| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:14 (1641-1647) Bild 113 / sid 19 (AID: v49322.b113.s19, NAD: SE/VALA/0382503) |
18v
Men Suen i Åsen och Niels i Bökena att hon skulle wara i röchte för
them. Lensmannen Lasze i Stönia berätter att röchtet hafuer va
rit om Suen i Åsen och Ingerdh. Niels i Bökena är i fiendelandh.
Suen skiuter sigh in på kiörkioherden her Anders i Onsziö at Inger
skall vthi sakerstijgan i kiörkionnes 6 mäns nerwaro bekendt och
giort honom frij för det omgänget. Omsider bekende häfden
doch seger han at hon war icke möö, vthan een annor knicht Niels
i Bökena hafuer henne häfdat och thet bekendt för her Anders i
Onsziö. Bleff för den skuld vpsat till des her Anders vittnes
bördh framkommer, i midler tijdh står saken öppen medh Suen i
Åsen och satte parterna allesammans löffte för sigh till neste ting.
Länszmannen Lasze i Stönia androg för retten att Suen i Åsen gift
man skall vara i röchte kommen för Jöns Nielszons hustru i Hylte
att han henne belägrat hafuer. Her till war sådant tillfelle att
Jönses hustru war gången till Moganäs medh en häst och ner hon
kom tillbakers igen togh Suens hustru henne in medh sigh effter
det war sendt på afftonnen der hon bleff öffuer natten, tå war
ther een tiggekärringh som löper omkring häradet huilken dem
detta röchtet påfördt haffuer. Nu står Jöns her för retten och giör
sin hustru frij, giffuer henne godh skuld at hon hafuer varit honom
alltidh trogen i all stycken och war deslikest Suens hustru hema
samme natt, ty bleff vpsatt till neste tingh, tå skall kärringen fram
komma och bewijsa huad tillfelle och skääll hon ther till hafuer
hafft.
Ingeborg Peders dotter i Kånna ogift war kommen i röchte att
hon skulle vara besoffuen aff en ogift drängh Börge Suenszon
i Lunnarp huilken och tillförenne Ingeborgz halfsöster belägrat
haffuer, som och heeter Ingeborg Pedersdotter, ogift, det han god
uilligen bekenner. Börge är förrymd för giälld skuld der aff är
och talet vpkommet om lägersmålet. Och effter detta taal
förorsaker att Ingeborg icke kan komma i annat gifftermål
huarföre hennes målzmän Gunne i Kånna och Jon i Hagalt till
hennes befrijelsze vtfeste een 12 manna edh till Michaëlis tingh.
Sammadagh kom för retta Niels i Beck och sigh besuärade
att hans mågh Jöns Suenszon i Berghem är kommen i taal och
rökte för tiuffuerij, huilket sålunda är förorsakat att Nielsz
Peerszon i Berghem hade vtfått Suen Soneson i Nääsz tuå huder
them. Lensmannen Lasze i Stönia berätter att röchtet hafuer va
rit om Suen i Åsen och Ingerdh. Niels i Bökena är i fiendelandh.
Suen skiuter sigh in på kiörkioherden her Anders i Onsziö at Inger
skall vthi sakerstijgan i kiörkionnes 6 mäns nerwaro bekendt och
giort honom frij för det omgänget. Omsider bekende häfden
doch seger han at hon war icke möö, vthan een annor knicht Niels
i Bökena hafuer henne häfdat och thet bekendt för her Anders i
Onsziö. Bleff för den skuld vpsat till des her Anders vittnes
bördh framkommer, i midler tijdh står saken öppen medh Suen i
Åsen och satte parterna allesammans löffte för sigh till neste ting.
Länszmannen Lasze i Stönia androg för retten att Suen i Åsen gift
man skall vara i röchte kommen för Jöns Nielszons hustru i Hylte
att han henne belägrat hafuer. Her till war sådant tillfelle att
Jönses hustru war gången till Moganäs medh en häst och ner hon
kom tillbakers igen togh Suens hustru henne in medh sigh effter
det war sendt på afftonnen der hon bleff öffuer natten, tå war
ther een tiggekärringh som löper omkring häradet huilken dem
detta röchtet påfördt haffuer. Nu står Jöns her för retten och giör
sin hustru frij, giffuer henne godh skuld at hon hafuer varit honom
alltidh trogen i all stycken och war deslikest Suens hustru hema
samme natt, ty bleff vpsatt till neste tingh, tå skall kärringen fram
komma och bewijsa huad tillfelle och skääll hon ther till hafuer
hafft.
Ingeborg Peders dotter i Kånna ogift war kommen i röchte att
hon skulle vara besoffuen aff en ogift drängh Börge Suenszon
i Lunnarp huilken och tillförenne Ingeborgz halfsöster belägrat
haffuer, som och heeter Ingeborg Pedersdotter, ogift, det han god
uilligen bekenner. Börge är förrymd för giälld skuld der aff är
och talet vpkommet om lägersmålet. Och effter detta taal
förorsaker att Ingeborg icke kan komma i annat gifftermål
huarföre hennes målzmän Gunne i Kånna och Jon i Hagalt till
hennes befrijelsze vtfeste een 12 manna edh till Michaëlis tingh.
