| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:15 (1648-1649) Bild 298 / sid 24 (AID: v49323.b298.s24, NAD: SE/VALA/0382503) |
23v
examen och förhör och hålla alla wittnen lijka i therasz berätelse som i gåår
att när Peder Birgeson och Sten Månson woro i hopa wikladhe till slagzmåhl sågo
the Sten Månson ingen kniff haffwa vthan allena Pedher Börgeson eij häller sågo dhe
när slaget drabbade Knut som war dhem emillan kommen att skillia dhem åth
att stilla till godha ty hann war begges deresz godhe wän och emädan Knut strax
på timmen bleff dödh skaffadhe denn dödes swärfader som och i samma stugu
war ther dråpet skede några andra karlar till hielph och grepe och fängsladhe
Peder Börgeson och Peder frågade dem är karlen dödh tå swarade the honom jaa
sadhe hann så fånger dåch migh ehrligen iagh will gierna derföre betalla medh
mit liff men Gudh bättre aldrigh hade iagh trot heller täncht att giöra Knut
dett som war min broder och wänn och bewistes att dhe hwarken då eller tilförenne
haffwa något trättemåhl sigh emillan hafft och Pedher bekienner att hann slog
ett slagh vth medh knifwen och förmärkte att dett drabbadhe een mäniska men
hann seger sigh ike wetta att dät war hann. Thenna dråpsak optogh
denne nedrige tingz rätt i ett stort betänkiandhe till enn sentens och domb och
för ähn dommen aldelesz tillspordesz om den dödesz hustru och hansz näste blodzförwanter
om the emot thenne acht och ransachningh haffwa någon protestation ty å
klagarne woro förståndige folk och så wäll thenn som döden ledh som thenne Per
Börgeson hwilken dråpet bekiendt haffwer woro alla tilhopa nerskylde frän
der och seia rätt vth att the ike finna skell heller kunna på therasz sam
wetz wegnar binda dråparen till ett fulkommeligt willie dråph vthan
alle fälle enn ödmiuk förbön för dråparens liff. Och när rätten
och nämbden dätta måhl hadhe i betänkiandhe och discorerat och [..]
aff thenn elfte nämbdamanen ordet för them alla att the ike finna
medh skiäll att döma dråparen till et fulkommeligit willie dråph
vthan till enn tideligh manszbott hwadh widare vthj thenna enfaldige tingzrätz
ransakningh och afsagde dom kan fellas och fattas hemstelles på dett vnder
dåneligste till denn högdtäradhe konungl. Giötta rikes håfrätz nådige
resolution och widare förklaringh.
att när Peder Birgeson och Sten Månson woro i hopa wikladhe till slagzmåhl sågo
the Sten Månson ingen kniff haffwa vthan allena Pedher Börgeson eij häller sågo dhe
när slaget drabbade Knut som war dhem emillan kommen att skillia dhem åth
att stilla till godha ty hann war begges deresz godhe wän och emädan Knut strax
på timmen bleff dödh skaffadhe denn dödes swärfader som och i samma stugu
war ther dråpet skede några andra karlar till hielph och grepe och fängsladhe
Peder Börgeson och Peder frågade dem är karlen dödh tå swarade the honom jaa
sadhe hann så fånger dåch migh ehrligen iagh will gierna derföre betalla medh
mit liff men Gudh bättre aldrigh hade iagh trot heller täncht att giöra Knut
dett som war min broder och wänn och bewistes att dhe hwarken då eller tilförenne
haffwa något trättemåhl sigh emillan hafft och Pedher bekienner att hann slog
ett slagh vth medh knifwen och förmärkte att dett drabbadhe een mäniska men
hann seger sigh ike wetta att dät war hann. Thenna dråpsak optogh
denne nedrige tingz rätt i ett stort betänkiandhe till enn sentens och domb och
för ähn dommen aldelesz tillspordesz om den dödesz hustru och hansz näste blodzförwanter
om the emot thenne acht och ransachningh haffwa någon protestation ty å
klagarne woro förståndige folk och så wäll thenn som döden ledh som thenne Per
Börgeson hwilken dråpet bekiendt haffwer woro alla tilhopa nerskylde frän
der och seia rätt vth att the ike finna skell heller kunna på therasz sam
wetz wegnar binda dråparen till ett fulkommeligt willie dråph vthan
alle fälle enn ödmiuk förbön för dråparens liff. Och när rätten
och nämbden dätta måhl hadhe i betänkiandhe och discorerat och [..]
aff thenn elfte nämbdamanen ordet för them alla att the ike finna
medh skiäll att döma dråparen till et fulkommeligit willie dråph
vthan till enn tideligh manszbott hwadh widare vthj thenna enfaldige tingzrätz
ransakningh och afsagde dom kan fellas och fattas hemstelles på dett vnder
dåneligste till denn högdtäradhe konungl. Giötta rikes håfrätz nådige
resolution och widare förklaringh.
