| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:14 (1641-1647) Bild 108 / sid 14 (AID: v49322.b108.s14, NAD: SE/VALA/0382503) |
13v
1642 den 29 Maij fulmechttig welb: fru Margretta Lillies land
bo fougde erlig och förståndigh Trulz Pederson suarande.
Orsaken till samma påfodrande syn war at the i Toffta klagade
det dem förwägras aff åborna i Nääsz slå och höberga så långtt
öster ifrån sigh som de pläga. Der emot de i Nääs proteste
rade at de i Toffta skulle gå it godt stycke in öffuer rätta änga
märket och således i mångh år tilfogat them orät. Huarföre
våre synemennerne förorsakade denne trätta och tuist taga i
ögnesyn och förhöra beggas skäll som effterföllier: Först
förde Johans i Toffta synen norr vht medh gierdesgården der
lågh een stoor jordfast sten som han förmente skulle wara än
gia merke, der ifrån gick han gierdet igenom den kosa som
han medh lian föllia plägar vestersöder nestan in till Fniskull
doch var ther emillan it godt stycke men inga liknelser till änga
märke medh stakar eller annat vthan de i Toffta hade blekat
i någre trä och kröktes stundom öster och stundom wester något
litit. Ifrån Fniskull något i österleden der låg een sten
på een äkra och der ifrån något i vester een hoop stoora stenar
vidh siön, andra merke hade han icke fram wijsa vthan beropa
de sigh på häfd huilken icke kunne roligh bewijsas vthan den
ofta warit klandrat, den som mächtigare hafuer warit, slagit
öffuer in på den andras äng, ty rette ängiamerken haffua
varit dem emillan förwillade. Emott det ängia
märket Johans i Toffta norr vth vidh gierdesgården vijste pro
testerade Trulz Pederson at deras ägor i Näsz sträkia sigh beter
väster in emot Toffta aldenstundh de i Nääs hafua rödie och
browägh better vester såsom och deras dijke och gierdesgårdh
förmenandes ägorna böra så långt sträcka sigh som deras gier
desgårdh och wägabroningh i Nääs sigh sträcker huilket nem
bden hölt för godt ty thet praesummeras at ingen håller vårdh
medh gierdesgårdh eller broar ens annors ägendom
der ifrån förmente Trulz at engiamerket skulle snörerätt
västersödre gå ängan tuert igenom till siön vtaf the stenar
som Jöns Jonszon på Tofftaholm som för 30 åhr sedan bodde
på Nääs skulle hafua der lagdt till rättelse hållandes thet för
orimmeligit at the i Toffta skulle gå öfuer de åkrar som
lågo widh Fniskull. Så emädan nembden lå när hon
bo fougde erlig och förståndigh Trulz Pederson suarande.
Orsaken till samma påfodrande syn war at the i Toffta klagade
det dem förwägras aff åborna i Nääsz slå och höberga så långtt
öster ifrån sigh som de pläga. Der emot de i Nääs proteste
rade at de i Toffta skulle gå it godt stycke in öffuer rätta änga
märket och således i mångh år tilfogat them orät. Huarföre
våre synemennerne förorsakade denne trätta och tuist taga i
ögnesyn och förhöra beggas skäll som effterföllier: Först
förde Johans i Toffta synen norr vht medh gierdesgården der
lågh een stoor jordfast sten som han förmente skulle wara än
gia merke, der ifrån gick han gierdet igenom den kosa som
han medh lian föllia plägar vestersöder nestan in till Fniskull
doch var ther emillan it godt stycke men inga liknelser till änga
märke medh stakar eller annat vthan de i Toffta hade blekat
i någre trä och kröktes stundom öster och stundom wester något
litit. Ifrån Fniskull något i österleden der låg een sten
på een äkra och der ifrån något i vester een hoop stoora stenar
vidh siön, andra merke hade han icke fram wijsa vthan beropa
de sigh på häfd huilken icke kunne roligh bewijsas vthan den
ofta warit klandrat, den som mächtigare hafuer warit, slagit
öffuer in på den andras äng, ty rette ängiamerken haffua
varit dem emillan förwillade. Emott det ängia
märket Johans i Toffta norr vth vidh gierdesgården vijste pro
testerade Trulz Pederson at deras ägor i Näsz sträkia sigh beter
väster in emot Toffta aldenstundh de i Nääs hafua rödie och
browägh better vester såsom och deras dijke och gierdesgårdh
förmenandes ägorna böra så långt sträcka sigh som deras gier
desgårdh och wägabroningh i Nääs sigh sträcker huilket nem
bden hölt för godt ty thet praesummeras at ingen håller vårdh