Sammadagh kom för retta Niels i Beck och sigh besuärade
att hans mågh Jöns Suenszon i Berghem är kommen i taal och
rökte för tiuffuerij, huilket sålunda är förorsakat att Nielsz
Peerszon i Berghem hade vtfått Suen Soneson i Nääsz tuå huder
19r
att barka, ner han kom och ville haffua them igen var then ena
borto, Niels krafde flux på huden ty han gick een affton ther i
genom gården, ther aff kom röchtet vht. Jöns Suenszon nekar
till gerningen men han bekenner han gick der fram och sågh bå
da huderna hengia på stenger vthan för fharstugodören och
samma natt stalz huden bort. Nu seger Jöns Suenszon att
han gick igenom Nääsz gårdh något effter middagen och seger
han gick till Warmsia och tillbakers ådt Hoffdinge och sågh ther
på itt par oxar sedan boskapen var inläten, ther ifrån gick han
till Eka och lågh ther om natten och förskiuter sigh till vittnes hoosz
Gumundh och Påffuell i Eka att han är frij för tiuffuerijtt.
Gumundh i Eka framkom effter aflagdan eed vittnade at Jöns
Suenszon kom till Eka så dagz att the såto een stundh vthi dagz
liuset i bholet och ner de kommo in och hade druckit itt stop
ööll eller något meer gingo quinfolken vht at sysla och om mor
gonen något för solen vpgick, gick han der ifrån hem och
Påffuell folgde honom itt stycke på vägen. Det samma vitt
nade Påffuell i Eka och tillbiuda sigh villia vara i edh medh ho
nom om påtränger. Anders i Berghem berätter att Oloff
och Larsz i Berghem sade för honom att itt stycke aff hudan skall
vara funnit hoosz Jöns Suenszonn och effter de icke äre tillstädes
bleff vpsatt till neste tingh.
Kom för retta Erich Jönszon i Ingelzkiöp fulmechtig på Larsz Påff
uelsons vegnar i Longhult i Hynneritz sochn och tingskiötte Inge
mar Hanszonn och hans hustru Ingerd ½ Longhulte gårdh och der
före vpburit jord igen i Danmark, een gårdh Elmhult i Knärytz
sochn till 180 dr godt mönt.
Item war Erich Jönszonn fulmechtigh på Karinnes vegnar i Bier
silt och på Nielszes barns vegnar i Wenneböke ehuad nampn
the haffua kunna och tingskiötte Joen i Snelzböke och hans hu
stru Nilla Påffuelz dotter 10 skeppeland jord aff allan Suens
hulte gårdh. Och derföre vpburit Karin 15 dr godt mönt
Niels i Vänneböke på sin barns vegnar 13 dr godt mönt och
våro altzingen husz på be:de jord vthan förbrändhe.
borto, Niels krafde flux på huden ty han gick een affton ther i
genom gården, ther aff kom röchtet vht. Jöns Suenszon nekar
till gerningen men han bekenner han gick der fram och sågh bå
da huderna hengia på stenger vthan för fharstugodören och
samma natt stalz huden bort. Nu seger Jöns Suenszon att
han gick igenom Nääsz gårdh något effter middagen och seger
han gick till Warmsia och tillbakers ådt Hoffdinge och sågh ther
på itt par oxar sedan boskapen var inläten, ther ifrån gick han
till Eka och lågh ther om natten och förskiuter sigh till vittnes hoosz
Gumundh och Påffuell i Eka att han är frij för tiuffuerijtt.
Gumundh i Eka framkom effter aflagdan eed vittnade at Jöns
Suenszon kom till Eka så dagz att the såto een stundh vthi dagz
liuset i bholet och ner de kommo in och hade druckit itt stop
ööll eller något meer gingo quinfolken vht at sysla och om mor
gonen något för solen vpgick, gick han der ifrån hem och
Påffuell folgde honom itt stycke på vägen. Det samma vitt
nade Påffuell i Eka och tillbiuda sigh villia vara i edh medh ho
nom om påtränger. Anders i Berghem berätter att Oloff
och Larsz i Berghem sade för honom att itt stycke aff hudan skall
vara funnit hoosz Jöns Suenszonn och effter de icke äre tillstädes
bleff vpsatt till neste tingh.
Kom för retta Erich Jönszon i Ingelzkiöp fulmechtig på Larsz Påff
uelsons vegnar i Longhult i Hynneritz sochn och tingskiötte Inge
mar Hanszonn och hans hustru Ingerd ½ Longhulte gårdh och der
före vpburit jord igen i Danmark, een gårdh Elmhult i Knärytz
sochn till 180 dr godt mönt.
Item war Erich Jönszonn fulmechtigh på Karinnes vegnar i Bier
silt och på Nielszes barns vegnar i Wenneböke ehuad nampn
the haffua kunna och tingskiötte Joen i Snelzböke och hans hu
stru Nilla Påffuelz dotter 10 skeppeland jord aff allan Suens
hulte gårdh. Och derföre vpburit Karin 15 dr godt mönt
Niels i Vänneböke på sin barns vegnar 13 dr godt mönt och
våro altzingen husz på be:de jord vthan förbrändhe.
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:14 (1641-1647) Bild 113 / sid 19 (AID: v49322.b113.s19, NAD: SE/VALA/0382503) |