24r
Samma dagh framkom Nilsz Jonszon i Iffla för rätta
och anklagade Jönsz Torstensonn i Rommenhylte och Trulsz Larszon i Kopperbögdh twänne
skatta böndher att de skola haffwa giort Nilsz hemgångh och honom öffwerfallet
slemeligen tå hann stodh på sinn ladha och trask såsom och slaget hustrun hansz tå
honn vthkom och wille se hwadh Jöns och Trulsz togo sigh före medh mannen hennesz
emedan honn hördhe in i stugun huru dätt gik på medh dätt de ropte och skreke
på gårdhen som the hadhe wetlöse warit och haffwer sigh så tilldraget som nu för
mehlt warder, ther stodh och hölz ett brölop näste gårdh widh Iffla by i en gårdh
widh nampn Fagerett och om tiszdagen ladhe de sälskap Jönsz och Trulsz att de
skole fölgas ått till Iffla by till den gårdhen Nilsz hann bodhe vthj der hadhe de
kiöpt 1 tunna korn aff Nilsas gårman förgiffwandesz att de wille föra denn
medh sig tädhan och hem och när the nu sålunda i gården kompne woro och ike fun
ne bondhen hosz hwilken the korntunan hämpta skulle redhe de till Nilsz som
stodh på logan och trask och hölle på sina hästar möket fulla och bellade att de
snarast sagt ike wiste hwadh dhe hwarken sadhe häller giordhe och huru de mun
brukat medh hwar andra bådhe Jönsz och Trulsz och Nilsz som på logon stodh låtta
sigh få höö att sina hästar antingen i Gudz nampn heller i 7 tusendhe andra andarsz
nampn, Nilsz swaradhe them föge betre igen förmente sig intet wara dem något
höö skyldig och sadhe de haffwa wähl trachterat sig och sina hästar i gästabudz
gårdhen och som the så medh ropande och skriande munreffwes hördhe tätt hustrun
som i stugun war och war honn flux haffwandhesz och som honn vthkom och hörde
de drukne karlerna kiffwadhe medh mannen sinn wille honn stilla till godhe och fik
Jönsz i bitzelet och wille wika hästenn affsides, mädh dätt samma slog Jönsz husz
trunn på munen att honn föll omkull och som honn seger och föregiffwer ifrån
denn stunden honn hustrun fik munslaget aff Jönsz i Rommahylte kiende honn fosz
teret ike qwikt och haffwa liff och som honn seier och klagar att honn måste
medh enn stor pina och swedha gåå enn månat öffwer sinn födzletidh och medh
stor plåga födde ett dödfött barn. Nu tilspordesz tänne hustrun och fliteligenn
informerades att honn på sitt samwetz wegnar wille hålla widh sanningen
och iche giöra någon osanffärdigh bekiennelse besynnerligen om honn gik medh
och anklagade Jönsz Torstensonn i Rommenhylte och Trulsz Larszon i Kopperbögdh twänne
skatta böndher att de skola haffwa giort Nilsz hemgångh och honom öffwerfallet
slemeligen tå hann stodh på sinn ladha och trask såsom och slaget hustrun hansz tå
honn vthkom och wille se hwadh Jöns och Trulsz togo sigh före medh mannen hennesz
emedan honn hördhe in i stugun huru dätt gik på medh dätt de ropte och skreke
på gårdhen som the hadhe wetlöse warit och haffwer sigh så tilldraget som nu för
mehlt warder, ther stodh och hölz ett brölop näste gårdh widh Iffla by i en gårdh
widh nampn Fagerett och om tiszdagen ladhe de sälskap Jönsz och Trulsz att de
skole fölgas ått till Iffla by till den gårdhen Nilsz hann bodhe vthj der hadhe de
kiöpt 1 tunna korn aff Nilsas gårman förgiffwandesz att de wille föra denn
medh sig tädhan och hem och när the nu sålunda i gården kompne woro och ike fun
ne bondhen hosz hwilken the korntunan hämpta skulle redhe de till Nilsz som
stodh på logan och trask och hölle på sina hästar möket fulla och bellade att de
snarast sagt ike wiste hwadh dhe hwarken sadhe häller giordhe och huru de mun
brukat medh hwar andra bådhe Jönsz och Trulsz och Nilsz som på logon stodh låtta
sigh få höö att sina hästar antingen i Gudz nampn heller i 7 tusendhe andra andarsz
nampn, Nilsz swaradhe them föge betre igen förmente sig intet wara dem något
höö skyldig och sadhe de haffwa wähl trachterat sig och sina hästar i gästabudz
gårdhen och som the så medh ropande och skriande munreffwes hördhe tätt hustrun
som i stugun war och war honn flux haffwandhesz och som honn vthkom och hörde
de drukne karlerna kiffwadhe medh mannen sinn wille honn stilla till godhe och fik
Jönsz i bitzelet och wille wika hästenn affsides, mädh dätt samma slog Jönsz husz
trunn på munen att honn föll omkull och som honn seger och föregiffwer ifrån
denn stunden honn hustrun fik munslaget aff Jönsz i Rommahylte kiende honn fosz
teret ike qwikt och haffwa liff och som honn seier och klagar att honn måste
medh enn stor pina och swedha gåå enn månat öffwer sinn födzletidh och medh
stor plåga födde ett dödfött barn. Nu tilspordesz tänne hustrun och fliteligenn
informerades att honn på sitt samwetz wegnar wille hålla widh sanningen
och iche giöra någon osanffärdigh bekiennelse besynnerligen om honn gik medh
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:15 (1648-1649) Bild 298 / sid 24 (AID: v49323.b298.s24, NAD: SE/VALA/0382503) |