Sunnerbo dombok 1645

Renoverad dombok
Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:14 (1641-1647) Bild 385 / sid 4 (AID: v49322.b385.s4, NAD: SE/VALA/0382503)
3v
Then andra dagen Continuerades medh Lagtinget och samma Nembde
män
 
Kom för retta Jöns j gößhult, fulmöndigh på Jönsas wegnar j Wekaboda
och tingskiötte Suen Åkeson j Siöarydtt it 1/4 dingzheman Gritörp bed i Mar
karit S. och derföre upburit 100 dlr godtt mynt för arff och Etlöffue.
 
Kom för rätta Jon Jönßon i Rydh fulmöndigh på Eßbiörn Jonßons weg
nar j Stighultt, anlongande 1/2 söndre Ißiöa gård, och tingskiötte Ehrboren
och försichttig Harall Trolle bede 1/2 Ißiöagårdh, i Hampneda S. och derföre upburit sölfuer
mynt – 105 dlr, Rikzdlr in Specie 63 str, een skedh om 4 lodh Zölnisk wichtt
och Esbiörns hustru it tröiekläde om 9 marker godtt myntt, och för omkostnat 12 dlr
och rogh 1/2 tuna.   Item Jon Jönßon fulmöndigh på Niels Olsons
wegnar j Elinge, anlongande Jöns Sonesons barns wegnar Jöns och Jon Jön
ßöners, Botill och Ingridh Jöns dottrers wegnar, och tingskiötte försichttig
Harall Trolle, och hans hustru h: Ingridtt Anderß dotter 1/2 Ißiöa gårdh,
på 4 skeppeland ner: och derföre hafua effterne upburitt i gield, som Jöns
Soneson skyldig war, Lars i Keskhult godtt mynt – 80 dlr, Gunnar Person
och hans syster Johanna Peers d: g: mynt – 75 dlr.   Item full
möndig på Niels Olsons hustrus wegnar, Inger Larsdotter, och upburit för
4 skeppeland j Ißiöa gård, godtt mynt – 20 dlr; her medh äger han heela
Ißiöa gårdh.
 
Sammadagh kom för retta Kirstin i Ramnäs Enkia, medh sine söner
och nembsta Slächtt, och klagade att een ung drängh Tuffue Larson j
Näs på Rikz Cantzelerens godtz, hafuer för 3 åhr sedan ihielslaget förbede
Kirstinnes son Kiell månßon, och hafuer dråpet sigh sålunda tilldraget som
föllier: dråparen är på leigde framkommen, brefuet Dat: den 16 octob:
1644, och bekenner gerningen:   Thet tildrog at her Niels j göttered
giorde arbetz ööl, och them om afftonen wäll plägade, så at the sutto till
dagz, tå hade presten en dräng Jon Person, then bleff drucken och öfuer-
galin, giorde sigh möckit onyttigh, och förde sigh i trättemåll medh Källa som
slagen bleff, tå togh Tuffue honom och förden wthi högsätet, och hölt honom
der hooß sigh, at prestens dräng och källe icke skulle giöra huar annan skade
tå drogo the wth prestens drängh, och lop onyttig, och kom igen medh en tell-
yxa, högg dören, så at han kom in, och tå saat Tuffue hooß Kella, och han
hölt honom, at prestens dräng icke fick giöra honom skada, åter förde the
drängen wht, tå lop han galin, så at ingen förmåtte stilla honom, ty han
wille icke lyda sin matfader, eij heller någon annan; wtan lop nidh j
drängeboden, togh een yxa, kom och höggh omkringh sigh som en wildbest,
4r
att ingen förmåtte styra honom.   Omsider kommo Tuffue och Kelle wht, och
skulle ligga wthi drängeboden, widh the så röcktes fick Tuffue skada i handen så at
thet blödde, tå slogh Kelle ådt drängen och giorde Tuffue skada som honom så
troligen tient hade och hållett, och honom inthet förtornet det ringeste ordh,
ty ner drängen öffuerföll Kella som slagen bleff, togh Tuffue sin kniff, och
fick Kella at försuara sigh medh, der aff är klart att han mente Kelle in
thet ondt; wtan ner Kelle war så illa sinnader, at han giorde honom skada
som honom wäll wille sedan de kommo j drängeboden.   Detta beretta-
de Jon Jonßon j Ramnäs effter aflagdan edh, och dråparen sielffuer
deslikest åklagarna bekenna, at sielfue dråpet skedde j drängeboden
ther Kelle först slogh ådt Tuffue medh knifuen han hade fåt honom att
weria sigh medh, och giorde dråparen skada, så at han oförmodeligen, och
slogh it slagh medh knifuen till Kella i bröstet, så att han gik om-
kull i een sengh, och Tuffue gick in i Stufuan, och satte sigh, och inthet
wiste han hade giordt dråpet, wtan Curerade sit sår, till thes andra ho-
nom warnade, och tå kom till skogen, och lenge warit flychtigh, Nembl:
j 3 åhr, och ner Jutefeigden angick, gaff sigh in wthi Synnerboheredtt igen
halp sine grannar j Hallarydz S. som offta af fienden blefuo plundrade,
och folgde wht at taga theras godtz igen och Boskap, och the gifua honom
witnesbörd, att han för fienden war modigh, och giorde them afbreck, så möc-
kit een man stodh tilgiörandes, och ingen Suensk man j sin flychtigheet giort
then ringaste skade.    Och oansedt målzäganden är förlikt, och inthet
klaga, wtan sendt hijtt een Böneskrift till retten, then och föllier medh do-
men, icke des mindre war Befallningzmannen oppå denne dråpsak dom
begärandes, derföre bleff saken efter det 2 och 12 Capp: j dråp målom medh
willia skerskodat, och Nembden gaff ordet, att endoch the finna stoor skuldh
hooß then döda, att han wtan all orsak hafuer angripit dråparen, för thet
han honom hindrade, och wäll wille, och giorde honom medh knifuen han
honom länt hade skade, war han sielff orsak till sin dödh, men icke des min-
dre, ner denne nidrige retten, anseer sielfue dråpet, och des rum och legen-
heet, befinnes at dråparen icke war så trengder, att han Ju hade Kunnett
komma wndan, ty döran för huset stodh öppen, och dråparen nest dören
och then drepne innan förr.   Dherföre kunne icke de 12 dömat för rät
nöddråp, och efter samma Cap: icke befria dråparens liff.   Doch lekuell
töckes denne nidrige Retten, at någre skäll finna, som den högt ährade Kon-
nungzlige Rette måtte till nåder beuaka; 1) att han ingen trättemåll hade
medh Kelle som dräpen blef, wtan han föll honom oförmodeligen j hender
emot hans willia.   2) att han i sin flychtighet hafuer förlikt målzäganden, att
the bedia för honom.   3) Hafuer wtan Redhoga förfolgdt fienden och wågat
sitt liff, thet samma han wtlofuar her efter giöra willia, ther nåder vanka.
4) Beder Nembden och menige man, at han ike må leggas biltogh, ty om thet
Skeer bär menlöse man Stor fhara her widh gräntzen för honom. 
Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:14 (1641-1647) Bild 385 / sid 4 (AID: v49322.b385.s4, NAD: SE/VALA/0382503)