| Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:34 (1659-1671) Bild 210 (AID: v205987.b210, NAD: SE/VALA/0382503) |
17v
aff att berätta; Frågades om dhen dödhe icke hadhe på något sätt stöt sigh på
Wägen, dher till Jöns som honom folgde och hemkiördhe aldeles nekadhe, ofuan
bem.de Synesmän wittnade alla enhelleligen, att dhe hadhe grannerligen be-
sicktigatt hufwudet och funne icke dhett ringaste feell dher på, Men myßen
war lijkwist på wägen borttappatt. Ytterligare frågades åkäranden, om
hon medh skiäll och Wittne Kundhe bindha Jöns till något dråp? Hon swarade sigh
icke dhet giöra kunna, icke heller för saksens owißhett kundhe stå eftter någons
lijff, uthan skött saaken till Rätten och höga Öffuerheeten: Jöns tilbödh
sigh för mistancka willia lagligen befrija; Altså förskötz dhetta ährendet
till Nämbden, om dhe Kundhe Jöns befrija eller fälla, huilka alla enhelle-
ligen funne skiäligdt, eftter dhetta ähr en mörk saak, och ingen wett på
huadh sätt Lars ähr dödh och Undkommen, antingen Jöns som honom hemfolgdhe
hafuer honom på någott sätt mördatt, dhett icke synes lijckt, eftter ingen
owänskap dhem emellan war, men eftter han war rödh om halßen, och neder
åth ryggen fölle stora mißtanckar; Men kundhe icke heller wetta, om han
af dhett brännewijn han drack, och sedhan i starka kiölden uthreste, kundhe
dödh niutha, eller och han något förgiftt, haffuer oförmodeligen indruckit,
huilket alt Gudh bäst bewust ähr; Icke deßmindhre medhan dhett ähr
en mörk och groff saak, och han sielff biudher till, sigh lagligen befrija,
ty hafuer Nämbden för godt funnit, honom en Tolff manna Eedh pålegga
och sigh om han gitter på dhett sättet befrija, dhett han och giorde, och på
nästa Tingh efterkomma skall.
Samme dagh kom för Rätta Bråwedh Joenßon i Aßbolandz Häradh och
Mörlundha Sochn, och gaff tilkienna, något arff wara fallit eftter hans
hustrus Samsyster Kirstin Perßdotter, och en annor Syster Bengta
Perßdotter, begiäradhe wetta huru wijda bem:Te Syskons halfsyskon skola
arfua efter dhem, tå Uplästes för honom dhett – 9. Cap: i Erfda Bal: och
afsades Uthj parternes närwaru, att samkullen arfua tre delar, och Sunder-
kullen fierdeparten, dher medh togo affträdh.
18r
Samme dagh kom för Rätta Bookhållaren här uthj Cronobärgz lähn, Ehreborne
och wäll:t Johan Johanßon, ock klageligen gaff tilkienna, att en hoop förfal
skadhe quittensier ifrån Sunnerbo Häradt, ähra honom ifrån Befalningzmannen
Wäll:t Anders Larßon öfuer skickadhe, medh huilka Anders Larßon haf-
uer sina Räckningar, Cronan till största skadha och Nackdeel welat verificera
Honom framstegh till Swars Befallningzmannen Wäll:t Anders Larßon, som quit-
tensierne hafuer emottagit, och till Hr Bookhållaren Uthskickat, huilken strax
han quittensierne fick see Sadhe och bekiendhe han att bem:te quittensier wore
falska, sadhe och, att han uthj sin stora Swaghett han en langligh tijdh hadhe
warit beheftat medh, icke hafuer kunnat dhem så noga öfuersee och probera
som sigh bordhe, icke heller till dhen ända dhem uthsendt, att han Cronan dher
medh i någon måtto till kort giöra wille; Tå frågades honom huarföre han
sendhe uth dhem, och lätt giöra dher medh sin Räckningh, för ähn han dhem
proberade? Han Swaradhe att Häradtz skriffuaren Johan Giseßon hafuer
efter hans begiäran, och uthj ofuanbem:te hans stora Swaghett alla quittensier
i hopa samblatt, och giort dher medh Räckningh efter: Johan Giseßon Swa-
radhe sigh eftter Anders Larßons befallningh, hafua Räckningarne eftter
quittensiernes innehåldh förfärdigatt, och icke wiste af någon falskheet, icke
heller af Anders Larßon ähr honom sådant upteckt wordett, uthan allenest
befallat honom, att laga quittensierne, och der eftter giöra Räckningh; Ähn fråga
des Befallningzmannen, huem han meente skulle hafua förfalskat guitten-
sierne? Han Swaradhe sigh dhett icke wetta, uthan sådanna som han dhem af Ländz-
mannen bekom, sådanna ähra dhe och nu; Tå framkallades Ländzmannen Swen
Nilßon i Kiylhult, och frågades huadh wettenskap han dher om hadhe, han
sadhe sigh ingen kunskap dher om hafua, uthan beropadhe sigh på sin Räck-
ningh emellan honom och Befallningzmannen, dher medh han wille bewijsa
sigh icke hafua henne wijdare Uthgiffuit i sin Räckningh, ähn han medh rätta
lydde om, Befallningzmannen togh samma Landzmans Räckningh fram
och befans dher aff, att Ländzmannen icke hadhe wijdare uthgifuit quittenser
i sin Räckningh, ähn han medh rätta bordhe förstås, dhet och Befalningzmannen
| Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:34 (1659-1671) Bild 210 (AID: v205987.b210, NAD: SE/VALA/0382503) |