måns, huad monne the wilia taga
före; när the kommo vp itt steenkast när gården der Luße war heema,
togo dee af theras rätta wägh, een rheen emillan tuå åkrar, och alt bort
afsides nid i een diup Engiaholla, vnder tuå appellar, der stegh Laß
Suenßonn af hästen, och lät gåå i een maa, och dee satte sigh vndher
thrän: och måns Larßon gick efter och lurade på huad the skolle taga
sig före, och kom i hastigheet på een hög åckerreen, och stod så godt som
öfuer dhem, män antingen dee lågo eller såto kunne han i mörkret
icke wäll see, män han bekenner här för retten att dee lågo, och parter-
na neeka. Män Luße Måns dotter bekenner att han badh Skiutz-
fhäntan gåå i från sig på åkerreenen.
Jtem klagade och Peder Larßon i Jfla, at een annor vng karll Joen
Soneßonn i Bårßhult, huilken är syskonnebarn wid Laß Suenßonn,
skall och wara kommen i röchte för hans hustru Luße Månsdotter; orsa-
ken föregifues der af wara kommit, at jon Soneßon hade hemuist i een
annor gård i Jfla hoos sin broder, och achtade befrija för:de Lußes syster, och för
den skull söchte tillfälle på åtskillelige rum att tala medh henne; der af
mången tog mistanka. först seger han att Luße skulle hämpta in een Span
wattn, och satte spannen på Brönkaret, och gick i battstugan til Jon Soneß
och när hon ike kom in medh watnet, wistes en annor piga vht efter
wattnet, Jngerd bed huilken tiänar i kexßlenääs, och när hon hade tagit
wattnet och kom in, sade hon för matmoderen, att Jon och Luße stodo och tala-
des wid i Battstugan; Luße bekenner de stodo i battstugoskiälet, mit
för brunden.
Andra tillfället gick Luße till Brogårdhen, der
war hon een heel natt, och inthet gick heem till sina syßlor, och der war och
Jon Soneßon, der af the finge een högre mißtanka, at om morgonen
sedan vptänt war, lade han sig på sängen hooß Luße, och folket gick på
golfuet.
Tridie reeßan wijstes efter Luße i byn, att hon skulle gåå heem så fant
Pigan them ståndandes tillhooopa på een wägh, och Luße förböd pigan seija
dett för sin suärfhader.
Och alldenstund, att Lußes Månsd: man icke kan wara för nögd;
vthan han får lagh af sin hustru, jämwäll af dem som för henne beröch-
tadhe äre, och iche will henne i sin echta säng godh koma, för än dhen eedh
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:11 (1624-1634) Bild 355 / sid 10 (AID: v49319.b355.s10, NAD: SE/VALA/0382503) |