medh gierdesgårdh eller broar ens annors ägendom
der ifrån förmente Trulz at engiamerket skulle snörerätt
västersödre gå ängan tuert igenom till siön vtaf the stenar
som Jöns Jonszon på Tofftaholm som för 30 åhr sedan bodde
på Nääs skulle hafua der lagdt till rättelse hållandes thet för
orimmeligit at the i Toffta skulle gå öfuer de åkrar som
lågo widh Fniskull. Så emädan nembden lå när hon
14r
var på Fniskull vpsettia för sigh techn aff både parterne och
nogsampt förstodh huru stoor tuisten eller skildnaden var, saken
des föruthan mörk, effter ingen aff parterne kunne någre visze
ängamerken vhtwijsa serdeles söder vidh siön, vthan ömsom bru
kat in på huar andra. Huarföre blefuo parterne effter pro
cessen till förlikningh rådde och förmante, then the omsider efter
godt betenkiande vndertogo och på effterfölliande sätt förliktes
at de vtwalde sig een sten nider vidh siön der vthi skall
huggas it korsz. 2. Derifrån öster norr på een äkra lades
it merke medh tuå stenar. 3. Lades och it merke nidan för
Fniskull medh tuå stenar. 4 och 5 skall warda i the stenar
som Jöns Jonszonn lagdt hafuer. 6 till gropändan norr vidh
gierdesgården, der lades een sten och skall huggas it korsz i vnder
stenen, doch skall ingen aff begge parterne slåsz och snörerätt
märke ifrån merke. Den 18 Julij föreschreffne åhr våre
parterne tillstädes på tinget som höltz i förbe:de Toffta, tå blef
uo the på begga sider tillsporde om the ville blifua vidh then förlik
ningh som dem emillan på synen vprättat war om ängamarken
eller om någon ångrade det som giordt war och heller begärade
domb i saken? Tå suarade the begge at the wäll äre tillfridz medh
förlikningen, villia och der vidh blifua och ingen annan domb
begära reckandes huar andra hender in för rätten at det skall
vara gårdarna emillan een förlikt sak ewerdeligen, derföre
bleff och ängamerken aff retten confirmerade och förlikningen
krafftig dömdh.
Anno 1642 dhen 18 Julij stodh lagating i Synnerbo
häradt vthi Toffta i Liungby sochn öffuerwarandes häradtz
fouden der sammestädes welförståndigh Larsz Anderson i Sken
sampt häradttz nembdemen.
nogsampt förstodh huru stoor tuisten eller skildnaden var, saken
des föruthan mörk, effter ingen aff parterne kunne någre visze
ängamerken vhtwijsa serdeles söder vidh siön, vthan ömsom bru
kat in på huar andra. Huarföre blefuo parterne effter pro
cessen till förlikningh rådde och förmante, then the omsider efter
godt betenkiande vndertogo och på effterfölliande sätt förliktes
at de vtwalde sig een sten nider vidh siön der vthi skall
huggas it korsz. 2. Derifrån öster norr på een äkra lades
it merke medh tuå stenar. 3. Lades och it merke nidan för
Fniskull medh tuå stenar. 4 och 5 skall warda i the stenar
som Jöns Jonszonn lagdt hafuer. 6 till gropändan norr vidh
gierdesgården, der lades een sten och skall huggas it korsz i vnder
stenen, doch skall ingen aff begge parterne slåsz och snörerätt
märke ifrån merke. Den 18 Julij föreschreffne åhr våre
parterne tillstädes på tinget som höltz i förbe:de Toffta, tå blef
uo the på begga sider tillsporde om the ville blifua vidh then förlik
ningh som dem emillan på synen vprättat war om ängamarken
eller om någon ångrade det som giordt war och heller begärade
domb i saken? Tå suarade the begge at the wäll äre tillfridz medh
förlikningen, villia och der vidh blifua och ingen annan domb
begära reckandes huar andra hender in för rätten at det skall
vara gårdarna emillan een förlikt sak ewerdeligen, derföre
bleff och ängamerken aff retten confirmerade och förlikningen
krafftig dömdh.
Anno 1642 dhen 18 Julij stodh lagating i Synnerbo
häradt vthi Toffta i Liungby sochn öffuerwarandes häradtz
fouden der sammestädes welförståndigh Larsz Anderson i Sken
sampt häradttz nembdemen.
| Nembden | |
| Per Bengtzon i Trotteslöff | Anders i Berghem |
| Gisle i Tranhult | Joen i Snelzböke |
| Niels Bengtzon i Horn | Jon Jonszon i Rydh |
| Knutt i Bolmarit | Johans i Ångelstadh |
| Åke i Ragnillekiöp | Matthes i Lunden |
| Peder i Söndrevrå | Arffuidh i Viggåsa |
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:14 (1641-1647) Bild 108 / sid 14 (AID: v49322.b108.s14, NAD: SE/VALA/0382503) |